Hemlösas fysiska och psykiska hälsa utifrån inläggningar på sjukhus

Hemlösas fysiska och psykiska hälsa utifrån inläggningar på sjukhus - en jämförelse mellan hemlösa och befolkningen i övrigt och mellan hemlösa män och kvinnor Ulla Beijer

Ulla Beijer Hemlösas fysiska och psykiska hälsa utifrån inläggningar på sjukhus - en jämförelse mellan hemlösa och befolkningen i övrigt och mellan hemlösa män och kvinnor FoU-rapport 2007:8 Forsknings- och Utvecklingsenheten, Stockholms stad Rapporten finns elektroniskt på vår hemsida www.stockholm.se/fou Tryckt hos Xerox PrintCenter Stadshuset ISSN: 1404-3351 ISRN: S-SotF-FoU 07/8-SE 2

INNEHÅLL SAMMANFATTNING 5 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING 7 Denna studie 9 METOD 10 PERIODEN 1985-2002 jämfört med kontrollgruppen 13 Antal och andel personer i olika diagnosgrupper 13 Fysiska sjukdomar och skador 16 Psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger 17 Antal och andel män och kvinnor 19 Fysiska sjukdomar och skador 20 Psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger 23 Vårddagar totalt 26 Försök till beräkning av kostnader 26 Många vårdtillfällen 26 Vårddagar för fysiska sjukdomar och skador 27 Vårddagar för psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger 28 Vårddagar för män och kvinnor 30 Vårdtillfällen 30 Vårddagar för fysiska sjukdomar och skador 31 Vårddagar för psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger 33 Antal vårddagar år för år, 1985-2002 35 Fysiska sjukdomar och skador 36 Psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger 37 Vårddagar per år för män och kvinnor 38 Vårddagar för fysiska sjukdomar och skador 39 Vårddagar för psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger 40 Vårddagar för enbart alkohol och droger 41 VÅRD UNDER HEMLÖSHETSPERIODEN 1995-97 - jämfört med kontrollgruppen 42 Fysiska sjukdomar och skador 42 Psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger 43 Antal vårddagar under hemlöshetsperioden 44 ENDAST HEMLÖSAS SJUKHUSVÅRD - utan jämförelse med kontrollgruppen 45 Antal vårdade hemlösa 45 Fysiska sjukdomar och skador 45 Psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger 46 Vårddagar 47 Fysiska sjukdomar och skador 48 Psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger 48 Skillnaden mellan hemlösa män och kvinnor under hemlöshetsperioden 50 Antal vårdade män och kvinnor 50 Antal vårddagar för män och kvinnor 54 3

SAMMANFATTANDE ANALYS OCH DISKUSSION 56 Period 1985-2002 jämfört med kontrollgruppen 57 Alla 57 Män och kvinnor 58 Vårddagar 60 Vård under hemlöshetsperioden 1995-97 jämfört med kontrollgruppen 61 Endast hemlösas sjukhusvård utan jämförelse med kontrollgruppen 62 Hemlösa män och kvinnor 62 Vad säger denna rapport? 63 Hur kan man minska det stora sjukvårdsutnyttjandet bland hemlösa? 64 Hur kan rapporten användas? 64 REFERENSER 65 4

SAMMANFATTNING Den här rapporten är den första studie i sitt slag i Sverige som redovisar en stor grupp hemlösas vård på sjukhus i förhållande till en kontrollgrupp ur den allmänna befolkningen. Hemlöshetsgruppen består av 2285 personer, 1757 män och 528 kvinnor, som någon gång under perioden 1995-97 med säkerhet var hemlösa. Kontrollgruppen består av 5000 personer ur den allmänna befolkningen, 3750 män och 1250 kvinnor. Rapporten redovisar dels sjukhusvård under en längre livstidsperiod (1985-2002) och dels sjukhusvården under hemlöshetsperioden. Under den längre livstidsperioden (1985-2002) hade 81 procent av hemlöshetsgruppen och 57 procent av kontrollgruppen vårdats på sjukhus. 60 procent av hemlöshetsgruppen hade vårdats på sjukhus för psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger, medan endast sex procent av kontrollgruppen. 72 procent av hemlöshetsgruppen och 49 procent av kontrollgruppen hade vårdats för fysiska sjukdomar. Risken för hemlöshetsgruppen att hamna på sjukhus för psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger, var 10 gånger större, jämfört med kontrollgruppen, men 20 gånger större för enbart alkohol- eller drogproblem. 52 procent av hemlöshetsgruppen hade vårdats för alkohol och droger, medan endast tre procent av kontrollgruppen. När det gällde antalet personer i hemlöshetsgruppen som vårdats för fysiska skador och sjukdomar dominerade diagnosgrupperna skador & förgiftningar, symtom & sjukdomstecken, infektionssjukdomar, sjukdomar i matsmältningsorganen och sjukdomar i andningsorganen. Gapet mellan hemlöshetsgruppen och kontrollguppen, när det gällde risken att hamna på sjukhus i olika diagnosgrupper, var störst i hudsjukdomar, infektionssjukdomar, blodsjukdomar, sjukdomar i ögat, sjukdomar i nervsystemet och skador & förgiftningar. I enskilda diagnoser fanns de största skillnaderna mellan hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen i HIV/aids, virushepatiter och särskilt hepatit C, leversjukdomar, infektion i huden, förgiftningar, sjukdomar i bukspottkörtlen och sårskada. De flesta av dessa sjukdomar och skador är alkohol och drogrelaterade. I hemlöshetsgruppen dominerade inläggningar för alkohol och droger, i mått av antal vårdade personer, där fler vårdats för alkohol. De droger som dominerade var amfetamin, opiater och på tredje plats cannabis. När det gällde alkohol och droger var gapet mellan hemlöshetsgruppen och kontrollguppen störst i amfetamin, opiater, cannabis. När det gällde män och kvinnor under den längre livstidsperioden var gapet mellan hemlöshetsgruppens kvinnor och kontrollgruppens kvinnor större än mellan hemlöshetsgruppens män och kontrollgruppens män. Hemlösa kvinnor hade också större risk att hamna på sjukhus jämfört med männen. Yngre kvinnor i hemlöshetsgruppen hade den största risken. Hemlöshetsgruppens män hade högre risk i mer traditionellt manliga sjukdomar, såsom sjukdomar i cirkulationsorganen, matsmältningsorganen, frakturer och hjärnskakning. Hemlöshetsgruppens kvinnors sjukdomspanorama såg annorlunda ut än sjukdomspanoramat för kvinnor i kontrollgruppen på så sätt att hemlöshetsgruppens kvinnor hade hög risk också i mer traditionellt manliga sjukdomar och skador. När det gällde psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger, hade kvinnorna den största risken totalt. Männen dominerade i alkohol och kvinnorna i droger. Närmast en sjättedel av de hemlösa kvinnorna hade fått diagnosen schizofreni och drygt en sjättedel personlighetsstörning, vilket var dubbelt så många fler jämfört med männen. För kontrollgruppens män och kvinnor hade inte ens en procent av dem dessa diagnoser. 5

