Betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet ett samlat genomförande, SOU 2014:19

Yttrande 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2014 1(12) Avdelningen för regler och behörighet Helena Scarabin helena.scarabin@socialstyrelsen.se Utbildningsdepartementet 103 33 Stockholm Betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet ett samlat genomförande, SOU 2014:19 Sammanfattning Socialstyrelsen avstyrker utredningens förslag att Socialstyrelsen ska vara behörig myndighet för hantering av bekämpningsmedel i klass 1 SO, att Socialstyrelsen i vissa fall ska höra Universitets- och högskolerådet, att behöriga myndigheter ska se till att lämplighetsprov kan ske inom sex månader från beslut samt att behöriga myndigheter ska vara skyldiga att ange på vilket sätt nya eller högre krav på yrkeskvalifikationer överensstämmer med inremarknadstestet. Socialstyrelsen delar inte utredningens bedömning att det av verkställighetsföreskrifter bör framgå vilka intyg den sökande ska ge in för att en ansökan om tillträde till ett reglerat yrke ska vara komplett. Istället bör anges vilka uppgifter som ska vara styrkta för att sökande ska få tillträde till yrket. I övrigt delar Socialstyrelsen utredningens bedömningar och tillstyrker förslagen i de delar de rör Socialstyrelsen. Utredningen har bl.a. haft i uppdrag att inventera den aktuella svenska lagstiftningen och analysera dess förhållande till direktivet för att åstadkomma ett fullständigt genomförande av direktivet. I uppdraget har ingått att se över aktuell lagstiftning, även i de delar som tidigare genomförts i yrkeskvalifikationsdirektivet, och föreslå ändringar som underlättar tillämpningen av lagstiftningen eller av andra skäl är nödvändiga. Utifrån utredningens förslag bedömer Socialstyrelsen att utredningen i vissa avseenden rörande hälsooch sjukvårdsregleringen har förbisett eller inte beaktat alla delar i lagstiftningen för att åstadkomma ett fullständigt genomförande. Socialstyrelsen anser därför att ytterligare följdändringar till de tillstyrkta förslagen behöver genomföras för att åstadkomma detta. Socialstyrelsen anser att patientsäkerhetslagens bestämmelser om krav för legitimation och återkallelse av legitimation bör ses över och anpassas till den av utredningen föreslagna uppdelningen av legitimationsprocessen. Vidare anser Socialstyrelsen att förutsättningar för att kunna fullgöra praktik i Sverige i enlighet med direktivets krav bör införas i patientsäkerhetlagen eller patientsäkerhetsförordningen. I patientsäkerhetsförordningen bör införas en bestämmelse om tillgodoräknande av tidigare utbildning vid ansökan om specialistkompetens i SOCIALSTYRELSEN 106 30 Stockholm Telefon 075-247 30 00 Fax 075-247 32 52 socialstyrelsen@socialstyrelsen.se www.socialstyrelsen.se

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 2(12) enlighet med direktivets krav. Vidare bör det tydliggöras vilken intygsskyldighet som åvilar Socialstyrelsen respektive Universitets- och högskolerådet. Förordningen om register över hälso- och sjukvårdspersonal bör ändras så att registret även får innehålla uppgifter om yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige eller som fått partiellt tillträde. Det bör även regleras hur sådant partiellt tillträde ska ske. Socialstyrelsen anser att det bör övervägas att ge Inspektionen för vård och omsorg ansvar för informationsutbyte rörande disciplinpåföljder och straffrättsliga påföljder som vidtagits rörande hälso- och sjukvårdspersonal och inom socialtjänsten. Även information rörande beslut om prövotid bör skickas till andra behöriga myndigheter inom ramen för varningsmekanismen. Allmänt Utredningens uppdrag omfattar enbart genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Det är dock enligt Socialstyrelsens mening av stor vikt att man vid sådant genomförande vad avser reglerade yrken inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten anpassar regleringen till det regelverk som gäller för tredjelandsutbildade som inte omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet. Tredjelandsordningen för hälso- och sjukvårdspersonal är föremål för översyn. Erkännandesystemen bör anpassas både vad gäller förfarandet vid prövning och ansvariga aktörer samt i den mån det är möjligt till de krav som ställs på yrkesutövaren för att få yrkesbehörighet i Sverige. Utredningens förslag 7.2.12 Socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom Socialstyrelsen har efter att utredningen överlämnades utgett föreskrifter (SOSFS 2014:7) om behörighet att utföra vissa arbetsuppgifter i socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 juli 2014 och reglerar behörighet inom socialtjänsten genom att ange vad som kan anses utgöra annan relevant examen på grundnivå i högskolan i enlighet med 3 kap. 3 a andra stycket socialtjänstlagen (2001:453) samt förutsättningarna för utlandsutbildade att erhålla behörighetsbevis av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att yrket är reglerat i direktivets mening och därför bör omfattas av det samlade genomförandet. 7.3 Tillkommande yrken som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet Utredningen föreslår att Socialstyrelsen ska vara behörig myndighet för hantering av bekämpningsmedel i klass 1 SO. Då Folkhälsomyndigheten den 1 januari 2014 tagit över prövningen av dessa tillstånd från Socialstyrelsen och är den myndighet som ansvarar för föreskrifter som reglerar yrket, bör Folkhälsomyndigheten vara behörig myndighet för yrket. 8.1 Myndighetsstruktur Socialstyrelsen avstyrker förslaget att Socialstyrelsen i ärenden som rör erkännande av yrkeskvalifikationer enligt den generella ordningen ska höra Universitets- och högskolerådet avseende sökandes utländska utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer om det inte är obehövligt.

