BESLUT 2011-12-21 Regeringen Miljödepartementet 103 33 Stockholm Handläggare: Anders Wiebert Telefon: +46 8 799 4182 Vår referens: SSM2010-4643-8 Yttrande över Studsvik Nuclear AB:s ansökan om slutförvaring av utländskt kärnavfall och använt kärnbränsle Strålsäkerhetsmyndighetens yttrande Driftavfall från behandling och undersökning av kärnavfall och från undersökningar av använt kärnbränsle Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) tillstyrker att Studsvik Nuclear AB (SNAB), org. nr. 556051-6212, får mellanlagra och slutförvara lågaktivt utländskt kärnavfall från kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land som består av driftavfall som uppkommer som en följd av: - behandling eller experimentella förbränningsförsök av utländskt lågaktivt kärnavfall i förbränningsanläggningen (HA), - behandling av eller experimentell metodutveckling på utländskt lågaktivt metalliskt avfall vid dekontaminationsanläggningen (DK) och smältanläggningen (SMA), - undersökning av använt kärnbränsle och kärnavfall vid hot-cell laboratoriet (HCL) och aktiva kemilaboratoriet (AKL). SSM föreslår att tillståndet att få mellanlagra och slutförvara driftavfallet ska gälla för sådant kärnavfall och använt kärnbränsle som förs in till Sverige fram till och med den 30 juni 2024. SSM föreslår vidare att regeringen förenar tillståndet med följande villkor: - SNAB ska säkerställa att de avtal och andra överenskommelser som behövs för slutförvaringen av det utländska materialet i Sverige är giltiga och tillämpliga innan material förs in för behandling. Strålsäkerhetsmyndigheten Swedish Radiation Safety Authority SE-171 16 Stockholm Tel:+46 8 799 40 00 E-post: registrator@ssm.se Solna strandväg 96 Fax:+46 8 799 40 10 Webb: stralsakerhetsmyndigheten
Sida 2 (12) - SNAB ska verka för att så långt som rimligen är möjligt ytterligare minska mängden utländskt driftavfall som behöver slutförvaras i Sverige. - SNAB ska årligen sammanställa och senast i mars månad följande år till SSM lämna en uppskattning av vilka mängder utländskt driftavfall som uppstått och som avses att slutförvaras i Sverige. Övrigt kärnavfall och använt kärnbränsle från undersökningar vid HCL och AKL SSM tillstyrker att SNAB får mellanlagra och slutförvara följande material: - använt kärnbränsle från en kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land som förs in till Sverige i anslutning till den teknikutvecklings- och provningsverksamhet som bolaget bedriver, inklusive sådant sekundäravfall som uppstår i samband med sådan testverksamhet, motsvarande högst 20 kg uran per år, räknat som ett medelvärde under tillståndets giltighetstid, - små medelaktiva metalliska materialprover i form av rester från den teknikutvecklings- och provningsverksamhet som SNAB bedriver, inklusive sådant sekundäravfall som uppstår i samband med sådan verksamhet, motsvarande högst 20 kg per år och med ett totalt aktivitetsinnehåll av högst 1 terabecquerel (TBq) per år (för radioaktiva ämnen med en halveringstid längre än 30 år), räknat vid tidpunkten för införandet till landet, SSM tillstyrker vidare att SNAB, efter särskilt godkännande från myndigheten, får mellanlagra och slutförvara: - större medelaktiva metalliska materialprover om totalt 100 kg per år och med ett aktivitetsinnehåll av maximalt 10 TBq per år (för radioaktiva ämnen med en halveringstid längre än 30 år), räknat vid tidpunkten för införandet till landet samt räknat som ett medelvärde över tillståndets giltighetstid. SSM föreslår att tillståndet att få mellanlagra och slutförvara ovan nämnda material ska gälla för sådana materialprover och sådant använt kärnbränsle som förs in till Sverige fram till den 30 juni 2024. SSM föreslår vidare att regeringen förenar tillståndet med följande villkor: - SNAB ska, innan material förs in för behandling, säkerställa att de avtal som behövs för slutförvaringen av det utländska materialet i Sverige är giltiga och tillämpliga. - SNAB ska verka för att, så långt som rimligen det är möjligt, minimera de mängder utländskt kärnavfall och utländskt använt kärnbränsle som
