RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET FRAMSTEG MOT KYOTO- OCH EUROPA 2020-MÅLEN

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 9.10.2013 COM(2013) 698 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET FRAMSTEG MOT KYOTO- OCH EUROPA 2020-MÅLEN (i enlighet med artikel 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG) {SWD(2013) 410 final} SV SV

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET FRAMSTEG MOT KYOTO- OCH EUROPA 2020-MÅLEN (i enlighet med artikel 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG) SV 2 SV

INNEHÅLLSFÖRTECKNING RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET FRAMSTEG MOT KYOTO- OCH EUROPA 2020-MÅLEN... 1 1. Sammanfattning... 3 2. Faktiska framsteg 1990 2011... 6 2.1. Trender för utsläpp av växthusgaser i medlemsstaterna... 6 2.2. Växthusgasintensitet och per capita-utsläpp 2011... 7 2.3. Utsläpp av växthusgaser 2011 jämfört med 2010... 9 2.4. Utsläppstrender i de viktigaste sektorerna... 9 3. Framsteg mot Kyotomålet... 10 3.1. Den första åtagandeperioden (2008 2012)... 10 3.1.1. EU-28... 10 3.1.2. EU -15... 11 3.1.3. EU-11... 11 3.2. Aktörernas och regeringarnas förväntade användning av Kyotomekanismer... 12 3.3. Planerad användning av kolsänkor... 13 4. Framsteg mot 2020-målet... 14 4.1. EU:s mål att minska utsläppen av växthusgaser till 2020... 14 4.2. Beräknat avstånd till målen... 14 5. Genomförande av unionens klimatförändringspolitik... 17 5.1. Minskade utsläpp... 17 5.1.1. EU:s utsläppshandelssystem... 17 5.1.2. Andra strategier och åtgärder... 18 5.2. Klimatanpassning... 19 5.3. Klimatfinansiering... 20 5.4. Forskning och innovation på klimatområdet... 20 6. Situationen i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna... 21 SV 3 SV

1. SAMMANFATTNING Kyotomålet överträffas, 2008 2012 Under 2011 var de totala utsläppen av växthusgaser i EU-28, om utsläpp och upptag genom LULUCF (markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk) och utsläpp från internationell luftfart inte räknas med, 18,3 % lägre än 1990. Växthusgasutsläppen fortsätter att minska i linje med den allmänna tendensen sedan 2004. Utsläppen nådde 2011 sin lägsta nivå sedan 1990. Enligt de senast tillgängliga inventeringsuppgifterna minskade utsläppen av växthusgaser i EU-15 och EU-28 under 2011 med 4,2 % respektive 3,3 % jämfört med 2010. Utsläppsminskningen 2011 berodde till stor del på en mildare vinter 2011 än 2010, vilket ledde till att behovet av uppvärmning minskade. Minskningen kom efter en liten ökning 2010, som delvis hängde samman med den ekonomiska återhämtningen, efter en kraftig minskning 2009 som framför allt berodde på effekterna av den ekonomiska krisen 2008. Preliminära uppskattningar visar att utsläppen i EU-15 och EU-28 minskade ytterligare 2012 med 0,5 % respektive 1,3 %. EU-15 har enligt Kyotoprotokollet åtagit sig att minska sina utsläpp av växthusgaser med 8 % till 2008 2012 jämfört med basårsnivåerna. Enligt de senast tillgängliga inventeringsuppgifterna för 2011 var de totala utsläppen av växthusgaser i EU-15 (se figur 1) 14,9 % lägre än basårsnivåerna (exklusive markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk LULUCF). EU-15 är alltså på god väg att inte bara nå sitt Kyotomål för den första åtagandeperioden 2008 2012, utan att överträffa det. Utöver Kyotomålet för EU-15 kommer sammanlagt 0,9 Gt koldioxidekvivalenter att ha sparats under den första åtagandeperioden. Trots att utsläppen låg under de tilldelade utsläppsenheterna för EU-15 kompenserade EU:s medlemsstater och företag i medlemsstaterna en del av sina utsläpp med utsläppsminskningskrediter, vilket betyder att Kyotomålet överträffas med totalt 1,6 Gt koldioxidekvivalenter och att nästan dubbelt så stora minskningsinsatser gjorts jämfört med det ursprungliga Kyotomålet. BNP-tillväxten under perioden 1990 2011 var 44 % för EU-15 och 45 % för EU-28. Samtidigt som ekonomin växte kraftigt minskade utsläppen, vilket visar att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och växthusgasutsläpp brutits. Mellan 2010 och 2011 ökade BNP i EU-28 med 1,4 %, samtidigt som växthusgasutsläppen minskade med 3,3 %. Figur 1: Faktiska utsläpp (Mt koldioxidekvivalenter) för EU-15. SV 4 SV

4.600 4.400 4.200 miljoner ton koldioxidekvivalenter 4.000 3.800 3.600 3.400 1990 1995 2000 2005 2010 EU-15 emissions EU-15-målet (Kyoto) Inga åtgärder Kyotomekanismer, kolsänkor och försäljning av utsläppsrätter och krediter (aktörer som omfattas av utsläppshandelssystemet) Genomsnittlig utsläppsminskning jämfört med om inga åtgärder vidtas under den första åtagandeperioden Anmärkning: Pilarna grundar sig på genomsnittet av utsläppsinventeringsuppgifter för perioden 2008 2012 (utsläppen 2012 grundas på indirekta uppskattningar). Källa: Europeiska kommissionen, Europeiska miljöbyrån. Enligt utsläppsinventeringsuppgifterna för 2011 kommer åtta medlemsstater i EU-15 (Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Portugal, Sverige och Storbritannien) sannolikt att nå sina nationella utsläppsmål enbart genom inhemska utsläppsminskningar (se figur 6). Irland och Portugal förväntas nå sina mål med hjälp av kolsänkor. Österrike, Belgien, Danmark, Nederländerna och Spanien skulle kunna nå sina mål genom att utnyttja de flexibla mekanismerna enligt Kyotoprotokollet. Om det planerade utnyttjandet av tillgodohavanden enligt Kyotoprotokollet räknas med är Luxemburg ännu inte på väg att nå sitt mål (1,7 % saknas), och för Italien är avståndet till målet nu litet (0,7 %) (se figur 6). Underprestationen kan i båda fallen åtgärdas under true-up-perioden 1. I de flesta av de tretton medlemsstater som anslutit sig till EU sedan 2004 rapporteras utsläppen ha ökat något mellan 2009 och 2012. Tillgängliga uppgifter visar dock att alla dessa elva medlemsstater som har ett Kyotomål förväntas uppfylla eller överträffa sina åtaganden. Enligt uppskattningar för den första åtagandeperioden överträffade dessa medlemsstater sina 1 En period på 100 dagar efter offentliggörandet av den slutliga UNFCCC-rapporten om växthusgasinventeringar för 2008-2012 (final UNFCCC GHG inventory review report for 2008-2012). SV 5 SV

