KUNGSLEDEN PÅ 10 DAGAR - ETT FANTASTISKT LÖPÄVENTYR MED NIKLAS HOLMSTRÖM

KUNGSLEDEN PÅ 10 DAGAR - ETT FANTASTISKT LÖPÄVENTYR MED NIKLAS HOLMSTRÖM

KUNGSLEDEN PÅ 10 DAGAR - ETT FANTASTISKT LÖPÄVENTYR 11-20 AUGUSTI 2014 Innehåll Inledning Upplägg Förberedelser Utrustning och mat Fotvård Kartor Logistik, boende och kostnader Båttransporter Att tänka på inför ett Kungsledsäventyr Bra att veta Rekommenderad litteratur Info på webben Några ord om Kungsledens stigar Översiktskarta Dagbok dag-för-dag Fåglar som noterades GPS-rutter på fil Tack riktas till... It s one thing to feel that you are on the right path, but it s another to think yours is the only path. - Paulo Coelho Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr

Sitter här och försöker hitta det rätta anslaget till storyn om mitt löpäventyr på Kungsleden mellan Hemavan och Abisko. Det är inget fel på utsikten där jag i skrivande stund sitter, i en skön fåtölj med vidsträckt utsikt över Torneträsk. Solen som sakta och obönhörligt sänker sig i väster och lägger ett varmt släpljus över bergen på andra sidan sjön. Det speciella diset som skimrar svagt likt ett drömskt draperi. Molntussar som knappt antyder en rörelse. Björkarna som bildar ett grönt täcke ned mot den blå sjön. Nå, det var ju det där med anslaget. Försöker i huvudet skapa en bild, sätta ihop fragment från tio dagar på Kungsleden. Svårt att hålla ihop alla lösa bilder och känslomässiga upplevelser. De vill inte fästa vid varandra. Bilderna kommer och går i en strid ström, utan kronologisk ordning eller affektiva kopplingar. De bara strömmar fram som klart vatten från en hemlighetsfull glaciär bortom bergen. Som tur är har jag översiktskartan bredvid mig. En tråd att hålla fast vid. En linje. En stig. En Kungsled. Ja, ovanstående ord var de enda jag var till stånd att nedteckna, där jag satt i fåtöljen framför panoramafönstret som vette ut mot Torneträsk på fjällstationen i Abisko två kvällar i rad. Där och då var det helt enkelt inte läge att rekonstruera och formulera mitt löpäventyr genom svenska fjällen med ord på ett papper. Nä, det handlade snarare om att njuta av ögonblicket och låta äventyret sjunka in. Njuta av den rådande utsikten. Det var 15 år sedan jag var i Abisko senast. Vem vet när och om jag kommer dit igen. När jag skriver detta har två veckor har passerat sedan jag satt där i fåtöljen och log med en frånvarande blick. Först nu känner jag att äventyret har sjunkit in och intrycken har bearbetats. Det har varit en omedveten process har jag förstått, särskilt som jag drömt om Kungsleden varenda natt utom två sedan jag kom hem. Drömmarna har varit olika, utom att jag i drömmen befunnit mig på leden och sprungit eller klättrat uppför berg. Allt tar sin tid. Skavsåren på ryggen har läkt ut och blåsorna på fötterna är nu ett minne blott. Vänster stortåled är nu återställd. Båda stortånaglarna har trillat av och är väl det enda som vittnar om att äventyret faktiskt ägt rum. Och först på gårdagens springpass genom Torshargs skogar kände jag det glädjefulla klippet i benen, ni vet, när det spritter i benen och man skulle kunna fortsätta på en ändlös stig mot solnedgången. Jag minns inte hur det kom sig att jag för ett år sedan bestämde mig för att springa hela Kungsleden mellan Hemavan och Abisko. En sträcka på lite mer än 43 mil (avstickare och toppbestigningar av diverse berg ej inräknade). Kanske att jag hörde om andras löpäventyr på Kungsleden. Kanske att ett frö såddes när jag sprang på södra Kungsledens kalfjäll förra året. Kanske att det var minnen från min ungdoms fågeläventyr i fjällen som släppte fram den barnsligt sköna upptäckarlustan. Kanske att jag längtade till storslagen natur och den numera utrotningshotade tystnaden. Kanske att min fullbordan av den 100 mil långa Sörmlandsleden närmade sig och att jag kände ett sug efter en ny utmaning. Kanske och mest sannolikt är att det handlar om en kombination av drömmar, längtan, behov och att tänja på gränserna för att se vad jag är kapabel till. Fram till detta äventyr har alla tidigare genererat en story som publicerats på min blogg Trail Stories (www.livsnjutarbloggen.se). Jag kände dock att detta äventyr som spänner över tio dagar gör sig bättre i PDF-format med ett upplägg som liknar det jag (och många andra) använder när man författar en reserapport i fågelskådarsammahang, med huvudsyftet att förmedla information, tips och råd, till de som önskar genomföra något liknande. Min förhoppning är att den ska inspirera och vara till hjälp för den som önskar springa Kungsleden, hela eller utvalda delsträckor. Vad man än väljer så väntar en storslagen och minnesvärd upplevelse! Håll till godo! /Niklas Niklas Holmström, 2014

Upplägg Jag bestämde redan tidigt att springa från Hemavan och norrut till Abisko. Detta för att kunna disponera tiden och säkerställa en reservdag för en eventuell avstickare till Kebnekaise fjällstation för en om väder och sikt tillät bestigning av Kebnekaises sydtopp. Mitt val färgades även av Daniel Hallgrens löpäventyr på Kungsleden i juli 2013 (https://franpunktatillpunktb.wordpress.com). Vidare bjuder sträckan mellan Hemavan och Saltoluokta på betydligt fler höjdmeter jämfört med sträckan mellan Vakkotavare och Abisko, så det kändes klokt att starta från Hemavan och avverka den tuffare (och vackrare!) delen av Kungsleden med pigga och utvilade ben för att avsluta med ett långt svagt medlut ända från Tjäktjapasset till Abisko. Jag valde även att geomföra detta löpäventyr i augusti för att i möjligaste mån slippa mygg och knott samt garanterat snöfria stigar. Den enda egentliga nackdelarna med att springa från söder till norr är att samtliga böcker om Kungsleden är skrivna med utgångspunkt från att man vandrar från Abisko och söderut. Under planeringen och insupande av information läste jag därför samtliga böcker (se rekommenderad litteratur längre fram) från slutet till början. En annan nackdel av mer praktisk karaktär är att alla transporter med motorbåt (Saltoluokta undantaget) utgår från sjöarnas nordstrand där boendet också är beläget. Har man inte sovsäck och tält med sig gäller det att planera med god marginal och ha framförhållning gällande eventuell kontakt med de ansvariga som kör båtarna. Just båttransporterna upplevde jag som det enda orosmomentet under mitt löpäventyr. Att det kan uppstå problem och missförstånd vittnar båtturen över Riebnes om, vilket framgår under dagboksanteckningarna längre fram. När jag väl läst på om Kungsleden och studerat kartor återstod att lägga upp en plan på dagsetapper utifrån boendet längs leden. Jag kom fram till att äventyret borde vara genomförbart på 10-11 effektiva och njutbara löpdagar. När jag väl var färdig med upplägget bokade jag i maj samtliga resor och boende i Gällivare för hemfärden. Med facit i hand genomfördes äventyret snabbare än väntat, utan att jag för den skull stressade på. Tvärtom, så beslöt jag mig för att ta en hel vilodag efter fem dagars löpning och 34 timmar utan sömn när jag nådde Kvikkjokk. Jag bestämde mig även för att skippa Kebnekaise för denna gång och istället spara den toppturen till ett annat år och då tillsammans med Kerstin. Jag kom fram till Abisko en dag tidigare än beräknat och avverkade 45,8 mil på 10 dagar, varav en vilodag i Kvikkjokk. Antalet höjdmeter landade på drygt 15000. Anledningen till att jag kom fram tidigare än beräknat berodde främst på att jag skippade tre mil på asfalt mellan Kebnats och Vakkotavare och sedan sprang sträckan Teusajaure-Alesjaure på en dag eller tolv timmar för att var mer exakt, vilket inbegrep en välkommen långlunch i ena Singistugan. Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr

