Bostadens betydelse i etableringsprocessen

Bostadens betydelse i etableringsprocessen En kunskapsöversikt om bostadssituationen för migranter i Sverige, med fokus på Allmännyttans roll och handlingsutrymme Malmö högskola, september 2016 genom Anna Ranger, Reflektionsbolaget i Lund AB 1

Innehållsförteckning Figur- och tabellförteckning... 3 Förord... 4 Abstract... 5 Sammanfattning... 6 1 Uppdraget... 7 2. Bakgrund... 8 3. Syfte och disposition... 9 4. Centrala begrepp... 10 4.1 Bostad... 10 4.2 Invandrare... 12 4.3 Integration och segregation... 14 4.4 Grannskap... 17 4.5 Allmännyttan... 18 5. Metod, material och avgränsningar... 19 6. Översiktens resultat... 21 6.1 Diskrimineringsstudier... 21 6.2 Segregationsdrivande perspektiv... 21 6.3 Integrationsdrivande perspektiv... 22 6.4 Grannskapets karaktär... 24 6.5 Relationen arbete och bostadssegregation... 25 6.6 Tillgång till kulturellt kapital... 25 6.7 Regionalt perspektiv... 26 7. Slutkommentar... 27 7.1 Sammanfattning av resultatet... 27 7.2 Förslag på fortsatt forskning... 28 Referenser... 33 Bilagor... 41 Förteckning över nätverk... 41 Förteckning över artiklar... 42 2

Figur- och tabellförteckning Figur 1 Presentation av temasammanställning.20 Tabell 2. Presentation av forskningsbehov utifrån allmännyttans perspektiv och handlingsutrymme 30 3

Förord Det är september 2016 och det senaste årets massiva nyhetsflöde om familjers, barns och ungas umbärande på sin flykt genom Europa har avtagit. Det har ersatts av rapportering av partipolitikens olika förslag på hur svensk migrations- och integrationspolitik bäst bör förändras för att skapa hållbara förutsättningar för dessa nytillkomna i det svenska välfärdssystemet. Det är september 2016 och bristen på bostäder debatteras i så väl dags- som fackpress. Beskrivningen av den akuta situationens uppkomst och lösning skiftar med såväl avsändare som forum. Situationens komplexitet framstår i all sin tydlighet. Det är september 2016 och allmännyttans intresseorganisation SABO summerar de erfarenheter som gjorts inom ramen för utvecklingsprojektet En hållbar integrationsstrategi. Fokus i projektet har varit allmännyttans motto en bostad för alla och hur det kan förvaltas och utvecklas i det Sverige som de senaste året allt mer präglats av bostadsbrist, (alltför) litet bostadsbyggande, segregation och oroligheter i städernas ytterområden. Men också om glesbygdskommuners utmaning att skapa en framtid för bygden i skuggan av Europas starkaste urbaniseringstrend. Hur kan allmännyttan vara en aktiv part för en hållbar social samhällsutveckling både i storstadsregionerna och i glesbygden? Vi har på uppdrag av SABO haft förmånen att få bidra till projektet i egenskap av följeforskare. Utöver det deltagande i möten samt intervjuer med projektledarna för projektet som genomförts av Anna Ranger, är det föreliggande kunskapsöversikt som är vårt bidrag till projektets kunskapsutveckling. För att ta sig dit man vill behöver man ha en förståelse för hur terrängen är beskaffad. Vår övertygelse som forskare är också att en ökad förståelse för nuläget och den utgångspunkt man har och hur den över åren getts sin nuvarande form, bidrar till att rätt kunna forma sin strategi inför framtiden. Denna kunskapsöversikt hoppas kunna bidra med både terrängbeskrivning och en historisk horisont för att projektet ska nå välförtjänt framgång i sitt strategiarbete inför framtiden. Initiativet till förevarande kunskapsöversikt kom som en följd av det fleråriga forskningsprojektet Nyttan med Allmännyttan som SABO genomförts med professor Tapio Salonen, Malmö högskola, som huvudansvarig forskare. Anna Ranger fick därigenom en förfrågan att genomföra denna kunskapsöversikt med stöd och handledning av professor Tapio Salonen. Vi vill tacka varmt för förtroendet som SABO visat oss. Anna Ranger vill även varmt tacka för ett givande samarbete med projektgruppen. I arbetet med kunskapsöversikten har Anna också fått förmånen att ha kontakt med en rad forskare som har kommit med tips, idéer, råd och förslag i arbetet. Ett stort tack för ert engagemang! Anna Ranger och Tapio Salonen, Malmö i september 2016 4

Abstract This report presents a compilation and an analysis of a research review concerning immigrants housing situation in a welfare state context. The study includes material from Sweden and Scandinavia, from The Netherlands and Germany. The report also identifies gaps within the research. The material that is presented in the report consist of published research results, public reports and investigations and working papers. Main focus in the report is on 47 scientific and internationally published studies. The review covers ten years back in time, and includes a large number of disciplines. In the result various factors that influence immigrants housing situation are addressed, such as education, cultural competence, country of origin, discrimination, the role of landlords and agencies, the role of labour market, the role of different types of segregation processes, and segmentation in the stock of properties. 5

Sammanfattning Denna kunskapsöversikt analyserar och sammanställer forskning kring boendesituationen och bostadens betydelse i etableringsprocessen för invandrare. Översikten identifierar även kunskapsluckor inom forskningen. Det material som presenteras i kunskapsöversikten har insamlats genom 1) sökningar i Libris och 2) kontakter med forskare för att ge en bakgrundsförståelse av kunskapsfältet. Materialet i sin helhet utgörs av publicerade forskningsresultat, några offentliga rapporter och utredningar samt en del arbetspapers. Därefter har 3) sökningar gjorts i databaserna ABI, Sociological Abstract, Social Service Abstract, Sages Journal, Scopus samt Jstor. Tillsammans täcker dessa databaser tusentals vetenskapliga tidskrifter med fokus på ekonomi, fastighetsfrågor, stadsplanering, regionala studier, demografi, migration, sociala frågor med mera. 47 artiklar av relevans påträffades i denna sökning. Materialet i kunskapsöversikten sträcker sig 10 år tillbaka i tiden, samt täcker ett stort antal olika discipliner. Kunskapsöversikten ger en beskrivning av bostadssegregationens karaktär och utbredning i Sverige samt de segregerande processer som driver utvecklingen. Även individbundna faktorer som påverkar boendesituationen identifieras och beskrivs. Resultatet visar att boendesegregationen i Sverige inte enbart är en fråga om etnicitet, utan snarare att segregationen är av socioekonomisk karaktär där etnicitet är en samspelande faktor. Vidare visar kunskapsöversikten på samband mellan boendesegregation och välfärdssystemets utformning. Resultatet visar också att viktiga faktorer som påverkar boendesituationen för hushållet är till exempel ursprungsland, utbildningsnivå, kulturellt kapital samt diskriminering. Resultaten visar vidare betydelsen av de aktörer som är närvarande i ett bostadsområde fastighetsägare, kommun med flera och hur dessas agerande skapar förutsättningar för utvecklingen av området. Resultatet av kunskapsöversikten visar att undersökningsområdet är brett och flervetenskapligt samt att forskningen inom området visar en påtaglig utveckling under de tio år som studerats. Trots denna utveckling återstår många kunskapsluckor för att förstå bostadens roll för en konstruktiv och gynnsam etableringsprocess och integration. Kunskapsöversikten avslutas med förslag till fortsatt forskning. 6

