PM; Bosättningsfrågan i flyktingmottagningen

Transkript

1 Datum Beteckning Dag Juhlin PM; Bosättningsfrågan i flyktingmottagningen En av förutsättningarna för ett bra flyktingmottagande och för integrationen i det svenska samhället är att våra nyanlända och deras anhöriga får ett rimligt boende. Skåne är ett inflyttningslän, vars befolkning årligen ökat sedan flera år tillbaka. Mellan november 2007 och november 2008 ökade befolkningen med personer. Samtidigt har bostadsbyggandet minskat, särskilt hyresrätterna, det senaste året. Bostadsbyggandet spås dessutom ingen ljus framtid under rådande lågkonjunktur. Personer med låga inkomster som skall göra sitt inträde på bostadsmarknaden får allt svårare att hitta ett rimligt boende. Nyanlända och deras anhöriga är kanske den grupp som får svårast på en allt trängre bostadsmarknad. Mellan 1996/97 och 2006/07 minskade antalet boende per rum bland våra utlandsfödda. Särskilt perioden byggdes en större andel bostäder som minskade förtätningen i boendet för denna grupp. Den årligen ökande befolkningen i Skåne, det nu minskade bostadsbyggandet, och fortsatt stor andel mottagna flyktingar och anhöriga, styr bosättningsförutsättningarna för denna grupp mot lösningar i eget boende (EBO) och återigen mot en ökad förtätning i boendet. Eftersom bosättningsfrågan bl.a. styr förutsättningarna för den enskildes sociala liv, för introduktion, integration, kommunernas mottagningsverksamhet, kapacitet och ekonomiska åtaganden bör den lyftas fram i det skånska arbetet med en förbättrad mottagning och introduktion. Behovet av fördjupade analyser och åtgärder i bosättningsfrågan är stort, såväl sett ur myndigheters och mottagningskommuners som bosatta flyktingars och deras anhörigas perspektiv. Denna promemoria tar enbart fasta på ett fåtal frågeställningar ur ett kommunperspektiv. Den aktuella flyktingmottagningen För närvarande minskar antalet asylsökande och har gjort så från och med År 2008 sökte personer asyl i Sverige. Detta är en minskning jämfört med år 2007 då ansökte. Minskningen beror till största delen på att färre irakier sökt sig till Sverige under år Ensamkommande barn fortsätter att öka och under förra året kom barn jämfört med barn år Behovet av introduktionsplatser beräknas minska något från under 2008 till under Postadress: Box 13, Klippan. Besöksadress: Storgatan 33, Klippan. Telefon: Telefax: Postadress: Box 53, Lund. Besöksadress: Baravägen 1, Lund. Telefon Telefax: Plusgiro: Bankgiro: Organisationsnummer: E-post: kansliet@kfsk.se Webb:

2 2 Emellertid tillkommer fler anhöriga som söker uppehållstillstånd. Av de , som per den 9 december 2008 tagits emot av kommunerna, var nästan hälften anhöriga. ABO och EBO Totalt beräknas 75 % av alla mottagna i kommunerna, själva ordna sitt boende (EBO). Skåne är det län som visar störst differens mellan antal i överenskommelser/avtal i kommunerna (1 378) och faktiskt mottagna (2 202), t.o.m. oktober Detta tyder på att avtalstecknandet inte har realistiska utgångspunkter, vilket ger dåliga planeringsförutsättningar för introduktion, arbetsmarknadsinträde och inte minst för ordnat boende. I landet var vid årets utgång inskrivna i anläggningsboende (ABO), motsvarande 44 % av samtliga. Skåne hade relativt få inskrivna i anläggningsboende 546, motsvarande 16 % av samtliga inskrivna. I landet var vid årets utgång inskrivna i eget boende (EBO) motsvarande 56 % av samtliga. I Skåne var 2864 inskrivna i EBO motsvarande 84 % av samtliga inskrivna i EBO var inskrivna i sydvästra Skåne (varav i Malmö 1622), 800 i nordvästra Skåne och 320 i nordöstra Skåne. ABO i Skåne fördelar sig på orter per den 31 december 2008 enligt följande: Hässleholm 92 st., Kristianstad 81 st., Osby 79 st., Perstorp 77 st., Ö. Göinge 217 st. ABO och EBO är valfria boendeformer för den enskilde. Orsakerna till den avvikande fördelningen mellan boendeformerna för Skånes del kan inte utläsas av tillgänglig dokumentation och får därför bli föremål för några frågeställningar och diskussion. Likaså väcker den geografiska placeringen av ABO en del frågeställningar: Är ABO ett mindre attraktivt val för asylsökande i Skåne? Varför är boendena inte förlagda till platser där mottagningen är som störst? Är de kvalitativa informations- och stödinsatserna från Migrationsverket för svaga under asylfasen så att ABO och kommunplaceringsmöjligheten blir ett icke-alternativ? Är det så att de större mottagningskommunerna har en så stor täthet av landsmän, släktingar och vänner att bostadsfrågan i form av eget boende av kulturella och sociala skäl ges företräde i den enskildes val av boende? Koncentrationen av ABO till Skåne Nordost är påfallande. Är det enbart där det är möjligt att få tag på boenden? Är denna koncentration en bättre utgångspunkt för kommunplacering än ABO förlagda till de större mottagningskommunerna? Vid samma andel som landet i övrigt skulle Skåne ha ABO. Är det rimligt att tänka sig att ytterligare ca 1000 ABO i så fall skulle tillföras Skåne om dessa skulle medföra en bättre mottagning och leda till en fördelad bosättning?