Förberedelser Vad finns att säga om förberedelserna? Mycket och ingenting! Att vara väl förberedd har alltid varit viktigt för mig oavsett vilken utmaning jag tar mig an. När det gäller ett löpäventyr av detta slag i svenska fjällvärlden som sträcker sig över många dagar kan man vara förvissad om en sak och det är att vad som helst kan hända. Och kommer att hända, man vet bara inte vad. Förvänta dig det oväntade och det kommer att gå bra! brukar jag ibland tänka när jag är ute på äventyr. Vad menas då med väl förberedd? I min värld handlar det om kombinationer av säkerhetstänk, utrustning, planering och så den - i mina ögon avgjort viktigaste delen - fysisk och mental förberedelse. När det gäller utrustning så var den i grunden densamma som är obligatorisk för mountain marathons i England och det enda tillägget utöver den var mat för flera dagar, primuskök, kniv, powerpack och några par strumpor extra. Beträffande säkerhet handlar det mycket om erfarenhet och respekt för den miljö man rör sig i. Då jag vandrat en del i fjällen och ogästvänliga berg och öknar i andra delar av världen är detta med säkerhet inget främmande och framför allt detta att inte ta några onödiga risker. Lika självklart är det omöjligt att gardera sig mot allt som skulle kunna tänkas inträffa, då är det liksom inget äventyr längre! Kungsleden som sådan är ju inget extremt. Det är stig hela vägen om än dåligt markerad på sina håll, relativt tätt mellan stugor och leden är relativt (främst mellan Kvikkjokk och Abisko) väl trafikerad av vandrare, särskilt i juli/augusti. Jag är av den uppfattningen att vara väl förberedd både fysiskt och mentalt är det absolut viktigaste för att lyckas genomföra ett löpäventyr som detta. Att springa 46 mil på 10 dagar på grymt tekniska stigar kräver sin man och kvinna. Och väl förberedd inför uppgiften var jag med totalt 270 mil i benen under 2014, där merparten genomförts på tekniska stigar på Sörmlandsleden, Bruksleden och i engelska Lake District tillsammans med bästa Kerstin, ibland två eller tre dagar på rad. Besöken i Lake District med grymma stigningar och tuffa underlag, med löpning i allt från piskande regn, stormbyar, iskalla fötter till stekande sol och värmebölja, har definitivt lagt en solid grund för att lyckas med utmaningen att springa hela Kungsleden. Givetvis är det också en mognadsprocess, ja, något som växer fram med tiden. Jag hade aldrig kunnat genomföra detta för ett år sedan. Resan att nå min form av idag beträffande uthållighet, mental och fysisk styrka har tagit flera år. En långsiktig utveckling helt enkelt, som inte går att skynda på. Och, tack och lov, vet man inte vad man ger sig in på förrän man faktiskt sprungit hela Kungsleden. Stigen upp mot Norra Sytertoppen på 1769 meters höjd Niklas Holmström, 2014

Vi snackar 20 kilometer råteknisk stenstig mellan Kvikkjokk och Pårte dag sju! Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr

Utrustning och mat Genom att välja att sova i stugor, fjällstationer och på vandrarhem kunde jag hålla nere både volym och vikt på packningen. Grundutrustning var, som nämnts tidigare, densamma som jag använt mig av i engelska Lake District vid tre besök det senaste året (Ultimate Trail 100K, GL3D och Bob Graham Round + flera dagsturer i bergen därborta). För Kungsledens del kompletterades packningen med primuskök, kniv och mycket mat. Vid första packningen landade vikten på 8,5 kg. På tok för tungt! Det var bara att revidera packningen och skala bort allt onödigt, framför allt energi, kikare, padda, tekopp och några extraplagg. Finalpackningen vägde in på 6,8 kg fördelat på 4 kg utrustning och 2,8 kg mat/energi. Väl i Hemavan åkte även 100 gram gasol och en hederlig morakniv ner i ryggan. Den totala vikten landade således på runt 7 kg + ständigt påfyllda vattenflaskor á 40 cl. Ryggan tappade dock vikt i takt med att mat och energi förbrukades, med påfyllning i Jäkkvik och Kvikkjokk. Vikten pendlade därför någonstans mellan 6-7 kg hela vägen från Hemavan till Abisko. För detta äventyr hade jag inhandlat senaste modellen av Inov-8 Race Elite på 24 liter. Min inkörda Inov-8-rygga på 20 liter hade säkert fungerat med lite våld, men jag är inte förtjust i den modellens sidofickor på midjebältet; för små och lätt hänt att saker glider ur när de öppnas. Den nya 24litersryggan har ordentligt höga sidofickor på minst en halv liter vardera. I den ena förvarade jag mina mobiltelefoner och pengar, medan den andra innehöll det jag kunde få använding för under dagen beroende på väderleken. Ena dagen vindjacka, nästa dag regnjacka och vattentäta handskar. Dagen innan jag skulle flyga till Hemavan inhandlade jag även en midjeväska på Haglöfs på Barkarby Outlet för 100 spänn, ett otroligt bra köp. Jag tog bort midjebältet från väskan och trädde sedan ryggans bröstband genom hällorna och fixade en MacGyver-konstruktion med resår så att väskan hölls på plats mot bröstet. I väskan hade jag energi, kompass, kamera och salttabletter lätt åtkomligt. På ryggans axelremmar hade jag dessutom låtit sy på två flaskhållare eftersom jag inte gillar vätskeblåsor. Allt fungerade klockrent utom att jag fick skav i svanken, så dag två tillverkade jag en slags blöja av servetter och ett mjukt tygstycke som jag lindade in i en plastpåse och stoppade ner baktill i trailshortsen. No more skav där. Låsanordningen (spännet) på midjebältet sitter liksom på sidan och tryckte mot höftbenet, vilket kändes av dag två. Detta åtgärdades genom att linda min trailtisha (innan jag införskaffat ett tygstycke) runt låsanordningen och midjebältet. Min ultratunna trailtisha var egentligen överflödig då jag från dag två sprang i min långärmade merino hela vägen. Garminladdare Samsung med Telia iphone med Telenor reservladdare Laddningskablar Powerback på 5200mAh Niklas Holmström, 2014

