LOs regionala skyddsombud

1997: LOs regionala skyddsombud Skillnader från 19 till 1993 samt mellan förbunden Kaj Frick Filis Sigala Carin Sundström-Frisk arbetslivsrapport ISSN 11-2928 Enheten för arbetsorganisation och teknik Enhetschef: Horst Hart a

Innehållsförteckning Förord 1 1. Arbete och arbetsförhållanden för LO-förbundens regionala skyddsombud 3 En tredje, jämförande redovisning av RSO- enkäten 3 Bakgrund och syfte - en mer nyanserad bild av det främsta stödet till småföretagens arbetsmiljöarbete 4 Metod och genomförande 5 Totalundersökning 5 Enkätförmuläret 5 Databearbetning och svarsredovisning 5 Övrigt material för denna rapport 6 Oklarheter i uppdraget och problem i verksamheten - sammanfattning av utredningen 6 Motiven för ett särskilt stöd till småföretagens arbetsmiljöarbete 6 Systemet med regionala skyddsombud 7 Oklarhet och oenighet om de regionala skyddsombudens uppdrag 7 Verksamhetens kostnader och nytta 8 Samverkan med övriga aktörer i småföretagens arbetsmiljöarbete 8 De regionala skyddsombuden i framtiden 9 2. RSO-verksamheten år 19 och 1983 11 De två undersökningarna 11 Bakgrund om RSO och deras uppdrag 11 Ålder och erfarenhet 11 Omfattning av RSO-uppdraget 11 Utbildning 11 Stöd från facket 12 RSOs samverkan med arbetsplatserna 12 Antal arbetsställen/arbetsplatser som RSO övervakar 12 Lokala skyddsombud 12 Företagshälsovården 13 Arbetsgivarens arbetsmiljökunskaper 14 Besök på arbetsställena 14 Skyddsronder 15 Vad händer med RSOs förslag? 16 3. Jämförelser mellan förbunden 17 Undersökningsgruppen 17 RSOs arbetssituation 23 RSOs arbetsställen/arbetsplatser 35

RSOs arbetsplatsbesök 43 Om arbetsmiljö och arbetsmiljöarbetet i småföretag 49 RSOs relationer och kontakter 53 Hur RSO uppfattar sin roll och sitt uppdrag 61 4. Jämförelser mellan RSO med uppdraget på heltid och på begränsad deltid 73 Urval av och bakgrundsskillnader mellan heltidare och deltidare 73 Utbildning och annat stöd för att utföra uppdraget 76 RSOs samarbete med arbetsställena 77 Hur RSO upplever att de förmår att utföra uppdraget 79 5. Sammanfattning: RSO-verksamheten följer branschernas förhållanden 83 Verksamhetsstruktur med fördubblad täckning samt utifrån näringsgrenarnas olikheter 83 Resurser och resultat 85 Vad ingår i RSO-uppdraget? 87 Relationer till arbetsgivaren och till andra deltagare i arbetsmiljöarbetet 88 Referenser 89

Förord Rapporten är en kommenterad bearbetning av svaren från en enkät till LOs regionala skyddsombud (RSO). Enkäten gjordes för den utredning om RSOs verksamhet, som 1993 tillsattes av Arbetsmiljöfonden (nu Rådet för Arbetslivsforskning). Den har i denna rapport kompletterats med vissa andra uppgifter, främst från LO-förbundens redovisning av RSOverksamheten och en tidigare enkät 19 om RSO. Enkäten planerades och enkätformuläret konstruerades av Svante Sjöberg (nu Rådet för Arbetslivsforskning) och Filis Sigala (inlånad från LO) i samarbete med utredningens referensgrupp, LOs RSO-grupp och SAF. Arbetet med denna rapport har utförts av en projektgrupp bestående av Filis Sigala, utredare vid LO, samt projektledarna dr Kaj Frick och forskningspsykolog Carin Sundström-Frisk vid Arbetslivsinstitutet. Filis Sigala har tagit fram dataunderlaget varefter vi gemensamt har utformat rapporten. Kommentarerna till resultaten har främst skrivits av Kaj Frick. Utredningen om RSO, inklusive enkäten, finansierades i början av Arbetsmiljöfonden. Den 1/7 1995 överfördes dock ansvaret för bidragen till RSO-verksamheten till det nybildade Arbetslivsinstitutet. Då övertog institutet även arbetet med och finansieringen av utredningen och dess rapporter. Många har stött arbetet med undersökningen och med denna rapport med kritiska och kloka synpunkter. Särskilt vill vi dock tacka de regionala skyddsombuden som trots sin redan ansträngda tid har lagt ned mycket arbete på att besvara våra frågor. Stockholm september 1997 Kaj Frick Filis Sigala Carin Sundström-Frisk 1

1. Arbete och arbetsförhållanden för LOförbundens regionala skyddsombud En tredje, jämförande redovisning av RSO-enkäten Våren 1994 besvarade drygt elvahundra regionala skyddsombud (RSO) från LO och TCO en enkät om hur de ser på sitt uppdrag. Syftet var att för (dåvarande) Arbetsmiljöfondens utredning om RSOs verksamhet beskriva deras arbete och arbetsförhållanden. Denna rapport är den tredje i en serie som redovisar enkätens resultat. Den beskriver skillnader för RSO inom LO mellan år 19 och (främst) år 1993, mellan RSO som har uppdraget på heltid och de som har det på en begränsad deltid samt framför allt mellan de olika förbunden. RSO är skyddsombud som fackliga avdelningar utser utanför kretsen av arbetstagare på arbetsställen utan skyddskommitté, dvs normalt de som har under 50 anställda. I den första rapporten om dem - som också var utredningen slutrapport - redovisas huvuddragen i enkätsvaren. Tillsammans med dokument och intervjuer med parterna utgjorde de underlaget för att beskriva och diskutera RSO-verksamheten ur olika perspektiv samt föreslå förbättringar (Frick, 1996). Enkätdata var dock för omfattande för att presenteras i sin helhet i huvudrapporten. De har därför redovisats i en andra rapport, vilken närmast kan betraktas som en kommenterad tabellbilaga till utredningen (Torehov m fl, 1996). Uppdelat på LOs respektive TCOs RSO återger den frekvensfördelningar för svaren på varje fråga, vilket ger en översiktlig bild av RSO:s arbetssituation och de skilda förutsättningar som olika RSO arbetar under, inklusive deras samspel med småföretagarna. Dessa deskriptiva resultat gäller RSO-gruppen i dess helhet. Skillnader i svarsmönster mellan olika undergrupper, t ex mellan RSO i olika förbund, redovisades ej. Samtidigt stod det under dataanalysen klart att stora sådana skillnader fanns och då framför allt mellan de olika förbunden. I denna tredje rapport redovisar vi därför skillnaderna i svarsmönster mellan RSO från olika förbund inom LO. Vidare gör vi en jämförelse mellan svaren i en RSO enkät som genomfördes 19 och denna från våren 1994 (mest avseende förhållande under 1993, vilket därför är det årtal vi vidare använder) i ett antal frågor. Slutligen försöker vi förstå vad omfattningen av RSO-uppdraget, på heltid respektive på begränsad deltid, betyder för möjligheten att göra ett bra jobb och för den egna arbetssituationen. Att denna rapport handlar om LOs RSO innebär inte att TCOs är oviktiga. LO har omkring 90% av RSO-verksamheten men TCOs ombud spelar också en stor roll för arbetsmiljöarbetet på de ca 30 000 arbetsställen de övervakar. Däremot är TCOs 61 RSO i enkäten för få för att meningsfullt delas upp på olika förbund, särskilt när tre fjärdedelar av TCOs RSO-verksamhet drivs av ett förbund, SIF. För dem hänvisar vi i stället till utredningen om hela RSOs verksamheten (Frick, 1996) och till TCO-ombudens enkät-svar i Torehov m fl, 1996. 3

