Rapport 2013:20 Vårdplan för byggnader på hembygdsgården Härledgården Torstuna Hembygdsförening, Torstuna socken, Enköpings kommun 1
Omslagsfotografi : hembygdsgården Härledgården i Torstuna socken, övre bilden: mangården, vy från söder, nedre bilden: hembygdsgården sedd från väster. Foto: Sverker Larsson, Upplandsmuseet 2013 Upplandsmuseet 2013 Upplandsmuseets rapporter 2013:20 ISSN 1654-8280 Stiftelsen Upplandsmuseet adress Fyristorg 22, 753 10 Uppsala telefon 018-16 91 00 hemsida www.upplandsmuseet.se postgiro 51 99 35-1 bankgiro 128 1245 org.nr 817600-7071
Innehål l Inledning... 4 Orienteringskarta... 12 Läsanvisning... 13 Kulturhistoriska kommentarer... 14 1. Mangårdsbyggnaden... 16 2. Härbre Härled... 25 3. Stall med källare... 32 4. Härbre Råby... 40 5. Loge Nydala... 48 6. Tröskloge... 56 7. Loftbod och brunnslider... 64 8. Portlider Råby... 72 9. Smedja Källinge... 79 10. Soldattorp Vånsjö... 85 11. Fähus Vånsjö... 92 Metodanvisningar... 99 3
Inledning Denna vårdplan behandlar Torstuna Hembygdsförenings byggnader på Härledgården, som ligger cirka två kilometer norr om Torstuna kyrka och omkring 1,5 mil norr om Enköping. Byggnaderna har stora kulturhistoriska värden och hembygdsgården är en värdefull tillgång som levandegör byn Härleds historia från 1700-talet fram till 1900-talets början. Syftet med planen är att den ska vara en hjälp vid förvaltningen av byggnaderna, både vad gäller att hålla dem i stånd och vad gäller att bibehålla de kulturhistoriska värdena. Planen innehåller dels reparationsåtgärder och dels åtgärder som ingår i respektive byggnads periodiska underhåll. Planen anger också vad som är speciellt viktigt att tänka på vid vården och underhållet av varje byggnad. De angivna underhållsintervallen utgår från vad som är normalt. Den faktiska tiden mellan åtgärdsbehoven kan skilja sig från de bedömda, bland annat beroende på kvalitet i material och utförande, väderlek och lokala ljus- och fuktförhållanden. Planen täcker perioden 2014 2024. Vårdplanen har tagits fram inom ramen för projektet Hus med Historia och med ekonomiskt stöd av länsstyrelsen i Uppsala län. 4
Historik Här ledgård en Hembygdsgården Härledgården är bildad av en gård känd som Jan- Jansgården, som var den nordligaste gården i byn Härled, och i dag den enda bevarade på ursprunglig plats. Härledgården ligger inom fastigheten Härled 1:5 som har ungefär samma utsträckning som Jan-Jansgårdens gamla tomt. Västra delen av fastigheten har 2007 tillförts hembygdsgårdens mark genom en avstyckning från Härled 1:2. Det tillkomna området, samt trösklogen som står på det, har tidigare tillhört Jan-Jansgården. Hembygdsgårdens område på Ekonomiska kartan från 1951. På kartan går den västra fastighetsgränsen för Härled 1:5 längs den nuvarande gärdsgården väster om hembygdsgården. Idag ingår även marken fram till vägen väster om Härledgården. Jan-Jansgårdens och byn Härleds historia har sammanställts i skriften Härledgården av Olle Thorsmark. 1 Följande historik är en sammanställning av uppgifter hur denna skrift, kompletterad med en studie av historiska kartor och uppgifter från andra källor. Bynamnet har skrivits på olika sätt genom tiderna: 1455 Haerelde,1492 Herillä, under 1500-talet Harelle, Heralle, Herälde mfl, 1652 Härle. Formen Härled eller Herled stabiliserades under 1600-talet. Enligt de äldsta fogderäkenskaperna bestod byn 1538 av två skattehemman om elva öresland och två 1 Utgiven av Torstuna hembygdsförening 1991. 5