1 Uppdraget Sveriges allmännyttiga bostadsbolag, SABO, har drivit utvecklingsprojektet En hållbar integrationsstrategi (oktober 2015 till september 2016). Projektet är en fristående fortsättning på det omfattande forskningsprojektet Nyttan med allmännyttan, som SABO drivit under tre år, med Tapio Salonen vid Malmö högskola som ansvarig forskare. Syftet med Nyttan med allmännyttan var att få en ökad förståelse för hur allbolagen från 2011 har påverkat de allmännyttiga bostadsföretagens dagliga verksamhet och styrning. Resultaten visar med all tydlighet att allbolagen inte bör uppfattas som en hämsko. Tvärtom konstaterar forskarna att det finns ett stort handlingsutrymme för drift och strategi för de allmännyttiga bolagen även efter lagens införande. Med resultatet av forskningsprojektet i ryggen initierade SABO det ettåriga projektet En hållbar integrationsstrategi för att öka förståelse för hur ett formellt och politiskt handlingsutrymme kan omsättas i praktiken för att möta den utmaning som sedan starten varit allmännyttans uppdrag, nämligen en bostad för alla. Hur kan allmännyttan spela en aktiv roll som motvikt till de processer av segregation och ojämlikhet som alltmer präglar boendet i Sverige 2016? SABO:s projekt En hållbar integrationsstrategi har till största delen varit av praktisk karaktär, men en mindre del har utgjorts av följeforskning i vilken denna kunskapsöversikt ingår. Utifrån projektets rubrik faller det sig naturligt att kunskapsöversiktens har tagit utgångspunkt i frågan om nyanländas bostadssituation och bostadsetablering i Sverige idag. 7

2. Bakgrund Bostadssituationen i Sverige 2016 är en av de största frågorna på den politiska dagordningen. Bostadssituationen för invandrare är en stor del av frågan och inkluderar breda aspekter om integration, segregation och hållbarhet. En generell bostadsbrist gör att frågan kommit att relateras till grundläggande frågeställningar kring det svenska välfärdssamhällets funktionsförmåga. Ett stort antal asylsökande flyktingar har bidragit till att situationen under hösten 2015 satts ytterligare på sin spets. Frågor om organisering av bostäder för asylsökande och nyanlända har aktualiserat den svenska organiseringen av bostadsförsörjningsansvaret och hur den kommunala bostadspolitiken hänger samman med frågor inte bara om lokal utveckling, utan om regional planering av infrastruktur och arbetsmarknadsregioner. Debatten 2016 går hög om bästa sättet att skapa bostäder för invandrare som också ökar dessa personers möjlighet till integration i samhället. Urbaniseringsprocesser påverkar situationen för lantortskommuner och deras möjligheter till välfärdsförsörjning. I storstadskommunerna å andra sidan, ökar socioekonomisk polarisering inom staden. Konsekvenserna av bostadssegregationen kan ses i statistik över folkhälsa och utanförskap. Bostadspolitiken i Sverige är inte ett entydigt politikområde. Allmännyttan har sedan efterkrigstidens Sverige varit en väsentlig del av genomförandet av det bostadsförsörjningsansvar som är reglerat i grundlagen. Sedan införandet av allbolagen 2011 har förutsättningarna för de allmännyttiga bostadsbolagen förändrats. En viktig fråga som konsekvens av det är i vilken utsträckning de lokala allmännyttiga bolagen fortsatt kan identifiera sig som, och spela en roll i välfärdssamhällets bostadsförsörjningsansvar. Det kommunala bostadsbolaget är nära förbundet med den kommunala verksamheten, både direkt och indirekt. Därmed blir gränssnittet mellan den kommunala verksamheten och det lokala bostadsbolaget intressant. De två har olika roller och delvis skilda uppdrag, men samverkar ofta i konkreta frågor för att hantera önskad utveckling i kommunen. Projekt för områdesutveckling och grannskapsförnyelse för ökad integration är exempel på det. Allmännyttans roll som fastighetsägare innehåller dock fler aspekter än så; organisering av verksamheten, interna policys och organisationskultur. Här träder frågor om integration och segregation in på många olika sätt i verksamheten. Att bidra till nyanländas och invandrares boendeintegration, visar sig vara en ambition med många skilda facetter för det allmännyttiga bostadsbolaget och dess samarbetspartners. 8

3. Syfte och disposition Syftet med denna kunskapsöversikt är att belysa bostadssituationen för migranter i Sverige. Kunskapsöversikten sammanställer och analyserar publicerad forskning som på olika sätt belyser invandrares boendesituation. Särskild vikt läggs vid fastighetsägarens (och då särskilt den allmännyttiga fastighetsägarens) roll för invandrares boendesituation. Översikten identifierar även kunskapsluckor inom forskningen. I nästföljande kapitel presenteras de centrala begrepp som kunskapen behandlar: bostad, invandrare, integration och segregation, grannskap samt allmännyttan. Därefter ges en kortfattad redogörelse för bostaden i integrationsforskningen. I kapitel 5 diskuteras översiktens metod, material och avgränsningar. Översiktens resultat presenteras sedan i kapitel 6. Avslutningsvis ges i kapitel 7 en slutkommentar som innefattar en kort sammanställning över resultatet samt förslag på fortsatt forskning. Till kunskapsöversikten följer två bilagor. Bilaga 1 utgör en förteckning över forskare som med råd och tips hjälp till med att föra kunskapsöversikten framåt. Bilaga 2 utgör en förteckning över de studier som översiktens resultat bygger på. 9