Bakgrund och syfte - en mer nyanserad bild av det främsta stödet till småföretagens arbetsmiljöarbete Rapporten syfte är att ge en mer nyanserad bild av möjligheter och begränsningar i RSOuppdraget (inom LO) genom att beskriva hur denna bild varierar med förbundstillhörighet, med utvecklingen mellan 19 och 1993 samt med tillgänglig tid för uppdraget. Varför är detta viktigt? Bakgrunden är att arbetsgivarnas förmåga att förena en effektiv produktion med en säker och sund arbetsmiljö är av stor mänsklig och ekonomisk betydelse. Ohälsa pga arbetet orsakar fortfarande stora lidanden för hundratusentals människor och mångmiljardkostnader för de drabbade, för arbetsgivarna och för samhället. För att vi skall kunna minska skadorna är det avgörande att dessa mer beror på att man inte åtgärdar kända risker och mindre på att man inte vet vad som bör göras. Användbar kunskap om både riskerna och vad som bör göras åt dem är vanligen lätt att få för den som vill förbättra arbetsmiljön. Samtidigt visar både erfarenhet och forskning att förmågan till handling, att systematiskt upptäcka och åtgärda risker, är sämre i småföretagen än i det övriga arbetslivet. En viktig brist i småföretagens arbetsmiljöarbete är att deras anställda sällan systematiskt deltar i detta. Skyddsombud är ovanliga och där de finns anses de ha svårt att verka självständigt. Det är för att stöda de anställdas arbetsmiljöarbete som facket har rätt att utse regionala skyddsombud. Som representanter för de anställda bidrar de regionala ombuden även till det partsgemensamma arbetsmiljöarbetet på arbetsställena. Sverige har ca 1 500 verksamma regionala skyddsombud. De flesta har uppdraget på deltid vilket, motsvarar omkring 300 heltidstjänster. Merparten - ca 1 0 RSO - återfinns finns inom LO-förbunden. Ett hundratal finns inom TCO och ett tjugotal inom SACO. Ombuden verkar i totalt ca 170 000 självständiga småföretag, med omkring 700 000 anställda, dvs en knapp fjärdedel av arbetsmarknaden. Det innebär att RSO finns utsedda för nästan alla småföretag där facket har någon medlem och där skyddskommitté saknas. Förutom andra arbetsuppgifter, genomför RSO ca 65 000 arbetsplatsbesök per år. I sitt stöd till det lokala arbetsmiljöarbetet är de regionala ombuden alltför ensamma. Endast en fjärdedel till en tredjedel av småföretagen är anslutna till någon företagshälsovård. Och yrkesinspektionen hinner inte besöka de små arbetsställena mer än i snitt ca en gång vart tionde år, medan RSO kommer i snitt en gång på drygt två år, dvs fyra gånger så ofta. Trots sina begränsade resurser utgör RSO därigenom den främjare av ett effektivt arbetsmiljöarbete som mest når ut till småföretagen, dvs till en knapp fjärdedel av det svenska arbetslivet. Därför är de regionala skyddsombuden är viktiga. Och RSOs betydelse förefaller att bli än viktigare i framtiden. Med överskott på arbetskraft följer en rädsla för de som har arbete att "bråka" om arbetsmiljöfrågor. Antalet småföretag växer och den snabba förändringstakten gör att den lilla arbetsmiljökunskap som finns representerad i småföretagen fort blir inaktuell. Ny forskning (Quinlan, 1997) visar att med nedskärningar, projektanställningar, vikariat entreprenörsystem, allt i kombination med snabba förändringar, ökar arbetsmiljöproblemen och då framför allt i mindre företag. 4

Metod och genomförande Totalundersökning Undersökningsgruppen består av alla erfarna RSO inom LO-området. Svaren från RSO som haft uppdraget kortare tid än ett år har inte tagits med i analysen. Som nämnts är TCOs RSO alltför få för att ingå i denna förbundsuppdelade redovisning. Enkätformuläret skickades ut våren 1994. Frågorna avsåg dock till stor del verksamheten under föregående, varför enkäten mest speglar förhållande under 1993 (vilket är det år som vi använder i nedan). 1 078 av LOs erfarna RSO svarade. Det gav en svarsfrekvens på 84%, vilken är tillräckligt hög (och god i samband med postenkäter). Eventuell systematik i bortfallet har därför ej undersökts. Mellan förbunden varierade svarsfrekvensen från 73% till %. Enkätformuläret De frågor man i utredningen ville ha svar på var följande: - vilka är de regionala skyddsombuden? - vilka är deras arbetsuppgifter och vad gör dom? - vilka förutsättningarna finns för att kunna fullfölja uppdraget? - vilka saknas? - hur uppfattar de själva sin roll och hur ser andra på den? - hur ser samverkan RSO-arbetsgivare - anställda ut? - vilket behov av stöd finns? Med dessa frågor som utgångspunkt utarbetades en enkät i samarbete med parterna och utredningens referensgrupp. Enkäten består av 47 frågor som täcker följande huvudområden: - bakgrundsinformation om undersökningsgruppen. - arbetssituationen. - fakta om arbetsställen/arbetsplatser arbetsplatsbesök. - arbetsplatsbesök. - arbetsmiljö och arbetsmiljöarbete i småföretagen. - RSOs relationer och kontakter. - RSOs roll. Frågorna är i de flesta fall försedda med fasta svarsalternativ men med möjlighet att själv lägga till alternativ eller ge en kommentar. Databearbetning och svarsredovisning Data har kodats och de öppna svarsalternativen registrerats och kategoriserats. Dataanalysen har gjorts utifrån frekvensfördelningar och vissa korstabuleringar. Statistiska signifikansprövningar har ej behövts göras eftersom undersökningsgruppen är en population och ej ett sampel. Bland de besvarade enkäterna förekom att RSO hoppade över enskilda frågor eller underlät att ta ställning till alla fasta svarsalternativ. Vid vissa frågor är detta interna bortfallet så stort att vi valt att låta dem utgå ur redovisningen. Några frågor har visats sig vara så svårtolkade för RSO att det inte är klart vad de svarat på. Ett par frågor har därför utgått ur redovisningen. I några andra fall anges denna osäkerhet. 5