örtugland respektive elva öresland och ett örtugland. 2 Under de följande tvåhundra åren skedde inga större förändringar av byns utbredning och indelning. 1571 fanns visserligen tre bönder i Härled, men år 1599 var antalet brukare åter två stycken, och enligt skattelängder 1624 fanns två skattebönder i byn. 1635 hade dock bonden Per Ericksson övertagit båda hemmanen. Enligt 1652 års geometriska karta bestod byn av två skattehemman om vardera tio öresland och fyra penningland. 3 De två hemmanen bildade också en soldatrote med nummer 120. 4 Byn Härleds ägor enligt storskifteskartan från år 1770. Ägogränsen sammanfaller exakt med traktgränsen för Härled på ekonomiska kartan från 1951. Bytomten med hemmanen A och B är de ofärgade rutorna mitt i ägorna. Bytomtens gränser mot öster, söder och väster syns än idag i form av de små vägar som inramar området. Området öster om tomt A är den bergknalle som idag ingår i hembygdsgårdens mark på fastigheten Härled 1:5. Genom avstyckningen från Härled 1:2 har Härledgårdens tomtmark idag i stort sett samma utbredning västerut som år 1770. 2 Öresland och örtugland var under medeltiden i Svealand mått på värdet av en jordegendom, knutet till avkastningen snarare än till arealen: ett markland = 8 öresland = 24 örtugland = 192 penningland = ca 24 tunnland. 3 Från 1600-talet avser måttet s.k. geometriska öresland = 3 tunnland = ca 12-15 000 m² 4 Källa: Arvid Bladhs sockenkrönikor. 6
Storskifteskartan från år 1770 visar utbredningen av byns ägor och placeringen av bytomten med de två hemmanen, på kartan markerade A respektive B. Flera detaljer i kartan återfinns fortfarande på ekonomiska kartan från 1951 eller går att avläsa direkt i landskapet. Det norra hemmanet (A) benämndes på senare kartor Härled 1 och det södra hemmanet Härled 2 (tidigare B). 1769 fanns det två gårdar på det norra hemmanet och två på det södra. Hustomterna hade då nyligen delats, och man beslutade att denna delning skulle fortsätta att gälla. I början av 1877, det år då genomförandet av laga skifte påbörjades, fanns det sex gårdar i byn; på hemmanet Härled 1 fanns det två gårdar om ¼ mantal och en om ½ mantal, detsamma gällde Härled 2 (stamhemmanen var alltså åsatta ett helt mantal vardera). 5 Ägaren till gården längst norrut i byn var sedan år 1860 Jan Jansson från Hyvlinge i Torstuna, därav kommer namnet Janjansgården. Femte juli 1877 utbröt en brand varvid tre av byns sex gårdar blev helt nedbrända. Branden orsakades av att ett barn lekt med tändstickor och av misstag satt eld på en gärdselhög. Med brandsegel och brandsprutor lyckades man stoppa eldens spridning norrut och rädda de två gårdarna i byns norra del. De tre gårdar som klarade sig undan elden ingick i stamhemmanet Härled 1 och var (räknat från norr till söder): Jan Janssons gård om ½ mantal, Carl Olssons gård om ¼ mantal samt L.E. Anderssons gård om ¼ mantal. På Härled 2 drabbades av vådelden Lars Anderssons gård om ½ mantal, Anders Olssons gård om ¼ mantal, samt John Erikssons gård om ¼ mantal. Av Lars Anderssons gård återstod efter branden endast en smedja och en badstuga, och av de övriga gårdarna fanns endast en brunn och några körsbärsträd kvar. Byn var vid tillfället den sista oskiftade byn i Torstuna socken och branden föranledde ett beslut om att verkställa laga skifte, vilket genomfördes 1877-1879. Samtliga kvarvarande hus i byn förtecknades vid laga skiftet och är inritade på skifteskartan från 1879. 5 Mantal: ett mått på en gårds skattekraft. På 1500- och 1600-talen motsvarade ett hemman vanligen en bondgård med en sådan storlek att brukaren kunde försörja sig och sin familj på avkastningen av jorden och erlägga den skatt som åvilade egendomen. Ett sådant hemman åsattes ett helt mantal, även ½ eller ¼ mantal förekom. Mantalet fastställdes genom taxering redan under Gustav Vasas tid. 7
