Hur ofta och vad hästar äter spelar roll för deras välbefinnande och svar på arbete.

Hur ofta och vad hästar äter spelar roll för deras välbefinnande och svar på arbete.

Utfodringens inverkan på prestation och hälsa hos hästar JAN ERIK LINDBERG De flesta hästar som svettas mycket har saltbrist. Ge hästen salt i maten istället för en saltsten! Hästar med stort energibehov kan få betfiber istället för en del av havregivan. Detta är två exempel på resultat av forskning om hästars konsumtion av foder och salt. Foderstatens sammansättning och utnyttjande Grovtarmen har en central funktion hos hästar. Hästen är en grovtarmsjäsare, anpassad för att leva på gräs. I naturligt tillstånd intas födan under kortare eller längre perioder, avbrutna av korta uppehåll, under hela dygnet. Därför har matsmältningsapparaten utvecklats för att hantera ett kontinuerligt tillflöde av föda. Gräs är rikt på växtfiber och måste förjäsas mikrobiellt för att den energi som finns potentiellt tillgänglig i materialet skall kunna utnyttjas. Den mikrobiella jäsningen sker i grovtarmen som är mycket välutvecklad. Vid jäsningen av fiber i grovtarmen bildas kortkedjiga fettsyror och gaser. Den betande hästen, liksom den stallutfodrade hästen, täcker större delen av sitt energibehov genom att omsätta kortkedjiga fettsyror. Hästen har en begränsad förmåga att enzymatiskt, i sin tunntarm, bryta ner stora portioner av den stärkelse som finns i spannmål (t ex havre, korn, vete och majs). Detta medför ökad risk för störningar av matsmältningen om man utfodrar med stora givor kraftfoder, eftersom osmält stärkelse passerar från tunntarmen till grovtarmen och där kan förorsaka en alltför snabb och okontrollerad jäsning. Hästens förmåga att konsumera vallfoder (bete, hö, ensilage) är begränsad, speciellt om detta har ett lågt näringsinnehåll. Detta innebär att det finns en övre gräns för hur stor del av det dagliga energiintaget som kan utgöras av vallfoder. Foderstater till hästar med ett stort energibehov (t ex vid hög fysisk aktivitet, mjölkproduktion eller tillväxt) måste därför kompletteras med andra fodermedel för att energiintaget skall motsvara behovet. Som exempel kan nämnas att för ett digivande sto eller en mycket hårt arbetande häst är energibehovet drygt det dubbla jämfört med behovet för underhåll. Av tradition används spannmål, främst havre, för att komplettera foderstaten. Som diskuterats ovan ökar stora mängder spannmål

