SW E D I SH E N V IR O N M EN T AL P R OT E C T IO N AG E NC Y Bevarande av biologisk mångfald instrument och omfattning Kompletterande redovisning till Miljödepartementet och Landsbygdsdepartementet (M2012/71/Nm) Ärendenummer NV-05326-12 (Naturvårdsverket) Diarienummer 2012/2980 (Skogsstyrelsen) 27 september 2012 Rättelser införda 2012-10-04, 2012-12-19 samt 2013-01-09
Innehåll SAMMANFATTNING 4 INLEDNING 5 Bakgrund 5 Kompletterande redovisning 5 Avgränsningar 5 Genomförande 6 Förklaringar av begrepp 6 Förklaringar till tabeller 9 REDOVISNINGENS INNEHÅLL 10 Redovisningens struktur 10 Indelning i naturmiljöer och naturtyper 10 Geografiska regioner 11 Dataunderlag 12 BEVARANDEINSTRUMENT 13 Grupp 1 Långsiktigt bevarande genom områdesvis reglering av markanvändning 16 1.1 Nationalpark 17 1.2 Naturreservat 18 1.3 Naturminne 20 1.4 Biotopskyddsområde i skogsmark 20 1.5 Biotopskyddsområde (annat än i skogsmark) 22 1.6 Särskilda skyddade områden (Natura 2000) 23 1.7 Naturvårdsområde 25 1.8 Nationalstadspark 26 Grupp 2 Långsiktigt bevarande genom generella beslut om markanvändning 28 2.1 Biotopskyddsområde (generellt) 28 2.2 Strandskyddsområde 29 2.3 Skydd för djur- och växtarter 30 2.4 Markavvattning, förbud 31 2.5 Skogliga impediment 31 2.6 Fjällnära skog 33 2.7 Ädellövskog 34 2.8 Reglering av jakt 36 Grupp 3 Bevarande med begränsad varaktighet 37 2
3.1 Djur- och växtskyddsområde 37 3.2 Anmälan för samråd 38 3.3 Samrådsområde 39 3.4 Miljöhänsyn i jordbruket 40 3.5 Miljöhänsyn i skogsbruket 41 3.6 Naturvårdsavtal 42 3.7 Frivillig avsättning 44 Grupp 4 - Utpekanden av naturvårdens intresse 47 4.1 Riksintresse för naturvården (utpekade av Naturvårdsverket) 47 4.2 Riksintresse för naturvården (utpekade av riksdagen) 48 4.3 Nyckelbiotop i skogsmark 49 4.4 Ramsarområde 50 Grupp 5 Ekonomiska stödinstrument 52 5.1 Stöd för natur- och kulturmiljövårdsåtgärder (Nokås) 52 5.2 Skogens mångfald (inom landsbygdsprogrammet) 53 5.3 Stöd till nyanläggning av ädellövskog (inom landsbygdsprogrammet) 53 5.4 Miljöersättning, jordbruket (inom landsbygdsprogrammet) 54 Grupp 6 - Instrument som inte primärt syftar till bevarande av biologisk mångfald 56 6.1 Riksintresse för friluftslivet 56 6.2 Kulturreservat 57 6.3 Vattenskyddsområde 57 6.4 Landskapsbildsskydd 58 6.5 Hänsyn till rennäringen 58 6.6 Kulturminnen 59 6.7 Detaljplan och områdesbestämmelser 60 OMFATTNING AV BEVARANDET AV NATURMILJÖER OCH I REGIONER 62 Bevarande av biologisk mångfald i skog 64 Bevarande av biologisk mångfald i öppna marker och odlingslandskap 74 Bevarande av biologisk mångfald i våtmark 78 Bevarande av biologisk mångfald i fjällen 81 BILAGA 1 BIOTOPTYPER 84 BILAGA 2 SAMMANSTÄLLNING AV STATISTIKUNDERLAG OCH METODER 87 BILAGA 3 KARTOR 92 3
Sammanfattning Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen beskriver i denna gemensamma rapport omfattningen av Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald i landmiljön. De bevarandeinstrument som idag används beskrivs, och en bedömning lämnas om deras för- och nackdelar som instrument i bevarandet av biologisk mångfald. I rapporten använder vi begrepp som i olika sammanhang kan ha olika betydelse. Förklaringar till hur begreppen används i denna rapport finns i ett särskilt avsnitt. Rapporten redovisar också statistik över arealer fördelat på bevarandeinstrument, geografisk fördelning och fördelning över naturtyper så långt möjligt med hänsyn till de statistiska uppgifter som är tillgängliga. En analys av hur olika bevarandeinstrument överlappar har gjorts där det är möjligt. En summering av den totala omfattningen av bevarandet av biologisk mångfald i Sveriges landmiljö är dock inte möjlig eftersom data inte finns i tillräcklig utsträckning. 4
Inledning Bakgrund Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fick i januari 2012 i uppdrag av regeringen att beskriva Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald utifrån bevarandemål för landmiljön i den strategiska planen för biologisk mångfald, som antogs i Nagoya 2010 vid partsmötet för konventionen om biologisk mångfald (M2012/71/Nm). Uppdraget redovisades den 30 mars 2012 (NV-00477-12). Myndigheterna lämnar nu en kompletterande redovisning. Kompletterande redovisning Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har i denna gemensamma rapport beskrivit omfattningen av Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald i landmiljön. De olika instrument som i dag används inom bevarandearbetet har beskrivits och deras för- respektive nackdelar som instrument i bevarandearbetet diskuteras. Omfattningen av bevarandet beskrivs med statistik över bevarade arealer fördelat på bevarandeinstrument, geografisk fördelning och fördelning över naturtyper som exempelvis olika skogstyper eller våtmarkstyper. Den kompletterande redovisningen avgränsas inte till de mål som anges i Nagoya-planen, utan beskriver den palett av instrument som används i Sverige i arbetet med skydd, skötsel och återställande av biologisk mångfald. Avgränsningar Redovisningen behandlar de instrument som bedöms relevanta för bevarande av biologisk mångfald i olika naturtyper. Vi har mer summariskt beskrivit de instrument som inte har till primärt syfte att bevara biologisk mångfald, eller som bidrar försumbart i bevarandet. Instrument, eller styrmedel, i form av information, rådgivning och kompetensutveckling har inte beskrivits. Anslag för skydd och förvaltning av skyddade områden, t.ex. naturreservat, betraktas i detta sammanhang som medel snarare än instrument och ingår därför inte i denna redovisning av bevarandeinstrument. Endast areal på land omfattas. 5