Laga skifteskartan från 1879 visar de byggnader som skonades vid branden 1877. De byggnader som finns kvar idag är Jan-Jansgårdens nr 1 boningshus, 2. kammarbyggnad, 3. stall, tröskladorna 5 och 6 samt det påbörjade fähuset i sten, nr 9. Uppgifter om byggnaderna har hämtats ur protokollet från laga skiftet. Måttangivelser avser fot. Illustration av Per Lundgren, Upplandsmuseet. Av byns sex gårdar fick vid skiftet endast Jan Jansson kvarboenderätt eftersom hans gård hade de bästa planteringarna och var bäst bebyggd (bland annat med ett påbörjat fähus av gråsten, som dock aldrig färdigställdes). Förutom bönderna med nedbrunna gårdar tvingades även Carl Olsson och L.E. Andersson flytta ut sina gårdar. Johannes (John) Eriksson sålde strax efter branden sin gård till grannen L.E. Andersson, och Carl Olsson sålde sin gård till grannen Lars Andersson. Efter skiftet bestod Härled alltså av Jan Janssons gård om ½ mantal på ursprunglig plats samt två utflyttade gårdar om vardera ¾ mantal. Efter att Jan Jansson dött 1886 och hans son blivit försatt i konkurs samma år såldes gården på öppen auktion till Johan Eriksson. Denne var svärson till Jan Janssons änka Britta Christina Andersdotter (gift med dennas dotter från ett tidigare äktenskap). Gården såldes sedan återigen 1891, köpare denna gång var L.E. Andersson som drev de båda gårdarna i sambruk med den utflyttade gården som brukningscentra. Ett drygt årtionde efter skiftet brukades alltså hela Härled från två utflyttade gårdar med ursprung i den nedbrunna södra halvan av byn. 8
Ekonomiska kartan från 1951 ger en tydlig bild av Härleds utveckling efter laga skiftet: två tydliga brukningsenheter med moderna stora ekonomibyggnader på fastigheterna Härled 2:2 och 2:3. Av stamhemmanet Härled 1 återstår Jan Jansgården som har kvar sina ålderdomliga och småskaliga byggnader eftersom gården aldrig moderniserades efter att den köpts upp av granngården. Den avstyckade fastigheten Sofielund 1:1 är Härleds f.d soldattorp. Enligt lantmäterihandlingar sålde hemmansägarna Härleds soldattorp till arbetaren Johan Petterson 1912. Efter köpet av Jan Jansgården tog den nye ägaren L.E. Andersson sten från Jan Janssons påbörjade fähus till sitt eget bygge av fähus och svinhus på sin utflyttade gård. Omkring sekelskiftet 1900 röjde han av den gamla bytomten och använde grundstenarna från de nedbrunna och utflyttade gårdarna till att bygga stenmuren längs uppfartsvägen till hembygdsgården, den väg som också markerar läget för den gamla bytomtens västra gräns (se karta från storskifte). Jan Jansgården användes efter sammanslagningen som fördelsbostad för de tidigare ägarna Johan Eriksson och hans hustru samt svärmodern, Jan Janssons änka. Johans hustru Johanna Matilda Schenström levde till 1922. Efter några år som statarbostad flyttade de sista boende på Jan Jansgården in 1925, Viktor och Karin Andersson som med sina döttrar Elna och Viola bodde där fram till den kalla vintern 1940 då de flyttade till en varmare bostad i Torstunaby. Därefter stod huset tomt fram till dess hembygdsgården bildades. 9
Tanken på att göra hembygdsgård av Jan Jansgården väcktes i början av 1940- talet av kyrkoherden i Torstuna Gunnar Engman. Denne och andra personer från socknen bildade Torstuna hembygdsförening 1945, och fick samma år kommunen att köpa loss tomten och gårdens byggnader -värderade till vedpriset, för 4000 kronor. Kommunen skänkte gården till hembygdsföreningen och en omfattande restaurering påbörjades. Konservator Sven karlsson från Gimo utförde målningsarbeten i bostadshusen och folk från trakten samlade in äldre möbler och bruksföremål. Hembygdsgården fick namnet Härledgården och invigdes 1951. Foto av loftboden från 1920-talet visar att mycket lite förändrats fram till idag. Efter laga skiftet har taket täckts med tegel. Mangårdsbyggnaden före restaureringen 1946-1951. Med undantag av fönsterbyte och målning förändrades mycket lite av exteriörens utseende. Foto av Nils Ålenius. 10