Kyotomål med totalt 2,4 Gt koldioxidekvivalenter med undantag av LULUCF (markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk) och utsläppsminskningskrediter. De två återstående medlemsstaterna, Cypern och Malta, har inga skyldigheter under den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet. På väg mot att nå Europa 2020-målet och Kyoto-målet för 2013 2020 Sedan den 1 januari 2013 pågår genomförandet i alla EU:s medlemsstater av nästa uppsättning skyldigheter för den andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet, som löper från 2013 till 2020. Beslutet fattades vid klimatkonferensen i Doha i december 2012. Det klimat- och energipaket 2 som antogs 2009 utgör ett enhetligt paket med strategier och åtgärder för att fullgöra de nya skyldigheterna under den andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet och angripa klimatförändringarna fram till 2020 och därefter. Det utgör också ett av de fem viktigaste målen i Europa 2020-strategin för sysselsättning och smart och hållbar tillväxt för alla, vilket visar att klimatåtgärderna är helt och hållet integrerade i EU:s övergripande politik. EU:s gemensamma insatser för att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % till 2020 jämfört med 1990 fördelas mellan sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och sektorer som inte gör det. När det gäller EU:s utsläppshandelssystem slutfördes förberedelserna inför fas 3 (2013 2020) framgångsrikt före den 1 januari 2013. Här ingår upphandling av auktionsplattformar, det gemensamma EU-registret och harmoniserade regler för övervakning, rapportering, ackreditering och kontroll. Vad beträffar sektorer som enligt beslutet om fördelning av insatserna 3 inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem har varje medlemsstat en individuell, bindande årlig utsläppsbegränsning för perioden 2013 2020. EU är på god väg att nå sitt övergripande mål för sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, men i 13 medlemsstater måste ytterligare strategier genomföras för att de nationella 2020-målen ska kunna nås. Övervakningen av fullgörandet av de skyldigheter som inte omfattas av utsläppshandelssystemet säkras framför allt inom ramen för den europeiska planeringsterminen 4. År 2011 låg utsläppen i EU-28 (inklusive internationell luftfart) 16,9 % under 1990 års nivåer. Enligt preliminära uppgifter för 2012 minskade utsläppen med ytterligare 1 % år 2012 och var därmed 18 % lägre än 1990. Figur 2 visar EU:s utsläppsuppgifter från inventeringen fram till 2011, ungefärliga utsläppsuppgifter för 2012 5 och prognostiserade uppgifter fram till 2020 (exklusive internationell luftfart). Figuren illustrerar de insatser för minskning av utsläppen (utom från internationell luftfart) som krävs fram till 2020 enligt klimat- och energipaketet (paketets målriktlinje). Målet för den första åtagandeperioden (2008 2012) anges som summan av det 2 3 4 5 Se tekniska anmärkningar i bilagan. Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 http://ec.europa.eu/europe2020/making-it-happen/index_sv.htm Ytterligare uppgifter om metoden framgår av Europeiska miljöbyråns rapport Trend and Projection Report. SV 6 SV

gemensamma målet för EU-15 och övriga medlemsstaters nationella mål 6. Målet för EU-28 för den andra åtagandeperioden (2013 2020) motsvarar en utsläppsminskning med 20 % jämfört med summan av basårsutsläppen 7. Enligt de senaste prognoserna för växthusgasutsläppen, som innefattar genomförandet av klimat- och energipaketet, skulle EU som helhet nå sitt mål för 2020 (se figur 7). Figur 2: Faktiska utsläpp (miljoner ton koldioxidekvivalenter) för EU-28 (exklusive internationell luftfart och LULUCF markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk). Anmärkning: (*) Definierat som summan av det gemensamma målet för EU-15 och de nationella målen för EU-13 (genomsnittliga utsläpp 2008 2012 (indirekta uppgifter) för Malta och Cypern). (**) Definierat som summan av medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar enligt beslutet om fördelning av insatserna och taket inom EU:s utsläppshandelssystem, exklusive internationell luftfart. Källa: Europeiska kommissionen, Europeiska miljöbyrån. 2. FAKTISKA FRAMSTEG 1990 2011 2.1. Trender för utsläpp av växthusgaser i medlemsstaterna EU:s totala utsläppstrend påverkas fortfarande i hög grad av utvecklingen i de två länder som har de största utsläppen, Tyskland och Storbritannien, som svarar för omkring en tredjedel av 6 7 Genomsnittliga faktiska utsläpp 2008 2012 (indirekta uppgifter) används för Cypern och Malta eftersom de två länderna inte har några skyldigheter under den första åtagandeperioden. Dessa mål kallas ofta kvantifierade åtaganden om begränsning och minskning av utsläpp (QELRC). Närmare uppgifter om den metod som används för beräkningen finns i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 13 februari 2012 om att fastställa EU:s kvantifierade åtaganden om begränsning och minskning av utsläpp på grundval av EU:s klimat- och energipaket: http://ec.europa.eu/clima/policies/international/negotiations/docs/swd_13022012_en.pdf SV 7 SV

