Debatt om fler vägar in på arbetsmarknaden Anna Kinberg Batra 16 mars 2016
Anförande debatt 16 mars Inlägg 1: I dag går över 4 700 000 människor i Sverige till jobbet. För någon timme sedan satte sig ett stort antal av dem på bussen, i bilen eller på tåget. Några av dem gick. Andra gör det om några timmar, eller i kväll och alla gör därmed sitt bästa för att Sverige är, och ska vara, ett av världens allra bästa samhällen att leva i. Det ska vi vara stolta över. Sverige är ett starkt samhälle som håller ihop, men det kommer inte av sig självt. Det ställer krav. Det kräver att alla gör vad de kan för att bidra, för att göra rätt för sig och för att efter sin förmåga göra sin del av det vi kallar vårt. Det är jag övertygad om att de allra flesta människor i Sverige också vill. Men alla har inte fått den chansen. Än. I dag lever var sjunde person i arbetsför ålder över 800 000 människor i utanförskap. Och fler riskerar det att bli. För många unga utan gymnasieutbildning och utrikes födda har fortfarande aldrig fått sitt första jobb. Och om inte något görs för att förbättra vägen in till arbetsmarknaden riskerar ungefär 90 000 fler utomeuropeiskt födda bli varaktigt arbetslösa Var och en av alla människor som lever i utanförskap kan säkert vittna om samma sak. Frustrationen av att inte få en chans. Känslan av att stå utanför. Det är oacceptabelt och därför måste utanförskapet brytas, så att fler får sitt första jobb. Det är naivt att tro att flyktingkrisen är över. Sverige står inför en situation som ställer större krav än kanske någonsin i modern tid på reformer och på integration. Men det talar inte statsministern om i dag. Det han verkar engagerad av är inte reformer utan det partipolitiska spelet och lögner. Men att ljuga om sina motståndares förslag må vara en sak. Men den värsta lögnen från statsministern är den om hans egna politiska förslag. I ett tal för bara några dagar sedan sade till exempel Stefan Löfven: Här krävs nya verktyg för att alla som kan arbeta också verkligen arbetar. Men i själva verket gör ju regeringen precis tvärtom. När människor behöver fler enkla jobb så halverar statsministern RUT-avdraget. När det behöver löna sig bättre att arbeta för att bryta utanförskapet höjer statsministern bidragen till dem som inte jobbar. När fler behöver lära sig mer i den svenska skolan för att kunna ta steget in på arbetsmarknaden. Då säger statsministern nej till att fler högstadieelever ska lära sig mer matte. 2
Menar man allvar med att alla ska jobba och Sverige ska hålla ihop så måste man göra något åt det. I form av reformer. En moderatledd regering kommer inte att sänka lönerna. Fler ska få sitt första jobb och sin första lön. Fler ska få känna känslan av att vakna upp på morgonen och ha ett jobb att gå till. Då behöver Sverige ta, åtminstone, fem steg. 1. För det första. Arbete ska alltid löna sig. Sverige har höga skatter på arbete, och det slår hårt mot dem med låga inkomster. Därför behövs första jobbet-avdraget. Vi vill utöver det göra en förstärkt satsning för att den som har försörjningsstöd ska kunna behålla mer av sin lön. En ensamstående förälder som tjänar 8 000 kronor per månad på en deltidstjänst, kan med våra förslag få en extra tusenlapp i plånboken varje månad. 2. För det andra. Fler måste få chansen att lära sig jobbet på jobbet. Yrkesintroduktionen är bra, men det går för trögt. Hittills har det exempelvis bara skapats 28 yrkesintroduktionsjobb i handeln. 28 stycken. Det behövs många fler. Därför behövs vår förstajobbet-anställning. Så att fler kan ta det första steget in på arbetsmarknaden. 3. För det tredje. Det behöver ställas tydligare krav på egna ansträngningar för att få det första jobbet. Vi vill därför skärpa aktivitetskraven i försörjningsstödet. Det behöver också införas en utbildningsplikt för alla dem som har kommit hit utan att ha grundskolekompetens. 