MINNESANTECKNINGAR 1 (7) MILJÖENHETEN Miljöskydd Susanne Gällerdal Telefon 021-19 52 76 susanne.gallerdal@lansstyrelsen.se Minnesanteckningar arbetsgrupp för Enskilda avlopp 2009-02-19 Närvarande: Svante Larsson Maria Lundin Fredrik Vuhlin Jan Ohlander Agneta Lenngren Mikael Eriksson Barbro Almlöf-Ekholm Opri Holgersson Erik Munktell Ulrika Palmblad Erika Kurberg Elin Carlsson Susanne Gällerdal Magnus Svensson Malin Pettersson Helaleh Hamidi Västerås Stad Västerås Stad Västmanland-Dalarna Miljö- och Byggförvaltning Västmanland-Dalarna Miljö- och Byggförvaltning Västmanland-Dalarna Miljö- och Byggförvaltning Skinnskatteberg Sala-Heby Sala-Heby (examansarbetare) Surahammar Hallstahammar Köping Köping (praktikant) Länsstyrelsen Länsstyrelsen Länsstyrelsen Länsstyrelsen (praktikant) Introduktion Susanne Gällerdal öppnade mötet, välkomnade alla och presenterade dagordningen. Alla närvarande presenterade sig kortfattat. Allmänt Barbro från Sala-Heby påtalade att hon inte finns med på mejlinglistan. Susanne lovade att åtgärda detta. Några av deltagarna har tittat på Skåne läns web-baserade GIS-hjälpmedel. Detta diskuterades mycket kortfattat. Ett önskemål om utbildning inom infiltrationsbäddar framlades. Susanne berättar att hon har bytt tjänst, men att hon även i fortsättningen kommer att arbeta med enskilda avlopp. Frågor som rör plansidan kommer hon dock inte att syssla med, utan hänvisar till planenheten. Länsstyrelsernas rapport Planera vatten och avlopp Vad lagen säger och hur den kommunala planeringen kan gå till skickades ut nyligen. Västmanland-
MINNESANTECKNINGAR 2 (7) Dalarna Miljö- och byggförvaltning har en kurs på gång med anledning av denna rapport. Jonas Christensen kommer att anlitas som kursledare. Minireningsverk Problematik med minireningsverk är en stor fråga inom kommunerna. Köpings kommun undrar vad de andra ställer för krav och hur de gör med kontroll av serviceavtalen? Sala-Heby antecknar uppgifter om fabrikat och liknande och försöker hålla ordning på dessa i ett eget system (ECOS). Det blir då lättare att söka ut anläggningarna när leverantörerna skickar ut buntar med besiktningsprotokoll som utförts under året. Sala-Heby brukar kräva in besiktningsprotokoll eller liknande varje år. Västerås ställer serviceavtal som villkor, men har egentligen inte angett exakt vad som krävs. Västerås ställer också krav på att de tre senaste årens inköp och service ska kunna visas upp. I Hallstahammar krävs också att serviceavtal ska kunna visas upp. Sala-Heby rekommenderar ett eget system för att hålla ordning på vilka som har minireningsverk. Skinnskatteberg kräver att man ska kunna visa upp intyg på service. Västerås har haft en anställd som har registrerat alla tillstånd för enskilda avlopp från 1965 och framåt i en databas för att skapa ett system för tillsyn. Fabrikat och tekniker Olika fabrikat och tekniker diskuterades. Tillverkaren Green Rock skriver inte serviceavtal på sina reningsverk. Fabrikatet är inte särskilt populärt bland inspektörerna av den anledningen. De är dock förhållandevis billiga och är därför populära. Hallstahammar brukar upplysa personer som planerar att anlägga enskilt avlopp om att de ofta har sagt nej till dessa. I Sala sköter återförsäljaren service på dessa. System som använder teknik för aktivt slam diskuterades. Dessa har ett bräddavlopp som gärna träder in vid problem. Ingen slamavskiljning sker före bräddningen. Bräddat avloppsvatten kan därför inte ledas till efterpoleringssteg, utan måste ledas rakt ut. Dessa bör förses med någon form av larm. Dessa kräver mycket skötsel och när mindre intresserade fastighetsägare inte sköter dessa släpper de ut mycket orenat avloppsvatten utan att någon noterar detta. Fabrikat: Dahl, Biokem. Alla ombeds att se upp med dessa. Ecobox Dessa kan vara känsliga för felmontering och särskilt de första, finska modellerna i början av 90-talet, bedömdes som otillförlitliga av Västerås. I allmänhet kan minireningsverk vara ett mycket bra alternativ som enskilt avloppslösning, men de kräver mycket skötsel och fungerar bara om ägaren har ett aktivt intresse av att se till att de gör det. Det är också viktigt att tillsyn sker. I