de totala utsläppen av växthusgaser i EU. Dessa båda medlemsstater har minskat sina växthusgasutsläpp med 539 miljoner ton koldioxidekvivalenter jämfört med Kyotoprotokollets basår. Den gynnsamma utvecklingen i Tyskland berodde framför allt på ökad effektivitet i värme- och elproduktionen, en ökad andel av förnybar energi och på den ekonomiska moderniseringen i de fem nya förbundsländerna efter Tysklands återförening. De minskade utsläppen av växthusgaser i Storbritannien berodde framför allt på övergången från olja och kol till naturgas i elproduktionen samt på åtgärder för att minska utsläppen av dikväveoxid i samband med framställning av adipinsyra. Italien var det tredje största utsläppslandet i EU 2011 (med 10,7 % av de sammanlagda utsläppen i EU-28), strax före Frankrike (med 10,6 %). Italiens utsläpp av växthusgaser under 2011 var 5,4 % lägre än 1990 års nivåer. Mellan 1990 och 2004 ökade utsläppen i Italien främst inom vägtransporter, el- och värmeproduktion och oljeraffinering, men landets sammanlagda växthusgasutsläpp har sedan dess minskat med mer än 15 %. Frankrikes utsläpp under 2011 var 12,7 % lägre än 1990 års nivåer. I Frankrike minskade utsläppen av dikväveoxid från framställning av adipinsyra kraftigt, medan koldioxidutsläppen från vägtransporter ökade mellan 1990 och 2011. Polen och Spanien är fortfarande de femte och sjätte största utsläppsländerna i EU-28 och svarade för 8,7 % respektive 7,7 % av de totala utsläppen av växthusgaser 2011. I Polen minskade utsläppen med 12,6 % mellan 1990 och 2011, och med 29,1 % sedan basåret (1988). De viktigaste orsakerna till de minskade utsläppen i Polen liksom i andra nya medlemsstater är den förbättrade energieffektiviteten i den tunga industrin och den allmänna moderniseringen av ekonomin i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Ett viktigt undantag är transportsektorn (särskilt vägtransporter) där utsläppen har ökat betydligt. Spaniens utsläpp ökade med 23,9 % mellan 1990 och 2011, och med 21 % sedan basåret. Denna ökning beror till stor del på utsläpp från vägtransporter, el- och värmeproduktion och tillverkningsindustri. År 2011 låg utsläppen under basårets nivåer i 21 medlemsstater. I Spanien, Portugal, Grekland, Österrike och Irland låg utsläppen av växthusgaser över basårets nivåer (främst 1990). Cypern och Malta har inga åtaganden om utsläppsminskningar under den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet. I dessa båda medlemsstater låg utsläppen 2011 omkring 50 % över 1990 års nivåer. Den procentuella förändringen av växthusgasutsläppen från basåret till 2011 varierar mellan 56 % (Litauen) och +21 % (Spanien). 2.2. Växthusgasintensitet och per capita-utsläpp 2011 Utsläppen har minskat i såväl EU-28 som EU-15, medan ekonomin har växt kraftigt. I figur 3 visas att man sedan 1990 allt mer har brutit sambandet mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp av växthusgaser. Figur 3: BNP-utveckling (i reella tal), växthusgasutsläpp och utsläppsintensitet (dvs. förhållandet mellan producerade växthusgasutsläpp och BNP) Index (1990 = 100). SV 8 SV

Källa: Europeiska miljöbyrån, GD Ekonomi och finans (Ameco-databasen), Eurostat. Mellan 1990 och 2011 ökade BNP i EU-28 med 45 %, samtidigt som utsläppen minskade med 18,3 %. I EU-15 var BNP-ökningen 44 % medan utsläppen av växthusgaser minskade med 14,9 %. Mellan 2010 och 2011 ökade BNP i EU-28 med 1,4 %, samtidigt som växthusgasutsläppen minskade med 3,3 %. Den sammanlagda växthusgasintensiteten (dvs. utsläpp per ekonomisk produktionsenhet) för EU-28 har minskat stadigt sedan 1990 och hade 2011 nästan kommit ner till hälften av 1990 års nivåer (se figur 3). Mellan 1990 och 2011 minskade växthusgasintensiteten i alla medlemsstater, främst i Slovakien och Estland ( 66 % vardera), Rumänien, Litauen och Irland ( 62 %), och Polen ( 60 %). De minsta förändringarna skedde i Kroatien ( 18 %), Portugal ( 20 %), Italien, Grekland och Malta ( 23 % vardera) och Spanien ( 24 %). Per capita-utsläppen i EU-28 uppgick 2011 till 9,4 ton koldioxidekvivalenter. Per capitautsläppen minskade med 23 % jämfört med 1990. Växthusgasutsläppen per capita 2011 fortsätter dock att variera avsevärt mellan medlemsstaterna, med siffror från 5,5 (Lettland) till 23,6 (Luxemburg) ton koldioxidekvivalenter per capita. Utsläppen är i hög grad beroende av energiintensiteten och energimixen i varje land. Utvecklingstrenderna i fråga om utsläpp per capita sedan 1990 varierar också stort mellan medlemsstaterna. Sedan 1990 har de största minskningarna per capita (mer än 20 %) skett i medlemsstaterna i Central- och Östeuropa, Luxemburg, Storbritannien, Tyskland, Danmark, Sverige, Frankrike, Irland och Belgien. I Cypern, Malta, Portugal, Slovenien och Spanien har utsläppen per capita ökat sedan 1990. I dessa medlemsstater är utsläppen per capita emellertid lägre än genomsnittet för EU, utom i Cypern (se även figur 2 i arbetsdokumentet). SV 9 SV