Övrigt material för denna rapport Enkätens svar har kompletterats med vissa andra uppgifter om de regionala skyddsombudens verksamhet. Utöver enskilda rapporter om detta har vi mer systematiskt använt oss av: - En enkät från år 19 om "de regionala skyddsombuden - arbetsförhållanden och ambitioner", vilken avrapporterades år 1982 av Leymann m fl. Se vidare kapitel 2 nedan. - LO-förbundens redovisningar av RSO-verksamheten för 1993, främst statistik om antal arbetsställen samt antal medlemmar under RSO, har använts som underlag för kapitel 3. - Uppgifter ifrån RSO själva. Dessa har vi dels fått som öppna svar på enkätens olika delfrågor. Dels återrapporterades enkätresultaten till möten med RSO inom varje LO-förbund under 1996. En del av de samstämmiga kommentarer och förklaringar till svaren som RSO gett på båda dessa sätt har tagits med i vår diskussion i kapitel 3. Oklarheter i uppdraget och problem i verksamheten - sammanfattning av utredningen Som bakgrund till beskrivningen av RSO-verksamheten i denna rapport återges nedan sammanfattningen av utredningens huvudrapport (Frick, 1996; här något redigerad för att undvika upprepningar). Den behandlade: - verksamhetens historia och omfattning. - oklarheter i uppdraget. - verksamhetens kostnader och nytta. - parternas syn på verksamheten, inklusive RSOs egen i enkäten, samt - RSOs samverkan med arbetsgivare, anställda och övriga aktörer i småföretagens arbetsmiljöarbete. Motiven för ett särskilt stöd till småföretagens arbetsmiljöarbete Småföretagen har i stort samma arbetsmiljöproblem som det övriga arbetslivet. Alla undersökningar tyder på att arbetsställets storlek har ringa samband med hur utsatta de anställda är för olycksrisker, kemikalier, repetitiva arbeten, buller, stress m m. Detta beror i stället främst på respektive branschs produktionsteknik, inkl organisation, och på individens ställning i produktionen. Småföretagen har däremot sämre förmåga att upptäcka och åtgärda riskerna för olycksfall och ohälsa i arbetet än vad man har på större arbetsplatser. Problemen gäller främst självständiga småföretag. Små dotterbolag eller offentliga arbetsställen har ett märkbart mer utvecklat arbetsmiljöarbete. Småföretagen är helt inriktade på produktion och pressade av yttre krav. De har därför bristande tid och kompetens att driva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. De har otillräckliga kunskaper såväl om risker och motåtgärder som om lagar och förordningar om arbetsmiljön. Endast en mindre del av dem har påbörjat internkontroll. Det yttre stödet till småföretagarnas arbetsmiljöarbete är begränsat. Omkring -30% av företagen är anslutna till företagshälsovård. Yrkesinspektionen besöker företag med 1-9 anställda i snitt vart tionde år. Likaså är de anställdas medverkan i arbetsmiljöarbetet svagt utvecklad. Skyddsombud finns i ungefär vart femte småföretag. Liksom de övriga anställda bedöms ombuden ha svårt att agera tillräckligt självständigt. Tillsammans var detta motiven 6

för att inrätta ett allmänt system med regionala skyddsombud, som stöd både för de anställda och för småföretagens arbetsmiljöarbete. Systemet med regionala skyddsombud Systemet med regionala skyddsombud infördes år 1949. Det började dock gälla för hela arbetslivet först från år 1974. Att ett regionalt skyddsombud har utsetts skall anmälas till arbetsgivaren och till yrkesinspektionen. Arbetsställena som ombudet verkar på behöver dock inte listas till inspektionen. Eftersom de i många branscher är tillfälliga kan de i stället anges geografiskt inom ett visst avtalsområde. Sedan 1974 ersätts facket för (nu ca 60% av) kostnaderna för de regionala skyddsombuden, i syfte att likställa dessa med övriga skyddsombud, vilka arbetar på betald tid. I och med att ersättningen sedan 1/7 1995 sker via statsbudgeten har dock formerna för att finansiera de regionala ombuden lösgjorts från den tidigare kopplingen till parterna och produktionen. Antalet RSO har inte vuxit mycket sedan 19 men däremot har verksamheten expanderat så att regionala ombud numera finns utsedda för nästan alla självständiga småföretag. Bland LOförbunden har Handels, Byggnads och Transport den mest omfattande verksamheten med regionala ombud. Även Metall, Fastighetsanställda, Hotell och Restauranganställda, Lantarbetarna samt övriga förbund i byggbranschen har en omfattande sådan verksamhet. Inom TCO står SIF för ca 3/4 av de regionala ombudens verksamhet. Oklarhet och oenighet om de regionala skyddsombudens uppdrag Olika undersökningar ger i stort samma bild av vad de regionala skyddsombuden faktiskt gör. Ombuden söker utse, utbilda och stödja lokala skyddsombud och även i övrigt främja internt arbetsmiljöarbete i småföretagen. Vad de regionala ombuden mest gör är emellertid att själva övervaka arbetsmiljön och verka för att brister åtgärdas. Om vad de regionala skyddsombuden bör göra råder däremot både oklarhet och oenighet. Arbetsmiljölagen och dess förarbeten ger motsägelsefullt stöd åt tre olika uppgifter för dem: I: "Att verka för en tillfredsställande arbetsmiljö" är den enda uppgift som inte nämns i Arbetsmiljöutredningen, om de regionala skyddsombuden. Samtidigt anger lagen detta vara alla skyddsombuds främsta uppgift. II: "Att vinna arbetstagarnas medverkan i skyddsarbetet" var, enligt utredningen, "det regionala skyddsombudets uppgift i första hand". Men denna ströks i 1991 års Arbetsmiljölag som uppgift för skyddsombuden. III: "Att aktivera det lokala arbetsmiljöarbetet" var den enda uppgift för de regionala ombuden som angavs i propositionen (1973:130). Men det var först år 1991 som denna uppgift skrevs in i lagen för alla skyddsombud. Och då enbart som att delta i och övervaka arbetsgivarens internkontroll. Emellertid har först lagtolkningar, sedan studier och den offentliga debatten påstått att de regionala skyddsombudens uppdrag skulle vara (endast) uppgift III, att aktivera. Eftersom de regionala skyddsombuden mest har ägnat sig åt uppgift I, har de beskrivits som - och av arbetsgivarna kritiserats för - att inte klara av sitt uppdrag. 7

