Lärarhandledning. Inledning

1 Lärarhandledning Inledning A-kursen i svenska för döva är uppdelad i sex moduler. Vi rekommenderar att kursdeltagarna läser kursen i den ordning modulerna är numrerade. Detta eftersom vissa moment i senare moduler, bygger på det som har tränats i tidigare moduler. Kursen är också indelad i tre huvudspår, läsa, skriva och språklära. I läsmomentet är det läsförståelse och upplevelse som står i centrum, medan språkriktigheten sätter sin prägel på skrivandet. Givetvis handlar skrivdelen till viss del också om att bemästra olika sätt att skriva svenska med hänsyn till syftet med skrivandet. Språkläran utgör den teoretiska basen för den praktiskt tillämpade grammatikundervisningen. Grammatiska diskussioner är lämpliga att ta i samband med skrivandet som i de allra flesta övningarna är processinriktat. I arbetet med s.k. läsfällor blir det ytterligare tillfällen till samtal kring grammatiken och olika uttryckssätt i skrift. En del uppgifter består i att kursdeltagarna och handledaren träffas på ett gemensamt virtuell forum med webbkameramöjligheter där de utbyter erfarenheter och tankar på teckenspråk. Exempel på sådant gruppforum är Teckenspråksforum och Maratech men självklart avgör respektive kursanordnare vilket gruppforum man väljer att använda. Inför kursen ska varje presumtiv kursdeltagare skriva ner sina förväntningar på kursen och dessutom skriva en presentation av sig själv och skicka till kursledaren. Dessa texter ska tjäna som underlag för handledaren att bedöma huruvida den blivande kursdeltagaren är mogen för Svenska A eller inte. Inför varje modul upprättar handledaren tillsammans med kursdeltagaren en studieplan i vilken kursdeltagaren ställer upp sina mål och tidsramar för de olika studieuppgifterna. För att underlätta detta finns en mall för individuell studieplan i varje modul. De individuella målen ska fungera som morot i arbetet och därför är det extra viktigt att de är relevanta och uppnåeliga. I studieplanen utvärderar kursdeltagaren sina studieresultat. Vi går nu igenom kursen modul för modul och ger tips och rekommendationer för hur du som handledare kan leda dina kursdeltagare genom Svenska A för döva. Dessa tips och synpunkter är att se som just rekommendationer och ingenting som du som handledare slaviskt måste följa. Tvärtom är det viktigt att kursen anpassas till de personer som deltar i kursen och deras behov och intressen. Därför välkomnar vi alla initiativ som kan leda kursdeltagarna till målet; en bättre läsförståelse och en säkrare skrivfärdighet. Alla som läser Svenska A för döva har gemensamma mål som Skolverket ställt upp, men därutöver är det viktigt med individuella mål. Förutsättningarna att nå de gemensamma kursmålen skiftar ofta stort mellan kursdeltagarna och det är därför

2 viktigt att varje kursdeltagare upprättar delmål eller egna personliga mål som känns rimliga att nå. Modul 1 I modul ett får kursdeltagaren fundera över sina läs- och skrivvanor och får även fylla i en speciell mall med frågor kring detta. Denna läs-och skrivvaneinventering kan hjälpa dig som handledare att anpassa uppgifterna i kursen efter kursdeltagarens läs- och skrivbehov; dessutom kan du utifrån den hjälpa kursdeltagaren att hitta lämplig litteratur. I Läsning eget val är det tänkt att kursdeltagaren ska välja en eller flera texter som handlar om sådant som denne är intresserad av och/eller kunnig i. Var texterna är hämtade är inte så viktigt, utan det viktiga är att kursdeltagaren upptäcker att läsförmåga är något som är kopplat till den text man läser. En text som behandlar ett okänt ämne är oftast svårare att läsa, än en text som handlar om sådant man är bekant med. Kursdeltagaren kan sedan redogöra för det han läst inför sina kurskamrater och för handledaren. I det sammanhanget kan det