2.3. Utsläpp av växthusgaser 2011 jämfört med 2010 Utsläppen av växthusgaser i EU-28 minskade 2011 med 3,3 % (eller 155,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter), främst till följd av den mildare vintern i Europa och ett minskat behov av uppvärmning. Utsläppen minskade 2011 till de lägsta nivåerna sedan 1990. Denna minskning föregicks av en ökning av utsläppen under 2010 (med 2,4 %). Ökningen 2010 efter en kraftig minskning 2009 (med 7,1 %) berodde främst på effekterna av den ekonomiska återhämtningen och en ovanligt kall vinter (se även figur 1). Den sektor som uppvisade den största minskningen 2011 (över 106 miljoner ton koldioxidekvivalenter) och bidrog mest till den generella minskningen i EU-28 jämfört med föregående år var hushåll och handel. En mildare vinter och ett minskat behov av uppvärmning var de viktigaste orsakerna till denna utveckling. Den näst största minskningen stod offentlig el- och värmeproduktion för (nästan 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter), följt av tillverkningsindustrin och byggbranschen (omkring 12 miljoner ton koldioxidekvivalenter). Sammanlagt stod dessa tre sektorer för 89 % av den totala minskningen i EU från 2010 till 2011. Uttryckt i procent uppvisade sju medlemsstater en ökning jämfört med 2010: Bulgarien (9,6 %), Rumänien (5,8 %), Estland (4,8 %), Litauen (2,3 %), Malta (0,8 %), Spanien (0,5 %) och Slovenien (0,1 %). I de övriga 21 medlemsstaterna minskade växthusgasutsläppen, med de största relativa minskningarna i Finland ( 10,1 %), Belgien ( 8,8 %), Danmark ( 8,1 %), Nederländerna ( 7,1 %) och Storbritannien ( 7 %). 2.4. Utsläppstrender i de viktigaste sektorerna Energiförsörjning och energiförbrukning samt transporter är de viktigaste sektorerna, eftersom de 2011 svarade för 79 % av de totala utsläppen i EU. Jordbruket står för 10 % av de totala utsläppen av växthusgaser, industriprocesser för 7 % och avfall för 3 %. Lösningsmedel m.m. står för mindre än 0,3 % av de totala utsläppen, vilket framgår av figur 4 nedan: Figur 4: Utsläppens andel per sektor i EU-28. SV 10 SV

Källa: 2012 års nationella inventeringar, Europeiska miljöbyrån. Utsläppsminskningarna inom energi, jordbruk, industriprocesser och avfall har sedan 1990 delvis utjämnats genom stora ökningar inom transportsektorn (närmare uppgifter finns i det bifogade arbetsdokumentet). De sammanlagda utsläppen från transportsektorn har emellertid också minskat sedan 2007. Figur 5: Förändring av utsläppen av växthusgaser i EU-28 per sektor och sektorernas andelar av de sammanlagda växthusgasutsläppen. Källa: 2012 års nationella inventeringar, Europeiska miljöbyrån. Enligt prognoser baserade på befintliga åtgärder kommer utsläppen från energiförsörjning att minska ytterligare mellan 2011 och 2020, främst beroende på politiken för förnybar energi och EU:s utsläppshandelssystem. Utsläppen från energiförbrukning och, i mindre utsträckning, transporter väntas också minska. När det gäller transporter väntas den ökade efterfrågan kompenseras av transportmedlens förbättrade effektivitet och även i begränsad omfattning av främjandet av järnvägstransporter. Utsläppen från jordbruket väntas ligga kvar på ungefär samma nivå fram till 2020. Enligt nationella prognoser kommer utsläppen i industrisektorn att börja öka igen. Utsläppen från avfallssektorn kommer att fortsätta att minska, medan utsläppen från lösningsmedel och andra sektorer kommer att öka. 3. FRAMSTEG MOT KYOTOMÅLET 3.1. Den första åtagandeperioden (2008 2012) 3.1.1. EU-28 De totala utsläppen av växthusgaser i EU 28 2011 var 18,3 procent lägre än 1990 års nivåer. Denna uppskattning baseras på medlemsstaternas inventeringsuppgifter som redovisats för kommissionen (EU-27) och Kroatiens inventeringsuppgifter som lämnats till partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar. Minskningen är ännu större SV 11 SV

när man räknar med effekterna av kolsänkor och av staters förvärv av krediter genom Kyotomekanismer. 3.1.2. EU -15 Enligt de senaste inventeringsuppgifterna låg de totala växthusgasutsläppen i EU-15 2011, sett till årsgenomsnitt, 14,9 % under basårsnivåerna och 12,2 % under basårsnivån under den första åtagandeperioden (2008 2012) 8. Om man dessutom inkluderar 1) staternas användning av Kyotomekanismer, som förväntas ge en utsläppsminskning på ytterligare 1,9 % (jfr avsnitt 3.2), och 2) det totala upptaget i kolsänkor genom åtgärder enligt artikel 3.3 och 3.4 i Kyotoprotokollet i EU-15, som motsvarar en minskning på 1,5 % (se avsnitt 3.3), väntas EU-15 minska sina utsläpp med 15,5 % under den första åtagandeperioden. EU-15 är därför på god väg att nästan fördubbla sitt minskningsmål för den första åtagandeperioden inom ramen för det gemensamma avtalet i Kyotoprotokollet. 3.1.3. EU-11 De övriga elva länderna med mål under den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet (dvs. inte Cypern och Malta) minskade sina utsläpp med 38,7 % jämfört med Kyotoprotokollets basår. Utsläppen väntas ha minskat ytterligare under 2012. Enligt 2011 års inventeringsuppgifter kommer dessa elva medlemsstater sannolikt att nå sina Kyotomål för den första åtagandeperioden. Slovenien är den enda medlemsstaten i EU-11 som fram till nyligen övervägt att utnyttja krediter från projekt inom ramen för Kyotomekanismen för att komplettera nationella minskningsåtgärder. Baserat på de senaste uppgifterna skulle Slovenien kunna nå sitt Kyotomål utan att utnyttja dessa mekanismer. Övriga medlemsstater i EU-11 har sålt eller planerar att sälja delar av sina outnyttjade tilldelade utsläppsenheter (AAU) (se avsnitt 3.2). Figur 6: Relativ skillnad mellan växthusgasutsläpp i sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem för den första åtagandeperioden och motsvarande Kyotomål för 2008 2012 (inbegripet LULUCF) med och utan användning av Kyotomekanismer. Skillnaderna utrycks i procent av utsläppen under basåret, både för sektorer som omfattas av systemet för handeln med utsläppsrätter och för sektorer som inte gör det. Negativa och positiva värden visar på över- respektive underprestation i procent av basårsutsläppen. 8 Baserat på ungefärliga uppgifter för 2012. SV 12 SV

