4 Ledare C Missa inte vår hemsida. Där kommer regelbundna uppdateringar med senaste nytt. www.oof.nu 5 6 8 13 Vårprogram Restaurering för mångfald Om småfåglarna Vitvingad trut på öland a l i d r 16 Antalet spelande kornknarrar på öland i Detta är väl ingen fågel?! Läs mer på sidan 22. Foto: Markus Forslund 22 27 Grönfläckig padda rapporterad från ottenby Logiguden 2012 s n r 1 2 0 1 2 Calidris 1:2012 Årgång 41 ISSN 0346-9395 3
Ett spännande år framöver När detta skrivs så har våren precis börjat komma på allvar och idag så såg jag de första skärfläckorna i Kalvhagen, en pytteliten strandängsvik, precis i södra delen av Mörbylånga. Just skärfläckorna är en stor favorit för mig, som började fågelskåda på Getterön i Varberg. Därför är det med stor glädje som jag kan följa de få par som häckar i Kalvhagen. Trots att viken är så liten, och dessutom är en hästhage på sommaren, så häckade här förra året två par skärfläcka, ett par strandskata samt några par större strandpipare och tofsvipa. Detta visar på den stora kvalitet som Ölands strandängar har, med många häckande vadare, och för några arter en stor del av Sveriges population. Samtidigt visar Kalvhagen på ett problem. Vadarna har svårt att reproducera sig. Strandskatans häckning förstördes, skärfläckorna fick ut några ungar, men först efter andra försöket och bara några få tofsvipor och större strandpipare fick flygga ungar. Och samma gäller på resten av Ölands strandängar. Just strandskatan har haft en katastrofal utveckling, och många andra av våra vadare har en nedåtgående trend. Insatser görs för att få till en förändring, och just du kan vara med i detta arbetet. Läs under ledaren om en inventeringsinsats riktad mot strandängarna med fokus på våra rödspovar. Annat som händer under året är att ÖOF fyller 40 år. Redan nu har vi börjat titta på en festkväll för att fira detta. Troligen blir det i höst där en av våra ordinarie pubkvällar får lite extra festglans över sig. Vi har också utökat vår närvaro på internet med en egen Facebook-sida. Sök efter Ölands Ornitologiska Förening så kan du hitta den sidan. För er som är medlemmar på Facebook så är denna sidan ett smidigt sätt att kommunicera med varandra och med oss i styrelsen för föreningen. Jag hoppas att innehållet i detta numret ger er mycket bra läsning, med alltifrån vinterns invasion av vitvingade trutar, vilka småfåglar som passar till stek och hur det går för de grönfläckiga paddorna nere vid Ottenby. Väl mött i de Öländska markerna Kristoffer Lager Hjälp ÖOF att inventera Ölands rödspovar Rödspoven är en av Sveriges mest sällsynta häckfåglar. Vi tror att hälften av de svenska rödspovarna påträffas på Öland. För att öka kunskapen om den öländska populationen planerar vi en riktad inventering under 2012. Målet är att totalinventera samtliga häckande par och att bedöma häckningsframgången. Vi behöver intresserade inventerare som kan delta i detta arbete. Du måste inte ha tidigare erfarenhet av att inventera rödspov eftersom en kurs om hur man inventerar kommer att hållas i april. Inventeringarbetet är tänkt att genomföras med 3-4 besök i andra halvan av april fram till början av juni. Varje inventeringstillfälle tar 1-4 timmar beroende på hur stort område man vill inventera. Även om du bara har möjlighet att göra ett inventeringstillfälle är vi intresserade av din medverkan. Kursledare kommer vara Richard Ottvall som har många års erfarenhet av inventeringar av Ölands sjömarker. Bilersättning kommer att kunna betalas ut till de som deltar i inventeringarna. Inventeringen är en del av projektet Fler vadare i de Öländska sjömarkerna. Förutom ÖOF så är Länsstyrelsen och Mörbylånga jaktvårdskrets aktiva i projektet.jaktvårdskretsen ansvarar för predatorkontroll inom ett antal utvalda sjömarker och Länsstyrelsen bekostar en uppföljning av det arbetet. Är du intresserad av att vara med i detta viktiga arbete så kontakta: Kristoffer Lager, koffelager@hotmail.com, eller Richard Ottvall, richard.ottvall@biol.lu.se. 4 Calidris 1:2012
ÖOF:s vårprogram Ejdersträck i Kalmarsund Lördagen den 31 mars Varje år sker det, man skulle nästan kunna kalla det en tradition. Ejdrarna väller fram i Kalmarsund. En annan god tradition är att ÖOF är med och bevakar det på lördagarna. Med lite tur kan vi få se en förbisträckande praktejder eller något annat roligt i flockarna. Samling kl 06.00 vid fiskebodarna intill Färjestaden dämme, alldeles väster om Ölands Köpstad. Fågelskådningens dag och Fågeltornens kamp Lördagen den 5 maj Ska vi lyckas utmana finnarna i år. Varje år är det en kamp mellan fågeltornen i Finland. Tanken är att, från ett fågeltorn, se så många fågelarter som möjligt under morgonen och förmiddagen. För andra året i rad har de utmanat Sverige. ÖOF kommer att vara stationerade i det nybyggda fågeltornet i Södra lunden. Men det vore kul om det kunde finnas lag i andra fågeltorn på Öland. Mer information kommer på hemsidan, men boka in denna lördag redan nu. Vadarvandringar i Beijershamn Alla torsdagar i maj Som vanligt blir det vadarvandringar i Beijershamn under maj. Samling vid parkeringen kl 18. Exkursion till Ölands norra udde Lördagen den 2 juni Följ med på en exkursion i de nyrestaurerade områdena på Ölands norra udde. De två eldsjälarna, Tobias och Göran, från ÖOF kommer visa på de fåglar som rastar och häckar. Förhoppningsvis kan vi konstatera att höksångare kommit tillbaka som häckfågel. Andra lite speciella arter, som är möjliga den här tiden på året, är ortolansparv, aftonfalk och turturduva. Samling vid parkeringen kl 06. Mörbylånga blomstrar och ler Lördagen den 9 juni Detta är en dag när hela Mörbylånga samlas till fest och aktiviteter. ÖOF kommer finnas på plats med en artlista samt bokbord. Senaste nytt hittas alltid på www.oof.nu Kallelse till ÖOF:s årsmöte Lördagen den 14 april håller ÖOF sitt årsmöte i huvudbyggnaden på Ölands folkhögskola, Smedby. Eftersom Station Linné har årsmöte på samma plats ungefär samtidigt så samkör vi några punkter, Vi börjar med fika kl 14.00. Kl 14.30 så får vi lyssna på ett föredrag av Sven Britton med titeln Linneansk medicin. När föredraget är slut så börjar vårt årsmöte. Påminnelse om medlemsinbetalning Hittills har vi fått in medlemsavgift från ca 80 % av våra medlemmar, alltså ni som får hem den här tidningen. Vi är väldigt glada för det, men hoppas såklart att övriga 20 % vill vara kvar som medlemmar också. Om du läser detta och är osäker på om du har betalat, så dubbelkolla gärna detta. Det är medlemsavgifterna som bekostar det mesta av vår verksamhet, både Calidris och våra naturskyddsåtgärder, som du bl.a. kan läsa om i detta nummer. Om du inte vill fortsätta att vara medlem får du gärna kontakta vår medlemsansvarige, Urban Toresson, så underlättar det vår uppdatering av medlemslistan. Calidris 1:2012 5
