Leksands Gymnasiums Skoltidning, nr 3 03-04, Årgång 9, Upplaga: 300 exemplar

Leksands Gymnasiums Skoltidning, nr 3 03-04, Årgång 9, Upplaga: 300 exemplar I läsårets tredje skoltidning: felparkeringar, författarbesök, filmrecension, semlor, krönika, alla hjärtans dag, radiovåld, lärarintervju, ockupation, novell, finn inre frid, get lucky mm

5 Ja nu sitter ni förmodligen med en skållhet kopp kaffe och backseat-drivar när Emil ska skriva ledaren, men frukta icke för där står ju faktiskt bamse med stora lansar riktade mot honom. Men vikingar är ju faktiskt inte alls så häftiga som jag först trodde. Hur som helst har det alltså blivit min tur att skriva ledaren och som ni märker har min mentala hälsa fått ett hårt slag efter att person X *host* Anders lyckades övertyga mig om att det faktiskt var min tur och att jag även skulle vara ansvarig för monteringen. Nu sitter jag alltså och skriver även om jag kanske egentligen borde stannat hemma de senaste tre dagarna på grund av sjukdom. Men det är inte bara sjukdom som varit mitt missöde denna vecka. Jag har även råkat ut för diverse tekniska problem som t ex formaterad hårddisk, diverse blåskärmar samt att jag fått skriva om samma artikel tre gånger. Programförklaring: Skoltidningen - En liten tidning om livet, är en intressant tidsskrift som då och då figurerar i Skolgatan. Vi upplyser och utforskar, betraktar och iakttar, allt för att klargöra de absoluta sanningarna på Gymnasiet. Nya redaktionsmedlemmar är lika välkomna som inställda lektioner en fredagseftermiddag, och befintliga skribenter träffas varje Onsdag kl. 16.00 i sal 2207. e-mail: eltol@leksand.se Ansvarig utgivare: Inger Nilsson Framsida: Anders Tibbling Montering av detta nummer: Anders Tibbling, Madeléne Göransson, Martina Tapper, Margoth Chilo Espinoza, Robert Göransson, Joel Svensson, Jan Ax, Andreas Engström, Emil Björk Redaktionsmedlemmar: Jan Ax, Emil Björk, Daniel Björkman, Margoth Chilo Espinoza, Andreas Engström, Madeléne Göransson, Robert Göransson, Erika Mattson, Pontus Nord, Martina Rimsbo, Charlotta Rönnblad, Tina Salminen, Joel Svensson, Martina Tapper, Anders Tibbling Ja, just det, ni kanske vill veta vad som går att läsa i det här numret. Förutom de vanliga hjärtkramande dikterna kan ni läsa om spännande saker som hur man undviker att montera detta mästerverk. Eller varför inte ta tillfället i akt och titta på lite bra film för omväxlings skull? Om så är fallet kan ni läsa om inte bara en, men flera bra filmer i vårt filmtips. Ni kan även få en inblick i den tragiska utveckling som samhället kan möta om radiovåldet får sin vilja fram. Har TV blivit sämre med åren? Frågar sig en av våra lysande skribenter i krönikan. Är du nyss 18 år fyllda kan du säkert hitta den information du behöver för en lyckad utekväll. Hockeyn är ju ett fenomen som många människor är intresserade av men kan det bli ett problem? Läs vidare och se efter. Innehåll: Emil Björk Ledare 2 Krönika 3 Vem är vem i ledningsgruppen, del 2 4 Har blondiner verkligen roligare? 5 Partner sökes 5 Kär och galen 6 Radiovåldet, ett växande problem? 7 Författarbesök: Suzanna Gottfarb 7 Lärarintervju: PK 8 Felparkering i helvetet 9 Vilka är ni? 9 Novell 10-11 Filmtips 11 Get lucky 12 Leksands ungdomsfilmstudio 13 Kval?! 14 Ockupationen 15 En skrämmande verklighet 16-17 Semlor 17 Vägen till inre frid 18 Näst sist 19 Poesi på baksidan 20 2 2

Fadern i hemmet hade funnit kvällens TV-utbud så dåligt att han enväldigt proklamerat att filmkväll med hela familjen skulle råda. Min förvåning var minst sagt stor. Jag kan inte ådra mig något som helst minne av att en dylik kväll någonsin tidigare ägt rum under min uppväxt. Filmerna för kvällen kom att bli Bruce den allsmäktige och Smekmånad. Hur som helst så slog det mig vilken enormt dåligt underhållningsvärde TV programmen måste ha fått på senare tid. Efter att ytterligare en vecka gått var jag säker på att det verkligen var så. Även om jag bara har bondekanalerna (1:an 2:an 4:an) så tycker jag mig förr i tiden ha sett en hel del bra TV-serier och filmer men något har hänt. Måndagar som tidigare var veckans TV-höjdpunkt med Dark Angel och Roswell har kvaddats totalt. Roswell har slutat och Dark Angel som under tidigare säsonger var trovärdigt och bra har nu förvandlats till en soppa med sjöjungfrur och dinosaurier. Det hände sig för en tid Om dålig TV sedan att min kära broder en sen kväll då jag fortfarande satt kvar i skolan ringde mig och bad mig att hyra ett par filmer. För att förvärra läget ytterligare verkar det som om reprisernas tid är här. SVT:s satsning på humor i rutan där man sänder ett roligt program varje dag är givetvis en beundransvärd insats men allt det roliga har man redan sett en gång. Att alla dess roliga program inte är roliga gör ju inte heller att min inställning till de rådande TV-förhållandena blir positiv. Jag trodde att dokusåpornas tid en dag skulle komma till ända men ack så fel jag har fått. Farmen som redan tidigare var minst sagt tråkigt har nu placerats i Afrika och har blivit ännu segare och ännu tråkigare. Hälften av tiden i avsnitten går åt till att visa naturbilder, och kameraåkningar över det Afrikanska landskapet. Man kan nästan tro att producenten egentligen ville göra ett trevligt naturprogram. Robinson är ett av de program jag trots allt tittar på. Egentligen finns väl inget positivt att säga om programmet men jag måste bara vara med när programmet går i graven. Jag säger då det: Länge lever boken, radion, bion eller vad som helst. Just nu känns det som om allt är bättre än TV! Andreas Engström ny generation (skolans kristna skolgrupp) samlas tisdagar kl 16.01 i sal 1106. Vi finns på skolan, för skolan. Titta gärna förbi, med eller utan tro. 3