Sida 3 (12) behövs för undersökningarna. De överväganden som görs i detta avseende ska dokumenteras vid varje införsel av utländskt material. - SNAB ska inför varje införsel till Sverige av större medelaktiva materialprover för SSM:s godkännande inlämna en redovisning av syftet för undersökningarna, mängd material i kg, aktivitetsinnehåll samt de synnerliga skäl från strålsäkerhetssynpunkt som SNAB anser föreligger för att slutförvara hela eller delar av materialet i Sverige. - SNAB ska årligen sammanställa och senast i mars månad följande år till SSM rapportera vilka mängder utländskt kärnavfall och använt kärnbränsle som under året uppstått och som avses att slutförvaras i Sverige samt ange enligt vilket tillstånd som materialet har förts in till landet. Vidare ska SNAB dokumentera de överväganden som gjorts för att så långt som möjligt minimera mängden utländskt material som behöver slutförvaras i svenska slutförvarsanläggningar. Om regeringen meddelar nytt tillstånd för SNAB i enlighet med detta yttrande föreslår SSM att regeringen i samband med detta upphäver det nuvarande tillståndet 1. SSM föreslår att regeringen godkänner SNAB:s redovisning av hur den sökta verksamheten kan bedrivas i enlighet med de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Ärendet Regeringen beviljade den 3 juni 2004 SNAB tillstånd enligt 5 a andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) att mellanlagra och slutförvara vissa mängder utländskt kärnavfall och använt kärnbränsle. Tillstånd enligt detta lagrum avser enbart ett principiellt ställningstagande till att utländskt avfall får mellanlagras och slutförvaras i Sverige, inte mellanlagring och slutförvaring i sig. Tillståndet löper ut den 30 juni 2014. SNAB inkom den 22 december 2010 med en ansökan om ett nytt tillstånd att få mellanlagra och slutförvara vissa begränsade mängder utländskt kärnbränsle, samt material och sekundäravfall från behandling av utländskt kärnavfall. Ansökan avser en större aktivitetsmängd medelaktiva materialprover än vad nuvarande tillstånd omfattar. SNAB:s avsikt är att tillståndet ska kunna förnyas innan nu gällande tillstånd löper ut. I underlaget till ansökan redogör SNAB dels för vilka typer av avfall och bränsle som avses att behandlas, dels övergripande för hur materialet 1 Regeringsbeslut den 3 juni 2004: Ansökan om fortsatt tillstånd att slutförvara utländskt kärnbränsle och kärnavfall från behandling av utländskt kärnavfall, M2004/1337/Mk, nr 13.
Sida 4 (12) planeras att behandlas samt vilka skäl som bolaget anser föreligga för att materialet behöver slutförvaras i Sverige. Det material som ansökan omfattar hanteras på två olika verksamhetsområden inom SNAB, dels avdelningen för Materialteknik där man undersöker bränsle och medelaktiva metalkomponenter, t.ex. härdkomponenter och strukturmaterial, dels på avdelningen RadWaste där lågaktivt avfall behandlas genom förbränning eller smältning. SSM begärde den 11 april 2011 att ansökan skulle kompletteras, bl.a. begärdes en redovisning av vilka synnerliga skäl som SNAB anser föreligger för att återsändande av olika fraktioner av de restprodukter som uppstår vid behandling av utländskt material skulle vara mindre lämpligt, jämfört med att dessa slutförvaras i Sverige. SSM begärde vidare att SNAB skulle beskriva vilka åtgärder som bolaget avser att vidta för att så långt som rimligt möjligt skilja ut restprodukter med utländskt ursprung från motsvarande svenskt material. SNAB inkom den 30 maj 2011 med en kompletterande redovisning om de synnerliga skäl som bolaget anser föreligger. Redovisningen innehöll även uppgifter om förväntade mängder av olika typer av lågaktivt avfall. Ett möte mellan SSM och SNAB genomfördes den 26 augusti 2011. Vid detta presenterade SNAB de kompletteringar som redovisats och de aktuella frågeställningarna diskuterades. Inom ramen för beredningen av ärendet genomförde SSM den 16 september 2011 en verksamhetsbevakning vid SNAB och besökte vissa av de anläggningar där det aktuella materialet hanteras. Ytterligare en komplettering inkom den 23 september 2011. I denna har SNAB justerat vissa tidigare yrkanden