I beskrivningarna av bevarandeinstrument bedöms för- och nackdelar för bevarandet av biologisk mångfald. Däremot görs inte någon bedömning av hur tillämpningen av instrumentet fungerar för bevarandet av biologisk mångfald eller någon kostnadsanalys. Kostnader för olika instrument har inte diskuterats, inte heller anslagen för skydd av områden hos Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Genomförande Rapporten har tagit fram av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen under ca 3 månader. Arbetet har bedrivits i projektform och båda myndigheterna har haft representanter i såväl styrgrupp som arbetsgrupp. Arbetet har bestått av textförfattande, GIS-analyser, analys av bevarandeinstrument och sammanställningar av annan information. Projektet har inte haft någon referensgrupp, men arbetet har förankrats inom respektive organisationer. Jordbruksverket har bidragit med dataunderlag och kvalitetssäkring av avsnitten som rör bevarandeformer i odlingslandskapet. Förklaringar av begrepp Instrument: Med instrument avses reglering i lagar och förordningar såväl som enskilda beslut. Bevarandet kan genom användande av instrument åstadkommas på en rad olika sätt, t.ex. naturreservat eller ekonomiska stöd från en myndighet eller genom enskilda initiativ. För att kunna använda instrumenten krävs oftast medel, i första hand ekonomiska, men dessa medel omfattas således inte av begreppet instrument i detta sammanhang. Skydd och bevarande: Med bevarande innefattas i detta sammanhang såväl skydd som skötsel och återställande av livsmiljöer. Långsiktigt bevarande: Med långsiktigt bevarande avses bevarandeinstrument där enskilda beslut om bevarande gäller tills vidare. Ett upphävande kan inte göras utan att det finns synnerliga skäl eller genom beslut av riksdagen och/eller regeringen. Områdesvis reglering: Med områdesvis reglering avses avgränsade områden som bevaras genom enskilda beslut, av antingen regeringen, en förvaltningsmyndighet eller en kommun. 6
Generella beslut: Med generella beslut avses sådan reglering av markanvändningen generellt i landet som antingen beslutas genom lag eller av regeringen efter bemyndigande av riksdagen. Rådighet för det allmänna: Med rådighet för det allmänna avses myndigheters möjlighet att använda instrumenten på ett strategiskt och planmässigt sätt. Strukturer och funktioner: Med strukturer avses nyckelelement i en biotop, såsom död ved, gamla träd, källor, beskuggade block, lodytor m.m. Med funktioner avses exempelvis intern dynamik i naturskog, oreglerade vattenflöden, kontinuerlig hävd av gräsmarker etc. Landareal: Arealen land i Sverige baseras på Lantmäteriets kartor vilket motsvarar en gruppering av naturtyperna inom KNAS (Kontinuerlig NAturtypsinventering av Skyddade områden), se även bilaga 2. Landarealen i statistiken inkluderar exploaterad mark. Naturmiljö: En gruppering av naturtyper enligt KNAS, se bilaga 2. Observera att Exploaterad mark inte ingår i summeringar av total areal naturmiljö. Fjäll: Kalfjäll, hed, gräsmark samt glesa träd- och buskmarker i fjällen. Fjällbjörkskog (> 10 % krontäckning) redovisas som en skogstyp och våtmarker i fjällen förs till de övriga våtmarkerna i Sverige. Öppna våtmarker: Mossar, kärr och limnogena våtmarker i Sverige. Glest trädoch buskbevuxna våtmarker ingår medan trädklädda våtmarker förs till skog. Hävdade våtmarker ingår men särredovisas. Öppna marker i odlingslandskapet: Ängs- och betesmarker, åker och övriga öppna gräsmarker ingår. Vi särredovisar arealerna från ängs- och betesinventeringen för att tydliggöra de mest värdefull arealernas utbredning inom, respektive utanför, instrument inom grupp 1. Vi särredovisar även hur stor areal av kända hävdade miljöer som i denna sammanställning har hamnat i naturmiljöerna skogsmark respektive öppen våtmark. Substratmarker: I huvudsak berghällar samt klippor och sanddyner i kustbandet. Skogsmark: Skogsmark definieras i skogsvårdslagen 2 som ett sammanhängande område där träden har en höjd av mer än fem meter och där träd har en kronslutenhet av mer än tio procent eller har förutsättningar att nå denna höjd och kronslutenhet utan produktionshöjande åtgärder. Det här är en definition i Skogsvårds- 7
lagen som numera är harmoniserad med FAO:s 1 internationella definition av skogsmark. Produktiv skogsmark: Med produktiv skogmark avses skogsmark som producerar mer än 1 kubikmeter virke per hektar och år. Improduktiv skogsmark: Med improduktiv skogsmark avses skogsmark som inte kan producera i genomsnitt minst 1 kubikmeter virke per hektar och år. Träd- och buskmark: Med träd- och buskmark avses mark inom ett sammanhängande område som inte är skogsmark enligt definitionen ovan men som uppfyller minst ett av följande kriterier: 1) Träden har en höjd av mer än fem meter och kronslutenhet av mer än fem procent. 2) Den sammanlagda täckningen av träd och buskar högre än 0,5 meter är minst tio procent. Ädellövskog: Med ädellövskog avses i skogsvårdslagen en skog som uppfyller endera: 1) Skogsbestånd som utgörs av ädla lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar. 2) Trädbestånd på betesmarker, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 cm på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst 1 hektar. Intrångsbegränsning: Är förenklat uttryckt den största inskränkning i nyttjande en markägare ska tåla utan ersättning från staten, exempelvis den miljöhänsyn en markägare är skyldig att lämna vid en föryngringsavverkning. Uttrycket har utvecklats ur 2 kap 15 Regeringsformen där det framgår att den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan ersättning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag. Berörd del: Berörd del avser en enhet med vilken skada (intrång enligt ovan) ska jämföras. Inom skogsbruket används begreppet behandlingsenhet 2, och med detta 1 Food and Agriculture Organization 2 Bostadsutskottets betänkande 1986/87:1, Ny plan- och bygglag m.m. 8