risken för störningar av matsmältningen, men kan också negativt påverka ämnesomsättningen samt öka risken för att hästen skall utveckla beteendestörningar. Dessa risker ökar ytterligare om foderstaten samtidigt innehåller för liten mängd vallfoder eller halm. Betfiber är ett alternativ till havre vid utfodring av högpresterande hästar. Ett sätt att minska risken för störningar av såväl matsmältning som ämnesomsättning hos högpresterande hästar som utfodras med stora mängder kraftfoder är att ersätta en del av spannmålsdelen med andra fodermedel. Våra studier har visat att betfiber har ett energivärde som är jämförbart med havre och kan användas för att ersätta havre i foderstater till högpresterande hästar. Hos hästar där havre delvis ersatts med betfiber i kraftfodret uppmättes ett lägre innehåll av mjölksyra i plasma och i muskel efter arbete jämfört med de som utfodrats med havre. Våra studier visar också att muskulaturen innehöll mer glykogen efter arbete när havre delvis ersatts med betfiber i kraftfodret. Sammantaget tyder detta på att betfiber kan användas för att ersätta havre i kraftfodret till högpresterande hästar utan risk för en försämrad prestation. Detta borde vara särskilt gynnsamt vid t ex distansritt eftersom mer glykogen finns tillgängligt i muskulaturen och kan innebära att det tar längre tid innan hästen blir trött. Utfodringsfrekvens. Genom att tilldela kraftfodret i flera mindre portioner per dag kan man minska risken för störningar av matsmältning hos högpresterande hästar som utfodras med stora mängder spannmålsbaserat kraftfoder. Tidigare studier har också visat att blodvolymen minskar i samband med utfodring hos ponnyer som utfodras ett fåtal gånger per dag. En minskad blodvolym kan negativt påverka hästens prestationsförmåga. Våra studier har visat att blodvolymen förblir tämligen opåverkad hos travhästar som tränas hårt och äter mycket foder, även om de bara får foder två gånger per dygn. Inte heller näringsutnyttjandet eller mjölksyrahalten i blodet efter arbete påverkades av ett ökat antal utfodringar per dygn (6 gånger jämfört med 2 gånger). Däremot uppvisade hästar som utfodrades 6 gånger per dygn en mindre variation under dygnet av blodsocker och insulin i plasma. Dessutom uppvisade de hästar som utfodrades 6 gånger per dygn i genomsnitt per dygn en högre blodsocker- och insulinnivå i plasma jämfört med de som utfodrades 2 gånger per dygn. Det noterades också att när hästarna fick foder 2 gånger per dag var det många som var sura/griniga i samband med utfodringen. Foderhygien Mykotoxiner i foder. Ett ur näringssynpunkt perfekt foder är oanvändbart om det inte har en god hygienisk kvalitet och är fritt från substanser, som är skadliga för hästen. Foder av hygieniskt tveksam kvalitet orsakar störningar och medför årligen stora kostnader i form av veterinärbehandling och av nedsatt prestation. Djur som äter mögligt foder kan bli akut sjuka eller uppvisa ospecifika kliniska symptom som t ex fodervägran, diarré och minskad tillväxt. Det finns också risk för olika följdsjukdomar vid en exponering för mögligt foder på grund av ett nedsatt immunförsvar. En vanlig orsak till att foders användbarhet begränsas är att det skadas under skörd och lagring med tillväxt av mögel och svampar som följd. De sporer som då bildas orsakar luftvägslidande hos ett stort antal hästar varje år. Dessutom kan sporer under vissa förutsättningar bilda olika typer av gifter, s k mykotoxiner, som kan påverka djurets hälsostatus. Totalt finns flera hundra mykotoxiner beskrivna, men av dessa påträffas endast ett 20-tal i foder producerat i Skandinavien. Mykotoxiner förknippas ofta med lagerskador (s k lagerflora), men kan också bildas i grödan redan ute på fältet (s k fältflora). Mögelsläktet Fusarium ingår i fältfloran och bildar de fyra vanligaste mykotoxinerna i svenskt spannmål: deoxynivalenol, nivalenol, HT-2-toxin och

Mjölksyrahalten i blodet efter arbete påverkades inte av hur ofta hästarna utfodrades men många hästar blev griniga när de utfodrades bara två gånger per dag. T-2-toxin. Ett samlingsnamn för mykotoxiner bildade av Fusarium är trichotecener. Havre innehåller ofta höga halter av mykotoxiner. Havre är det av våra spannmålsslag som i störst utsträckning drabbas av fältmögelangrepp och kan därför innehålla höga halter av olika mykotoxiner. Detta medför att hästar, vars kraftfoder till stor del baseras på havre, kan utsättas för stor belastning genom konsumtion av hygieniskt undermåligt kraftfoder. I en studie som genomförts i fält under 1997 var trichotecener vanligt förekommande i havre som samlats in i häststallar. Högst frekvens uppvisade deoxynivalenol (86 % positiva prov) följt av nivalenol (60 % prov positiva) och HT-2-toxin (27 % positiva prov), medan T-2-toxin inte förekom i några prov. Generellt var halterna av trichotecener låga till måttliga. I problemstallen förekom hälsostörningar i form av magstörningar, nedsatt allmäntillstånd och/eller prestationsförmåga, ätstörningar, hudproblem och luftvägsproblem. Det var dock inte möjligt att finna några samband mellan innehållet av trichotecener i havre och uppgivna hälsostörningar hos hästarna.