Med än mer träning och stöd i den svåra aktiveringsuppgiften kan de regionala skyddsombuden kanske få lokala skyddsombud utsedda och verksamma i något fler småföretag. Dock saknas det förutsättningar för att de ska kunna väsentligt minska sin egen övervakning av småföretagens arbetsmiljöer. Med i snitt fyra anställda per företag förblir det mycket svårt att rekrytera skyddsombud och än svårare för sådana att verka självständigt i förhållande till cheferna. Samtidigt har de senare små resurser att utveckla en god internkontroll. Och de regionala ombudens egna resurser räcker sällan till de kontakter som krävs för att utveckla företagens interna arbetsmiljöarbete. Slutligen ger Arbetsmiljölagen entydigt arbetsgivarna själva ansvararet för hur de bedriver sitt arbetsmiljöarbete. Även i bästa fall kan de regionala skyddsombuden endast bidra till uppbyggandet av internkontroll. Verksamhetens kostnader och nytta Bidraget till de regionala skyddsombuden har (i 1996 års priser) stigit från,4 miljoner år 19 till 92,2 miljoner år 1993 för att därefter sjunka till 72,5 miljoner år 1996. Men samtidigt som bidraget ökade byggdes verksamheten ut ännu mer. De fackliga organisationerna har därför alltsedan 1983 själva delvis bekostat de regionala skyddsombuden. År 1995 betalade LOs och TCOs förbund 34,5 miljoner kr av verksamheten, dvs knappt 30% av de totala kostnaderna. Dessa motsvarade år 1995 ca 670 kr per arbetsställe som ombuden skall bevaka, eller ca 1 850 kr per arbetsplatsbesök. Dessa kostnader är märkbart lägre än för huvudskyddsombud (vilka har likartade uppgifter som regionala ombud) i det övriga arbetslivet. Även kostnaderna för lokala skyddsombud är mindre i små än i stora företag. Med dessa resurser besöker de regionala skyddsombuden de många riktigt små företagen (med 1-9 anställda) ca fyra gånger oftare än vad yrkesinspektionen hinner med. De bidrar även till att få lokala skyddsombud utsedda och utbildade samt ger dessa stöd för att själva klara problem i arbetsmiljön. Vid besöken tar de regionala ombuden främst upp traditionella arbetsmiljörisker, som olycksfall, kemikalier, ergonomiska problem o d, men även problem med överfallsrisker, stress och arbetsplatskonflikter. Enligt både ombuden själva och småföretagare leder deras påpekanden ofta till förbättringar. Samverkan med övriga aktörer i småföretagens arbetsmiljöarbete Arbetsgivare- och fackliga företrädare samt de regionala skyddsombuden själva bedömer att ombuden i de allra flesta fall har en fungerande samverkan med småföretagen. Oenigheter förekommer dock om dels kravnivåer och innehåll i arbetsmiljöarbetet, dels hur vardera sidan agerar i detta. LO-förbunden betonar ombudens uppdrag att värna de anställdas hälsa, även utöver vad arbetsgivaren inser behövs, medan SAF-sidan anser att de ibland är övernitiska. I vissa fall förs parternas olika uppfattningar vidare till central nivå. Vanligare är dock att yrkesinspektionen kopplas in. Bl a hade ca 15% av LOs regionala ombud stoppat något arbete under år 1993. SAF-förbunden anser att de regionala ombuden ibland missbrukar uppdraget genom att driva allmän facklig verksamhet. Att ombuden ofta tar upp fackliga frågor är klart. Från fackligt håll anser man att detta huvudsakligen sker vid sidan om, som svar på de anställdas eller chefens frågor. Somliga förbund integrerar också arbetsmiljö och övriga frågor genom att de regionala ombuden samtidigt är ombudsmän. De söker dock vara tydliga i vilken roll de uppträder. Arbetsgivarnas företrädare anser dessutom att somliga regionala skyddsombud agerar olämpligt. Särskilt kritiska är de mot ombudens skrivsätt. Detta är inte fel i sak men det anses 8

ofta vara alltför formellt och hotfullt. LO-sidan menar också att ett informellt skrivsätt är önskvärt men påpekar att ombuden ibland tvingas hänvisa till paragrafer. Deanser att oenigheter i stället främst beror på småföretagens bristande arbetsmiljöarbete samt deras ovilja att samarbeta med de regionala ombuden, inkl att de inte besvarar ombudens frågor och vägrar skicka kopior på arbetsmiljödokument. De regionala skyddsombudens relation till de lokala ombuden är i allmänhet mycket god. Den är också oftast god till de övriga anställda men att få dessa tillräckligt skyddsmedvetna är ibland en svår uppgift för de regionala ombuden. Även till yrkesinspektionen och företagshälsovården har de regionala ombuden oftast också ett gott förhållande. Däremot är dessa kontakter begränsade, pga att inspektionens och hälsovårdens ringa täckning av de minsta företagen. De regionala skyddsombuden i framtiden Riskerna att skadas i eller av arbetet i småföretagen har inte minskat påtagligt under senare år. Många små företag verkar i branscher med påtagliga olycksrisker, vilka de fortfarande ofta inte behärskar. Antalet rapporterade olycksfall har visserligen gått ned men alltfler olyckor, särskilt i småföretagen, tycks inte anmälas. Belastningsskadorna, vilka dominerar den arbetsrelaterade sjukligheten, har också minskat i statistiken men inte tydligt i verkligheten. I flera yrken som är vanliga i småföretag löper man stora risker för sådana skador. Utöver att gamla kvarstår tillkommer nya risker i småföretagen, bl a alltfler kemikalier, olycksrisker med datoriserad utrustning samt de speciella organisatoriska problemen i vård och omsorg. Produktionens och arbetsmarknadens förändringar har samtidigt försämrat såväl småföretagarnas som de anställdas möjligheter att åtgärda dessa risker. Som underleverantörer, uthyrare m m detaljstyrs deras verksamhet alltmer av kundernas krav. Dessutom har den ekonomiska krisen minskat både småföretagens ekonomiska resurser att satsa på arbetsmiljön och de anställdas möjligheter att ställa krav på denna. Vissa förändringar kan stödja småföretagens arbetsmiljöarbete, bl a spridningen av kvalitetssäkring, Mål 4 och andra offentliga utvecklingsprogram samt Arbetarskyddsverkets satsning på internkontroll i småföretag. Emellertid kommer dessa sannolikt främst att nå företag med minst 10 anställda. Den stora majoriteten av småföretag kan i stället eventuellt nås av en utökad företagshälsovård. Byggbranschen visar att en relativt hög anslutningsgrad är möjlig även bland riktigt små företag. 9

2. RSO-verksamheten år 19 och 1993 De två undersökningarna 19 gjordes en enkätstudie av de regionala skyddsombudens (RSO) arbetsförhållanden och ambitioner (Leymann m fl, 1982). Tretton år senare, när vi konstruerade enkäten till den här undersökning, tog vi med ett antal frågor från 19-års enkät för att kunna jämföra utvecklingen över tid. De jämförda svaren redovisas i detta kapitel. Några av frågorna var exakt samma medan andra omformulerades något 1993. De omformulerade frågorna har anpassats för redovisningen, vilket framgår under respektive avsnitt. Båda studierna var totalundersökningar. Som nämnts gäller redovisningen i denna rapport enbart erfarna RSO inom LO, dvs de som haft uppdraget mer än ett år. Antalet svarande bland dem var nästan lika stort i båda enkäterna. 19 var svarsfrekvensen 83%, eller 958 RSO, och 1993 var den 84% (1 078 RSO). Bortfallet får betraktas som litet, med tanke på att undersökningarna utfördes som postenkäter. Deras uppläggning och metodik redovisas utförligare i Leymann mfl (1982) respektive i Frick (1996) och i Torehov mfl (1996). Bakgrund om RSO och deras uppdrag Ålder och erfarenhet I genomsnitt har RSO blivit något äldre. År 19 var 50% av RSO över 45 år. 1993 var 49% över 50 år. RSO stannar allt längre i uppdraget, vilket bidrar till den sneda åldersstrukturen. 19 hade 12% av RSO haft uppdraget mer än 6 år. 1993 hade den siffran ökat till 57%. Omfattning av RSO-uppdraget Från 19 till 1993 hade andelen RSO med uppdraget på heltid ökat något från 8% till 12%. Bland övriga RSO var det 19 vanligast att förvärvsarbeta och ta ledigt för uppdraget. Det gjorde 64%. 1993 hade denna andel sjunkit till 36-43% av RSO. Andelen RSO som förenade uppdraget med andra fackliga uppdrag hade i stället ökat från 26% 19 till 45-53% 1993. 19 fanns dessa tre alternativ i en fråga. 1993 hade de fördelats på två frågor samtidigt som fler alternativ kunde anges, vilket orsakar den angivna osäkerheten i svaren. Utbildning Utbildningen om olika arbetsmiljöproblem hade ökat något till år 1993. Framför allt hade fler RSO utbildats om ergonomi (50%, mot 37% år 19) och om psykosociala frågor (30%, mot 12% år 19). 11