också vara lämpligt för handledaren, att tillsammans med kursdeltagaren diskutera dennes syn på läsning över huvud taget samt tala om olika genrer och vikten av att kunna läsa olika sorters texter. Att stärka självförtroendet hos kursdeltagaren är en viktig uppgift för dig som handledare, allt för att denne ska få kraft och lust att bredda och fördjupa sin läsförmåga. Efter den muntliga redovisningen ska kursdeltagaren skriva en kort sammanfattning av boken och lämna in den. Kursen är ju en kurs i svenska och därför ska så många moment som möjligt göras på svenska. Men märk väl, att skrivuppgifter av den här typen inte bör rättas språkligt. Det viktiga här är att kursdeltagaren får använda sig av skriven svenska och berätta det som redan har sagts på teckenspråk utan rädsla för att bli rättad. I Möte med svenska språket får kursdeltagaren träffa två författare som kämpat med att bemästra det svenska språket samt några döva som berättar om sina erfarenheter av mötet med svenskan. Förutom att fungera som diskussionsunderlag, kan inslagen bland annat användas som introduktion till det kommande intervjumomentet samt som stimulans till inlämningsuppgiften i modul tre, Om mig och svenskan. När kursdeltagaren läst och redovisat sina intryck av de texter han valt under rubriken Läsning eget val, är det dags för en inlämningsuppgift. De reflektioner som kursdeltagaren gjort på innehållet i den eller de texter han läst, ska nu skrivas ner och presenteras i en klar och tydlig redogörelse. Att reflektera över innehållet är något som tränas i de samtal som du som handledare har med kursdeltagaren i Läsning eget val. Skrivförfarandet ska vara processinriktat, d.v.s. först och främst ska fokus ligga på innehållet i det skrivna. Får kursdeltagaren verkligen sagt allt det han vill? Därefter tittar handledaren och kursdeltagaren på det skrivna och ser om det är tillräckligt kommunikativt eller om kursdeltagaren måste gå in och ändra i texten för att hans intentioner klart ska framgå. I den här inlämningsuppgiften bör tyngdpunkten ligga på

3 innehållet och språkfel som inte allvarligt påverkar läsförståelsen i negativ riktning behöver inte rättas till. Det är emellertid viktigt att kursdeltagare och handledare är överens om det här förfarandet, så inte kursdeltagaren tror att det han skrivit är perfekt i alla avseenden. I modul ett arbetar man också med att göra en intervju. Kursdeltagaren planerar intervjun, antecknar sina frågor, genomför intervjun och redovisar skriftligt. Modul 2 Läsning eget val fortsätter även i modul två och studieuppgifterna är desamma som i modul ett. I modul två skall kursdeltagaren även göra en skriftlig reflektion över en film eller en bok. I modul två ligger ett stort avsnitt om studieteknik. Det är viktigt att kursdeltagaren är medveten om hur han bäst lär sig saker och att han hittar ett arbetssätt som är både effektivt och lustfyllt. Det här kursavsnittet syftar till att ge kursdeltagaren tips om olika studiemetoder. Att kunna anteckna är en viktig del av studietekniken. Under fliken Studieteknik finns därför en del övningar i just detta. Vilken teknik man väljer är givetvis en högst personlig fråga, men det är viktigt att för den studerande att finna en metod där han fångar upp det väsentliga ur en text eller från ett föredrag utan att vara för tidskrävande. Kursdeltagaren måste bli medveten om att anteckningarna är till för honom själv och ska förstås av just honom och att de inte är till för handledaren eller någon annan. I Studieteknik finns också ett kortfattat avsnitt om bibliotekskunskap, samt en likaledes kortfattad presentation av olika språkliga handböcker. Dessa moment kan både breddas och fördjupas efter behov. Under fliken Källor och källkritik får kursdeltagaren lära sig om nödvändigheten av källkritisk