avses ett skogsbestånd eller flera mindre bestånd som avses bli behandlade med samma åtgärd samtidigt. Beståndsindelningen får i detta sammanhang bedömas enligt normala fackmannamässiga grunder. Förklaringar till tabeller I tabellerna används olika beteckningar som förklaras nedan: - = arealer saknas 0,0 = arealer finns men är mindre än 50 hektar JA = areal finns, men vi inte har kunskap om hur stor arealen är i.u. (ingen uppgift) = vi vet inte om areal finns N/A = ej relevant att ange uppgift, t.ex. för antal, då inga specifika områden pekas ut Observera: i tabellerna vid beskrivningarna av instrument anges dels en uppgift om total landareal, dels en summa för naturmiljöer. Dessa uppgifter kan skilja sig åt, och det beror på att exploaterad mark ingår i total landareal, men inte i summan för naturmiljöer. 9
Redovisningens innehåll Redovisningens struktur Redovisningen inleds med beskrivningar av de instrument som används för att bevara biologisk mångfald. Med bevara menas i detta sammanhang både skydda, sköta och återställa. Instrumenten är av olika karaktär. De kan vara lagreglerade eller frivilliga. De kan innebära ett områdesavgränsat bevarande eller ett generellt. Vi har bedömt instrumenten utifrån olika egenskaper, såsom ifall de berör ett utpekat område och om dessa är markerade på kartor och liknande, och om instrumenten är beständiga över tid. Utifrån dessa bedömningar har vi grupperat instrumenten. I denna första del av redovisningen presenteras den areella omfattningen dels för varje grupp av instrument dels för varje enskilt instrument, så långt möjligt utifrån myndigheternas kännedom om deras omfattning. Omfattningen av bevarandet presenteras därefter för varje naturmiljö. Här visas omfattningen även fördelad på olika geografiska regioner. De arealer som berörs av olika instrument överlappar i många delar. För vissa dataunderlag kan säkra uppgifter om nettoareal presenteras, medan vi i andra fall för ett resonemang kring överlapp. Viktiga överlappande bevarandeinstrument anges redan i beskrivningen av instrument, medan en sammanfattande överlappsanalys görs per naturmiljö i den senare delen av rapporten. Rapporten inkluderar flera bilagor. I bilaga 1 förtecknas biotoptyper som kan bevaras som biotopskyddsområde. Bilaga 2 ger information om metoder och dataunderlag för analys av arealer. I bilaga 3 finns kartor över utbredningen av vissa instrument. Indelning i naturmiljöer och naturtyper Den kompletterande redovisningen ska avgränsas till landmiljön, och omfattningen av bevarandeinstrumenten ska redovisas uppdelat på olika naturmiljöer. Vi har valt att redovisa omfattningen uppdelad i följande fyra naturmiljöer: fjäll, skogsmark, öppen våtmark respektive öppen mark och odlingslandskap. Indelningen har gjorts utifrån naturmiljöernas och regionernas olika förutsättningar för biologisk mångfald och huvudsakliga markanvändning. Instrumenten har dessutom olika betydelse för bevarandet i de olika naturmiljöerna. Den totala arealen per naturmiljö i Sverige baseras på underlag från Naturvårdsverkets kartering av naturtyper i Sverige, KNAS, Kontinuerlig NAturtypskartering av Skyddade områden, se bilaga 2. 10
I avsnitten som beskriver bevarandet inom respektive naturmiljö, används även en ytterligare indelning i olika skogstyper, våtmarkstyper etc. Skogsmarken redovisas också där så är möjligt med indelning i produktiv respektive improduktiv skogsmark då denna indelning har stor betydelse för tillämpning av flera regleringar i skogsvårdslagen. Beskrivning av vilka naturtyper som ingår i de olika indelningarna finns i avsnittet Förklaringar av begrepp, samt mer detaljerat i bilaga 2. Arealen skogsmark, produktiv respektive improduktiv skogsmark per region och i Sverige, baseras på uppgifter från Riksskogstaxeringen 3. Geografiska regioner Arealerna är sammanställda för fem naturgeografiska regioner, s.k. SUS-regioner 4. De fem regionerna är fjällregion, nordboreal region, sydboreal region, boreonemoral region samt nemoral region (figur 1). Regionindelningen följer länsgränser och den fjällnära gränsen. Figur 1. Regional fördelning av instrumentens användning görs enligt s.k. SUS-regioner: fjällregion (1), nordboreal region (2), sydboreal region (3), boreonemoral region (4) samt nemoral region (5). 5 3 http://www.slu.se/riksskogstaxeringen 4 SUS står för Skogsvårdsorganisationens Utvärdering av Skogspolitikens effekter där den regionindelning vi använt användes första gången. Den baseras på länsgränser och den fjällnära gränsen för skog. Den fjällnära skogen avgränsas enligt förordningen (SKSFS 1991:3) 5 Rättelse 2012-12-19. Kartan utbytt. Öland och Gotland ingår i boreonemoral region. 11
Dataunderlag De underlag som har använts för beräkningar av arealer motsvarar dem som årligen används vid framtagande av officiell statistik om skyddade områden i SCB:s PM Skyddad natur 6 och i Skogsstatistisk årsbok 7. Våra sammanställningar baseras på digitala områdesgränser från nationella databaser. Uppgifterna om arealer gäller 31 december 2011, om inte annat anges. Naturtypernas omfattning är beräknad från Kontinuerlig NAturtypskartering av Skyddade områden (KNAS). Bilaga 2 redovisar definitionerna för de ingående naturtyperna samt hur de grupperas till fyra naturmiljöer. Utöver detta används uppgifter från tidigare publikationer och sammanställningar enligt angivna referenser. Bevarandeinstrument med områdesvis reglering av markanvändningen (grupp 1) har en geografisk utbredning som är dokumenterad i våra databaser. För dessa instrument har nettoarealen sammanställts, dvs. vi har uteslutit överlappande arealer mellan olika bevarandeinstrument. Omfattningen av överlapp och vad det innebär för bevarandet redovisas för respektive naturmiljö. Omfattningen av andra instrument med syfte att bevara biologisk mångfald, deras geografiska fördelning samt hur de bidrar till bevarandet redovisas så långt det är möjligt per naturmiljö. Bland dessa har många områdesspecifika instrument en känd geografisk utbredning som möjliggör att nettoareal och överlapp kan beräknas. Andra är mer generella eller bidrar med mycket liten eller ingen areal. Omfattningen av användbara instrument som inte primärt syftar till bevarandet av biologisk mångfald redovisas endast på nationell nivå. Inga regionala skattningar eller beräkningar av överlapp mot andra bevarandeinstrument har genomförts. 6 http://www.scb.se/ 7 http://www.skogsstyrelsen.se/arsbok 12
