Sevalla och Tortuna socknar

Västmanlands läns museum - Stadsbyggnadskontoret Sevalla och Tortuna socknar Kulturhistorisk byggnadsinventering i Västerås kommun

Sevalla och Tortuna socknar Kulturhistorisk byggnadsinventering i Västerås kommun I

I N N EHALLSFÖRTECKN I NG 3 I II III INLEDNING METOD OCH MÅLSÄTTNING 11:1 Inventering 11:2 Utvärdering SEVALLA SOCKEN 111:1 Landskapet 111:2 Bebyggelsens karaktär 111:3 Offentliga byggnader 4 5 5 6 9 11 l3 16 IV KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA BEBYGGELSEMILJÖER (SEVALLA SN) IV:l 18 Byggnader och byggnadsgrupper 18 V VI LITTERATUR OCH KÄLLFÖRTECKNING TORTUNA SOCKEN VI:l Landskapet VI:2 Bebyggelsens karaktär VI:3 Offentliga byggnader 35 37 39 40 42 VII KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA BEBYGGELSEMILJÖER (TORTUNA SN) 45 VII:l Byggnader och byggnadsgrupper 45 VII:2 Större områden av betydelse för kulturminnesvården 69 VIII LITTERATUR OCH KÄLLFÖRTECKNING 70 IX BILAGOR Bil l Råd och rekommendationer i byggnadsvård 71 Bil 2 Förteckning över utvärderad bebyggelse i Sevalla sn 75 Bil 3 Förteckning över utvärderad bebyggelse i Tortuna sn 77 Bil 4 Karta över utvärderad bebyggelse i Sevalla sn 79 Bil 5 Karta över utvärderad bebyggelse i Tortuna sn 81 Bil 6 Karta - hänvisning till ekonomiska kartan (Sevalla sn) 83 Bil 7 Karta - hänvisning till ekonomiska kartan (Tortuna sn) 85

4 I N LEDN ING Den fysiska riksplaneringen tog bl a upp säkerställandet av kulturhistoriskt intressanta byggnadsmiljöer och områden. Planeringens fullföljande inom kommunen st äller ökade krav på kunskaper om bebyggelsens karaktär och nuvar ande skick. I samr åd med stadsbyggnadskontoret har därför Västmanlands l äns museum utfört en totalinventering med översiktlig anal ys och kulturhistorisk utvärdering av bebyggelsen inom Västerås kommun. Bebyggel sen inom tätorte n ha r redovisats i tre häften "Västeråsbebyggelsen 1890-1975". Bebyggelsen på landsbygden redovisas sockenvis vartefter arbetet fortskrider. För Tillberga stationssamhälle och Skultuna brukssamhälle utges emellertid separata ~äften. Värderingar, slutsatser och rekornrnendationer är gjorda av byggnadshistorisk expertis inom länsmuseet. Stadsbyggnadskontoret har löpande följt arbetet. Materialet kommer att l äggas till grund för r evidering av kommunöversikten samt ställningstaganden i byggnadsl ovs- och fastighetsbildnings är enden. Fältarbetet i Sevalla och Tortuna socknar har utförts av fil kand Annchristine Sigurdson 1978, som också s ammanställt rapporten 1979. Inv e ntering~n inventering. är utförd som selektiv

II METOD OCH MÅlSÄTTN I NG 5 11:1 Inventering Inventerin~arna är antingen utförda som totala eller selektiva inventeringar. Den totala inventeringen tillgår s å att inom ett begränsat geo<:>;rafiskt område registreras, beskrivs och framtas fakta om samtliga fastigheter. I ~e n selektiva inventeringen behandlas ett urval fastigheter. Byggnadsinventeringen består av tre led: Inventering - fältarbete med faktainsamling p&-blanketter, samt fotografering av samtliga byggnader på fastigheten. Arkivstudier för att komplettera uppgifter på blanketten. ~~~~~~~~~~~ - faktasammanställning och analys i text och på kartor. Analysen görs utifrån kulturhistoriska och miljömässiga kriterier. Prioritering - värdering och klassificering a~-de-~tpekade värdefulla Objekten, relaterad till säkerställande åtgärder. Inom den kommunala planeringen finns ett flertal användningsområden för den kulturhistoriska bebyggelseinventeringen. Fysisk riksplanering - inventeringen ger ~nderlag-f6r-a~gr~n~ningar av miljöer och större områden av intresse för kulturminnesvården. Kommunöversikten - inventeringen underlag f6r-redo~i~nlng-av kulturminnesvårdens intresseområden i R- och U-områden. General- och områdesplan - inventeringen ~nderlag-f6r-a~grän~nlng av områden för långsiktigt bevarande och formuleringar av miljöregler. Byggnadsnämnden - inventeringen underlag för gr~n~knlng-a~-ombyggnadsprojekt, byggnadslovsärenden och initiativ till säkerställande av särskilt skyddsvärda byggnader. Låneprövning - avseende statligt lånestöd f6r-k~lt~rellt värdefull bebyggelse. Det största värdet av inventeringarna ligger i informationen till allmänheten om bebyggelsens värde. Inventeringen bör kunna stimulera berörda fastighetsägare till kontinuerlig~ underhåll och öka förståelsen för, samt samhörighetskänslan med bygden. Materialet kan även komma till användning i hembygdsundervisningen.