Restaurering för mångfald Vid Ölands norra udde har ett arbete pågått med att restaurera de gamla beteshagarna, bland annat med medel från ÖOF. På grund av perioder av upphört bete har de mosaikartade markerna, där oxlar utgör ett dominerande inslag, tillåtits växa igen alltmer av bland annat slån, en och tall. Detta har resulterat i att livsmiljöerna för många växter och djur, till exempel olika bryn- och kantzoner, till stora delar försämrats eller helt försvunnit. Vi har i samråd med länsstyrelsen i Kalmar län kommit fram till en bra röjningsstrategi för dessa marker. Målet med arbetet, som har utförts etappvis sedan 2010, är att i kombination med tillräckligt betestryck återskapa delar av området och på så sätt gynna den biologiska mångfalden. Det kommer också att göra det lättare för besökare att vandra runt i området och uppleva de säregna naturmiljöerna som området innehar, vare sig det är fåglar eller annat man har i blickfånget. Ölands norra udde är ett av Ölands absolut mest besökta turistmål. Första etappens röjningar, som genomförts under vårvintern 2010 och avslutades vårvintern 2011, redovisas nedan med några bilder tagna ur samma vy. Detta arbete fokuserade i huvudsak på att avlägsna en tät tallridå samt en del en- och slånbuskage som kantade de öppna våtängarna in mot Grankullavik vid Norra udden. Under tidig höst putsades slånskott manuellt och nästa etapp, vars syfte var att gradvis öppna upp de igenväxande betesmarkerna mellan det nu röjda området och själva fyrvägen, påbörjades i oktober 2011. Första delen av arbetet med att knyta samman de små öppna områden som nu är omringade av täta en- och slånbuskage till mer sammanhängande ytor har nyligen avslutats och vi ser med spänning fram emot våren. Innevarande år kommer inga ytterligare röjningar att genomföras utan istället kommer en första utvärdering av arbetet att ske. En viktig aspekt är att betestrycket är tillräckligt för att ytor som har öppnats upp inte åter ska börja växa igen. Vi har dock som ambition att återuppta restaureringsarbetet under 2013. Vi vill rikta ett särskilt tack till markägaren Berit Gelhaar, utan dig och din positiva inställning hade inte detta projekt varit möjligt att genomföra med sådan framgång. Vi vill vidare tacka inblandade entreprenörer, länsstyrelsen och inte minst alla ni, som ideellt, avsatt tid till att hjälpa till med röjning, eldning och så vidare. Tobias Berger och Göran Holm För kontakt, maila tobias.berger@lnu.se alternativt guranholm@hotmail.com. Referens Aulén, G. 1976. Förekomsten av höksångare Sylvia nisoria vid Ottenby 1971 1975. Calidris 5:13 124. Passa på att följa med på ÖOFs exkursion där vi strosar runt i de nyröjda områdena och njuter av försommarens fågelsång. Samling kl 6 vid parkeringen den 2 juni. December 2009 Våtängarna kantades av täta bestånd av tall och en. Bakom denna vägg döljer sig beteshagarna som delvis vuxit igen på grund av perioder av upphört bete. På de områden där det finns öppen gräsmark är det å andra sidan välbetat i dagsläget. 6 Calidris 1:2012
Augusti 2010 Så gott som samtliga tallar och enar har i detta område avlägsnats och fraktats bort. Kvar har t.ex. oxlar, rönnar, ekar och hagtorn lämnats. De friställda träden visar tydliga spår av mer intensivt bete. Mars/April 2011 Eldning av mindre rishögar som samlats ihop av det som blev kvar efter det maskinella ihopsamlandet av fällda träd och buskar för flisning. Den första etappen kunde därmed anses avslutad i och med att betet påbörjades på dessa marker under våren. Oktober 2011 På bilderna nedan ser man hur de gamla hagmarkerna åter framträder efter decennier av igenväxning. Förhoppningsvis kommer vi som ett svar på insatserna att se hur till exempel höksångaren återkommer som häckfågel. Den har tidigare varit en karaktärsfågel och, till exempel, år 1890 häckade hela 17 par på en sträcka av 500 meter i området (Aulén 1976). Bona var då placerade i måbärsbuskar. Ännu i början av 2000-talet häckade några enstaka par höksångare i området, medan arten helt uteblivit, annat än som tillfällig rastare, under de senaste åren (personliga observationer). Calidris 1:2012 7
Om småfåglarna Den nytta de göra och det skydd de behöva År 1861 invigdes en statlig skogsskola i Skäftekärr, beläget i Böda Kronopark på norra Öland. Skolans syfte var att utbilda jägmästare och andra yrkesgrupper med anknytning till skogen. I den ettåriga kursen ingick ämnen som aritmetikens första grunder, skogsträdens kännedom, skogsbeskyddets första grunder samt rovdjursjakt och fångst. Numera finns bara några enstaka böcker och bilder sparade från skolans verksamma år och ett litet tunt häfte med ovanstående rubrik, inköpt för 25 öre, fångade mitt intresse. När jag bläddrade bland sidorna, skrivna av August Emil Holmgren 1869, med den tidens språk och ordvändningar, blev jag mer och mer fångad av innehållet. En hel del känns fortfarande aktuellt men mycket uppfattar vi som exotiskt och främmande nu, nästan 150 år senare. Läs, njut och begrunda denna något förkortade återgivning! Och sänd gärna en tanke till dessa unga pojkar som skulle tillgodogöra sig dessa högtravande utgjutelser och senare klara av ett strängt förhör om småfoglarne. Bland alla de sköna njutningar som vistandet i den fria naturen erbjuder åt ett friskt och oförvillat sinne, torde få kunna jämföras med det nöje, som småfåglarna bereda oss. När vintern äntligen slutat sin långa tillvaro och dess vita, kalla svepning blivit utbytt mot den återvaknande naturens gröna dräkt, vad är det väl då, som gör tavlan så full av liv och behag, om icke mångfalden av dessa små levande väsen, vilka då som bäst fröjda sig över sin tillvaro och så väl förstå att dela med sig utav sin glädje. Lärkans första drill över fältet, trastens ljuva kvällstoner i skogen, den näpna och kvicka ärlans första ankomst, de muntra svalornas bosättning för året allt detta är kära och efterlängtade ting för varje vän av naturen. Så skänka oss småfåglarna nöje genom att sprida behag och trevnad omkring sig, men det är också i allmänhet den enda yttringen av deras liv, åt vilken vi ägna någon uppmärksamhet. Deras övriga goda egenskaper, den stora och viktiga betydelse de hava i naturens allmänna hushållning och den nytta de därigenom göra oss, allt detta är helt säkert ännu för den stora allmänheten föga känt, ja kanske är det enbart några få som tänkt därpå. Skolbyggnaden i Skäftekärr 8 Calidris 1:2012