Bevarandeinstrument I detta avsnitt beskrivs de olika bevarandeinstrument som används i arbetet med att bevara biologisk mångfald i landmiljön. Med bevarande menas i det här sammanhanget skydd, skötsel och återställande. För de instrument som kan användas för åtgärder som återställer naturtyper, kommenteras detta i respektive beskrivning. I anslutning till varje beskrivning lämnas en bedömning av instrumentets för- och nackdelar för bevarandet av biologisk mångfald. Den areella omfattningen av varje instrument presenteras också. Bevarandeinstrumenten har indelats i sex grupper efter deras möjlighet att bevara avgränsade områden på lång eller kort sikt och om de ger möjlighet att reglera markanvändningen i stort. Till en grupp förs de bevarandeinstrument som innebär ett långsiktigt bevarande genom områdesvis reglering av markanvändning. Till en annan grupp förs de bevarandeinstrument som används för generella beslut om markanvändningen utan att särskilda områden markeras på karta eller i terrängen. Instrument som har en begränsad varaktighet, och den kan vara lång eller kort, har samlats i en grupp. Bevarandeinstrument som i första hand används för att peka ut naturvårdens intresse redovisas för sig, liksom de instrument som genom ekonomiskt stöd används för att bevara biologisk mångfald. Slutligen redovisas ett antal instrument som inte i första hand är avsedda att användas för bevarande av biologisk mångfald, men som ändå kan spela en viss roll i det arbetet. Följande gruppering har gjorts: 1. Långsiktigt bevarande genom områdesvis reglering av markanvändning. 2. Långsiktigt bevarande genom generell reglering av markanvändning. 3. Bevarande med begränsad varaktighet. 4. Utpekanden av naturvårdens intresse. 5. Ekonomiska stödinstrument. 6. Instrument som inte primärt syftar till bevarande av biologisk mångfald. Avsikten är att grupperingen av instrumenten ska ge en överblick över hur instrumenten kan användas och bidra i bevarandearbetet. Grupperingen används även i presentationen av instrumentens omfattning. Det finns några ytterligare instrument som kan användas för att bevara biologisk mångfald, men som emellertid inte omfattas av beskrivningen av olika anledningar. Möjligheten att besluta om interimistiska förbud (7 kap. 24 miljöbalken) när en fråga har väckts om att bilda naturreservat har vi valt att betrakta som ett medel snarare än ett instrument, eftersom avsikten är att ett annat instrument (naturreservat) ska användas därefter. Naturvårdsverkets möjlighet att förvärva fastigheter för naturvårdsändamål betraktar vi också som ett medel snarare än som ett instrument i sig. På motsvarande sätt betraktas i detta sammanhang statsmakternas möjlighet att 13
använda statligt ägd mark för naturvårdsändamål. Ett exempel på detta är bildandet av Ersättningsmark i Sverige AB, dit skogsmark överförs från Sveaskog AB för att användas som bytesmark i samband med naturreservatsbildning. Miljöskyddsområde är ett områdesskydd i miljöbalken, som dock inte primärt syftar till att bevara biologisk mångfald. Det finns för närvarande inga miljöskyddsområden instrumentet har inte använts. Utpekandet av biosfärområden respektive världsarvsområden har inte heller beskrivits, eftersom utpekandena i sig inte innebär något ytterligare bevarande. Egenskaper för de bevarandeinstrument som redovisas, sammanfattas i matrisen nedan. Förklaringar till förkortningar som används i matrisen: Instrument: Nokås = Stöd till natur- och kulturmiljövårdsåtgärder i skogen LBP = Landsbygdsprogrammet Ågp = Åtgärdsprogram för hotade arter Lagrum: FOM = förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. FOS Stöd = förordningen (2010:1878) om stöd till vissa åtgärder i skogsbruket JB = jordabalken (1970:994) JF = jaktförordningen (1987:905) KML = lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. MB = miljöbalken (1998:808) NVL = naturvårdslagen (1964:822, upphävd) PBL = plan- och bygglagen (2010:900) SVL = skogsvårdslagen (1979:429) Beslutande respektive lagtillsyn: Kn = kommun Lst = länsstyrelse Mä = markägare NV = Naturvårdsverket RR = riksdagen och/eller regeringen SJV = Statens jordbruksverk SKS = Skogsstyrelsen 14
Instrument för bevarande av biologisk mångfald i landmiljö Vilken biologisk mångfald avses att bevaras? Lagrum Beslutande Lagtillsyn Dokumenterat, avgränsat, bekant- Markerat i terräng Möjligt att reglera all markanvändning gjort RR NV SKS Lst Kn SJV Mä SKS Lst Kn Naturtyper Strukturer/ funktioner Skog Jordbruksmark Våtmarker Fjäll 1. Långsiktigt bevarande genom områdesvis reglering av markanvändning Nationalpark MB 7:2-3 X X X Ja Ja Ja x x x x x x x Naturreservat MB 7:4-8 X X X X Ja Ja Ja x x x x x x x Naturminne MB 7:10 X X X X Ja Ja Ja x x x Biotopskyddsområde (skogsmark) MB 7:11 X X X X Ja Ja Ja x x x x x 6 FOM Biotopskyddsområde (ej skogsmark) MB 7:11 X X X X Ja Ja Ja x x x x x 7 FOM Särskilda skyddade områden MB 7:27-29b X X Ja Nej Ja x x x x x x x Naturvårdsområde 19 NVL X Ja Ja Nej x x x x x x Nationalstadspark MB 4:7 X X X Ja Nej Ja x x x x x x 2. Långsiktigt bevarande genom generell reglering av markanvändning Biotopskyddsområde (generellt) MB 7:11 X X Nej Nej Ja x x x x x 5 FOM Strandskyddsområde MB 7:13-18h X X X Nej Nej Nej x x x x x Strandskyddsområde (utvidgat) MB 7:14 X X X Ja Nej Nej x x x x x Skydd för djur- och växtarter MB 8:1-4 X X Nej Nej Nej x x Markavvattning, förbud MB 11:13 X X Nej Nej Nej x x x x x x Skogliga impediment 13a SVL X X Nej Nej Nej x x x x Fjällnära skog 15-19 SVL X X Nej Nej Nej x x x x Ädellövskog 22-28 SVL X X Nej Nej Nej x x x x