Vem är vem i ledningsgruppen? Vad gör ledningen på Leksands gymnasium egentligen? Jag beslutade mig för att ställa ledningen mot väggen. I den andra och sista delen intervjuar jag den nya rektorn Bo Enberg och den viktigaste personen på skolan, gymnasiechefen Lars Davidsson. Lars Davidsson, gymnasiechef 1. Vad är skillnaden mellan att vara gymnasiechef och rektor? Rektor, det är ett statligt uppdrag att eleverna ska få den undervisning som de har rätt till på sina respektive program och att man följer läroplanen. Gymnasiechef innebär att man är kommunal chef för skolan. Jag är rektor för Hotell & Restaurang ( H R ) och Hantverksprogrammet (HT) och gymnasiechef för hela skolan. 2. Hur håller du dig à jour med vad som händer på skolan varje dag (dagligdags)? Som gymnasiechef jobbar man väldigt mycket mot tjänstemän i kommunalhuset. Man sitter på möten centralt och sitter och jobbar mycket mot andra kommuner. Det gör att jag är borta kanske två dagar i veckan. Därför är jag väl den, på det sättet, som har sämst pejling. Jag får förlita mig på dem som är på plats varje dag och de får uppdatera mig när jag kommer tillbaka. Jag försöker få så mycket information som möjligt genom mina rektorer, genom att vara på skolgatan åtminstone genom att fika två gånger per dag och genom att träffa lärare så mycket som möjligt. Elever träffar jag alldeles för lite i mitt jobb. 3. Vad gör man för att hålla en hög kvalité på skolan? Bo Enberg, rektor 1. Vilka är dina ansvarsområden? Jag är ansvarig för industriprogrammet (IP), det individuella programmet (IV), barn och fritids programmet (BF), det naturvetenskapliga programmet (NV) och teknik programmet (TE). Då är det elev- och personalansvar. Dessutom kan det finnas andra saker som vi delar upp mellan oss rektorer. Det beror lite på vad som dyker upp. 2. Kan du ge ett exempel på något problem du har löst inom ditt ansvarsområde? Löst och löst. Det har varit en del kontroverser mellan några elever och några lärare som jag har fått ordna så att de har fått träffas och diskutera det problem som har varit. Om det blev löst vet jag inte riktigt men de har i alla fall fått diskutera det. 3. Verkar du som en pedagogisk ledare eller en administrativ ledare? Jag skulle vilja vara en pedagogisk ledare och delta i de pedagogiska diskussionerna. Jag vill vara tillsammans med lärare och elever och diskutera. Det är det som är det viktigaste. Det är det som är pedagogiken. Jag vill hellre göra det istället för att sitta inlåst på rummet och hålla på med administration. När vi anställer nya lärare är vi väldigt noga med att de har en fin utbildningsbakgrund. Det tror jag att Leksands gymnasium haft tur med eftersom det är en ung skola. Den blev tidigt populär och det är många som vill komma hit. Sedan handlar det också om att lärarna får möjlighet till kompetensutveckling och att de får frihet att utvecklas. Man får vara väldigt olika som lärare. På det sättet tror jag att vi har en hög tolerans mot varandra och det ökar också trivseln. 4, foto Martina Tapper

Har blondiner verkligen roligare? De flesta tjejer har åtminstone någon gång färgat håret (och ja, vi använder smink och push-up-behåar också). Men innan man blekt sitt eget eller någon annans hår är man som en frisyrernas Candide; naiv och oskuldsfull. En blekning kan gå fel på så många sätt. Antingen upptäcker man lite för sent som jag själv att den där gyllenblonda tonen som ser så tjusig ut på äkta blondiner får en själv att se ut som en indier med en halmmatta på huvudet (och dessutom får ögonbryn som man tidigare trott var bruna att se ut som om de vore ditritade med kol). Eller så upptäcker man mitt i processen att blekmedlet tyvärr inte räcker till, som en kompis med långt, tjockt hår fick uppleva när jag gett mig på hennes lockar. Detta resulterade i en kilometerlång språngmarsch till närmaste Hemköp (givetvis för min del eftersomman omöjligt kan gå ut med den där avskyvärda plastmössan på huvudet). En annan kompis fick, istället för den platinablonda färg vi föreställt oss, kritvitt hår. Vi fick smyga oss ner till affären och istället köpa en rödbrun toning. Kalla det paranoia om ni vill, men varenda människa där inne vände sig om efter oss, halvt förblindade av hennes hår. Jag använder fortfarande kortet jag tog på henne som utpressningshot när det behövs. Det enda riktigt roliga med att bleka slingor på folk är att man får hacka på dem med en virknål, men inte ens det uppväger alla bekymmer. Från och med nu håller jag mig till att tona hår i obestämbara bruna nyanser. Erika Mattsson Partner sökes!! Känner du att du är ensam och att du inte har någon? Vill du finna den rätta och ha en trevlig kväll? Kanske leder det till någonting mer? Du är inte ensam och vi tror att vi har lösningen till ditt problem med denna lilla kontaktannons. Den är till för dig som söker din andra hälft till STUDENTBALEN. Det är ordnat på det sättet att du, ja du, lämnar in din annons till oss. Där beskriver du dig själv, vad du tycker om och vad du vill hitta hos din motsatta partner. Annonsen publiceras med en kod i nästa nummer och svar överlämnas till redaktionen. Sedan vidareborfodras den till rätt partner Du kan maila över din annons till eltol@leksand.se, men du får inte vara anonym för redaktionen. bild: använd med tillstånd av Disney features 5 Martina Tapper Margoth Chilo Espinoza