Källa: Europeiska miljöbyrån. 3.2. Aktörernas och regeringarnas förväntade användning av Kyotomekanismer Inom EU:s utsläppshandelssystem fastställs i den andra omgången nationella fördelningsplaner en gräns för varje medlemsstat för aktörernas maximala användning av projektbaserade krediter inom ramen för gemensamt genomförande och mekanismen för ren utveckling. Totalt kan anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem i alla medlemsstater i genomsnitt använda upp till 278 miljoner certifierade utsläppsminskningar eller utsläppsminskningsenheter per år mellan 2008 och 2012, vilket motsvarar 13,4 % av EUtaket för denna period. Aktörerna använde i själva verket 1 058,7 miljoner certifierade SV 13 SV

utsläppsminskningar eller utsläppsminskningsenheter, vilket motsvarade 10,8 % av alla överlämnade enheter enligt Kyotoprotokollet. Antalet överlämnade krediter ökade från 4 % av de totala verifierade utsläppen 2008 till 26 % 2012 på grund av de fallande priserna på internationella utsläppskompensationer. Från och med 2013 har reglerna för användning av gemensamt genomförande och mekanismen för ren utveckling ändrats enligt direktivet om EU:s utsläppshandelssystem. Nio medlemsstater i EU-15 samt Slovenien har uppgett att man har för avsikt att förvärva och använda internationella krediter från Kyotomekanismer för att nå sina Kyotomål. Tillsammans räknade dessa medlemsstater med att förvärva upp till 82 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år under den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet. Detta skulle bidra med 1,9 respektive 4,9 procentenheter till uppfyllandet av Kyotomålen för EU-15 respektive Slovenien (se tabell 12 i arbetsdokumentet). Dessa tio medlemsstater räknade med att tillsammans investera upp till 2,5 miljarder euro i förvärv av enheter genom gemensamt genomförande, mekanismen för ren utveckling eller handel med tilldelade utsläppsenheter. Österrike, Nederländerna, Spanien, Irland, Sverige och Belgien hade de största budgetarna för den femåriga åtagandeperioden. I Slovenien beräknas budgeten uppgå till 80 miljoner euro. Med tanke på den fortsatta ekonomiska nedgångens effekter på växthusgasutsläppen kan det emellertid hända att medlemsstaterna inte kommer att behöva så många internationella krediter som ursprungligen beräknades. När det gäller medlemsstaternas försäljning av tilldelade utsläppsenheter har de enligt de senaste uppgifterna hittills överfört omkring 68,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter, medan vissa avtalsenliga mängder ännu inte överförts. Bulgarien, Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen och Slovakien har angett att de planerar att sälja ytterligare tilldelade utsläppsenheter. En medlemsstat (Storbritannien) har lagstiftat om att dra tillbaka ett eventuellt överskott av tilldelade utsläppsenheter mellan Kyotomålet och Storbritanniens unilaterala koldioxidbudget efter den första åtagandeperioden. 3.3. Planerad användning av kolsänkor Utöver strategier och åtgärder som avser olika källor till växthusgasutsläpp kan medlemsstaterna använda sig av kolsänkor. De uppgifter som hittills lämnats visar att den totala nettobindningen under åtagandeperioden från plantering av skog och återbeskogning enligt artikel 3.3 i Kyotoprotokollet kommer att vara omkring 17,1 miljoner ton koldioxid per år för EU-15. Dessutom beräknas tillämpningen av åtgärder enligt artikel 3.4 bidra med 46,7 miljoner ton koldioxid per år under åtagandeperioden i EU-15. Om man räknar med bidragen från EU-13 kommer bokföringen av dessa verksamheter att uppgå till 23,3 miljoner respektive 60,6 miljoner ton koldioxid per år (för närmare uppgifter, se tabell 13 i arbetsdokumentet). Tillämpningen av åtgärder enligt artikel 3.3 och 3.4 i EU-15-länderna beräknas minska utsläppen med 63,9 miljoner ton koldioxid per år under åtagandeperioden, vilket motsvarar omkring 1,5 % av åtagandet om utsläppsminskning i EU-15 under den första åtagandeperioden jämfört med utsläppen under basåret. SV 14 SV

4. FRAMSTEG MOT 2020-MÅLET 4.1. EU:s mål att minska utsläppen av växthusgaser till 2020 I klimat- och energipaketet anges ett mål på 20 % för minskningen av växthusgasutsläppen i EU-28 till 2020 jämfört med 1990, vilket motsvarar 14 % jämfört med 2005. Detta ligger också till grund för EU:s internationella skyldighet under den andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet från 2013 till 2020. Insatserna kommer att fördelas enligt följande mellan sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och sektorer som inte gör det: (a) (b) Minskning med 21 % i sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem till 2020 jämfört med 2005. Enligt beslutet om fördelning av insatserna, minskning med omkring 10 % till 2020 jämfört med 2005 för de sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Beslutet om fördelning av insatserna omfattar främst utsläpp från transport, byggnader, småföretag och tjänster, jordbruk och avfall. Även om det inom utsläppshandelssystemet anges ett EU-tak, grundas beslutet om fördelning av insatserna främst på att medlemsstaterna utformar och genomför kompletterande nationella strategier och åtgärder för att begränsa sina utsläpp i de sektorer som omfattas av beslutet om fördelning av insatserna. I beslutet om fördelning av insatserna anges den årliga tilldelningen av utsläppsrätter från 2013 till 2020. 4.2. Beräknat avstånd till målen Enligt medlemsstaternas prognoser som lämnades in 2013 förväntas EU-utsläppen bli 21 % lägre 2020 jämfört med 1990, om internationell luftfart medräknas, och 22 % lägre om internationell luftfart inte medräknas. EU-28 är på god väg att nå sitt Europa 2020-mål. Tretton medlemsstater kommer dock att behöva göra kompletterande insatser för att nå sina 2020-mål för de sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Femton medlemsstater räknar med att kunna fullgöra dessa åtaganden med befintliga strategier och åtgärder. Figur 7 visar avståndet för varje medlemsstat mellan prognoserna för utsläpp av växthusgaser i sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet till 2020 baserat på befintliga åtgärder och 2020-målen uttryckta i procent av 2005 års utsläpp. Denna analys tar ännu inte hänsyn till den flexibilitet som medges i beslutet om insatsfördelning, till exempel utnyttjande av internationella krediter eller överföringar av överskottstilldelning mellan medlemsstater. Figuren visar också avstånden mellan 2012 års utsläpp och 2013 års nationella mål enligt beslutet om insatsfördelning. Som en del av den europeiska planeringsterminen genomför kommissionen en särskild analys av situationen i enskilda medlemsstater när det gäller framstegen mot deras 2020-mål baserat på beräknade utsläpp med befintliga åtgärder. Den senaste analysen, som återspeglas i de arbetsdokument från kommissionens avdelningar som i juni 2013 offentliggjordes som en del av den europeiska planeringsterminen 9, ledde till följande huvudsakliga slutsatser, som 9 http://ec.europa.eu/europe2020/making-it-happen/country-specific-recommendations/index_sv.htm SV 15 SV