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 3(12) Socialstyrelsen delar utredningens bedömning vad gäller fördelarna med att samtliga ärenden om tillträde till ett yrke ska handläggas av en och samma myndighet. Vad gäller den angivna nackdelen att samtliga myndigheter måste säkerställa en tillräcklig kompetens i fråga om direktivets innebörd och effekt gäller inte detta Socialstyrelsen som handlägger en mycket stor mängd ansökningar om erkännande enligt yrkeskvalifikationsdirektivet (2 289 ansökningar år 2013). Som skäl för förslaget att Universitets- och högskolerådet ska höras anges behovet av att samordna förfarandet samt effektivisering då den kompetens som är nödvändig för dessa bedömningar inte längre behöver finnas hos eller upphandlas av varje enskild behörig myndighet. Socialstyrelsen delar inte utredningens bedömning såvitt gäller Socialstyrelsens arbete. Socialstyrelsen prövar en stor mängd ansökningar, såväl enligt sektorsordningen som enligt den generella ordningen och har tillräcklig kompetens i fråga om direktivets innebörd och effekt. Denna kompetens måste fortsatt finnas på myndigheteten även om Universitets- och högskolerådet bistår med den föreslagna prövningen enligt den generella ordningen. Socialstyrelsen har även kunskap om det svenska samt andra staters utbildningssystem. Denna kompetens måste fortsatt finnas på myndigheten då Socialstyrelsen har ansvar för prövningar av tredjelandsansökningar. Universitets- och högskolerådet överlämnar idag sådana ansökningar i legitimationsyrken till Socialstyrelsen för prövning. Det är även Socialstyrelsens uppfattning att det inte är kunskap om utbildningssystemen som är avgörande eller ens av störst betydelse vid erkännande av yrkeskvalifikationer. Som utredningen anger markeras tydligt i ändringsdirektivet att utvecklingen går från att jämföra utbildningens formella nivå och längd till att istället bedöma reell kompetens uppnådd i enlighet med livslångt lärande. Socialstyrelsens prövning av om en utländsk utbildning väsentligen avviker från de svenska kraven utgår inte i första hand från utbildningens upplägg eller på vilket sätt sökande uppnått kompetens, utan den faktiska kompetens som finns vid ansökan av prövning. Socialstyrelsen tar vid en samlad prövning av ansökan hänsyn till kompetens erhållen vid utländsk utbildning samt eventuell praktik och yrkeserfarenhet samt eventuell utbildning i Sverige eller tredjeland. Kunskaper om svenska och utländska hälso- och sjukvårdssystem och socialtjänst är av betydelse vid prövningen. Enligt förslaget ska Universitets- och högskolerådet enbart lämna yttrande i fråga om kompetens erhållen vid utbildning i annat EU/EES-land. Enligt Socialstyrelsen skulle den föreslagna ordningen försämra kvaliteten i prövningen samt gå i motsatt riktning mot den utveckling som markeras i ändringsdirektivet. Utöver försämringen i kvaliteten av prövningen leder förslaget enligt Socialstyrelsen inte till de effektiviseringsvinster som utredningen anger. Detta eftersom Universitets- och högskolerådet enbart föreslås fullgöra en begränsad del av prövningen enligt den generalla ordningen och Socialstyrelsen därmed fortsatt måste ha eller upphandla kompetens för den övriga prövningen. Vid en prövning enligt den generella ordningen gör Socialstyrelsen idag, med hjälp av interna och externa sakkunniga, en samlad bedömning av om det rör sig om jämförbar yrkesverksamhet, om utbildningen väsentligen avviker från den motsvande svenska utbildningen, om eventuella avvikelser kompenseras genom yrkeserfa-