När det gällde antalet vårddagar under den längre livstidsperioden (1985-2002) hade hemlöshetsgruppen åtta gånger fler vårddagar jämfört med kontrollgruppen. Vid en närmare granskning visade det sig att hemlöshetsgruppen hade fler vårddagar än kontrollgruppen under varje år under hela perioden. Hemlösa kvinnor hade fler vårddagar än hemlösa män. Under den så kallade hemlöshetsperioden (1995-97) ökade antalet vårddagar markant. Vid ett försök till beräkning av kostnader för sjukhusvården totalt under den längre livstidsperioden, kan kostnaderna för 1000 personer i hemlöshetsgruppen ha uppgått till 33 miljoner kronor per år, medan kostnaden för 1000 personer i kontrollgruppen endast blir cirka 4 miljoner per år. Under hemlöshetsperioden (1995-97) tredubblades hemlöshetsgruppens vård på sjukhus. Ökningen skedde i närmast alla diagnoser. Betydligt fler hemlösa vårdades för till exempel HIV/aids, virussjukdomar, blodförgiftning, hjärtsjukdomar, hjärnblödningar, lunginflammation, KOL, diabetes, sjukdomar i bukspottkörteln. Ökningen av antalet kvinnor som vårdades under hemlöshetsperioden var större än ökningen av antalet män i bland annat tuberkulos, hepatit C, HIV/aids, blodförgiftning, hjärtsjukdomar, hjärnblödningar, KOL. För männen var ökningen procentuellt sett större under hemlöshetsperioden, jämfört med kvinnorna, i diabetes, epilepsi, sjukdomar i ögat, sjukdomar i urin- och könsorganen. Antalet vårdade kvinnor för sjukdomar i urin- och könsorganen var fler, men den största ökningen procentuellt sett i denna diagnosgrupp under hemlöshetsperioden hade skett bland männen. Sammanfattningsvis kan konstateras att både män och kvinnor som någon gång varit hemlösa har en mycket dålig hälsa som avspeglar sig i ett stort sjukvårdsnyttjande under lång tid, och som ökar markant under en hemlöshetsperiod. I vissa avseenden har hemlösa kvinnor en sämre fysisk och psykisk hälsa än männen. Kvinnorna i de yngre åldrarna hade den största risken och måste därmed bedömas ha den mest utsatta positionen. Till detta kommer den underordnade position hemlösa kvinnor lever i, i förhållande till männen och i förhållande till samhällets hjälpinsatser. Hur kan man då minska det stora sjukvårdsnyttjandet bland hemlösa? Eftersom många av sjukdomarna och skadorna kan relateras till ett missbruk, som dessutom ökar markant under en dokumenterad hemlöshetsperiod, måste insatser till hemlösa alltid innebära erbjudande om vård och behandling för alkohol och drogproblem. Men detta är inte allt. Hjälpen måste också omfatta större möjligheter för hemlösa att bli före detta hemlösa, och insatserna alltid fokuseras på att hemlöshetsperioderna blir så få och så korta som möjligt. Dessutom bör ett mer medvetet arbete starta för att förhindra att fler blir hemlösa, vräkta. Trots den kunskap som finns idag i Sverige om hemlösas situation saknas i många avseende studier om verksamma metoder för att hjälpa hemlösa. Det är därför viktigt att kommun, landsting och de olika organisationer som arbetar med hemlösa samarbetar kring större långsiktiga forskningsprojekt i nära anslutning till praktiken, så att hållbara metoder att hjälpa hemlösa och att förhindra hemlöshet utvecklas. Hur kan då denna rapport användas? Rapporten kan användas som ett diskussionsunderlag inom olika verksamheter inom sjukvården och socialtjänsten, men också av politiker och andra beslutsfattare. Rapporten kan inspirera till kraftfullare åtgärder, inklusive metodutveckling inom området för att minska hemlösheten, samt förebygga att fler blir hemlösa och därmed riskerar att mer frekvent hamna på sjukhus. Framför allt kan den användas som en översikt av utsatta män och kvinnors sjukdomspanorama, vilket kan vara nödvändigt att känna till i mötet och i behandlingen av hemlösa män och kvinnor. 6

BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING I Sverige fick vi tidigt kännedom om att hemlösa har en dålig fysisk och psykisk hälsa. De första vetenskapliga studierna om hemlösas hälsa kom redan i början av 1960-talet och genomfördes, på uppdrag av Stockholms kommunfullmäktige, av Gunnar Inghe, sedermera Stockholms första professor i socialmedicin vid Karolinska Institutet. Den första studien omfattade 5200 män som bodde på härbärgen och ungkarlshotell (Inghe 1962a) och visade bland annat att cirka tre fjärdedelar av dem hade omhändertagits för fylleriförseelser och en femtedel hade vårdats på psykiatriskt sjukhus. Den andra studien omfattade drygt 500 kvinnor som bodde på härbärget Spjutet (Inghe 1962b). Närmare en sjättedel av kvinnorna var aktuella inom nykterhetsnämnden och en sjättedel hade vårdats på psykiatriskt sjukhus. Därefter genomförde socialläkaren Johan Norman och psykolog Ragnar Schultze en studie om hemlösa män som vistades på Stockholms härbärgen. Under en tvåårsperiod (1967-69) beräknades cirka 2000 hemlösa män ha vistats på härbärgena. Studien visade bland annat att de flesta hade ett avancerat alkoholmissbruk. De dominerande sjukskrivningsdiagnoserna för männen var skada genom yttre våld och psykiatrisk diagnos. 40 procent hade tecken på pågående leverskada. Studien presenterades i Stockholms kommunstyrelse år 1970 (Norman & Schultze 1970). Den första avhandlingen i Sverige om hemlösas hälsa skrevs av psykiatrikern Stefan Borg vid socialmedicin, Karolinska Institutet, och omfattade 158 män vid Byrån för bostadslösa män. Även här hade de flesta av männen allvarliga alkoholproblem. Borg var också den första som publicerade data om överdödlighet bland hemlösa män, vilket i denna studie var fyra gånger högre jämfört med män i befolkningen i övrigt (Borg 1974). Under 1970-talet följde sedan ytterligare avhandlingar om hemlösa mäns hälsa och dödlighet (Norman 1979, Åsander 1976). Även i dåvarande socialläkare och forskningsledare 1 Gunnar Ågrens avhandling om alkohol och dödlighet, vid socialmedicin, Karolinska Institutet, ingick hemlösa män som bodde på Skarpnäcksgården i Stockholm (Ågren 1989). Dödligheten var här tre gånger högre än övriga män i befolkningen och dödsorsakerna var alkoholrelaterade sjukdomar, såsom skrumplever och bukspottkörtelinflammation, men också en överdödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar. Den andra studien där kvinnors hälsa beskrivs, efter Gunnar Inghes studie 1962, genomfördes av Ingela Stadig, vid Stockholms stads Forsknings- och Utvecklingsenhet (FoU-enhet), och var en uppföljning av kvinnor som bott på institutionen Ängshöjden (Stadig 1987). Stadigs sexårsuppföljning (1978-84) visade bland annat att kvinnorna vid basåret 1978 (ett år innan institutionen stängdes) hade en medelålder på 35 år och att hälften hade missbruksproblem. Vid uppföljningen var drygt hälften av kvinnorna fortfarande aktuella inom socialtjänsten, närmare två tredjedelar hade varit föremål för somatisk sjukhusvård, och drygt hälften för psykiatrisk vård. Kvinnorna hade tio gånger högre dödlighet jämfört med kvinnor i befolkningen. Drygt en fjärdedel av dem hade under en 15-års period (1970-84) vårdats för självmordsförsök, två femtedelar för olika olyckshändelser, drygt en sjättedel för misshandel och våldtäkt, samt en sjättedel för olika former av förgiftningar. Ytterligare en studie där hemlösa kvinnors hälsa dokumenteras genomfördes vid Stockholms stads FoU-enhet och omfattade 341 kvinnor som någon gång under mitten av 1990-talet bott på Stockholms stads 1 Forskningsledare vid Stockholms stads Forsknings- och utvecklingsenhet (FoU-enhet). 7