bekräftas av de senaste prognoserna från medlemsstaterna efter kvalitetskontroll och komplettering av Europeiska miljöbyrån 10 : Växthusgasutsläppen i Luxemburg väntas överstiga det nationella målet med bred marginal (23 procentenheter). Utsläppen 2012 ligger också över målen för 2013 inom EU:s utsläppshandelssystem. Betydande minskningar av växthusgasutsläppen skulle kunna åstadkommas genom att öka skatten på energiprodukter för transport, såsom betonas i den landsspecifika rekommendationen. Irlands växthusgasutsläpp väntas också överstiga målet med bred marginal (18 procentenheter) på grund av kraftigt ökade utsläpp från transporter och jordbruk. Irland lade dock 2013 fram ett lagförslag om en koldioxidsnål utveckling, med en rad olika initiativ för att minska utsläppen. Utsläppen i Belgien väntas också överstiga det nationella målet (11 procentenheter). I detta avseende betonades i den landsspecifika rekommendationen för Belgien behovet av en tydlig fördelning av uppgifter mellan myndigheter för att säkra framsteg mot målen, särskilt inom transport- och byggsektorn. Åtgärder bör även vidtas för att lägga om skatter från arbete till mindre tillväxtstörande skattebaser, främst miljöskatter. Prognoserna visar dessutom att fem andra medlemsstater (Litauen, Spanien, Österrike, Finland och Italien) väntas hamna mer än 3 % från målet. För dessa medlemsstater väntas inte de gällande åtgärderna vara tillräckliga för att nationella mål ska kunna nås. Polen och Estland kommer enligt sina nationella prognoser att överträffa sitt mål med bred marginal. De polska prognoserna utarbetades dock 2010 och 2011. Utsläppen är dock högre än väntat, och färska EU-prognoser baserade på Primes- och Gains-modellerna tyder på att Polen kan få svårt att fullgöra sitt åtagande. Estlands utsläpp är högre än väntat. Enligt uppskattning kommer Estlands utsläpp 2012 att överskrida målen för 2013 inom EU:s utsläppshandelssystem och innebära svårigheter för landet att uppfylla sitt åtagande. I samband med den europeiska planeringsterminen 2013 antog rådet flera landsspecifika rekommendationer om minskning av växthusgasutsläppen. Rådet rekommenderade att Belgien, Tjeckien, Frankrike, Ungern, Italien, Lettland, Litauen, Rumänien och Spanien skiftar skattebördan från arbete till mindre tillväxtstörande skatter, bl.a. miljöskatter. Estland, Litauen och Luxemburg rekommenderades att anta lämpliga skatteåtgärder för att förbättra energieffektiviteten i transportsektorn. Rådet rekommenderade också Bulgarien, Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien och Slovakien att göra insatser för att 10 Medlemsstaternas uppgifter kvalitetskontrollerades, kompletterades och anpassades vid behov. För flera medlemsstater måste en uppskattning av andelen utsläpp som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem göras. För kompletteringen och uppskattningen av fördelningen mellan sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelsystem och sektorer som inte gör det har uppgifter från baslinjeprognosen för EU 2012 2013 med antagna åtgärder baserat på Primes- och Gains-modellerna använts. Dessa prognoser visar också hur känsliga prognosresultaten är för olika metoder, antaganden och särskilda parametrar bakom trenderna. SV 16 SV

förbättra energieffektiviteten. Storbritannien rekommenderades att främja investeringar i ny energikapacitet, inklusive förnybar energi. Figur 7: Beräknat avstånd till 2020-målen för sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och skillnad mellan utsläppen 2012 och målet 2013 för sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Negativa och positiva värden visar på överrespektive underprestation i procent av 2005 års utsläpp. Källa: Europeiska miljöbyrån, Europeiska kommissionen baserat på medlemsstaternas prognoser. SV 17 SV

5. GENOMFÖRANDE AV UNIONENS KLIMATFÖRÄNDRINGSPOLITIK 5.1. Minskade utsläpp Arbetet med genomförandeåtgärder för 2009 års klimat- och energipaket har lett till ett framgångsrikt inledande av fas 3 (2013 2020) inom EU:s utsläppshandelssystem och slutförande av genomförandeåtgärderna enligt beslutet om fördelning av insatserna. 5.1.1. EU:s utsläppshandelssystem EU:s utsläppshandelssystem omfattar mer än 12 000 elkraftverk och tillverkningsanläggningar i EU:s 28 medlemsstater, Island, Norge och Liechtenstein och dessutom, från och med 2012, utsläpp från flygbolag som flyger mellan flygplatser i dessa länder och till nära sammanlänkade områden. Det genomsnittliga årliga taket på EU-nivå för 2008 2012 uppgick till 2,081 miljarder utsläppsrätter per år. De bekräftade växthusgasutsläppen från fasta anläggningar har fortsatt att sjunka och uppgick 2012 till 1 867 miljoner ton koldioxidekvivalenter omkring 2 % under 2011 års nivå för anläggningar och 10 % under takvärdet. De bekräftade utsläpp som redovisats av flygbolag uppgår till nästan 84 miljoner ton. Anläggningarnas efterlevnadsnivå är fortsatt mycket hög. Endast knappt 1 % av de anläggningar som deltog i EU:s utsläppshandelssystem hade underlåtit att överlämna utsläppsrätter för sina utsläpp under 2012 när tidsfristen gick ut den 30 april 2013. Från och med 2012 omfattas lufttrafikens utsläpp av ett tak i EU:s utsläppshandelssystem. Luftfartygsoperatörer som stod för över 98 % av de utsläpp från lufttrafiken 2012 som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem hade senast den 30 april 2013 framgångsrikt vidtagit de åtgärder som krävs för att rätta sig efter lagstiftningen om utsläppshandelssystemet. I enlighet med bestämmelserna i beslutet om att stanna klockan, som antogs i april 2012, får luftfartygsoperatörer under 2012 begränsa sitt ansvar till flygningar endast inom Europa, varvid de också, senast den 27 maj, kan ha tagit ytterligare ett steg mot att återlämna alla gratis utsläppsrätter för flygningar utanför Europa. Enligt det ändrade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem har alla åtgärder inom utsläppshandelssystemet centraliserats i ett gemensamt register som förs av kommissionen. I maj 2013 ändrades regelverket för registret för att fullborda de funktioner som behövs för fas 3. Den nya förordningen innehåller också bestämmelser om redovisning i registret av transaktioner enligt beslutet om fördelning av insatserna. Kommissionen slutför för närvarande bedömningen av de nationella genomförandeåtgärderna för kommissionens beslut 2011/278/EU. Kommissionen bedömer om den preliminära gratis tilldelningen av utsläppsrätter till industrianläggningar i varje medlemsstat har skett i överensstämmelse med de harmoniserade tilldelningsreglerna för fas 3 i EU:s utsläppshandelssystem. Auktioneringsförordningen håller för närvarande på att ses över med avseende på tidsschemat för auktionering av utsläppsrätter. I det sammanhanget pågår nu medbeslutandeförfarandet när det gäller förslaget till beslut för att klargöra bestämmelserna i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem om kommissionens befogenheter att anpassa tidsschemat för auktionering av utsläppsrätter i undantagsfall. Kommissionen har dessutom antagit en rapport SV 18 SV