Stöd från facket Frågan om stödet från facket var något olika 19 och 1993. 1993 var svarsalternativen Ja och Nej på frågan om RSO fick det stöd och den hjälp som behövdes för att utföra uppdraget. 19 var de utmärkt, tillräckligt, knappast tillräckligt och otillräckligt på i stort samma fråga. Jämför vi knappast tillräckligt och otillräckligt från 19 med Nej från 1993 har dock andelen RSO som är missnöjda med fackets stöd minskat från 14% till 9%. RSOs samverkan med arbetsplatserna Antal arbetsställen/arbetsplatser som RSO övervakar Antalet arbetsställen per RSO har ökat markant. 19 hade % av RSO fler än arbetsställen. Motsvarande siffra för 1993 var 39%. Förklaringen är främst att de fackliga organisationerna har ökat RSO-verksamheten. RSO finns numera utsedda även för de allra minsta arbetsställena. 19 övervakade LOs RSO ca 77 000 arbetsställen (Ds 1988, s 16) medan antalet år 1993 i det närmaste hade fördubblats till ca 150 000 (enligt LOs redovisning av RSO-verksamheten). Antalet RSO har däremot endast har ökat obetydligt. Antalet arbetsställen/arbetsplatser är dock i båda studierna RSOs uppskattningar. Diagram 2:1: Antal arbetsställen /arbetsplatser som RSO bevakar 30 25 19 1993 15 10 5 0 1-9 10-24 25-50 50-99 -499 500- Arbetsställen/RSO Lokala skyddsombud Andelen arbetsställen/arbetsplatser som har lokala skyddsombud har minskat avsevärt från ungefär 50% 19 till ca % 1993. I kommentarerna från 1993 uppgav RSO flera anledningar till att så få lokala ombud utsetts, bl a att det var få anställda per arbetsplats, att det fanns ointresse för uppdraget och att de anställda var rädda för arbetsgivaren. Det första skälet är grundläggande. RSO-verksamheten har från 19 till 1993 i mycket runda tal (se kommentar nedan) ökat från 000 till 2 000 arbetsställen. Utökningen har främst skett genom att RSO utsetts även för de många mycket små arbetsställena. År 1993 hade ca 90% av dem högst 9 anställda, mot 73% 19. På så små arbetsställen är det svårt att utse skyddsombud, bl a pga närheten till arbetsgivaren och ofta lågt skyddsmedvetande. Däremot har antalet arbetsställen med lokala skyddsombud förblivit oförändrat i storleksordningen 50 000 både 12

19 och 1993. Uppgifterna om förekomst av skyddsombud, och av företagshälsovård, bör visa en riktig tendens men är osäkra i detaljerna. Siffrorna är medelvärden dels av RSOs uppgifter om antal arbetsställen de övervakar, dels av deras bedömningar av hur många av dessa som har skyddsombud respektive företagshälsovård. Medelvärdena har inte viktats efter RSOs olika antal arbetsställen. Företagshälsovården Andelen av arbetsställena med företagshälsovård (FHV) hade däremot inte förändrats mycket. 19 uppgav RSO den i genomsnitt vara 29% mot 23% 1993. Då RSOs antal arbetsställen fördubblats (eller mer) innebär detta dock en stor ökning av FHVs utbredning (men för 1993 vet vi inte vilken typ av FHV som avses). Under samma tid har FHV också omstrukturerats. 19 hade de fem förbunden inom bygg- och anläggningssektorn högst frekvens av FHV, med 83-%, medan anslutningen 1993 hade sjunkit till 12-25%. 19 ingick FHV i deras arbetsmiljöavtal men 1993 var dessa avtal uppsagda. Den minskade andelen FHV inom Hotell o Restaurang och inom Skogs bör bero på att förbunden 1993 hade utsett RSO för betydligt fler mycket små arbetsställen, vilka sällan har FHV. Att många förbund, trots denna expansion, också fått en ökad andel arbetsställen med FHV bör främst vara ett uttryck för att alltfler småföretag anslöt sig till FHV under -talet. Särskilt Lantbrukshälsan har ökat sin täckning bland de små arbetsställena. RSOs uppskattningar är 19 uttryckta i procent. 1993 har RSO angett ett antal som vi räknat om till procent via jämförelse med uppgivet antal arbetsställen, dock med den osäkerhet som angetts ovan. Diagram 2:2a: Förbund med minskad anslutningsgrad till FHV 97 85 85 83 19 1993 60 0 12 BLECK O PLÅT 22 19 14 HOTELL O RESTAURANG 9 31 25 24 21 13

Diagram 2:2b: Förbund med ökad anslutningsgrad till FHV 60 19 1993 0 11 34 FASTIG- HETS 32 21 15 29 41 INDU- ST RI- FACKET 21 KOMMU- NAL 11 37 LANTAR- BET ARNA 34 21 1 2 4 16 TRANS- PORT 18 35 Arbetsgivarens arbetsmiljökunskaper Arbetsgivarnas kunskaper om reglerna för arbetsmiljön är viktiga eftersom de har ansvaret för denna. Kunskap om vad som gäller underlättar också kommunikationen med RSO om problem och vad som bör göras åt dem. I båda studierna anser RSO att arbetsgivarens kunskaper om arbetsmiljöreglerna är dåliga. 19 svarade 89% detta och 1993 91%. Dock verkar många önska få mer sådana kunskaper. I de öppna svaren uppger RSO såväl 19 som 1993 att arbetsgivare tagit kontakt för att få råd i olika frågor bl a om normer, föreskrifter och anvisningar, om skyddsanordningar och personlig skyddsutrustning samt om åtgärdsförslag för olika problem. 19 svarade 89% Ofta (mer än hälften) eller Alla arbetsställen på frågan om Arbetsgivarrepresentanter har dåliga kunskaper om lag, avtal, anvisningar och föreskrifter. 1993 svarade 91% av RSO Nej på frågan Anser Du att arbetsgivarna i allmänhet har nödvändiga kunskaper om regler och ansvarsfrågor?. Besök på arbetsställena En stor del av RSO hinner inte besöka alla sina arbetsställen/arbetsplatser. 1993 gällde detta 58% av RSO mot 48% 19. Ökningen kan bero på att RSO år 1993 hade flera arbetsställen. Skillnaden var också störst för de RSO som hade många (minst 50) arbetsställen som de inte hunnit besöka. De viktigaste anledningarna till att RSO ej besökt arbetsställena var (i de öppna svaren) samma 19 och 1993, nämligen tiden för uppdraget räcker inte till, det är nya företag och arbetsställena är rörliga. 14