MINNESANTECKNINGAR 3 (7) allmänhet rekommenderas minireningsverk där serviceavtal tecknas automatiskt av tillverkare/återförsäljare. Större kedjor och tillverkare är att föredra eftersom dessa företag ofta finns under längre tid. Belastning av enskilda avlopp Malin och Magnus presenterade PLC5-data över belastning från enskilda avlopp per delavrinningsområde. Både Malin och Magnus visade kartmaterial över situationen i länet, och även kartor över vattenförekomster bedömda som övergödda. Malin efterfrågar synpunkter på materialet och vill gärna att eventuella synpunkter och felaktigheter mejlas till henne. Exempelvis ser det ut som delavrinningsområdet där Västerås flygplats ingår möjligen har pekats ut med en för hög belastning. Detta område är en bullerskyddszon och borde inte ha många bostäder med enskilda avlopp. Diskussion om möjliga policys med hög skyddsnivå: Skulle det kunna vara pedagogiskt fördelaktigt att ha en karta offentligt publicerad med den höga skyddsnivån utritad? En enskild bedömning kommer alltid att göras i varje enskilt fall, men det skulle kunna bli lättare för den enskilde att acceptera högre skyddsåtgärder när man ser att man är inom området. Nya strandskyddet pågår några diskussioner i kommunerna? Andra kommuner i landet håller på med att utreda områden där det kan bli aktuellt att möjliggöra byggande av strandnära bostäder. Kommer detta innebära fler enskilda avlopp i strandnära miljöer? I Västmanland diskuteras detta inte särskilt mycket. Västerås kommer att ställa krav på kommunalt VA i nya tätare strandnära byggen. Köping kommer att peka ut lämpliga områden där skyddet kan släppas i översiktsplanen. Bedömningsgrunder vid förelägganden och förbud Sedan Heby kommun bytte län har det uppdagats att bedömningen av besluten vid överklaganden sker lite olika i länen. Detta har uppdagats genom att fastighetsägare i Heby kommun överklagat några av kommunens beslut. I Uppsala län har motiveringen på kommunens beslut beaktats i större omfattning än det tidigare gjorts i Västmanlands län, och ärendet har återförvisats till kommunen. Västmanlands län beaktade i högre grad utredningen, utan att fästa så stor betydelse vid utformningen av besluten. Sala-Heby har varit i kontakt med Tomas Waara vid länsstyrelsen i Uppsala län och Susanne Gällerdal har tagit del av deras diskussioner. För att öka samsynen i länen samt för att undvika missförstånd är
MINNESANTECKNINGAR 4 (7) det därför önskvärt att en tydlig motivering till förbudet/föreläggandet skrivs ut på beskeden i fortsättningen. Diskussionsfrågor: I 12 i förordningen om miljöfarlig verksamhet (FMH) 1998:899 berörs utsläpp av avloppsvatten till vattenområde. Om så sker krävs att vattnet har genomgått längre gående rening än slamavskiljning. Hur långtgående utredning för att visa att utsläppet sker till vattenområde? Att utsläppet sker till vattenområde måste visas av tillsynsmyndigheten. Ibland är detta ett stort problem, särskilt med äldre anläggningar där fastighetsägaren sällan är den som installerade anläggningen, och utsläppspunkten inte är känd. Hallstahammar menar att detta inte håller juridiskt utan ett platsbesök. Någon form av utredning krävs. Västerås förbjuder utsläpp med stöd av 12 FMH om de inte anser att vattnet renas. I Hallstahammar pågår just nu ett fall där en fastighetsägare har ett enskilt avlopp bestående av en trekammarbrunn som leder avloppsvattnet vidare till ett täckdike som leds till Mälaren ca 300 meter bort. Hallstahammar förbjöd utsläpp utan närmre motivering eftersom de inte anser att täckdiket kan anses som ett reningssteg. Fastighetsägaren överklagade då beslutet. Länsstyrelsen återförvisade då ärendet till miljönämnden och upphävde det överklagande beslutet eftersom länsstyrelsen gör bedömningen att miljönämnden inte visat att utsläppet sker till vattenområde. Hallstahammar oroade sig för att länsstyrelsen numera har börjat anse att täckdiken accepteras som reningssteg, men anledningen till att ärendet