Västerås Barkarö socken. Kulturhistorisk byggnadsinventering i Västerås Kommun

Transkript

1 Västmanlands läns museum - Stadsbyggnadskontoret Västerås Barkarö socken Kulturhistorisk byggnadsinventering i Västerås Kommun

2 Västerås Barkarö socken Kulturhistorisk byggnadsinventering i Västerås Kommun 1979

3 I N N EHALLSFÖRTECKN I N G 3 I INLEDNING... 5 II METOD OCH K~LSÄTTNING :1 Inventering :2 Utvärdering... 7 III VÄSTERÅS BARKARÖ SOCKEN :1 Landskapet :2 Bebyggelsens karaktär :3 Offentliga byggnader IV KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA BEBYGGELSEMILJÖER IV:1 IV:2 Byggnader och byggnadsgrupper Större områden av betydelse för kulturminnesvården V LITTERATUR OCH KÄLLFÖRTECKNING VI BILAGOR Bil Bil 2 Bil 3 Bil 4 Råd och rekommendationer i byggnadsvård Förteckning över utvärderad bebyggelse Karta över utvärderad bebyggelse Karta - hänvisning till ekonomiska kartan... 36

4 4

5 INLEDNING 5 Den fysiska riksplaneringen tog bl a upp säkerställandet av kulturhistoriskt intressanta byggnadsmiljöer och områden. Planeringens fullföljande inom kommunen ställer ökade krav på kunskaper om bebyggelsens karaktär och nuvarande skick. I samråd med stadsbyggnadskontoret har därför VästmanIands läns museum utfört en totalinventering med översiktlig analys och kulturhistorisk utvärdering av bebyggelsen inom Västerås kommun. Bebyggelsen inom tätorten har redovisats i tre häften "Västeråsbebyggelsen ". Bebyggelsen på landsbygden redovisas sockenvis vartefter arbetet fortskrider. Värderingar, slutsatser och rekommendationer är gjorda av byggnadshistorisk expertis inom länsmuseet. Stadsbyggnadskontoret har löpande följt arbetet. Materialet kommer att läggas till grund för revidering av kommunöversikten samt ställningstaganden i byggnadslovs- och fastighetsbildnings ärenden. Fältarbetet i Västerås-Barkarö socken har utförts av fil kand Annchristine Sigurdsson och fil kand Anna-Carin Roas sommaren 1977, rapporten har sammanställts av A-C Roas våren 1979.

6 6 II METOD OCH MALSÄTTN I NG 11:1 Inventering Inventeringen är utförd som totalinventering, vilket innebär att man inom ett avgränsat geografiskt område registrerar, beskriver och tar fram fakta om samtliga fastigheter. Områden av homogen karaktär t ex sommars.tugeområden behandlas områdesvis utan registrering av varje enskild fastighet. B,yggnadsinventeringen består av tre led: ~~~~~!~~in~ - fältarbete med faktainsamling på blanketter, samt fotografering av samtliga byggnader på fastigheten. Arkivstudier för att komplettera uppgifter på blanketten. Bearbetning - faktasammanställning och analys-i-tex:coch på kartor. Analysen görs utifrån kulturhistoriska och miljömässiga kriterier. Prioritering - värdering och klassificering äv:-de-utpekade värdefulla Objekten, relaterad till säkerställande åtgärder. Inom den kommunala planeringen filli~s ett flertal användningsområden för den kulturhistoriska bebyggelseinventeringen. ~~~~~_~~~~E~~~~~~~~ - inventeringen ger underlag för avgränsningar av miljöer och större områden av intresse för kulturminnesvården. Kommunöversikten - inventeringen underlag r6r-redov:isning-av kulturminnesvårdens intresseområden i R- och U-områden. 2~~~~~~=_~~~_~~~3~~E~~~ - inventeringen underlag för avgränsning av områden för långsiktigt bevarande och formuleringar av miljöregler. ~~~~~~~~~~~~ - inventeringen underlag för granskning av ombyggnadsprojekt, byggnadslovsärenden och initiativ till säkerställan~ de av särskilt skyddsvä~da byggnader. Låneprövning - avseende statligt lånestöd för-kulturellt värdefull bebyggelse. Det största värdet av inventeringarna ligger i informationen till allmänheten om bebyggelsens värde. Inventeringen bör kunna stimulera berörda fastighetsägare till kontinuerligt underhåll och öka förståelsen för~ samt samhörighetskänslan med bygden. fjiaterialet kan även komma till användning i hembygdsundervisningen.