4. Centrala begrepp I följande kapitel ges en kort presentation av de centrala begrepp som behandlas i kunskapsöversikten: bostad, invandrare, integration och segregation, grannskap samt allmännyttan. 4.1 Bostad I det svenska välfärdssystemet är rättigheten till bostad en av hörnpelarna, vilken är inskriven i grundlagen. Den svenska allmännyttan är en konstruktion för att bidra till verkställandet av detta ansvarstagande från statens sida gentemot sina medborgare. Konstruktionen är unik i världen och skiljer sig från den typ av social housing som finns i övriga nordiska och västeuropeiska länder. Den principiella skillnaden ligger i en generell bostadspolitik respektive en riktad bostadspolitik mot de fattigaste samhällsgrupperna. Allmännyttans uppdrag har sedan starten 1950 (SABO grundas) varit just en bostad för alla, vilket har varit en medvetet förd politik för att undvika social stigmatisering. Den svenska bostadspolitiken har haft ett blandat boende som mål sedan 1960-talet, avseende socioekonomiska, demografiska och etniska kriterier (Magnusson Turner 2008). Andersson (2008) påpekar att dessförinnan, i samband med uppförandet av så kallade grannskapsområden, var den bakomliggande tanken att en viktig förutsättning för dessa områden att de boende tillhörde samma sociala klass. Den svenska bostadspolitiken byggdes upp under perioden 1945-75, med hjälp av en rad integrerande funktioner och institutioner. Trots de förändringar inom politikområdet som skett sedan dess, har de grundläggande principerna om en generell bostadspolitik legat fast och kan beskrivas som stigberoende (Bengtsson 2015; Bengtsson & Borevi 2016). Under 1990-talet genomfördes en omfattade avreglering av den svenska bostadsmarknaden. Tillgången till bostäder var god, och tanken på bostaden som en vara vilken som helst kom alltmer att prägla politiken. Den förändrade bostadspolitiken är ett exempel på en mer genomgripande politisk förändring med ledorden valfrihet och eget ansvar (Dahlstedt 2009). Holmqvist (2015) beskriver dock att målet från 1960-talet om en social blandning lever kvar i bostadspolitiken även på 2000-talet, men snarast i retorisk form; konkreta åtgärder saknas på såväl nationell som lokal nivå. Detta kan jämföras med Bengtssons och Borevis konstaterande av att den svenska bostadsregimen är stigberoende. De senaste åren har bostadsforskningen expanderat. Olika perspektiv studeras av olika forskargrupper och skilda lärosäten, till exempel nyinrättade Centrum för Bostadens Arkitektur vid Chalmers i Göteborg. Ett annat initiativ är det breda och fleråriga forskningsprojektet CRUSH vid Malmö högskola. Forskarna tar en kritisk och granskande utgångspunkt och lyfter bland annat fram 13 retoriska aspekter, eller som de uttrycker sig: myter, kring bostadspolitik, bostadsbrist och bostadsbyggande (CRUSH 2016). Ambitionen från CRUSH-forskarna är att på det sättet lyfta fram dessa myters betydelse för vad som görs (och inte görs) och vem som tar initiativ (och inte) i den komplexa väven av bostadsmarknad och politik på 2010-talet. Sveriges inträde i EU har kommit att påverka den svenska bostadspolitiken. Den svenska regeringen har dock i motsats till exempelvis Nederländerna vidhållit allmännyttans generella 10

uppdragsformulering i den nya lagstiftningen (Grander 2015b). Forskningsprojektet Nyttan med allmännyttan (Salonen 2015b) har visat att allbolagen ger ett stort handlingsutrymme för att driva en allmännytta i linje med uppdraget en bostad för alla. Allmännyttans roll som fastighetsägare och dess handlingsutrymme utvecklas utförligare nedan under rubriken Allmännyttan. Den svenska bostadspolitiken påverkas inte bara av ett europeiskt perspektiv. Ökade globala migrationsflöden gör att den nationella politiken påverkas i grunden (Abrahamsson 2015a; Abrahamsson 2015b; Öberg 2008; Stigendal & Östergren 2013). Detta ställer flera välfärdspolitiska frågor på sin spets (Borevi 2002). Abrahamsson lyfter fram den regionala nivåns ökade betydelse för (ekonomisk) utveckling i den globala gemenskapen. Även regeringens demokratiutredning lyfter fram att pågående samhällsförändringar medför att de angelägenheter som kommunerna ansvarar för har blivit mer komplexa (SOU 2016:5). Betydelsen av att ha ett migrationsperspektiv på bostadsfrågan blir allt mer betydelsefullt. Det ställer krav på en ökad samordning - och förändrade samarbetsformer - med ett regionalt perspektiv (Abrahamsson 2015b). Politikområden som infrastruktur och regional arbetsmarknad påverkar (boende-)integrationen, (se tex Boverket 2015). Hösten 2015 tillsatte regeringen (Regeringen 2015) en utredning med uppdrag att se över och föreslå hur ett sammanhåller system för bosättning av asylsökande och nyanlända kan se ut för att ( ) främja en snabb etablering i arbets- och samhällslivet för de personer som beviljats uppehållstillstånd och stödja en effektiv och rättssäker asylprocess. Utredaren ges också i uppdrag att förbättra systemet för statlig ersättning till kommuner och landsting. (a.a. s.1) Uppdraget ska redovisas 2017. Utifrån ett kommunalt perspektiv har SKL presenterat 35 åtgärdsförslag för ett förbättrat asyl- och flyktingmottagande (SKL 2013). Bostadsbrist Bostadsbristen i Sverige 2016 är väldokumenterad. Boverkets har prognostiserat ett behov av 710 000 bostäder fram till 2025 (Boverkets webbplats 2016-06-22). En utmaning är att skapa en produktion och ett utbud som är åtkomligt även för dem med begränsade inkomster. Hur detta ska gå till är omstritt och våren 2016 går debattvågorna höga. Boverket menar att den generella välfärdspolitiken bör överges vad gäller bostäder och riktade insatser från staten måste till. Boverket har också uttryckt behov av en brett sammansatt expertgrupp med omfattande mandat för att nödvändiga förändringar ska komma till stånd (Boverket 2015). Myrberg och Westin (2016) uppmärksammar att bostadsbrist kan stå för olika saker. De refererar till Bengtsson och beskriver att bakom det generella begreppet bostadsbrist döljer sig tre helt olika typer av brister: 1) var är det brist? ett geografiskt perspektiv, 2) för vem är det brist? ett socialt perspektiv; samt 3) på vad är det brist? om bostädernas egenskaper, till exempel storlek, upplåtelseform, pris och kvalitet. Flera olika initiativ har tagits runt om i landet för att möta bostadsbristen genom nyproduktion och även med hjälp av tillfälliga lösningar. Bostädernas egenskaper har kommit i fokus och resulterat i diskussioner inte bara om yta och pris, utan även om god standard (Magnusson Turner 2008) och arkitektonisk kvalitet (Chalmers webbplats 2016-06-22) och fokus på 11