återförvisade sig var dock att Hallstahammar inte motiverat förbudet på beskedet. Vid negativa beslut måste anges en motivering så att även privatpersoner (och jurister) utan särskild kompetens inom sakområdet kan sätta sig in i varför beslutet blev negativt. Paragrafen utsläpp till vattenområde diskuterades. Tillståndsmyndigheten är den som måste bevisa att utsläpp sker till vattenområde, och begreppet anses oklart. Att det finns en särskild bestämmelse om utsläpp till vattenområde i förordningen är olyckligt. Enligt mötets mening är det mer önskvärt att bestämmelserna borde omfatta utsläpp generellt och att beakta utsläpp till grundvatten på samma sätt som utsläpp till vattenområde. 13 i FMH 1998:899 anger att tillstånd krävs för anläggande. Denna paragraf är ofta svår att tillämpa. Det är svårt att tvinga någon att söka ett tillstånd för att anlägga ett nytt avlopp, lagen förutsätter att man gör det. En sanktionsavgift på ca 5000 SEK är vad man råkar ut för, och detta anses inte särskilt avskräckande i förhållande till den över tiodubbla kostnad det kostar att anlägga själva avloppet. Möjligheten att förelägga om förbud med stöd av miljöbalkens hänsynsregler diskuterades. Ingen har ännu förbjudit med stöd av hänsynsreglerna. Ofta är bästa vägen att förbjuda utsläpp enligt 12 anser Västerås.
MINNESANTECKNINGAR 5 (7) Begreppet längre gående rening än slamavskiljning diskuterades kortfattat och kan anses lite oklart. Arbetet med enskilda avlopp Malin ställer en öppen fråga till alla hur prioriterar ni ert arbete med enskilda avlopp? Sala har prioriterat fastigheter i avrinningsområden. De har börjat med Sagåns avrinningsområde och inventerat cirka 1000 fastigheter, varav hälften har fått föreläggande om utsläppsförbud. Västerås har också börjat i vattenskyddsområden och i områden efter inkomna uppgifter om problem, ibland efter uppgifter om flytande bajskorvar i bäckar. Problemområden (Asköviken, Mälar-nära, Svartån, Sagån). De gör ingen skillnad i prioritering mellan permanent- och fritidsboenden. Prioritet att följa upp är de med äldre tillstånd, där störst andel anläggningar anses bristfälliga. Har i sitt förslag till policy för hög- och normal skyddsnivå lagt ett generellt område med hög skyddsnivå 500 meter från vattenlinjerna, där sedan en enskild bedömning görs vid varje enskilt fall. Köping har börjat systematiskt med indelning i avrinningsområden. Permanentboenden prioriteras. Skinnskatteberg har börjat närmast Hedströmmen söderifrån och prioriterar permanentboenden. Sala ett underlag i form av ett kartmaterial är ganska bra att ha. Sjöar med hög belastning kan prioriteras och skyddade områden kan ses tydligare. Uppsala kommun har infört ett skyddsavstånd på 300 m från vatten inom vilket Hög skyddsnivå gäller. Detta bedöms troligen inte hålla i ett överklagandeärende. Varje ärende måste bedömas för sig och detta bör man vara medveten om när man tillämpar tumregler för när hög skyddsnivå ska gälla. Man bör vara beredd på att motivera beslut utförligare än att hänvisa till generella riktlinjer. Västerås tillämpar ett avstånd inom 5 km från Mälaren och 500 m från övrigt vatten som zon för hög skyddsnivå. Detta grundas på att det finns många skyddade områden nära Mälaren och att befolkningstätheten är hög. Barbro från Sala-Heby påtalar ett retorikproblem: Enskilda avlopp har ett relativt litet utsläpp jämfört med jordbruk med betydligt högre utsläpp. Det kan vara svårt att motivera föreläggande av kostsamma åtgärder för enskilda. Ärendet i Hallstahammar diskuterades vidare med avseende på reningstekniken. Anläggningen består av en trekammarbrunn med täckdikningssystem och är belägen 300 m från Mälaren. Verksamhetsutövaren påstår att avloppsvattnet infiltreras i täckdikningssystemet och därmed renas innan det når recipienten. Hallstahammar har avslagit och Länsstyrelsens jurister har inte kunnat tillstyrka eftersom Hallstahammar inte motiverat avslaget. Länsstyrelsen och Västerås anser att Hallsta ska besluta om förbud. Alla är eniga om att täckdikningssystem inte kan anses som ett reningssteg.