6 II:2 Utvärdering Det är svårt att ge några generella regler för urvalsförfarandet, men de fem punkterna här nedan har tjänat som riktlinjer och varje fastighet har bedömts med hjälp aven kombination av dessa punkter. l. Det tidstypiska utseendet Varje stilepok har s ina karakteristiska drag, detta kan visa sig i bl a huskroppens form och i enskilda detaljer som fönster-, dörroch fasadtyper. Äl dre byggnader som fortfarande i alla detaljer har kvar sitt ursprungliga utseende är ytterst sällsynta. Ju mer tidstypisk en byggnad är desto värdefullare får den anses vara från kulturhistorisk synpunkt. 2. Åldern Eftersom bevarade byggnader från gamla tider blir sällsyntare ju äldre tid det gäller, har byggnadens ålder ett värde i sig. Den är dock inte det mest avgörande utan det tidstypiska i utseende och konstruktion är av betydligt större vikt. Medan t ex en fullständigt bevarad byggnad från 1700-talet givetvis är av större intresse än en motsvarande från 1910-talet kan förhållandet bli det motsatta om 1700- talshuset senare fått en modern exteriör och interiör men 1910-talshuset har kvar Sln ursprunglighet. 3. Närmiljöområde Med närmiljöområde menas den miljö som bildas av samtliga till en fastighet hörande byggnader. Närmiljöområdet kan också omfatta den miljö som bildas av kringliggande fastigheter och mellanliggande terräng. Har en fastighet kulturhistoriskt värde ökas detta värde om omgivningen är oförstörd. Detta kan föra med sig att en fastighet finns redovisad i inventeringen på grund av den omgivande bebyggelsens värde. Om fastigheten omgivits av förstörd bebyggelse hade den ej redovisats. - 4. Landskapsparti En ådal, en åsrygg m m som med den utvärderade bebyggelsen binds samman till en enhet, med ett topografiskt och/eller näringsmässigt sammanhang betecknas i inventeringen som ett landskapsparti.

7 5. Karakteristiskt för bygden Av vikt vid inventeringen är också om en byggnad kan anses vara karakteristisk för den bygd där den står. Mangårdsbyggnader av ett visst utseende kan vara typiska för en bygd eller socken och villor eller arbetarbostäder för ett samhälle. En enstaka villa med speciellt utseende har dock mindre intresse på rena landsbygden etc. Emellertid finns det naturligtvis undantag från regeln. Arkitektritade hus kan ha konsthistoriskt intresse eller en byggnad kan ha varit bostad för en känd person och därigenom få ett kulturhistoriskt specialintresse. Det sistnämnda gäller även för byggnader i vilka en historiskt betydelsefull händelse utspelat sig. Den utförda inventeringen är en exteriörinventering och inte~ riörerna har ej haft någon avgörande betydelse f ör bedömningen. Ovanstående har legat till grund för de värderingar som kommer till uttryck i tabellen bilaga II. Under punkt 5 tas där upp byggnadsminnesmärken (statliga) och byggnadsminnen (enskilda) gällande eller i rapporten föreslagna. Punkt 6 betecknar byggnad av stort kulturhistoriskt värde, som enligt antikvarisk bedömning skulle vara berättigat till förhöjt låneunderlag. l) Punkt 7 betecknar byggnad av allmänt kulturhistoriskt intresse. Punkt 8 beteckna~ värdefullt närmiljöområde känsligt för förändring med hänsyn till befintlig bebyggelse, 38 2 mom BL bör tillämpas. l) Förhöjt låneunderlag innebär ett större bostadslån än normalt. Hänsyn tas då till extra kostnader som hör samman med restaurering av äldre byggnader. För att få bostadslån med förhöjt låneunderlag krävs att det kulturhistoriska värdet styrks av länsantikvarien. Lånet kan lämnas för upprustning av såväl fristående byggnader som hus vars kulturhistoriska värde ligger i deras betydelse för miljöbilden.

Sevalla socken 9

10

11 III SEVALLA SOCKEN 111:1 Landskapet De urgamla socknarna upphörde formellt som förvaltningsenheter 1862, då de borgerliga landskommunerna bildades jämsides med de kyrkliga församlingarna. Sockenbegreppet lever ändå starkt kvar i det allmänna medvetandet och det fungerar också fortfarande i vissa praktiska sammanhang. Bl a är jordregistersocknarna basen för fastighetsindelningen på landsbygden och varje fastighetsbeteckning, hemmansnamn o dyl skall alltså knyta an till ett sockennamn. De 'kyrkliga församlingsområdena är också vanligen liktydiga med socknarna. Sedan gammalt har man i samband med sockenbeskrivningar nämnt det härad socken ingått i. De gamla häraderna, tidigare hundarena, har uråldrig hävd. De fungerade som administrativa områden främst i samband med skatteoch domstolsväsendet. I dag har häradet inte längre någon praktisk f ~nktion utan har närmast historiskt intresse, även om ordet lever kvar i en del sammanhang. Sevalla har tidigare bl a skrivits Silwaldha, Sigualla, Sigswalla och Säwalla. Enligt 1700- talets västmanlandskildrare Grau skulle sockennamnet ha kommit från "det gamla scythiska ordet Sä, som på wårt swenska språk är sjö samt Walla, en af sjö upiandad mark". Senare ortnamnsforskare förknippar ordet sidwall, d v s sankmark med namnet Sevalla. Den 12 juni 1345 omtalas Sevalla (Sildwaldha) för första gången. I äldre tider var Sevalla annex till Tillberga. Egen kyrkoherde hade Sevalla till 1626, då resolverade domkapitlet att Sevalla skulle läggas till Tillberga som annex och få en boplan. Först omkring 1640 blev Sevalla åter eget pastorat. Sevalla tillhörde Yttre-Tjurbo härad som även omfattade socknarna Björksta, Tortuna och Ängsö. "Tjut" kan betyda bergknöl och syfta på det gamla tingsstället Lundboa berg. Detta kan eventuellt ha legat på gränsen mellan Lundby och Sörby i Tortuna. Där finns en av traditionen utpekad tingsplats på en bergknalle. Grau skrev att åkerjorden var "merendels syrlig och består af en med mo och sand blandad lera" och han betraktade åkerbruket där som svårt.