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 4(12) renhet, praktik eller utbildning i Sverige eller annat land, samt om så inte är fallet vilka kompensationsåtgärder som bör vidtas för att erhålla behörighetsbevis. Enligt utredningens förslag ska Universitets- och högskolerådet enbart yttra sig över det andra ledet i denna prövning, nämligen om utbildningen väsentligen avviker från den svenska utbildningen. Socialstyrelsen kommer således fortsatt behöva hämta in sakkunnigs bedömning både före och efter yttrande från Universitets- och högskolerådet. Det är redan idag en utmaning att hålla de tidsfrister som anges i direktivet och enligt Socialstyrelsen riskerar den föreslagna ordningen att förlänga handläggningstiderna ytterligare. Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att det finns ett behov av att på något sätt samordna förfarandet mellan de behöriga myndigheterna. Som framgår ovan anser Socialstyrelsen det olämpligt att detta sker genom att varje enskilt ärende skickas för bedömning till Universitets- och högskolerådet. Myndigheten är positiv till annan form av gemensamt arbete för att åstadkomma enhetlighet. Socialstyrelsen anser att en horisontell reglering bidrar till en enhetlig tillämpning inom skilda sektorer. 8.3.1 De nya författningarnas syfte och tillämpningsområde Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att det saknas skäl att begränsa de nya författningarnas tillämpningsområde till att enbart gälla medborgare inom EES och Schweiz. Enligt nu gällande regelverk rörande erkännande av yrken inom hälso- och sjukvården och socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdomar saknar medborgarskapet betydelse och det saknas enligt Socialstyrelsen anledning till ändring av denna ordning. Medborgarskapet saknar betydelse ur patientsäkerhetssynpunkt och även de med medborgarskap från tredjeland som förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända inom EES eller Schweiz bör ha samma möjlighet att få yrkeskvalifikationerna erkända och erhålla legitimation eller annat behörighetsbevis i Sverige. Det är dock värt att notera att denna ordning kan skapa problem i handläggningen av ansökningar då ursprungsmedlemsstatens informationsskyldighet och skyldigheter att utfärda intyg oftast inte omfattar tredjelandsmedborgare och det har därför i vissa fall varit svårare för Socialstyrelsen att inhämta den information som är nödvändig för prövning av ansökan i dessa fall. Detta har exempelvis varit fallet då tredjelandsmedborgare fullgjort utbildningen i ett EES-land. Socialstyrelsen delar utredningens uppfattning att prövningen av sökandes yrkeskvalifikationer ska utgöra en fristående del av den prövning som ska göras av behörig myndighet i ett ärende som avser tillträde till ett reglerat yrke på grundval av utländska kvalifikationer. Denna uppdelning är enligt Socialstyrelsen nödvändig för att myndigheten ska kunna använda den möjlighet att ställa språkkrav som ges i det moderniserade direktivet. Socialstyrelsen anser dock att förslaget om behörighetsprövning i flera steg föranleder ytterligare följdändringar i patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL. I 8 kap. 5 PSL stadgas att legitimationen ska återkallas om en person som fått sin legitimation i Sverige på grund av auktorisation i en annan stat inom EES eller Schweiz, har förlorat sin auktorisation. Då prövningen av yrkeskvalifikationerna skiljs från lämplighetsprövningen kan det enligt Socialstyrelsen ifrågasättas om denna bestämmelse är förenlig med direktivet.