Hembygdsgården har utökats med ett antal byggnader genom åren. 1955 tillkom ett soldattorp med stuga och fähus från Vånsjö, 1963 en loge från Nydala, 1971 ett portlider och ett härbre från Råby, 1982 ett härbre från en av granngårdarna i Härled, och 1989 tillkom en smedja från Källinge. Som nämnts tidigare utökades hembygdsgårdens område västerut 2007. Den tillkomna marken, samt trösklogen som står på den, har tidigare varit en del av Jan Jansgården. 2 5 4 3 1 Platserna Härledgårdens byggnader är hämtade ifrån: 1. Vånsjö (soldattorp med fähus), 2. Nydala (loge), 3.Råby (härbre och portlider), 4. Härled (härbre), 5. Källinge (smedja). 11
Orienteringskarta 1. 9. 6. 2. 3. 4. 5. 7. 8. 10. 11. 1. Mangårdsbyggnad 2. Härbre från Härled 3. Stall med källare 4. Härbre från Råby 5. Loge från Nydala 6. Tröskloge 7. Loftbod & brunnslider 8. Portlider från Råby 9. Smedja från Källinge 10. Soldattorp från Vånsjö 11. Fähus från Vånsjö Härledgårdens utseende idag: nr 1,3,6 och 7 är byggnader på ursprunglig plats. Övriga byggnader har flyttats hit under åren mellan 1955 och 1989.. Ruinen efter Jan Janssons påbörjade fähus av sten är den streckade rektangeln NV om byggnad nr.2 (se historik). 12
Läs anvisning Varje kapitel inleds med en beskrivning av byggnaden, kompletterat med en fotodokumentation. Därefter följer ett avsnitt som tar upp byggnadens historia, och vad som är viktigt att tänka på vid kommande vårdinsatser för att byggnadens värden ska kunna behållas och utvecklas. Vårdplanen för byggnaden presenteras i form av en tabell, där det för varje byggnadsdel framgår vilka material och metoder som ska användas, med vilka intervall åtgärderna återkommer och ungefär var i underhållscykeln byggnadsdelen bedöms befinna sig idag (augusti 2013). Ibland anges två värden för antalet år i underhållsintervallet eller antalet år till åtgärd. Detta gäller åtgärder som målning mm. som beror mycket på vilket väderstreck en fasad eller byggnadsdel vänder sig mot. Det lägsta värdet avser normalt fasader eller byggnadsdelar vända mot väster och söder som bryts ner snabbare av sol. Beteckningarna på material och metoder refererar till kapitlet Metodanvisningar längst bak i planen. Hänvisning med förkortningen m.a avser metodanvisningar för aktuell åtgärd. Fasader littereras A, B, C & D med början från långsida med entrédörr och därefter medsols. Avslutningsvis finns en plan för reparationsåtgärder. Detta är åtgärder som behöver vidtas innan det ordinarie, löpande underhållet tar vid. Tabellen för reparationsåtgärder innehåller för de aktuella byggnadsdelarna vilken skada det är fråga om, förslag på hur skadan ska åtgärdas samt åtgärdens prioritet. Prioriteten anges som akut, 0-3 år respektive vid tillfälle. Med akut menas att skadan behöver åtgärdas snarast för att inte konditionen snabbt ska försämras ytterligare och leda till mer omfattande åtgärder, eller att för att inte skadan ska leda till följdskador i andra byggnadsdelar. Med 0-3 år menas skador som inte är akuta men som bör prioriteras framför löpande underhåll, och som i vissa fall kan riskera att komma att hamna i kategorin akut. Med vid tillfälle menas åtgärder för att avhjälpa skador eller ofullkomligheter som inte påverkar byggnadens tekniska status på kort sikt. Härledgården är en välskött hembygdsgård och byggnaderna har kontinuerligt underhållits. Det innebär att det är mycket få reparationsåtgärder som är akuta. 13