granskning inte minst i samband med att man hämtar information på Internet. I Återberätta ska kursdeltagaren återge en berättelse på teckenspråk till skriven svenska. Observera att det alltså inte är frågan om att göra en detaljerad översättning, utan bara om att återge innehållet. I språkläran sätter vi verben och verbfraserna under lupp. Vi kallar dem för satsens motor och beskriver verbets funktion i skriftspråket. Begreppet satsens motor syftar till att det är just verben och verbfraserna som driver handlingen framåt. På det här stadiet handlar det endast om att lära sig upptäcka verben och förstå vad de är till för, inte om någon detaljerad formlära. Eftersom verben är det nav som satsen byggs upp kring är det bra att tidigt fokusera på dessa. Samtidigt visar man på att denna, satsens motor, kan skrivas på många olika sätt, ibland som ett enstaka ord, ibland som två eller tre ord eller som ett verb med partikel. Här handlar det om att lära sig känna igen verben och förstå deras funktioner. Det är alltså inte frågan om att belysa

4 hur olika tempus skrivs eller förklara verbens böjningsformer, utan enbart att lära känna igen dem och se deras funktion. I den här modulen börjar kursdeltagaren att skriva i samband med att han återger teckenspråkiga texter till skriven svenska och därför är det lämpligt att börja titta på verben och kanske också deras placering i satsen. Modul 3 Under modul tre - fem ska kursdeltagaren läsa ett antal böcker inom tre givna teman, kärlek, spänning och verkliga händelser. Kursdeltagaren skall reflektera över texterna både individuellt och i grupp. Det är viktigt att kursdeltagaren finner litteratur som motiverar till läsning. Därför föreslår vi att kursdeltagaren, i samråd med handledaren, väljer de böcker som han ska läsa, inom ramen för de tre teman som angivits. Ingen färdig litteraturlista finns således. En läsfälla är detaljer i skriftspråket som gör att läsaren missförstår det han läser eller helt enkelt tappar kontakten med innehållet. För att kallas en läsfälla måste problemet vara generaliserbart och återkomma flera gånger under läsningen. Det är långt ifrån säkert att läsaren är medveten om att han hamnat i en läsfälla. Att upptäcka sina läsfällor och förstå vad de leder till, ger förhoppningsvis på sikt en snabbare läsning och en bättre läsförståelse. Läsfällor är individuella, men det finns de som är vanligare än andra bland teckenspråkiga döva. Vi har ur tre olika sorters texter samlat ett antal vanliga läsfällor som vi sedan har delat in i olika kategorier. Dessa kategorier kan utgöra ordklasser, satsdelar, fraser eller stilistiska figurer som metaforer eller idiomatiska uttryck. Det gemensamma för dem är att de alla vållar problem för den ovane läsaren och att de därför förtjänar att uppmärksammas. Man kan arbeta med läsfällorna kategori för kategori eller i den ordning som de dyker upp i de förvalda texterna. Observera att det inte finns någon speciell kategori för de ord som är markerade i texterna; till dem finns endast förklaringar. Inledningsvis rekommenderar vi att kursdeltagaren först tittar på den teckenspråkiga översättningen och sedan läser dessa texter. Genom att markera olika svårigheter i texten, lotsas kursdeltagaren fram till en förklaring och ytterligare exempel på den aktuella läsfällan. Troligen finns det fler läsfällor än de som vi samlat ihop ur dessa tre texter och du som handledare kan mycket väl peka på ytterligare sådana som du märker dyker upp i de texter som kursdeltagarna möter. De tre texterna är: En skönlitterär text En nyhetstext En formell text novellen Far och jag av Pär Lagerkvist. en nyhetsartikel, Fräck kupp mot Kopparbergs Skrot & Metall, hämtad ur Nerikes Allehanda. Så här fungerar det en informationstext hämtad ur Skattemyndighetens broschyr om deklaration.