7 Radiovåldet, Du har säkerligen någon gång i ditt liv hört en låt på radion som du genast börjat nynna med i och sedan skruvat upp volymen varje gång den sänts under samma dag. Nästa dag när du hör låten så börjar du tycka att den är enformig eftersom du redan hört den 24 gånger dagen före men den har fortfarande inte blivit dålig, så du lyssnar snällt vidare. Ett litet men ändå så stort problem är på framfart i vårt fina ett växande problem? samhälle, ett problem som många säkerligen utsatts för flera gånger, dock utan att veta om det: radiovåldet. Av detta kan man dra vissa slutsatser. En anledning till att man på radio börjat brutalmisshandla alla låtar, skulle kunna vara att man i hemlighet ingått ett avtal med TV-distributörer över hela landet och kommit överens om att man ska skrämma lyssnarna från radion till TV:n i utbyte mot att man får en del av vinsten från TV-försäljningen. Låt oss säga att du tre dagar senare är ute och åker bil med dina föräldrar och de tänker snällt att du säkert vill lyssna på radion, så de slår på den och du hör genast på de första tonerna som strömmar ut ur maskinen att det är den där låten igen som du vid det här laget hört ca 72 gånger. Du blir ganska irriterad och ber dina föräldrar att sänka volymen. Du kan säkert räkna ut att veckan efter så har du hört låten för 336:e gången och du ber till de övre makterna att artisten ska råka ut för en smärre olycka, så att du slipper höra den **** låten en gång till. En annan anledning skulle kunna vara att man vill öka försäljningen av de ouppmärksammade musikgrupperna, eftersom man troligtvis aldrig vill höra på radio igen efter ca två veckor. CD försäljningen måste ju öka markant för de små och oseriösa skivbolagen. Så tänk efter riktigt noga nästa gång du slår på radion. Vill du verkligen stöda TV- och de små Emil Björk skivbolagen? Suzanna Gottfarb om Hamna i helvetet Onsdag den 21 januari fick ettorna det årliga författarbesöket. Denna gång av Suzanna Gottfarb. Hon berättade om sin nya bok som heter Hamna i helvetet. Boken innehåller ett antal små historier från andra världskriget. En av historierna hon berättade om handlade om ett kompani med nazister som skulle skjuta ner ett gäng jugoslaviska motståndare. Tyskarna radade upp sig men då kliver en av dem fram och säger Jag blir hellre skjuten själv än skjuter på dem. Han gick och ställde sig med jugoslaverna, och blev skjuten. Hon sa att de var sådana människor som han som är hjältar. Hon sade sedan till oss att vi skulle göra ett experiment. Vi skulle föreställa oss att vi var tyska soldater som var ute i fält och skulle döda civila. Vi var inte tvungna att skjuta om vi absolut kände att vi inte ville göra det. Sedan frågade hon hur många som skulle skjuta. Majoriteten skulle inte göra det. 7 Uppfattningen jag fick av det hon sa var att hon på något vis tyckte att det fanns godhet i de som inte sköt men att de som lydde order var vanliga egoistiska människor. Det hon sa kan jag inte hålla med om riktigt. Jag menar, man vill väl inte döda massa människor som egentligen inte har något med kriget att göra. Men att ställa mig bland dem som skulle skjutas verkar inte heller vara någon höjdare. Ingen blir ju gladare för det. Allt avslutades med att de som ville kunde köpa en signerad bok av henne., foto Robert Göransson

Lärarpresentationen - PK 480 av skolans 700 elever träffar honom varje vecka, men många vet inte ens vad han heter på riktigt. Vem är han egentligen? - Måste jag göra intervjun? När jag frågar om han vill ställa upp på en intervju i skoltidningen tittar han tveksamt på mig och svarar: Måste jag?. Han berättar att han var med i en radiointervju en gång och att de klippte om allt så att det lät jättekonstigt, och sedan dess är han lite allergisk mot liknande saker. Efter att ha lovat honom att vara snäll och låta honom läsa artikeln innan den går i tryck ger han med sig. Per-Erik Kjellgren, mest känd för oss som PK, föddes i Stockholm 1947, är gift och har två vuxna barn. Hans föräldrar kommer från Värmland, så han tillbringade mycket tid där om somrarna. När han skulle börja första klass fick hans far jobb i Tyskland och hela familjen flyttade dit. Han gick två år i tysk skola utan att ha lärt sig språket tidigare. Sedan flyttade de till Karlskoga och när han började trean. Där gick han i skola ända tills han tog studenten. Sporten har, som man förstår, alltid varit viktig för honom, men han har aldrig utövat någon sport på elitnivå. Han tycker att väldigt många sporter är roliga, så han har aldrig velat specialisera sig. Numer ägnar han sig åt sport i motionsform. Han åker gärna skidor och springer. Någon lagverksamhet blir det inte tid för. Han tycker om att titta på all sport, men det är inget han prioriterar. Men visst, hockey är ju alltid trevligt. På fritiden motionerar han, som sagt. Han lagar också väldigt mycket mat, vilket kanske inte är det första man tänker på när man ser honom. Det är jag som sköter mathållningen hemma, berättar han. Det är jag väldigt bra på. Han läser mycket böcker, helst deckare, men har till exempel läst Härskarringen. Han har även sett filmerna, men går vanligen inte på bio så ofta. Något annat han tycker mycket om är att resa. Senaste resmålen var Provence, Frankrike, och Toscana, Italien. Efter studenten blev det Uppsala, men han tappade studiemotivationen. Istället blev det jobb i ett par år, bland annat som lastbils- och taxichaufför. Efter det sökte han till GIH och blev idrottslärare. - Som du förstår så trivs jag väldigt bra här. Han har jobbat som idrottslärare sedan 1976. 24 av de 28 åren har han jobbat här i Leksand. Som du förstår så trivs jag, eftersom jag har varit kvar i jobbet så länge, säger han. Men jag tyckte om att flytta upp till gymnasiet för 4 år sedan. Jag trivs väldigt bra med de äldre eleverna. 8 - Jag har aldrig ångrat att jag blev lärare. Valet att bli idrottslärare har han aldrig ångrat, men om han ser framåt mot sin pensionering skulle han gärna vilja hålla på med något praktiskt, typ snickra eller slöjda. Sådan är han, allas vår PK. En nöjd lärare som tycker om att motionera, laga mat och läsa böcker. Madeléne Göransson / foto Anders Tibbling