12 Detta kompenserades i någon mån av tillgången till bördig ängsmark och bra mulbete för boskapen. Boskapsskötseln var viktig i socknen "boskap födes här fram, mera än wid Herrnnanen i de andra socknarna". Grau nämner också att det fanns tillräckligt med skog så att åkerbruket kunde drygas ut med inkomster från ved och tirrnner. Cirka 2/3 av socknen täcks i dag av skog. Lillåns och Sagåns dalgångar ger landskapet dess karaktär. Kring dessa ligger den odlade marken. Den öppna landskapspartierna begränsas av barrskog. I skogsbrynen och i anslutning till skogsbevuxna moränholmar ligger bebyggelsen. I dag som på Graus tid är skogs- och jordbruk de dominerande näringarna i socknen. Närmare 200 platser i de bägge socknarna bevarar synliga spår från forntiden. Sevalla är ett gränsområde till den rika fornlämnings bygd som återfinns runt Mälaren och till vilken Tortuna måste anses höra. Antalet fasta fornlämningar uppgår i d~n socknen till 150. Den första bosättningen ägde rum för ungefär 6000 år sedan. Området var då till stora d"elar täckt av vatten till följd av inlandsisens påverkan. Enstaka fynd av stenyxor visar att ett jägar- och fiskarfolk då, troligen säsongvis uppehållit sig här. Den första bosättning som lokaliserats har gjorts vid Attersta i Sevalla där en mängd yx- och keramikfynd från tiden omkring 2000 f Kr tillvaratagits. Atterstaboplatsen. vid en dåtida havsvik, är en av de få kända stenåldersboplatserna i Västerås. Även från bronsålder är fynden få. En s k tutulus och en dräktnål har påträffats vid Ekeby i Tortuna och en bronsyxa i ån vid Fors i sarrnna socken. Tortuna är även uppgiven som fyndplats för ett elegant utformat spjut av brons förvarat i Statens Historiska Museum. Vid Hälla i sarrnna socken har ett skärvstensröse undersökts med fynd från den yngre bronsåldern. Det finns dock fornlämningar som inte undersökts men vars uppbyggnad antyder att de tillkorrnnit under bronsåldern. Bronsåldersrösen finns i skogen väster om Hälla bort mot Björksta socken och vid Dräggesta finns hällristningar i form av bl a skepp och skålgropar. Antalet gropar uppgår till mer än 700. Ett jämförbart antal torde inte finnas i landet.

Flertalet fornlämningar utgörs av gravar och gravfält intill gårdarna och byarna i Tortuna. De ligger där på impediment där de dåtida innevånarna fått sin sista vila. Gravarna utgörs av jordfyllda stenrösen som döljer resterna efter en kremering. Flertalet gravar är ostörda. Vid Nicktuna har emellertid påträffats agraffknappar, förgyllda spännen med djurornamentik, som synes vara stöpta i gjutformar på den världskommenterade hantverksplatsen på Helgö intill Birka i Mälaren. Övriga fynd utgörs av vapen 1 mansgravar och smycken i kvinnogravar. 13 I området är en fornborg känd. Gullbo borg ligger i norra delen av Sevalla och bör ha varit en tillflyktsborg för de människor som levde i den obygd som Sevalla kan karaktäriseras S08 under järnåldern. Från brytningstiden då kristendomen började vinna terräng hos hedningarna finns i Tortuna två runstenar bevarade. på Väster Råbys marker har kännedomen om ett brobygge på 1000-talet bevarats genom en runtext' "Holms ten lät resa minnesmärket efter Tidfrid, sin hustru, och efter sig själv". Runstenen restes invid den bäck där bron gjordes tillsammans med en numera försvunnen sten. I Tortuna kyrka finns resterna aven annan runsten inmurad "Ambjörn lät resa stenen efter... ". 111:2 Bebyggelsens karaktär Sevalla socken är en utpräglad jordbruksbygd, där de medelstora gårdarna dominerar. Gårdarna är grupperade kring de öppna landskapsavsnitten. Till största delen har bebyggelsen den traditionella färgsättningen med faluröda väggar och t~ geltäckta tak. Innan laga skifte vid mitten av 1800-talet var bystrukturen påtaglig. Denna löstes emellertid upp av skiftet, då flera gårdar tvingades flytta från by tomten. Innan skiftet bestod byarna av 6-8 gårdar, i dag av mellan 1-3 gårdar. Den största bybildningen är i dag Kyrkbyn, centralt belägen i socken. Förutom de vanliga beståndsdelarna i en kyrkby: prästgård och skola, finns här en f d affär och ett missionshus. Sagåns sträckning genom socknen och därmed tillgången på vattenkraft gjorde att det förr fanns många kvarnar och sågar i socknen. Väsby 3:8 Fd tegelbruk Ett tegelbruk har funnits i Väsby. Det anlades i början av 1900-talet. Omkring 1970 lades produktionen ner.