betydelsen av ett vidare perspektiv där inte bara bostaden utan livsmiljön som helhet lyfts fram (SOU 2015:88). Utöver det stora behovet av nyproducerade bostäder pågår också en omfattande aktivitet för att utveckla kunskap och kompetens kring renovering av de flerbostadshus som producerats under miljonprogrammet och nu är i behov av omfattande renovering (Lind & Norling Mjörnell 2015). Även i detta arbete är frågan om integration en aspekt, eftersom standardhöjande åtgärder också kan medföra en exkludering av hyresgäster med begränsad betalningsförmåga. 4.2 Invandrare Invandring och politik i Sverige Sedan 1975 har svensk invandringspolitik karaktäriserats av två målsättningar: bevarande av etnisk identitet och kulturarv, samt deltagande i samhällslivet på samma villkor som den infödda befolkningen (Magnusson Turner 2008). Bengtsson och Borevi (2016) visar i sin forskning hur de invandrarpolitiska beslut som togs 1975 fortfarande styr det som idag kallas integrationspolitiken, trots att revideringar skett både under 1980-, 90- och 2000-talet. 1975 års politiska beslut innebär dessutom en inbyggd spänning mellan en inkluderingslinje (att invandrare ska ha rätt till samma socioekonomiska standard som infödda genom en generell välfärdspolitik) och en minoritetslinje som hävdar rätten till stöd för bibehållande av etnisk identitet, kulturellt och språkligt. Bengtsson och Borevi visar att denna politik lades fast utifrån ett sammanhang av arbetskraftinvandring (framför allt från Finland) och hävdar att om beslutet tagits bara några år senare då invandringen skiftat karaktär - från arbetskraftsinvandring till flykting- och anhöriginvandring kan beslutet sett annorlunda ut. Utgångspunkten 1975 var att (arbetskraft)invandringen gick att kontrollera: Jämlikhet skulle främjas framför allt genom att via invandringskontroll anpassa invandringens storlek och karaktär till arbetsmarknadens behov och till utbudet av bostäder. (a.a. s. 29) Bengtsson och Borevi beskriver också hur den svenska invandringspolitiken därmed kommit att skilja sig från övriga nordeuropeiska länders, där man politiskt varit mer öppen för särskilda lösningar för minoriteterna, i motsats till universella välfärdslösningar. Borevi (2002) ställer frågan vad välfärdsstaten kan och bör göra för att främja integration och svarar själv på den retoriska frågan: Välfärdsstaten i det mångkulturella samhället måste hantera tre principiella utmaningar i sin integrationspolitik. För det första gäller det spänningen mellan individuella och kollektiva mål. För det andra spänningen mellan två olika sätt att förstå den nationella identiteten: antingen som en etnisk gemenskap, etnos, eller som en politisk gemenskap, demos. För det tredje handlar det om spänningen mellan en generell politik, som i princip berör hela befolkningen, och en riktad politik, som enbart avser målgrupper definierade utifrån invandrarskap eller etnisk tillhörighet. (a.a. s.4) I kapitlet Att främja integration via bostadspolitik beskriver Borevi hur bostadspolitiken sedan 1970-talet påverkats av dessa analytiska spänningar i försöken att genom bostadspolitik påverka integrationen av invandrare. Borevi konstaterar att inte någon gång under den studerade perioden (dvs 1970- till 90-talen) har målet om social boendemiljö getts företräde framför individens valfrihet. 12

Invandringspolitiken hade då den stakades ut i början av 1970-talet starka och naturliga kopplingar till arbetsmarknaden (genom att invandringen främst hade karaktären av arbetskraftsinvandring). Integrationspolitiken har under senare år åter tagit spjärn mot arbetsmarknadspolitiken. Regeringens beslut 2010 att överföra ansvaret för nyanländas etableringsprocess från Migrationsverket till Arbetsförmedlingen kan ses som ett exempel på detta. Genom inträde på arbetsmarknaden skulle integrationen och den socioekonomiska etableringen ta fart. Med de erfarenheter som gjorts med denna ansvarsfördelning har frågan om relationen mellan arbete och bostad för en lyckad etablering, kommit att hamna allt mer i centrum. Våren 2016 presenteras en ESO-rapport (Aldén & Hammarstedt 2015) som betonar ( ) samvariationen mellan utfallet på arbetsmarknaden och den etniska boendesegregationen. För vissa grupper av utrikes födda är detta två processer som förstärker varandra. (---) Detta understryker betydelsen av att nyanländas inträde på arbetsmarknaden sker så snabbt som möjligt. Situationen med en etniskt segregerad bostadsmarknad kommer sannolikt inte att kunna förändras förrän utrikes föddas position på arbetsmarknaden förbättrats. För att minska den etniska boendesegregationen krävs därför åtgärder riktade mot såväl bostads- som mot arbetsmarknaden. Om möjligheterna till försörjning ökar, ökar även möjligheterna för nyanlända att kunna bosätta sig i mer resursstarka områden. (a.a s. 94f) Författarna av ESO-rapporten lyfter fram en policyslutsats om nödvändigheten av att sänka trösklarna för inträde på arbetsmarknaden för nyanlända förmodligen är nödvändigt för att integrationen ska ta fart. Engdahl studerar medborgarskapsbyten och utrikes föddas integration på arbetsmarknaden (Engdahl 2016) och ser ett positivt samband mellan att erhålla svenskt medborgarskap och sysselsättning och årsinkomst. Däremot kan sambandet inte ses som kausalt, eftersom förändringen uppträder redan innan medborgarskapsbytet. En av flera förklaringar till sambandet kan vara att den förbättrade socioekonomiska situationen såväl som medborgarskapsbytet båda är ett resultat av individens förhållningssätt till sin personliga integrationsprocess och syn på sin relation till det nya hemlandet. Det har under hösten 2015 och våren 2016 rått stor turbulens på det integrationspolitiska, det migrationspolitiska och det bostadspolitiska fältet. Ett sätt att förhålla sig till situationen är att se den som ett exempel på den transformation från en värld där människors rörlighet är begränsad, till en värld där migration är en naturlig del av de flesta människors liv (migration turn), se till exempel Abrahamsson (2015a), vilket i grunder utmanar den integrationspolitik som har sin grund 1970-talets arbetskraftsinvandring. Invandringsproceduren i Sverige Bostadsfrågan i samband med invandringsproceduren i Sverige kan i korthet beskrivas som ett val mellan ABO (anvisat boende) och EBO (eget boende). Som bland annat Boverket uppmärksammar (tex Boverket 2015) så används dessa båda begrepp både för ordnandet av boende innan personen erhållit permanent uppehållstillstånd (PUT), såväl som efter det att PUT beviljats. Invandring är ett begrepp som täcker in en rad principiellt olika vägar för en person att få uppehållstillstånd i Sverige. Flertalet personer som de senaste decennierna invandrat till Sverige har gjort det i egenskap av flyktingar; de har sökt asyl i Sverige. Då en person 13