vilket innebär att bolagets slutliga ansökan avser mellanlagring och slutförvaring av följande material: Använt kärnbränsle - Utländskt bestrålat bränsle, med 20 kg uran per år som ett genomsnitt under tillståndets giltighetstid. Medelaktivt metalliskt avfall - Utländska kärnavfall bestående av små medelaktiva materialprover med en vikt av maximalt 1 kg/materialprov, med en årlig begränsning om 20 kg och 1 TBq (avseende radionuklider med en halveringstid > 30 år) räknat som ett medelvärde över tillståndets giltighetstid. - Utländskt kärnavfall bestående av större medelaktiva materialprover om totalt 100 kg/år och innehållandes en aktivitet av maximalt 10 TBq/år
Sida 5 (12) (avseende radionuklider med en halveringstid > 30 år) räknat som ett medelvärde över tillståndets giltighetstid. Införsel av sådant utländskt kärnavfall förslås få ske endast efter tillståndsansökan till SSM i vilken SNAB redovisar syfte, mängd i kg och nuklidspecifik aktivitet samt de synnerliga skäl som SNAB anser föreligger för att slutförvara hela eller delar av materialet i Sverige. Av detta avfall utgör 100 kg metalliskt material den specifika post som ursprungligen föranledde behovet av en omprövning av tillståndet. Denna post har ett aktivitetsinnehåll på 75 TBq av långlivade radioaktiva ämnen. Lågaktivt avfall - Sådant sekundäravfall som inte är möjligt/rimligt att separera och återsända från behandling av utländskt lågaktivt kärnavfall i förbränningsanläggningen och pyrolysanläggningen, sekundäravfall från experimentella förbränningsförsök från smältanläggningen av utländskt lågaktivt kärnavfall, samt sekundäravfall från smältanläggningen efter behandling av eller experimentell metodutveckling på utländskt lågaktivt material och kärnavfall. Föranlett av frågor från SSM har SNAB inkommit med ytterligare kompletterande uppgifter den 26 oktober, den 7 november och den 19 november 2011. Skälen för beslutet Bestämmelser i kärntekniklagen rörande slutförvaring av utländskt avfall Enligt 5 a kärntekniklagen är det förbjudet att utan särskilt tillstånd slutförvara utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall. Tillstånd till mellanförvaring eller slutlig förvaring av utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall får ges endast om det finns synnerliga skäl och om genomförandet av det forsknings- och utvecklingsprogram som avses i 12 inte försvåras. Motiven till den svenska lagstiftningen i fråga om slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall anges i propositionen (1992/93:98) om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. I propositionen förs ett resonemang om ett eventuellt absolut förbud mot att behandla utländskt material i Sverige. Mot bakgrund av vikten av en nationell kompetens inom olika delar av kärnavfallsområdet föreslås dock inget absolut förbud mot införsel av utländskt avfall, utan i stället ett förbud mot mellanlagring och slutförvaring av utländskt kärnavfall och använt kärnbränsle i Sverige. Tillstånd får dock medges om det finns synnerliga skäl och genomförandet av det forsknings- och utvecklingsprogram som
Sida 6 (12) avses i 12 kärntekniklagen inte försvåras. Ett sådant tillstånd prövas av regeringen. Undantaget från huvudregeln om förbud bör användas med stor restriktivitet. Det anges i propositionen att synnerliga skäl kan exempelvis föreligga om det vid en samlad bedömning visar sig lämpligast från säkerhets- eller strålskyddssynpunkt att en liten mängd material slutförvaras i Sverige. Det kan gälla fall i samband med provning av t.ex. bränslekapsling eller reaktordelar, då mycket små mängder avfall bildas, eller sekundäravfall som bildas vid behandling av utländskt material vid hanteringen i anläggningar i Sverige. Av propositionen framgår vidare att en förutsättning för att tillstånd ska kunna meddelas är att, utöver att mängden material måste vara begränsad, det uppkomna avfallet ska passa in i det befintliga eller planerade svenska hanterings- och slutförvarssystemet. Utländskt kärnavfall och använt kärnbränsle vid SNAB Vid SNAB förekommer hantering av utländskt radioaktivt material vid