Felparkering i helvetet Minst ett par gånger i månaden spärras delar av Leksand av på grund av att svettiga män i hårdplastmunderingar ska kramas. Är det verkligen vettigt att anhängare av en viss fritidssyssla ska få ta lagen i egna händer och ta över lekplatser, handikappsparkeringar och hundtoaletter? I samband med alla de hockeymatcher som spelas i Leksand invaderas staden (?) av hockeytokiga människor som känner att det är deras fulla rätt att använda alla fria ytor nära Leksandshallen som privata parkeringsplatser. Reserverade platser, de asfalterade ytorna på skolgårdarna, handikappsparkeringar. Alla tas i besittning och familjens minibuss parkeras därpå för att de överviktiga (tolka fritt) barnen ska slippa gå i mer än tre minuter till hallen. Är det inte ett ihållande gnällande på att Leksands kommun har för lite pengar? Det måste sparas överallt och barnen måste stå ut med att äta gröt två gånger i månaden. Hur mycket skulle det kosta att avlöna ett par parkeringsvakter några timmar i månaden? Jag vet till och med ett personer som skulle göra det helt gratis och få sig ett gott skratt på köpet. Pengarna går tillbaka till samhället och man kan köpa fläskfilé till barnen i skolorna istället. De felparkerande slöfockarna lär sig respektera svensk lag och hjälper samtidigt vårt kära samhälle med ett par extra slantar, tills de lär sig att använda de för ändamålet utvalda platserna, men då kan vi börja ta betalt för all parkering istället. Eller kanske ha det gratis i en och en halv timme och låta de snälla parkeringsvakterna jobba kvar ett tag till. Finns det hopp för parkeringen i Leksand? Är det så att alla missar skyltarna som finns uppsatta? Måste hockeyamöborna fortsätta irritera mig alla de dagar jag försöker undvika att göra någonting drastiskt medan jag sakta går hemåt? Anders Tibbling Det pratas mycket om vår gemenskap Vilka är ni? här på skolan; hur fin sammanhållningen är och hur trevlig atmosfär vi har. Nu skulle jag bara vilja veta om det är någon som själv upplevt allt det där? Överallt kan man höra lärare, politiker och rektorer skryta om hur nära vi elever står varandra. Men vi som själva springer i Leksands gymnasiums korridorer dagligen (mer eller mindre ) har en annan bild. Vi gillar faktiskt inte varandra. Varenda etta vet ju vad hockeybänken är (och att man bör undvika den) och vi vet att esteterna är för sig i källaren och att teknisterna (i den mån de vistas utanför datasalarna) sitter bakom trapporna längst bort i cafeterian. Grupperingarna i den här skolan är mer fasta än de i mellanöstern. Till lärare och andra vuxna personers försvar bör man dock nämna att det inom programmen finns en ganska stark sammanhållning, och troligtvis 9 är det denna som de har misstagit för äkta gemenskap. Men att hockey förlåt, ekonomerna klistrar sig vid varandra, HR är helt okända för alla andra och esteterna är kopior av varandra grundar sig kanske också mest på en vilja att utesluta alla andra? Om det sen är så att man formas om för att passa in i mallen på det program man valt, eller att man väljer program efter var man passar in är jag fortfarande osäker på. Erika Mattsson

Fyra minuter över åtta, Elisa tittade på klockan och skyndade på stegen lite. Geografi var första ämnet för dagen, och som hon avskydde det. Att lära sig namnen på en massa platser gick väl an men att sedan läsa om demografi, topografi, och en massa andra ord som slutade på grafi var något som hon inte alls klarade av. Elisa rusade genom skolan mot klassrummet. Hon passerade förbi kafeterian och hejade på personalen där. Märkligt tänkte Elisa när hon var framme vid klassrummet, vart är allt folk? Det skall väl vara fullt där nu? Klassrummet var tomt, inte en själ fanns där. På dörren hade något tejpat upp en lapp med texten: På grund av sjukdom är alla lektioner med Greg Ford inställda idag. Men va fan!? Med en suck insåg Elisa att hon sprungit och jäktat hela vägen helt i onödan. Varför kan inte lärarskrällena höra av sig i förväg när de tänker bli sjuka? Säg till en vecka eller så i förväg. Vad ska man göra nu då undrade Elisa och kom på att kolla sin mail vore kanske en bra idé. Elisa sköt skjutdörren i sidled intill vr-salen och klev in. Hon såg sig om efter en ledig vr-enhet och efter att ha funnit en i hörnet av salen gick hon dit och satte sig ned i vr-enhetens tillhörande stol. Efter att ha satt sig till rätta plockade hon upp vrglasögonen och satte på sig dem. Genom att trycka på en liten strömbrytare på sidan av glasögonen startade de. En bild visade sig framför ögonen på Elisa och med ett muntligt kommando beordrade hon glasögonen att starta en webbläsare. Bilden framför ögonen byttes ut mot en annan och Elisa knappade in adressen till sitt e-postkonto. Plötsligt dog bilden och allt blev svart. Trots att Elisa beordrade glasögonen att byta sida så hände ingenting. Elisa skulle just till att starta om glasögonen. Det var faktiskt inte så ovanligt att glasögonen hängde sig, men alldeles innan hon tryckte på strömbrytaren hände något. Den svarta bilden byttes ut mot ett chatfönster. Ett stycke text skrivet med vit färg på svart bakgrund dök upp på bilden: - Elisa du måste lämna skolan på en gång. Du måste hem. Elisa tvekade men knappade sedan in ett svar med tangentbordet vilket hon hade placerat i sitt knä. Det här var ju helt otroligt, som hämtat ur en 10 film. Elisa drog sig till minnes en film från tidigt tvåtusental, Matrix hette den visst. Precis det här hade hänt huvudpersonen. - Hur vet du vem jag är? - Jag kan inte förklara nu. Det är just nu två personer på väg till din skola för att gripa dig, och jag lovar dig. Du vill inte bli gripen av dem. Det här var ju helt sjukt. Sånt här hände bara i gamla filmer och meningslösa holografäventyr. Hur skulle hon kunna veta om den här personen talade sanning. Elisa lät händerna vant gå fram över tangentbordet för att formulera en fråga. - Hur vet jag att ni talar sanning? - Kommer du ihåg föremålet du hittade för en vecka sedan? Elisa kom att tänka på en dramatisk upplevelse hon hade varit med om för en vecka sedan. På väg hem från ett besök hos sin farmor hade Elisa för första gången i sitt liv upplevt en kort eldstrid. När hon stod och väntade på magnettåget i tunnelbanan hände något konstigt. En man kom springande och Elisa kom i vägen för denne. Han reste snabbt på sig och sprang vidare. Ur fickan på mannen ramlade ett litet fyrkantigt föremål. Det såg ut som en liten nyckelring. Elisa märkte det och nappade snabbt upp föremålet. När hon tänkte lämna tillbaka saken så var han redan försvunnen. - Ja, jag hade tänkt lämna den till polisen, men jag glömde bort hela saken. - Det är flera personer som är ute efter föremålet. Det innehåller information som det är väldigt viktigt att det inte hamnar i fel händer. Så länge som du har föremålet så är du i fara. - Vad ska jag göra då? - Ta dig hem. Jag kontaktar dig där. Skynda dig. Elisa reste sig sakta upp ur stolen. Var det verkligen två personer på väg hit för att gripa henne? Hon kunde inte tro det. Hon hade aldrig gjort något olagligt. Det kan ju knappast vara olagligt att ta reda på ett föremål som en person tappar? Att hon sedan glömt att lämna det till polisen kan väl knappast vara tillräcklig anledning för att arrestera henne. En högtalare i vr-salen avbröt plötsligt Elisa i hennes tankar. Ut ur högtalarna hördes en av skolans kanslisters röst: Elisa Dawson var vänlig uppsök rektor Fergusons kontor. Elisa Dawson var vänlig uppsök rektor Fergusons kontor.