ansöker om asyl i Sverige påbörjas en utredning avseende PUT. Under tiden för utredningen kan personen välja av Migrationsverket anvisad bostad, alternativt själv ordna med bostad. Det senare alternativet innebär vanligtvis att personen blir inneboende hos en släkting eller bekant. Även då PUT är beviljat kan personen välja mellan att bli anvisad en bostad och därmed även en kommun i vilket personen blir skriven, eller själv ordna med boende i en valfri kommun att skriva sig i. De två år som följer på ett beviljat uppehållstillstånd, kallas etableringsperioden. Under etableringsperioden betecknas personen som nyanländ. Sedan 2010 är Arbetsförmedlingen ansvarig myndighet för åtgärder och verksamheter inom ramen för den nyanländas etableringsperiod. Det innebär också att det är Arbetsförmedlingen som är ansvarig för att anvisa bostad efter erhållet PUT för de nyanlända som väljer alternativet med anvisad bostad. Men anledning av den ansträngda situation av bostadsbrist för invandrare med erhållet PUT, tillkom under vårvintern 2016 en lag (Lag 2016:38) som innebär att kommuner är skyldiga att efter anvisning ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen. (Riksdagens webbplats, 2016-08-05). Invandringsproceduren har därmed fått en tvingande koppling till kommunal och regional politik, som den inte tidigare har haft. Myrberg och Westin (2016) drar utifrån sin forskning tre slutsatser kring kommunernas syn på situationen i samband med bosättningen av nyanlända: 1) Många kommuner lyfter fram bristen på små respektive stora bostäder; 2) den statliga ersättningen till kommunerna är otillräcklig och felkonstruerad; 3) etableringsersättningen till de nyanlända är för låg vilket medför kompletterande försörjningsstöd från kommunen. Då en persons etableringsperiod är över omfattas personen inte längre av migrationspolitiken. Med ett politiskt språkbruk är det nu integrationspolitiken som särskilt har att ansvara för individens fortsatta integration i det svenska samhället. I grunden är dock personen, efter det att etableringsperioden är över, en del av den socioekonomiska politiska helheten. Det kan vara betydelsefullt att betrakta den invandrade individen utifrån ett perspektiv av personlig etableringsprocess som inbegriper en rad funktioner som boende, arbete och försörjning, utbildning, hälsa, delaktighet etc. Hur individens personliga etableringsprocess tar form påverkas av en rad faktorer som familjesituation, ekonomi, hälsa, utbildningsnivå med mera. Medborgare i Sverige blir personen först då en personlig ansökan beviljats av Migrationsverket. 4.3 Integration och segregation Tanken om integration förutsätter kategoriseringar och särskiljande (Strömblad & Myrberg 2015). Alla integrerande ambitioner kan därför per definition också resultera i utpekande och stigmatisering, se till exempel Salonen (se tex Salonen 2011). Salonen lyfter fram begreppet desintegration som beskrivning av hur staden inte längre håller samman som en enhet, utan faller isär i skilda fysiska, sociala och mentala rum. I sin kunskapsöversikt kring segregationsforskning lyfter Andersson och Fransson (2008) fram att segregation kan studeras på tre skilda sätt: 1) som en faktisk beskrivning av en fördelning vid en given tidpunkt och plats; 2) som de processer som ger ett segregerat resultat samt; 3) effekten av segregationen. Därutöver kan även åtgärder riktade mot segregation studeras. De resurser som står till buds som åtgärder har olika karaktär. De kan vara finansiella, kognitiva (kunskapsrelaterade), sociala eller politiska. Orsaken till segregation kan 14

grovt beskrivas bero antingen på fritt val eller på begränsande restriktioner. Segregationsforskning kan bedrivas både med kvantitativa och kvalitativa metoder. Andersson (2008) konstaterar att svensk segregationsforskning kom igång på bred front först mot slutet av 1990-talet och framför allt har fokuserat teoribildning om dess orsaker snarare än om segregationens konsekvenser Denna tudelning av segregationsfrågan är troligen inte särskilt konstruktiv om man antar att segregationen är ett dynamiskt fenomen som skapas och återskapas av de uppfattningar som människor har av att bo i olika sociala omgivningar. (a.a. s.120) Forskning som fokuserar segregationens effekter är till exempel de studier som gjorts inom ramen för Malmökommissionen (Stigendal & Östergren 2013) där segregationsanalyser av geografisk och socialekonomisk karaktär kopplas till analyser av till exempel folkhälsa och barnfattigdom. Segregation som relationell Segregation bygger på två (åtminstone) segregationspoler (Grander 2015a). För att minska avståndet polerna emellan påpekar Grander och Stigendal (SKL 2012) att det krävs ett relationellt förhållningssätt där insatser inte riktas enbart mot ena polen för att skapa förändring. Ett relationellt förhållningssätt bör ses som nödvändigt för att skapa social sammanhållning mellan grupper med skillnader i levnadsvillkor i olika delar av staden. Relationella insatser präglas därmed av ett generellt tänkande till skillnad från ett selektivt. (a.a. s. 175) Franzén (2008) lyfter fram att segregation vare sig ordet betecknar ett tillstånd, en process, är formell eller informell uppfattas som ett problem. Franzén beskriver att segregation innebär hierarkisk åtskillnad och därmed innehåller aspekter av moraliskt och/eller materiellt över/underläge. Franzén menar att de konsekvenser som detta förhållande resulterar i ger upphov till två olika typer av reaktioner/förhållningssätt: orättfärdighetssynen tar sin utgångpunkt i det moraliskt oriktiga i förhållandet medan farosynen lägger vikt vid den latenta fara som finns inbyggd i en hierarkisk åtskillnad. Social, civil och kulturell integration Ett annat sätt att förstå olika aspekter av integration presenteras av Miller (2016). Miller talar om tre olika typer av integration, vilka kan beskrivas som faser i en allt starkare integration av individen. Social integration innebär att invandrare och lever och arbetar tillsammans med den infödda befolkningen. Civil integration innebär att den invandrade lär sig och accepterar de principer och normer som styr det sociala och politiska livet. Det gäller allt från oskrivna regler för hur man uppträder vid köbildning och hur man använder offentliga platser, till kunskap om vad det innebär att rösta i allmänna val. Den tredje typen av integration är kulturell integration vilket enligt Miller innebär att migranten delar en gemensam kultur och uppsättning värderingar med den inhemska befolkningen; en delad kulturell identitet. Etnisk/kulturell respektive socioekonomisk integration Det är främst personer från ickevästerländska länder som förknippas med boendesegregation och Molina (2008) beskriver en rashierarkisk differentiering av segregationsmönstren. Molina vänder sig mot etnicitet och kultur, vilka lätt, menar hon, får en statisk mening. I likhet med 15