7 7 11:2 Utvärdering Det är svårt att ge några generella regler för urvalsförfarandet, men de fem punkt,erna här nedan har tjänat som riktlinjer och varje fastighet har bedömts med hjälp aven kombination av dessa punkter. 1. Det tidstypiska utseendet Varje stilepok har sina karakteristiska drag, detta kan visa sig i bl a huskroppens form och i enskilda detaljer som fönster-, dörroch fasadtyper. Äldre byggnader som fortfarande i alla detaljer har kvar sitt ursprungliga utseende är ytterst sällsynta. Ju mer tidstypisk en byggnad är desto värdefullare får den anses vara från kulturhistorisk synpunkt. 2. Åldern Eftersom bevarade byggnader från gamla tider blir sällsyntare ju äldre tid det gäller, har byggnadens ålder ett värde i sig. Den är dock inte det mest avgörande utan det tidstypiska i utseende och konstruktion är av betydligt större vikt. Medan t ex en fullständigt bevarad byggnad från 1700-talet givetvis är av större intresse än en motsvarande från 1910-talet kan förhållandet bli det motsatta om talshuset senare fått en modern exteriör och interiör men 1910-talshuset har kvar Sln ursprunglighet. 3. Närmiljöområde Med närmiljöområde menas den miljö som bildas av samtliga till en fastighet hörande byggnader. Närmiljöområdet kan också omfatta den miljö som bildas av kringliggande fastigheter och mellanliggande terräng. Har en fastighet kulturhistoriskt värde ökas detta värde om omgivningen är oförstörd. Detta kan föra med sig att en fastighet finns redovisad i inventeringen på grund av den omgivande bebyggelsens värde. Om fastigheten omgivits av förstörd bebyggeise hade den ej redovisats. 4. Lands kapspart i En ådal, en åsrygg m m som med den utvärderade bebyggelsen binds- samman till en enhet, med ett topografiskt och/eller näringsmässigt sammanhang betecknas i inventeringen som ett landskapsparti.

8 8 5. Karakteristiskt för bygden Av vikt vid inventeringen är också om en byggnad kan anses vara karakteristisk för den bygd där den står. Mangårdsbyggnader av ett visst utseende kan vara typiska för en bygd eller socken och villor eller arbetarbostäder för ett samhälle. En enstaka villa med speciellt utseende har dock mindre intresse på rena landsbygden etc. Emellertid finns det naturligtvis undantag från regeln. Arkitektritade hus ' kan ha konsthistoriskt intresse eller en byggnad kan ha varit bostad för en känd person och därigenom få ett kulturhistoriskt specialintresse. Det sistnämnda gäller även för byggnader i vilka en historiskt betydelsefull händelse utspelat sig. Den utförda inventeringen är en exteriörinventering och interiörerna har ej haft någon avgörande betydelse för bedömningen. Ovanstående har legat till grund för de värderingar som kommer till uttryck i tabellen bilaga II. Under punkt 5 tas där upp byggnadsminnesmärken (statliga) och byggnadsminnen (enskilda) gällande eller i rapporten föreslagna. Punkt 6 betecknar byggnad av stort kulturhistoriskt värde, som enligt antikvarisk bedömning skulle vara berättigat till förhöjt låneunderlag. l) Punkt 7 betecknar byggnad av allmänt kulturhistoriskt intresse. Punkt 8 betecknar värdefullt närmiljöområde känsligt för förändring med hänsyn till befintlig bebyggelse, 38 2 mom BL bör tillämpas. l) Förhöjt låneunderlag innebär ett större bostadslån än normalt. Hänsyn tas då till extra kostnader som hör samman med restaurering av äldre byggnader. För att få bostadslån med förhöjt låneunderlag krävs att det kulturhistoriska värdet styrks av länsantikvarien. Lånet kan lämnas för upprustning av såväl fristående byggnader som hus vars kulturhistoriska värde ligger i deras betydelse för miljöbilden.

9 III VÄSTERAs-BARKARÖ SOCKEN 9 111:1 Landskapet Västerås Barkarö socken ligger 1/2- l mil söder om Västerås centrum. Den ingår i Västerås kommun. Administrativt tillhörde den tidigare Tuhundra härad. Arealen är 34, 91 ha. Antalet invånare uppgår till l 312 (1976). Till Barkarö socken hör ön Ridö och den forna ön Askö. Det flacka landskapet är sedan länge uppodlat. Socknens huvudsakliga näring har sådeles tidigt varit jordbruket. Även fisket har haft en viss betydelse, dock oftast som binäring. Den goda åkerjorden uppmärksammades redan av Grau på 1750-talet: "Hela socknen är aldeles bar och skogslös, men en så kosterlig sädesjord finnes här at jag wet icke whilken socken som henne derutinan öwergår... ". Vid Barkarö-Asköviken finns mycket ändmorän, förmodligen det största mer eller mindre sammanhängande ändmoränområdet i länet. Ändmorän finns även på Ridön. Barkarö skrevs Bonda-berkana , berkarna 1345 och Barkare på 1400-talet då namnet antas stå för betydelsen gravare (Bellander-, anteckningar om Wästmanlands härader, forna tider, 1869). Grau ansåg att namnet hade sitt ursprung i ordet barkar, båt och ö, dvs båtarnas ö (Grau-Beskrifning öfwer Wästmanland, 1754). En tredje teori är att "Berkarnae" innehåller ordet "berk", obruten form av björk och en form av "arin(n)", förhöjning eller holme (Hj Lindrot Fornvännen 1914). Beträffande namnet Ridö anser Grau att det skall betyda "ridd" redd, dvs en plats där fartyg ligger för ankar och Askö skulle härledas ur ask, båt. på isländska betyder ordet "anfall av oväder, storm". Jämf&rt med kringliggande socknar finns det få fornlämningar i Barkarö. Det beror på dess ringa nivå ovan Mälaren. Landhöjningen har väsentligt förändrat landskapet från forntiden