två olika avdelningar, dels den avfallsbehandling av lågaktivt avfall som sker vid avdelning RadWaste, dels de undersökningar och den provning av använt kärnbränsle och av härdkomponenter som sker vid avdelning för Materialteknik. Verksamhet med utländskt material vid avdelning RadWaste SNAB:s ansökan Vid RadWaste sker behandling av svenskt och utländskt radioaktivt avfall, där visst avfall klassas som kärnavfall enligt kärntekniklagen. Behandlingen av avfallet sker i anläggningarna smältanläggningen (SMA), dekontamineringsanläggningen (DK) och förbränningsanläggningen (HA). Verksamheten syftar till att dels volymsreducera avfall, dels återvinna metalliskt avfall. Även i den nya verksamheten med pyrolysering av avfall kommer en volymreducering att ske. SNAB anger att man i så stor utsträckning som möjligt returnerar det kvarvarande aktiva sekundäravfallet till den utländska ägaren. I samband med avfallsbehandlingen uppstår även driftavfall genom de radioaktiva ämnen som fastnat i olika typer av filter, luftkanaler eller ugnar. I ansökan och dess kompletteringar redogör SNAB för vilka åtgärder man vidtar för att minimera mängden avfall som blir kvar i Sverige. Vid SMA behandlas årligen upp till 5 000 ton lågaktivt avfall i form av metall. Viktmässigt uppgår mängden sekundäravfall till ca 3-5 % av inkommet material, vilket returneras till kunden. Vissa delar av materialet behandlas även i DK. Den del av det utländska materialet som behöver slutförvaras uppstår i samband med att ugnsfodringen byts. Även delar av de
Sida 7 (12) radioaktiva ämnen som fastnar som stoft i anläggningens frånluftskanaler och i filter skickas tillbaks till kund genom att filtren backblåses mellan olika behandlingskampanjer. Dock blir små mängder aktivitet kvar i filtren som när de byts blir driftavfall. SNAB har i underlaget redogjort för mängderna av de olika typer av avfall som uppstår i samband med behandlingen. I HA behandlas årligen maximalt 600 ton lågaktivt brännbart avfall genom förbränning och framöver även genom pyrolys. Radioaktiva ämnen blir kvar i sekundäravfallet i form av aska och stoft, vilket samlas upp i ugn och filtersystem för rökgaser för att returneras till kund. Viktmässigt uppgår sekundäravfallet till ca 10 % av inkommet material. En del av de radioaktiva ämnena fastnar i ugnarnas murverk och avfallet uppstår först när dessa byts. Även kylning och filtrering av rökgaserna ger upphov till driftavfall i form av stoft i luftkanaler, filter och i vissa fall kalk. Åtgärder som backblåsning av filter tillämpas för att så långt som möjligt separera behandlingskampanjerna och returnera stoftet till kunden. Det stoft som blir kvar i systemet bildar driftavfall när systemkomponenter byts. Dessutom uppstår det visst brännbart driftavfall i form av arbetskläder, metalliskt avfall i form av skrot i form av uttjänt utrustning samt vätskeformigt driftavfall i samband med rengöring av anläggningen. I underlaget redogör SNAB för de mängder driftavfall som uppstår vid HA och vilka åtgärder som man anser sig ha vidtagit för att så långt som möjligt optimera hanteringen för att skilja ut utländska restprodukter. I ansökan redogör SNAB för de synnerliga skäl som man anser föreligga mot att återsända sådant driftavfall som uppstår vid behandling av utländskt avfall. SNAB pekar på att en fullständig separation av även driftavfallet skulle innebära: - betydligt ökade avfallsmängder i form av ugnsfodringar, filterbyten m.m., - påverkan på personalstrålskyddet i samband med byte och sanering mellan varje kundprojekt, - ökade kostnader, vilket i sin tur skulle leda till konkurrensnackdelar för den material- och energiåtervinning som sker jämfört med direktdeponering. SSM:s bedömning SSM bedömer att den verksamhet som sker vid Avdelning RadWaste bedrivs med en ambition att så långt som det är rimligt möjligt begränsa mängden utländskt avfall i svenska slutförvarsanläggningar. SSM delar SNAB:s bedömning att en mer omfattande separation skulle kunna medföra ökade stråldoser till personal, och även leda till negativ påverkan på miljön genom en ökad resursanvändning.