5 I modul tre får även kursdeltagarna arbeta med att närmare analysera språket i två kända noveller, Den första kärleken av Tage Danielsson och Far och jag av Pär Lagerkvist. Novellen Far och jag används även som läsfälletext vilket innebär att kursdeltagarna i avsnittet läsfällor får förklaringar av ord och uttryck på teckenspråk. Vi rekommenderar därför att kursdeltagarna först arbetar med novellen Far och jag i avsnittet läsfällor och därefter med språkanalysen novellen. Nästa inlämningsuppgift ska handla om kursdeltagarens egna upplevelser och erfarenheter av sitt möte med svenska språket. I modul ett visades tre intervjuer med döva ungdomar som berättar om sina möten med svenskan. Nu är det kursdeltagarens tur att skriva om sina erfarenheter i det här sammanhanget, alltifrån barndomen och framåt. Det kan handla om svårigheter att förstå och uttrycka sig men också om spännande och glädjefyllda stunder då man plötsligt förstod eller lyckades med konsten att göra sig förstådd med hjälp av skrift. Det kan handla om situationer hemma, på dagis, på stan eller i skolan och på arbetsplatsen. Det kan också handla om möten med andra människor, döva eller hörande, bekanta eller främmande, kort sagt, om händelser och situationer där svenskan spelat en avgörande roll. Berättelsen kan mycket väl utmynna i en framtidsutsikt som handlar om individen och det skrivna språket, generell för alla döva eller lite mer personlig. Skrivuppgiften är tänkt att utformas som processkrivning. Fler kommentarer om detta finner du under rubriken, Processkrivning - skrivhinder, i slutet av denna lärarhandledning. Kursdeltagaren arbetar sedan vidare med några specifika skrivmoment. I Beskrivning tränar man främst på att beskriva miljöer, personer och händelser. I Handbok i svenska språket, Sthlm: Almqvist & Wiksell, finns en del bilder som kan användas gemensamt i studiegruppen annars går det givetvis bra att låta kursdeltagarna leta fram egna bilder att beskriva. Man kan med fördel låta kursdeltagarna beskriva dessa bilder på teckenspråk först, för att träna själva tekniken. Instruktioner är en typ av beskrivningar som har fått ett eget kapitel. Det är viktigt att både kunna läsa och utforma skriftliga instruktioner. Ett sätt att lära sig förstå dem är att själv åstadkomma dem. Men tänk på att våra exempel enbart är vägledande, liksom arbetsgången. En instruktion kan se ut på många olika sätt inte minst beroende på vem den är avsedd för. I språkläran tar vi ett grepp om formläran och granskar vissa av ordklasserna lite närmare. I det här momentet får man räkna med att kursdeltagarnas bakgrundskunskaper varierar stort, inte minst beroende på hur länge sedan det var de gick i skolan. Ytterligare exempel och beskrivningar av vissa ordklasser finns att hämta i verktygslådan. Vi rekommenderar att det här momentet kopplas samman med processkrivningen så att formläran inte uppfattas som en teoretisk plugguppgift. Genom att låta samtalen om grammatik införlivas med själva skrivandet blir det mera meningsfullt och lättare att förstå. I den här modulen granskar kursdeltagaren verben, substantiven och adjektiven och deras böjningsmönster. Den studerande startar sin skrivprocess och böjningsproblematiken kommer med all säkerhet att aktualiseras i samband med

6 detta. Det är viktigt att formläran inte ses som ett obligatoriskt block där allt som nämns i kursmomentet ingår, utan möjligheter ges till anpassning efter kursdeltagarens förkunskaper och behov. Dessa är nämligen avgörande för vad det är i de tre ordklassernas böjningsmönster som ska aktualiseras i undervisningen. Modul 4 Att träna referatteknik innebär bland annat att man tränar sig i att se vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt samtidigt som man läser en text, allt beroende på det syfte man har med sin läsning. Nu är det inte bara texter som kan refereras. Även evenemang, filmer, teaterföreställningar m.m. lämpar sig för referat. Att först göra något referat på teckenspråk ger kursdeltagaren en inblick i vad ett referat egentligen handlar om att dra ut det väsentliga ur en upplevelse av något slag och vidarebefordra den i sammanfattad form till någon annan. Att lära sig skriva referat är egentligen inget mål i sig, utan det är själva tekniken som ska stå i fokus, att kunna sammanfatta något läst eller upplevt på ett sådant sätt att