1 (6) Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm Remissvar av betänkandet Kvinnor och barn i rättens gränsland (SOU 2012:45) Dnr: U2012/3745/JÄM Länsstyrelsen i Värmlands län har tillsammans med Länsstyrelserna i Stockholms, Norrbottens och Östergötlands län valt att avge ett samlat remissvar på betänkandet Kvinnor och barn i rättens gränsland, SOU 2012:45. Övriga länsstyrelser har erbjudits möjlighet att stå bakom det svar som samordnats av de fyra länsstyrelser som finns på remisslistan. Den övervägande majoriteten av länsstyrelserna har ställt sig bakom nedanstående yttrande. De som inte gjort så har inte haft möjlighet av olika skäl. Länsstyrelsernas sammanfattande synpunkter och förslag Länsstyrelserna tycker att det är värdefullt att utredningen haft jämställdhet och mänskliga rättigheter som utgångspunkter. Länsstyrelserna utgår, precis som regeringen, ifrån det fjärde jämställdhets politiska delmålet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra samt att barn ska kunna växa upp under goda förhållanden som ger dem god fysisk hälsa och också värnar om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. Länsstyrelserna anser att den information och kunskap som ges inom ramen för samhällsorienteringen ska ges till både barn och kvinnor och anpassas till exempelvis ålder, läsförståelse samt modersmål. Länsstyrelserna anser att den förebyggande effekten kan stärkas genom att utlandsmyndigheterna även informerar om fakta kring mänskliga rättigheter samt kvinnors och barns rätt till skydd mot våld och kränkningar i Sverige. Länsstyrelserna anser att barnens situation behöver utredas ytterligare. Barn som bevittnar våld utsätts i många fall också själva för våld. Därför bör barn som har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning betraktas som egna individer och också få det stöd och de insatser som de har rätt till enligt Socialtjänstlagen och Barnkonventionen. www.lansstyrelsen.se
2 (6) För att uppdraget att samordna stöd- och hjälpinsatserna samt det nationella uppdraget gällande informationsspridning och metodstöd ska kunna fullgöras måste medel tillskjutas. Länsstyrelserna har stor kunskap om våldsområdet och om det regionala arbetet och är därför lämpliga aktörer för de ovannämnda uppdragen. Länsstyrelserna ställer sig bakom utredningens förslag att Länsstyrelsen Värmland får det nationella samordningsansvaret för att hjälpa och stödja kvinnor som kommer till Sverige på grund av anknytning och som far illa. Länsstyrelsen Värmland bör vidare som nationell samordnare utföra en utökad kartläggning. Kartläggningen skulle utgöra ett underlag för både informationsspridning och metodstöd. 8.2.6 Information Att genom utlandsmyndigheter informera kring den uppskjutna invandringsprövningen och dess konsekvenser är ett viktigt arbete i det förebyggande arbetet och därför stödjer länsstyrelserna utredningens förslag. För att stärka den förebyggande effekten anser länsstyrelserna att informationen som ges bör innehålla fakta kring mänskliga rättigheter samt kvinnors och barns rätt till skydd mot våld och kränkningar i Sverige, inklusive myndigheternas och organisationers roll i detta arbete. Den information och kunskap som ges om mänskliga rättigheter och skydd mot våld och kränkningar bör sedan fördjupas under samhällsorienteringen i Sverige. Utredningens förslag om att även de som har tillfälligt uppehållstillstånd genom av anknytning omfattas av rätten till samhällsorientering och att kommunerna aktivt måste söka upp de personer som har rätt till samhällsorientering har redan antagits. Kommunerna är nu skyldiga att även erbjuda samhällsorientering till anhöriginvandrare i åldern 18-64 år. Skyldigheten gäller de som folkbokförts första gången i en kommun efter april 2013. Kommunens ansvar att erbjuda samhällsorientering upphör tre år efter det att den nyanlände första gången folkbokfördes i en kommun. Inom samhällsorienteringen bör särskild uppmärksamhet riktas mot de som befinner sig i närheten av 18-års ålder så att de inte hamnar mellan de olika huvudmännens (skola och etableringsinsatser) ansvar. Länsstyrelserna anser att det är viktigt att kommunerna följer sitt ansvar att aktivt söka upp de som har rätt till samhällsorientering och aktivt erbjuda information om detta så att de som omfattas av erbjudandet får det personligen och inte att informationen ges till hushållet. När en person får UT ska Migrationsverket informera kommunen, att nu flyttar det in en ny person. Det är emellertid av stor vikt att inte endast kvinnorna utan även barnen får tillgång till den information som ges inom samhällsorienteringen. Det är likaså viktigt att det i kommunerna finns forum för dessa kvinnor och barn som