Grander och Stigendal (SKL 2012) menar Molina att begreppet segregation bör ses relationellt: Varför är det alltid socialt marginaliserade bostadsområden som står i fokus när fenomenet studeras? Med en sådan utgångspunkt är det som om de människor som bor i högstatusområden inte hade någon inblandning i segregationsprocesser. Som om dessa människor inte själva har ett segregerat boende. Som om de inte vore viktiga segregationsagenter. (a.a. s 54.) Molina framhåller betydelsen av att studera maktrelationer i allmänhet och rasrelationer i synnerhet i analysen av etnisk boendesegregation och förespråkar en dekonstruktivistisk ansats för att revidera det kulturalistiska perspektivet som hittills dominerat. Forskare har också uppmärksammat en utbredd diskriminering på bostadsmarknaden i samband med kontraktsgivning, (tex Molina 2016). Geografisk integration Magnusson Turner (2008) konstaterar att boendesegregation alltid har funnits i Sverige; det nya är den geografiska omfattningen där kvarter har bytts mot bostadsområden och stadsdelar och bostadens upplåtelseform är en vattendelare. Social stratifiering och en befolkning som i olika avseenden kan betecknas som minoritet och majoritet, finns i alla samhällen. Av det följer att rumslig segregation förekommer överallt. Det som skiljer olika samhällen åt är graden av segregation, segregationsmönstret och grundvalen för segregation. (a.a. s. 16) Segmentering på bostadsmarknaden innebär dessutom att olika upplåtelseformer är geografiskt åtskilda på bostadsområdesnivå. Bostadens upplåtelseform skiljer den invandrade befolkningen från den infödda. Boendesegregationen har ökat i Sverige (tex Hedman & Andersson 2016; Salonen 2015a) och inkomstrelaterad och etniskt relaterad boendesegregation samvarierar och sambandet har ökat över tid (Hedman & Andersson 2016). Samtidigt kan de konstatera att den geografiska spridningen av utrikes födda har ökat under den studerade perioden (1990-2010), medan låginkomsttagarna blivit något mer geografiskt koncentrerade till vissa områden. Att mäta och undersöka segregation innebär alltid ett gränsdragningsproblem; inom vilket område ska vi bedöma graden av integration/segregation (Andersson & Fransson 2008)? På vilket sätt blir skalan av det studerade området avgörande för utfallet (fastighet, grannskap, stadsdel, stad, region, land, globalt)? Jämför till exempel med Öberg (2008) som diskuterar global segregation i ett historiskt perspektiv. I takt med en ökad globalisering och migration ökar stadsregionernas påverkan på samhällsekonomin (Abrahamsson 2015b). I relation till det kommunala bostadsförsörjningsansvaret uppstår här nya typer av situationer att hantera för de olika beslutandenivåerna i samhällets planering för bostadsförsörjning och hur denna planering kan samverka med infrastrukturplanering och regionala arbetsmarknader, (tex Andersson 2008; Boverket 2010). Våra studier visar hur inbäddad och beroende den enskilda orten i realiteten är av den strukturella inramningen och den specifika roll och funktion en stad tillmäts i relation till sin omgivning. (Salonen 2011, s. 338) 16

4.4 Grannskap Ordet grannskap är relativt nytt i forskningen om integration och segregation skriver Andersson och Fransson (2008). Däremot har antisegregationspolitik länge använt byggande och bostadspolitik som redskap för integration. Urban (2016) lyfter särskilt fram byggablandat-politik (tydligast under 70- och 80-talen) för att uppnå en socialt blandadbefolkning, Hela-Sverige-strategin (1985-1994) som syftade till att sprida ut flyktingars boende genom kommunplaceringar, samt Storstadssatsningen (1999-2005) med vilken områdesbaserade lokala utvecklingsprogram etablerades på storskalig nationell nivå. Den lokala områdesutvecklingen är fortfarande aktuell nu på 2010-talet, om än i mindre skala sett som statlig politik. (---) de statliga och lokala storstadsutvecklingsprogrammen som riktas mot boendesegregation innehåller antaganden om att lokal sammanhållning å ena sidan är positivt för att minska fattigdom och sociala problem samtidigt som det å andra sidan finns farhågor om att sociala problem och kriminalitet kan spridas genom lokala sociala nätverk. Det är med andra ord inte vilken sorts sammanhållning som helst som eftersträvas. (a.a. s.183) Den statliga politik som förts efter storstadssatsningens slut 2005 har karaktäriserats av tanken om kunskapsbaserade tvärsektoriella samarbeten. Med ett statsvetenskapligt perspektiv kan ett sådant förhållningssätt beskrivas med begreppet regimteori, vilket sätter fokus på att kapacitet att styra staden hela tiden måste organiseras. (Bengtsson & Hertting 2016, s. 125) och att basen för att styra staden måste vara bredare; på lokal nivå sker påverkan av utvecklingen genom breda nätverk av aktörer i staden. Med ett regimperspektiv bör vi således förvänta oss breda strategier för att mobilisera resurser för att kunna styra effektivt (a.a. s. 126) där förankring hos olika medborgargrupper skapar nödvändig legitimitet, och för att delta i en långsiktig påverkan handlar det om att identifiera sig och bli erkänd som en del av regimen. (a.a. s. 126) Poppola (2008) konstaterar att dessa omfattande projekt i samverkan mellan en lång rad aktörer (däribland) fastighetsägare, riskerar att bli kontraproduktiva i sin integrerande ambition på grund av ett ensidigt fokus på vissa områden i staden; en stigmatisering blir lätt resultatet. Poppola efterlyser ett ökat fokus på integrations- och segregationsprocesser. I de samverkansprocesser som Poppola refererat visar sig grundläggande perspektiv på skala, organisering och värdering ofta framträda för deltagarna som överraskande betydelsefulla och innebär skiljelinjer mellan hur samverkande aktörer definierar problem och möjligheter. Johansson (2015) konstaterar att det är orealistiskt att tro att denna typ av frågeställningar ska kunna hanteras inom ramen för ett begränsat antal workshops. Ek et al. (2014) visar hur en metod uppbyggd kring så kallade forskningscirklar (i det här fallet utifrån behov av ökad förmåga till hantering av sociala risker i ett område) öppnar möjliga vägar för att skapa en ökad förståelse för de utmaningar som behöver hanteras, men också metoder för hur aktörerna tillsammans kan möta dessa utmaningar. För att återgå till Urban (2016) så konstaterar hon sammanfattningsvis att det är svårt att forskningsmässigt konstatera att bebyggelse och det lokala sociala sammanhanget har större genomslag för individens framtida individuella karriär än familjebakgrund och utbildning. Möjligheten att genom lokal områdesutveckling påverka socioekonomisk boendesegregation är liten och förbiser dessutom relationella samband med andra mer välbärgade områden och grupper (Urban 2016). Att ta staden som helhet som utgångspunkt för att påverka integration 17