om läget på den europeiska koldioxidmarknaden, som beskriver en rad möjliga strukturåtgärder som kan vidtas för att åtgärda obalanserna. Europeiska kommissionen godkände, med strikt tillämpning av direktivet, ansökningar från åtta medlemsstater om att under en övergångsperiod få ge gratis utsläppsrätter till sin elsektor även efter 2012. I juni utarbetade kommissionen ett förslag till förordning om de tak upp till vilka aktörer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem får använda sig av krediter från Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer (dvs. mekanismen för ren utveckling och gemensamt genomförande) för att rätta sig efter utsläppsgränserna från 2013 till 2020. Arbete pågår med att underlätta genomförandet av de två nya förordningarna om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp för de aktörer och luftfartygsoperatörer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och om verifiering av utsläppsrapporter och ackreditering och tillsyn av kontrollörer, i syfte att ytterligare harmonisera de tillämpliga reglerna. En fullständig uppsättning riktlinjer, mallar och vanliga frågor håller på att utvecklas för att stödja medlemsstaternas genomförande av den tredje perioden i utsläppshandelssystemet. Ett viktigt första steg mot ett interkontinentalt samarbete kring handel med utsläppsrätter togs när kommissionen och Australien 2012 kom överens om en plan för att koppla EU:s och Australiens utsläppshandelssystem till varandra. I maj fick kommissionen mandat av rådet att på EU:s vägnar till mitten av 2015 förhandla om ett avtal om en fullständig sammankoppling, som ska bli verklighet senast den 1 juli 2018. Med utgångspunkt i ett mandat från rådet förhandlar kommissionen också med Schweiz om att koppla EU:s utsläppshandelssystem till det schweiziska systemet. 5.1.2. Andra strategier och åtgärder Medlemsstaternas årliga tilldelning av utsläppsrätter i koldioxidekvivalenter enligt beslutet om fördelning av insatserna för varje år från 2013 till 2020 fastställdes 2012 och antogs i mars 2013. En ny förordning om EU:s övervakningsmekanism antogs, varigenom det tidigare beslutet om en övervakningsmekanism sågs över och ersattes, och ett nytt beslut antogs om bokföring av markanvändning, ändrad markanvändning och skogsbruk. Kommissionen antog ett meddelande med en strategi för att successivt inkludera växthusgasutsläpp från sjötransporter i EU:s strategi för minskning av de totala växthusgasutsläppen. Som ett första steg i genomförandet av denna strategi föreslog kommissionen en förordning om inrättande av ett EU-omfattande system för övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från större fartyg med början 2018. Förslaget till förordning behandlas nu av parlamentet och rådet. Energieffektivitetsdirektivet antogs i oktober 2012. Det direktivet kommer att bidra till uppnåendet av EU:s energieffektivitetsmål på 20 % till 2020. Den 24 januari 2013 antog kommissionen paketet miljövänlig energi för transport som syftar till att stegvis minska oljeberoendet genom att använda alternativa bränslen inom transportsektorn. Paketet omfattar ett förslag till direktiv som ska fastställa bindande mål för en infrastruktur för distribution av alternativa bränslen, såsom elektricitet, vätgas och bränsleceller. SV 19 SV

Finansieringsprogrammet NER 300 är en mekanism för finansiering av kommersiella demonstrationsprojekt som gäller avskiljning och lagring av koldioxid samt förnybar energi. Mekanismen omfattar 300 miljoner utsläppsrätter i reserven för nya deltagare i EU:s utsläppshandelssystem. Inom ramen för detta program beviljade kommissionen i december 2012 anslag på sammanlagt 1,2 miljarder euro för 23 projekt gällande förnybar energi. Detta anslag beräknas ha stimulerat till ytterligare finansiering på över 2 miljarder euro från privata källor. En andra inbjudan att lämna förslag till projekt gällande avskiljning och lagring av koldioxid samt förnybar energi offentliggjordes i april 2013. Anslagen beviljas i mitten av 2014 och kommer att finansieras genom försäljning av de 100 miljoner utsläppsrätter som återstår och med outnyttjade medel från den första inbjudan att lämna förslag. Genomförandet av förordning (EG) nr 443/2009 om koldioxidutsläpp från bilar och förordning (EU) nr 510/2011 om koldioxidutsläpp från lätta nyttofordon har nästan slutförts. Kommissionen har redan godkänt två miljöinnovationer som bidrar till att minska koldioxidutsläppen från personbilar. Den har också lagt fram förslag till tillvägagångssätt för att till 2020 nå målet att minska koldioxidutsläppen från nya personbilar och nya lätta nyttofordon; förslagen behandlas för närvarande av rådet och parlamentet. I november 2012 lade kommissionen fram ett förslag för rådet och Europaparlamentet till en ny förordning om fluorerade växthusgaser, i syfte att minska utsläppen från denna sektor ytterligare. För att lindra konsekvenserna av indirekta förändringar av markanvändningen på de växthusgasutsläpp som är knutna till produktion av biodrivmedel föreslog kommissionen också ett antal ändringar av direktiven om förnybar energi och bränslekvalitet. När det gäller att integrera klimatåtgärder i EU:s politik har en politisk överenskommelse nåtts om den kommande fleråriga budgetramen 2014 2020. Alla institutioner har enats om att minst 20 % av den totala budgeten ska vara klimatrelaterad. Kommissionen antog i mars ett samrådsmeddelande för att inleda en offentlig debatt om utformningen av ett nytt internationellt avtal till 2015, som kommer att fastställa det internationella systemet för klimatarbetet efter 2020. I mars 2013 tog kommissionen de första stegen mot att utarbeta en ram för EU:s klimat- och energipolitik fram till 2030 genom antagandet av grönboken En ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030. Genom grönboken inleddes en offentlig debatt om EU:s energioch klimatstrategi fram till 2030. En förteckning över nyligen antagna rättsakter finns i avsnitt 3 i arbetsdokumentet. 5.2. Klimatanpassning Den 16 april 2013 antog kommissionen EU-strategin för klimatanpassning, som ska bidra till ett mer klimattåligt Europa. Strategin kommer att förbättra beredskapen och kapaciteten att anpassa sig till klimateffekterna på lokal, regional och nationell nivå samt EU-nivå, och den kommer att innebära att en sammanhängande strategi utvecklas och att samordningen förbättras. Den är inriktad på tre mål: SV 20 SV