Kulturhistoriska kommentarer Rödfärgning och tjärning Rödfärgning av gårdsbebyggelse slog igenom på bred front under senare hälften av 1800- talet. Innan dess stod de flesta timringar på landet grå och omålade. De byggnader som först rödfärgades var ofta manbyggnaden, följt av loge och fähus. Rödfärgningen hade tre syften: att skydda byggnaden från röta (det var därför man blandade i järnvitriol och andra ämnen med liknande egenskaper i färgen), att skydda timret från nedbrytning genom solens strålar (detta skyddet ger själva färgpigmenten) och att göra dem vackrare och kanske mer ståndsmässiga. Idag finns två olika nyanser av falu rödfärg på marknaden, Falu rödfärg och Falu rödfärg ljus. Ur kulturhistorisk synvinkel har det ingen större betydelse vilken av dessa färger som väljs. Ljusheten och färgen i övrigt har skiftat under olika tidsperioder, men varierar också beroende på varifrån man hämtat färgpigmentet och på vilka tillsatsämnen man blandat i. På Härledgården har man valt att behandla vindskivor, vattbrädor och nockbrädor med svartpigmenterad tjära eller svart färg 6 (där den svarta färgen avser att efterlikna det traditionella bruket av svart tjära). Det finns ingen riktigt god kännedom om i vilken utsträckning tjära har använts på olika byggnadsdelar, även om det är helt klart att den har haft en vitt utbredd användning på speciellt utsatta och viktiga delar. Tjäran ansågs ha mycket goda träskyddande egenskaper. För att förhindra att tjäran skulle rinna av träet på sommaren blandade man i kimrök, så även svarttjäran har en gammal tradition. Tjäran var samtidigt dyr och man använde den knappast i onödan. I den tidskaraktär som hembygdsgården som helhet har, dvs. tiden för laga skiftet på 1870-talet då utvecklingen för Jan Jansgården i stort sett avstannade, kan man överväga att rödfärga vindskivorna. Detta tycks ha varit vanligare än tjärning vid denna tid och rödfärgning av vindskivorna hör samman med den allmänna övergång till rödfärgning som sker under andra hälften av 1800-talet. Nockbrädor och vattbrädor ska däremot alltid tjäras. Detaljer som idag är svarta ser i vissa fall ut att vara målade med svart färg, ibland utanpå äldre lager av tjära. Om så är fallet kan man när det gäller nockbrädor och vattbrädor som har begränsad livslängd fortsätta med svart färg tills det är dags att byta brädor. När det gäller vindskivor som har längre livslängd, och framförallt luckor, dörrar och portar bör eventuell svart färg försiktigt avlägsnas före nästa strykning med tjära. 6 Gäller framförallt vindskivor på vissa byggnader. 14
Taktäckning Hembygdsgårdens byggnader har med undantag för härbret från Råby taktäckning med tegel. Tegeltäckning slog igenom ungefär samtidigt som rödfärgningen, kanske med ett par decenniers fördröjning. Handlingarna från laga skiftet 1877-79 berättar att endast mangårdsbyggnaden och en spannmålsbod hade tegeltak vid denna tid, loftboden och stallet som låg närmast mangårdsbyggnaden hade tak av spiller, dvs. stickspån, som likt tegel är ett uttryck för industrialiseringen under 1800-talets senare del, då spillertak förutsatte tillgång till billig fabrikstillverkad spik. Gårdens övriga byggnader hade vid denna tid halmtak, av dessa finns idag endast trösklogen kvar, men den har halmtaket bevarat under senare tiders tegeltäckning. Utav de hitflyttade byggnaderna har även fähuset från Vånsjö och trösklogen från Nydala halmtakskonstruktioner kvar under tegeltäckningen. De flesta av Härledgårdens byggnader har dock tegeltak på ett underlag av brädor lagda med lock i takfallets riktning på samma sätt som ett brädtak. På vissa tak finns enligt uppgift även hyvlade vattenrännor i takbrädorna vilket kan tolkas som att det rör sig om ett brädtak som i ett senare skede täckts med tegel. Det troligaste är dock att man övergick direkt från halmtak till täckning med tegel på ett nytt underlag av brädor. Härledgården och dess byggnader är representativa för hur gårdsbebyggelse såg ut innan laga skiftet, i det avseendet skulle halmtak vara mer tidstypiskt för flertalet byggnader, men en återgång till halmtak är knappast praktiskt eller ekonomiskt genomförbart idag. Härledgården/ Jan Jansgården är samtidigt