kvinnohärbärge Hvilan (Beijer 1998). Tre fjärdedelar av kvinnorna hade missbruksproblem, hälften psykiska problem och en tredjedel hade både psykiska problem och missbruksproblem. Även i denna studie var misshandel vanligt förekommande. De som misshandlade kvinnorna var oftast deras pojkvänner. Studien visade också att ett mindre antal hemlösa kvinnor med psykiska problem hade bott under längre tid på härbärget, i huvudsak på grund av att de inte hade någon möjlighet att flytta därifrån därför att adekvata boendealternativ för dessa kvinnor saknades. Under 1990-talet och början av 2000-talet har också studier genomförts om hemlösa mäns hälsa (Beijer 1996, 1997, 2003). Dessa studier omfattade som mest ett 80-tal hemlösa män, de flesta med allvarliga psykiska problem, varav 15 procent hade diagnosen schizofreni. Drygt hälften hade varit hemlösa längre än fem år (Beijer 1997). Vid en uppföljning fem år senare visade det sig att de flesta fortfarande var hemlösa, överdödligheten var fem gånger högre jämfört med normalbefolkningen och männens vård på sjukhus hade ökat markant när de bodde på härbärgen eller var uteliggare. Omvänt, när de bodde på boendeinstitutioner, i träningslägenheter och liknande, minskade inläggningarna på sjukhus (Beijer 2003, Beijer m fl 2007). Studierna om hemlösas hälsa i Sverige sedan 1960-talet har genomförts på olika sätt där kliniska undersökningar av målgruppen varit mer sällsynta medan intervjuer med hemlösa, akt- och registerstudier varit vanligare. Studierna har handlat om hemlösa män, eller om hemlösa kvinnor. Ett av tre undantag är en klinisk tvärvetenskaplig pilotstudie i samarbete mellan Karolinska Institutet, Stockholms läns landsting och Stockholms stads FoU-enhet, som genomfördes år 2000 och där både hemlösa män och kvinnor deltog, 22 män och 13 kvinnor (Halldin, Beijer, m fl, 2001). I denna studie tenderade kvinnorna ha större fysisk och psykisk ohälsa än männen. I en annan studie om hälsa och livsvillkor bland hemlösa deltog både män och kvinnor (Burström m fl 2007). Även i studier om hemlösas tandhälsa har både män och kvinnor deltagit (de Palma 2006). De kartläggningar som genomförts av hemlösa i Sverige och i Stockholm har också speglat något av hälsan i och med uppgifter om förekomsten av alkohol- och drogmissbruk samt psykiska problem bland de hemlösa (Ågren, Berglund & Franér 1994, Finne 2003, Socialstyrelsen 1994, 2006). Kartläggningarna visar att tre fjärdedelar av de hemlösa har missbruksproblem och cirka två femtedelar har psykiska problem. Närmast en fjärdedel av hemlöshetspopulationen är kvinnor. Kvinnorna är yngre än männen. Andelen fler kvinnor än män använder droger, samt fler kvinnor än män har psykiska problem. Den historiska och den nutida övergripande bilden i Sverige om hemlösas hälsa är alltså ganska god. De är dock svårt att jämföra de olika studierna med varandra på grund av de olika metoder som använts. Ett försök har gjorts när det gäller hemlösa kvinnor: Gunnar Inghes studie om hemlösa kvinnor på härbärget Spjutet under 1960-talets början (Inghe 1962) har jämförts med Stockholms stads FoU-enhets studie av hemlösa kvinnor på härbärget Hvilan i mitten av 1990-talet (Beijer 1998). Av denna jämförelse kan slutsatsen dras att hemlösa kvinnor i vissa fall fått det sämre i nutid jämfört med 1960-talet: andelen hemlösa kvinnor med allvarliga psykiska problem hade ökat, inklusive en ökning av diagnosen schizofreni bland kvinnorna (Beijer 2004). När det gäller den internationella forskningen om hemlösas hälsa så är den ganska omfattande. Men stora delar av den internationella hemlöshetsforskningen handlar dock ofta om relativt små undersökningsgrupper, där många gånger enbart en särskild sjukdom har 8

studerats såsom hepatit C (Nyamanthi m fl 2002), tuberkulos (Solsona m fl 2001), AIDS (Culhane m fl 2001), diabetes (Hwang, Bugeja 2000), lungsjukdomar (Snyder & Eisner 2004), hudsjukdomar (Statigos & Katsmabas 2003), etc. Tillvägagångssättet har varit intervjuer med de hemlösa, eller kliniska undersökningar. Mer sällan har det genomförts större mer generaliserbara studier av hemlösas hälsa där också en jämförelse gjorts med en kontrollgrupp från befolkningen i övrigt. Detta beror bland annat på att det är kostsamt och tar lång tid att intervjua och kliniskt undersöka en större grupp personer. Dessutom är möjligheterna till större registerstudier delvis begränsade runt om i världen då man i många länder saknar enhetliga individbaserade registersystem, såsom till exempel Sveriges slutenvårdsdata. Denna studie Ett sätt att få en överblick av en grupp människors hälsa är att genomföra registerstudier av dem som vårdats på sjukhus. Men detta bygger på att registren som använts är korrekta och omfattar hela befolkningen. Sverige är i detta avseende ganska unikt på så sätt att alla som läggs in på sjukhus i hela landet registreras i ett och samma slutenvårdsregister. Där finns bland annat uppgifter om datum för inläggning och utskrivning, vilket sjukhus man vårdats vid, uppgifter om huvuddiagnos och eventuella bidiagnoser. Dessa register håller också en hög standard (Nilsson m fl 1994). Även om en registerstudie ger en större överblick och bidrar till att man kan göra en mer generaliserbar analys av resultatet, finns naturligtvis begränsningar även i detta förfarande. Att undersöka personers sjukhusvård ger förstås inte den sanna bilden av hälsa. Mycket av vården idag sker i öppenvård, men mycket vård sker också i hemmen där vi på olika sätt försöker kurera oss själva när vi mår dåligt fysiskt eller psykiskt. Hälsa är alltså så mycket mer, alltifrån den kliniska läkarundersökta/bedömda hälsan, till den hälsa som du själv bedömer; hur du själv känner att du mår. Detta innebär att, den som har en kronisk läkarklassificerad sjukdom kan uppfatta sig ha en god hälsa, medan den som inte bedöms vara sjuk kan uppfatta sig ha en dålig hälsa. Men vad denna rapport omfattar är den sjukdom eller skada som är så allvarlig att den kräver inläggning på sjukhus. Förekomsten av inläggningar på sjukhus är ett viktigt mått på en grupp människors hälsa och utsatthet. Denna studie är den första i sitt slag som dels jämför en stor grupp hemlösas sjukhusvård med befolkningen i övrigt och dels jämför män och kvinnors sjukhusvård med varandra. Studien uppfyller de krav som kan ställas på en undersökning som är generaliserbar. 9

METOD Denna studie omfattar 2285 hemlösa, 1757 män (77%) och 528 (23%) kvinnor, som någon gång under perioden 1995-97 var dokumenterat hemlösa inom Stockholms stads socialtjänst. Alla män och 268 av kvinnorna tillhörde Byrån för bostadslösa 2 1996-97. I syfte att öka antalet kvinnor i studien, för att på så sätt få en mer generaliserbar grupp, kompletterades gruppen med dem som var aktuella vid stadens härbärge för kvinnor, Hvilan, under perioden 1995-96. En femtedel av kvinnorna hade vistats endast en natt på härbärget under dessa år. Insamlingen av hemlöshetsgruppen har i huvudsak gjordes via personakter. Hemlöshetsgruppens medelålder, år 1996, var 42 år; 43 år för männen och 38 år för kvinnorna. Att kvinnorna var yngre än männen överensstämmer med de kartläggningar FoU-enheten genomfört av hemlösa i Stockholm under perioden 1993-2001 (Ågren m fl 1994, Finne 2003). För de personer som var aktuella vid Byrån för bostadslösa under en vecka år 1996, befann sig 7 procent i ett boende med boendestöd, 25 procent vistades på någon boendeinstitution, 26 procent var på behandlingshem, 5 procent i familjevård och 37 procent vistades ute, på härbärge eller någon annanstans (bodde hos kompisar, i husvagn, etc.) I förhållande till övriga i befolkningen är rapportens hemlöshetsgrupp en fattig grupp där 80 procent av männen och 83 procent av kvinnorna tjänade mindre än 100.000 kronor år 1996, medan detta gällde endast 20 procent av befolkningens män och 37 procent av befolkningens kvinnor. De hemlösa kvinnorna var fattigast. Till exempel hade en tredjedel av de hemlösa kvinnor ingen inkomst, medan detta gällde endast tre procent av övriga befolkningens kvinnor (tabell 1). Bland hemlösa män var knappt tre fjärdedelar svenska medborgare och en sjättedel nordiska medborgare, av dessa hade de flesta finskt medborgarskap. En mycket hög andel av hemlöshetsgruppens män och kvinnor var ensamstående (tabell 1). Table 1. Medborgarskap, inkomst och civilstånd, år 1996, för hemlöshetsgruppen och befolkningen i övrigt. Hemlösa Befolkningen* Män Kvinnor Män Kvinnor % % % % Medborgarskap Svenskt 71 79 94 94 Nordiskt 15 12 2 2 Utomnordiskt 14 8 4 4 Inkomst år 1996 0 kr 29 34 3 3 1-99.000 kr 51 49 17 34 Över 100.000 kr 20 17 80 63 Civilstånd Ensamstående (ogifta eller skilda) 90 81 60 54 * Källa: Statistiska centralbyrån (SCB). Gruppen hemlösa har jämförts med en kontrollgrupp ur den allmänna befolkningen. Kontrollgruppen består av ett avidentifierat och mot hemlöshetsgruppen köns- och åldersmatchat, 2 Nu: Enheten för hemlösa. 10