3 (6) möjliggör möten med andra personer i samhället utan ledsagande av sin partner. Länsstyrelserna vill i detta sammanhang även lyfta det faktum att EU-medborgare kan ha liknande behov. Det är vidare viktigt att säkerställa att alla kvinnor och barn har samma faktiska tillgång till den information som ges via utlandsmyndigheter samt via samhällsorienteringen. Informationen bör således anpassas till exempelvis ålder, läsförståelse samt modersmål och informationen bör i de fall det är nödvändigt ges muntligt. Det är angeläget att utlandsmyndigheternas information ses som ett komplement till andra förebyggande åtgärder såsom riskbedömningen och seriositetsprövningen, då införandet av den förstnämnda inte utesluter behovet av de sistnämnda. Behovet av andra förebyggande åtgärder blir extra tydligt i de fall anknytningspersonens våldsbenägenhet framkommer först efter kvinnans ankomst till Sverige. Utan vetskap om anknytningspersonens våldsbenägenhet vid informationsdelgivningen förminskas den förebyggande effekten. Utgångspunkten bör således vara att använda flera möjliga förebyggande medel, i samtliga fall, och gällande alla kvinnor och barn. Information bör ske kring den uppskjutna invandringsprövningen och dess konsekvenser som kan vara en ökad våldsutsatthet samt en isolering i våldet. Åtgärder bör vidtas för att motverka att dessa konsekvenser uppstår. Det är således nödvändigt att även titta på åtgärder som motarbetar det obalanserade maktförhållandet som uppstår i Sverige via den uppskjutna invandringsprövningen och den strikt tolkade skyddsregeln. 8.2.7 Samordning Länsstyrelserna är regionala aktörer som har kunskap både om civilsamhället och det offentliga samhället på nationell, regional nivå och lokal nivå. Länsstyrelserna har även gedigen erfarenhet av samordning inom området mäns våld mot kvinnor och har således stor kunskap för att samordna insatser hos olika aktörer för att de i sin tur kan hjälpa och stödja de kvinnor och barn som kommer till Sverige på grund av anknytning och som far illa och delar utredningens förslag om samordning. Länsstyrelsernas uppdrag är att stödja samordningen i länet samt att identifiera framgångsfaktorer i arbetet inom områdena mäns våld mot kvinnor, barn som bevittnat våld, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det föreslagna tillägget till samordningsuppdraget kommer ändå att innebära behov av att upparbeta nya kontakter, att sammankalla nya samverkansgrupper samt att sprida information till nya och befintliga aktörer. Utredningen lyfter även behov av att utveckla metoder och av riktade åtgärder för att identifiera och stödja kvinnorna och barnen. För att garantera att länsstyrelserna kan utföra ett fullgott arbete krävs således tillhörande resurser som exempelvis kan vara utökade resurser inom samordningsuppdraget.
4 (6) Länsstyrelsen Värmland har under ett flertal år arbetat aktivt med att få ut information om kvinnor och barn som kommer till Sverige på grund av anknytning och som far illa. Länsstyrelserna ställer sig därför bakom utredningens förslag om att Länsstyrelsen Värmland får det nationella samordningsansvaret för att hjälpa och stödja kvinnor som kommer till Sverige på grund av anknytning och som far illa. Det nationella uppdraget omfattar informationsspridning och metodstöd. Det bör också omfatta en mer genomgripande kartläggning än den som gjordes i utredningen. Kartläggningen skulle utgöra ett underlag för både informationsspridning och metodstöd. För övriga länsstyrelser bör samordningsuppdraget utökas med detta uppdrag att stödja samordningen även för kvinnor och barn som kommit till Sverige på grund av anknytning och far illa. För att möjliggöra det nationella och de utökade regionala uppdragen bör tillhörande medel tillskjutas. Länsstyrelserna anser vidare att barns behov och situation ska beaktas och barnen behandlas såsom egna individer. Barn kan drabbas genom att vara i närheten av våld och genom att själva bli utsatta för våld (NCK-rapport 2010:04/ISSN 1654-7195). Länsstyrelserna anser att bevittna våld är att jämställa med psykisk misshandel. En stor del av de barn som befinner sig i hem där en vuxen blir våldsutsatt utsätts dessutom själva för våld. Enligt Barnkonventionen har barn rätt att växa upp utan att utsättas för våld eller andra kränkningar. Socialtjänsten uppmärksammar inte alltid barn i familjer där kvinnan blir våldsutsatt. Det är därför särskilt viktigt att uppmärksamma barn till våldsutsatta kvinnor som kommit till Sverige på grund av anknytning. Då barnen inte har någon biologisk eller psykologisk anknytning till anknytningspersonen kommer deras läge dessutom att vara än mer utsatt. Det är viktigt att de får det stöd och insatser som de har rätt till enligt Socialtjänstlagen samtidigt som det är viktigt att socialtjänsten och andra myndigheter samt den ideella sektorn får utökad kunskap inom området. Länsstyrelserna har genom sina uppdrag under de senaste åren fått god kunskap om mäns våld mot kvinnor och de processer som uppstår som en konsekvens av våldsutsattheten, exempelvis normaliseringsprocessen och uppbrottsprocessen. Erfarenheter visar att det kan vara svårt som våldsutsatt att se både till sina egna behov och eventuella barns behov. Länsstyrelserna har också kunskap om att det mest verksamma för barn som bevittnat våld är att även den våldsutsatte får någon form av stöd eller befinner sig i stödgruppsverksamhet parallellt med barnet/barnen. Likaså bör en risk- och skyddsbedömning göras kontinuerligt för både den vuxne samt barnet/barnen. Länsstyrelserna vill även lyfta vikten av att samkönade relationer omfattas av de insatser och åtgärder som vidtas.