Sida 8 (12) För svenskt vidkommande är verksamheten som genomförs vid avdelning RadWaste angelägen, eftersom den erbjuder ett alternativ till direktdeponering för delar av det avfall som uppstår vid de svenska kärntekniska anläggningarna. Verksamheten vid RadWaste tillhandahåller även andra verksamhetsutövare än de kärntekniska en möjlighet att omhänderta delar av det radioaktiva avfall som uppstår vid t.ex. forskning och användning av radioaktiva ämnen inom sjukvården. Det driftavfall 2 som uppstår kan omhändertas inom ramen för befintligt slutförvarssystem och mängderna utländskt avfall är små i jämförelse med motsvarande svenskt avfall. SSM anser mot denna bakgrund att ansökan om tillstånd att slutförvara driftavfall som uppstår vid behandling av utländskt radioaktivt avfall vid SMA, DK och HA kan beviljas. Verksamheten vid Avdelningen Materialteknik SNAB:s ansökan Provning och undersökning av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall sker vid hot cell laboratoriet (HCL), aktiva kemilaboratoriet (AKL) och förvaringsanläggningen (FA). Dessa anläggningar drivs av avdelningen Materialteknik. Använt kärnbränsle och härdkomponenter behöver bearbetas för att framställa prover. Denna bearbetning sker genom mekaniska eller kemiska processer, framförallt i Materialtekniks anläggningar, men visst arbete sker även av AB SVAFO i HM (hanteringsanläggningen för medelaktivt avfall) på uppdrag av SNAB. Sekundäravfall som uppstår vid behandlingen består av spån, bränslekutsar, kapslingsmaterial, metallrester från materialbearbetning och materialtester samt rester från kemisk bearbetning av materialet. Sekundäravfallet konditioneras i hylsor, vilka skickas till Clab för mellanlagring. Sekundäravfallet avses att slutförvaras i SFK (Slutförvaret för använt kärnbränsle). Det uppstår även begränsade mängder driftavfall i form av vätskeformigt avfall, jonbytarmassa, filter från rening av vätska och luft. SNAB uppskattar att undersökningar på använt kärnbränsle ger upphov till driftavfall som innehåller ca 150 g bränsle per år. Till skillnad från sekundäravfallet planeras driftavfallet att slutförvaras i SFL (Slutförvaret för långlivat avfall). Driftavfall uppkommer dessutom vid sanering av celler och transportförpackningar. Normalt skickas inget material tillbaks till kunden efter genomförda undersökningar. I stället förpackas avfallet och bränsleresterna på ett sätt som tagits fram tillsammans med Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB). 2 Med driftavfall avses sådant avfall som uppstår vid behandling eller undersökning och som inte kan knytas till en enskild avfalls- eller bränslepost. Driftavfallet kan t.ex. vara stoft, kalk, aktivt kol som används för att filtrera och rena utsläpp samt jonbytarmassor som används för att rena avfallsvatten.
Sida 9 (12) Enligt SNAB har det bara funnits enstaka undantag då avsändaren har haft möjlighet att återta delar av materialet efter genomförda undersökningar och då återtransporterna kunnat lösas på ett rationellt sätt. SNAB framför att man strävar efter att minimera antalet transporter till Sverige och även mängden material som behöver slutförvaras. Ett led i detta arbete är man försöker använda samma bestrålade bränsle till olika undersökningar, och att man i detta syfte sparar bränslet i HCL under förhållandevis lång tid, ibland upp till tio år för att möjliggöra ytterligare undersökningar. SNAB har i den ursprungliga ansökan och efterföljande kompletteringar fört fram vilka skäl som man anser föreligger mot återsändande av materialet efter behandlingarna. Man pekar bl.a. på ökade kostnader för transporterna, ett ökat antal transporter, problem att hantera materialet vid den mottagande anläggningen samt, mot bakgrund av att undersökningarna kan pågå under många år, risken för att den avsändande anläggningen kan vara avvecklad vid tidpunkter för returtransporten. Skulle materialet i stället skickas till en central avfallsanläggning i ursprungslandet krävs en nationell hot-cell för ompackning, eller åtminstone en i mottagarlandet definierad procedur för