randomiserat urval av 5000 personer; 3750 män och 1250 kvinnor, som levde vid 1996 års ingång. Urvalet har inhämtats från Statistiska Centralbyrån. Data som rör vården på sjukhus har inhämtats från slutenvårdsregistret, Socialstyrelsens Epidemiologiska Centrum. Dessa data innehåller information om alla individer i Sverige som vårdats på sjukhus, såsom datum för in- och utskrivning och huvud- och bidiagnoser. Diagnoserna är klassificerade enligt det internationella klassificeringssystemet ICD (International Classification of Diseases). I denna rapport redovisas de hemlösas vård på sjukhus under en längre tidsperiod (en 18-års period) vilket innebär att ICD under denna period haft tre versioner (ICD-8, ICD-9 och ICD-10). De olika versionerna ICD-8 och ICD-9 har i denna rapport konverterats till ICD-10, där 17 huvuddiagnosgrupper efter ICD-10 s kategoriseringssystem redovisas i rapporten: Infektionssjukdomar och parasitsjukdomar (ICD-10: A00-B99), i rapporten presenterad som enbart Infektionssjukdomar - här ingår t.ex. tuberkulos, virushepatiter och Hiv/-Aids. Tumörer (ICD-10: C00-D48) här ingår både godartade tumörer och cancer, det senare så kallade maligna tumörer Sjukdomar i blod och blodbildande organ samt vissa rubbningar i immunsystemet (ICD-10: D50-D89), i rapporten Blodsjukdomar här ingår t.ex. nutritionsanemier (inkl järnbrist). Endokrina sjukdomar (ICD-10: E00-E90), här ingår t.ex. ämnesomsättningssjukdomar, inklusive diabetes. Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar (ICD-10: F00-F99) här ingår också beroendevård, d.v.s alkohol- och drogdiagnoser. Sjukdomar i nervsystemet (ICD-10: G00-G48) här ingår t.ex. parkinsons och alzheimers sjukdomar, epilepsi och multipel skleros. Sjukdomar i ögat och närliggande organ (ICD-10: H00-H59). Sjukdomar i örat och mastoidutskottet (ICD-10: H60-H95). Cirkulationsorganens sjukdomar (ICD-10: I00-I99) här ingår olika typer av hjärtsjukdomar, såsom ischemisk hjärtsjukdom (infarkter) och sjukdomar i hjärnans kärl, såsom hjärnblödning. Andningsorganens sjukdomar (ICD-10: J00-J99) här ingår t.ex. lunginflammation, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och astma. Matsmältningsorganens sjukdomar (ICD-10: K00-K93) här ingår sjukdomar i levern, bukspottkörteln, tänderna, käken och inflammation i matstrupen. Hudens och underhudens sjukdomar (ICD-10: L00-L99), Hudsjukdomar här ingår t.ex. infektioner i huden. Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven (ICD-10: K00-K93)- här ingår muskel-, led- och ryggsjukdomar och sjukdomar i mjukvävnaderna. Sjukdomar i urin- och könsorganen (ICD-10: N00-N99) - här ingår njursten och njursvikt, sjukdomar i urinorganen och i bröstkörtel, sjukdomar i de manliga och kvinnliga könsorganen. Graviditet och förlossning och barnsäng (ICD-10: O00-O99) exklusive aborter. Symtom, sjukdomstecken och onormala kliniska fynd och laboratoriefynd som ej klassificeras annorstädes (ICD-10: R00-R99) här ingår t.ex. onormal hjärtrytm, oförklarliga bröst- och buksmärtor, oförklarlig huvudvärk, onormalt mycket röda blodkroppar, etc. 11

Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker (ICD-10: S00-T98), i rapporten Skador & förgiftningar här ingår frakturer, sårskador, hjärnskakning, olika typer av förgiftningar. I denna rapport redovisas både huvud- och bidiagnoser när det gäller förekomsten av diagnoser, d.v.s. hur många personer i hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen som varit inlagda för respektive sjukdom/problem/skada. När det gäller antalet vårddagar i olika diagnosgrupper så redovisas enbart huvuddiagnos. Vid statistisk beräkning av risk att läggas in på sjukhus, relativ risk (RR), och vid beräkning av antal vårddagar per 1000 personer och år (så kallade personår) tas hänsyn till antalet avlidna under perioden 1995-2002. Uppgifter om avlidna har inhämtats från dödsorsaksregistret, Socialstyrelsens Epidemiologiska Centrum. Studien är godkänd av Karolinska forskningsetiska kommitté. Denna studie har kunnat genomföras tack vare ekonomiskt bidrag från Folkhälsoinstitutet och Socialdepartementet (Mobilisering mot narkotika, MOB) och till viss del också från Stockholms stads FoU-enhet. 12

PERIODEN 1985-2002 jämfört med kontrollgruppen Studiens resultat kan delas in i tre delar: den första och största delen (sid. 13-41) omfattar sjukhusvård under en 18-årsperiod (1985-2002) och är en jämförelse mellan hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen. Den andra delen (sid. 42-44) omfattar jämförelse mellan hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen under två tidsperioder men med fokus på själva hemlöshetsperioden (1995-97). Den sista delen (sid. 45-55) omfattar sjukhusvård under hemlöshetsperioden för enbart hemlösa (utan jämförelse med kontrollgruppen) i förhållande till den övrig undersökningsperioden. Antal och andel personer i olika diagnosgrupper Under en 18-årsperiod hade fyra femtedelar (81 %) av hemlöshetsgruppen vårdats på sjukhus oavsett diagnos, medan detta gällde drygt hälften (57 %) av kontrollgruppen (tabell 2). Hemlöshetsgruppen hade 50 procents högre risk 3 totalt att vårdas på sjukhus jämfört med kontrollgruppen, och en ökad risk i alla födelsegrupper. Störst risk (60 % högre risk) hade hemlösa födda 1950-69 (tabell 2), vilket år 1996 motsvarade dem som var 27-46 år. Tabell 2. Antal och andel (%) i kontrollgruppen respektive hemlöshetsgruppen som vårdats på sjukhus under perioden 1985-2002, totalt och i olika födelsegrupper (enligt huvuddiagnos). Tabellen visar också den risk (RR= relativa risk) för hemlösa i olika födelsegrupper att vårdas på sjukhus, jämfört med befolkningen i övrigt. Kontrollgrupp Hemlöshetsgrupp Födda år Antal % Antal % RR <1929 223 87,6 112 91,4 1,1 1930-39 256 70,7 151 88,8 1,2 1940-49 599 55,8 434 88,6 1,3 1950-59 753 52,8 550 83,8 1,6 1960-69 720 56,5 427 73,8 1,6 1970> 282 47,0 179 66,5 1,4 Totalt 2.833 56,7 1.853 81,1 1,5 När det gällde inläggningar för olika diagnoskategorier (tabell 3) hade närmare tre fjärdedelar av de hemlösa vårdats för fysiska sjukdomar och närmare två tredjedelar för psykiska sjukdomar, inklusive beroendevård (alkohol- och drogproblem som kategoriseras under psykiska sjukdomar, se metodavsnitt sid. 11). Andelen fler i kontrollgruppen hade vårdats för graviditet & förlossningar. 3 Vid beräkning av risk (RR: relativ risk) tas hänsyn till antalet avlidna i varje födelsegrupp under varje år i undersökningsperioden (se metoddelen). Risk räknas från 1,0. Omvandlat i procent innebär t.ex. att en RR av 1,5 (tabell 2) är en risk på cirka 50%. 13