5 (6) Övrigt Länsstyrelserna är medvetna om att synpunkter inte efterfrågats på samtliga förslag i utredningen men anser att vissa punkter bör ses över i särskild ordning. Tvåårsregeln försätter kvinnan i underläge i förhållande till anknytningspersonen och utifrån arbetet med det fjärde jämställdhetsmålet bör tvåårsregeln utredas vidare. Svensk lagstiftning bör, såsom utredningen påpekar, utgöra ett skydd mot våld och inte medverka till det. Fokus bör därför riktas mot barnens och kvinnornas situation och anknytning till Sverige samt barnens bästa i varje enskilt fall istället för kvinnornas förhållanden till männen. Länsstyrelserna vill även lyfta, att både arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap kan förekomma bland de som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning och särskilt då parterna har träffats i begränsad omfattning. Länsstyrelserna vill även speciellt uppmärksamma förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck. Med hänsyn till detta bör det reflekteras mer över det som står i utlänningslagen om att hänsyn tas till sedvänjor inom andra kulturer såsom till exempel arrangerade äktenskap vid prövningen av tillfälligt uppehållstånd. Detta förhållningssätt anser vi är problematisk, då det utgår utifrån de kollektiva kulturella rättigheterna med sedvänjor och traditioner och inte utifrån individens mänskliga rättigheter. Att utöka riskbedömningen om våld eller kränkning till att omfatta även gifta utlänningar är rimligt, inte minst utifrån ett jämlikhetsperspektiv. Utredningen föreslår att Migrationsverket, som huvudregel, ska inhämta utdrag från kriminalregistret, polisregistret och folkbokföringen, som underlag vid riskbedömningen och seriositetsprövningen. Undantag ska dock kunna göras. Om det finns anledning att anta att det saknas risk för våld eller kränkning behöver ett sådant underlag inte inhämtas. Länsstyrelserna ställer sig tveksamma till att införa ett sådant undantag. Om möjligheten till undantag ändå anses nödvändig bör detta undantag inskränkas genom en striktare formulering, såsom när det är uppenbart obehövligt. Det är även viktigt att undantaget förtydligas via förarbetet för att säkerställa att undantagsbedömningen baseras på objektiva kriterier och inte baseras på diskriminerande antaganden. Länsstyrelserna värnar om människors integritet och anser att utredningens förslag om att standardförfarandet ska bli att inhämta utdrag ur registerna bidrar till att beslutet om att inhämta utdrag eller inte, blir mindre godtyckligt och mindre integritetskränkande. Idag gör Migrationsverket slagning i kriminalregister endast i undantagsfall om särskilda skäl/misstanke finns. Den urvalsprocessen kan vara mer integritetskränkande och baserad på föreställningar om anknytningspersonen, vilket i förlängningen kan vara diskriminerande.
6 (6) Det är inte förenligt med de mänskliga rättigheterna att vissa av kriterierna för tillämpning av skyddsregeln inte tar hänsyn till den kunskap vi idag har om mäns våld mot kvinnor. I enlighet med det fjärde jämställdhetsmålet ska mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck upphöra. Alla kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Länsstyrelserna ställer sig således positiva till utredningens förslag gällande en tydligare och enklare skyddsregel. Vidare är det viktigt att tolkningen av begreppen våld och kränkning, i den av utredningen föreslagna skyddsregeln, förtydligas i förarbetet för att garantera att dessa begrepp tolkas förenligt med Sveriges straffbestämmelser gällande kvinnofrid samt FN:s definition av våld. Det är även viktigt att denna tolkning av begreppen används gällande alla utredningens förslag. Utökandet av rätten till offentligt biträde välkomnas. Det är emellertid även ytterst relevant att barnen ses som egna individer och representeras därefter. Detta oavsett om våldet och kränkningen riktats direkt mot barnet eller om barnet bevittnat sådana handlingar. Beredning av ärende Remissen har beretts av Länsstyrelserna i Norrbotten, Stockholm, Värmland och Östergötland. Även Länsstyrelserna i Västerbotten, Södermanland, Jönköping, Dalarna, Halland, Kronoberg, Skåne, Uppsala, Västmanland, Västra Götaland, Örebro, Blekinge, Kalmar och Gotland har deltagit i beredningen. Beslut i detta ärende har fattats av landshövding Kenneth Johansson. I ärendets hantering har även länsråd Robert Andrén och enhetschef Bo Jonsson deltagit. Isabel Persson har varit föredragande. Kenneth Johansson Landshövding Isabel Persson Samordnare Våld i nära relationer