Ladusvalan en viktig insektsbekämpare Insektsbekämpning Varuti består då, skulle någon kunna fråga, den stora nytta som småfåglarna göra och som man nu för tiden så ofta talar om? Svaret härpå ligger nära tillhands; vi behöver nämligen blott kasta en blick på deras levnadssätt för att kunna finna det. Vi se då, att de flesta icke uteslutande hämtar föda ur växtriket utan däremot helt och hållet eller till huvudsaklig del livnära sig på bekostnad av just sådana djurarter, vilka förstöra växtligheten. Dessa skadedjur tillhöra förnämligast insekternas slag. De finnas över allt och deras talrikhet och förökningsförmåga gränsa snart sagt till det otroliga. Om de ohämmat finge föröka sig skulle de utan tvivel ödelägga, icke allenast träden och buskarna i våra skogar och planteringar, gräset på ängarna och säden på åkrarna utan även, och detta mitt för våra ögon, intränga i trädgårdarna och förstöra deras alster. Man kan lätt göra sig en föreställning om varthän dessa, deras ostörda härjningar skulle kunna leda, då man vet att just Calidris 1:2012 växtlivet är villkoret och grunden för allt högre liv eller, med andra ord, då man vet, att djuren till följd därav att de växtätande ibland dem är nödvändiga för de andras tillvaro, omöjligen skulle kunna finnas till utan växter. Även människans tillvaro skulle, såsom man lätt kan tänka sig, under dylika förhållanden icke mera vara möjlig. Det må väl då kunna kallas en beundransvärd vishet i naturens anordningar, att de djur, vilka på nämnda sätt äro skadliga för växtvärlden, fått sina fiender, som leva på deras bekostnad och sålunda sätta en gräns för deras alltför stora förödelse. Härigenom bibehålles den allmänna jämnvikten och vart vi än vända våra blickar i naturen, få vi se ett strävande i denna riktning. Vi se huru oupphörliga strider utkämpas, ofta blodiga och förfärliga för den enskilde, men till lycka och välsignelse för det allmänna. 9
Gulsparven en fröätare. Kan det vara så att ogräsen ökat sen vi börjat vintermata våra småfåglar? Ogräsbekämpning Men det är även en annan yttring av småfåglarnas liv, som förtjänar att av oss beaktas. De hava nämligen inte enbart till uppgift att verksamt bidraga till växtlighetens skyddande mot insektshärjningar, utan de lämna även åt lantmannen och trädgårdsodlaren en kraftig hjälp vid bortskaffandet av en mängd ogräs, som ofta hota att förkväva de uppspirande plantorna på åkern och i plantsängarna. Många eljest insektsätande småfåglar leva under en viss tid av året nära nog uteslutande av ogräsfrön och då dessa fåglar ofta förekomma i stort antal, så kan man tänka sig vilken nytta de därigenom åstadkomma. Faror som hotar Småfåglarna hava många fiender och om vi kunde intränga i alla deras livsförhållanden, så skulle vi i sanning häpna över den mängd faror och förföljelser som ständigt hota dem. De måste alltid vara på sin vakt och från människan hava de, trots den nytta de göra henne, icke minst att frukta. Från vår ungdomstid minnas vi nog lite var, hur fågelfångst utgjorde en av våra käraste sysselsättningar och huru glada vi lämnade skolan och boken för att i skog och mark söka reda på fåglarnas bon och plundra dem på ägg och ungar. Vi visste då icke huru orätt vi handlade och det var inte heller att undra över då mången gång de äldre och våra lärare lät oss opåtalt fortsätta våra plundringar. Man har redan trott sig märka att småfåglarnas antal i närheten av städerna börjar förminskas och detta förnämligast till följd därav att okunniga pojkar uppsöka deras bon och borttaga äggen med vilka de sedermera sinsemellan driva en livlig byteshandel. Ofta ser man också i städerna åtskilliga dagdrivare vilka hava fågelfångst som sin förnämsta födkrok. I nät, snaror och på limspön fånga de en mängd småfåglar av alla slag samt instänga dem i trånga burar, där de flesta trampa eller skada varandra till döds eller omkomma till följd av vanvård och brist på tjänlig föda. Enbart några få förbliva vid liv och dessa försäljas vanligen för en ringa penning och få sedermera inspärrade tillbringa sina återstående dagar i något fönster, genom vars dunkla rutor de knappast kunna se den himmel under vilken de förut så glada uppstämde sina lovsånger. Användning till stek Vad som även i hög grad bidrager till de nyttiga fåglarnas förminskande, är deras användning till stek. På torgen i städerna och även mångenstädes i landsbygden, får man ofta se hela knippor av lärkor, starar, mesar, hackspettar, gulsparvar och andra nyttiga fåglar, vilka utbjudas till salu såsom kramsfågel och vanligen vinna god avsättning, även om de, såsom förhållandet är med hackspettarna, hava ett mindre smakligt kött. På källarna och värdshusen utgiver man dem ofta, sedan de blivit 10 Calidris 1:2012
behörigen tillagade, för beckasiner eller andra fåglar som stå i bättre anseende. Vi kunna icke annat än uttrycka vår stora ledsnad över att ett sådant förfarande opåtalt får fortsätta. Andra faror Bland de övriga djuren finns det många, vilka förfölja och döda småfåglarna, samt icke så sällan leva på deras bekostnad. Sålunda är t ex en del falkar och hökar, i synnerhet lärkfalken och sparvhöken, för dem farliga fiender och detsamma kan även sägas om kråkorna och korparna jämte flera andra fåglar som ofta plundra deras bon på ägg och ungar. Ja, till och med göken, som vi finna så trevlig när han om våren låter höra sitt tvåtoniga läte, hava de ganska mycket att frukta för. Mården, illern, hermelinen och stundom även igelkotten, kunna även hänföras till småfåglarnas fiender. Större hackspetten - smakar visst illa Fåglarnas flyttningar De flesta av våra småfåglar måste flytta bort under den kalla årstiden, emedan de icke kunna uthärda vinterkylan, men i synnerhet emedan insekterna, av vilka de förnämligast hämtar sin näring, då gått i vinterkvarter och icke mera av dem kunna påträffas. De måste således för att ej dö av hunger, under en tid av året, lämna sitt fädernesland. Under dessa, ofta hundratals