Reglering av jakt JF X X Nej Nej Nej x x 3. Bevarande med begränsad varaktighet Djur- och växtskyddsområde MB 7:12 X X X X Ja Ja Ja x x Samråd, enskilda ärenden MB 12:6 X X Nej Nej Ja x x x x x x x Samrådsområde MB 12:6 X X X X X X Ja Nej Ja x x x x x x x Miljöhänsyn i jordbruket MB 12:7-10 X X X Nej Nej Nej x x x x x Hänsyn till naturvården m.m. i skogsbruket 30 SVL X X X Nej Nej Nej x x x x Naturvårdsavtal JB 7:3 X X X X X Ja Ja Ja x x x x x x Frivillig avsättning Nej X Nej Nej Nej x x x x x x 4. Utpekanden av naturvårdens intresse Riksintresse för naturvården MB 3:6 X Ja Nej Nej x x x x x x x Riksintresse för naturvården MB 4:1-6 X Ja Nej Nej x x x x x x x Nyckelbiotop i skog, objekt med naturvärden Nej X Ja Nej Nej x x x x Ramsarområde Nej X Ja Nej Nej x x x x 5. Ekonomiska stödinstrument Nokås FOS Stöd X Ja Nej Nej x x x x x Skogens mångfald (LBP) EG-förordn. X Ja Nej Nej x x x x Ädellövskogsbidrag FOS Stöd X Ja Nej Nej x x x x Miljöersättning, jordbruket (LBP) EG-förordn. X Ja Nej Nej x x x x x 6. Instrument som inte primärt syftar till bevarande av biologisk mångfald Riksintresse för friluftslivet MB 3:6 X Ja Nej Nej x Kulturreservat MB 7:9 X X X X Ja Ja Ja x Vattenskyddsområde MB 7:21-22 X X X X Ja Ja Ja x Landskapsbildsskydd 19 NVL X Ja Nej Nej x Hänsyn till rennäringen 31 SVL X X X Nej Nej Nej x Kulturminnen 1-2 kap. KML X X Nej Nej Ja x Detaljplan 4 kap. PBL X X Ja Nej Ja x Arter Rådighet för det allmänna 15
Grupp 1 Långsiktigt bevarande genom områdesvis reglering av markanvändning Här redovisas bevarandeinstrument som reglerar markanvändningen genom områdesvisa beslut. Dessa instrument är dessutom långsiktiga eftersom det finns särskilda regler eller internationella åtaganden som hindrar eller försvårar ett upphävande. Detta gäller i synnerhet nationalpark, naturreservat, naturminne, biotopskyddsområde och naturvårdsområde. Till denna grupp räknas också särskilda skyddade områden (Natura 2000) därför att de är områdesvis utpekade och omfattas av en generell tillståndsplikt i miljöbalken. Genom att myndigheterna har rådighet över instrumenten i denna grupp, kan de användas för ett strategiskt urval och bevarande av de mest värdefulla områdena (värdebaserad ansats). Natura 2000- områden och nationalstadsparken överlappar till stor del övriga instrument inom gruppen. Omfattning av bevarandeinstrumenten i grupp 1. 1000-tals hektar. Instrument Antal Total areal Landareal Landareal, netto* Nationalpark 29 739,4 630,8 630,8 Naturreservat 3 799 4 395,9 3 685,2 3 682,4 Biotopskyddsområde, skogsmark 6 667 21,9 21,9 21,9 Biotopskyddsområde, övrigt 95 0,2 0,2 0,2 Natura 2000 4 519 6 631,6 4 739,5 753,5 Naturvårdsområde 93 112,7 74,7 38,1 Nationalstadspark 1 2,6 1,8 1,8 Summa 15 203 N/A N/A 5 128,6 Landareal totalt 40 991,9 Andel av landarealen 12,5% * Nettoarealen är den landareal som instrumentet bidrar med utöver landareal från instrument högre upp i tabellen. 16
Areal per naturmiljö och region inom instrument i grupp 1, 1000-tals hektar (netto). Region Skogsmark Våtmark Öppet fjäll Öppen mark och Summa naturmiljö* odlingslandskap Fjällnära 1 668,5 655,5 1 729,5 18,8 4 072,3 Nordboreal 188,8 49,3 0,7 7,8 246,5 Sydboreal 235,6 59,0 0,7 7,4 302,6 Boreonemoral 272,9 59,0 <0,1 102,2 434,2 Nemoral 39,2 6,2 <0,1 25,7 71,1 Summa 2 405,0 829,0 1 730,8 162,0 5 126,7 Naturmiljöns areal totalt 28 285,6 4 145,4 3 790,6 4 068,0 40 289,6 Andel av naturmiljön 8,5% 20,0% 45,7% 4,0% 12,7% *här ingår inte exploaterad mark 1.1 Nationalpark Reglering: 7 kap. 2-3 miljöbalken, nationalparksförordningen (1987:938). Beslutande: Riksdagen, regeringen, Naturvårdsverket. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelse. Omfattning: Omfattning av bevarandeinstrumentet nationalpark. Antal Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Berörd andel landareal Totalt 29 739,4 630,8 1,5% 17
Areal per naturmiljö och region i nationalparker. 1000-tals hektar. Region Skogsmark Våtmark Öppet fjäll Öppen mark och Summa naturmiljö odlingslandskap Fjällnära 104,5 30,5 458,2 3,4 596,6 Nordboreal 1,5 0,1-0,3 1,9 Sydboreal 6,7 1,5-0,1 8,3 Boreonemoral 13,8 7,1-1,1 22,0 Nemoral 1,8 <0,1-0,2 2,0 Summa 128,3 39,2 458,2 5,1 630,8 Geografiska och GIS-lagda data finns, och är heltäckande av hög kvalitet. Innebörd: Ett mark- eller vattenområde som tillhör staten får förklaras som nationalpark i syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Nationalparkerna syftar till ett representativt skydd av stora områden inom olika landskapstyper. Det finns föreskrifter som innebär ett skydd för samtliga ingående naturtyper. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Nationalparksinstrumentet ger ett representativt skydd för biologisk mångfald i stora områden inom olika landskapstyper med föreskrifter som innebär ett skydd för samtliga ingående naturtyper. Instrumentet kan bevara naturtyper och mosaiker av dessa samt strukturer och funktioner. Ju större område, desto större möjlighet att bevara naturtypernas biologiska mångfald oavsett vilka krav på miljön de olika arterna har. 1.2 Naturreservat Reglering: 7 kap. 4-8 miljöbalken, förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Beslutande: Länsstyrelse, kommun. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelse, kommun. Omfattning: 18