ompackningen. SNAB framför att om ett krav på fullständig separering av olika kunders material skulle ställas, dvs. även en separation av det driftavfall som uppkommer, skulle detta dessutom leda till betydande dosbelastning till personal vid SNAB. SNAB konstaterar att detta sammantaget skulle leda till att många undersökningar inte skulle komma till stånd om återtransport av bränslerester skulle krävas. SSM:s bedömning SSM har förståelse för ett flertal av de skäl som förs fram beträffande svårigheterna att återsända en större del av materialet. SSM bedömer att en fullständig separation mellan olika kunders driftavfall skulle vara negativt för strålskyddet på anläggningen. Det finns därför enligt SSM:s bedömning synnerliga skäl från strålsäkerhetssynpunkt för att medge tillstånd att slutförvara delar av driftavfallet i Sverige. För övriga delar av det avfall som uppstår vid undersökningar av utländskt använt kärnbränsle gör SSM följande bedömning. Från strålsäkerhetssynpunkt är det viktigt att bränsleskador som inträffar vid svenska kärnkraftverk utreds. Att sådana utredningar görs är också ett krav från SSM. Myndigheten delfinansierar också en del av de forskningsprojekt som bedrivs av SNAB. SSM bedömer att verksamheten är berättigad från strålskyddssynpunkt och betydelsefull för arbetet med svensk kärnsäkerhet
Sida 10 (12) och strålskydd. SSM bedömer att det skulle vara negativt för strålsäkerheten om verksamheten inte längre skulle kunna bedrivas. SSM kan konstatera att de mängder använt kärnbränsle som ansökan omfattar i genomsnitt 20 kg uran per år motsvarar en mycket liten andel av det använda kärnbränsle som genereras i det svenska kärnkraftsprogrammet (i storleksordningen 200 ton per år). Även den mängd driftavfall som uppstår vid undersökningar av använt kärnbränsle är liten i förhållande till mängderna liknande svenskt avfall. Från strålsäkerhetssynpunkt bedömer SSM att det inte finns några specifika svårigheter att omhänderta det avfall som uppstår vid behandling av utländskt kärnbränsle. I underlaget har SNAB redogjort för vilka faktiska svårigheter som ett återsändande av använt kärnbränsle till olika mottagande länder innebär och vad ett sådant krav skulle medföra. SSM delar inte fullt ut samtliga argument som SNAB för fram och bedömer att en högre grad av återsändande av undersökt bränsle bör vara möjlig att genomföra med beaktande av ett fortsatt gott strålsäkerhetsarbete. SSM ställer sig tveksam till de argument som SNAB för fram vad gäller vilka svårigheter som den aktuella kunden kan ha att hantera materialet. Återsändande av avfall är, enligt SSM:s syn, i första hand en angelägenhet mellan två olika stater. Saknas möjlighet att omhänderta avfallet hos en utländsk kund, kvarstår, enligt de principer som bl.a. Konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (avfallskonventionen) ger utryck för, nämligen att det grundläggande ansvaret för avfallet och det använda kärnbränslet vilar hos den nation i vilken avfallet eller det använda bränslet uppstod. Motsvarande principer kommer till uttryck i direktiv och förordningar inom EU. Den avfallsproducerande nationen har ingen rätt att förhindra återsändandet av avfallet. De internationella riktlinjerna och bestämmelserna utesluter samtidigt inte möjligheten att två länder kommer överens om ett samarbete, om nationerna så önskar. SSM delar samtidigt SNAB:s bedömning att krav på återsändande av bränslerester skulle innebära större kostnader och att sådant krav i förlängningen skulle kunna leda till ett minskat kundunderlag för verksamheten. SSM utesluter inte heller att ett krav på återsändande kan komma att leda till att vissa undersökningar inte kommer att genomföras, vilket i förlängningen kan verka menligt för strålsäkerheten i svenska kärnkraftverk. SSM anser att denna aspekt väger tyngre än de olägenheter som omhändertagande av det utländska materialet inom ramen för det svenska slutförvarssystemet innebär. SSM bedömer samtidigt att det inte kan uteslutas att delar av materialet, efter avslutad undersökning, skulle kunna skickas tillbaka till den utländska kunden utan att detta påverkar strålskyddet och säkerheten vid SNAB på ett negativt sätt. Med hänsyn till dessa