mil långa resor över stormiga hav och ogästvänliga länder, går det icke alltid lyckligt för de små fåglarna. Många tusenden finna helt visst sin grav i havets vågor och lika många torde väl även falla offer för talrika fiender. Som sagt är, begiva de sig bort om hösten, när födan börjar tryta dem och när deras späda lemmar icke längre kunna uthärda de kalla vindarna. Men tidigt om våren gripas de av en oemotståndlig hemlängtan och styra då sin färd åter mot norden för att där ånyo uppsöka sina gamla och kära hemvist. Det är dock inte alltid sagt att de vid sin återkomst finna dessa sådana, som då de lämnade dem. Genom människans åtgöranden, genom den fortgående odlingen, förändras oupphörligt landets utseende; skogar nedhuggas, stenhopar bortsprängas, ängar uppodlas, sjöar urtappas och häckar omflyttas. Kanske finns icke mera den för dem så kära skogsparken, den med doftande blommor prunkande ängen eller den omtyckta, taggiga buskraden. De äro då husvilla och olyckliga dessa små, ty det är icke alltid sagt, att de så snart kunna finna en annan omtyckt och passande tillflyktsort. Nöden är stor för dem och vi se också vid dylika tillfällen huru bekymrade och oroliga de flyga omkring för att förgäves söka det, som under den långa, vådliga färden levde kvar i deras förhoppningar och uppehöll deras mod. Snöyra och frost Någon gång händer det även hos oss, att sedan fåglarna redan anlänt om våren, snöyra och stark frost inträffar, så att de antingen omkomma i brist på föda eller frysa till döds. Sålunda inträffade t ex i Maj månad 1867 ett svårt oväder, varav de små återvändande flyttfåglarna i betydlig mån ledo. En av vårt lands utmärktaste fågelkännare, herr W Mewes, skriver därom bland annat följande: Ett ganska sorgligt utseende erbjödo småfåglarna, längs utmed iskanten av Hjelstaviken såg man Calidris 1:2012 11
rödstjärten, lövsångaren, stenskvättan, sädesärlan och trädpiplärkan i ett bedrövligt tillstånd vada omkring uti issörjan för att söka sig föda. På somliga av dessa stackars fåglar voro fötterna helt och hållet betäckta av is. En del, t ex flugsnapparen och rotgeln (rödhaken) sökte sin räddning i ladugårdarna, där katten snart gjorde slut på dem. Detta oväder sträckte sig över hela södra Sverige och om de menliga verkningarna av detta, erhöll jag senare åtskilliga upplysningar under mitt besök i denna del av riket, samt underrättelser om det stora nederlag, som väderleken under dessa dagar anställt bland småfåglarna. Så t ex hittade man kring Christianstad, Carlshamn, Malmö, Lund och flera andra ställen en mängd omkomna svalor av alla slag, samt flugsnappare, rödstjärtar, näktergalar, lövsångare, trädpiplärkor med flera. Någon gång hade man sett flygande svalor nedstörta, liksom träffade av ett skott. Även på täta granträd fann man genom hunger och köld omkomna fåglar. Viporna hade, vid Ottenby (på Öland) i större antal inkommit på gårdarna för att söka föda och även emottagit sådan, som utmatades åt dem. Senare fann man, över hela Öland, hundradetals av dessa fåglar döda. Att under sådana förhållanden, de tidigare och i synnerhet på marken värpta äggen till största delen förstördes, är lätt att inse. Likaså gjorde detta oerhörda nederlag, särskilt av småfåglar, sig märkbart på hela min resa, ty de eljest allmänna arterna hade blivit ganska sällsynta. Ehuru vi nu endast i möjligaste korthet omnämnt den nytta, som småfåglarna göra oss och de faror, för vilka de snart sagt ständigt äro utsatta, framgår det tydligen därutav, att de både förtjäna och behöva vårt skydd. Vi äro också övertygade om, att varje förståndig lantman och trädgårdsodlare, sedan han blivit uppmärksamgjord härpå, skall på allt sätt bemöda sig om att freda dessa små älskliga väsenden. Han skall då även, såsom vi tro och hoppas, snart nog få inse och glädja sig över att han är i åtnjutande av den verkliga lycka och trevnad, som de städse i så rikt mått föra med sig. Foto och bearbetning: Kerstin Svensson 12 Calidris 1:2012
Vitvingad trut Larus glaucoides på Öland Under vintern 2011 2012 skedde en formlig invasion, i ordets rätta bemärkelse, av vitvingade trutar i Nordvästeuropa. Det bör ha rört sig om många hundra individer, kanske upp mot tusentalet. Bara på Färöarna har det setts mer än 650 fram till mitten av februari och they keep on coming. Måsarna nådde vårt land också, där de första två sågs i december i Halland och Bohuslän. Under januari gick proppen ur också hos oss och fram till mitten av februari har upp mot 20 individer setts, de allra flesta på Västkusten. Östersjön fick också sin beskärda del med observationer i Ronneby 11 januari, Simrishamn 19 20 januari och Kalmar 7 14 februari. Men det var en observation av en vitvingad trut i Visby på Gotland den 14 januari som väckte oss ölänningar. Samma kväll satt Pav Johnsson och undertecknad och arbetade med den kommande boken om Ölands fåglar när BMS-larmet från Gotland nådde oss. Pav skickade ut en anmodan per mail till en stor skara Ölandsornitologer om att vi skulle leta efter arten också på Öland. Följande dag då jag och Liselotte Wetterstrand Waldenström befann oss på norra Öland lyckades vi hitta en adult vitvingad trut i Byrums hamn på norra Öland. Upptäckten finns beskriven på ÖOF:s hemsida. När vi ringde Pav om upptäckten trodde han naturligtvis att vi drev med honom, men efter att ha försäkrat att så heliga ting som sällsynta fåglar luras man aldrig med, lyckades vi övertyga honom och han larmade ut fågeln. I euforisk glädje, upphetsning, nervositet, med iskalla fingrar och dålig mobiltäckning hade jag själv nämligen misslyckats med att larma; telefonen tvärdog och gick inte att få liv i igen förrän senare på kvällen i husvärmen. Ett par bilder, med en liten digitalkamera genom tuben, lyckades jag dock med och en av dem lades senare på kvällen in på Svalan. Fågeln bestämdes till adult vitvingad trut i vinterdräkt. Dagen därpå var ett stort gäng Ölandsskådare på plats och truten återupptäcktes också till allas stora glädje. Den var sedan kvar till 22 januari. Eftersom arten inte setts på ön sedan 1995 var vi många som fick ett Ölandskryss av denna fågel. Första fotot av den vitvingade trut som bröt en 17 år lång väntetid. Foto: Anders Waldenström Calidris 1:2012 13