14 Bispebo bruk Tillgången till vattenkraft blev anledningen till att ett bruk korn att förläggas i Sevalla socken. Bespebo bruk, även kallat järnmanufakturverket grundades 1749. Genom protokoll från en. syneförättning den 12 september 1746 kan bl a järnmanufakturverkets läge och beskaffenhet utläsas. Förmodligen hölls besiktningen för att få privilegier för bruket. Bruket låg cid Sagån, närmare bestämt vid Hävaströmmen, mitt emot Bispebo gård. Knippjärn, spikar, bultar, hyvlar, spadar m m tillverkades vid brukets 2 hammare. Järnet köptes från Norbergs bergslag och kol erh611s från egen skog i Bispebo. Det tillverkade knippjärnet sändes med lansvägsforor till Västerås och därifrån sjovagen till Stockholm. Driften vid verket upphörde 1769, för att åter tas upp ett tjugotal år senare. Vid 1800-talets början upphörde dock verksamheten för gott. Bispebo gård var "bruksherrgård". Byggnaderna där är i dag till största delen präglade av det sena 1800-talet. Det är dock möjligt att delar av huvudbyggnaden är från 1700- talet. Såväl denna som flygeln har mycket ovanligt utformade fönsteröverstycken. "Snickarglädjen" är i övrigt mycket sparsamt förekommande i Sevalla. Kvarnar och sågar Inte mindre än sex kvarnar har funnits utefter Lillån och Sagån i Sevalla socken. Vid mitten av 1700-talet fanns där fyra kvarnar: Prästkvarnen, Väsby kvarn, Herrkvarnen och Bispebo kvarn, senare titlkom ytterligare två. I dag finns tre kvarnbyggnader kvar: Väsby kvarn vid Sagån och Kinnsta kvar n vid Lillån samt Herrkvarn vid Sagån. Den sistnämnda låg under Ängsö fideikommiss, medan de förra ursprungligen var kollektivt ägda av bymännen i respektive byar. Bispebo kva.rn låg ursprungligen vid Hävaströmmen intill bruket, men flyttades på 1860-talet till Strörnsdal. Redan tidigare hade mjölnaren flyttat dit. Detta skedde efter en brand i Bispebo 1839. Mjölnaren fick efter branden en stuga i Strömsvik som bostad, denna byggdes till i flera omgångar tills den fick den karaktäristiska korsformen (Bispebo 4:1, Älbo) den har i dag. Kvarnrörelsen lades ned 1877 p g a den olägenhet som vattenuppdämningen skapade för de ovanför boende, med bl a årliga översvämningar.

15 Före laga skifte på 1800-talet var gårdarna samlade i byar. Redan på 1750-taletbörjade den första rationaliseringen av jordbruket med "stor skiftet" och 1827 kom "laga skifte". Syftet var att varje gård skulle få sina ägor samlade och att gårdsbebyggelsen skulle uppföras i anslutning till ägorna. Genom det sistnämnda löstes den äldre, täta bystrukturen upp och den spridda bebyggelsestrukturen, som i dag präglar den svenska landskapsbilden blev allt vanligare. I Sevalla genomfördes laga skifte 1840-1870. De sprängda byarna består i dag av 1-3 gårdar. Gårdar Huvuddelen av de för socknen karaktäristiska medelstora fastigheterna är belägna i anslutning till öppna landskapspartier. Ett undantag utgöt Gullbo, som ligger i den skogsrika nordvästliga delen av socknen. Mer typiska för denna "medelstora jordbruksfastighet" är Bispebo, Kinsta, Attersta. Skogsbro och Nibble. Till gårdsbilden hör ett stort antal byggnader. Manbyggnaderna har vissa gemensamma drag som t ex sexdelad grundplan och vit, grå eller gul fasadfärg. Det är i regel 1 1/2-2 våniga byggnader, ofta under ett brutet tak. Just det brutna taket är speciellt påtagligt hos byggnader från 1800- talets början. Ekonomibyggnaderna är rödfärgade, täckta med ett tegeltak och om de är uppförda under 1800-talet är stommaterialet of tas timmer. Huvuddelen av socknens byggnadsbestånd är dock från 1800-talets senare del och 1900-talets första decennier. Antalet torp är relativt litet i socknen jämfört med de söderom liggande Mälarsocknarna. Där har de stora godsen krävt ett stort antal dagsverkare. Sevalla, som till största delen bestått av medelstora gårdar där "gårdens" egen arbetskraft varit tillräcklig, har ett mycket begränsat torpbestånd. Torpen är främst koncentrerade till socknens norra delar. Attersta 1:5, torpanläggning Den vanligaste planen för torpstugan, där soldaten eller dagsverkstorparen bodde, är sidokammarstugan. Därefter kommer enkelstu' gan. Båda består av kök (=stu ~ a) och k a ~nare. I enkelstu ~ an oasserar man en förstuga

16 innan man kommer in i köket. I sidokammarstugan är ingången direkt i köket. Husen är uppförda i timmer som panelats och rödfärgats. Knutbrädor, dörr- och fönsterfoder är ofta vitmålade, något som skett ganska sent i Västmanland där det var vanligt med helt rödfärgade byggnader. Bebyggelsen i socknen skiljer sig inte nämnvärt från de kringliggande socknarnas bebyggelse, varför någon för Sevalla karaktäristisk byggnads typ inte går att påvisa. Noteras bör dock kvarnanläggningarna och bebyggelsen kring de~sa. 111:3 Offentliga byggnader Kyrkan på den nuvarande kyrkans kyrkogård stod från 1300-talet till 1820 en stenkyrka. Denna stod på mycket dålig grund och måste efter missl yckade förstärkningsarbeten rivas. Den nya kyrkan uppfördes efter ritningar av byggmästare Erik Sjöström från Ovanåker. En tidstypisk, asketisk salskyrka med vitputsad interiör och exteriör. Kyrkan invigdes 1821 av biskop Gustaf Murray. 1903 lades nya golv i kyrkan och det gamla spåntaket ersattes med ett plåttak. Då revs också järnkaminerna ut och ersattes med centralvärme. 1935-36 gjordes en ordentlig utvändig reparation. 1967-68 gjordes en omfattande såväl exteriör som interiör renovering. Skolor Då folkskolestadgan genomfördes 1842 blev socknarna ålagda att ordna en permanent folkskola. I Sevalla hade man svårigheter med detta. Först 1878 infördes småskolan och vid denna tidpunkt hade alla övriga distrikt i länsdelen inrättat sådana. Skolhusen förlades i anslutning till kyrkan. Den fasta skolan hade där godkända lokaler 1868. Ett småskolehus uppfördes i samband med att denna infördes. Folkskolehusetbyggdes om 1893, då tillkom en ny folkskolesal och ett omklädningsrum byggdes. 1928 byggdes huset om på nytt och en lärarbostad uppfördes intill.. Affärer De affärer som lever kvar i sockenbornas minne och i form av nu utrymda lokaler är: affären i Kyrkbyn (Bro 1:24) intill denna

