2 Ordningen för utfärdande av rättsintyg Den 1 januari 2006 infördes en ny ordning för utfärdande av rättsintyg. Syftet var att höja kvaliteten på rättsintygen. Grunden för den nya ordningen är lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott. Rättsmedicinalverket har fått huvudmannaskapet för verksamheten med rättsintyg Tidigare fanns ingen myndighet som hade ett särskilt ansvar för verksamheten med utfärdande av rättsintyg. Rättsintyg utfärdades såväl av läkare inom den offentligt och enskilt bedrivna hälsooch sjukvården som av rättsläkare inom Rättsmedicinalverket. Den nya ordningen innebär att Rättsmedicinalverket har ett särskilt ansvar för verksamhet med utfärdande av rättsintyg. Verket ska svara för t.ex. utbildning, allmänna råd och kvalitetssäkring av verksamheten. Rättsintygen koncentreras till färre mer kvalificerade läkare Den nya ordningen innebär att rättsintyg som huvudregel ska inhämtas från läkare med särskild kompetens för uppgiften. Rättsintyg ska som huvudregel inhämtas antingen från läkare vid rättsmedicinsk avdelning inom Rättsmedicinalverket eller från läkare som enligt avtal med verket har åtagit sig att utfärda sådana intyg. Om det finns särskilda skäl får dock rättsintyg även inhämtas från annan legitimerad läkare med tillräcklig kompetens. Rättsintygen avgiftsbeläggs Ytterligare en nyhet är att Rättsmedicinalverket ska ta ut en avgift för rättsintyg som utfärdas genom verkets försorg. Landstingen ges rätt att ta ut avgift för sådana rättsintyg som utfärdas av läkare inom den offentligt bedrivna vården.
2:1 Vad är ett rättsintyg? Enligt lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott är ett rättsintyg ett skriftligt medicinskt utlåtande utfärdat av läkare eller tandläkare, som inhämtas av polismyndighet eller åklagarmyndighet i syfte att användas i en brottsutredning eller som bevis i en rättegång i anledning av brott. Rättsintyget kan gälla antingen en person som är misstänkt för att ha begått ett brott eller ett brottsoffer. Brottsoffret får i brottsutredningen partsställning som målsägande. Ett rättsintyg grundar sig normalt på en kroppsundersökning av den misstänkte eller målsäganden. Rättsintyget kan också bestå av ett yttrande över skriftliga handlingar. Detta kan vara aktuellt om den som skadats har uppsökt sjukvården för vård, och ett rättsintyg avseende skadan aktualiseras först i ett senare skede. Rättsintyget grundar sig i en sådan situation på den dokumentation som finns från besöket som journaler, röntgenbilder och fotografier. Rättsintyget syftar i första hand till att användas som underlag för rättsväsendets myndigheter inom ramen för brottsutredningar. Med brottsutredning avses i första hand förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken men även sådan utredning rörande brott som avses i 31 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare omfattas av begreppet (dvs. utredning av ett brott där den misstänkte gärningsmannen inte har fyllt 15 år och således inte är straffmyndig). I en brottsutredning kan intyget få betydelse t.ex. för åklagarens beslut att väcka åtal eller för beslut att lägga ned en förundersökning, om det visar sig att skadorna varit självtillfogade. Rättsintyget kan vidare ha som syfte att användas som bevis i en brottmålsrättegång. Rättsintyget fyller också en viktig funktion i frågan om skadestånd till brottsoffret, oavsett om detta handläggs inom ramen för brottmålet eller i den för tvistemål stadgade ordningen. Även denna situation omfattas av bestämmelsen. Ett rättsintyg avser levande personer och skall skiljas från protokoll och utlåtanden över sådana rättsmedicinska undersökningar som avses i lagen (1995:832) om obduktion. Med rättsintyg i detta sammanhang avses inte heller sådana läkarintyg eller utlåtanden som avses i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. (s.k. 7-intyg) eller lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning. Dessa intyg och utlåtanden syftar inte till att användas som bevis i en rättegång, utan till att domstolen skall kunna bedöma vilken påföljd som kan komma ifråga.
2:2 Vem får inhämta ett rättsintyg? Rättsintyg inhämtas normalt sett under en förundersökning av ett brott. Rättigheten att besluta om att inhämta ett rättsintyg under en förundersökning framgår av 23 kap. 14 rättegångsbalken. Enligt denna bestämmelse får undersökningsledaren under förundersökningen anlita en sakkunnig för frågor vilkas bedömande kräver särskild fackkunskap. Undersökningsledare är antingen polismyndighet eller åklagare. Polisman som har behörighet att inleda förundersökning kan i egenskap av förundersökningsledare besluta att inhämta ett rättsintyg. Polisman som inte har sådan behörighet kan däremot inte besluta om att inhämta rättsintyg, utan verkställer enbart förundersökningsåtgärder under ledning av undersökningsledare. Om den som misstänks ha begått ett brott är under femton år och således inte straffmyndig, kan utredning rörande brottet under vissa förutsättningar ändå företas i enlighet med 31 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Vid sådan utredning tillämpas vissa bestämmelser om förundersökning, t.ex. 23 kap. 14 rättegångsbalken om möjligheterna att besluta om att inhämta yttrande från sakkunnig. Lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott omfattar endast polismyndighets och åklagarmyndighets inhämtande av rättsintyg. Även domstol har möjlighet att inhämta rättsintyg. Domstols inhämtande av sådana intyg faller dock utanför regleringen i lagen om rättsintyg i anledning av brott och grundar sig i stället på bestämmelser i rättegångsbalken.