Men det skulle komma att bli en fortsättning på denna spännande följetong. Två dagar senare, 24 januari, upptäckte Björn och Eva Klevemark en ny vitvingad trut i området Bläsinge hamn Gårdby hamn. Den stannade bara denna dag och sågs av åtminstone tre personer till. Inga bilder finns på denna fågel, men den var inte helt utfärgad och får betecknas som 4K+. En ny vitvingad trut, denna gång en 3K, hittades av Ragnar och Brita Gustafsson i Böda hamn 26 januari. På en vecka hade Öland nu besökts av tre olika vitvingade trutar. Nu var det dags för södra Öland att komma med i leken. En 4K+ fågel hittades av Erik Nordberg 27 januari vid Ottenby och den var kvar i området till dagen därpå. Fågeln var antingen 4K+ eller adult (tolkades olika av observatörerna) men skiljde sig från såväl den i Byrum som den i Böda. Däremot är det troligt att det var samma fågel som den i Gårdby tre dagar tidigare. Men det tog inte slut än, i Grönhögens hamn hittade Håkan Nilsson 29 januari ytterligare en vitvingad trut, en 4K i vinterdräkt och som senare sågs i Ottenby. Denna fågel var en annan individ än den på samma plats dagen innan. Hänger ni med? Sammanfattningsvis besöktes alltså Öland av fyra olika vitvingade trutar 15 29 januari. En adult vid Byrum, en 4K+ vid Gårdby och senare vid Ottenby, en 3K i Böda samt en 4K vid Grönhögen och Ottenby. Som tidigare nämnts hittades ytterligare en annan vitvingad trut, denna gång en 3K+ i Kalmar 9 14 februari, men det är en helt annan historia. Historik Vitvingade truten är innan 2012 anträffad vid sju tillfällen på Öland. Samtliga dessa fynd är granskade och godkända av svenska Raritetskommittén, Rk. Ölands första vitvingade trut, en fågel troligen i 3:e vinterdräkt (=3K) hittades i Sandvik, Ottenby 2 november 1980 (SOF 1981). Upptäckten finns beskriven i Calidris (Löwbeer 1981). Nästa fågel, lite obestämt 1 ex sågs vid Ottenby 24 april 1981 (SOF 1983) och var en av sex fynd det året i Sverige. Nästa igen, en 2K-fågel hittades 14 mars 1982 vid Gräsgård (SOF 1983) och möjligen sågs samma individ vid Ottenby 18 maj samma år. Under 1982 sågs sammanlagt tre individer i riket. Under 1984 gjordes fynd nummer fem, ett exemplar i 3:e vinterdräkt (=3-4K) 8 februari 1984, också då vid Ottenby. Nummer sex blev en adult vitvingad trut vid Kapelludden, Bredsättra 30 mars 1985. I Vår Fågelvärld finns kommentaren: Adulta fåglar är sällsynta hos oss. Slutligen uppträdde en 2K fågel i Sandvik, Ottenby 11 maj 1995. Den kommenterades i Fågelåret (1995) med orden: Sammanföll med en mycket hög årssumma (10 ex), dessutom med övervägande andel vårfynd, vilket är mindre vanligt. Bland dessa sju observationer är det svårt att hitta någon röd tråd. Fynden på 1980-talet kom efter Stellan Hedgrens och Lars Larssons utmärkta artikel i Vår Fågelvärld (1973) om fältbestämning av vita trutar och den hjälpte nog till att upptäcka vitvingade trutar i bruset av vittrutar, som på denna tid sågs med flera exemplar varje vinter på Öland. Men det är också troligt att den vitvingade Den sista observerade vitvingade truten på Öland denna vinter. Här vid Ölands södra udde. Foto: Bosse Carlsson 14 Calidris 1:2012
faktiskt var vanligare då under dessa år, eftersom de sågs på Öland varje år 1980 1985, utom 1983, med sammanlagt sex exemplar. Det dröjde sedan tio år till nästa fynd och ytterligare då 16 år till årets fynd. Kunskapen om hur man bestämmer vitvingade trutar har väl inte minskat, ej heller den ornitologiska bevakningen av Öland, och många har vi varit som gått igenom trutflockarna på ön varje år. Tidsmässigt har en individ setts i februari, två individer i mars, en i april, två i maj samt en i november. Åldersmässigt har spannet varit från 2K till adult. Som nämnts ovan är det ytterst sällsynt med adulta vitvingade trutar i Sverige och de flesta observationerna har gjorts av kringströvande ungfåglar vid Västkusten vintertid. Årets uppträdande Att fyra vitvingade trutar ses ett och samma år på Öland och detta dessutom efter 16 års bortovaro, är spännande och anmärkningsvärt. Som nämndes i ingressen sker detta samtidigt som arten uppträder invasionsartat i hela Nordvästeuropa. De svenska fynden denna vinter är huvudsakligen av nominatrasen som häckar, i stort sett, bara på Grönland och i den nordöstligaste delen av Kanada. Några få fynd på Västkusten avser rasen kumlieni som tar vid längre västerut i Kanada. Varför då denna explosion av vitvingade trutar som till och med för enstaka individer in i Östersjön? Inget är klarlagt, men födobrist är den troliga orsaken. Arten övervintrar normalt i packisranden långt norrut och flockas i hundratal vid döda sälar, valar och andra kadaver. Truten vid Byrum uppträdde en vecka på platsen, medan de andra fåglarna bara sågs en eller två dagar, vilket tyder på att Öland tydligen inte erbjuder optimala förhållanden. På Västkusten, och då särskilt i Göteborg, är trutarna långstannare. Slutligen vill jag bara ge en personlig reflektion. Aldrig hade jag och Liselotte, då vi beskådade fågeln i Byrums hamn, kunnat ana att en adult vitvingad trut skulle vara så stilfullt vacker. Proportionen, den helvita dräkten, den gulgröna näbben med klart lysande röd näbbfläck samt inte minst de scharlakansröda benen formade en ytterst behaglig enhet. För visst kan fåglar vara vackra! Och detta i skymningen med Blå Jungfrun i bakgrunden. Tack Tobias Berger för hjälpen att reda ut de olika vitvingade individerna. Calidris 1:2012 Anders Waldenström Anders.waldenstrom@telia.com Fågeln vid Böda hamn. Foto: Ragnar Gustafsson Litteratur: Hedgren, S & Larsson, L. 1973. Vittrut, vitvingad trut eller missfärgad annan trut - svårigheter vid fältbestämning av ljusvingade trutar. Vår fågelvärld 32:173 198. Löwbeer, C. 1981. Vitvingad trut Larus glaucoides anträffad på Öland. Calidris 10:262 263. Sveriges Ornitologiska Förening 1983. Sällsynta fåglar i Sverige 1982.Vår Fågelvärld 42:395 406 Sveriges Ornitologiska Förening 1984. Sällsynta fåglar i Sverige 1983. Vår Fågelvärld 43:535 550. Sveriges Ornitologiska Förening 1986. Sällsynta fåglar i Sverige 1984. Vår Fågelvärld 45:61 71. Sveriges Ornitologiska Förening 1987. Sällsynta fåglar i Sverige 1985. Vår Fågelvärld 46:309 329. Sveriges Ornitologiska Förening 1996. Fågelåret 1995. Vår Fågelvärld. Supplement 25:67 136. 15