17 har ett ~ mejeri legat, den andra fanns 1 Strömsdal vid kvarnen, ytterligare en har funnits i Väsby. Gästgiveri Kinsta by ligger vid vägen mellan Västerås och Tärna vilket på skjutshållens tid resulterade i att ett hemman blev anslaget till gästgiveri. Gästgiveriskyldigheten var antingen knuten till ett bylag - s k gästgiveriby eller som i Kinsta till en enda gård. Vid varje gästgiveri skulle en skyld finnas med upplysningar om var man skjutsade och prisuppgifter. Gästgiveriet vid Kinsta skjutsade förbi Bispebo bruk till Tärnaby, Hallsta, Västerås, Närlunda, Långby, Nykvarn samt om vintern till Carleby. Kinsta gästgiveri drogs in redan på 1840-talet då det låg vid en föga trafikerad väg. Järnvägen Tiden kring 1870 var järnvägsfrågornas era. Sevalla var åren 1869-1870, på papperet, Västmanlands stora järnvägsknut. Mötesplatsen för järnvägslinjerna Stockholm - Västerås - Köping och Stockholm - Bergslagen. Riksdagen tog emellertid Norra Stambanan i den västliga sträckningen över Sala. på så sätt förskjöts skärningspunkten till Tillberga, till stor bitterhet för Sevallas kommunalmän.

18 IV KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA BEBYGGELSEMIWÖER IV:l Byggnader och byggnadsgrupper I 1 ATTERSTA 1:5, jordbruksfastighet där elva byggnader ingår. F d del av Attersta by. Byggn I - bostadshus (manbyggnad) från 1855. Stomme - liggtimmer. Fasad - stående slätpanel, vit plastfärg. Tak - tvåkupigt tegel, mansardtak. Grund - huggen natursten. på 1920-talet tillbyggdes frontespis och fönsterkupor. Tidigare var byggnaden rödfärgad med svarta knutlådor. Byggnaden är vanligt förekommande i socknen. Byggn II - magasin. Stomme och fasad - liggande timmer, Svarta knutskallar och vita dörrar. Tak - enkupigt tegel. Byggn IV - f d brygghus/snickarbod och drängkammare. Fasad - timmer och stående slätpanel, Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion. IV Byggn IX - bostadshus av sidokammartyp från l890-talet. F d arbetarbostad, f n fritidsbostad. Stomme - stående locklistpanel, Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion. Grund - natursten. Byggn X - f d fähus. Stomme - liggande timmer och stolpkonstruktion. Fasad - timmer och stående slätpanel, Tak - tvåkupigt tegel. Byggnad IX och X ligger en bit nordväst om gården. Loge och ladugård är uppförda 1897. IX

Attersta by bestod av fyra. kringbyggda gårdar vid storskiftet 1775. Dessutom nämns ett stort antal torp. Laga skifte genomfördes på l840-talet då tre av gårdarna måste flytta ut. En av gårdarna ägdes av gästgivaren i Kinnsta. Attersta gård är belägen i det öppna kulturlandskapet. Värdefull närmiljö. 19 2 ATTERSTA 1:5, torpanläggning där tre byggnader ingår f n fritidsbostäder. Byggn I - bostadshus. Fasad - stående locklistpanel, Tak - tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion. Grund - natursten. Tillbyggd bod på baksidan. Byggn II - bostadshus, f d arbetarbostad. Fasad - stående locklistpanel, Tak - tvåkupigt tegel. Grund - natursten. på gårdstomten finns även ett f d fähus. Isolerad torpanläggning omgiven av skog. Värdefull närmiljö. 3 ATTERSTA 2:1, Attersta grenadjärtorp. F n fritidsbostad. Byggn I - bostadshus av sidokammartyp fr~n l80q-talet. Fasad - stående locklistpanel, Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion, breda vindskivor. Murad spis i köket och öppen spis 1 kammaren. Torpet är beläget i skogs randen. Värdefull torpmiljö.