Diagram 2:4: uell fördelning av antal arbetsställen/arbetsplatser som RSO inte besökt 19 1993 60 52 42 0 25 17 19 14 11 0 dvs besökt alla 1-9 10-49 50- Antal arbetsställen Skyddsronder En viktigt del av samverkan med arbetsställena är de skyddsronder som RSO brukar gå vid sina besök. Ronderna har i stort samma deltagare 19 som 1993. Andelen ensamronder (bara RSO själv) har minskat något medan både arbetsgivare och representanter för de anställda deltar ännu oftare i ronderna 1993 än vad de gjorde 19. Däremot deltog yrkesinspektörer (YI, eller 19 även kommunal tillsyn, som då hade uppsikt över arbetsställen under 10 anställda och med ringa teknisk utrustning) oftare i RSOs ronder år 19 än 1993. Även detta kan vara en effekt av att RSO-verksamheten utökats, dvs att YI bara hinner besöka få av de mycket små arbetsställena. Det kan också bero på att samspelet mellan RSO och tillsynsmyndigheten ändrades då all tillsyn lades över på YI. Slutligen säger RSO (i möten där enkätens resultat redovisats) att de enbart ber om YIs stöd gentemot den lilla delen motsträviga arbetsgivare. 15

Diagram 2:5: Vilka deltar alltid eller ofta i skyddsronden 90 70 60 50 70 77 87 94 19 1993 30 10 0 18 15 RSO ensam Arbetsgivare Skyddsombud eller annan anställd 11 YI 6 3 FHV 5 Vilka deltar i skyddsronden Vad händer med RSOs förslag? Syftet med RSOs besök är att få en bättre arbetsmiljö. RSO skall försöka enas med arbetsgivare (och anställda) om vad som bör göras. När det gäller om RSOs förslag genomförs formulerades både frågor och svarsalternativ något olika 19 och 1993 (se tabellen). I stora drag bör de dock kunna jämföras. Svaren tyder på att RSO 1993 lyckats förbättra samarbetet med arbetsgivarna så att deras förslag genomförs i högre utsträckning än tidigare. Tabell 1:1: Vad händer med RSOs åtgärdsförslag? 19 1993 Åtgärder vidtas omedelbart RSOs förslag genomförs eller inom rimlig tid i allmänhet Alltid/nästan alltid 23 Oftast 51 Ofta 45 Ibland 47 Mindre ofta 27 Nästan aldrig 1 Aldrig/nästan aldrig 5 Aldrig 0 16

3. Jämförelser mellan förbunden I det här kapitlet jämför vi RSO i de olika LO-förbunden med varandra. Vi tar enbart med de frågor där det finns skillnader mellan förbunden av den storleksordning som vi ansett det meningsfullt att redovisa och kommentera. Samtliga frågor (med fungerande svar) i RSOenkäten redovisas i Torehov, Sigala, Sundström-Frisk & Frick: "De regionala skyddsombudens verksamhet - deskriptiva data från en enkätundersökning", Arbetslivsinstitutet 1996:23. För att läsaren ska kunna jämföra studierna har uppgifterna i detta avsnitt i stort fördelats på samma underrubriker som i den rapporten. Enkätfrågornas nummer anges inom parentes i diagrammens titel. Eftersom svarsfördelingen är snedfördelad anser vi det mest klargörande att redovisa genomsnitt som median och inte som aritmetiskt medelvärde. Svaren redovisas grafiskt samt kommenteras. LO förbunden kan delas upp på tillverkningsindustri (Grafiker, Industrifacket, Livs, Metall och Trä), bygg- och anläggning (Bleck o Plåt, Byggnads, Elektriker, Målare och ) samt tjänster (Fastighets, Handels, Hotell o Restaurang, Kommunal, Musiker och Transport). Därtill kommer förbunden inom lant- och skogsbruk, Lantarbetarna och Skogs. Som framgår nedan har dessa sektorer klart skilda förutsättningar för RSO-verksamheten. Undersökningsgruppen Diagram 3:1: Antal RSO per förbund (fråga 3) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 29 36 38 70 59 48 44 43 54 53 92 99 121 3 0 25 50 75 125 150 175 0 225 250 Antal RSO 17

Flest RSO har Metall, med 3, medan Lantarbetarna endast har 13, Musikerna 16 och Bleck och Plåt RSO (som besvarat enkäten, vilket nästan alla av LOs RSO gjorde, se metod i Torehov m fl, 1996). Räknar vi hur mycket varje RSO arbetar (diagram 3:6) har däremot Byggnads, Transport och Handels den mest omfattande RSO-verksamheten, motsvarande 33-43 heltidsanställda vardera. Relativt stor verksamhet - motsvarande 12-21 heltids-rso - har även Metall, Fastighetsanställda, Hotell o Restaurang, Målare, Lantarbetarna samt Elektrikerförbunden (se vidare Frick, 1996, s 11). Diagram 3:2: RSOs könsfördelning (fråga 1) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 0 60 kvinna man Få kvinnor är RSO eller 11% inom hela LO. Dels arbetar det mest män i småföretagen. Inom byggsektorn, där det finns många RSO, arbetar nästan bara män. Men även industrin (dvs stora och små företag) sysselsätter endast ca 25% kvinnor. Vidare är nästan alla RSO medelålders och fackligt erfarna, dvs en grupp vari kvinnorna fortfarande generellt är underrepresenterade inom facket. Den högsta andelen kvinnliga RSO finns inom Hotell och Restaurang, med 52%. Däremot representeras Kommunals övervägande kvinnliga medlemmar i småföretagen till ca % av manliga RSO. RSOs medelålder (dvs median) är minst 41-50 år men inom Byggnads, Lantarbetarna, Musiker, Målarna,, Transport och Trä är den 51-60 år. Detta kan dels bero på fackets åldersstruktur, dvs att de aktiva ofta har en hög medelålder, dels på att uppdraget i de flesta fall är en karriärstege bland arbetsmiljöuppdragen. Samtidigt som RSO har en hög medelålder, dvs avsevärt högre än medlemmarna, har de också oftast innehaft uppdraget länge. 18

Diagram 3:3: Antal år som RSO (fråga 5) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 4 4 5 5 6 6 7 7 7 7 7 8 8 9 11 11 11 12 0 2 4 6 8 10 12 14 Median antal år som RSO I förbund med anställda RSO, dvs Transport, Lantarbetarna, Handels och Bleck o Plåt, tycks dessa stanna länge i sina uppdrag. Däremot har Livs haft en relativt snabb omsättning av RSO. Att Kommunals RSO-verksamhet, varit (och är) under uppbyggnad, har också lett till många nya RSO. 19