Omfattning av bevarandeinstrumentet naturreservat. Antal Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Berörd andel landareal Totalt 3 799 4 395,9 3 685,2 9,0% Areal per naturmiljö och region i naturreservat, 1000-tals hektar. Region Skogsmark Våtmark Öppet fjäll Fjällnära Nordboreal Sydboreal Boreonemoral Nemoral Summa Öppen mark och odlingslandskap Summa naturmiljö 1 435,0 566,4 962,6 13,9 2 978,0 131,8 38,8 0,7 5,7 177,0 164,5 31,0 0,5 3,8 199,7 200,0 35,4-49,3 284,7 24,7 2,5-15,8 43,1 1 955,9 674,1 963,8 88,6 3 682,4 Geografiska och GIS-lagda data finns, och är heltäckande av hög kvalitet. Ca 135 000 hektar av skogsmarken inom naturreservaten saknar föreskrifter mot skogsbruk. Innebörd: Ett mark- eller vattenområde, som kan vara såväl enskilt som allmänt ägt, kan förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, tillgodose behov av områden för friluftslivet, skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer, eller skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter. Naturreservat innebär ett långsiktigt områdesskydd som anpassas efter syfte och skyddsbehov, t.ex. när det gäller de inskränkningar i användningen av mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med bevarandet. Fastigheter som omfattas kan vara i såväl allmän som enskild ägo, vilket innebär att området inte behöver förvärvas. Om markägaren vill fortsätta med att äga marken i ett naturreservat blir denna ersatt i enlighet med miljöbalkens ersättningsbestämmelser. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Instrumentet är flexibelt i förhållande till vad som avses bevaras och möjliggör ett bevarande för de naturtyper som ingår. Instrumentet kan bevara naturtyper och mosaiker av dessa samt strukturer och funktioner. Ju större område, desto större möjlighet att bevara naturtypernas biologiska mångfald oavsett vilka krav på miljön de olika arterna har. Instrumentet är användbart oavsett om syftet är att områden ska utvecklas fritt, hävdas eller om livsmiljöer ska återställas. Genom särskilda regler i lag är gällande beslut mycket svåra att upphäva, helt eller delvis. 19
1.3 Naturminne Reglering: 7 kap. 10 miljöbalken, 4 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Beslutande: Länsstyrelse, kommun. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelse, kommun. Omfattning: Omfattning av bevarandeinstrumentet naturminnen. Antal beslut Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Berörd andel landareal Totalt 1 417 N/A N/A N/A Eftersom naturminnesskyddet avser punktobjekt är de inte arealberäknade. Ett beslut om naturminne kan ibland gälla flera naturföremål, exempelvis kan fler än 1 000 ekar skyddas i ett beslut. Geografiska och GIS-lagda data finns som punkter eller avgränsade områden inom vilka naturminnena förekommer, se karta 5 i bilaga 3. Innebörd: Ett särpräglat naturföremål får förklaras som naturminne, om det behöver skyddas eller vårdas särskilt. Förklaringen får omfatta även det område på marken som krävs för att bevara naturföremålet och ge det behövligt utrymme. Berörd fastighet kan vara i såväl allmän som enskild ägo, vilket innebär att fastighet inte behöver förvärvas. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Naturminnen omfattar huvudsakligen punktobjekt såsom jätteekar eller flyttblock, men områden som skyddas är mycket små och utgör inget bevarande av naturtyper. Naturminne har dock ofta stor betydelse som substrat för biologisk mångfald. Genom särskilda regler i lag är gällande beslut mycket svåra att upphäva, helt eller delvis. 1.4 Biotopskyddsområde i skogsmark Reglering: 7 kap. 11 miljöbalken, 6 och 7 a förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Beslutande: Skogsstyrelsen, kommun. Tillsynsmyndighet: Skogsstyrelsen, kommun. 20
Omfattning: Omfattning av bevarandeinstrumentet biotopskyddsområde i skogsmark. Antal Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Berörd andel landareal Totalt 6 667 21,9 21,9 0,1% Areal per naturmiljö och region i biotopskyddsområden i skogsmark, 1000-tals hektar. Region Skogsmark Våtmark Öppet fjäll Öppen mark och Summa naturmiljö odlingslandskap Fjällnära 0,1 0,0 - - 0,1 Nordboreal 3,5 0,1-0,0 3,7 Sydboreal 7,2 0,1-0,0 7,4 Boreonemoral 8,7 0,1-0,1 8,8 Nemoral 1,8 0,0-0,0 1,8 Summa 21,4 0,4-0,1 21,7 Geografiska och GIS-lagda data finns och är heltäckande samt av hög kvalitet. Innebörd: Mark- eller vattenområden som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen och som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda kan ges skydd som biotopskyddsområden. Biotopskyddsområde kan vara upp till ca 20 hektar 8. Mark- eller vattenområdet ska överensstämma med en av 19 definierade biotoptyper, se bilaga 1. Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Brott mot bestämmelserna kan resultera i böter eller fängelse. Biotopskyddsområde är ett starkt instrument eftersom endast särskilda skäl kan motivera dispens för utförande av skadliga åtgärder där. I det enskilda beslutet anges exempel på åtgärder som normalt kan skada naturmiljön. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Biotopskyddsområden bildas enbart för att bevara biologisk mångfald och endast skyddsvärd mark kan ingå. Området beslutas efter ett strategiskt urval av områden grundat på dess biologiska värden. Biotopskyddsområden kan inte innefatta skyddszoner, utvecklingsmarker eller övergångszoner mellan olika naturtyper, vilket något minskar instrumentets möjlighet att bidra till ett funktionellt skydd av biologisk 8 (SKSFS 2005:2) Skogsstyrelsens allmänna råd till 7 kap 11 Miljöbalken (1998:808) och förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. 21
mångfald. Instrumentet är framför allt ändamålsenligt för bevarande av strukturer och substrat, då områdena normalt är för små för att tillgodose arter som kräver stora sammanhängande arealer. Instrumentet är användbart för både hävdberoende arter och för dem som kräver fri utveckling. 1.5 Biotopskyddsområde (annat än i skogsmark) Reglering: 7 kap. 11 miljöbalken, 7 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Beslutande: Länsstyrelse, kommun. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelse, kommun. Omfattning: Omfattning av bevarandeinstrumentet biotopskyddsområde annat än i skogsmark. Antal Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Berörd andel landareal Totalt 95 0,2 0,2 <0,1% Areal per naturmiljö och region inom biotopskyddsområden annat än i skogsmark, 1000-tals hektar. Region Skogsmark Våtmark Öppet fjäll Öppen och odlingslandskap Summa naturmiljö Fjällnära - - - - - Nordboreal - - - - - Sydboreal - - - - - Boreonemoral 0,1 <0,1-0,1 0,2 Nemoral <0,1 - - <0,2 0,1 Summa 0,1 <0,1-0,1 0,2 Geografiska och GIS-lagda data finns, och är heltäckande av hög kvalitet. Innebörd: Mark- eller vattenområden som inte omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen och som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Områden av vissa biotoptyper, t.ex. ängar eller naturbetesmarker, får beslutas att utgöra biotopskyddsområde. Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. I beslutet anges exempel på åtgärder som normalt kan skada naturmiljön. Brott mot bestämmelserna kan resultera i böter eller fängelse. Biotopskyddsområde är ett starkt instrument 22