2:3 Vem har skyldighet att utfärda rättsintyg? Läkare anställda vid Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska avdelningar har enligt verkets instruktion skyldighet att utfärda rättsintyg. Rättsintygsläkare har enligt avtal med verket också denna skyldighet. Enligt 2 kap. 3 förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område är läkare och tandläkare som är verksamma inom den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården skyldiga att, i den omfattning övriga skyldigheter i yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns särskilda skäl däremot, utföra undersökningar och ge utlåtande över dessa på begäran av länsstyrelse, domstol, åklagarmyndighet eller polismyndighet. Det finns inte någon skyldighet för privat verksamma eller privat anställda läkare att utföra undersökningar och utfärda rättsintyg, men de kan göra detta. Någon skyldighet att på begäran av en enskild person utföra undersökningar och utfärda rättsintyg finns inte. Läkaren får utfärda ett intyg på begäran av en enskild men bör hålla i minnet att betydelsefull information som normalt finns i utredningshandlingarna från polisen kan saknas. Den nya ordningen för utfärdande av rättsintyg omfattar inte rättsintyg som begärs av en enskild person. De läkare som är uppdragstagare till Rättsmedicinalverket skall således inte utfärda rättsintyg på begäran av enskild person.
2:4 Från vem skall rättsintyg inhämtas? Enligt lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott ska rättsintyg inhämtas från läkare vid rättsmedicinsk avdelning inom Rättsmedicinalverket eller läkare som enligt avtal med verket har åtagit sig att utfärda rättsintyg, om skador, sjukdomar eller andra förhållanden som intyget ska avse bedöms kunna vara av betydelse vid utredning om brott som kan antas föranleda annan påföljd än böter, eller enligt 31 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (dvs. utredning av ett brott där den misstänkte gärningsmannen inte har fyllt 15 år och således inte är straffmyndig) och brottet kunde antas ha föranlett annan påföljd än böter. Om det finns särskilda skäl får dock rättsintyg även inhämtas från annan läkare med tillräcklig kompetens. Enligt förordningen (2005:1063) om rättsintyg i anledning av brott ska detta i så fall vara en legitimerad läkare eller tandläkare. Brott av enklare beskaffenhet Genom avgränsningen till brott som kan antas föranleda annan påföljd än böter undantas rättsintyg vid brott av enklaste beskaffenhet. Rättsintyg i sådana fall får utfärdas även av annan läkare än de särskilt kvalificerade läkarna. Vid en ringa misshandel kan således en läkare utan denna speciella kompetens utfärda ett rättsintyg. Utredningar om brott beträffande unga lagöverträdare När det gäller unga lagöverträdare i andra punkten ovan kan det inte bli aktuellt att döma till någon påföljd eftersom gärningsmannen inte har uppnått straffbarhetsåldern. Även i dessa fall skall dock rättsintyg utfärdas av de särskilt kvalificerade läkarna om brottet kunde antas ha föranlett annan påföljd än böter. Rättsintyg vid misstanke om brott av enklare beskaffenhet undantas således även här, vilket innebär att även annan läkare kan utfärda rättsintyg i sådana fall. Särskilda skäl Undantag från huvudregeln att rättsintyg ska inhämtas från de särskilt kvalificerade läkarna görs om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl kan föreligga i följande situationer. Sexualbrott mot kvinnor. Gynekologisk undersökning för säkring av spår krävs omedelbart. Undersökning och provtagning bör utföras av gynekolog. Fysiskt och sexuellt våld mot barn. Undersökning och provtagning bör utföras av rättsläkare, barnläkare eller helst av rättsläkare och barnläkare tillsammans. Särskild speciallistkunskap i övrigt krävs, t.ex. inom gynekologi, ophtalmologi, oralkirurgi. Akuta situationer där vårdande insatser krävs omedelbart, vilket omöjliggör eller försvårar en undersökning i efterhand, t.ex. fall där en skada undersökts och därefter suturerats. För att bedöma graden av bestående kroppsliga men, t.ex. inom neurologi, ortopedi.
Ingen läkare inom Rättsmedicinalverket eller läkare med avtal med verket finns tillgänglig och undersökning/rättsintyg kan omöjligen avvakta. Psykiska skador som misstänks vara orsakade av övergrepp bör bedömas av psykiater med allmän- eller barnpsykiatrisk kompetens. Tandskador bör bedömas av tandläkare eller rättsodontolog.