Diagram 3:4: Andel RSO med andra fackliga uppdrag (fråga 10, alternativet kontakt- eller arbetsplatsombud redovisas dock inte pga att få RSO är detta) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 0 60 ombudsman/annan fackanställning styrelseledamot Inom byggsektorn - särskilt i Byggnads (%) men även i Bleck o Plåt samt i - är det vanligast att RSO också är ombudsman eller har annan facklig anställning. Även de flesta av Handels RSO är anställda av förbundet. Mycket ovanligt är detta däremot inom Kommunal (0,8%). Att RSO även är styrelseledamot i en facklig organisation är vanligast i Fastighets (med 91,5%). I de mindre byggförbunden, Bleck o Plåt, Elektrikerna och Målarna, samt även inom, kombinerar RSO ofta fackliga anställningar och styrelseposter. I övrigt har RSO i de förbund, där de inte är anställda, i stället fackliga styrelseuppdrag. Dock inte i Lantarbetarna där det är policy att RSO inte ska sitta i fackliga styrelser.

Diagram 3:5: Andel RSO med andra arbetsmiljöuppdrag (fråga 8) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG huvudskyddsombud skyddskommittéledamot 0 60 I tillverkningsindustrins förbund är flertalet RSO också huvudskyddsombud (HSO; eller har varit). Att vara RSO är i dessa förbund ofta ett mindre deltidsuppdrag just för HSO. Särskilt gäller detta Grafikerna, med 75% RSO som också är HSO, men även för Metall, Livs, Trä och Industrifacket. Så är det även för Kommunals RSO. Däremot är HSO naturligt nog ingen karriärväg för RSO inom Lantarbetarna, eftersom de har så få medlemmar per arbetsplats. I genomsnitt har något fler RSO uppdraget som skyddskommittéledamot (eller har haft). Detta uppdrag är starkt kopplat till det som HSO, eftersom i förbund med stora arbetsplatser får man erfarenhet av båda uppdragen. 21

RSOs Arbetssituation Diagram 3:6: RSOs genomsnittliga antal timmar per månad för uppdraget (fråga 6) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 28 15 16 51 45 160 160 160 0 60 1 1 160 Median antal timmar/månad Antal timmar per månad som RSO varierar kraftigt mellan förbunden. Inom Transport och Lantarbetarna arbetade nästan alla RSO med uppdraget på heltid. Vid tiden för enkäten gjorde även Handels RSO detta, men uppdraget har från 1995 slagits ihop med att arbeta som ombudsmän. I andra förbund ska RSO samtidigt förvärvsarbeta och/eller ha andra fackliga uppdrag. Detta leder till fler RSO men med färre timmar/månad. T ex arbetar RSO i Grafiker, Kommunal och i Musiker minst, med i snitt 8 timmar/månad. I några förbund är RSO också ombudsmän, främst i byggfacken Byggnads, Bleck o Plåt, Målarna och (och numera även i Handels), vilket de oftast kombinerar med ett mer omfattande deltidsuppdrag som RSO. De RSO som har få timmar för uppdraget förvärvsarbetar sällan hela den resterande tiden, eftersom de ofta också har andra fackliga uppdrag (se diagram 3:4). 23

Diagram 3:7: Andel RSO som utöver uppdraget förvärvsarbetar respektive har andra fackliga uppdrag/anställningar (fråga 7a) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 0 60 andra fackliga uppdrag förvärvsarbetar Mest förvärvsarbetar RSO, inom de fem industriförbunden, från 86% inom Livs till 41% inom Industrifacket. Byggnads, samt Bleck o Plåts RSO, vilka förbunden vanligen har anställt som ombudsmän, har däremot (nästan) ingen tid för detta men ombudsmannaskapet gör att de har andra fackliga uppdrag. RSO inom Handels och Lantarbetarna, vilka oftast är heltidsanställda för uppdraget, har inte mycket tid för vare sig förvärvsarbete eller andra fackliga uppdrag. Det har heller inte Transports RSO, vilka är heltidsanställda som sådana av parternas gemensamma TYA (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd). 24

Diagram 3:8: Antal RSO timmar per arbetsplatsbesök fördelade på besök, resor och övrigt arbete (frågorna 25 och 26 jämfört med frågorna 6 och ) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 0 2 2 2 2 3 3 2 2 3 2 3 2 4 3 3 3 4 5 3 4 4 4 4 3 3 4 5 6 6 5 4 8 2 5 2 10 2 12 Tid för resor besök övrigt arbete 14 Median antal timmar/besök och anledning under 1993 RSOs svar om hur mycket de arbetar med uppdraget har jämförts med svaren om antal besök och om hur de fördelar sin arbetstid på olika uppgifter. Hur mycket tid som går åt till resor per arbetsplatsbesök beror främst på branschens olika geografiska struktur, dvs hur utspridda arbetsställena är. Restiden skiftar mellan i snitt knappt 1 timme för Handels och Metalls RSO till drygt 2 timmar för Skogs. RSO inom förbund med utspridda arbetsplatser och långa restider, framförallt Skogs, Transport och Lantarbetarna, lägger också oftast ned längre tid per besök, dvs 4,5-5,8 timmar. Men även RSO inom Kommunal och Industrifacket ägnar nära 5 timmar åt varje arbetsplatsbesök. Syftet är att nå sådana förbättringar att RSO inte på länge ska behöva återvända. Omfattningen av övrigt arbete varierar starkt. Dels lägger RSO med längre besök också ofta ned mer tid på planering och efterarbete. Dels har RSO inom olika förbund flera andra uppgifter. Främst inom Handels, Transport, Musiker och Kommunal granskar de med att ritningar vid nybyggen. Och bl a RSO inom Lantarbetarna och Transport lägger ned en hel del tid på utbildning och projekt. RSO är i allmänhet välutbildade. Inom de flesta förbund har de i snitt gått 4 eller 5 utbildningar om arbetsmiljön (fråga 11), men Sekts RSO har gått 3 medan de inom Hotell o Restaurang och inom Industrifacket har gått 6 utbildningar. Flest utbildningar (i snitt 7) har RSO inom Transport gått, vars utbildning enligt avtal bekostas av TYA. Antalet har bara ett begränsat samband med den olika omfattningen av uppdragen utan tycks mer spegla hur förbundens satsar på att utbilda RSO. Notera även att svaren gäller antal utbildningar, oavsett längd eller kvalitet. Däri ingår bl a en 10 (nu 15) veckors skyddsingenjörsutbildning som Lantarbetarnas RSO får. 25