MINNESANTECKNINGAR 6 (7) Havsmiljöpengar Susanne och Magnus informerade om att Länsstyrelsen har fått närmre en miljon kronor i anslag från havsmiljöpengarna. Dessa ska användas till åtgärder eller planering av åtgärder för att minska näringsbelastning på vatten. Susanne och Magnus undrar om det finns några förslag på hur dessa pengar skulle kunna användas till åtgärder inom enskilda avlopp? Svante Larsson föreslår en utredning och utvärdering av olika typer av enskilda avloppslösningar och reningsmetoder. Särskilt skulle funktionen av modulmarkbäddar behöva undersökas närmre; är de verkligen så bra att rena som de påstås eller endast bra spridare? Det är dock tveksamt om detta kan anses vara en åtgärd. Ett annat önskemål: Bidrag i pengar till åtgärdande av enskilda avlopp åt fastighetsägare (som t.ex. ROT-avdrag). Tyvärr är en miljon kronor väldigt lite i sammanhanget och räcker inte till särskilt många avlopp. Andra förslag skulle kunna vara anläggande av våtmarker? Meandrande vattendrag? Bidrag till anläggande av gemensamhetsanläggningar i problemområden? Köping föreslår utarbetande av en VA plan. Bidrag kan användas till utredning om lämpliga avloppstyper i olika områden, med avseende vattenskyddsområden, marktyper osv Övriga frågor Fråga: Omfattas åtgärdande/anläggande av avlopp av ROT-avdraget? De flesta närvarande är säkra på att det inte omfattas. Länsstyrelsen kan förelägga kommuner att anlägga kommunalt VA vid risk för hälsa och miljö (enligt tidigare lagstiftning endast vid risk för hälsa ). 2017 kommer nya regler om samfälligheter o dyl. Bara kommunen kommer då att få ha allmänna anläggningar. Detta kommer att innebära förändringar i en del områden där samfälligheter har gemensamma lösningar. Det är osäkert hur detta kommer att kunna organiseras i fortsättningen. En utbildning av entreprenörer har utförts. Genom att genomgå en utbildning och bli diplomerad ska entreprenör kunna anlägga enskilda avlopp utan att dessa kräver slutbesiktning. Hur har det gått? Inte så värst, vad det verkar som. Det är lite oklart vad som krävts för att bli diplomerad. ME verkar kunna skicka ut osignerade diplom ut till entreprenörerna, utan att själva ha kollat upp entreprenören ifråga viktigt att man som inspektör inte bara skriver på. Kolla först upp att entreprenören gjort det han ska.
MINNESANTECKNINGAR 7 (7) VISS Hur används statusbedömningar i VISS för att bedöma skyddsnivå? Sala: Lite svåranvänt. Skulle man kunna få geologisk information i samma karta som vatteninformationen? Magnus berättar att länsstyrelsernas, numera gemensamma, IT-enhet i dagsläget inte prioriterar denna typ av GIS-arbete. Länsstyrelsen i Västmanland kan inte genomföra arbetet utan IT. Skulle Länsstyrelsen kunna sålla bort överflödig info? Susanne och Magnus tar med sig frågan ang. vilka särskilda sökord man skulle kunna använda för att få fram status på ett vattendrag/vattenområde. Förslagsvis att en mindre arbetsgrupp tar fram de sök-kriterier som är intressanta just för att kunna göra bedömning av skyddsnivå för ett enskilt avlopp, som man sedan skulle kunna skicka ut till övriga kommuner. Frågor för diskussion är välkomna till nästa möte. Skicka dessa till Susanne. Alla är välkomna att fundera ut mer användningsområden för havsmiljöpengarna. Nästa möte: 2009-05-07 kl 9.15 på Länsstyrelsen Nedtecknat /Magnus Svensson