Elisa började gå mot rektorns kontor. Snabbt passerade hon förbi ett fönster. Hon stannade mitt i en rörelse. Vad var det som stod där nere på gården? Elisa ryckte till. Nere på skolgården stod en polisbil parkerad. Andreas Engström Dålig TV? När Tv s utbud tryter kan man som sagt hyra en film eller gå på bio. Här är några förslag på filmer som jag tycker mycket om. Videotips Someone like you En mycket bra film som fick det fåniga namnet Trogen tjur sökes i Sverige. Handlar om Jane som bli kär i Ray på jobbet. Hon säger upp sin lägenhet för att de ska flytta ihop. Men strax efteråt börjar Ray bli konstig och drar sig ur. Plötsligt står hon där utan både pojkvän och lägenhet, och måste flytta in hos arbetskamraten och kvinnotjusaren Eddie. Two weeks notice Ännu en bra film med fåningt namn på svenska, nämligen Kärlek på jobbet. Hugh Grant möter Sandra Bullock i riktigt stereotypisk romantisk komedi. Ändå från början vet man vad som ska hända, men ändå är den så bra. Mest beror det kanske på Hughs underbara accent Sleepy hollow Ett måste för alla Johnny Depp-fans. Handlar om en by där folk helt plötsligt börjar bli halshuggna om nätterna. Johnny spelar en ung polis som ska lösa mysteriet, men han bara svimmar hela tiden. Livets tåg Judarna i en by är rädda att tyskarna ska komma och hämta dem. Byns tok kommer på idén att de ska göra ett eget deportationståg och fly. De skaffar lok och vagnar, syr tyska uniformer och bestämmer vilka som ska vara fångar respektiva vakter. Sedan ger de sig av mot slutmålet: Palestina. På vägen blir hälften av dem kommunister och gör uppror mot översittarna (judarna som fick vara tyskar). Tåget blir dessutom förföljt av en motståndsgrupp till nazisterna som försöker spränga dem i luften. En hejdlöst rolig film med världens bästa replik: Materialistiska fähund. Verkligen sevärd! Filmer som de flesta nog har sett, men som kan ses många gånger om: Armageddon Braveheart Gladiator Sagan om ringen (extended version) Sagan om de två tornen (extended version) Biotips Den siste samurajen Tom Cruise spelar kapten Nathan Algren som förlorat sin själ under amerikanska inbördeskriget. Han får i uppgift att träna Japans första moderna armé. Under deras första strid blir han tillfångatagen av samurajer. Mycket bra film som visserligen har ett ganska förutsägbart slut, men handlingen dessförinnan är inte helt förutsägbar. Musiken är väldigt vacker och ger en bra kontrast till de många och blodiga stridsscenerna. En riktig hjältesaga. Elephant Spelfilm om dödsskjutningarna på en skola i Columbine, USA. Mycket gripande och obehaglig. Recension på sidan 16. Sagan om konungens återkomst Ingen kommentar nödvändig, tror jag. Madeléne Göransson 11 11

Get Luck ucky Nu efter nyår är det dags för en helt ny årskull att ta sina första vacklande steg In på Lucky House alltså. Här är några tips till 86:orna. 1. Akta er för killar i skjorta (de i kavaj är förresten ännu värre). De är sliskiga. Detta är en regel och om det finns undantag har jag aldrig träffat på något. 2. Tjejtoaletten, framför allt på nedervåningen, är den enda plats på Lucky där alla tjejer håller sams och konkurrenstänkandet glöms bort för en stund. Det är här man lånar hårspray, läppglans eller mascara av främlingar. Beröm någons frisyr och ni är vänner för alltid (d.v.s. till klockan 01.03). 3. Ännu värre än killarna i skjorta är de gamla gubbarna, som inte bara är sliskiga utan dessutom riktigt äckliga. Dessbättre håller de mest till på övervåningen (där ingen med någorlunda sund musiksmak ändå vill vara) och tack vare en kombination av ålderdom, alkohol och övervikt springer de inte så fort. 4. Bomma inte cigaretter! Ingenting är mer irriterande än folk som betraktar cigg som allmän egendom. 5. Om du nu absolut ska bete dig som om den där stackaren som du sett i korridoren två gånger vore din bästa vän, så måste du hälsa i skolan också. Tyvärr måste man stå för sånt man gör även på Lucky. 6.Om du dessutom bestämmer dig för att den där stackaren plötsligt blivit väldigt attraktiv, dra inte in personen på toaletten. Vi andra fattar. 7. Ifall du har planer på att kunna återvända till dansgolvet åtminstone någon gång under kvällen; betala inte med kort i baren. Det tar lätt en timme och man riskerar dessutom att fastna vid nån gamling. 8. Om du tillhör de rökande 97 (typ) procenten av Luckys besökare, var snäll och dansa försiktigt. INGENTING gör folk så arga som att bli brända av någons cigarett. 9. En viss dörr KNARRAR. Stäng den fort om du inte vill ha stryk. 10. Om du någon gång under kvällen tappat bort din garderobsbricka, vänta snällt tills alla andra gått så får du din jacka. Försök inte muta, hota eller flörta med vakterna för att det ska gå fortare. De blir arga. 12 Erika Mattsson / foto Madeléne Göransson