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 5(12) 8.3.2 Språkkunskaper Möjligheten att ställa krav på och kontrollera språkkunskaper är en viktig patientsäkerhetsfråga. Anledningen till att Socialstyrelsen enligt gällande regelverk inte regelmässigt ställer språkkrav är att myndigheten tolkat regelverket som att utrymme inte funnits till detta. Socialstyrelsen delar utredningens uppfattning att språkkontroller aldrig kan genomföras utan en uppdelning av förfarandet. För sökande med hälso- och sjukvårdsutbildning från tredjeland krävs enligt patientsäkerhetsförordningen nödvändiga kunskaper i svenska, danska eller norska språket för att erhålla legitimation. Det saknas enligt Socialstyrelsen utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv skäl att ställa olika språkkrav beroende på utbildningsland. Skyldigheten för den enskilde och arbetsgivaren som gäller idag bör kvarstå. Socialstyrelsen anser att förslaget bör leda till ytterligare följdändringar i PSL och att det bör övervägas att i 4 kap. införa en skrivning om att legitimation inte får meddelas om sökande inte har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska språket, som gäller för samtliga sökande oavsett utbildningsland. 8.3.3 Erkännande av yrkespraktik Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att det av den nya lagen ska framgå att om det för tillträde till ett reglerat yrke krävs att yrkesutövaren har gjort viss yrkespraktik, ska sådan praktik som har gjorts i en annan stat inom EES eller Schweiz godtas, under de förutsättningar som särskilt föreskrivs. För att direktivets bestämmelser ska få genomslag för den som vill göra praktik i Sverige anser Socialstyrelsen att det på sektorsnivå bör regleras under vilka förutsättningar yrkespraktik får fullgöras i Sverige för att sedan tillgodoräknas i annat EES-land eller Schweiz. För hälso- och sjuvårdsyrkena rör det framförallt AT för läkare, PTP för psykologer och praktiskt tjänstgöring för naprapater och kiropraktorer. Intresset att fullgöra praktik i Sverige är stort, framförallt från läkarstudenter i andra EES-länder som vill göra AT i Sverige. För att få möjlighet att fullgöra praktik i ensamrättsyrkena krävs särskilt förordnande från Socialstyrelsen. Enligt skäl 27 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet bör en skriftlig beskrivning av inlärningsmål och tilldelade uppgifter utarbetas av den som övervakar praktiktjänstgöringen. 8.4 Tillfälligt tillhandahållande av tjänster Socialstyrelsen har tidigare framfört att bestämmelserna i behörighetsförordningen i delar är föråldrade och behöver ses över. Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att det i den nya lagen tydliggörs att en yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige står under samma tillsyn och kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder som andra utövare av yrket här i landet. Socialstyrelsen anser att förordningen (2006:196) om register över hälso- och sjukvårdspersonal bör ändras så att registeret även får innehålla uppgift om tillfälligt tillhandahållande av tjänster. Detta för att underlätta tillsynsmyndighetens arbete, men även så att arbetsgivare och allmänhet på ett enkelt sätt kan få tillgång till informationen.

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 6(12) 8.5.1 Erkännande enligt den generella ordningen Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att myndighetsföreskrifterna inom respektive sektor bör anpassas till de nya författningarna. För Socialstyrelsens del rör det Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården och Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2014:7) om behörighet att utföra vissa arbetsuppgifter i socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Socialstyrelsen anser att det i den horisontella lagen eller förordningen bör förtydligas att ett erkännande av yrkeskvalifikationer förvärvade i tredjeland som erkänts av en stat inom EES eller i Schweiz ska prövas enligt den generella ordningen. 8.5.1.1 Partiellt tillträde och kompensationsåtgärder I 12 förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer anges endast behöriga myndigheters skyldighet att ge partiellt tillträde. Socialstyrelsen anser att det även bör regleras hur sådant partiellt tillträde ska ske. Detta är särskilt viktigt för ensamrättsyrkena, dvs. apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare. En sådan reglering skulle kunna göras i sektorslagstiftning. Eventuellt skulle särskilt förordnande med angivande av viss yrkesverksamhet kunna användas. Det bör även övervägas att genom ändring i förordningen (2006:196) om register över hälso- och sjukvårdspersonal möjliggöra att uppgift om beslut om partiellt tillträde förs in i registeret. Detta för att arbetsgivare, tillsynsmyndighet och allmänheten på ett enkelt sätt kan få information om yrkesutövare som har fått partiellt tillträde. Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att den kunskap, färdighet och kompetens som är grundläggande för utövandet av ett reglerat yrke bör framgå av föreskrifter, men bedömer inte att några ytterligare föreskrifter behöver tas fram rörande de yrken för vilka Socialstyrelsen är behörig myndighet. De yrken för vilka krav ställs utöver kraven i examensordningen är psykolog, läkare och socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdomar. De yrken där det ställs krav som inte återfinns i examensordningen är specialistläkare, specialisttandläkare, naprapat och kiropraktor. Socialstyrelsen bedömer att myndighetens föreskrifter rörande psykologer (Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:34) om praktisk tjänstgöring för psykologer), läkare (Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1999:5) om allmäntjänstgöring för läkare), specialistläkare (Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring) och specialisttandläkare (Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd; Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring (SOSFS 1993:4) och föreskrifter (SOSFS 2014:7) om behörighet att utföra vissa arbetsuppgifter i socialtjänstens barn- och ungdomsvård) innehåller beskrivning av den kunskap, färdighet och kompetens som är grundläggande för utövandet av det reglerade yrket, i vissa fall i kombination med kraven i examensordningen. Några ytterligare föreskrifter för erkännande av yrkeskvalifikationer är enligt Socialstyrelsen inte nödvändiga att ta fram. HSV har i rapporten 2010:17 På väg mot en ny utbildning? Ett regeringsuppdrag angående kiropraktor- och naprapatutbildningar föreslagit ändringar avseende kiropraktor- och naprapatutbildning-

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 7(12) arna. Om ändringar inte genomförs bör föreskrifter för kiropraktorer och naprapater tas fram. Socialstyrelsen gör idag, med hjälp av interna och externa sakkunniga, en samlad bedömning av utbildning och kompetens uppnådd genom yrkeslivserfarenhet vid bestämmande av eventuella kompensationsåtgärder. Socialstyrelsen anser att denna prövning fortsatt ska ske av Socialstyrelsen, vilket motiveras under 8.1. 8.5.1.2 Rätt att välja kompensationsåtgärd Socialstyrelsen avstyrker förslaget att den behöriga myndigheten ska se till att lämplighetsprov kan ske inom sex månader. I utredningen anges att det av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet framgår att de behöriga myndigheterna ska se till att ett lämplighetsprov kan ske inom sex månader från tidpunkten från beslutet. I direktivet står dock att medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet för en sökande att göra ett lämplighetsprov inom sex månader från beslutet. Socialstyrelsen saknar möjlighet att själv ta fram och administrera lämplighetsprov som kontrollerar teoretiska och praktiska kunskaper och behöver upphandla denna tjänst från utbildningsanordnare. Myndigheten har haft problem vid sådana upphandlingar, bl.a. då intresset för att anordna lämplighetsprov varit lågt. Socialstyrelsen anser att det bör övervägas att införa en skyldighet för utbildningsanordnare att, efter uppdrag från behöriga myndigheter, anordna lämplighetsprov eller i vart fall införa begreppet lämplighetsprov inom högskolan. Socialstyrelsen anser vidare att det är möjligt att samordna lämplighetsproven med kunskapsproven för tredjelandsutbildad hälso- och sjukvårdspersonal. Det är väldigt kostsamt att ta fram lämplighetsprov för samtliga hälso- och sjukvårdsyrken och det bör enligt Socialstyrelsen finnas möjlighet att ta ut avgift från den som genomför lämplighetsprov. Sådan möjlighet att ta ut avgift finns enligt direktivet. 8.5.3 Automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildningen Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att det i den horisontella lagen ska anges att yrkeskvalifikationer som har förvärvats i annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska eller tandläkare ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelat i anslutning till patientsäkerhetslagen samt att det ska framgå av patientsäkerhetsförordningen att ansökan om legitimation som omfattas av bestämmelserna om automatiskt erkännande ska handläggas enligt förfarandebestämmelser i den nya horisontella förordningen. Socialstyrelsen anser dock att även specialisttandläkare och specialistläkare ska ingå i uppräkningen då de omfattas av automatiskt erkännande. I utredningen anges att direktivet kräver, bl.a. i artikel 23, att behöriga myndigheter i vissa uttryckligen angivna fall godtar utbildning som avviker från de samordnade minimikraven och att sådana ansökningar ska behandlas i enlighet med den generella ordningen. Det är dock Socialstyrelsens uppfattning att direktivets bestämmelser i artikel 23 om jämställda yrkeskvalifikationer och erkän-

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 8(12) nande på grundval av förvärvade rättigheter är en del av erkännande på grundval av samordningen av minimikraven och att dessa ansökningar omfattas av automatiskt erkännande. Socialstyrelsen anser därför att det i patientsäkerhetsförordningen ska finnas bestämmelser om jämställd utbildning och förvärvade rättigheter som uppfyller kraven i artikel 23. 8.5.5 Förfarandet Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att prövningen av ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis ska delas upp i två eller tre steg. En behörighetsprövning i flera steg öppnar upp för möjligheten att ställa språkkrav vilket är mycket viktigt ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Förfarandet kommer dock att innebära en utökad handläggningsbörda på Socialstyrelsen och den föreslagna ordningen kan få negativa följder för den enskilda yrkesutövaren då tiden från ansökan till rätten att utöva yrket kommer att öka. Socialstyrelsen anser dock att de förslagna ändringarna är nödvändiga ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Socialstyrelsen delar inte utredningens bedömning att det av verkställighetsföreskrifter bör framgå vilka intyg som den sökande ska ge in för att