och segregation mellan grupper och områden är en numera en viktig utgångspunkt. I forskning om hur kommunal stadsplanering kan bidra till ökad integration lyfts betydelsen av mötesplatser och förbindande stråk mellan olika delar av staden, fram som viktiga för en social integration, (tex Abrahamsson 2015b; Boverket 2010; Listerborn 2014). I takt med att forskning inom en rad områden på olika sätt studerar exkludering och utanförskap, identifieras frågeställningar om boendet som faktor för till exempel hälsa och delaktighet, till exempel hur socialt kapital kan byggas in i våra bostadsområden och därmed förbättra invånarnas upplevda och mentala hälsa? (MILSA 2015). 4.5 Allmännyttan Allmännyttans situation och roll på 2010-talet har utvecklas utförligt i forskningsprojektet Nyttan med Allmännyttan (Salonen 2015b). Bakgrunden till projektet var frågeställningen hur allbolagen i praktiken har påverkat de lokala allmännyttiga bolagen, men också vilket handlingsutrymme som lagen innebär för bolagen. Forskargruppen konstaterar att handlingsutrymme är stort, men Holmqvist (2015) konstaterar också att (d)et finns ett kunskapsglapp vad gäller betydelsen av lokal bostadspolitik för allmännyttans praktik. I det handlingsutrymme som ges av lagen, kommer med andra ord den lokala politiken och ägardirektivet att utgöra de faktorer som ger det lokala bostadsföretaget en viss riktning i sin verksamhet. Kommunen kan påverka bostadsplanering genom allmännyttan i dess roll av fastighetsägare. Men en enskild kommun möter också svårigheter i planeringen av bostadsbyggande, mot bakgrund av den regionala politikens allt större betydelse och behovet att samordna bostadsplanering med infrastrukturplanering och arbetsmarknadsregionala frågor (Boverket 2010). Boverket uppmärksammar vidare att internationellt är det vanligare att bostadsplaneringen har en större formell koppling till nationell och regional planering. I polariseringen mellan bolagens val att tolka lagen marknadsmässigt respektive som varande en del av ett offentligt bostadsförsörjningsansvar, har ordet samhällsansvar blivit centralt (Grander 2015a). Grander beskriver hur detta samhällsansvar kan kategoriseras i tre typer av verksamhetsområden inom det allmännyttiga bolaget, nämligen 1) relationen med de boende, 2) ansvaret för områdets utveckling samt 3) ansvarstagande för stads- och samhällsutveckling genom det bostadsförsörjningsansvar man formulerar som en del av sitt uppdrag. Grander (2015b) utvecklar förståelsen för hur detta ansvar praktiseras i praktiken under 2010- talet, och konstaterar att en bostad för alla i praktiken kommit att utvecklas till strategier som dels riktar sig till målgrupper som har sin försörjning genom offentliga medel, dels till målgrupper som är socioekonomiskt etablerade. Grander benämner fenomenet new public housing, och menar att de strategier som allmännyttan utvecklat inte medger möjligheter för ett brett spektrum av befolkningen, utan tvärt emot den uttalade ambitionen bidrar till att öka polariseringen i boendet Sverige. Poppola (2008) gör samma beskrivning men utifrån en skala av segregation inom och mellan bostadsområden. 18

5. Metod, material och avgränsningar En hållbar integrationsstrategi förutsätter grundläggande kunskap om rörligheten i boendet för olika grupper. Varför bor man där man bor? Det är för de flesta människor en fråga som inte har ett enkelt och entydigt svar. Frågan kan besvaras på många olika sätt. Den kan knyta an till arbets- eller familjesituationen, till den ekonomiska situationen, till frågor om utbildning och helt enkelt till personliga preferenser. Det är en fråga med många svar, och orsakerna till varför man bor där man bor kan också påverkas av faktorer som ligger utanför individens val och möjlighet till insyn, man är av olika anledningar hänvisad att bo där man bor. Vetenskapligt sett är frågan därmed av flervetenskaplig karaktär och kan utforskas utifrån en rad olika infallsvinklar och discipliner, och med skilda metoder, allt från statistiska analyser till kvalitativa intervjuer och observation. Bostadens betydelse för integration kan studeras utifrån en mångfald av frågeställningar och i kombination med en rad olika faktorer som till exempel arbetssituation, utbildning och personliga preferenser. Denna vetenskapliga kunskapsöversikt har därför tagit utgångspunkt i en bred sökning för att fånga upp studier som genomförts utifrån skilda vetenskapliga frågeställningar som på olika sätt kan ge perspektiv på frågan om invandrares boendesituation. Sökningar har gjorts i de breda databaserna ABI, Sociological Abstract, Social Service Abstract, Sages Journal, Scopus samt Jstor. Tillsammans täcker dessa databaser tusentals vetenskapliga tidskrifter med fokus på ekonomi, fastighetsfrågor, stadsplanering, regionala studier, demografi, migration, sociala frågor med mera. Sökningen har gjorts med sökorden housing, dwelling, neigborhood, immigrant och landlord och genomförts under juni månad 2016. Sökorden har trunkerats (trunkering innebär att sökning görs på ordets grundform i kombination med en asterisk, vilket gör att sökningen omfattar olika böjningar av ordets grundform). Sökningen har begränsats genom att omfatta endast så kallade scholorly journals (peer reviewed). En annan begränsning har varit att sökorden ska återfinnas i artiklarnas abstract samt att artiklarna ska vara skrivna på engelska. (Sökning gjordes även på svenska, norska och danska, men inga sådana träffar gavs.) Sökningen omfattar studier från de senaste tio åren, det vill säga 2006-2016. Sökningen resulterade i upp emot tusen träffar och en manuell gallring utifrån relevans har sedan genomförts. Första kriteriet på relevans har varit att studien ska vara genomförd i något av de nordiska länderna, i Nederländerna eller Tyskland. Bakgrunden till detta kriterium är den betydelse som välfärdspolitiken har för frågeställningen. Mot bakgrund av Sveriges unika bostadspolitiska situation där frånvaron av social housing varit en viktig faktor har artiklar där social housing uttryckligen varit en faktor i studien, sorterats bort. Fokus i de artiklar som ingår i de nära tusen är hemmahörande inom vitt skilda vetenskapliga discipliner som till exempel kriminologi, folkhälsa, medicin, barn- och ungdomsforskning, skolforskning, genus, resurshushållning och äldreforskning. Gemensamt för merparten av dessa artiklar är att ämnesvalet kan beskrivas som ett fokus på konsekvenser av att man bor där man bor. På så sätt kan hävdas att dessa studier alla kan bidra till kunskap som är av relevans för en hållbar integrationsstrategi. Av systematiska samt avgränsningsmässiga skäl har dessa studier dock lämnats utför denna kunskapsöversikt. 19