både man själv och andra får en klar bild av det upplevda eller innehållet i källtexten. Att kunna gallra i en text efter det syfte man har med sin läsning, är en ovärderlig förmåga och en väsentlig del i studietekniken. Kursdeltagaren fortsätter också med att läsa inom olika teman och skriver som tidigare ner sina reflektioner på det han har läst. Övningen är tänkt att knyta an till momentet med beskrivningar i den föregående modulen. Språkläran i modul fyra tar upp ordbildning och meningsbyggnad. Här liksom i tidigare moduler rekommenderar vi att man låter språkläran få en nära koppling till skrivandet eftersom man kan förmoda kursdeltagarens motivation är hög när det gäller att omsätta nya kunskaper i språkriktighet i sitt eget skrivande. Allteftersom processkrivningen fortskrider behövs fler grammatiska verktyg. Utifrån positionsgrammatiken synar kursdeltagaren sats- och meningsbildning i sin helhet samt skaffar sig kunskap om de vanligaste formerna av ordbildning, nämligen sammansättning och avledning. Modul 5 I denna modul tittar vi på skillnaden mellan formellt och informellt språk och i en intervju med SDRs ordförande får kursdeltagaren en inblick i hur en döv person med många offentliga uppdrag hanterar det formella svenska språket och sin egen svenska. Kursdeltagaren får stifta bekantskap med texter avsedda för olika syften och i samband med detta se att språket i dessa skiljer sig åt på väsentliga punkter. En inlämningsuppgift består i att översätta innehållet i Skatteverkets broschyr till ett privat brev. Här handlar det både om läsförståelse och om förmåga att uttrycka ett läst innehåll på bekväm svenska. Färdigheterna från referattekniken kommer väl till pass här.

7 Ytterligare inlämningsuppgifter dyker upp i modul fem. Nu handlar det bland annat om att skriva en berättelse. Kursdeltagaren ska skriva en uppsats utifrån ett av de åtta ämnen som föreslås. I den här uppgiften riktas inte fokus enbart mot språkriktigheten, utan kanske snarare mot berättartekniken. Därför är det viktigt att man som handledare i första hand diskuterar innehållet och ser om kursdeltagaren lyckas förmedla det han vill ha sagt. Först i nästa skede, när den skrivna berättelsen återger det som kursdeltagaren har velat berätta, är det dags att diskutera språkliga rättelser. Det är givetvis angeläget att berättelsen blir läsbar och att den som ska läsa berättelsen kan få ut det som författaren har avsett, men det är viktigt att skilja på form och innehåll i den här uppgiften och att börja med innehållet. Efter att ha läst de inledande utdragen ur berättelsen Badrumskranen och Värddjuret ska kursdeltagaren fortsätta någon av berättelserna efter eget tycke och skicka in förslaget till handledaren. Språkläran fortsätter med meningsbyggnad. Här får kursdeltagarens skriftspråkliga plattform och individuella mål avgöra om man ska arbeta med baskunskaper eller fördjupningar, allt inom ramen för de olika betygsstegen. Arbetet med språkriktigheten och bedömningen av densamma sker i anslutning till inlämningsuppgifterna. Allteftersom processkrivningen fortskrider behövs fler grammatiska verktyg. Utifrån positionsgrammatiken synar kursdeltagaren sats- och meningsbildning i sin helhet. Modul 6 I den sista modulen ska kursdeltagaren, som inlämningsuppgift, påbörja och avsluta ett större arbete, ett reportage. Processen kräver färdigheter i såväl läsning, referatteknik, intervju, anteckningsteknik, reflektion, beskrivning som berättarteknik samt språkriktighet; kort sagt det mesta som gåtts igenom under kursen. Betyg ges på inlämningsuppgiften och när det gäller övriga inlämningsuppgifter är det upp till dig som handledare om du vill skriva ut betyg eller inte. Det viktiga är att kursdeltagaren hela tiden får respons på det han gör och lämnar in och ett kvitto på hur han förhåller sig till de uppställda målen, både kursmålen och de individuella målen. Som avslutning på kursen kan du som handledare be kursdeltagaren om en utvärdering av kursen som helhet. Syftet med en sådan utvärdering är att du som handledare får en uppfattning om hur kursdeltagarna uppfattat de olika momenten i kursen, kurslitteraturen, tekniken, handledningen m.m. Kursdeltagarens utvärdering av sig själv och sina studier sker löpande genom hela kursen och behöver inte föranleda någon ytterligare utvärdering efter avslutad kurs.