ett exempel på de gårdar som vid skiftet fick ligga kvar inom bytomten. På sådana gårdar var det naturligt att befintliga byggnader användes ännu en tid och kostades på, -med till exempel ny tegeltäckning, jämfört med utflyttade gårdar där man oftare byggde nytt. Härledgårdens nuvarande utseende med tegeltäckta byggnader kan därför betraktas som tidstypisk för en sådan kvarliggande gård under slutet av 1800-talet. Inga uppgifter har framkommit om att några tak har lagts om sedan hembygdsgården bildades, med undantag för trösklogens tak som lades om 2011. För flera byggnader är det därför hög tid för en omläggning av tegeltaken, även om tidpunkten för omläggning med fördel kan väljas efter en närmare undersökning av underlagstäckning och läkt. Det är i dagsläget inte aktuellt att återgå till något annat takmaterial än tegel, däremot är det viktigt att slå vakt om undertak som berättar om tidigare metoder för taktäckning. När omläggning av tegeltak blir aktuell ska därför undertaken sparas i stor utsträckning som möjligt. Det kan också bli aktuellt att reparera underliggande taktäckning av halm eller stickspån, eller tillverka takbrädor av samma typ som befintliga, dvs i regel vankantade brädor. 15
1. Mangår dsbyggnaden Jan Jansgårdens mangårdsbyggnad. Byggnaden står på sin ursprungliga plats. A. Fasad åt söder Beskrivning Grund Stomme Fasad Fönster Kallmur av både naturligt formade och grovt tillhuggna stenblock av granit. Liggtimmer med utknutar. Huset har parstugeplan, men är ursprungligen en enkelstuga uppförd under 1700-talet som omkring 1818 tillbyggdes med anderstuga och övervåning. På norra långsidan, intill fönstret närmast östra gaveln, finns en äldre förstärkning av väggen i form av en stående följare av fyrkantvirke fäst med dymlingar. Gavel mot väster och delar av norra långsidan har fasader av släthugget timmer. Övriga fasader är klädda med rödfärgad locklistpanel med kilsågade brädor av varierande bredd, och locklister med hyvlad halvrund profil. Knutar är inbrädade i anslutning till panelklädda fasadpartier, i övrigt synliga knutar. Bottenvåningen har vitmålade spröjsade utåtgående tvåluftsfönster med sex rutor i varje båge. Dessa ersatte vid restaureringen 1946-1951 fönster med tre glas i varje båge. Mot norr har även övervåningen tre fönster av denna typ. Övervåningen har i övrigt små liggande enluftsfönster med två rutor i varje 16
båge. Dessa har gångjärn av 1800-talsmodell med rund knopp. Fönstren har huvudsakligen munblåsta glas. Dörrar Skorsten Taklag Yttertak Pardörr i empirmodell med blåmålade speglar med rik profilhyvlad dekor och ramvirke i ockragul kulör. Putsad vitmålad skorsten norr om taknocken, hög, rak och smal i traditionellt utförande med utkragande krön. Krönbeslag och avtäckning mot tak av plåt. Kroppås och sidoåsar med undertak av spontade brädor vilande på rafter. Enkupigt strängpressat tegel med flack profil, dubbla tjärade vindskivor med rundade hörn i underkant. Tjärade nockbrädor och vattbrädor. Tjärad stående bräda i takfoten med rundad tandsnittsprofil i underkant. Övrigt Öppen veranda/förstukvist, troligen från 1800-talets första hälft. Rikligt dekorerad med figursågade balusterdockor och andra detaljer, enligt uppgift är den med sin solsymbol typisk för Fjärdhundrabygden. 7 Verandan har en kallmurad grund och plankgolv. Trappstegen framför verandan består av en kvaderhuggen sten samt en halverad kvarnsten. Veranda: på äldre foton före restaureringen 1946-1951 saknas dekorlisten med stiliserade urnor under solkorset. 7 Uppgift ur hembygdsföreningens broschyr Härledgården. 17
B. gavel mot väster: övervåning av återanvänt virke(mer åldrat än bottenvåningens stockar). C. Fasad mot norr 18 Fönster mot norr. Norra fasaden: gammal strävning av väggen, fäst med dymling.