Leksands ungdoms- Förra året bildade en grupp ungdomar bestående av åtta tjejer, en förening som filmstudio heter Leksands Ungdomsfilm Studio där ungdomarna själva bestämmer, beställer och visar filmer på Visirbiografen. Verksamheten som är organiserad under Sveriges Förenade Filmstudios, hade premiär hösten 2003 då man visade fem filmer för dem som var intresserade av att bli medlemmar. Eftersom verksamheten är en medlemsorganisation så måste man vara medlem för att få se filmerna, men självklart till ett lägre pris. Och sen dess så har gruppen utökat sitt medlemsantal, vilket behövs för att man ska kunna ha råd med alla utgifter som att hyra film, biograf, maskinist o.s.v. Premiären blev, som tur är, en succé då 150 personer kom för att se den första filmen. Tyvärr blev närvaron på de andra fyra filmerna i höstas ganska låg, men med nya friska tag startar man nu vårterminen med en ny omgång filmvisningar för ungdomar som är intresserade av film. För målet med den här verksamheten är att visa billig film för ungdomar, då de aktuella filmerna som går för allmänheten i regel brukar vara ganska dyra. Självklart vill man få ungdomar aktiva i filmverksamheten. Så är man intresserad av film och känner att man vill vara med och påverka vilka filmer som ska visas, tycker jag att man ska bli medlem i Leksands Ungdomsfilm Studio. För visst är det så att film faktiskt är bäst på bio! Kom igen, kan det finnas något bättre än att få se sex filmer för en billig summa samtidigt som du stöder en fantastisk verksamhet? Älskar du film är detta ett måste, jag lovar! Den nya terminen började tisdagen den 3 februari kl. 19:30 på Bio Visir. För att se alla sex filmerna betalar man 150 kr (25 kr per film), sedan får man se tre filmer för halva priset. Alla är hjärtligt välkomna, även vuxna! Datumen för filmerna är som följer (affischer kommer att sättas upp för mer information): Tis 17 feb: Down with love Tis 2 mars: Tretton Tis 16 mars: Bourne identity Tis 30 mars: Spider Tis 20 april: Magdalenasystrarna Alla ni därute som känn er att detta verkar häftigt, anteckna dessa datum i era kalendrar, och så hoppas jag att vi ses i biosalongen! Martina Rimsbo Nu finns vi (äntligen) på internet: http://fc.leksand.se/eltol 13

KVAL?! Att vara Leksandssupporter idag tär på krafterna. På grund av Leksands IF: s popularitet i hela Sverige, så känns det som om hela sportsveriges blickar riktar in sig på oss. Sett idag till värvningarna som gjorts, så känner jag mig förd bakom ljuset. Det verkar som om Leksands hockeylag blivit ett rehabcenter. Här kan man vara och spela hockey nåt år, utan några som helst krav på prestation. Målvaktsfrågan är också en fråga för sig Vi hade en kanonmålvakt, Gauthier, men tydligen fick han inget kosta. Istället lade man pengarna på Mike Bales, en dålig andremålvakt från Ingolstadt. Här dväljs Leksands stolthet, eller? Att Leksands lag är så populärt beror nog på att det kommer från en sån liten ort. Det finns något folkligt över laget. Leksand har alltid haft något speciellt över sig. Men åter verkar det bli dags för ett kvalfyllt kval, vilket jag hoppades inte skulle hända en gång till. Jag känner mig hemskt lurad. Jag tror att det är en stor nackdel för laget att vi bara hejar och är positiva, hur laget än spelar. Vi ställer inga krav, och det är där felet ligger. Laget klarar sig inte utan sina supportrar, eftersom vi drar in mycket pengar till klubben. Men som supportrar borde vi ha rätt att ställa krav. Det är ju något som är fel, när ledningen säger att laget ej saknar vilja och inställning. Jag tycker det verkar som att spelarna bara åker in på isen, men inte vill ta något ansvar. De ser slöa och nonchalanta ut. Precis som om de inte bryr sig om hur det går. De verkar även vara dåligt tränade. Det måste vara nåt fel när laget spelar i försvarszon och inte orkar slå ut pucken. Det visar också på allvarliga fel när spelarna åker och ställer sig i sarghörnan och i princip bara tittar. Det finns ingen kämparglöd, ingen som är beredd att få ett blåmärke eller ens lite ont. LIF åker i vemod på isen Jag anser att klubbens pengar slösats bort när man tagit hit skadebenägna spelare som Tommy Westlund och Joonas Jääskeläinen. På bänken gör väl spelarna ingen nytta. Jag tycker att kraven på spelarna är för låga. Jag vägrar att år efter år låta mig förnedras av spelare utan hjärta, engagemang och klubbkänsla. Till Masken och Jonas: GÖR NÅGOT!!, så man kan känna stolthet igen för sitt lag som Leksandssupporter. Ingen kräver att laget alltid skall vinna. Men man kan åtminstone kräva att laget ska jobba hårt., foto Jan Ax 14