Packning (4 kg) Bivybag (SOL) Regnjacka (OMM Kamleika II Smock) Regnbyxor (Inov-8 Race Pant 150) Vindjacka (Montane Slipstream GL) Underställsbyxa (Peak Performance) Microfleece med huva (Haglöfs) Calfs (Compressport) Kompressionsstrumpor (CEP) Ultratunna strumpor (Smartwhool) Tjocka ullstrumpor Mössa, fingervantar och buff Vattentäta skaltumvantar (Haglöfs) Handduk och silkeslakan Tumkompass och vanlig kompass Eget ihopplockat första-hjälpen-kit Toalettartiklar, leukoplatstejp, vaselin Öronproppar, djungelolja Pannlampa (Silva Trailrunner II) Primuskök med 60 cl titankärl Bestick och köksprylar Tekopp, kikare och surfplatta fick stanna hemma Mat och energi (2,8 kg) Frystorkad mat (Adventure Food) 6 st Couscous 400g Torkat kött 2 hg Olivolja 2x10cl Varma koppen 3 st Flapjack 4 st Nötcréme 6 st Nöt/fruktmix 4 st Hammer espresso gel 6 st Saltkapslar 50 st Neskaffe 1 burk Övrig utrustning Skor (Inov-8 X-talon 212 Precision) GPS-klocka (Garmin 310) Kamera (Olympus Tough Waterproof) Trail shorts (Gore) Långärmad merino (Peak Perform.) Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr

Jag hade hört att fjällstugornas butiker erbjöd varor till orimligt höga priser och eftersom jag inte visste vad varje butik erbjöd så siktade jag på att ha med mig mat och energi för etappen Hemavan-Kvikkjokk. I Ammarnäs slog jag till med riktig mat i form av delikat Souvas (rökt renkött) samt inhandlade lite nudlar och buljong som komplement till varma koppen som lunch på dagarna. Annars var det frystorkat som gällde till middag i vilka jag adderade en deciliter couscous och olivolja. Till frukost blev det vanligtvis couscous med olja och torkat kött. Som ni förstår var jag inte ute efter gastronomisk upplevelse på Kungsleden, utan mesta möjliga energi och när man är aktiv och befinner sig ute i naturen smakar all mat otroligt gott! Eftersom det kryllade av blåbär längs hela Kungsleden och på sina håll även hjortron stannade jag regelbundet för att plocka några nävar som välkommen variation i energiintaget. I Jäkkvik shoppade jag loss i mackens lanthandel. Det blev kaffe med påtår, glass, banan, avocados och så lite färdkost i form av ett par snickers och en 200 grams frukt & mandel. Sedan dröjde det till Kvikkjokk innan det blev dags för riktig mat igen och efter nästan 12 mils löpning under 34 timmar utan sömn satt det fint med en riktig hamburgertallrik, kaffe och kall cola. Eftersom jag där bestämde mig för ta en dags vila blev det även två morgnar med grym frukostbuffé på fjällstationen och ytterligare en hamburgertallrik till middag! Kroppen sög åt sig all mat likt en organisk vakuumpump. Jag hade tappat nästan tre kilo kroppsvikt på fem dagar, så det var hög Niklas Holmström, 2014 tid att fylla på depåerna! Jag fyllde även på matförrådet i Kvikkjokk med en påse frystorkat, ett halvt kilo couscous, torkat renkött, några snickers och flapjacks, dock till rena ockerpriser. Eller vad sägs om 25 kronor för en flapjack, som normalt kostar 12:50 på Konsum i Torshälla. Mitt matförråd räckte sedan hela vägen till Abisko, men med belöningsfrossa i form av cola, chips och schweizernöt vid Stora Sjöfallet, Kaitumjaure och Alesjaure. Tro det eller ej, men butiken i Kaitumjaure hade dessutom rea på chips! Målgången firades givetvis stort med kallskuren lammrostbiff och mängder grön härlig sallad med två backningar! Lattarna avlöste varandra på kvällen. Framme i Abisko var jag nere på 59 kilo, fem kilo från min normalvikt. Först tre veckor senare (när detta skrivs) är jag uppe i normalvikten och det känns att kroppen stabiliserats och återgått till normal ämnesomsättning. Faktum är att jag aldrig fick någon energidipp, vilket kan förklaras med att jag var noga med energiintaget, särskilt med lunchen varje dag.

Fotvård Jag kan säga som så att jag allt som oftast klappat mig på bröstet och skrutit över min regelbundna fotvård som en orsak till att jag aldrig får blåsor på fötterna, oavsett det är bergsultra på tio mil eller över flera dagar. Det enda som hänt genom åren är väl att vänster stortånagel alltid vikt hädan efter Lidingöloppet. På Kungsleden blev jag dock lite tagen på sängen. Jag brände på redan från början och brydde mig inte om jag blev blöt om fötterna, men att mala på längs väldigt tekniska stigar i ständigt fuktiga skor och med svampiga fötter som resultat leder förr eller senare till blessyrer av varierande grad. Sedan är det ju så att jag tycker det är oerhört skönt att ställa mig i en kall bäck ett par tre gånger om dagen för att svalka och kyla ner de ofta friktionsvarma fötterna. Skönt för stunden, men inte bra i längden. Det hade kanske varit bäst att göra detta varje gång när jag tog lunch och ändå tog av mig skorna. På tredje dagen var blessyrerna både påtagliga och kännbara med blåsor under storttånaglarna, en stor blåsa under vardera stortå, en blåsa på höger lilltå och höger häl samt en begynnande inflammation i vänster storttåled (mtp-leden). Eftersom jag hade gott om tid i Jäkkvik satte jag mig i solen och pysslade om fötterna utanför lanthandeln. Här gjorde jag en grav miss som inte inhandlade alsolsprit för det fanns inte att uppbringa på någon av butikerna längs Kungsleden, inte ens på fjällstationerna, (nu har jag kompletterat mitt first-aidkit med en liten flaska antiseptisk tea treeolja). Inhandlade även ett par tunna extrastrumpor på lanthandeln och där i solen med kaffekoppen i handen blev jag varse om stundens allvar: Jag kan vara hur vältränad som helst och med värsta high-tec-utrustningen i ryggsäcken, men om någon av mina tår blir infekterade så kommer det att äventyra fortsättningen! När jag slutligen kom fram till Kvikkjokk på femte dagen, utan välbehövlig och läkande sömn på 34 timmar, var båda stortårna ordenligt röda och svullna och den högra dunkade oroväckande. Efter konsultation med min flickvän Kerstin (som ju är läkare) blev jag än mer orolig, men jag stängde av och fokuserade på här och nu. Äta, vila, sova, rena fötter utan några plåster eller strumpor på fötterna och så en hel vilodag. Det blev som en ritual varje dag. På kvällarna rengjorde och pysslade jag om mina fötter. Jag satte inte på plåster eller något sådant, utan lät fötterna luftas under nattens sömn. På morgonen åt jag frukost i lugn och ro, pysslade sedan om mina fötter och tejpade (leukoplast) blåsor, stortår och punkter där huden ömmade något, packade ihop allt i ryggan och avslutade sedan med en kopp kaffe innan det var dags att ge sig av. Morgonritualen tog nästan två timmar, så jag steg alltid upp klockan sex på morgonen. Tack vare denna omsorg kom jag också ända fram till Abisko, må vara med ömmande fötter men utan infekterade blåsor! Mitt värdefullaste råd till den som tänker ge sig ut på ett liknande äventyr är att ta tag i problem på en gång, innan de förvärras, hålla koll på blessyrer och åtgärda eventuella orsaker till att skav och blessyrer uppstår! Och gör inte avkall på innehållet i first-aid-kitet, utan sätt ihop ett eget kit utifrån antal dagar du kommer vara ute, inte minst med olika typer av plåster i olika storlekar och material, från de vanliga till stora kvadratiska. I övrigt duschade jag när det gavs tillfälle och så blev det förstås underbara bastubad i Tärnsjöstugan, Teusajaure och Alesjaure. Just bastubaden var en lisa för själen efter en mäktig middag och efteråt sov jag gott. Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr

Kartor När det gäller kartor över Kungsleden är Calazos vattenresistenta, tunna och dubbelsidiga i skala 1:100 000 avgjort de bästa på marknaden (finns även att ladda ner till iphone via appen Calazo kartor). För att täcka in hela leden krävs fyra kartor. Jag valde att ha två fysiska med mig (Kvikkjokk-Ammarnäs och Sarek & Padjelanta) och de andra två (Ammarnäs-Hemavan och Kebnekaisefjällen) digitalt via appen eftersom de två sistnämnda sträckorna är relativt vältrafikerade och med minimal risk att hamna helt fel. Som komplement hade jag digitaliserat alla etappkartor över hela Kungsleden från Annika Berggrens båda böcker liksom en översiktskarta. Jag skrev ut dubbelsidigt och laminerade. Jag hade även lagt in viktig information såsom kontaktuppgifter, tider för buss- och båttransporter och liknande på de inplastade kartorna. Under hela äventyret hade jag således en karta i ena handen. Det skulle kännas obekvämt och naket utan karta i handen när man är ute på längre äventyr! Jag och min hjärna är dock mer synkroniserade med kartor i skala 1:40/ 50 000 än 1:100 000. Nå, mitt upplägg med kartor fungerade alldeles utmärkt. Logistik, boende och kostnader När planen med dagsetapperna låg klar bokade jag i slutet av maj flyg med NextJet. Det är små propellerplan så det gäller att vara ute i god tid om man vill komma åt den billiga Sverigebiljetten (som inte är ombokningsbar!). Totalkostnaden för Arlanda-Hemavan (avg kl 09:15) den 11/8 och Gällivare-Arlanda (avg kl 07.20) den 23/8 landade på 998 kronor! Boende i fjällstugorna går inte att boka i förväg, men man garanteras plats på något sätt och det var aldrig fullbelagt någonstans under mitt äventyr. Tåg mellan Abisko och Gällivare (går två om dagen) gick lös på blygsamma 147 kronor. Jag bokade ett B&B i Gällivare den 22/8 för 440 kronor. Jag kan varmt rekommendera Gällivare B&B, särskilt som ägarinnan Marita fixade till en fin frukost till mig klockan fem på morgon innan jag transportlöpte de sju kilometerna till flygplatsen (som bjöd på en vacker hökuggla!). Slutnotan för boendet på leden landade på 2830 kronor. Man kan tycka att det vore rimligt att STF:s fjällstugor höll samma pris rakt av. Billigast var Ammarnäs (och Bäverholmen som drivs privat) med 200 kronor per natt och dyrast var Alesjaure med 395 kronor. Att som medlem i STF betala 395 kronor för en säng i ett flerbäddsrum tycker jag är väl magstarkt. I Tärnasjöstugan låg priset på 295 kronor + 35 kronor om man ville bada bastu medan man i Teusajaurestugan var tvungen att betala för bastu, även om man inte använde den. Jag kan känna irritation över den skiftande prisbilden, trots att de alla drivs av STF. Varför inte ta 295 kronor per natt som standardpris på alla stugor? Kostnaderna fördelar sig enligt följande: Flyg 998 Tåg 147 Buss Båttransporter 1050 Boende 2830+440 70 (Kebnats-Vakkotavare) Mat ca. 1500 Totalt 7035 kronor Niklas Holmström, 2014

Båttransporter Springer man hela Kungsleden är man så illa tvungen att korsa mindre och större vattendrag med båt vid sju tillfällen. Eftersom de flesta vandrar från Abisko och söderut är det naturligt att motorbåtarna startar på nordsidan av vattendragen. På tre platser måste man åka motorbåt, fyra av vattendragen har dock så kallade roddleder, vilket innebär att det finns tre roddbåtar utlagda för att användas kostnadsfritt för de som inte vill boka tid eller vänta på motorbåttransport. En stenhård regel är att det alltid måste finnas en roddbåt kvar på stranden man lämnar. Detta innebär att om det bara ligger en båt på stranden så måste du ro över till andra sidan och ta en båt på släp tillbaka, lämna båten på stranden och sedan ro över en tredje gång. Alternativet, ifall det skulle blåsa mycket, vara dåligt väder eller om du inte har lust att ro tre gånger, är att vänta på motorbåten eller att någon ska ro över från andra sidan. Vid ett av de sju vattendragen som måste korsas med båt finns bara roddbåt att välja på. Sträckan mellan Jäkkvik och Saltoluokta bjuder på fem båttransporter och för sträckan Saltoluokta-Teusajaure är det två. All betalning sker med kontanter och var försiktigt när du plockar med sedlarna på bryggan en blåsig dag! Här följer info om samtliga sju båttransporter: Tjårvekallegiehtje (norr om Jäkkvik) enbart roddled, beroende på att det är ledens kortaste transport över vatten, drygt 300 meter. Riebnes (norr om Jäkkvik) enbart motorbåt, som utgår från Vuonatjviken och tar drygt 20-25 minuter och kostar 350 kronor/person. Kommer man söderifrån behöver man boka tid (samma dag räcker) för transport över sjön med Jan Johansson på 0730-358673. Sakkat (Kvikkjokk) enbart motorbåt, som utgår från Kvikkjokk. Transporten sköts av Björn och kommer du söderifrån finns en trevlig väntstuga intill stranden och i den finns en mobiltelefon kopplat till ett batteri. Björns nummer (070-2053193) är förprogrammerat, så det är bara att ringa och beställa transport, vilken kostar 200 kronor/person. Mellan båtbryggan och STF:s fjällstation i Kvikkjokk är det 5 minuters promenad. Laitaure (Aktse) roddled utmärkt med bojar och två fasta tider (09:00 och 17:00) för transport med motorbåt (10-15 minuter). Kommer man söderifrån får man då hissa en vit flagga för att visa att man vill bli hämtad. Priset för motorbåttransporten är 200 kronor per person. Sitojaure/Svine roddled utmärkt med bojar eller transport med motorbåt. Att ro sträckan mellan Sitojaure och Svine över de sammanhängande sjöarna Gasskajávrre och Gåbddåjávrre som är grunda och lätt blir krabb när vinden friskare i är krävande. Enklast bokar man transport med Lars Blind på 073-0799603 (kommer du söderifrån behöver du promenera en kvart uppför från Aktsestugan för att få mobiltäckning). Överfarten tar drygt 25 minuter och kostar 200 kronor/person. Lars och Anna har även en del försäljning, bland annat torkat renkött, färsk eller rökt sik eller röding, vilket kan vara smarrigt som middag om man siktar på att stanna i Aktse över natten. Saltoluokta-Kebnats enbart fasta turer med en större båt över sjön Langas. På sommaren går minst tre turer och de är synkade med bussarna mot Gällivare eller Ritsem. Kommer man söderifrån och ska vidare till Vakkotavare går båten/bussen på morgonen (10:40) och eftermiddagen (16:00). Som vuxen STF-medlem kostar båtturen 100 kronor/person, annars 150 kronor. Teusajaure (norr om Vakkotavare) roddled utmärkt med bojar eller transport med motorbåt. Tre fasta tider per dag. Kommer man söderifrån får man då hissa en vit dunk för att visa att man vill bli hämtad. Som vuxen STF-medlem kostar båtturen 100 kronor/person, annars 150 kronor. Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr

Att tänka på inför ett Kungsledsäventyr En genomtänkt plan med rimliga dagsetapper utifrån boende, butiker och båttransporter Springa med eller utan tält och sovsäck eller sikta på övernattningar i stugor Insprungna skor och ryggsäck Ett genomtänkt/välförsett första-hjälpen-kit Cash (jag hade med mig 4500 i 100-lappar, 200 i 50-lappar och 300 i 20-lappar) Mobil med Telia abonnemang/kontantkort (övriga abonnemang fungerar bara i Hemavan och Abisko) Powerpack (för att ladda GPS-klocka och mobil) då fjällstugorna inte har någon el Packa allt i förslutningsbara plastpåsar i varierande storlek beroende på innehåll Vaselin för fötter och skrev Öronproppar (folk snarkar i stugorna) Medlemskap i STF (295 kr/år) om man siktar på att övernatta i STF:s stugor Bra att veta Ingen som helst mobiltäckning mellan Teusajaure och Abisko Satellittelefon finns i Singi och Alesjaure (40 kronor per samtalsminut) Ingen el i fjällstugorna Fjällstugorna Alesjaure och Abiskojaure tar kort, liksom vandrarhemmet i Ammarnäs samt fjällstationerna i Kvikkjokk, Saltoluokta och Abisko Gott om bäckar och vatten längs hela leden för att dricka och fylla på flaskor WiFi finns på fjällstationerna i Kvikkjokk, Saltoluokta och Abisko Mellan Vuonatjviken och Kvikkjokk (68 km) finns inget boende, såvida du inte är beredd att betala 750-1000 kr för en natt i Vuonatjvikens stugby, i mån av plats. Om du ska handla mat, energi och tillbehör i Abisko, så gör du det på Konsum i Abisko Rekommenderad litteratur Berggren, Annika (2008) Vandringsturer på Kungsleden Abisko-Kvikkjokk, Vildmarksbiblioteket Berggren, Annika (2009) Vandringsturer på Kungsleden Kvikkjokk-Hemavan, Vildmarksbiblioteket Grundsten, Claes (2008) Vandra Kungsleden Från Abisko till Hemavan, Prisma Grundsten, Claes (2013) Kungsleden The Royal Trail Through Arctic Sweden, Carreg Nyström, Hans (2012) Där Vindelfjällen tar vid, Carlsson Bokförlag Info på webben STF:s informativa hemsida om Kungsleden Länsstyrelsen i Norrbotten med info och kartor Kungsleden via Kebnekaise.net STF:s broschyr om Kungsleden i PDF-format Niklas Holmström, 2014

Några ord om Kungsledens stigar Jag vet inte om det är möjligt att med ord beskriva 458000 meter stig, då variationen är lika stor som på ett gigantiskt kakfat. Just variationsrikedomen är charmen med Kungsleden och begreppet teknisk stig har med ens fått en djupare innebörd. Visst bjöds det på fina, mjuka, släta och jordiga stigar men de var väldigt få. Första halvmilen från Hemavan gick på löpvänlig stig liksom sista milen fram till Kvikkjokk, som bjöd på riktig löpglädje utför trots 11 mil i benen på 34 timmar utan sömn. Det gäller att passa på att njuta av de löpvänliga stigarna. Sanningen är den att stigarna för det mesta är steniga, väldigt steniga, och många gånger svårsprungna. Några av de värsta sträckorna på leden var utan tvekan stigen från Kvikkjokk och drygt 20 kilometer norröver förbi Pårte, sträckan mellan Teusajaure och Kaitumjaure och så den så kallade stigen ned från Tjäktjapasset mot Alesjaure. Jag var dessutom lyckligt lottad som kunde springa på torra stenar, alla dagar utom en. Fötterna tar stryk. Mina fötter tog stryk! Jag får normalt aldrig blåsor, men på denna led med ständigt trippande på framfoten, vilket skapar konstant friktion var blåsor oundvikligt, trots vaselin och tejp i förebyggande syfte. De ovannämnda mördarstigarna var knappt springbara och man måste på allvar väga in riskerna med våghalsiga hopp eller steg. Att ha bråttom och springa snabbt på dessa stigar är en balansgång och det kan räcka med en stukad fot och äventyret är över. Det är tröttande i längden, både mentalt och fysiskt, och stigarna kräver konstant fokus. Min räddning blev alla fotostopp, bärplockning, luncher på kalfjället, fotvaskningar och pauser för att lyssna på tystnaden eller bara njuta av seglande fjällvråkar och lavskrikor intill stigen. Leden var generellt sett mer löpvänlig och varierad mellan Hemavan- Saltoluokta än mellan Vakkotavare-Abisko, där den är mer eroderad och nedgången. Underhållet av spänger, broar och märkning är tyvärr väldigt eftersatt på många av sträckorna. Even the longest beautiful path is perceived as very short and even the shortest ugly path is perceived as very long! Beauty changes the perceptions! Kungsleden på 10 dagar - ett - Mehmet fantastiskt Murat löpäventyr Ildan

Niklas Holmström, 2014 Karta: Copyright Svenska Turistföreningen

Dagbok dag-för-dag Här följer en slags dagbok med redogörelse dag för dag. Av förståeliga skäl är dessa dagsboksanteckningar mer att betrakta som summeringar av valda fragment från mitt 45,8 mil långa äventyr. Att beskriva varje dag i detalj skulle bli ett tröttsamt åtagande och det går helt enkelt inte att återge allt. Vissa upplevelser längs vägen är varken ämnade att beskrivas i ord eller lämnas ut för beskådan. De måste upplevas! Och min upplevelse är inte lik någon annans och så även omvänt. Nej, dessa anteckningar är främst en inbjudan till dig som läsare att besöka vår fantastiska fjällvärld. En sagolik skatt att uppleva medan tid är. Så vad väntar du på? Den som är intresserad av skalbar karta med GPS-rutten för varje dag hittar den liksom nedladdningsbara GPX- och TCX-filer på följande webbadress:http://livsnjutarbloggen.se/?p=4753 När det gäller fotografier har jag i denna sammanställning valt att publicera en handfull bilder per dag för att hålla nere både omfång och storlek på PDF-filen. Det har varit nästintill omöjligt att välja ut några få fotografier som tillsammans speglar en dag genom fantastisk natur. Antalet fotografier för hela äventyret landade på runt 900, av vilka många kommer till användning under höstens och vinterns bildvisningar. Skierffe från båtfärden över till Aktse Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr

Dag 1, måndag 11 augusti Hemavan-Tärnasjöstugan: 42,02 km Flyget med NextJet från Arlanda landade i Hemavan vid elva på förmiddagen. Solen lös och värmde i den härligt friska fjälluften. Jag var tvungen att ta några dansande löpsteg och ett djupt andetag. Äntligen framme! Stigen in i det oskrivna äventyret låg bara en kilometer bort. Men först ett besök till Statoilmacken för att hämta gasol och morakniv. Plockade fram Berggrens inplastade karta som rymde åtta etapper. Så länge som jag väntat på detta äventyr! Och nu längtade jag bara att få sätta av på stigen och upptäcka fjällvärlden. Abisko låg bortanför min horisont. Nu hägrade Syterskalet, Norra Sytertoppen, fjällhedar och björkskogsland på min färd mot dagens etappmål - Tärnasjöstugan. Jag skippade loven som stigen tog västerut till Kungsledsportalen, utan gick istället rätt uppför en av skidbackarna och kom efter en halvtimmas klättring direkt på själva leden ovanför centrumbacken. Började springa så smått. Härligt, även om det alltid tar ett antal kilometer att vänja sig vid att springa med packning och så här mycket vikt hade jag inte sprungit med tidigare. Det blev till att justera ryggsäcken ett antal gånger innan den satt så som jag önskade. På den lilla höjden ovanför Solkattsliften tog jag några bilder och skickade en hälsning till Kerstin och la ut ett sista livstecken på FB. Redo för äventyr och bortkopplad från yttervärlden! Vilken känsla att få ge sig iväg på skön stig ned mot Västra Syterbäcken. Härligt väder och porlande bäckar och blåbär i överflöd. Fyllde mina flaskor med kallt bäckvatten. Mötte flera vandrare och de allra flesta hejade glatt. Jag var helt överväldigad av de omgivande bergen i dalgången. Ljuset och molnens skuggor som flöt fram över bergsluttningarnas färgskiftningar. Frihet och glädje! Jag sprang vidare in i dalen längs med Syterbäcken. Ängspiplärkor fladdrade upp här och där ängsligt pipande medan blåhakarna höll sig nära buskvegetation i marknivå. Några kraftiga tjack tjack avslöjade två granna ringtrastar i en rasbrant. Schysst inledning på äventyrets fågellista. Det fanns ingen tanke på tid eller distans. Jag bara sprang och njöt. Nådde Viterskalsstugan samtidigt som Syterskalet med sin U-formade dal uppenbarade sig. Sannerligen en uppenbarelse! Stugvärden stod på trappen och vi pratade en stund. Jag beslutade mig för att ta stigen över Norra Sytertoppen, Västerbottens högsta fjälltopp på 1768 m.ö.h., istället för stigen genom själva Syterskalet. Det blev en grym och skön klättring upp mot toppen med fantastisk utsikt tillbaka mot Hemavan med fjällen och sjöarna i sydväst. Klättringen fortsatte och jag njöt av gyttret av stenfält och skravel som avlöste varandra. Gröna och gula lavar som täckte stenarna lös som grovhuggen mosaik. Orangemarkerade rösen visade vägen. När jag väl kom upp på bergsryggen tornade Sytertoppen upp sig. Borta var molnen. Avståndsbedömningen spelar en spratt och jag trodde verkligen distansen till toppen var betydligt kortare tills jag upptäckte att den lilla vita fläcken i sluttningen upp mot toppen i själva verket var en raststuga. När jag till slut var framme vid stugan blev jag välkomnad av ett trevligt tyskt par som Niklas Holmström, 2014 vandrat från Ammarnäs. Jag gjorde i ordningen en kopp kaffe som avnjöts med en halv flapjack. Tog sedan farväl och fortsatte min färd upp mot själva toppen. Väl uppe var utsikten helt fantastisk. Stod liksom i höjd med molnen som svävade som ett tak över vidderna och fjälltopparna. Tystnaden. Den ljumma vinden. Jag log och andades djupt. Långt där borta i nordost höjde sig Skijrátjåhkka som vakade över södra Tärnasjön och dess myller av öar och sjöar. Det gick liksom inte att ta in att jag inom ett par timmar skulle springa över alla hängbroar som band ihop öarna därborta. Svårt att inte känna sig ödmjuk inför sin obetydlighet i detta storslagna landskap. Denna vidunderliga utsikt! Efter att ha tagit mig till absoluta toppen, stått vid stupet och betraktat glaciären nedanför och dess azurblåa sjö, var det dags att fortsätta på den osynliga stigen över stenfältet nedåt dalen och vidare mot Syterstugorna. Solen värmde, en ringtrast ljöd i en ravin och en vacker stenfalkshane jagade förbi. Känslan som uppstod kan bäst beskrivas som lycka och eufori i passionerad förening. Jag passerade Syterstugorna och fortsatte stigen upp mot Stokkeklippen för att sedan försvinna med stigen ner genom den vackra fjällbjörkurskogen och dess den frodigt gröna matta. Det började skymma så sakta, men jag kände ingen stress. Jag sprang över den ena hängbron efter den andra och tappade snart räkningen. Smålommar flög kacklande över medan sjöorrar flöt fram på blanka tjärnar. Härlig stig avlöstes av långa sträckor med spänger. Stannade ibland till för att plocka en handfull hjortron. Som barn på nytt! Sedan följde jag en lång slingrande stig längs Tärnasjöns östra strand ända fram till Tärnasjöstugorna. Klockan var halvnio på kvällen när jag checkade in hos stugvärden Gun. Jag installerade mig snabbt. Köpte några godsaker i den lilla butiken. Tog ett snabbt men skönt bastubad och lagade sedan till middagen i det mysiga köket med levande ljus. Gun och en äldre man från trakterna gjorde mig sällskap och vi hade ett trevligt samtal. Kröp sedan ner mellan sidenlakanen och somnade med ett leende.

Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr

Dag 2, tisdag 12 augusti Tärnasjöstugan-Ammarnäs: 42,38 km Vaknade till någon gång på natten av ett ihärdigt smattrande regn mot fönsterrutan och bleck. Letade rätt på öronpropparna och somnade om. Klockan sex började min mobil spela upp harpmusik från himmelriket. Dags att stiga upp till ett annat slags rike. Regnet föll fortfarande. Jag slog bort tanken och steg upp. Ut i grönskan för att slå en drill och blev snabbt varse att knotten var på otäckt stridshumör. Hade de små djävlarna innanför kläderna även när jag snabbt som ögat sprungit tillbaka in i stugan. Samlade ihop all packning och begav mig till stugans rymliga och mysiga kök. I köket var det tomt förutom ett morgonpiggt par. De granskade mig uppifrån och ner och efter en snabb bedömning sa mannen Jaha, är det du som springer på Kungsleden! Mer som ett konstaterande än en fråga, som följdes av Varför ska man springa när man kan gå? Då jag mötts av denna skepsis och fått frågan många gånger längs Sörmlandsleden kom min motfråga snabbt Varför gå när jag kan springa? Mannen muttrade och svarade Men du hinner ju inte se lika mycket som den som går Även de orden har jag hört och dessa vandrare vet inte att erfarna stiglöpare läser av stigen många meter på förhand och hinner betrakta omgivningen. Jodå, jag hinner se precis lika mycket som de som vandrar och allt beror på vad vi är intresserade av att se. Och jag stannar alltid om det är något särskilt jag vill se. Sedan var diskussion avslutad. Frågan Varför springa när man kan gå? skulle jag få många gånger längs min färd på Kungsleden. Och det som slog mig många gånger när jag mötte vandrare de följande dagarna var hur sammanbitna många såg ut med sin tunga ryggsäckar, om de ens höjde huvudet och blicken från stigen när jag trippade förbi dem med ett leende och ett Hej!. Nå, jag lagade till min frukost bestående av couscous, olivolja och torkat kött. Inget finlir här inte, bara väl balanserat bränsle för dagens första halva. Hade känningar i axlar, vänster höftben och skavsår i svanken. Axlarna var inte att göra så mycket åt, de skulle vänja sig med tiden. Det ömmande höftbenet berodde förmodligen på att midjebältets plastlås tryckte mot höftbenet. Bestämde mig för att pröva med att vira runt min trailskjorta runt midjebältet. Skavsåret var allvarligare eller åtminstone av vikt att ta tag i på en gång innan det förvärrades. Det var ett glapp mellan ryggsäcken och svanken och faktiskt en grov söm på mina trailshorts. Jag tillverkade därför en slags blöja bestående av en tunn torkduk som jag lindade runt en bunt pappershandukar och la i en plastpåse, som jag stoppade ner mellan tröja och shorts. Jag kan redan nu avslöja att detta funkade klockrent och blöjan hängde sedan med hela långa vägen till Abisko! Jag tittade ut genom fönstret mot sjön medan jag sippade på kaffet. Regnet hade upphört, men jag bestämde mig ändå för att börja med regnjacka på. Vid åtta tog jag min ryggsäck, snörde på skorna och tog farväl av Gun på farstutrappen. Jag följde pilarna Niklas Holmström, 2014 och stigen mot Servetstugorna och Ammarnäs in genom björkskogen. Det dröjde inte många steg innan skorna var dyngsura av det våta gräset och så fortsatte det i dryga havlvmilen med en stig kantad av fjällbjörk, sälg och lappvide. Det föll lätt regn då och då, men med regnjackan på och de ultratunna vattentäta tumvantarna var regnet inget som bekom mig. Jag nötte stig och njöt snart av sjön Servvejávrrie med sina många öar. Passerade över en bred strid bäck och intill bron mötte mig ett spetsat öringhuvud. Någon hade avnjutit färsk öring minsann. När jag kom upp på Servvetjåhkka på 800 meters höjd vände jag mig och insöp hela jättesänkan med Servvejávrrie och Norra Storfjället och Sytertoppen som fond. Tänk, där långt borta på toppen var jag igår eftermiddag, tänkte jag. Fascinerande hur långt man faktiskt kan transportera sig springandes. Lite nötter och torkad frukt slank ned medan jag lät mig hänföras. Passerade Servestugorna. Blev stungen av en humla, vilket var länge sedan. Är det äventyr så är det. Stannade till vid Servvejuhka och betraktade de sövande forsarna och det svindlande vattenfallet! Klättrade uppför Vuomatjåhkkas sluttning och möttes på platån av en grann och härligt gracil fjällabb. Kalfjället bjöd på fin löpvänlig stig medan duggregnet föll konstant och dimmiga moln slöt sig kring mig för att i nästa stund skingras och öppna upp för vackra fjällhedar. Vid raststugan på toppen av Juovvatjåhkka (1099 m.ö.h) med tre mil i benen bestämde jag mig för att äta lunch. Jag trängde mig in i stugan där sju andra satt och åt eller fikade. Det blev ett trevligt samtal innan det var dags att axla ryggan och fara vidare. Det blev en lång läcker utförslöpa genom häftig terräng mot Aigertstugan, som jag passerade med glada ben. Etappen till Ammarnäs bjöd på otroligt läcker löpning på hyllan längs med Tjulträskdalen för att avslutas med lååång löpning utför genom skogen ner till Ammarnäs. Givetvis med ett fotostopp vid Ruovdatjjihkas spektakulära vattenfall. Nästan så att man sögs ner! Skogen bjöd på fågel i form av en vuxen och vacker hökuggleunge, några lappmesar och en familj med lavskrikor vars jamande läten fick mig att stanna och blunda. Sista biten in till Ammarnäs avslutades på asfalt och när jag kom fram till STF:s vandrarhem blev jag varmt mottagen av föreståndarinnan, som var snäll och gav mig ett eget rum. En snabb dusch och en utsökt Suovas i restaurangen var det enda som behövdes för att jag kort därefter skulle somna redan klockan åtta!

Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr

Dag 3, onsdag 13 augusti Ammarnäs-Bäverholmen: 67,45 km Vaknade härligt utvilad efter 10 timmars törnrosasömn! Drog mig och försökte känna efter hur kroppen mådde. Benen kändes fortfarande helt OK! Tittade ut genom fönstret och konstaterade snabbt att Ammarnäs var insvept i tät dimma. Svårt att avgöra om det var molnigt och grisväder på gång. Föreståndarinnan på hemmet var dock full av förtröstan och sa att dimman skulle lätta, men hon visste bara inte när. Jag log och nickade. Åt frukost och gjorde mig i ordning. Ingen tid att förlora. Det skulle bli en lång dags färd på 7-8 mil beroende på slutmålet Bäverholmen eller Adolfström. Jag tog farväl och promenerade kilometern bort till leden upp mot Näsberget. Började varje morgon med typ 10 minuters promenad för att värma upp kroppen lugnt och ledigt. En familj dalripor korsade vägen och några lavskrikor flög ljudlöst från gran till gran. Klättringen upp mot Näsberget på 728 meters höjd gick fint och någonstans vid 500-600 meters höjd sken solen från en klarblå himmel. Jag stannade och vände mig om och tappade nästan hakan i blåbärsriset. När man kommer upp mot Björkfjället och sjön Dimmolnen låg som ett tjockt och bländande vitt Lisvuojávrrie får man ha koll på stigar och markeringar bomullstäcke över hela Tjulträskdalen och vidare uppåt då en del omdragningar av leden gjorts där. Jag höll Vuodnávággie. Fantastiskt vackert! Det blev många mig dock till den gamla dragningen då stigen var stopp på vägen upp till toppen, då jag helt enkelt inte mycket finare och knappt skönjbar längre. Med hjälp kunde få nog av ögonblicket. Kände intuitivt att detta av kompass och karta hade jag ändå koll på var jag skulle bli en minnesvärd dag. var på fjället. Strax innan länsgränsen tog jag lunch Efter att ha njutit av den vidsträckta utsikten från och lagade till purjosoppa med couscous och torkat Näsberget bar det av nedåt genom härlig fjällbjörkskog kött. Tog av mig skorna och la mig raklång på den och skön stig. Blåhakar hoppade undan här och där mjuka fjällmattan och lapade sol i en halvtimma! medan bergfinkar bräkte i björkskogen. Löpningen Fortsatte sedan till en fantastiskt häftig dalgång och fram till nästa klättring var närmast meditativ. sprang längs med Láddiebáktties bergsväggar till Det var fantastiskt att få komma upp på kalfjället vänster och Stijguojávrries långsmala sjösystem på och den långa ryggen av Stuorajåbba. Jag njöt i stora höger hand. Här var det tekniskt värre, särskilt som drag. Vädret var helt fantastiskt med ljumma vindar jag skippade leden nere i dalen och sprang på och strålande sikt. Här var det också gott om pärlbandet av märkliga små kullar som låg på en ljungpiparungar som kilade fram på överdimensionerade ben och fötter, vilket fick mig att le brett också minnesvärd då åskmoln sköt upp över bergen avsats mellan berget och sjön. Löpningen här var medan föräldrarna hade järnkoll på mig och varnade bakom mig medan mörka moln med hängdraperier med sina ängsliga visslingar. På vänster hand hade av regn flöt fram norröver, men över mig sken solen. jag hela tiden utsikt över det vidsträckta fågelskyddsområdet Mársevággie och det karga berget Stijguojávrrie blixtrade det vackert söderöver och När jag korsade den rangliga järnbron norr om Stuvbiebákktie vars branter mot dalen ruvade på åskmuller rullade genom dalen. Ett läckert skådespel! hemligheter fjärran människans historia. Jag fortsatte min färd genom vacker natur med Löpupplevelsen på Stuorajåbbas flacka rygg går fjällbjörkskog, små sjöar och myrar. Noterade både inte att beskriva med ord och säg det som varar för fjällvråk och flera stenfalkar och vid Sjnulttjie huserade evigt. Snart vek stigen av österut och nedåt mot en familj tornfalk. Jag bara sög i mig allt! Vindelälven. Härlig utförslöpa på skön jordig stig. Väl Från det att leden vek ned från trädgränsen mot nere i björkskogen slog jag på arslet (faktiskt Bäverholmen kom tröttheten smygande och det var löpäventyrets enda vurpa!) på en av spängerna som sumpigt ända ned till raststugan i Badasjåkkå, då jag var täckt med vått gräs och löv. Stannade till vid valde att springa längre sträckor på vinterleden. Tog Rävfallets vackra forsar. Alla dessa vackra forsar som ett break och en flapjack i raststugan intill forsen innan nästan har en hypnotiskt sövande kraft på en. jag fortsatte på snirklig och fin stig sista biten till Efter Rävfallsstugan blev jag dock rätt rådvill. Bland Bäverholmens värdshus som låg otroligt vackert i pilar åt alla håll stod det Adolfström 39 km och jag Yrafdeltats naturreservat. Jag bestämde mig för att följde glatt stigen men efter ett par kilometer pekade stanna där över natten. Ägarinnan Theresé erbjöd mig en skylt mot öster: Adolfström 44 km. Eh, hade jag en åttabäddslya för 200 kronor! Klockan var närmare möjligen missat avfarten nedanför Nulppas lodräta nio på kvällen när jag nyduschad intog min gulash. bergväggar? Svor över felaktig skyltning och önskade Fötterna var som svampar och blåsor var i antågande mig en karta i skala 1:40000. Nå, istället för att lägga liksom vänster stortåled ömmade. Jag somnade utan tid och energi på att reda ut detta fortsatte jag på stigen. problem efter messande med Kerstin. Niklas Holmström, 2014

Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr

Dag 4, torsdag 14 augusti Bäverholmen-Riebnes: 47,85 km Vaknade sex på morgonen. Business as usual. Frukost, God-morgon-sötnos-sms till Kerstin, omplåstring av fötterna och packa ryggan. Som alltid rundades morgonritualen av med en eller två koppar kaffe i kontemplativt lugn. Satte mig på verandan utanför med kaffekoppen. Klarblå himmel och alldeles vindstilla. Smålommar flög kacklande längs med Yrafdeltat, en vacker varfågel jagade kring gårdstunet, flyktläten från dalripor och så faktiskt ett par tranor. Härlig start på dagen! Stigen från Bäverholmen genom Yrafdeltats naturreservat var grymt teknisk för att i nästa stund rinna ut i en mjuk slät smal stig genom läcker gammal tallskog. Det tog sin tid att komma de åtta kilometerna till Adolfström och jag var glad att jag övernattat i Bäverholmen och inte (som tänkt) i Adolfström. Det var slyigt och högt gräs på många håll och nattens dagg gjorde att jag var genomvåt från midjan och nedåt. Kändes lite jobbigt att skor och fötter blev våta så tidigt på dagen. Hursomhelst var naturen otroligt vacker hela vägen till Adolfström med en hel del fågel Väl i Jäkkvik tog jag en timmas rast vid lanthandeln och närkontakt med en kull stora dalripeungar. som låg i anslutning till macken. Jag shoppade loss Adolfström sprang jag igenom på en minut och ordentligt med kaffe, cola, bananer, avokado, glass svängde sedan in till vänster där Pieljekaise och färdkost i form av choklad och snickers. Satt där i Nationalpark väntade på mig. Leden gick rätt in i solen och njöt, nja, jag satt i alla fall i solen och gammal fin barrskog och jag noterade första pysslade om mina fötter. Köpte ett par extra tunna dubbeltrasten på resan. Jag blev bestört redan efter strumpor. Tänkte pröva med två lager tunna strumpor någon kilometer då leden plötsligt var grävd och och en plastpåse mellan dem. Faktum är att jag var breddad. Vad fasen var detta? Och längre fram rätt orolig över mina fötter. En infektion är inte att leka passerade jag en grävskopa som var i full färd med med och det skulle kunna äventyra fortsättningen. att avlägsna stora stenar. Är inte detta en nationalpark? Immunförsvaret var väl heller inte 100% på topp efter Jag ringde Janne (skepparen i Vuonatjviken) och fyra långa dagars löpning. sa att jag kunde vara vid båtplatsen i Riebnes vid fem, Nåja, jag fortsatte min färd på torra fina stigar fram men han svarade att han inte kunde då men att han till äventyrets första båttransport, roddleden vid skulle komma mellan sju och halvåtta. Kanon! Då hade Tjårvekallegiehtje. Lyckan stod mig bi och två jag ordentligt med marginal och de hade förmodligen roddbåtar låg där uppdragna på stranden, så det var en sängplats åt mig också. Jag kände lugnets välbehag bara att sjösätta den ena och ro över de 300 meterna över att kunna springa på utan stress och bara njuta. till andra sidan. Stigen som sedan följde mellan Faktum är att jag inte minns så väldigt mycket från båtplatsen och Saudal var obeskrivligt vacker, nå inte sträckan mellan Adolfström och Jäkkvik, som stigen i sig utan snarare den gamla urskogen. Den mestadels gick genom gammal fin barrskog och partier skogen måste bara upplevas! Såg många lavskrikor, med björkskog. Gjorde ett stopp vid Luvtávrre och njöt lappmesar och ett par familjer sidensvansar. av bergen bortanför sjön. Det var skönt att slippa vätan Nådde fram till Riebnes strand strax innan sex. och få komma upp på kalfjället, springa förbi självaste Lagade middag på stranden och njöt av sjön och de Pieljekaise och njuta av utsikten nedåt Jäkkvik och omkringliggande låga fjällen. Klockan blev sju, tio över hela dalens vidsträckta vattenrike. sju, tjugo över sju, men ingen båt. Jag ringde och Kort därefter började en lång plågsam utförslöpa Janne svarade. Jag undrade om han glömt bort mig. genom björkskogen ned till Jäkkvik. Just dessa Han svarade Men du skulle ju ringa!?, Nä, du skulle utförslöpor som ofta följde på kalfjällslöpning kunde komma hit mellan sju och halvåtta kom vi överens om! vara grymt steniga, vilket blir resultatet när de trampas Han började tala hätskt om det skulle bli en förlustaffär upp. När sedan snö smälter och regn faller spolas jord och det ena med det andra och han undrade om jag bort och kvar blir all sten. Ibland var det som att springa inte hade tält. Eh, de hade ju mer eller mindre lovat i en uttorkad bäckfåra. Löpningen på sådana stigar är mig boende. Nå, han kom i alla fall och hämtade mig svår och sliter mycket på fötter och knän, då det inte och han visade sig vara en mycket inskränkt och går att släppa på, om man inte har en ovanlig längtan osympatisk människa och jag tänker inte återge den till att stuka fötter. Dag fyra och mina fötter var allt dynga som kom ur hans mun. Väl framme erbjöd de annat än nöjda! När jag kom till sista bron innan Jäkkvik mig en bädd, för 750 kronor! Tycker du det är för dyrt? var mina fötter så varma av det ständiga trippandet frågade han mig. Japp! Och jag är inte intresserad! på framfoten (och svullna stortår där en kamp fördes och så axlade min rygga och stegade iväg mot leden mot bakterier som ville infektera min kropp) att jag utanför stugbyn. Klockan var då tjugo över åtta på satte mig med fötterna i den kalla bäcken en kvart. kvällen. Är det äventyr så är det! Niklas Holmström, 2014