Antalet spelande kornknarrar på Öland Sammanställning av resultat från 2008, 2009 och 2011 På uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar län har Svensk Naturförvaltning AB inventerat kornknarr på Öland under juni månad 2008, 2009 och 2011. I denna rapport redovisas resultaten från alla inventeringarna. ÖOF tackar Länstyrelsen i Kalmar län och författarna för att vi får lov att återge rapporten. Tack också till Lars Peterson, www.larsfoto.se, för att vi får använda hans bilder. Artikeln är något modifierad från ursprungsrapporten. Sammanfattning Rapporten redovisar resultat från inventering av spelande kornknarr på Öland. Inventeringen har genomförts i juni månad under 2008, 2009 och 2011. Som metod för att beräkna antalet spelande hanar användes avståndsinventering (Distance sampling). Kornknarrarnas position bestämdes genom triangulering. Inventeringen genomfördes på provpunkter som valts ut genom stratifierad stickprovtagning. Antalet spelande kornknarrar tenderar att minska på Öland under inventeringsperioden. Antalet spelande kornknarrar under 2008 skattades till 325. Året efter, 2009, hade antalet minskat till 252. Ingen inventering genomfördes 2010, men vid senaste inventeringen 2011, hade antalet minskat ytterligare och skattades till 201 stycken. Detta innebär en genomsnittlig minskningstakt på 14% per år. Skulle denna minskningstakt bestå under kommande år, kommer kornknarren att vara borta från Öland om ca 35 år. Avståndsinventeringen har den fördelen att allteftersom mer data samlats in ökas precisionen och tidigare skattningar av antalet spelande kornknarrar förbättras. Det medför att resultaten från de två första åren förändrats jämfört med tidigare redovisningar. Kornknarren finns spridd över hela Öland, men förekommer tätast på mellersta och östra Öland. En jämförelse mellan rapporteringssystemet Svalan och skattning genom stickprovstagning visar på relativt stora skillnader i antal och geografisk fördelning av spelande kornknarrar. Foto: Lars Petersson, www.larsfoto.se 16 Calidris 1:2012
Metodik Metodiken beskrivs utförligt i redovisningen från inventeringen 2008 (Länsstyrelsens meddelandeserie 2008:19). För att få ett komplett stickprovsunderlag delades Öland in i 1428 rutor med en storlek på en kvadratkilometer (figur 1). Rutor med mindre än 25% landyta uteslöts. Ett stratifierat urval av rutor genomfördes årligen (figur 1). Två typer av rutor (stratum) användes: 1. Kornknarr har tidigare hörts spela i rutan eller 2. rutan innehåller minst tio hektar lämplig naturtyp. Med lämplig naturtyp menas här ängs- och åkermark. Vid inventeringen 2008 fördelades 280 provpunkter, som besöktes vid två tillfällen. Till inventeringarna 2009 och 2011 fördelades 450 provpunkter, som besöktes vid ett tillfälle (tabell 1). Som metod för att beräkna antalet spelande kornknarrar på Öland användes avståndsinventering från utvalda provpunkter i varje ruta (se t.ex. Buckland m.fl. 2001, 2005). Kortfattat innebär metoden att punkterna besöks av inventeraren som lyssnar efter kornknarr. När man hör en kornknarr tar man bäringen mot fågeln med en kompass från två olika positioner (figur 1). Med denna triangulering kan man beräkna fågelns position och därmed avståndet från observatören. Fördelningen av antalet observationer på olika avstånd från inventeraren används för att beräkna observerbarheten, eller sannolikheten att man skall höra en kornknarr inom ett visst avstånd. Genom att skatta observerbarheten kan man beräkna hur stor andel av kornknarrarna man inte hör inom ett visst avstånd. Därmed kan man göra en skattning av det faktiska antalet kornknarrar som spelar inom ett visst avstånd från provpunkterna, vilket är fler än de man lyckats höra. Inventeringen utfördes nattetid, huvudsakligen under juni månad, förutom nätter med regn eller blåst. Tabell 1. Basinformation för mätningens urval År Strata Konknarr Strata Habitat Habitat areal Antal Antal utvalda Habitat areal Antal Antal utvalda (km²) rutor rutor (km²) rutor rutor 2008 487 992 180 120 192 100 2009 460 944 329 147 242 121 2011 415 866 289 193 324 161 Figur 1. Öland med rutindelning och utbredningen av kornknarrsmiljöer (vänstra figuren), exempel på fördelning av provpunkter under ett år (mittenfiguren) och principskiss av hur kornknarrarna positioneras med triangulering (högra figuren). Calidris 1:2012 17
Resultat Antal spelande kornknarrar Antalet provpunkter har varierat något under åren och största skillnaden är mellan 2008 och de två senare inventeringarna (tabell 2). Under 2008 valdes 280 punkter som besöktes vid två tillfällen. De två senaste inventeringarna utgör ett stickprov på 450 provpunkter som endast besöktes vid ett tillfälle. Antalet registrerade kornknarrar som hörts spela har också varierat under åren, men kan delvis förklaras med förändrad ansträngning (antal besök per provpunkt). Om man betraktar de årsvisa skattningarna har de inte varierat mycket utan antalet kornknarrar har legat konstant på drygt 200 individer varje år. Precisionen i skattningen av antalet kornknarrar är beroende av hur många observationer man gör. Frekvensfördelningen av antalet kornknarrar som hörs på olika avstånd från observationsplatsen blir jämnare och bättre ju fler observationer man har. Detta innebär att man med större säkerhet kan anpassa en modell som beskriver avståndsfördelningen (figur 2). Eftersom modellen används för att beräkna observerbarheten blir även både precisionen och skattningen av antalet kornknarrar bättre med ett ökat antal observationer. Om man antar att sannolikheten att höra en kornknarr varit samma under de tre år som inventeringen på Öland utförts, kan man utnyttja observationerna från alla åren för att beräkna observerbarheten. Att ett sådant antagande är rimligt stöds av en jämförelse av observerbarheten mellan åren. För varje år som inventeringen utförts kan man räkna om resultaten från tidigare år. Det leder till att precisionen i det skattade antalet kornknarrar från tidigare år blir bättre, men samtidigt kan medelvärdet av antalet kornknarrar komma att förändras. Detta är precis det som händer om man räknar om de tre årens inventeringar av kornknarr på Öland. När alla observationer används för att räkna om tidigare års inventeringar sker en förändring jämfört med tidigare års skattningar. Konfidensintervallen krymper och medelvärdet för de två första inventeringsåren ökar (tabell 3). De nya skattningarna ligger dock inom konfidensintervallen för de skattningar som görs om man skattar varje år för sig. Tabell 2. Antal provpunkter, inventeringsperiod och antal registrerade kornknarrar för respektive år År Inventeringsperiod Antal provpunkter Antal besökta provpunkter 2008 27 maj- 4juli 280* 280 93 2009 3 juni- 30 juni 450 448 54 2011 31 maj-1 juli 450 450 45 *Provpunkterna besöktes vid två tillfällen. Antal registrerade spelande kornknarrar Tabell 3. Skattat antal kornknarrar för respektive år och resultat baserat på observationer från samtliga år. Konfidensintervall anges som 95% Standard Error År Skattat antal kornknarrar för respektive år Nedre CI (95 % SE) Övre CI (95 % SE) Skattat antal baserat på totala antalet observationer Nedre CI (95 % SE) 2008 206 91 167 325 82 107 2009 208 106 219 252 63 84 2011 201 52 65 201 52 65 Övre CI (95 % SE) 18 Calidris 1:2012