en ansökan om tillträde till ett reglerat yrke ska anses vara komplett. Socialstyrelsen anser att det i verkställighetsföreskrifter istället bör anges vad som ska styrkas för att få tillträde till ett reglerat yrke. Detta kan ske på olika sätt, antingen genom att sökande inkommer med intyg, eller att Socialstyrelsen via direktkontakt med annan behörig myndighet, företrädelsevis via IMI, inhämtar uppgifterna. Att i verkställighetsföreskrifter ange vilka handlingar som ges in kan leda till att handlingar krävs in i onödan, vilket är till nackdel för den sökande. Enligt den nordiska överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal, som är implementerad genom bland annat 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen, kan en sökande med nordisk legitimation och behörighetsbevis med ett enklare förfarande få svensk legitimation och behörighetsbevis. I utredningen anges att om sökande trots anmodan inte kommer in med de handlingar som behövs för att ansökan ska kunna prövas får myndigheten avvisa ansökan. Det kan dock vara så att myndigheten är skyldig att inhämta uppgiften på annat sätt. Exempelvis ska den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten i vissa fall vända sig till kontaktpunkten, den behöriga myndigheten eller något annat relevant organ i ursprungsmedlemsstaten om det är omöjligt för sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning. 8.10 Avgifter Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att patientsäkerhetsförordningen ska ändras så att avgift kan tas ut för prövning av en ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis. Socialstyrelsen anser att även socialtjänstförordningen bör ändras för att möjliggöra att avgifter tas ut även vid ansökan om behörighetsbevis inom socialtjänsten. Avgift bör inte enbart kunna tas ut vid ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis, utan även vid utfärdande av europeiskt yrkeskort, utfärdande av

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 9(12) intyg, tillfälligt tillhandahållande av tjänster och vid lämplighetsprov. Direktivet medger att sådana avgifter tas ut så länge de är rimliga och proportionella. Ett argument för att sådana avgifter ska kunna tas ut är att införande av avgift kan leda till att enbart de som verkligen har för avsikt att arbeta i Sverige ansöker om legitimation, vilket kan korta handläggningstiderna. Socialstyrelsen delar inte utredningens bedömning att avgiften för prövning av ansökan bör vara densamma oavsett var sökande har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Den högre avgiftsklassen för läkare, psykologer, kiropraktorer, naprapater samt specialister utbildade i Sverige bygger på att det görs en prövning utöver examensbevis. Motsvarande motiv finns inte vid erkännanden av yrkeskvalifikationer. Möjligen kan man tänka sig uppdelning mellan sektorsyrken och generella yrken där den senare kräver större utredningsinsatser. 9.2 Informationsutbyte och varningar Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att det i den nya förordningen om erkännande ska anges att en behörig myndighet som får kännedom om att disciplinära eller andra åtgärder eller straffrättsliga påföljder har vidtagits mot en person som utövar sitt yrke i Sverige med stöd av den nya lagen, är skyldig att via IMI informera de behöriga myndigheterna i yrkesutövarens ursprungsland. Socialstyrelsen tillstyrker vidare förslaget att de behöriga myndigheterna ska åläggas att kontrollera och utvärdera motsvarande information som de erhåller från andra länder, rörande yrkesutövare som förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, samt att informera avsändaren om vilka åtgärder de vidtar med anledning av information. Socialstyrelsen anser dock att det bör övervägas att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) utses till behörig myndighet för informations- och utvärderingsskyldighet rörande hälso- och sjukvård och socialtjänst. Sedan inrättandet av IVO den 1 juni 2013 är det inte längre Socialstyrelsen som beslutar i tillsynsärenden som kan påverka utövande av yrkesverksamheten. Socialstyrelsen får inte heller alltid kännedom om straffrättsliga påföljder som har vidtagits mot en person som utövar sitt yrke i Sverige. Enligt förordningen (1982:117) om underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen om domar i vissa brottmål ska dock domstolar skicka kopia av vissa domar rörande hälso- och sjukvårdspersonal till Socialstyrelsen och IVO. Vidare är det IVO och inte Socialstyrelsen som kan agera och vidta åtgärder med anledning av information som mottas från myndigheter i andra länder. Om ansvaret fortsatt läggs på Socialstyrelsen, som inte har rätt att själva initiera ärenden, är Socialstyrelsen tvungen att vidarebefordra informationen till IVO som kan föreslå att åtgärder vidtas innan en återkoppling till ursprungslandets behöriga myndigheter kan ske. Socialstyrelsen anser att samtliga idag reglerade yrken inom hälso- och sjukvården utövar verksamhet som har konsekvenser för patientsäkerheten och att regleringen rörande varningsmekanism därmed omfattar samtliga reglerade hälsooch sjukvårdsyrken. Socialstyrelsen bedömer att bestämmelsen om utbyte av disciplinära eller andra åtgärder eller straffrättsliga påföljder kommer att få mindre betydelse vid införande av varningsmekanismen. Det enda yrke där Socialstyrelsen är behörig myndighet som inte omfattas av varningsmekanismen är socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdomar.