8 Processkrivning - Skrivhinder Att skriva är för de allra flesta människor en process i flera mer eller mindre tydliga steg där varje steg motsvarar en flaskhals av något slag. Först ska tanken befrias och fästas på ett papper eller en datorskärm. I detta första steg handlar det om att finna adekvata ord och uttryck för de tankar man vill uttrycka. I nästa skede gäller det att upprätta en kommunikation med en eller flera tänkta läsare. Detta gäller även om vi skriver dagbok eller anteckningar som bara är ämnade för våra egna ögon. Oftast sker de här sakerna samtidigt; vi skriver direkt ner våra tankar med en speciell läsare i åtanke, men vid en genomläsning i efterhand får vi ofta gå in och korrigera vad vi skrivit. Kan man skriva så här? eller Är jag för privat nu? kan vara typiska frågor som vi ställer oss när vi riktar vårt skrivna budskap till någon i steg två. För döva teckenspråksanvändare tillkommer sannolikt ytterligare en dimension, översättning från tanke till svenska. Detta gör att skrivprocessen bör innehålla ännu en fas. Visserligen är det stora skillnader på talad och skriven svenska också, men skriftspråket är ändå en grafisk återgivning av det talade språket och grundar sig på en för hörande inlärd ljudbild. För döva är skriven svenska ett helt annat språk än det svenska teckenspråket, som motsvarar hörandes talade svenska. Finns det då några vanliga skrivhinder som kan sägas vara typiska för döva teckenspråksanvändare? Svaret på den frågan måste bli både ja och nej. Trots att det finns döva ungdomar som skriver svenska med hög grad av grammatisk korrekthet och stor språklig variation där en läsare omöjligen kan avgöra om den som skriver är döv eller hörande, så finns det hos många andra vissa skrivfel som ofta återkommer och några av dessa fel är med stor sannolikhet orsakade av teckenspråkspåverkan. Detta är i och för sig inte konstigare än att hörande påverkas av talspråket och stavar fel. Många återkommande språkfel verkar dock inte alls ha med teckenspråkspåverkan att göra, men är ändå relativt vanliga. Dessa fel beror förmodligen på svårigheter med svenska språket som döva också kan ha gemensamt med hörande andraspråksinlärare. I det följande kommer en liten översikt över sådana skrivhinder som har visat sig vara vanligare än andra i döva gymnasieungdomars skrivande. Några vanliga skrivhinder Ordförrådet Ett litet förråd av alternativa ord och uttryck för att uttrycka nyanser i det man vill ha sagt ger ett ensidigt ordval med många upprepningar. Brist på ord och uttryck för ljud och ljudliga företeelser gör att dessa beskrivningar ofta saknas. Ringa kännedom om vanliga svenska metaforer, liknelser eller idiomatiska uttryck gör att det skrivna blir fattigt på bilder. Inarbetad kunskap om ordbildningens grunder, avledning och sammansättning, saknas ofta, vilket resulterar i ett magrare ordförråd.