25 20 15 Antal fåglar Figur 2. Fördelning av 150 kornknarrsobservationer på olika avstånd från observatören (staplar). Den streckade linjen visar den anpassade modellen. Observationerna är samlade från alla inventeringarna. 10 5 0 50 250 450 650 850 Avstånd (meter) Figur 3. Summan av antalet rapporterade kornknarrar per inventeringsruta till Svalan under juni månad 2008 2011 (vänstra figuren) och summan av antalet observerade kornknarrar per inventeringsruta från inventeringarna 2008, 2009 och 2011 (mittenfiguren). Observera att sifferskalan är olika på respektive figur. Figuren längst till höger visar medeltätheten i skattade antalet kornknarrar per inventeringsruta. Calidris 1:2012 19
Geografisk fördelning Kornknarrarnas fördelning över Öland skiljer sig åt vid en jämförelse mellan observationerna från den aktuella inventeringen och de som registrerats i Svalan (Artdatabankens rapportsystem för fåglar) under juni månad (figur 3). Svalan visar en tätare förekomst på sydöstra Öland men antalet observationer på öns norra delar är glesare jämfört med den aktuella inventeringen. Mönstret från inventeringarnas samlade observationer återkommer om man gör en beskrivning av medeltätheten per inventeringsruta baserad på de tre årens mätresultat (figur 3). Analysen som baseras på en objektiv mätning indikerar att kornknarren är vanligast på norra halvan av Öland medan Svalan indikerar att konknarren har sin huvudsakliga utbredning på södra halvan av Öland. Båda mätningarna visar dock att kornknarren har en östlig utbredning på Öland. Tabell 4. Antalet registrerade spelande kornknarrar per inventerad ruta År Antal registrerade spelande kornknarrar per ruta 2008 0,17 2009 0,12 2011 0,10 Antal fåglar 450 400 Populationsutveckling Baserat på senaste årets beräkningar minskar populationen med i genomsnitt 14% per år (figur 4). Om detta är en tillfällig nedgång eller en pågående process som kommer att fortsätta kan endast framtida mätningar visa. Baserat på mätningarna 2008 2011 kan man konstatera att populationen halveras med ungefär fem års intervall och om utvecklingen fortsätter kan man höra den sista kornknarren spela i mitten av 2000-talet. Om man beräknar antalet observationer per besökt ruta får man ett index på antalet kornknarrar som också kan användas för att beskriva utvecklingen. Utvecklingen blir då densamma som för skattningen av det faktiska antalet kornknarrar på Öland (tabell 4). För observationerna från Svalan går det inte att beräkna ett motsvarande index eftersom det dels inte finns någon uppgift på ansträngningen och dels att inte finns en objektiv urvalsmetodik. Antalet observationer till Svalan under juni har varierat under åren men visar, tvärtemot inventeringen, en ökning i antalet spelande kornknarrar (figur 5). Figur 4. Antalet spelande kornknarrar på Öland (blå punkter) samt förväntad framtida utveckling baserad på utvecklingen under de år inventeringen genomförts (streckad linje). 350 300 250 200 150 100 50 0 2005 2015 2025 2035 2045 År 20 Calidris 1:2012
400 250 Antal Kornkarrar (Stickpprov) 350 300 250 200 150 100 50 Stickprov Svalan 200 150 100 50 Antal observationer (Svalan) 0 0 2008 2009 2010 2011 År Figur 5. Förändringen av kornknarrens förekomst på Öland så som man uppfattar den genom den aktuella studien (Stickprov) och genom Svalan (antalet observationer under juni månad) under åren 2008 2011. Antalet observationer från Svalan är inte korrigerade av den regionala rapportkommittén. Diskussion Resultaten belyser några saker som det är viktigt att tänka på vid inventering och övervakning av populationer. Det kan kräva en ganska stor insats för att få bra precision vid enstaka skattningar. Om man däremot har för avsikt att bedriva en långsiktig övervakning kan man successivt dra mer nytta av de enskilda årens mätningar. För populationer med stor mellanårsvariation finns det därför starka skäl att i stället för att satsa alla resurser på någon enstaka mätning, om möjligt fördela mätningarna på flera år. Rapporteringssystem som Svalan, där det saknas mått på var, när och hur mycket man eftersökt enskilda arter, kan ge en missvisande bild av populationers faktiska utveckling och utbredning. Det är bra att observationer registreras, men systemet behöver utvecklas för att kunna ge en korrekt och användbar beskrivning av populationernas tillstånd och utveckling. Calidris 1:2012 Produktion: Svensk Naturförvaltning AB info@naturforvaltning.se www.naturforvaltning.se Foto: Lars Petersson, www.larsfoto.se Referenser Buckland, S., D Anderson, K. Burnham, J. Laake, D Borchers och L. Thomas (2001). Introduction to Distance Sampling Estimating abundance of biological populations. Oxford University Press inc., Oxford. Buckland, S., D Anderson, K. Burnham, J. Laake, D Borchers och L. Thomas (2005). Advanced Distance Sampling Estimating abundance of biological populations. Oxford University Press inc., Oxford. Länsstyrelsen i Kalmar län (2009). Skattning av antalet kornknarrar på Öland 2008. Länsstyrelsens meddelandeserie 2008:19 21