4. För det fjärde. Fler måste lära sig mer i den svenska skolan. Där börjar vägen till det svenska samhället. Därför behöver vi lyfta skolan genom tydligare kunskapskrav, höjda lärarlöner och mer tid mellan lärare och elev. 5. För det femte. Sverige måste fråga människor som kommit hit vad de kan, och det ska inte ta flera år, utan det måste ske från första dagen. Vi är ett land där vi lovar varandra att göra rätt för oss och där vi ställer krav på att alla ska bidra. Då måste vi också ta vara på allas förmåga. Därför behövs en tidig kompetenskartläggning. Sverige har klarat av utmaningar förut och vi kan göra det igen. Då krävs det att vi höjer ambitionen i reformer, inte bara tonläget i debatten. Då krävs det politiskt ledarskap av en helt annan sort än den som Stefan Löfven kan leverera. Inlägg 2: Statsministern tar verkligen i. Högt tonläge. Hårda ord. Och det är ännu fler lögner. Han verkar har byggt upp någon form av hat mot sin bild av sina politiska motståndare. Själv hatar jag utanförskap. När jag möter människor som undrar vad de ska göra för att få in en fot på arbetsmarknaden, som kommit hit från andra länder och undrar när de kan börja göra rätt för sig i Sverige eller när de kan komma på fötter när de nu har fått en ny chans i livet. Då tänker inte jag på hur jag ska manövrera för att behålla makten, försöka prata bort flyktingkrisen, eller tala så argt som möjligt om mina politiska motståndare. 3
Jag tänker på, och tar ansvar för att kunna genomföra, de reformer som krävs för att bryta utanförskapet och få fler i arbete. Här finns en avgörande skillnad mellan statsministern och mig. Det är bra att den skillnaden syns i dagens debatt. Och det visar på skillnaderna mellan Sveriges olika regeringsalternativ. Det finns de som säger att man inte får svartmåla. Det har de alldeles rätt i men man måste också våga beskriva Sverige precis så som det är. Det är ett land där motsvarande 800 000 människor lever i utanförskap. Det är 800 000 drömmar som släcks. 800 000 människor som inte får chansen att visa vad de går för. 800 000 människor som ställer sig frågan: men jag då, varför får inte jag vara med och bidra till att bygga Sverige starkt. En ansvarsfull regering, blundar inte, ropar inte, utan agerar för att bryta utanförskapet. Det har framförts flera olika förslag i den här debatten men låt mig återkomma till fem steg Sverige behöver prioritera för att kunna ta sig framåt, bygga ett starkare samhälle som håller ihop och öppna upp fler vägar in på arbetsmarknaden. Vi behöver - Se till att arbete alltid lönar sig. - Ge fler chansen att lära sig jobbet på jobbet. - Ställa krav på ansträngningar för att fler ska ta det första jobbet. - Att fler måste lära sig mer i den svenska skolan. - Redan från första dagen fråga människor som kommit hit vad de kan Det är tydligt att Sverige behöver fler vägar in på arbetsmarknaden. Då krävs nytt ledarskap. Inlägg 3: Den här debatten har tydligt visat på alternativen i svensk politik. Det finns dem som hellre pekar finger åt andra och lägger sin kraft på att ljuga om sina politiska motståndare än att på allvar gå fram med de reformer som krävs för att bryta utanförskapet och öppna fler vägar in till den svenska arbetsmarknaden. Att låta politiken sakna riktning kommer leda till att utanförskapet växer sig större och djupare. Det är en utveckling vi inte kan acceptera. Men nu när debatten snart är slut kan vi konstatera att Sveriges statsminister verkar blunda för detta. Det Alliansens fyra partier har visat här idag är att vi vill öppna arbetsmarknaden för fler och att vi alla utvecklar politiken för att fler ska kunna få sitt första jobb. 4
Det är naivt att tro att flyktingkrisen är över. Men nu måste vi samtidigt också förbättra integrationen. Det behövs i skolan, det behövs på arbetsmarknaden och det behövs i hela det svenska samhället. I Sverige ska alla som kan jobba och göra rätt för sig. Det kräver reformer för att fler ska ges den möjligheten. Det kräver att: - Arbete alltid lönar sig. - Fler får lära sig jobbet på jobbet. - Fler anstränger sig för att kunna ta det första jobbet. - Fler lär sig mer i den svenska skolan. - Vi i Sverige, redan första dagen, frågar den som kommer ny till vårt land vad man kan så man kan visa det så snart som möjligt. Om vi gör allt det, då kan Sverige mer. 5