3 3 Förtätning - trångboddhet Det finns tydliga tecken på en förtätning av utlandsfödda i boendet framförallt i en del av de större kommunernas bostadsområden/stadsdelar. Med EBO som huvudsakligt val i boendet är det sannolikt ganska svårt för dessa kommuner att påverka bosättningen. Därutöver bör det vara svårt att löpande hålla sig uppdaterade om var boendet sker och dess konsekvenser för boendemiljöerna i stort, effekter på segregation, socialt liv och enskilda asylsökandes förutsättningar för introduktion i det svenska samhället. Det finns även risk för att en löpande förtätning i redan utsatta boendemiljöer komprimerar sociala problem, kriminalitet, utanförskap och dämmer upp en social oro som kan leda till explosiva utlopp. Kanske har vi redan fått se förspelen till sådana. EBO på en allt trängre bostadsmarknad ökar trångboddheten i redan utsatta bostadsområden. Borde det göras fördjupade studier och konsekvensanalyser av förtätningens process och effekter i förslagsvis några av de större mottagningskommunernas bostadsområden/stadsdelar? Bostadsbrist, byggande och planering En av förtätningens orsaker är rimligen den allmänna bristen på bostäder, men orsakas även av bristen på rimliga alternativa boenden och den enskildes val utifrån sociala och kulturella preferenser. I en promemoria från april 2008 konstaterade länsstyrelsen att bostadsbristen var stor och ökande i Skåne. Huvuddelen av kommunerna visade på bostadsbrist. Enbart en kommun hade ett överskott på bostäder. Bristen på hyresrätter var generell, speciellt mindre hyresrätter, vilket bland flera grupper även drabbar flyktingar. Promemorian konstaterade ett stort behov av bostäder för flyktingar. Denna bild har inte förbättrats sedan dess med ett minskat bostadsbyggande finanskris och lågkonjunktur. Antalet påbörjade bostäder bedöms fram till år 2009 ha minskat med 40 procent i landet, bostäder, jämfört med de faktiska byggstarterna år Större delen av minskningen inträffade under Byggandet av hyreslägenheter har minskat kraftigt. Antalet påbörjade hyreslägenheter har i stort sett halverats sedan år 2006, främst till följd av stigande byggpriser och borttagna stöd. Endast hyreslägenheter påbörjades under första halvåret Förvisso har kommunerna en skyldighet att upprätta riktlinjer för bostadsförsörjningen i program eller översiktsplanering. Men planer och program leder inte nödvändigtvis till byggande av bostäder. Kommunerna är inte byggherrar, även om de kan anvisa mark och anslutande infrastruktur till nybyggnation. Finansieringsförutsättningar, kostnadsläge på byggmaterial och rimliga totalkostnader i förhållande till efterfrågan är några faktorer som avgör byggherrars agerande på bostadsmarknaden. Ett ökat bostadsbyggande är en nationell bostadspolitisk fråga för regering och riksdag samt en fråga för bostadsmarknaden som normalt kommunala initiativ enbart marginellt kan påverka.