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 10(12) Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ska ansvara för att skicka varningar till alla medlemsländer i de fall ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar begränsa eller förbjuda yrkesverksamhet för utövare av ett reglerat yrke som rör patientsäkerheten. Socialstyrelsen anser att denna skyldighet inte enbart bör gälla beslut om återkallelse av legitimation och indragning eller begränsning av förskrivningsrätt, utan även beslut om prövotid, även om ett sådant beslut inte alltid innebär en begränsning av yrkesverksamheten. Att en yrkesutövare har prövotid kan vara mycket viktig information för en mottagande medlemsstat. Idag skickar Socialstyrelsen ut information om begränsad behörighet inklusive beslut om prövotid nationellt samt inom Norden. Uppgiften att informera nationellt och inom EES och Schweiz bör enligt Socialstyrelsen ligga på samma myndighet och omfatta samma uppgifter för att undvika dubbelarbete. Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att Universitets- och högskolrådet ska ansvara för att via IMI ta emot samtliga varningar från andra länder. Socialstyrelsen anser att varningar som rör hälso- och sjukvårdspersonal ska vidarebefordras till IVO och Socialstyrelsen. IVO har att agera mot legitimerade yrkesutövare och Socialstyrelsen behöver tillgång till uppgifter om sända varningar vid ansökan om legitimation. Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att Universitets- och högskolrådet ska ansvara för att skicka varningar avseende falska intyg samt för att ta emot samtliga varningar från andra länder. Enligt förslaget ska Universitets- och högskolerådet underrätta övriga myndigheter om en yrkesutövare fälls till ansvar för att ha åberopat falska intyg. Enligt artikel 56a ska behöriga myndigheter underrätta behöriga myndigheter i alla medlemsländer om yrkesutövare som av domstol visat sig använda falska intyg. Socialstyrelsen anser att det bör utredas vidare huruvida detta även omfattar domar från förvaltningsdomstol. Enligt Socialstyrelsen borde även en dom från förvaltningsdomstol i vilken fastställs att sökande åberopat falska intyg kunna leda till att en varning skickas till behöriga myndigheter. 10.1 Samordning av minimikraven för vissa utbildningar Socialstyrelsen tillstyrker förslaget gällande sektorsyrken att det av bilagor till högskoleförordningen ska framgå att utbildningsanordnarna är skyldiga att utforma sina utbildningar så att dessa uppfyller det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets krav. Vad beträffar läkarutbildningen är det dock inte enbart utbildning, utan utbildningen samt allmäntjänstgöring som ska uppfylla direktivets krav. Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att Universitets- och högskolerådet för respektive utbildning bör sammanställa de krav som följer av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet samt bevaka när de genom delegerade akter uppdateras. Socialstyrelsen anser i enlighet med utredningen att det bör övervägas att ge Universitetskanslerämbetet ett särskilt uppdrag att närmare granska i vad mån utbildningar som erbjuds i Sverige lever upp till direktivets krav.