Tabell 3. Antal och andelen (%) personer som vårdats på sjukhus för fysiska sjukdomar och skador, psykiska sjukdomar (inklusive inläggning för missbruksproblem) och graviditet och förlossningar, enligt huvud- & bidiagnos under perioden 1985-2002, samt medelålder vid inläggning på sjukhus. Kontrollgruppen Antal Andelen personer (%) av Medelålder vid inläggn på sjukhus Hemlöshetsgruppen Antal Andelen personer (%) av Medelålder vid inläggn på sjukhus Vård på Sjukhus för kontrollgr hemlöshetsgr Fysiska sjukdomar 2.426 48,5 48 år 1.645 72,0 45 år Psykiska sjukdomar 313 6,3 41 år 1.364 59,7 43 år varav beroendevård 136 2,7 43 år 1.184 51,8 44 år Graviditet & förlossning* 536 10,7 29 år 163 7,1 29 år Totalt 2.833 56,7 44 år 1.853 81,1 44 år * Graviditet & förlossning redovisas på grund av att denna diagnosgrupp inte ingår i fysiska eller psykiska sjukdomar. Den största skillnaden mellan hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen finner man i psykiska sjukdomar, särskilt inom beroendevård (tabell 3). Hemlösa hade nästan 20 gånger högre risk 4 att hamna på sjukhus för beroendevård (alkohol och droger)! Totalt för psykiska sjukdomar (inklusive beroendevård) hade de hemlösa närmast en 10 gånger högre risk 5 jämfört med kontrollgruppen. Hemlöshetsgruppen hade cirka 50 procents högre risk 6 att vårdas på sjukhus för fysiska sjukdomar och skador. Hemlösa som vårdats för fysiska sjukdomar och skador var i genomsnitt yngre än kontrollgruppen (tabell 3). Medelåldern vid inläggningar för psykiska sjukdomar, inklusive beroendevård, var däremot högre i hemlöshetsgruppen jämfört med kontrollgruppen, medan medelåldern totalt och i graviditet/förlossning var den samma i båda grupperna. 4 RR: 19,5: omvandlat i procent: ca 1850 % högre risk. 5 RR: 9,8: omvandlat i procent: ca 880 % högre risk. 6 RR: 1,5: omvandlat i procent: 52 % högre risk. 14

Infektions sjkd Tumörsjkd Blodsjkd Endokr sjkd Psykiatriska sjkd Sjkd i nervsyst Sjkd i ögat Sjkd i örat Sjkd i cirkulations syst Sjkd i andningsorg Kontrollgr Hemlösa Sjkd i matsmältn.org Hudsjd Muskulosjd Sjkd i urin- o könsorg Grav o förlossn Symtom Skador o förgiftn 0 10 20 30 40 50 60 70 Procent Figur 1. Andelen (procent) i hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen som vårdats på sjukhus i olika diagnosgrupper under perioden 1985-2002, enligt huvud- och bidiagnos. Vid en jämförelse mellan hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen i de 17 diagnoskategorierna 7 (figur 1) dominerade hemlöshetsgruppen i alla, utom i tumörsjukdomar och graviditet & förlossning. Närmare 60 procent av hemlöshetsgruppen hade vårdats för psykiska sjukdomar (inkl beroendevård) och: 43 procent hade vårdats för skador & förgiftningar, 29 procent för symtom, 28 procent för infektionssjukdomar, 23 procent för sjukdomar i matsmältningsorganen och 21 procent för sjukdomar i andningsorganen. De fem mest dominerande diagnosgrupperna i kontrollgruppen var: skador & förgiftningar och symtom (14 %), sjukdomar i matsmältningsorganen (12 %), sjukdomar i cirkulationsorganen och graviditet & förlossningar (11 %). För kontrollgruppen kom psykiska sjukdomar först på tionde plats. 7 Se metodavsnitt sid. 11. 15

När det gällde skillnaderna/gapet mellan hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen fanns de största skillnaderna i psykiska sjukdomar, där tio gånger fler hemlösa vårdats. Vidare hade sju gånger fler i hemlöshetsgruppen vårdas för hudsjukdomar 8, drygt fem gånger fler för infektionssjukdomar 9, knappt fem gånger fler för blodsjukdomar 10, nästan fyra gånger fler för sjukdomar i ögat 11 och drygt tre gånger fler hade vårdats i hemlöshetsgruppen för sjukdomar i nervsystemet 12 och för skador & förgiftningar 13. Fysiska sjukdomar och skador Två femtedelar av hemlöshetsgruppen hade vårdats för skador & förgiftningar (figur 1), där 20 procent av den vårdats för frakturer, 14 procent för hjärnskakning, 13 procent för förgiftning och 12 procent för sårskada. Motsvarande andel i kontrollgruppen var: sex procent för frakturer, två procent för hjärnskakning, en procent för förgiftning eller sårskada. Skillnaderna mellan hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen, uträknat per person och år, var mycket stor: nio gånger fler i hemlöshetsgruppen hade vårdats för förgiftning, drygt åtta gånger fler för sårskada, sju gånger fler för hjärnskakning och mer än tre gånger fler för frakturer. Närmast en tredjedel av hemlöshetsgruppen hade vårdats för symtom och sjukdomstecken (figur 1). Den dominerande diagnosen inom denna grupp var ospecificerade bröst- och buksmärtor vilket drabbat 14 procent av hemlöshetsgruppen, men endast sju procent av kontrollgruppen. Drygt en fjärdedel av hemlöshetsgruppen i figur 1 hade vårdats för infektionssjukdomar: en sjättedel (16 %) hade vårdats för virushepatiter (därav 11 % för hepatit C), fem procent för rosfeber, två procent för Hiv/aids, och 0,4 procent för tuberkulos. I kontrollgruppen hade 0,4 procent vårdats för virushepatiter (0,2 % för hepatit C), 0,7 procent för rosfeber, en person för Hiv/aids (0,02 %) och 0,2 procent för tuberkulos. Uträknat per person och år hade 112 gånger fler i hemlöshetsgruppen vårdats för Hiv/aids, 40 gånger fler för virushepatit (71 gånger fler för hepatit C), åtta gånger fler för rosfeber och tre gånger fler för tuberkulos, jämfört med kontrollgruppen. Nästan en fjärdedel av hemlöshetsgruppen (figur 1) hade vårdats för sjukdomar i matsmältningsorganen; bland annat sex procent för leversjukdomar och tre procent för sjukdomar i bukspottkörteln. I kontrollgruppen hade 12 procent vårdats för sjukdomar i matsmältningsorganen: endast 0,6 procent för leversjukdomar och 0,3 procent för sjukdomar i bukspottkörteln. Uträknat per person och år hade tio gånger fler i hemlöshetsgruppen vårdats för leversjukdomar och nio gånger fler för sjukdomar i bukspottkörteln. Drygt en femtedel av hemlöshetsgruppen hade vårdats för sjukdomar i andningsorganen: tio procent för lunginflammation och fem procent för kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). I kontrollgruppen hade två procent vårdats för lunginflammation och en procent för KOL. 8 RR = 6,80: omvandlat i procent: ca 580 % högre risk. 9 RR = 5,35: omvandlat i procent: ca 440 % högre risk. 10 RR = 4,55: omvandlat i procent: ca 360 % högre risk. 11 RR = 3,67: omvandlat i procent: ca 270 % högre risk. 12 RR = 3,36: omvandlat i procent: ca 240 % högre risk. 13 RR = 3,18: omvandlat i procent: ca 220 % högre risk. 16