20 I n 4 BISPEBO 1:1, jordbruksfastighet där tio byggnader ingår. F d rusthåll och järnbruksegendom. Bygan I - bostadshus (manbyggnad) restaurerades på l890-talet och fick då sitt nuvarande utseende. Stomme - timmer. Fasad - stående pärlspontspanel, vitfärg. Tak - tvåkupiga betongpannor på sadeltak ursprungligen mansardtak. Profilerade taksparrar. Grund - natursten. Sexdelad grundplan. Byagn II - f d brygghus/bagarstuga och bod (flygelbyggnad), troligen från 1800- talets senare del. Stomme - timmer. Fasad - stående locklist- och stående pärlspontspanel, Tak - tvåkupiga betongpannor, pr6- filerade taksparrar. Grund - huggen natursten. Södra flygelbyggnaden är nedbrunnen. Rikt lövsågade dörr- och fönsteröverstycken. Vindflöjel på taket med årtalet 1740. Kringbyggd ladugårdsbacke. Bispebo var före 1816 en bruksherrgård. Kulturhistoriskt intressant gårdsmiljö. Byggn IV - magas~n m m. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - enkupigt tegel. Grund - natursten. Byggn VIII - smedja. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - åstakskonstruktion. VIn 5 BISPEBO 1:1, "Högbergsstugan". Byggn I - bostadshus från l800~talets mitt. Stomme - liggande_ timmer. Fasad - stående locklistpanel, Tak - tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion. Byggn II - f d fähus. Stomme - liggande timmer, stolpkonstruktion. Fasad - timmer och stående slätpanel, Tak - tvåkupigt tegel. Värdefull miljö.

6 BISPEBO 1:1, Svärdsstugan. F d grenadjärtorp, f n fritidsbostad. Byggn I - bostadshus av enkelstugetyp frän l800-talet. Fasad - stående pärlspontspanel, Tak - enkupigt tegel. Grund - natursten. Byggn II - f d fähus. Stomme - liggande timmer och stolpkonstruktion. Fasad - timmer och stående slätpanel, Tak - tvåkupigt tegel. Värdefull torpmiljö. 21 7 BISPEBO 4:1, Älbo. F d kappmjölnarebostad med jordbruk. Fem byggnader ingår. Byggn I - bostadshus från l800-talets första del. Tillbyggd tre gånger, korsformig grundplan. Fasad - stående fasspontspanel, gråfärg. Tak - tvåkupigt tegel. Grund - natursten och huggen sten. Interiört finns en murad spis med bakugn. I övervåningens nyare del finns en gästabudssal med ett tunnvalv samt kakelugnar från l800-talets senare del. Byggn II - magasin. Stomm~ och fasad - liggande timmer, Tak - en- och tvåkupigt tegel. Grund - natursten. Tillbyggd bod på baksidan. pi -l700-talet låg Älbo under Strömsnäs säteri. Det gamla Älbo ungefär vid Persbo, brann 1839, efter detta flyttades gården till nuvarande plats. Älbo gård skiftades i tre hemman omkring 19l3. Kvarnbyggnaden vid Strömsdal (intill Älbo) sattes igång på 1860-talet och lades ner vid 1900-talets början. Till anläggningen hörde också en enbladig ramsåg. Bispebo kvarn låg ursprungligen på samma ställe som bruket, nämligen vid Hävaströmmen mitt emot Bispebo gård.

22 A1bo och Strömsdal är belägna 1 socknens norra del vid Sagåns västra strand. vid kvarnen ligger nu ett ombyggt bostadshus. Värdefull närmiljö. 8 BRO 1:5, f d missionshus. Del av Seva11a samhälle. Byg~n I - missionshuset uppfört omkring 1900. Fasad - liggande slätpanel och stående pärlspontspanel, gulfärg. Tak - plåt, profilerade taksparrar. Grund - huggen natursten. Profilerade fönsteröverstycken. Byggnaden ingår i den värdefulla bymilj ön. 9 BRO 1:16, Hallingsberg. F d småjordbruk. Fyra byggnader ingår. Byggn I - bostadshus från 1800- talet. Stomme - troligen timmer. Fasad - stående fasspontspanel, fa1urödfärg. Tak - tvåkupigt tegel, mansardtak. Fastigheten gränsar i öster till Sagån. Värdefull närmiljö. 10 BRO 2:1, Bostället. Gårdsanläggningen består av åtta byggnader. Gården angränsar i söder till Li11ån. Innan laga skifte var Bostället en by med många gårdar, bl a fanns där ett sergeantsboställe. Gården ligger i det öppna kulturlandskapet. Värdefull närmiljö.

11 BRO -2:l, Vibo. Torpanläggning, f n fritidsbostad. Tre byggnader ingår. Byggn I - bostadshus av sidokammartyp från l800-talet. Fasad - stående locklistpanel, Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion. Värdefull torpmiljö. 23 I 12 BRO 3:1, Skogsbro. Jordbruksfastighet, omkring 20 byggnader ingår, därav fyra bostadshus. Gården är belägen i socknens södra del. Byggn I - bostadshus (manbyggnad) från l850-talet, f n fritidsbostad. Fasad - gulmålad stående lockpanel. Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion. Grund - natursten. Profilerade fönsteröverstycken, glasveranda med lövsågade taklister. Interiört finns en stor murad spis med bakugn och bröds tänger i köket samt kakelugnar i rummen. Sexdelad grundplan. Kulturhistoriskt värdefull byggnad p g a s~n ursprungliga exteriör och interiör. Byggn II - f d mat- och slöjdbod. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion, breda vindskivor. I, II Byggn III - f d möjlkkammare från omkring 1900. Stomme - liggande timmer och stolpkonstruktion. Fasad - timmer och stående slätpanel, Tak - tvåkupigt tegel. Grund - huggen natursten. Byggn IV - f d brygghus. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - en- och tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion. IV Byggn VIII - stall med portlider. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - tvåkupigt tegel. Byggnaden har en inskription med årtalet 1852.