De studier som uttryckligen fokuserar bostad och var man bor i relation till arbetsmarknadsmässiga frågor har inkluderats i materialet. Övriga arbetsmarknadsmässiga frågeställningar har sorterats bort. Även studier genomförda utifrån en mediafrågeställning och produktionen av den andre har sorterats bort. Studier om hemlöshet har även de sorterats bort. Några av träffarna studerar vilka behov en viss kategori boende har av sin bostad. Frågan om olika gruppers skilda behov vad gäller bostad kan anses vara av stort intresse för en hållbar integrationsstrategi. De studier som påträffats i sökningen har dock alla sin bakgrund i forskning om äldre invandrade personers behov i ett vårdrelaterat boende, och har därför sorterats bort. Den manuella gallringen av de upp emot tusen träffarna har resulterat i 47 träffar av relevans för kunskapsöversikten. I syfte att skapa en överblick över det insamlade materialet kategoriserades detta i sju olika teman. Dessa teman valdes på grund av att de framkom tydligt i det insamlade materialet samt för att de ger en bred bild av varierande faktorer som påverkar invandrade personers val av boende och rörlighet i boendet. Nedanstående figur presenterar aktuella teman samt den centrala frågeställning som varje enskild del behandlar. Diskrimineringsstudier (sju träffar) Segregationsdrivande perspektiv (elva träffar) Integrationsdrivande perspektiv (tolv träffar) Grannskapets karaktär (tio träffar) Relationen arbete och bostadssegregation (tre träffar) Tillgång till kulturellt kapital (tre träffar) Regionalt perspektiv (en träff) I vilken utsträckning, var och på vilket sätt förekommer diskriminering på ett sätt som kan tänkas påverka invandrade personers boende och rörlighet i boendet? Finns det faktorer i bostadspolitiken, och vilka är i så fall dessa, som ger en segregationsdrivande effekt i boendet? Finns det faktorer i bostadspolitiken, och vilka är i så fall dessa, som ger en integrationsdrivande effekt i boendet? Vilka faktorer processer, skala, funktioner, aktörer mm påverkar utvecklingen av ett grannskap? Samverkar faktorerna boende och arbete i integrationsprocessen och i så fall hur? På vilket sätt påverkar tillgången och förmågan att omsätta kulturellt kapital personens boende och rörlighet i boendet? På vilket sätt spelar regionala faktorer - utbildningsmöjligheter, kommunikationer, sociala preferenser mm - en roll för boendeintegrationen och invandrades personers rörlighet i boendet? Figur 1. Presentation av temasammanställning. 20

6. Översiktens resultat 6.1 Diskrimineringsstudier Av de sju relevanta diskrimineringsstudier som identifierats undersöker två (Ahmed & Hammarstedt 2008; Ahmed et al. 2010) diskriminering i uthyrningsprocessen på den svenska bostadsmarknaden och konstaterar diskriminering både vad gäller etnicitet och kön. I en senare studie (Carlsson & Eriksson 2014) konstateras också utbredd diskriminering, men även att diskrimineringen varierar påtagligt med fastighetsägare, lägenhet och regionala faktorer. Utifrån resultaten poängterar författarna betydelsen av att anlägga ett brett perspektiv i studierna av diskriminering. I två studier genomförda i Tyskland (Dill & Jirjahn 2014; Dill et al. 2015) konstateras att bostadssegregation snarare beror på diskriminering på bostadsmarknaden än ett självvalt beteende hos de invandrade grupperna. Två svenska studier tar ett mer organisationskulturellt grepp för att närma sig frågan om diskriminering i relation till boende. En studie (Boréus & Mörkenstam 2015) undersöker ett bostadsföretag som arbetsplats sett ur en jämlikhetsperspektiv avseende etniskt bakgrund. I studien konstateras att olika typer av ojämlikhet existerar; ojämlik lönesättning, en arbetsfördelning baserad på etnicitet, ojämlikt inflytande vad gäller arbetsrelaterad säkerhet samt ojämlika möjligheter att kapitalisera på användbara förmågor (till exempel språkfärdighet). En viktig slutsats är att olika typer av ojämlikhet tycks förstärka varandra. Eliassi (2015) studerar hur socialarbetare i Sverige förstår och tolkar immigranters sociala problem. I studien konstateras att socialarbetarna inte bara ser kulturella skillnader utan också betraktar dessa skillnader som centrala i sitt arbete att skapa lösningar för sina klienter. På så sätt blir de kulturella skillnaderna centrala för hur socialarbetarna förstår immigranternas sociala problem i Sverige. 6.2 Segregationsdrivande perspektiv Av de elva studier som har frågan om segregationsdrivande faktorer i fokus, finns en litteraturstudie (Rauhut 2010) som undersöker en ofta allmän uppfattning att integrationen i Sverige fungerade bättre förr. Nio variabler undersöks, däribland inkomst och sociala nätverk, under åren 1945-1975. Den utforskande (explorativa) studien indikerar att integrationen snarast förbättras på en del områden. Den bostadspolitik som förts i Sverige sedan 1990-talets början och hur denna bidragit till en ökad boendesegregation är fokus i artikeln Neoliberalization of Housing in Sweden: Gentrification, Filtering, and Social Polarization skriven av Hedin et al. (2012). Författarna studerar hur den neoliberala politiken påverkat segregationsprocesser i Stockholm, Göteborg och Malmö. Frågan om relationen mellan socioekonomiska faktorer och etnicitet som drivande för ökad segregation fokuseras i en studie av Andersson och Kährik (2015). Studien lyfter fram socio-geografiska förändringar och boendesegregation i tidsspannet 1990 till 2010 och relaterar dessa till neoliberal bostadspolicy. I studien konstateras att boendesegregationen i Stockholmsområdet har ökat under den studerade perioden. Forskarna identifierade även en dubbel sorteringsprocess på så sätt att låginkomsttagare med svensk bakgrund tenderade att bo i andra områden än låginkomsttagare med en icke-västerländsk bakgrund. Skifter Anderson et al. (2016) studerar bostadssituationen i de fyra huvudstäderna i Sverige, 21