Ockupationen På nyårsafton ockuperades ungdomens hus i Umeå av lokala ungdomar. Detta efter att kommunen beslutat att huset inte länge skall få användas som en mötesplats för stadens unga. Detta är en trend som drabbat många orter runt om i landet. När Sverige, landet med de högsta skatterna i världen inte ens har råd, eller rättare sagt påstår att de inte har råd att hålla ett hus för ungdomar öppet så är det faktiskt dags att börja ifrågasätta. Är det verkligen värt att betala flera miljarder för medlemskap i EU varje månad? Bör man verkligen ägna tiden åt att fjäska för Bush och Blair när vår egen offentliga sektor faller samman likt ett korthus? Nedskärningarna idag leder till att kommuner inte längre har råd, eller inte längre prioriterar att ungdomar skall ha någonstans att träffas och umgås på fritiden.tyvärr är detta ingen lokal angelägenhet för Umeå. Vart än man vänder sig idag påträffas nedskärningar som på något sätt drabbar oss ungdomar. Det kan vara allt ifrån brist på skolmaterial till att det inte finns plats på dagis. Det vidrigaste exemplet finns i Göteborg där det f.d. ungdomshuset nu skall bli ett casino. Att säga ifrån är ett måste. Sen kan man spekulera i huruvida en ockupation är det rätta att göra. Själv tycker jag det är en oerhört bra form som verkligen framhäver missnöjet med kommunens beslut, och dessutom påkallar uppmärksamhet från media vilket sätter press på gubbarna vid rodret. Sen funderar jag på vad det tjänar för syfte att hålla en folkmordskonferens som utelämnar de områden som faktiskt befinner sig under förtryck. Vad tänkte egentligen Persson på när han skickade sin inbjudan till Mr. Putin, Mr. Sharon och Mr. Bush? Tre män som har så mycket på sina samveten. Varför fick inte representanter från Tjetjenien, Irak eller Palestina någon inbjudan? Till och med Göran måste väl förstå att man måste låta fler än en part komma till tals. Nu kom jag lite långt från ämnet, men allt detta bottnar i att när vår käre statsminister vill imponera på högsta hönsen från det stora landet i väst så går det ut över oss. Pengarna som lades på att hålla en pinsamt skendemokratiskt konferens om folkmord skulle istället kunna hålla våra ungdomshus öppna. Fler borde följa umeåungdomarnas goda exempel, och visa att man inte är nöjd med hur den rådande ordningen får de sista byggstenarna i folkhems fundamentet att vittra sönder! Jag tycker vi skötte det bra. Vi förklarade att vi måste ha ett hus där vi själva får styra över verksamheten. Vi förklarade att vi sett de stora nedskärningarna i skolan samtidigt som de av någon anledning har råd att bygga nya operan och idrottsarenan på Gammlia osv. säger en av ockupanterna till www.vanster.nu 15 Daniel Björkman foto: använt med tillstånd av www.vanster.nu

En skrämmande Elephant är en film av regissören Gus Van verklighet Sant. Motiven, till filmen, kommer från morden på skolan Columbine high 1999. Åtskilliga av filmens skådespelare är unga och okända från Portland, Oregon. De har inte någon tidigare erfarenhet av filmande. En dag på en amerikansk gymnasieskola som är fylld av skolarbete, fotboll, skvaller, socialt umgänge och mobbning. Den här tiden lämnar olika spår hos varje student vi möter. Det kan upplevas som svårt, Det huvudsakliga temat för filmen är inte varför dessa dödsskjutningar hände eller hur. Den handlar om vad som händer under händelserna, om händelserna och allt runt omkring händelserna. ensamt, traumatiskt, stimulerande eller kamratligt. Det är precis som i vilken annan gymnasieskola som helst förutom, att den här dagen inte är som alla de andra. Filmen visar upp de olika arketyperna som kan finnas på en skola: sportfånen, den populära tjejen, anorexibrudarna, mobbningsoffren och de mer kulturellt intresserade. Kameran följer de olika människorna ur deras perspektiv. Samma scener visas ett flertal gånger ur de olika rollfigurernas synvinkel. Man går i korridorer, in och ut ur klassrum, från fotbollsplanen till fotolabbet, från omklädningsrummen till biblioteket. Hela filmen bygger på kameran och rörelsen. Många gånger fick man en känsla av att rollfigurerna var förföljda. Den fysiska omgivningen är en skola i Portland, Oregon. Mentalt, befinner vi oss på Columbine high school i Littleton, Colorado där 13 elever sköts ihjäl och 23 skadades av två unga elever 1999. Ett litet iakttagande: många av skådespelarna, ca 95 %, hade samma förnamn i filmen som de har i verkligheten. Skolskjutningarna i Colorado var inte den första skolskjutningen i USA och jag tror inte att det blir den sista. Det är bara att se på den ökning som har skett under de senaste decennierna. Tillgången på vapen är för stor. Det är alldeles för lätt att få tag på dem genom nätet, postorder och andra vapen som kanske finns i hemmet. Man kan beskriva det som att ha en elefant lös i porslinsbutiken, men vända den ryggen, titta ut genom fönstret, hålla tummarna och för öronen och innerligt hoppas att inget går sönder. Den här filmen är ruskigt obehaglig men samtidigt väldigt bra. Bidragande orsaker till den obehagliga känslan efter filmen är dels hur den är filmad och det faktum att det har hänt. Musiken, Beethovens Für Elise och Månskenssonaten, bidrar också. De improviserande scenerna och dialogerna är en lyckad metod. 16 16