D. Gavel mot öster Taklag: gavelröste mot öster med återanvända stockar från annan byggnad. Byggnadshistoriska noteringar Mangårdsbyggnaden var från början en enkelstuga uppförd under 1700-talet. Omkring 1818 tillbyggdes en anderstuga och övervåning. 8 Påbyggnaden består till stor del av återanvända stockar. Ytterdörren i empirstil och verandan tillkom troligen vid samma tillfälle eller strax 8 Enligt en skrivelse av hembygdsföreningens sekreterare 1962 Axel Ekholm, skedde tillbyggnaden 1851. 19
senare under 1800-talets första hälft. Huset hade tegeltak redan före laga skiftet 1877. Vid restaureringen 1946-1951 lades ett stort arbete ner på mangårdsbyggnadens interiörer med måleri av konservatorn Sven Karlsson från Gimo. Arbetena håller hög klass och ytskikten är än idag i gott skick. Vid restaureringen är det dock möjligt att byggnaden fick en mer exklusiv framtoning än den tidigare haft. Exempelvis antyder äldre foton av verandan att denna före restaureringen var omålad och att den figursågade dekorlisten med stiliserade urnor under solkorset tillkom vid restaureringen. Även fönstren byttes till nya med ett mer ålderdomligt utseende med mindre rutor. Den speciella tandsnittslisten i takfoten syns dock på foton redan innan restaureringen 1946-1951. Att tänka på vid vård och underhåll Rabatten intill södra väggen innebär en potentiellt ökad risk för fuktskador på fasadpanelen bakom. I dagsläget syns inga tecken på skador, men panelen bör hållas under uppsikt och växtligheten hållas undan om fuktproblem i form av fuktfläckar, alg- eller mögelpåväxt dyker upp. Trädet närmast östra gaveln bör tas bort, det skuggar fasaden och bidrar till rötskador i panelen. Fönsterbågarnas virke är i förhållandevis gott skick trots att de är från mitten av 1900-talet. De har dock ganska omfattande flagning av färg och bortfallande kitt samt på vissa håll rostgenomslag från beslag. Detta innebär att det är hög tid för en fönsterrenovering. Förslagsvis renoveras ett par fönsterbågar från två olika fasader på prov, resultatet får avgöra om en fullständig renovering enligt metodanvisningarna är motiverad eller om en begränsad utvändig renovering räcker. Ytterdörrens vackert åldrade färgskikt medför en värdefull patina, genom regelbunden halvoljning kan ommålning skjutas på framtiden. Cirka halva takytan är inklädd på insidan, vilket gör att eventuellt takläckage kan vara svårt att upptäcka innan skadorna blivit utbredda. Vid tillsyn är det därför viktigt att inspektera vindsutrymmet ovanför innertaket samt yttertakets takpannor och underlagstäckning. Taket inspekterades enbart från marken så skicket hos eventuell underlagstäckning kunde inte bedömas annat än från vinden. Detsamma gäller samtliga undersökta byggnader. Taket lades av allt att döma senast om vid restaureringen 1946-1951, och med ett normalt omläggningsintervall på ca 40 år är det hög tid att byta teglets strö- och bärläkt och eventuell underlagspapp. 20
Periodiskt underhåll byggnadsdel åtgärd metod intervall år till åtgärd Mark Översyn M 1 1 Panel & timmerfasader Rödfärgning Må.1 15 2 Panel & timmerfasader Översyn Tr.3.4 5 5 Fönster Renovering F. se F. 0 Fönsterfoder, vattbrädor Ommålning, rötskadade brädor bytes Må.3 5-8 0 Ytterdörr Halvoljning Må.2 5 0 Veranda Ommålning Må.3 5 0 Verandans tak Omläggning Ta.2 40 0 Tegeltak Översyn Ta.1 1 1 Tegeltak Omläggning Ta.2.3 40 0 9 Takfotsbräda med (tandsnittsprofil) Rödfärgning mot norr, svarttjärning mot söder Må.1/ Må4.2 Se m.a 2 Vindskivor Rödfärgning alt. svarttjärning Må.1/ Må4.2 Se m.a 0-10 Vattbrädor och nockbrädor Byte Ta.3 20 0 Vattbrädor och nockbrädor Tjärning Må4.1 5-10 5-10 Avtäckningar av galvaniserad plåt (skorstensbeslag) Rengörs från rost och målas svarta Må.6 15 5 9 Troligen inte omlagt efter 1951. Tidpunkt för omläggning bör dock väljas efter en närmare undersökning av underlagspapp och läkt. 21