Utbildningen består dels av funktionsutbildning om hur man ska bedriva ett effektivt arbetsmiljöarbete, inkl sköta sitt uppdrag, dels kunskap om olika risker i arbetsmiljön och hur dessa bör åtgärdas. Funktionsutbildningens omfattning skiljer sig åt mellan RSO från olika förbund. Diagram 3:9: Andel RSO med funktionsutbildning som SO respektive som RSO (fråga 11) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 0 60 Utbildningar SO RSO Den grundläggande funktions- och riskutbildningen som ges i kursen Bättre Arbetsmiljö (BARM) har nästan alla RSO har gått. Andelen som har gått utbildning för RSO varierar däremot påtagligt mellan förbunden. Högst är andelen inom Skogs (92% av RSO) och lägst inom (48%). Skillnaden hänger inte ihop med antalet år som RSO, vilka är ungefär lika i båda dessa förbund. Påfallande är att inom alla förbund (utom Kommunal) har fler RSO fått utbildning för detta uppdrag än som lokalt skyddsombud (SO). Eftersom SO - åtminstone efter en tid - brukar få utbildning, tycks många RSO inte ha haft detta uppdrag. Särskilt inom Musiker och har RSO ofta fått sina uppdrag på andra meriter. 26

Diagram 3:10: Andel RSO med utbildning i olika fysiska arbetsmiljöproblem (fråga 11) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 0 60 buller ergonomi BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 0 60 belysning kemiska hälsorisker 27

LOs stora arbetsmiljöenkät till medlemmarna tyder på att RSO inom alla förbund kan behöva en bred arbetsmiljöutbildning. Enligt den är olika slags hälsorisker mer eller mindre utbredda i hela arbetslivet (LO, 1996, s 84 ff; enkäten täcker visserligen inte de minsta arbetsplatserna men arbetsmiljöriskerna beror betydligt mer på typ av verksamhet, dvs bransch, än på arbetsställets storlek, se Frick, 1996, s 4). Vilka av dessa frågor som förbunden, enligt vår enkät, gett sina RSO utbildning i tycks dock mer bero på hur de allmänt satsar på RSO (se diagrammen på föregående sida). Sambanden är nämligen svaga mellan RSOs utbildningar i enskilda hälsorisker respektive hur vanliga medlemmarna anser dessa risker vara i arbetsmiljön. Minst utbildning, med i snitt 30% inom hela LO, har RSO fått om psykosociala frågor. Diagram 3:11: Andel RSO med utbildning om psykosociala frågor (fråga 11) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 17 24 24 25 27 24 31 26 26 25 25 30 38 41 44 52 66 0 60 Högst andel RSO med utbildning i psykologiska och sociala aspekter på arbetsmiljön har Transports RSO, med 66%, och lägst, med 17%. Även i denna fråga har RSOs utbildningsnivå ringa samband med hur utbredda medlemmarna i de olika förbunden anger dessa problem vara i LOs arbetsmiljöenkät. Det bör också betonas att i vår enkät svarar RSO från alla förbund att de psykosociala problemen har ökat (diagram 3:34) och att de behöver få mer utbildning om dessa frågor. 28

Diagram 3:12: Andel RSO som uppger att det har planerats utbildning för dem (fråga 42) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 28 31 19 23 34 19 41 23 38 46 50 49 53 54 49 51 95 0 60 Det är ett påtagligt samband mellan omfattningen av RSO-uppdraget och planerad utbildning under nästa år (dvs 1994). Bland de heltidsarbetande RSO inom Lantarbetarna och inom Transport planeras är det klart flest som förväntar sig mer utbildning medan RSO som har uppdraget på en liten deltid (t ex inom Musiker och Kommunal) däremot sällan har sådan inplanerad. Se vidare kapitel 4 om skillnaderna mellan heltidare och deltidare. 29

Diagram 3:13: Andel RSO som anser att de inte fått den utbildning som behövs för att utföra uppdraget (fråga 41) BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 14 18 29 28 32 25 33 21 19 22 25 33 28 27 44 47 41 0 60 I allmänhet är det de RSO som fått minst utbildning som också oftast anser sig sakna sådan. Särskilt gäller det RSO inom Kommunal, Hotell o Restaurang, och Musiker. Däremot är inte RSO med flest utbildningar (jämför diagram 3:9-3:11) mest nöjda. I stället är det Träs RSO som minst anser sig sakna den utbildning de behöver för uppdraget. 30

Diagram 3:14: Andel av RSO som håller sina kunskaper aktuella genom vidareutbildning ordnad av facket respektive av annan (fråga 43) BLECK o PLÅT FAST IGHET S HOTELLoREST AURANG INDUST RIFACKET LANTARBET ARNA 3 11 16 22 15 9 24 16 19 13 13 14 28 30 30 36 47 51 54 52 58 63 64 64 66 68 90 76 79 75 74 92 annan i fack regi 75 83 81 82 0 10 30 50 60 70 90 Även denna fråga speglar i stort förbundens satsningar på att utbilda sina RSO, vari Lantarbetarna och Transport ligger i topp. Att Transports RSO bryter mönstret att det mesta av vidareutbildningen ordnas av facket beror, som nämnts, på parternas samverkan i TYA. 31

Diagram 3:15: Andel av RSO som håller sina kunskaper aktuella genom olika informationskällor (fråga 43) BLECK o PLÅT 88 95 95 86 HOTELLoRESTAURANG 82 82 90 93 96 93 88 91 92 81 81 83 83 83 fackpress facket ASS AMFO 92 91 97 97 97 0 10 30 50 60 70 90 (Alla fyra alternativen kunde anges i svaret. Endast det mest valda per förbund redovisas men när ett förbunds RSO har fler lika vanliga högsta alternativ redovisas dessa.) Nästan alla RSO hämtar information från samtliga dessa källor. Det gör att det inom flera förbund blir flera alternativ som väljs mest. Framför allt innebär det att det är betydligt mindre skillnader ifråga om dessa informationskällor mellan förbunden, än när det gäller RSOs utbildning. Som helhet kan vi dock konstatera att fackpress (t ex tidningarna Arbetsmiljö och/eller Arbetarskydd) är den vanligaste källan för RSO samt att de oftare nämner Arbetarskyddsstyrelsen material än (dåvarande) Arbetsmiljöfondens. Att fackligt informationsmaterial är viktigast för RSO inom några förbund, bl a Industrifacket och Elektriker tyder på att förbunden satsar extra på att informera RSO men kan även bero på förbundens specifika risker och övriga förhållanden. 32

Diagram 3:16: Andel RSO som anger att de alltid tänker på uppdraget på fritiden, respektive som alltid känner att tiden inte räcker till för vad de vill åstadkomma med uppdraget (fråga 44 och 45). BLECK O PLÅT HOTELL O RESTAURANG 0 60 Alltid "tiden räcker inte till" tänker på sitt uppdrag på fritiden Sambandet är tydligt mellan att RSO känner att tiden inte räcker till och att de tänker på uppdraget. Skillnaderna är också påtagliga mellan RSO inom olika sektorer av arbetslivet. Mest stressade, mätt på detta sätt, är Lantarbetarnas RSO. 45% av dem upplever alltid att tiden inte räcker till medan 18% av dem alltid tänker på uppdraget på fritiden. Även RSO inom tjänsteförbunden Fastighets, Handels, Hotell o Restaurang, Musiker respektive Transport tycks även ofta känna tidsbrist och tänka på sitt uppdrag på fritiden. Däremot verkar RSO i förbund inom byggsektorn, inom industrin samt inom vård och omsorg (inom tjänstesektorn) inte uppleva uppdraget som lika pressande. 33