Sida 11 (12) bedömningar och regeringens tidigare tillstånd i frågan anser SSM att det finns skäl för regeringen att bevilja SNAB:s ansökan, men att det till ett sådant tillstånd bör ställas krav att SNAB utreder och dokumenterar vilka möjligheter som finns och vilka åtgärder som vidtagits att så långt som rimligen möjligt minimera utländskt kärnavfall och använt kärnbränsle i svenska slutförvarsanläggningar. Vad det gäller utländskt kärnavfall i form av medelaktiva härdkomponenter har SNAB identifierat ett behov att i samband med specifika projekt undersöka större mängder medelaktivt kärnavfall, dvs. utöver de som, mot basis av tidigare erfarenheter, kan förväntas. Eftersom det inte alltid är möjligt att på förhand få klarhet i vilka faktiska svårigheter som kan vara förknippade med att återsända sådant material föreslår SNAB att SSM genom regeringsbeslutet ges ett mandat att, upp till vissa angivna övre mängd- och aktivitetsbegränsningar, ta ställning till frågan om synnerliga skäl föreligger i samband med införseln utöver de mängder som erfarenhetsmässigt kan förväntas. SSM ställer sig bakom denna lösning. De mängder som ansökan omfattar är begränsad i jämförelse med motsvarande mängd svenskt avfall, såväl vad det gäller dess vikt som dess aktivitetsinnehåll. Erfarenheter av den införsel som ägt rum i enlighet med nu gällande tillstånd Det har hittills under nu gällande tillstånd förts in ca 97 kg bestrålat kärnbränsle (ej rent uran) som avses att slutförvaras i Sverige. Mängden kärnavfall som hittills har införts till Sverige uppgår till ca 45 kg, varav ett enskilt prov utgör 38 kg. Aktivitetsinnehållet i den totala mängden infört kärnavfall var ca 25 TBq per den 30 juni 2011, medan det sammanlagda aktivitetsinnehållet vid införseltillfället uppgår till ca 31 TBq. Det ska dock noteras att gränsvärdena för aktivitetsinnehållet i det nuvarande tillståndet räknas vid tidpunkten då mellanlagring alternativt slutförvaring påbörjas och enligt SNAB har inget material ännu skickats till mellanlagring eller slutförvaring. Eftersom detta skapar otydlighet föreslår SSM att gränsvärdena för aktivitetsinnehållet ska räknas vid införseltillfället, vilket är det tillfälle som en eventuell prövning av införseln sker. Samtidigt föreslås att gränsvärdena för aktivitetsinnehållet gäller för endast de radionuklider som har en halveringstid större än 30 år. I övrigt har en del oklarheter beträffande klassificering av materialprover förekommit. Det har även förekommit en del otydligheter avseende SNAB:s dokumentation av det underlag som ligger till grund för bolagets överväganden för att slutförvara materialet i Sverige. Delvis mot bakgrund
Sida 12 (12) av dessa oklarheter föreslår SSM att SNAB även redovisar i enlighet med vilket tillstånd som materialet har förts in till Sverige. Bedömning av de allmänna hänsynsreglerna SNAB har redovisat hur verksamheten som avses i ansökan ska kunna bedrivas på ett miljömässigt godtagbart sätt utifrån hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Verksamheten vid anläggningarna har prövats i särskilda miljöbalksprövningar där förenligheten med hänsynsreglerna har bedömts. SSM bedömer att SNAB för den sökta verksamheten har visat att den kan bedrivas i enlighet med de allmänna hänsynsreglerna. Miljökvalitetsnormer Enligt 5 kap 3 miljöbalken ska myndigheten vid prövning av tillstånd säkerställa att miljökvalitetsnormer uppfylls. SSM bedömer att ingen miljökvalitetsnorm riskerar att överskridas för sökt verksamhet. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Ann-Louise Eksborg. I ärendets slutliga handläggning har deltagit avdelningschefen Johan Anderberg, enhetscheferna Johanna Sandwall och Erik Welleman, miljörättsexperten Tomas Löfgren, inspektörerna Charlotte Ahlberg och Svante Ernberg samt utredaren Anders Wiebert, den sistnämnde föredragande. STRÅLSÄKERHETSMYNDIGHETEN Ann-Louise Eksborg Anders Wiebert Kopia Studsvik Nuclear AB