eftersom endast särskilda skäl kan motivera dispens för utförande av skadliga åtgärder där. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Skyddsformen täcker in de flesta biotoptyper, i t.ex. jordbrukslandskapet, med stor betydelse för biologisk mångfald. Instrumentet är framför allt ändamålsenligt för bevarande av strukturer och substrat, men områdena är normalt för små, för att tillgodose arter som kräver stora sammanhängande arealer. Instrumentet är användbart för både hävdberoende arter och för dem som kräver fri utveckling. Områdena är dock alltid små, normalt upp till några få hektar, och ett eventuellt behov av skyddszoner kan inte tillgodoses. 1.6 Särskilda skyddade områden (Natura 2000) Reglering: 7 kap. 27-29 b miljöbalken, 15-20 a förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Beslutande: Regeringen. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelse. Omfattning: Omfattning av bevarandeinstrumentet Natura 2000. Antal Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Berörd andel landareal Natura 2000 SCI/SAC 9 3 988 6 577,9 4 704,0 11,5% Natura 2000 SPA 10 521 2 985,2 2 211,1 5,4% Totalt (netto)* 4 519 6 631,5 4 739,5 11,6% * Nettoarealen är arealen som omfattas av Natura 2000-områden oberoende av om de är utpekade enligt art- och habitatdirektivet (SCI/SAC) eller fågeldirektivet (SPA). 221 st Natura 2000-områden är utpekade enligt båda direktiven. 9 SCI= Sites of Community Importance, SAC=Special Areas of Conservation 10 SPA=Special Protection Areas 23
Areal per naturmiljö och region i Natura 2000, 1000-tals hektar. Region Skogsmark Våtmark Öppet fjäll Öppen och odlingslandskap Summa naturmiljö Fjällnära 1 627,0 644,3 1 747,1 18,4 4 036,7 Nordboreal 126,9 36,0 0,6 6,5 169,9 Sydboreal 139,1 47,7 0,5 3,7 191,0 Boreonemoral 145,7 52,4 0,0 74,5 272,7 Nemoral 29,5 5,2 0,0 18,8 53,5 Summa 2 068,2 785,6 1 748,1 121,8 4 723,7 Geografiska och GIS-lagda data finns, och är heltäckande av hög kvalitet. Till största delen är Natura 2000-områdena även skyddade som nationalpark eller naturreservat (84 % av landarealen). Innebörd: Till särskilda skyddade områden räknas för närvarande områden som ingår i Natura 2000-nätverket, dvs. som är utpekade enligt EU:s två naturvårdsdirektiv, fågeldirektivet (särskilt skyddsområde) eller art- och habitatdirektivet (område av gemenskapsintresse/särskilt bevarandeområde). Syftet med Natura 2000- nätverket är enligt EU-kommissionen att säkerställa den långsiktiga överlevnaden av Europas mest värdefulla och hotade arter och naturtyper. Enligt EU:s naturvårdsdirektiv ska Natura 2000-områden utpekas för de arter och naturtyper som anges i direktiven 11. Dessa naturtyper och arter bedöms som särskilt skyddsvärda i ett EU-perspektiv. I Natura 2000-områden skyddas naturtyper och arter från negativ påverkan av genom en särskild tillståndsplikt för verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön. Tillståndsplikten gäller även utanför det avgränsade området. I särskilda skyddsområden har medlemsstaterna även ansvar för att vidta de bevarandeåtgärder som behövs, med utgångspunkt i utpekade naturtypers och arters ekologiska behov. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Natura 2000 innebär ett långsiktigt och starkt bevarande av biologisk mångfald bl.a. genom att ett område endast kan upphävas om de värden som utgjort grunden för utpekandet har försvunnit av naturliga orsaker och efter samråd med EU-kommissionen. Instrumentet ger skydd för ett urval av naturtyper och/eller arter som är av särskild betydelse för biologisk mångfald. Genom att områdena ska bilda ett nätverk, och det finns krav på ett representativt utpekande i olika biogeografiska regioner 12, har skyddet en viss täckning av olika naturtyper i varje region. Avsikten med att peka ut områden i ett sammanhängande ekologisk nätverk är att det ska bidra till ett 11 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar 12 Alpin region, boreal region och kontinental region. 24
långsiktigt fungerande bevarandearbete på biogeografisk nivå. I Sverige har utpekandearbetet beaktat denna avsikt i begränsad utsträckning. Beslutet om utpekande innehåller inga preciserade inskränkningar i användningen av mark- och vattenområden, vilket kan innebära en otydlighet i vad som gäller för den enskilde. Bristen på tydliga föreskrifter kan medföra att skadliga åtgärder genomförs. Att tillståndsplikten även omfattar åtgärder utanför områdena kan å andra sidan innebära ett starkare skydd mot negativ omlandspåverkan än för andra skyddsformer. 1.7 Naturvårdsområde Beslutande: - Tillsynsmyndighet: Länsstyrelse, kommun. Omfattning: Omfattning av bevarandeinstrumentet naturvårdsområde. Antal Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Berörd andel landareal Totalt 93 112,7 74,7 0,2% Reglering: Skyddsformen infördes i naturvårdslagen den 1 januari 1975, men möjligheten att bilda nya naturvårdsområden upphörde i och med införandet av miljöbalken den 1 januari 1999. Naturvårdsområden ska enligt 9 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken vid tillämpningen av miljöbalken anses som naturreservat. Areal per naturmiljö och region i naturvårdsområde, 1000-tals hektar. Region Skogsmark Våtmark Öppet fjäll Öppen och odlingslandskap Summa naturmiljö Fjällnära - - - - - Nordboreal 0,5 0,0-0,0 0,6 Sydboreal 14,9 0,9-2,0 17,8 Boreonemoral 25,5 1,1-22,1 48,8 Nemoral 3,1 0,1-3,1 6,3 Summa 44,0 2,2 0,0 27,2 73,4 Inga nya naturvårdsområden har tillkommit sedan 1999, men några har upphävts och ombildats till naturreservat. Några naturvårdsområden är även utpekade som Natura 2000-områden (49 % av landarealen). Knappt 200 hektar skogsmark inom 25