10 10 och medeltiden från ett skärgårdslandskap till en sammanhängande slättbygd. Från forntiden finns endast några få rösen i höjdlägen bevarade. Övriga lämningar skyddade jämte fornminneslagen är från senare tid milstolpar, källor, fångstgropar m m. Vid Fullerö villa finns den s k domarringen omgiven av mistelklädda lindar. Ringen är från senare tid. 111:2 Bebyggelsens karaktär Socknen dominerades under l ång tid av tre gods Fullerö, Askö och Barkarö. Det sistnämnda styckades omkring 1895 till ett 25-tal mindre jordbruk. Den äldre bebyggelsen består huvudsakligen av mindre jordbruksfastigheter från 1890-talet. Den moderna bebyggelsen i socknen har huvudsakligen tillkommit under 1960 och 1970-talen. Den är koncentrerad till Barkarö kyrkby. En stor del av bebyggelsen utgör sommarbostäder från 1940-talet och framåt. De är koncentrerade till den Ö-delen av socknen, Ekbacken-Enhagen, Landero, Kalvudden, mellan Fullerö Villa och Fullerö Brygga samt vid Gångholmen. Även två öar, Almö-Lindö och skåpholmen, har sommarstugebebyggelse. I socknens V del, vid Askö, finns flera f d torp som idag används som sommarbostäder. Den egentliga bebyggelsen är koncentrerad till de centrala delarna av socknen med kyrka och kyrkby. Området kring kyrkan med prästgård, f d herrgård, jordbruk m m är kulturhistoriskt intressant, genom att den gamla bystrukturen till stor del är bibehållen. Den moderna bebyggelsen ligger ca 200 m N om kyrkan. Kyrkbyn avses i regionsplanen att på lång sikt bli avsevärt utbyggd - som en fristående stadsdelsenhet till Västerås. Ridön är kuperad och skogig. Under den katolska tiden fanns här ett kapell vid Övre Ridöhemmanet (Oppgården) av tegel, kanske från öns eget tegelbruk. vid Tegelviken på den V sidan av ön fanns en tegelbod. Under 1600-talet raserades kapellet vid "Öfre Ridö hemmanet" Nuvarande Oppgården. Murarna syns ännu och en klockstapel är rest intill dessa.

11 11 Ägohistorien till Ridön kan spåras till Folkungatiden (ca 1290-talet). År 1399 köpte riddaren och lagmannen i Södermanland Sten Bengtsson Bielke, Ridön. Även Gustav Vasa har ägt Ridön m fl öar. Grau (1754) skriver bl a "Uti Konung Gustav Adolphs tid har Kronan här på ön sin skeppsgård". En Wilhem Rufwen, död 1614 och begravd i Västerås Domkyrka, var en av de kända amiralerna-befälhavarna över Skeppsgården. Ett av fartygsskroven som lämnade Ridön var "Riksnyckeln" Ännu idag finns ett f d varv kvar vid Ormhäll. En vik i de södra delarna av ön heter Skeppsgårdsviken. I västerås Barkarö har det funnits flera byar t ex vid Askö,Jotsberga, Gotö, Öxnö och Barkarö. Det var klungbyar med två till fyra gårdar i varje. Skiftena slog sönder byarna, men några har ännu delvis kvar sin bykaraktär, t ex Barkaröby eller Kyrkbyn. Gotö har idag två jordbruksfastigheter och sex bostadsfastigheter, däribland f d komministerbostället. Vid en av jordbruksfastigheterna ligger ett f d soldattorp för soldaten Got. Norr om Gotö ligger Jotsberga, tidigare Hjortsberga, med två grupper av bostadshus, en med två och den andra med tre, varav två är f d torp, nu sommarbostäder. En mängd småbruk finns, bestående av bostadshus, fähus och loge och ev någon annan byggnad. Gårdarna är oftast avstyckningar från Barkarö gård. De flesta torpen ligger vid Askö. Med något undantag är de enkelstugor av timmer med rödmålad locklistpanel. "Paradiset", fd torp under Askö gård. Stommaterialet i de äldre bostadshusen är timmer, likaså i de äldre fähusen. Stolpkonstruktionen är ofta förekommande i t ex logar. Det vanligaste fasadmaterialet på bostadshus är stående locklist och på ekonomibyggnader stående slät panel. Två- och enkupigt tegel samt eternit är de vanligaste taktäckningsmaterialen. I något enstaka fall, t ex Fullerö, förekommer plåt och trekupigt tegel. Den yngre bebyggelsen är ofta uppförd av bräder, betongjytong etc, med mexitegel eller tegel på fasaden. Även här kan dock panel förekomma. Taken är oftast täck~a med två- eller enkupigt tegel, ibland av betong, plåt eller eternit.