24 Byggn XIII - f d arbetarbostad från 1900- ~s början, f n fritidsbostad. Fasad - stående slätpanel, Tak - tvåkupigt tegel. Enligt uppgift är byggnaden flyttad från Bro 1:9 och kallas "Stinas stuga". XIII, XIV Byggn XIV - f d ladugårdskarlsbostad, f n fritidsbostad. Troligen uppförd i slutet av l800-talet. Stomme - troligen timmer. Fasad - stående slätpanel, Grund - huggen natursten. Utbyggd bostadsdel på baksidan. Uthusbyggnader hör till. By~gn XV - smedjan. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion, breda vindskivor. Nya manbyggnaden uppfördes 1918. Övriga ekonomibyggnader är av stor betydelse för helhetsmiljön. Skogsbro gård flyttades ut vid laga skiftet i början av l8s0-talet. XV Kulturlandskapet öppnar sig norr om gården. Gården är såväl miljömässigt som kulturhistoriskt värdefull. 13 GULLBO 2:1, jordbruksfastighet i socknens nordvästra del. Tio byggnader ingår. Byggn I - bostadshus (manbyggnad) uppförd 1838, men har sekelskifteskaraktär p g a ombyggnad vid denna tid. Fasad - stående pärlsponts- och liggande pärlspontspanel, röd oljefärg. Tak - tvåkupigt tegel, profilerade taksparrar. Grund - huggen naturstensgrund. Vid ombyggnaden sattes panel på fasaden, takstolarna byttes ut och glasverandan kom till. Interiört finns en stor murad spis med bakugn och bröds tänger i köket samt kakelugnar från olika tidsperioder bl a en rund melerad från l800-talets mitt, en från Karl Johanstiden och en från nyrenässansen med majolika imiterande glasyr. I ett av rummen finns schablonrnålade väggar. Manbyggnaden flankeras av ett mindre bostadshus från 1938.

25 ~ - visthusbod/magasin/slöjdstuga frdn 1905 (flygelbyggnad). Stomme och fasad - stående timmer, falurädfärg. Tak - tvåkupigt tegel. Grund - huggen sten. Lövsågade fönsteröverfattningar. Byggn VIII - f d magasin/hönshus. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion. III VIn Byggn IX - lider. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak 7 tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion. Byggn X - f d smedja/rökbastu. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion, breda vindsskivor. Grund - kallmurad natursten. Härden finns kvar i byggnaden. Ladugården, logen och maskinhallen är uppförda 1968. Lidret/magasinet är från 19l0-talet. Gården är såväl miljömässigt som kulturhistoriskt intressant. Värdefull närmiljö. IX X

26 14 KINSTA 1: 27, Lövlund. Torpanläggning där tre byggnader ingår. Förutom bostadshus finns en bod och ett f d fähus på tomten. Byggnaderna ligger i skogsr~nden med öppna fält i söder. Värdefull torpmiljö. KINSTA BY består idag aven jordbruksfastighet samt två avstyckade gårdar, som tidigare har varit jordbruk. Kinsta är en f d radby. Enligt en gammal karta, troligen från 1600-talet, består Kinsta by av två hemman. på samma karta nämns kvarnbostaden. på 1751 års karta består Kinsta by av Norrgården som bebos av fyra åboer (= självägande bönder) och Sörgården, som bebos av tre åboer. Storskifte förrättades i byn på 1760~ talet, då fanns åtta gårdar i byn. Genom laga skiftet 1852 fick en av fem gårdar flytta ut. Ägor till Kinsta kvarn avräknades på hemmanet No 2, där den utflyttade gården skulle ha sin tomtplats (mittemot kvarnen)'. Ett av hemmanen var anslaget till gästgiveri och reservskjuts under 1800-talet. Byn ligger öppet i landskapet. Värdefull bymiljö. 15 KINSTA 2:11, Kinsta kvarn. Fem byggnader ingår. F d kvarn och såg. Bostadshuset är uppfört på 1920-30- talet på samma plats som det gamla bostadshuset. Gårdstomten gränsar till Lillån. Bygg II - f d kvarn. Fasad - stående slätpanel, Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion. Byggn III - f d såg. Stomme - stolpkonstruktion. Fasad - stående slätpanel, Tak - enkupigt tegel.

27 Byggn IV - bod. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion. Kinsta kvarn har varit kollektiv egendom. Kulturhistoriskt intressant kvarnmilj ö. 16 KINSTA 2:20, del av Kinsta bybildning. F d jordbruksfastighet med beteckningen Kinsta 2:2, nu avstyckad som bostadsfastighet. Byggn I - bostadshus, troligen f d gästgiveri, f n fritidsbostad. Stomme - timmer. Fasad - liggande fjällpanel och stående slätpanel, Grund - natursten. Ytterdörr med överljusfönster och profilerade fönsteröverstycken. Frontespis mot väster. Under en del av byggnaden finns en inrymd källare. Byggn II - f d fähus, tillhör Kinsta 3:1 men har tidigare tillhört Kinsta 2: 2. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - tvåkupigt tegel, åstakskonstruktian. Grund - huggen sten. Gården ingår som en viktig del av bymiljön. Kulturhistoriskt intressanta byggnader.

28 17 KU{STA 2:21, "Sörgården", del av Kinsta bybildning. F d jordbruksfastighet med beteckningen Kinsta 2:7, nu avstyckad som bostadsfastighet. Byggn I - bostadshus, f n obebott, troligen uppfört under tidigt 1800-tal. Fasad - stående locklistpanel, Tak - tvåkupigt tegel, mansardtak. Grund - kallmurad natursten. Utbyggd glasveranda med lövsågade taklister troligen tillkommen vid sekelskiftet. Vita knutlådor och opanelade gavelrösten. Till gårdstomten hör ett uthus, övriga ekonomibyggnader är borta. Gården ingår som en viktig del i bymiljön. Kulturhistoriskt intressant byggnad pga ursprunglighet och ålder. I 18 KINSTA 3: 1, f d Kinsta1:6 och 1:7. Jordbruksfastighet där tio byggnader ingår. Del av Kinsta bybildning. Byggn I - bostadshus (mangårdsbyggnad) fr~n 1800-talets mitt. Fasad - stående fasspontspanel, gul färg. Tak - tvåkupigt tegel. Grund - huggen sten. Utbyggd fronton mot nordost. Pilasterindelad fasad, vita knutlådor, profilerade fönsteröverstycken. Sexdelad grundplan. Byggn II - f d bagar-, tvättstuga. Snickarbod och drängkammare från 1800- talets slut. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - tvåkupigt tegel, profilerade taksparrar. Grund - huggen sten. n Byggn n Or - bostadshus/bod från 1800- talet, f d Kinsta 1:6. Fasad - timmer och stående pärlspontspanel, Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion. Grund - huggen sten.