Vägen till inre frid Jag är orsaken till mitt eget lidande, men precis som Siddharta Gautama, har jag kommit till den sanna insikten om vägen till inre frid. Jag satt under en korkek och mediterade i ungefär två minuter, och kom till insikt om att jag är en modern version av Buddha, som kan visa er alla vägen till frid. Det som det handlar om är att livet är helt enkelt för kort. Vi måste njuta av livet. Felet med oss är att vi alla är rädda för det vi inte kan förstå. Vi är för rädda att kunna släppa greppet om denna verklighet som vi föds in i och upprätthåller ända tills vi ligger i den kalla graven. För att förklara vad jag egentligen menar så ska jag associera till en film som kan förklara ytterligare vad jag menar: I filmen Instinct med ledande huvudrollsinnehavarna Anthony Hopkins och Cuba Gooding Jr, så berättas det om hur en läkare som är beryktad och på toppen av sin karriär, avsäger sig allt för att leva med gorillor. Otroligt, inte sant? Varför kastar han bort allt för att leva med en grupp intellektuellt underlägsna gorillor? Är det för att han har funnit något han inte tidigare hade sökt? Något han funnit som han inte har tänkt på? Nej, han har funnit frid. Han har funnit sitt sätt att leva i harmoni. Även Cuba Gooding Jr, vars karaktär är en ung psykolog som är på väg att nå toppen av sin karriär, inser att vägen till friden finns. Men han väljer att inte följa den. Han väljer som de flesta av oss, att leva i den värld vi föds i. Han kan inte släppa taget om det normala. Han måste klamra sig fast vid de värderingar och tankesätt som han så länge levt efter och nu upprätthåller. Det är det enda han förstår. Den här filmen speglar våra karaktärer. De flesta av oss väljer att leva efter kraven som vårt prestationssamhälle kräver. Vi väljer själva att bli nertrampade under humankapitalismens tunga stövel. Vi väljer att leva i ett samhälle där alla höjer ett ögonbryn så fort du gör något som inte passar in i direktiven för hur man ska gå tillväga. I vårt samhälle så förföljs vi ständigt av kontrollanter. Vart vi än går får man ständigt höra orden: Plikt, lag, lyd, krav, förbjudet, du ska, du ska inte, du måste Det finns så mycket som är fel, men jag ska visa er den sanna vägen till frid. Det kommer att krävas mycket från er, och det kommer att vara svårt att tillämpa det jag säger, för det kommer säkerligen att rucka på hela er livsstil. För att nå insikten i hur man ska uppnå total inre frid så måste du följa dessa 10 icke religiösa påståenden: 1. Sluta se på nyheterna. Man får bara ett mer plågat sinne, och det är ändå utanför din kontroll. 2. Acceptera att du är den du är. Det finns ändå ingen som är perfekt, alla har sina brister. 3. Strunta i vad andra tycker om dig. Gör eller var på ett sätt du själv vill. 4. Uppträd ej med en fasad. Var dig själv. 5. Acceptera inget du inte trivs med. Ifrågasätt alltid det du tycker känns orätt. 6. Var inte inställsam. Om din polare berättar ett dåligt skämt så behöver du inte skratta. 7. Fall inte för grupptrycket. Du behöver inte börja med tobak bara för att dina vänner gör det. 8. Bli inte lurad av träningsidealen. De flesta personer som visas upp är inte anatomiskt korrekta. 9. Ät vad sjutton du vill. Du gör varken dig själv eller andra lyckliga genom att räkna kalorier 10.Ha kläder du trivs med. Det behöver inte vara nytt eller det senaste, bara de är sköna. OBS: För att undvika anarkism, konsultera mig innan ni gör något drastiskt. Precis som Buddha har jag kommit till insikt Jan Ax 18

Näst sista sidan Denna näst sista sida. Från början kom den till för att fylla ut en tidning som hade en sida för lite. Det är alltid lika jobbigt att sitta där i datasalen kvällen innan man ska trycka tidningen och upptäcka att det saknar två sidor. Eftersom en tidning ser ut som den gör så måste man alltid ta bort eller lägga till fyra sidor i taget. Därför tillkom näst sista sidan, för att fylla tomrummet. Men nu när denna sida är spikad så måste man ta till andra metoder för att ta kål på de helvita sidorna som sticker så ilsket i alla monterares ögon. Tio saker man kan göra istället för att montera 1. Titta på fulla asiater som dansar. (Emil) 2. Tänka på flickor i nazi-uniform bestyckade med piska. (Andreas) 3. Formatera hårddisken av misstag. (Emil) 4. Kolla sin lunar, kolla sin lunar och kolla sin lunar. (Madde) 5. Komma på en massa dåliga förslag. (Andreas) 6. Äta pizza / fika / godis. (Alla) 7. Ha ryckningar i ögonen. (Emil) 8. Svära. (Margoth) 9. Springa skrikandes genom korridorerna. (Anonym) 10. Skriva dumma listor. (Anders) Hur ska man kunna få någonting gjort när man på ena sidan om sig har en människa som bara vill titta på vridna pop-japaner och på den andra sidan om sig en människa som bara pratar om skrattande (och dessutom håriga) flickbröst? -funderingar under monteringsarbetet Tack till Uganda-sammarna för fika- brödet. Vi ger sockerkakan fyra av tio och bullarna sju av tio. Hursomhelst så förgyllde ni vår kväll. Och datasalen är inte så farlig som ni tror. Man vå- gar faktiskt mer än att bara stoppa in ett huvud genom dörren (även om man kanske inte vill)., bild Anders Tibbling 19 19

Dikter kan säga så mycket. Några få meningar som uttrycker en persons alla tankar och känslor. Med en dikt får du människor att sucka, le eller gråta. En dikt lämnar ingen oberörd. Morgondag / Daniel Björkman Morgondag, kära morgondag Jag antar att det är värt att vänta ett tag För vid tanken på dig blir skymning till solnedgång Och kriget svalnar till en vit duvas sång Din skönhet och tveklöshet har fått mig att tro Din värme och strålar har fått blomman att gro Du gör sex till kärlek och inte tvärtom Snälla lova mig din ankomst ännu en gång För i väntan på dig blir längtan till behag Stormen till luftstöt från en ängels vingslag Du är leendets tillflykt, en servett för mina tårar En solens välsignelse över kommande vårar Och så i lustens blyga upptakt raderas alla brister Tillsammans dansar bara vi ovan myllret av statister Jag vill att du förstår / Robert Göransson Jag ligger här en kall vinternatt och snön faller från ovan. Ensam, fattar ingenting. Jag söker efter svaren nu, om vad som är fel. Inget brandlarm hörs, inget brus från ingenstans. Jag vill bara hålla om dig en gång, och få kyssa dina mjuka läppar. Känna pulsen genom allt. Få hud mot hud, och få känna att du älskar mig en gång. Längtan finns kvar här dold under ytan. En kall vinternatt hjälper mig att hålla tillbaka allt. Jag får en förfalskad bild av tomhet som inte riktigt känns av. Det enda ljus som lyser ska snart släckas. Och det enda jag vill är att hålla om dig en gång, och få kyssa dina mjuka läppar. Känna pulsen genom allt. Få hud mot hud, och få känna att du älskar mig en gång. Fail to feel? FRILANS / Mattias Engström Jag vill att du förstår Jag vill att du förstår Jag hoppas du förstår.. för jag vill ha dig i min famn igen Feel seconds?..remember me Feel second?..forget Fail to feel seconds..remember Feel to fail second..forget me Feel:free? Fail:love? Foto: stock-photo, deviantart.com Skriver du också dikter? Skicka då in dem till oss! 20 eltol@leksand.se