9 Ordens utseende Ordens ordklasstillhörighet och ordklassernas böjningsmönster är i många stycken helt annorlunda än teckenspråkets uppbyggnad av motsvarande teckens funktioner. Detta gör att ord ofta tycks hamna på fel plats i satsen därför att den som skriver enbart tänkt på en speciell betydelse av ordet och inte tagit hänsyn till ordets aktuella böjning. Ett substantiv kan därför få fungera som ett adjektiv eller ett verb och stå på adjektivets eller verbets plats i satsen (Ex; Hans mamma var irriterade och stress. Bussarna börjar branden). Konjunktionernas roll som förmedlare av viktig information förbises ofta. Därför kan och gälla för men och underordnande konjunktioner användas i fel betydelse eller ännu vanligare, inte alls. Döva stavar inte fel på grund av talspråkspåverkan, men stavfel förekommer ändå. Det handlar förmodligen helt enkelt om en osäkerhet på hur ordet stavas eller om en sammanblandning av två till utseendet likartade ord (Ex; Han ville inte stå på rätt plast). Felaktiga böjningar av såväl substantiv som adjektiv och verb förekommer ofta på grund av att böjningsreglerna ser annorlunda ut i teckenspråket. De olika ordklassernas böjningssystem är komplicerade och lärs bäst in genom flitigt läsande och processkrivande och inte genom mekanisk inlärning. Svårigheten med att skilja på adjektiv och adverb är vanlig. Pronomen Relativa pronomenet som dubbleras ofta med ett personligt pronomen eftersom den som skriver inte uppfattar som som en referensmarkör (Ex; Jag har en bror som han brukar köpa bil i Tyskland). Som skrivs ibland till synes helt omotiverat i en sats, vilket kan vara ett tecken på att den som skriver inte vet hur ordet ska användas (Ex; En buss som på väg till Stockholm och från Malmö). Personliga pronomen kan bli fel när den som skriver berättar med indirekt anföring men skriver som om det vore direkt anföring (Ex; Han berätta jag åker till USA på måndag). Rolltagningen i teckenspråket kan vara en bidragande faktor till det här felet i skriven svenska. Personliga pronomenen hans och hennes förväxlas ibland med det possessiva pronomenet sin (Ex; Hon ställer hennes cykel vid huset). Meningsbyggnad En osäkerhet kring när och hur meningen eller satsen ska avslutas märks ibland hos ovana skrivare (Ex; Vi titta på en film sen kl var ungefär 7 då vi alla åka tillbaka till stan.) Osäkerhet kring ordföljden och fundamentets roll i satsen kan också förekomma (Ex; Saknar två person de kolla fortsätter där).

10 Svårigheter med att placera satsadverbialen rätt har döva gemensamt med hörande andraspråksanvändare, eftersom den omvända ordföljden i vissa satser ställer till problem (Ex; Det var tråkigt att han kan inte komma ikväll). Satsförkortningar, inledande bisatser eller möjligheten att kasta om satsdelarna för att variera framställningen är grepp som inte är så vanliga. Ibland inleds felaktigt en påståendesats med ett predikat (Ex; Vill jag göra studiebesök där). I teckenspråket är teckenföljden densamma i fråga och påstående. Skillnaden mellan påstående och fråga syns i mimiken. Utelämnande av subjekt förekommer också (Ex; Varje jul gav olika marmeladburkar till min bror). Övrigt Ibland utelämnas ord helt och hållet i vissa meningar. Det kan möjligtvis bero på att de i motsvarande påstående på teckenspråk, inte har någon motsvarighet där. Vi tyckte att det var roligt att träffa kompisar. Skrivs istället: Vi tyckte roligt träffa kompisar. Vissa orala komponenter i teckenspråket blir lätt till ord i skriftspråket. Så kan t. ex. den orala komponenten orsak komma att stå istället för den underordnande konjunktionen därför att eller den samordnande konjunktionen för. Det är givetvis sällan man finner alla dessa så kallade skrivhinder hos en och samma person, men det kan förekomma. Några av dem är extra viktiga att komma till rätta med, som t. ex. kunskapen om när det är dags att avsluta en mening, ordföljden och det magra ordförrådet. Andra skriftspråkliga fel är det lättare att ha överseende med. Ledstjärnan i samband med rättning och bedömning bör vara begriplighet. Allt därutöver är ett plus. Därför kan en person med knappa skriftspråkliga resurser ändå nå ett godkänt resultat om han bara förmår att etablera kommunikation inom ramen för den givna uppgiften och med de resurser som står till buds.