Uträknat per person och år hade sex gånger fler i hemlöshetsgruppen vårdats för lunginflammation och fem gånger fler för KOL. En sjättedel (17 %) av hemlöshetsgruppen i figur 1 (11 % av kontrollgruppen) hade vårdats för cirkulationsorganens sjukdomar. I både hemlöshetsgruppen och i kontrollgruppen var hjärtsjukdomar de mest dominerande (11 %, respektive 8 %). Det fanns ingen direkt skillnad mellan grupperna när det gällde andelen vårdade för ischemiska hjärtsjukdomar (såsom hjärtinfarkter): 4,3 procent av hemlöshetsgruppen och 4,5 procent av kontrollgruppen. Andelen fler i hemlöshetsgruppen hade dock vårdats för olika hjärnsjukdomar (3,9 % respektive 2,3 %), de flesta för hjärnblödning (3,2 % respektive 1,9 %). Skillnaderna (uträknat per person och år) var här mindre mellan hemlöshetsgrupp och kontrollgrupp än i de andra diagnosgrupperna: 1,4 gånger fler i hemlöshetsgruppen hade vårdats för olika hjärtsjukdomar och 1,8 gånger för hjärnsjukdomar och hjärnblödningar. Nästan en sjättedel (14 %) av hemlöshetsgruppen hade vårdats för sjukdomar i urin- och könsorganen (figur 1), sju procent för enbart sjukdomar i könsorganen. I kontrollgruppen hade nio procent vårdats för sjukdomar i urin- och könsorganen; fem procent för sjukdomar i könsorganen. Uträknat per person och år hade 1,7 gånger fler i hemlöshetsgruppen vårdats för sjukdomar i urin- och könsorganen, och 1,3 gånger fler för enbart sjukdomar i könsorganen. Tolv procent av hemlöshetsgruppen (figur 1), hade vårdats för sjukdomar i muskuloskeletala systemet 14 och åtta procent av kontrollgruppen. Inga särskilda underdiagnosgrupper urskiljde sig här. Slutligen kan nämnas att knappt 12 procent av hemlöshetsgruppen hade vårdats för hudsjukdomar, medan knappt två procent av kontrollgruppen. Nio procent av hemlöshetsgruppen hade vårdats för infektioner i huden, medan detta gällde endast en procent av kontrollgruppen. Tio gånger fler i hemlöshetsgruppen hade vårdats för infektion i huden. Psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger När det gällde huvuddiagnosgruppen psykiska sjukdomar dominerade beroendevård (vård för alkohol och droger) i hemlöshetsgruppen (tabell 3), där 40 procent hade vårdats för alkohol, 31 procent för droger och 23 procent för kombination av olika droger. Bland drogerna dominerade amfetaminet/cs, som 19 procent av de hemlösa vårdats för, därefter kom opiater/heroin (12 %), cannabis (10 %) och sedativa och hypnotika (lugnande- och sömnmedel, 8 %). I kontrollgruppen hade två procent vårdats för alkohol och 0,8 procent för droger och 0,6 procent för kombination av olika droger. En mycket liten andel av kontrollgruppen hade vårdats för sedativa och hypnotika (0,5 %), amfetamin/cs (0,3 %) och opiater/heroin och cannabis (0,2 %). Vid en jämförelse mellan hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen, uträknat per person och år, hade 20 gånger fler i hemlöshetsgruppen vårdats för alkohol och droger; 17 gånger fler för enbart alkohol, 37 gånger fler för droger och 41 gånger fler för kombination av olika droger. När det gällde drogerna hade 70 gånger fler i hemlöshetsgruppen vårdats för amfetamin, 68 gånger fler för opiater, och 16 gånger fler för sedativa och hypnotiska preparat. 14 Såsom sjukdomar i muskel, led och rygg och mjukvävnader (se metodavsnittet). 17

Drygt en femtedel av hemlöshetsgruppen (22,0 %) hade någon gång vårdats för psykoser, inklusive 8,3 procent för schizofreni. En stor andel av hemlöshetsgruppen hade också vårdats för personlighetsstörning (9,4 procent). Av kontrollgruppen hade endast två procent vårdats för psykoser; 0,8 procent för schizofreni. En mycket liten andel av kontrollgruppen (0,6 %) hade vårdats för personlighetsstörning. Skillnaderna, per person och år, mellan hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen var därför också här mycket stor: 12 gånger fler i hemlöshetsgruppen hade vårdats för psykoser (11 gånger fler för schizofreni) och 16 gånger fler för personlighetsstörning. 18

Antal och andel män och kvinnor, perioden 1985-2002 Av hemlöshetsgruppens män hade cirka 80 procent (tabell 4) vårdats på sjukhus under 18-årsperioden (1985-2002), medan detta gällde för hälften (51 %) av kontrollgruppens män. Risken var cirka 60 procent högre (RR 1,6) totalt för männen i hemlöshetsgruppen att hamna på sjukhus, jämfört med kontrollgruppens män. Störst risk (RR 1,8) hade hemlöshetsgruppens män i födelsegruppen 1950-59 (som år 1996 var 37-46 år). Tabell 4. Andel (%) män och kvinnor vårdade på sjukhus under perioden 1985-2002, enligt huvudoch bidiagnos, totalt och i olika födelsegrupper, samt risk (relativ risk = RR) för kvinnor i hemlöshetsgruppen i förhållande till kvinnor i kontrollgruppen (Hkv/Kkv), och för män hemlöshetsgruppen i förhållande till män i kontrollgruppen (Hm/Km), samt kvinnor i hemlöshetsgruppen i förhållande till män i hemlöshetsgruppen (Hkv/Hm). Kontrollgrupp Hemlöshetsgrupp Män Kvinnor Män Kvinnor Hkv/Kkv Hm/Km Hkv/Hm Födda år Antal % Antal % Antal % Antal % RR RR RR <1929 195 73,9 28 73,7 101 94,4 11 78,6 1,1 1,2 0,7 1930-39 212 70,7 44 71,0 130 90,3 21 80,8 1,2 1,4 0,9 1940-49 474 55,0 125 59,0 356 89,0 78 86,7 1,5 1,7 1,0 1950-59 493 45,4 260 76,9 417 81,5 133 92,4 1,2 1,8 1,1 1960-69 392 43,6 328 87,5 285 68,2 142 88,2 1,0 1,6 1,3 1970> 149 39,7 133 59,1 110 62,5 69 74,2 1,3 1,6 1,2 Totalt 1.915 51,1 918 73,4 1.399 79,6 454 86,0 1,2 1,6 1,1 Fler kvinnor än män i hemlöshetsgruppen hade vårdats på sjukhus (86 % kvinnor, tabell 4). Hemlöshetsgruppens kvinnor hade totalt sett inte lika stor risk att hamna på sjukhus i förhållande till kontrollgruppens kvinnor, som hemlöshetsgruppens män i förhållande till kontrollgruppens män (tabell 4). Risken var här endast 20 procent högre (RR 1,2, tabell 4). Detta beror bland annat på att färre kvinnor i hemlöshetsgruppen vårdats för graviditet & förlossningar (tabell 5). Bland hemlöshetsgruppens kvinnor hade födda 1940-49 (som år 1996 var i åldrarna 47-56 år) den största risken att hamna på sjukhus (RR 1,5). Hemlöshetsgruppens kvinnor hade tio procents högre risk totalt (RR 1,1) att vårdas på sjukhus i förhållande till männen (tabell 4). Tabell 5. Antal och andelen (%) män och kvinnor, samt medelålder vid inläggning på sjukhus, enligt huvud- & bidiagnos, för fysiska sjukdomar och skador, psykiska sjukdomar (inklusive beroendevård), samt graviditet och förlossningar, under perioden 1985-2002. Kontrollgrupp Hemlösa Män Kvinnor Män Kvinnor Antal % Åld Antal % åld Antal % åld Antal % Åld Fysiska sjukd 1.810 48,3 50 616 49,3 41 1.247 71,0 47 398 75,4 39 Psykiska sjukd 252 6,7 42 61 4,9 36 1.018 57,9 46 346 65,5 36 varav beroendevård 124 3,3 43 12 1,0 33 916 52,1 46 268 50,8 36 Grav o Förlossn - - - 536 42,9 29 - - - 163 30,9 29 Totalt 1.915 51,1 49 918 73,4 36 1.399 79,6 46 454 86,0 37 19