Detta kan troligen förklaras av de låga till måttliga halterna av trichotecener och svamp i utfodrade fodermedel. Snabb metodik för screening av foderhygienisk status. Vi har utvecklat en celltoxisk metodik som uppvisar stor potential att kunna användas för generell screening av foderhygienisk status. Den celltoxiska metodiken uppfyller flera viktiga kriterier för hygienisk värdering av spannmål. Metoden är snabb, känslig, generell (flera olika toxiner kan detekteras) samt enkel att tillämpa. Prover som samlats in i olika häststallar har analyserats med den celltoxiska metodiken och resultaten visar att celltoxiciteten hos proverna stämde väl överens med de resultat som man fick vid gaskromatografisk analys av trichotecener i samma prover. Salt behövs för att ersätta förluster med svett Svett och saltförluster. Gemensamt för alla hästar som skall vara snabba eller uthålliga är att de måste tränas hårt året runt. Vid fysiskt arbete måste hästen svettas för att förhindra att den värme som bildas vid muskelarbete höjer kroppstemperaturen för mycket. En alltför stor förhöjning kan leda till skador på kroppens vävnader. Det är endast den svett som verkligen avdunstar från huden som bidrar till att kyla hästen. Svett som rinner av ger ingen kylning utan innebär endast en förlust av vatten och salter. Hur stora svett- och saltförlusterna blir beror, förutom på arbetets intensitet och varaktighet, på klimatet. Detta innebär att förlusterna efter ett arbete under en varm dag sommartid kan vara dubbelt så stora som under vintern. Beroende på omständigheterna kan en häst kan förlora 10 15 liter svett i timmen under fysiskt arbete. Vid studier på travhästar uppmättes förluster på ca 8 l vätska och 75 g koksalt (NaCl) vid ett simulerat travlopp på rullmatta i en omgivningstemperatur på 20 C. När de sedan sprang i en omgivningstemperatur på 35 C ökade vätske- och saltförlusten med 45 %. Detta innebär att man måste öka hästarnas saltgiva med ca 50 % under riktigt varma sommardagar. Många högpresterande hästar klarar inte att tillgodose sitt saltbehov genom att bara slicka på en saltsten. Tilldelning av salt. Det vanligaste sättet att ge hästar salt är via saltsten. Detta kan dock inte rekommenderas till hårt arbetande hästar eftersom många individer inte tycks klara av att inta så mycket salt som de behöver från en saltsten. Ett bättre och säkrare alternativ för att få i hästen det salt den behöver är att ge salt direkt i fodret. Vi har mätt det frivilliga saltintaget hos travhästar i hård träning genom att väga deras saltsten varje dag i sammanlagt 50 dagar. Studien visade att det frivilliga saltintaget var mycket lågt och att flera av hästarna levde med en större eller mindre saltbrist. Hos 75 % av hästarna täckte det frivilliga saltintaget inte ens deras beräknade underhållsbehov, d v s de förluster som de dagligen gör med urin och träck. Dessa hästar hade också höga nivåer av det natriumsparande hormonet aldosteron. Kroppen kan försöka kompensera för en saltfattig diet genom att ta natrium från skelett

och muskulatur. Vilka konsekvenser den typen av reglering får för hästen i ett längre perspektiv vet man inte. Den här studien visar dock att en saltsten inte är det bästa sättet att erbjuda salt till hårt arbetande hästar. I de studier som genomförts har det visat sig att travhästar som tilldelats salt i fodret (40 g per dag), motsvarande ca 1,4 gånger deras underhållsbehov (ca 25 g salt för en 500-kg häst), återhämtade sig bra efter normalt arbete. Det tog dock några dagar innan kroppens saltbalans var fullt återställd efter utfört arbete. Detta innebär att om man vill använda denna strategi vid tilldelning av salt är det viktigt att hästen inte ansträngs innan den åter är i positiv saltbalans. Det kan vara acceptabelt att kompensera för en saltförlust under flera dagar om hästarna inte tränas eller tävlas under dessa dagar. Skall hästarna däremot tävla kort efter en stor svettförlust måste den ersättas samma dag, så att hästen är i positiv saltbalans inför tävlingen. Det snabbaste sättet att återhämta en salt- och vätskeförlust har i våra studier visat sig vara intag av en s k fysiologisk koksaltlösning. Denna innehåller 9 gram salt per liter vatten vilket motsvarar blodplasmans saltkoncentration. Hästar påverkas inte negativt av höga kaliumintag I tidigare studier på ponnyhästar har man sett att dessa inte klarar av att utsöndra allt kalium om kaliumintaget med fodret är något högre än normalt. Vi har visat att detta inte gäller för travhästar, utan att dessa snabbt utsöndrade allt överflödigt kalium med urinen. Ett ökat kaliumintag visade sig inte heller vara till någon fördel i samband med arbete eftersom återhämtningen tog lika lång tid med ett normal-högt såväl som ett extra högt intag. LÄSA MER von Horn H. Trichotecener i hästfoder förekomst och betydelse för hälsostörningar. Examensarbete 103. Uppsala, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, 1998. Jansson A. Sodium and potassium regulation special reference to the athletic horse. Doktorsavhandling, SLU. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae. Agraria, 179. 1999. Jansson, A, Rytthammar Å, Lindberg J E & Dahlborn K. Voluntary salt (NaCl) intake in Standardbred horses. Pferdeheilkunde 1996, 12 (4), 443 445. Palmgren Karlsson C. Nutrient utilization in horses Effect of oats replacement on ration digestibility and metabolic parameters. Doktorsavhandling, SLU. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae. Agraria, 270. 2001. Rytthammar Å. Utfodringsfrekvensens betydelse för fodrets smältbarhet och några plasmavariabler hos arbetande hästar. Examensarbete 130. Uppsala, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, 2000.