12 12 Den vanligaste fasadfärgen på den äldre bebyggelsen är Falu rödfärg. Fasaddetaljer som knutar och foder är ofta vitmålade. Byggnadernas röda färg präglar landskapsbilden, det är därför viktigt att eventuella nybyggnader tar upp den traditionella färgsättningen. 111: 3 Offentliga byggnader Kyrkan är sannolikt från ca Under slutet av medeltiden tillkom ett tredje valv, det nuvarande koret. År 1169 tillbyggdes kyrkan och ett torn uppfördes. Tre år senare, 1111, brann kyrkan. Vid den branden förstördes den äldsta klockan med årtalet Vapenhuset, som låg på den södra sidan, borttogs Vid tidpunkten för denna rapports skrivande har en restaurering av kyrkan påbörjats. Vilan 2:1 troligen från 1890 är en f d fattigstuga. Byggnaden ligger i anslutning till prästgården. Mellan åren inrymde den fd fattigstugan en affär. Idag används byggnaden som bostadshus. Fd skola, byggd 1849 vid Ridö gård. Vid Prästgården 1:1 finns två skolbyggnader. Den äldre är från 1891, ombyggd 1922, och den yngre är uppförd 1914 i samband med uppbyggnaden av den nya stadsdelen Barkaröby. En tredje skolbyggnad finns vid Prästgården 1:2. Det är den äldsta av de tre skolbyggnaderna i Barkaröby, uppförd Skolbyggnaden är f d klockarboställe, idag förskola och bostad. på Ridön fanns också en skola. Den uppfördes vid Ridö gård 1849 och lades ned på 1950-talet. Idag används den som sommarbostad. Vid Enstorp 1:1 fanns på 1850-talet en skola inrymd i en nu riven lada. Baptistförsamlingen har en samlings- 18kal vid Barkaröby. Nära kyrkan ligger bygdegården. Båtklubbar har lokaler bl a på Sävholmen och vid Torpstaden på Ridön.

13 13 IV KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA BEBYGGELSEMIWÖER IV:I Byggnader och byggnadsgrupper ALMÖ 1:1, FULLERÖ 1:1, HOLM 1:1, 2:2, LÖT 1:1 Fullerö slottsanläggning omfattar ca 35 byggnader. Huvudbyggnaden (I A) flankerad av två flyglar (II A, IV A), är liksom dessa uppförd De är byggda av timmer, som klätts med rosa locklistpanel. Fasaderna accentueras av vitmålade pilastrar och foder. Taken är plåtklädda. ytterligare två flyglar (VI A, VII A) med samma materialbehandling är uppförda på huvudbyggnadens östra sida. Dessa är från 1750-talet. Väster om huvudbyggnaden ligger biblioteket (III A) troligen från samma tid som de östra flyglarna och med samma materialbehandling. Byggnaderna I A - IV A, VI A- VII är samtliga av byggnadsminneskaraktär, pga stort konst- och kulturhistoriskt värde. Vid en eventuell byggnadsminnesförklaring bör även porten norr om slottsanläggningen ingå l byggnadsminnet. Övriga byggnader i slottets närhet, av kulturhistoriskt intresse främst pga ursprunglighet är: Lekstuga (V A), rödfärgat timmer, täckt med enkupigt taktegel. Magasin (XIV A) i falurött timmer, täckt av tvåkupigt tegel, byggt Fd stall/vagnslider (I B) nu verkstad, i sten och timmer, spritputsat och klätt med stående slätpanel, täckt av eternittak. En vällingklocka sitter på taknocken vid norra gaveln. Bod med stenkällare (IX B) i falurött timmer, täckt med enkupigt tegel. Bostadshus med stenkällare (I C) från 1800-talets första del, uppfört i timmer, delvis klätt med faluröd pane1, knutar och foder vitmålade. Fullerö ligger i den Ö delen av socknen och är uppförd av Erik Oxenstierna 1656.