Att främja medlemsstaternas insatser: Kommissionen kommer att uppmuntra alla medlemsstater att anta övergripande anpassningsstrategier (i dag har 15 medlemsstater strategier) och kommer att tillhandahålla finansiering för att hjälpa dem att genomföra sin anpassningspolitik. Man kommer också att stödja anpassningen i städer genom att lansera ett frivilligt åtagande baserat på borgmästaravtalet. Klimatsäkring av EU-åtgärder genom att främja anpassning i viktiga sårbara sektorer som jordbruk, fiske och sammanhållningspolitik, garantera mer motståndskraftig infrastruktur i Europa och främja försäkringar mot naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor. Bättre beslutsunderlag genom att överbrygga kunskapsklyftan när det gäller anpassning, även med koppling till Horisont 2020, och vidareutveckla European Climate Adaptation Platform (Climate-ADAPT) som gemensam kontaktpunkt för information om anpassning i Europa. EU-Cities Adapt, ett EU-initiativ för kapacitetsuppbyggnad och hjälp till städer vid utveckling och genomförande av anpassningsstrategier, slutfördes framgångsrikt 2013. 5.3. Klimatfinansiering EU har varit den största bidragsgivaren när det gäller både begränsnings- och anpassningsrelaterat offentligt utvecklingsbistånd 2010 och 2011, med en andel på omkring 50 % enligt uppgifter från OECD:s biståndskommitté. Som en del av åtagandet om snabbstartsfinansiering från utvecklade länder på 30 miljarder US-dollar förband sig EU och dess medlemsstater att tillhandahålla 7,2 miljarder euro under perioden 2010 2012. EU och dess medlemsstater fullgjorde sitt åtagande genom att anslå 7,34 miljarder euro till snabbstartsfinansiering under den perioden, enligt rapporten från EU och dess medlemsstater till partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar i maj 2013. De medel som anslagits 2012 uppgår till 2,67 miljarder euro. Mer information finns i rapporten European Union fast start funding for developing countries 11. Enligt artikel 16 i förordningen om mekanismen för övervakning och rapportering ska medlemsstaterna från och med 2013 senast den 30 september varje år rapportera om finansiellt och tekniskt stöd till utvecklingsländer. 5.4. Forskning och innovation på klimatområdet Klimatforskning är ett av de huvudsakliga forskningsområdena i EU:s sjunde ramprogram (2007 2013) och kommer att vara centralt för Horisont 2020 12, det nya EU-programmet för forskning och innovation 2014 2020. Klimatforskningen inom sjunde ramprogrammet syftar till att stödja projekt för att analysera miljöpåfrestningarna (på haven, atmosfären och ekosystemen) och förbättra vår förståelse för de komplexa klimatsystemen, även genom jordsystemmodellering. Ett annat viktigt forskningsområde är bedömning av effekter, sårbarhet och lösningar när det gäller anpassning 11 12 http://ec.europa.eu/clima/policies/finance/international/faststart/docs/fast_start_2012_en.pdf http://ec.europa.eu/research/horizon2020/index_en.cfm SV 21 SV

till klimatförändring, utveckling av strategier för katastrofförebyggande och främjande av övergång till ett koldioxidsnålt samhälle. Enligt en preliminär uppskattning har omkring 900 miljoner euro satsats på stöd till klimatrelaterad forskning inom sjunde ramprogrammet från 2007 till 2013. När det gäller det framtida programmet bör det nämnas att 35 % av budgeten för Horisont 2020 på omkring 70 miljarder euro väntas gå till klimatrelaterad forskning och innovationsåtgärder. 6. SITUATIONEN I KANDIDATLÄNDERNA OCH DE POTENTIELLA KANDIDATLÄNDERNA Islands utsläpp av växthusgaser ökade med 26 % mellan 1990 och 2011 och var 2011 4,4 % lägre än 2010. Om man tar hänsyn till beslut 14/CP.7 är Island enligt prognoserna för växthusgasutsläpp i det femte nationella meddelandet på god väg att nå sitt Kyotomål. Turkiets växthusgasutsläpp (exklusive markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk LULUCF) ökade med 124 % mellan 1990 och 2010 och med 5 % mellan 2010 och 2011. Turkiet är part i bilaga I men har inte något mål för växthusgasutsläppen under den första eller den andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet. Det finns inga uppdaterade uppgifter om utsläppen av växthusgaser i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (Fyrom). Fyrom är inte part i bilaga I. Mellan 1990 och 2005 minskade de totala växthusgasutsläppen med omkring 19 %. I Montenegro, som inte heller är part i bilaga I till konventionen, ökade de totala växthusgasutsläppen (exklusive markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk LULUCF) med omkring 4,9 % mellan 1990 och 2003. Inga aktuella uppgifter finns för Serbien. SV 22 SV