4 4 Möjligtvis kan vi ha förhoppningar om att lågkonjunkturen kan ge incitament för ökade infrastruktursatsningar till vilka bostadsbyggandet skulle kunna räknas, inte minst av sysselsättningsskäl. En studie av Malmö stad från 2007, Segregationens dynamik och planeringens möjligheter, anger att det är ett mycket långsiktigt arbete för en kommun att via den fysiska planeringens instrument påverka bosättning och segregation. Det årliga tillskottet av bostäder är för litet. Kommunalt ingripande i fördelningen av nyproducerade bostäder kan dock ha ett viktigt symbolvärde. Långsiktigt kan även markanvisningsavtal vid fördelning av kommunalägd mark och en utvecklad dialog med byggherrar och bostadsföretag ha betydelse. Studien reser i sin avslutning en viktig fråga. Det finns en inlåsning av flyktingar i utsatta områden med en huvudsaklig vidareutflyttning till angränsande områden i staden. Om andra bostadsområden i staden och inte minst hela regionen bereder plats för nyinvandring skulle inlåsning och segregation kunna motverkas. Är det rimligt att låta detta fortsätta att vara de stora mottagningskommunernas egna problem? Är detta ett område för gemensamt kommunalt regionalt övergripande planeringsansvar? Skulle en övergripande bred planering ge kommuner och myndigheter ett bättre beslutsunderlag för inte bara bostadsplanering utan även för insatser, mottagningsavtal, arbetsfördelning och samordning mm? Process, val och information vid bosättning ur de nyanländas perspektiv Underlaget i denna del är hämtat ur en studie som är gjord i Göteborgs stad: Flyktingars bosättning projektdokumentation, oktober En tjänstemannagrupp kartlade hur det går till när flyktingar väljer boende. Studien gör inga anspråk på vetenskapliga resultat, men pekar på några intressanta aspekter i mottagningsprocessen. Kartläggningen gjordes genom framförallt grupp- och telefonintervjuer av flyktingar som redan fått uppehållstillstånd. Liksom Malmö har Göteborg inga ABO. Gruppintervjuerna gjordes med flyktingar i EBO i Göteborgs stad. Telefonintervjuerna gjordes med flyktingar som bodde i andra mindre kommuner i andra boendeformer än EBO och som erbjudits kommunplacering i samband med att de beviljades uppehållstillstånd. Nedan ges en sammanfattning av rapporten och några frågeställningar kring mottagningsprocessen utifrån resultaten i projektet: Många flyktingar söker sig till storstaden där man har släktingar och vänner. Uppgivande av en adress i staden leder till eget boende: EBO. De flesta i intervjuade, som bodde i EBO, upplevde inte att de valt att stanna i Göteborg. De såg inget alternativ. Även om flyktingarna kunde be om ett anläggningsboende, ABO, sågs detta inte som ett alternativ. Samboende med andra, andra nationaliteter, religioner, etc. gör ABO till ett icke-alternativ. Dessutom finns inga ABO i storstaden.

5 5 De som var kommunplacerade utanför Göteborg upplevde i hög grad att de valt sitt boende. De såg kommunplaceringen som en introduktion, ett sätt att snabbt lära sig språket och kulturen i det nya hemlandet. I samband med att uppehållstillstånd beviljades informerade Migrationsverket om bostadsbristen och svårigheter om man stannade kvar i Göteborg. Anskaffning av bostad angavs som individens eget ansvar. Information gavs även om möjligheter till boende utanför Göteborg, i mindre stad eller samhälle. Informationen man fick uppfattades som bristfällig och standardiserad, samma för alla. De som kommunplacerats erbjöds denna direkt vid beviljandet av uppehållstillstånd. Även dessa efterfrågar alla mer information, framförallt om den kommun eller ort man skall flytta till; om arbete, kommunikationer, vård, skolor. De intervjuade ansåg att det viktigaste är korrekt information. Tillförlitligast är information som ges av myndigheter/handläggare. Information från landsmän och egna kontakter sågs enbart som ett värdefullt komplement. Flyktingarna är frustrerade över att kommunplacering inte är ett konkret alternativ. Informationen måste förbättras beträffande möjligheterna att bosätta sig utanför Göteborg och vilket utbud det finns på andra orter. Valet skulle kunnat bli ett annat om man fått information som gav vägledning för att leva ett gott liv på en annan ort. Bäst vore om man kunde välja sitt eget boende men insikt finns om att detta inte är realistiskt. De intervjuade anser att ett mer behovsanpassat flyktingmottagande vore bra och är positiva till placeringar i andra kommuner i samråd med den det gäller och med utgångspunkt i flyktingens behov. Placering under asyltiden redan från början ansågs även godtagbart men ställer stora krav på mottagandet. Ofta söker vi en förståelse, förändringar och förbättringar utifrån ett myndighetsperspektiv och fastnar lätt i gällande förutsättningar för mottagningsverksamheten. Göteborgsrapporten är intressant eftersom den bygger på intervjuer med flyktingar. Troligtvis skulle inte intervjuresultat från större skånska mottagningskommuner skilja sig från de göteborgska. Det tycks vara så att EBO i storstaden säljer sig själv. Beror detta på avsaknaden av kvalitativt utformade ABO i de större mottagningskommunerna? Hur fungerar egentligen information, arbetssätt kring alternativa boenden under asyltiden och inför en kommunplacering? Finns det anledning att ändra arbetssätt och höja informationskvalitén? Kan ytterligare åtgärder vidtas för att kommunplacering skall bli ett attraktivt alternativ?