Fysiska sjukdomar och skador Kvinnor Hemlöshetsgruppens kvinnor (tabell 5) var något äldre, totalt sett, vid inläggning på sjukhus, jämfört med kvinnor i kontrollgruppen, men yngre vid inläggning för fysiska sjukdomar och skador (likt hemlöshetsgruppens män i förhållande till kontrollgruppens män). Tre fjärdedelar av hemlöshetsgruppens kvinnor hade vårdats för fysiska sjukdomar och skador, medan endast hälften av kontrollgruppens kvinnor (tabell 6). Uträknat i risk hade hemlöshetsgruppens kvinnor cirka 80 procents högre risk totalt i förhållande till kontrollgruppens kvinnor (RR 1,8, tabell 6), och högre risk i alla åldersgrupperna, där den högsta risken fanns för kvinnor födda 1960-69 (27-36 års ålder 1996), som hade närmaste en dubbelt så hög risk (RR 1,9, tabell 5). Tabell 6. Andel (%) män och kvinnor vårdade på sjukhus för fysiska sjukdomar och skador under perioden 1985-2002, enligt huvud- och bidiagnos, totalt och i olika födelsegrupper, samt risk (relativ risk = RR) för hemlöshetsgruppens kvinnor i förhållande till kvinnor i kontrollgruppen (Hkv/Kkv), och för hemlöshetsgruppens män i förhållande till män i kontrollgruppen (Hm/Km), samt hemlöshetsgruppens kvinnor i förhållande till hemlöshetsgruppens män (Hkv/Hm). Kontrollgrupp Hemlöshetsgruppen Män Kvinnor Män Kvinnor Hkv/Kkv Hm/Km Hkv/Hm Födda år Antal % Antal % Antal % Antal % RR RR RR <1929 195 86,3 27 73,7 96 87,7 11 78,6 1,1 1,2 0,8 1930-39 210 70,0 44 71,0 120 83,3 19 73,1 1,1 1,3 0,9 1940-49 453 52,6 114 53,8 324 81,0 69 76,7 1,5 1,6 1,0* 1950-59 451 41,5 179 53,0 370 88,1 114 79,2 1,5 1,8 1,1 1960-69 361 40,1 164 43,7 247 59,1 129 80,1 1,9 1,5 1,4 1970> 140 37,3 88 39,1 92 52,3 56 60,2 1,5 1,4 1,2 Totalt 1.810 48,3 616 49,3 1.249 71,1 398 75,4 1,8 1,5 1,2 * Ingen statistisk skillnad mellan hemlösa män och kvinnor. Hemlöshetsgruppens kvinnor dominerade i alla diagnoser, i förhållande till kontrollgruppens kvinnor, utom i tumörsjukdomar (tabell 7). Den mest utmärkande diagnosen för hemlöshetsgruppens kvinnor (tabell 7), där gapet var extremt stort i förhållande till kontrollguppens kvinnor, var hepatit C, där risken att vårdas på sjukhus var 200 gånger större (RR 200,2, under Hkv/Kkv i tabell 7). Förutom virushepatiter var gapet särskilt stort också i diagnoserna förgiftningar, sårskada, hudinfektion, rosfeber, leversjukdomar, blodförgiftning, hjärnskakning och epilepsi, där hemlösa kvinnor hade mellan 8-18 gånger större risk att hamna på sjukhus, jämfört med kontrollgruppens kvinnor (tabell 7). Män Hemlöshetsgruppens män var yngre vid inläggning på sjukhus, jämfört med män i kontrollgruppen, totalt och för fysiska sjukdomar (tabell 5, sid. 19). Närmare tre fjärdedelar av dem hade vårdats för fysiska sjukdomar och skador, medan detta gällde knapp hälften av männen i kontrollgruppen (tabell 6). Risken att vårdas på sjukhus för fysiska sjukdomar och skador för hemlösa män i förhållande till kontrollgruppens män var cirka 50 procent högre (RR 1,5, tabell 6). 20

Tabell 7. Andel (%) män och kvinnor vårdade på sjukhus för olika diagnosgrupper för fysiska sjukdomar och skador under perioden 1985-2002, enligt huvud- och bidiagnos, samt risk (relativ risk = RR) för hemlöshetsgruppens kvinnor i förhållande till kvinnor i kontrollgruppen (Hkv/Kkv), och för hemlöshetsgruppens män i förhållande till män i kontrollgruppen (Hm/Km), samt hemlöshetsgruppens kvinnor i förhållande till hemlöshetsgruppens män (Hkv/Hm). Kontrollgrupp Hemlösa % % RR Kvinnor Män Kvinnor Män Hkv/Kkv Hm/Km Hkv/Hm Infektionssjukdomar 5,3 5,3 30,3 26,8 5,9 5,2 1,1 tuberkulos 0,2 0,1 0,4 0,5 1,6 3,5 0,8 rosfeber 0,3 0,8 4,4 5,7 13,9 7,3 0,8 virushepatiter 0,2 0,5 22,4 13,4 142,3 28,7 1,6 hepatit C 0,1 0,2 15,7 9,6 200,2 52,9 1,6 HIV/aids - 0,03 2,5 2,1-81,0 1,2 blodförgiftning 0,3 0,5 3,6 2,7 11,5 5,8 1,3 Tumörer 9,0 4,1 8,1 4.6 0,9 1,1 1,8 cancertumörer 3,4 2,9 3,8 3,7 1,2 1,3 1,0* cancer i lever - 0,1 0,2 0,3-3,7 0,7 Blodsjukdomar 0,3 0,3 6,8 5,4 5,4 4,3 1,3 nutritionsanemier 0,2 0,2 1,3 0,9 8,4 4,4 1,4 Endokrina sjukdomar 4,2 4,8 7,2 9,6 1,7 2,1 0,7 diabetes 1,6 2,8 2,1 5,4 1,3 2,0 0,4 Sjukdomar i nervsystemet 2,7 3,5 10,4 10,9 3,9 3,2 0,9 epilepsi 2.4 2.7 6,6 7,5 8,4 8,7 0,9 Sjukdomar i ögat 0,8 0,9 1,5 2,6 2,8 3,9 0,6 Sjukdomar i örat 0,6 0,7 2,1 2,2 1,7 2,1 1,0* Cirkulationsorg sjukdomar 6,4 12,6 12,5 18,2 2,0 1,5 0,7 hjärtsjukdomar 4,1 9,8 8,3 12,3 2,1 1,3 0,7 ischemiska hjärtsjukdomar 1,7 5,5 1,9 5,1 1,2 0,9 0,4 hjärnsjukdomar 1,0 2,8 2,5 4,4 2,6 1,6 0,6 hjärnblödning 0,9 2,2 1,9 3,6 2,2 1,7 0,5 Andningsorganens sjukd 8,1 7,5 19,5 21,4 2,5 2,9 0,9 lunginflammation 1,3 1,8 8,0 10,8 6,3 6,3 0,7 KOL 0,9 1,2 5,9 4,8 6,8 4,2 1,2 Matsmältningsorg sjukdomar 10,5 12,3 21,4 23,2 2,1 1,9 0,9 leversjukdomar 0,3 0,6 4,2 5,9 13,3 9,5 0,7 sjukdomar i bukspottkörteln 0,2 0,4 1,5 3,4 6,4 9,4 0,4 Hudsjukdomar 1,9 1,7 10,8 12,0 5,7 7,2 0,9 hudinfektioner 0,6 1,0 8,7 8,4 13,9 9,0 1,0* Sjukd i muskuloskeletala syst 7,2 8,5 10,2 12,6 1,5 1,5 0,8 Sjukd i urin- och könsorganen 15,2 6,4 28,8 9,7 1,9 1,6 2,9 sjukdomar i könsorganen 11,8 3,4 19,3 2,9 1,7 1,0* 6,6 Symtom 15,0 13,1 32,2 28,4 2,2 2,2 1,1 bröst- och buksmärtor 8,5 6,3 16,5 13,1 2,0 2,1 1,2 Skador och förgiftningar 9,3 15,6 43,6 43,3 4,8 2,9 1,0* frakturer 4,1 6,3 15,5 20,9 3,9 3,4 0,7 hjärnskakning 1,2 2,2 11,7 14,4 10,0 6,8 0,8 sårskada 0,6 1,8 8,3 13,0 15,2 7,2 0,6 förgiftningar 1,0 1,5 18,8 10,6 18,4 7,3 1,7 * Ingen statistisk skillnad mellan grupperna. 21