Grönfläckig padda rapporterad från Ottenby! Den grönfläckiga paddan är väl ingen fågel?! Nej, men den miljö som paddan kräver gynnar många andra arter, inte minst vadare som sydlig kärrsnäppa och brushane! Från att ha varit en karaktärsart för det öppna, karga och torra landskapet på Öland tog det hundra år för arten att helt försvinna från ön. Inom projektet LIFE-BaltCoast arbetar länsstyrelsen i Kalmar län för att åter introducera arten i den öländska faunan. Vattensamlingar har skapats och 100-tals små grönfläckiga paddor har flyttats till Ölands södra udde från Nordens Ark i Bohuslän. Den grönfläckiga paddan (Bufo viridis) En vuxen grönfläckig padda känns normalt lätt igen på sin grönmarmorerade ovansida med oregelbundna större och mindre fläckar med mörk kant mot en ljusare botten. Fläckarnas gröna nyans varierar mellan klargrön och mörkt olivfärgad. Huden är beströdd med vårtor med mörka, ibland röda, porer. Mönstret är individuellt och kan därmed användas för identifiering av olika individer. På Öland hittar man inte sällan grönaktiga och, ibland, fläckiga vanliga paddor (Bufo bufo). Det är alltså viktigt att känna till ytterligare karaktärer. Den grönfläckiga paddan är mindre och blir maximalt 10 cm lång. Ögats gröngulglänsande och/ eller guldglänsande iris skiljer den från den vanliga paddan, vars iris är rödbrun och/ ellerkopparröd. Äggen är i förhållande till den vanliga paddans lite mindre och gelehöljet som skyddar äggen är något tunnare. Inte heller ynglen är lätta att skilja åt. I de senare utvecklingsstadierna, då ynglen är flera cm långa, är de ljusare och oftast brokiga i färgen med gula prickar. Även svansbrämet är ljusare. Det säkraste kännetecknet är att studera mundelarna hos ynglen, vilka är artspecifika. Leken i Sverige sker huvudsakligen från slutet av april till slutet av maj. Hanarna håller små revir i strandkanten där de nattetid med sitt drillande försöker locka till sig honor. Under parningen omfamnar hanen honan och håller sig fast på hennes rygg med hjälp av kraftiga underarmar och sträva valkar på frambenens tår. Äggsträngen läggs i grunt vatten och en normalstor hona (75 mm) lägger ca 10 000 ägg. Det är fler ägg än för våra andra svenska groddjur. Efter sex till åtta veckor sker omvandlingen från yngel till padda (metamorfos). Dessa småpaddor (10-20 mm långa) har ett otydligare mönster, men de har tydliga ljusa vårtor. Dagtid gömmer sig paddorna under stenar, brädor, i murar eller liknande. Nattetid söker de föda på marken eller i växtligheten, och de äter främst insekter och andra småkryp, men inte gärna sniglar och mask. De övervintrar på land, någonstans där det är frostfritt, t.ex. i komposter, källare eller stenmurar. i Europa Arten kräver enligt EU:s art- och habitatdirektiv noggrant skydd. Dess överlevnad är hotad inom hela det nordvästra utbredningsområdet (Nordtyskland, Danmark, Sverige, Estland, Lettland och Litauen). Utmed Danmarks sydöstra kust, inkl. Bornholm, är arten spridd, men inte vanlig. I nord-tyska Holstein är den mycket sällsynt (förekommer endast på Fehmarn och i Lauenburg), men i östra Tyskland och Polen förekommer den utmed Östersjöns sydkust. I Litauen finns den grönfläckiga paddan i inlandet men den är inte känd från kustområdet. I Lettland förekommer arten kring Riga och på några lokaler i inlandet. Inte heller från Estland är den känd från kustområdet och den är förmodligen utdöd från landet. Grönfläckig padda väl gömd bland stenar. Foto: Susanne Forslund 22 Calidris 1:2012
i Sverige Den grönfläckiga paddan anses vara det mest hotade av alla groddjur i Sverige och är klassad som akut hotad enligt den svenska rödlistan. Den är liksom alla andra grod- och kräldjur i Sverige fridlyst. Den svenska populationen av grönfläckig padda är mycket liten och risken är stor att arten dör ut om inte kraftfulla åtgärder, som uppfödning och utsättning i lämpliga miljöer, genomförs. Åtgärdsprogram (ÅGP) för bevarande av den grönfläckiga paddan, har funnits sedan år 2000. Programmen presenterar Naturvårdsverkets syn på vilka åtgärder som behövs för att gynna arten. Av den långa lista på faktorer som missgynnar den grönfläckiga paddan anses övergödning och igenväxning av livsmiljöer vara den mest avgörande för de senaste 50 årens omfattande minskning i Sverige. Uppfödning och utsättningar av ett stort antal ägg, yngel, småpaddor och vuxna grönfläckiga paddor i Sverige har pågått sedan 1994. Ett nytt Åtgärdsprogram för bevarande av grönfläckig padda 2011 2016, fastställdes av Naturvårdsverket i december 2010. Visionen i programmet är att grönfläckig padda ska ha livskraftiga populationer inom tio kustområde, varav sydöstra Öland (inkl. Ottenby) och norra Öland är två. Även kusten söder om Kalmar har pekats ut. Länsstyrelsen i Kalmar län arbetar mot denna vision. När det gäller Öland sker arbetet bl.a. inom ett internationellt naturvårdsprojekt, LIFE-BaltCoast. på Öland Ett lårben som anses komma från en grönfläckig padda, har daterats till ca 1 000 e.kr. Det hittades vid en utgrävning intill Eketorps fornborg och är det äldsta belägget av grönfläckig padda från Öland. Ett annat tidigt öländskt fynd av vad som anses vara grönfläckig padda, gjordes av Carl von Linné, 1741. I skriften Översikt av Ölands fåglar och amfibier skriver Carl Agardh Westerlund år 1855 Grönfläckig padda (Bufo variabilis, Merr). Denna tycks vara den vanligaste grodarten både vid Kalmar och på Öland. I Natur på Öland, 1955, skriver Torsten Gislén att den grönfläckiga paddan är känd från nära ett tjugotal lokaler. Carl Fries har i sin bok De stora öarna i Östersjön en målande beskrivning från den 30 maj 1963, över sitt möte med den grönfläckiga paddan på Lilla Vickleby alvar. Här fanns arten kvar in på 1970-talet. De hördes spela i stort antal från alvaret då Boris Berglund cyklade söderut från Vickleby (Berglund muntligen, 2010). Ännu för 50 år sedan ansågs paddan vara tämligen allmän på Öland, men idag är situation en annan. Från att ha varit en karaktärsart med förträffliga miljöer på Öland har den grönfläckiga paddan på bara några årtionden försvunnit helt. Den sista dokumenterade observationen av en spelande hane gjordes 1994 av Ingmar Ahlén i kustlagunen Lilla hamnen i Högby hamns fågelskyddsområde på Ett obekant ljud föll in i symfonien, tämligen svagt men genomträngande. Alla de grunda kärren i alvarets sänkor stod fulla av vatten efter regnet. Det ovanliga ljudet kom från ett sådant kärr men var svårt att lokalisera. Det var ett ringande eller surrande som från en liten klocka, det räckte i två sekunder och kom ideligen tillbaka. Försiktigt gick vi närmare det lilla kärret, och äntligen såg vi den som ringde. Det var en padda. Hon satt eller höll sig flytande på grunt vatten med huvudet och de stora ögonknölarna ovan ytan. Tydligt kunde vi se hur hon pumpade den ljusa strupsäcken full med luft, så att den svällde ut som en boll, innan ringningarna kunde ljuda med den rätta klangen. Strupsäcken är en resonansbotten lika präktig som luftsäcken i en säckpipa. (Carl Fries, 1964) Horn, maj 2009. Foto: Magnus Grimheden Calidris 1:2012 23