Reparationsåtgärder byggnadsdel skada åtgärd Vägg B Syll C Enstaka rötskador med rötfickor i bottenvåningens timmervägg Rötskador i synliga västra halvan Rötfickor huggs bort Kontrollera att panelens fotbräda är riktigt monterad så att regnvatten leds bort från fasaden Om skadan förvärras montera liggande täckbräda under fotbrädan som skydd mot regnstänk från mark. prio 0-3 år 0-3 år 0-3 år Vägg C Rötskadade knutbrädor mot öster, följare rötskadad nedtill Knutbrädor skarvas enligt Tr.3, rötskadat parti på följare kapas, sågsnitt stryks med linolja Vid tillfälle Fotbräda D Felaktig lutning (horisontell) Justera lutning så att vatten leds bort från fasaden 0-3 år Veranda Enligt uppgift rötskadade bottenstockar, verandan är också i behov av uppriktning Uppriktning och byte av golvbjälklag görs i samband med renovering av färgskikt Vid tillfälle 22
Utförda åtgärder Datum åtgärd kommentar 23
Utförda åtgärder Datum åtgärd kommentar 24
2. Här bre ärled Byggnaden flyttades till hembygdsgården 1982 och kom då närmast från Sven Karlssons gård i Härled. A/D Fasader åt öster/norr Beskrivning Grund Stomme Stora knutstenar med flat översida, de största uppåt en meter som bredast. Drygt meterbred häll ligger under och framför dörren. Timmerstomme med yttermåtten 4,10 x 3.95 m. Vissa knutar har antydning till halsningar och sneda hak. 15 stockar i långsida och 22 i gavel (syll i gavel). 10 Översta 5 varven utgör en överkragande övervåning. Flera stockar i de nedersta 2 varven är tidigare utbytta. 10 Uppgifter från Upplandsmuseets inventering av äldre timmerbyggnader i Uppsala län 2004-2005. 25
Golv Fasad Hyvlat plankgolv, spontat med lös fjäder. Kortändarna infällda mellan de två nedersta stockvarven i östra och västra gaveln. Golvplankens ändträ har skyddats med näver. Under ytterdörren finns ett insteg av utskjutande golvplankor. Övervåningens golv är av hyvlade okantade plankor lagda på åsar. Rödfärgat timmer. Fönster Saknas, liten ljusglugg i överkant av en igensatt öppning för lucka i vägg A, övervåning. Dörrar Taklag Yttertak Svarttjärad inåtgående slagdörr med stocklås. Dörren består av enbart två breda bräder sammanhållen med två handsmidda bandgångjärn i hela dörrens bredd. Vägg A, övervåning: f.d öppning för lucka i vägg igensatt med slätbilat timmer. Underbrädning av brädor med lock på rundbarkad kroppås och sidoåsar. Enkupigt strängpressat tegel med dubbla vindskivor. Vindskivor, nockbrädor och vattbrädor är svartmålade, eventuellt tidigare svarttjärade. B. Fasad åt söder. 26
C. Fasad åt väster D. Fasad åt norr. 27
Taklag, igensatt lucköppning i gavelröste A. Byggnadshistoriska noteringar Byggnadstypen med sin överkragande övervåning är ålderdomlig och antydningen till halsningar och sneda hak i knutarna är ytterligare ett ålderdomligt drag. Härbret finns med i Upplandsmuseets inventering av äldre timmerbyggnader, det är dock inte dendrodaterat. Enligt uppgift har byggnaden spår av tidigare flyttningar i form av nedmonteringsmärken. Att tänka på vid vård och underhåll Timmerstommen är kraftigt väderbiten, främst av solen som efterlämnat talrika sprickor där fukt kan samlas och på sikt bilda rötfickor. Samtliga fasader har flera stockar med skador från röta och insektsangrepp. Åtgärder kräver noggranna överväganden och ska grundas på en regelbunden översyn, se Tr.4. Periodiskt underhåll byggnadsdel åtgärd metod intervall år till åtg. Stomme Översyn Tr.4 5 5 Fasader Rödfärgning Må.1 10 2 Dörr Svarttjärning Må.4.2 10 2 Gångjärn, dörr Målning Må.6 15 2 Vindskivor Rödfärgning alt. tjärning Må.1/ Må4.2 5 2 Nock- och vattbrädor Byte Ta.3 20 0 Nock- och vattbrädor Tjärning Må.4.1 5-10 5-10 Tegeltak Översyn Ta.1 1 1 Tegeltak Omläggning Ta.2.3 40 8 28