Fler män i hemlöshetsgruppen, jämfört med män i kontrollgruppen, hade vårdats i de olika diagnoserna (tabell 7), utom i ischemiska hjärtsjukdomar (t.ex. hjärtinfarkter) och sjukdomar i könsorganen. De mest utmärkande diagnoserna för hemlöshetsgruppens män, där gapet var stort i förhållande till kontrollguppens män, beräknat per person och år, var (som för hemlöshetsgruppens kvinnor i förhållande till kontrollgruppens kvinnor) virushepatiter, inklusive hepatit C (RR 28,7 respektive RR 52,9, tabell 7). Men framför allt var risken stor, för män i hemlöshetsgruppen att vårdas för HIV/aids. För övrigt hade 6-10 gånger fler män i hemlöshetsgruppen vårdats för sjukdomar i lever och bukspottkörtel, hudinfektioner, epilepsi, rosfeber, förgiftningar, sårskada och hjärnskakning, jämfört med män i kontrollgruppen (tabell 7). Jämförelse mellan män och kvinnor i hemlöshetsgruppen Gapet mellan hemlöshetsgruppens kvinnor och kontrollgruppens kvinnor var något större (RR 1,8), än mellan hemlöshetsgruppens män och kontrollgruppens män (RR 1,5) när det gällde fysiska sjukdomar och skador (tabell 6, sid. 20). När det gällde förhållandet mellan hemlöshetsgruppens män och kvinnor hade andelen fler män vårdats för i huvudsak mer traditionellt manliga sjukdomar såsom sjukdomar i cirkulationsorganen och matsmältningsorganen. De hade högre risk än kvinnorna att hamna på sjukhus för till exempel tuberkulos, rosfeber, diabetes, epilepsi, frakturer. De låg på samma höga nivå som hemlösa kvinnor när det gällde cancertumörer, men inte tumörer totalt. Andelen fler kvinnor än män i hemlöshetsgruppen hade vårdats för infektionssjukdomar, inklusive virushepatiter (särskilt hepatit C), blodförgiftning och HIV/aids, blodsjukdomar; inklusive nutritionsanemier (inkl järnbrist), KOL och förgiftningar (i kontrollgruppen hade fler män än kvinnor vårdats i dessa diagnoser.) Hemlöshetsgruppens kvinnor låg också på samma höga nivå som männen i diagnosgruppen skador & förgiftningar, samt diagnosen hudinfektioner (tabell 7). Fler kvinnor än män i hemlöshetsgruppen hade också vårdats för tumörer, exklusive cancertumörer (tabell 7), vilket inte var uppseendeväckande eftersom fler kvinnor än män i kontrollgruppen också vårdats för tumörer. 22

Psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger Skillnaden mellan hemlöshetsgruppens kvinnor och kontrollgruppens kvinnor och mellan hemlöshetsgruppens män och kontrollgruppens män var oerhört stor när det gällde andelen vårdade personer på sjukhus i olika psykiska diagnoser, inklusive beroendevård (tabell 8). Hälften av hemlöshetsgruppens män och kvinnor hade vårdats för alkohol eller droger, medan detta endast gällde några få procent av kontrollgruppens män och kvinnor (tabell 5, sid. 19). Tabell 8. Andel (%) män och kvinnor vårdade på sjukhus för psykiska sjukdomar, inklusive beroendevård under perioden 1985-2002, enligt huvud- och bidiagnos, totalt och i olika födelsegrupper, samt risk (relativ risk = RR) för hemlöshetsgruppens kvinnor i förhållande till kvinnor i kontrollgruppen (Hkv/Kkv), och för hemlöshetsgruppens män i förhållande till män i kontrollgruppen (Hm/Km), samt hemlöshetsgruppens kvinnor i förhållande till hemlöshetsgruppens män (Hkv/Hm). Kontrollgrupp Hemlöshetsgruppen Män Kvinnor Män Kvinnor Hkv/Kkv Hm/Km Hkv/Hm Födda år Antal % Antal % Antal % Antal % RR RR RR <1929 70 65,4 5 35,7 26 11,5 4 10,5 3,4 6,3 0,5 1930-39 18 6,0 2 3,2 106 73,6 16 61,5 20,0 13,1 0,8 1940-49 61 7,1 8 3,8 300 75,0 65 72,2 19,7 10,9 1,0* 1950-59 80 7,4 16 4,7 311 60,7 119 82,6 17,9 8,4 1,4 1960-69 52 5,8 21 5,6 181 43,3 104 64,6 11,7 7,6 1,5 1970> 15 4,0 10 4,4 52 29,6 37 39,8 9,0 7,4 1,3 Totalt 252 6,7 61 4,9 1020 58,1 346 65,5 18,0 8,9 1,5 *Ingen statistisk skillnad mellan grupperna. Kvinnor Hemlöshetsgruppens kvinnor och kontrollgruppens kvinnor var i genomsnitt lika gamla vid inläggning på sjukhus för psykiska sjukdomar, men kvinnor i hemlöshetsgruppen var äldre när det gällde beroendevård (tabell 5, sid. 19). Vid en närmare granskning av vården för psykiska sjukdomar, inklusive beroendevård, hade hemlöshetsgruppens kvinnor, i förhållande till kontrollgruppens kvinnor, en extremt hög risk att hamna på sjukhus totalt (RR 18,0, tabell 8). Största var risken, 20 gånger högre risk, i födelsegrupperna 1930-39 och 1940-49 (åldrarna 57-66 år respektive 47-56 år, 1996, tabell 8). Risken var mycket hög för hemlöshetsgruppens kvinnor, jämfört med kontrollgruppens kvinnor, när det gällde psykiska sjukdomar såsom schizofreni (32 gånger högre risk) och personlighetsstörning (56 gånger högre risk). Hemlöshetsgruppens kvinnor hade också 6 gånger högre risk att vårdas på sjukhus för demens (tabell 9). När det gällde enbart beroendevård och skillnaden mellan kvinnorna i hemlöshetsgruppen och kontrollgruppen, uträknat per person och år i tabell 9, hade hemlöshetsgruppens kvinnor 122 gånger högre risk att vårdas för droger. Vidare, och med andra ord: 330 gånger fler kvinnor i hemlöshetsgruppen hade vårdats för amfetamin, 123 gånger fler för kombination av olika droger, 76 gånger fler för opiater, 64 gånger fler för cannabis och 54 gånger fler kvinnor i hemlöshetsgruppen hade vårdats för alkohol (tabell 9). Genomgående var skillnaderna mellan hemlöshetsgruppens kvinnor och kontrollgruppens kvinnor större än mellan hemlöshetsgruppens män och kontrollgruppens män. 23