Byggn VIII - "Nybygget", f d arbetarbostad, f n fritidsbostad. Uppfört omkring 1900 norr om byn. Fasad - stående locklistpanel, Tak - tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion. Grund - huggen sten. 29 III Byggn IX - "Linde-kulle", bostadshus. F d torp, f n fritidsbostad. Fasad - stående locklistpanel, Tak - tvåkupigt tegel med underliggande spån. Grund - huggen sten. Övriga ekonomibyggnader är av stor betydelse för helhetsmiljön. Kulturhistoriskt intressanta byggnader i en värdefull miljö. VIII IX 19 KYRKPLATSEN l: l, BRO 2: 2, kyrkan. Kyrkan uppfördes i början av 1800- talet. Den gamla medeltidskyrkan revs 1820 och var belägen vid kyrkogården intill prästgården. Kyrkan ligger mitt ~ samhället på en kulle. F d fattigstugan från l830-talet finns i kyrkans närhet och fungerar idag som församlingslokal. Under en tid har även skolundervisning bedrivits i byggnaden. Värdefull milj ö.

30 20 MÄLBY 1:7, f d Karlsborg. Torpanläggning, f n fritidsbostad. Byggn I - bostadshus, s idokammartyp, från lsoo-talet. Fasad - stående locklistpanel, falurödfärg. Tak - tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion. Murad sp~s i köket och kakelugn i kammaren. Byggn II - f d fähus från lsoo-talet. Stomme - liggande timmer och stolpkonstruktion. Fasad - timmer och stående slätpanel, Tak - enkupigt tegel. Värdefull torpmiljö. 21 MÄLBY 1:7, del av. Torpanläggning, f n fritidsbostad. Byggn I - bostadshus med sidokammare. Troligen uppfört på lsoo-talet. Fasad - stående locklistpanel, Tak - tvåkupigt tegel, spån under, åstakskonstruktion. Grund - natursten. En timmerbod ingår i anläggningen. Värdefull torpmiljö. 22 NIBBLE 2:1, jordbruksfastighet där tio byggnader ingår. Byggn I - bostadshus troligen från lsoo-talets mitt. Fasad - stående locklistpanel, Vita knutlådor. Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion. Grund - putsad natursten. Lunettfönster på gavelröstena.

Byggn II - f d dräng-, pigkammare, matbod och tvättstuga. Troligen uppförd under l800-talets mi tt. Fasad - stående locklist- och stående slätpanel, Rödfärgade knutlådor. Tak - tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion, breda vindskivor. Opanelade gavelrösten. 31 II Byggn VI - vedbod. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion. Byggn VII - f d svinhus/lider. Stomme - liggande timmer och stolpkonstruktion. Fasad - timmer. Tak - tvåkupigt tegel, åstakskonstruktion. VI, VII Byggn IX - ladugård från 1800- talet. Stomme och fasad - liggande timmer, Tak - tvåkupigt tegel. Grund - sten. Övriga byggnader är av betydelse för helhetsmiljön. Gården visar upp ett ovanligt homogent byggnadsbestånd. Nibble by har tidigare legat vid Sagån norr om vägen. Bybildningen är upplöst idag. Gården är såväl miljömässigt som kulturhistoriskt mycket intressant. IX 23 NIBBLE 2:1, del av. Torpanläggning väster om Nibble gård. Byggn I - bostadshus av sidokammartyp, f n fritidsbostad. Fasad - stående locklistpanel, Tak - enkupigt tegel, åstakskonstruktion. Grund - sten. Värdefull torpmiljö.

32 24 PRÄSTGÅRDEN 1:2, del av Sevalla samhälle. Skola/bostadshus och uthus ingår i fastigheten. Byggnaderna ingår som en viktig del i miljön kring kyrkan och kyrkoherdebostaden. 25 PRÄSTGÅRDEN 1:8, kyrkoherdeboställe där tre byggnader ingår. Innan avstyckningen har fler byggnader ingått. Byggn I - bostadshus från l700-talet. Fasad - stående locklistpanel, Tak - enkupigt tegel, mansardtak. Balkong mot norr och veranda mot väster. Den sexdelade grundplanen är bibehållen. Garaget ligger på gamla prästgårdsgrunden. Prästgården bildar en fin miljö i anslutning till kyrkogården. Prästgården ingår också som en viktig del i miljön kring kyrkan, skolan m m. 26 PRÄSTGÅRDEN 1:10, Vånkarbo. Torp, f n fritidsbostad. Byggn I - bostadshus av sidokammartyp från l800-talet. Fasad - stående locklistpanel, Tak- tvåkupigt tegel. Tillbyggd bod på husets baksida. Torpet ligger isolerat i skogen. Värdefull torpmiljö. 27VÄSBY 1:7, 1:17. Två torp av sidokammartyp från olika tidsperioder. F n fungerar boningshusen som fritidsbostäder. Värdefull torpmiljö.