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 11(12) Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att specialistläkares möjlighet att tillgodoräkna sig tidigare utbildning vid ansökan om en andra specialisering bör framgå av Socialstyrelsens föreskrifter. Socialstyrelsen anser dock att bestämmelse om sådant tillgodoräknande även bör föras in i 4 kap. 1 patientsäkerhetsförordningen, som i nuvarande lydelse anger att specialiseringstjänstgöring ska fullgöras i minst fem år. Bemyndigande för Socialstyrelsen att föreskriva om tillgodoräknande är nödvändigt. Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att det behöver klargöras om den maximala omfattningen av den partiella befrielsen begränsas av minimilängden på den svenska utbildningen eller minimilängden på utbildningen för respektive specialisering enligt direktivet. 10.2 Fortbildning Socialstyrelsen delar inte utredningens bedömning att direktivets krav på fortbildning kräver ytterligare reglering. Socialstyrelsen bedömer att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete tillgodoser behovet vad gäller reglering av fortbildning. SOSFS 2011:9 innehåller bestämmelser om hur kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. Definitionen av kvalitet utgör både grunden för hur ledningssystemet ska byggas upp samt det som ska uppnås med hjälp av ledningssystemet. Kvalitet definieras i dessa föreskrifter som att en verksamhet uppfyller de krav och mål som gäller för verksamheten enligt lagar och andra föreskrifter om hälso- och sjukvård m.m. I hälso- och sjukvårdslagen 2 e finns det en bestämmelse om att det ska finnas den personal som behövs för att god vård ska bedrivas. Det innebär att SOSFS 2011:9 redan idag ställer krav på att verksamheterna har ett systematiskt kvalitetsarbete för personalens behov av vidareutbildning. Av Socialstyrelsens handbok för tilllämpningen av föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (s. 33) framgår även att för att den som bedriver verksamheten ska kunna utveckla och säkra kvaliteten behöver denne planera för personalförsörjning och kompetensutveckling. Om Socialstyrelsen ska bemyndigas bör ett sådant bemyndigande att meddela föreskrifter om fortbildning omfatta samtliga hälso- och sjukvårdsyrken och inte enbart apotekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor och tandläkare. Fortbildning är ett led i att stärka patientsäkerheten och föreskrifter om detta bör därför omfatta alla hälso- och sjukvårdsyrken. Bemyndigandet bör heller inte vara utformat så att föreskrifterna ska säkerställa att dessa yrkesutövare uppmuntras att hålla sig uppdaterade av utvecklingen inom yrket. Socialstyrelsen har svårt att se hur föreskrifter om ett säkerställande av ett uppmuntrande kan utformas. 10.3 Yrkeskvalifikationer som förvärvats i Sverige Utredningen föreslår att Universitets- och högskolerådet på begäran av yrkesutövare utbildade i Sverige ska utfärda de intyg som krävs för att yrkesutövarens examens- eller utbildningsbevis formellt ska godtas enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. Sådana intyg ska utfärdas av Universitets- och högskolerådet oavsett om utbildningen är reglerad eller inte. Enligt 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen ska Socialstyrelsen, i den utsträckning det behövs för att fullgöra Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å

SOCIALSTYRELSEN 2014-08-27 Dnr 10.1-27301/2013 12(12) andra sidan, lämna de upplysningar och utfärda de intyg om behörighet, yrkesverksamhet och liknande förhållanden som yrkesutövare och behöriga hälso- och sjukvårdsmyndigheter i andra EES-länder eller i Schweiz begär. Socialstyrelsen utfärdar varje år ett mycket stort antal intyg till yrkesutövare som förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige och önskar få dem erkända i annat EES-land. Utredningen föreslår inte någon ändring av 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen. Socialstyrelsen anser att det måste tydliggöras vilken intygsskyldighet som åvilar Socialstyrelsen respektive Universitets- och högskolerådet. 11.6 Motiveringsskyldighet nuvarande och tillkommande krav Socialstyrelsen avstyrker förslaget att den behöriga myndigheten ska vara skyldig att ange på vilket sätt nya eller högre krav på yrkeskvalifikationer för tillträde till ett yrke överensstämmer med inremarknadstestet. Socialstyrelsen anser att sådan skyldighet ska åligga behörig myndighet då nya eller högre krav införs genom föreskrifter meddelade av den behöriga myndigheten. I de fall sådana krav genomförs genom lag eller förordning anser dock Socialstyrelsen att bedömningen om kraven överensstämmer med inremarknadstestet är en viktig del av lagstiftnings- respektive förordningsarbetet och att motiveringsskyldigheten inte ska åvila behörig myndighet. 12 Konsekvenser av utredningens förslag Socialstyrelsen delar inte utredningens bedömning att behöriga myndigheters skyldighet att inhämta Universitets- och högskolerådets yttrande över utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer innebär en effektivisering av de behöriga myndigheternas handläggning, vilket beskrivs i 8.1. Socialstyrelsen anser att förslaget med en tvådelad behörighetsprocess, införande av språkkrav samt skyldigheter vad gäller lämplighetsprov kommer att leda till ökade kostnader för Socialstyrelsen. Socialstyrelsen bedömer att de ökade kostnaderna inte ryms inom förvaltningsanslaget. Beslut om detta yttrande har fattats av generaldirektören Lars-Erik Holm. I den slutliga handläggningen har stf. generaldirektören Taina Bäckström, avdelningscheferna Erik Höglund, AnneMarie Danon och Tomas Hedlund samt enhetschefen Pernilla Ek deltagit. Juristen Helena Scarabin har varit föredragande. SOCIALSTYRELSEN Lars-Erik Holm Helena Scarabin