områdena har föreskrifter mot skogsbruk. Geografiska och GIS-lagda data finns och är heltäckande av hög kvalitet. Innebörd: Naturvårdsområden avsattes tidigare för områden där särskilda åtgärder behövdes för att skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen borde avsättas till naturreservat. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Naturvårdsområde innebär ett svagt skydd när det gäller bevarande av biologisk mångfald i vissa naturtyper, särskilt skog, eftersom föreskrifterna inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. Det innebär i praktiken att exempelvis skogsmark måste lösas ut eller intrångsersättas för att ett skydd för naturtypen ska finnas på plats, t.ex. genom bildande av naturreservat. Genom särskilda regler i lag är gällande beslut om naturvårdsområde mycket svåra att upphäva, helt eller delvis. 1.8 Nationalstadspark Reglering: 4 kap. 7 miljöbalken, nationalstadsparksförordningen (2009:55). Beslutande: Riksdagen, regeringen, länsstyrelse. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelse. Omfattning: Omfattning av bevarandeinstrumentet nationalstadspark. Antal Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Berörd andel landareal Totalt 1 2,6 1,8 <0,1% Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården (Kungliga nationalstadsparken). Geografiska data finns och är av hög kvalitet. Två naturreservat och några djur- och växtskyddsområden finns inom nationalstadsparken. 800 hektar skogsmark inom nationalstadsparken saknar föreskrifter om skogsbruk. Innebörd: Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Trots denna bestämmelse får en åtgärd som innebär ett tillfälligt intrång eller en tillfällig skada i en nationalstadspark vidtas, om åtgärden höjer parkens natur- och kulturvärden eller tillgodoser ett annat angeläget all- 26
mänt intresse, och parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada. Länsstyrelsen beslutar om en vård- och utvecklingsplan för parken. Syftet med planen är att ge en samlad bild av de mål och riktlinjer för parkens vård och utveckling som finns i planer enligt plan- och bygglagen (2010:900), utredningar, program och annat planeringsunderlag. Planen ska kunna användas som grund för inriktning och prioriteringar i fråga om parkens skötsel, underhåll och utveckling. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Skyddsformen kan tillgodose bevarandet av all biologisk mångfald och markanvändningen regleras i princip i lag. Regleringen är dock övergripande och bevarandet bygger på befintligt planeringsunderlag. 27
Grupp 2 Långsiktigt bevarande genom generella beslut om markanvändning Till denna grupp räknas de instrument som används genom generella beslut för hela eller delar av landet, vissa naturtyper eller vissa arter. Besluten fattas av riksdag och regering genom lag och förordning, med undantag för utvidgning av strandskyddsområde som beslutas av länsstyrelsen. Långsiktigheten säkras genom att besluten endast kan upphävas av staten eller att särskilda skäl krävs för att undantag från skyddet ska kunna medges. Instrumenten överlappar i många fall helt eller delvis varandra och bevarandeinstrument som förts till andra grupper. Detaljerade arealuppgifter saknas, och därför anges inte nettoarealer nedan. Summering av arealerna är alltså inte möjlig. Omfattning av bevarandeinstrumentet i grupp 2. Instrument Antal Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Biotopskyddsområde (generellt) JA JA JA Strandskyddsområde N/A JA JA Skydd för djur- och växtlivet N/A N/A N/A Markavvattning, förbud N/A JA JA Skogliga impediment N/A 7404 7404 Fjällnära skog N/A 3164 3164 Ädellövskog N/A 235 235 Reglering av jakt N/A N/A N/A 2.1 Biotopskyddsområde (generellt) Reglering: 7 kap. 11 miljöbalken, 5 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Beslutande: Regeringen. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelse. Omfattning: Omfattning av bevarandeinstrumentet biotopskyddsområde (generellt). Antal Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Berörd andel landareal Totalt JA JA JA JA 28
En samlad redovisning av det generella biotopskyddets omfattning saknas. Instrumentet berör framför allt biotoper i odlingslandskapet och därmed areellt främst de sydliga regionerna i Sverige. Innebörd: Små mark- eller vattenområden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda kan bli biotopskyddsområden. Biotoptyper som omfattas är förtecknade i bilaga 1. Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Brott mot bestämmelserna kan resultera i böter eller fängelse. Biotopskyddsområde är ett starkt instrument eftersom endast särskilda skäl kan motivera dispens för utförande av skadliga åtgärder där. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Bevarandeinstrumentet täcker in flera viktiga biotoptyper i jordbrukslandskapet med stor betydelse för biologisk mångfald. Områdena är dock alltid små, normalt upp till några få hektar. Dessa biotopskyddsområden är inte separat utpekade genom enskilda beslut och trots att de i normalfallet är lätta att känna igen kan det hända att de skadas genom oaktsamhet. 2.2 Strandskyddsområde Reglering: 7 kap. 13-18 miljöbalken, 11 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Beslutande: Regeringen, länsstyrelse. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelse, kommun. Omfattning: Omfattning av bevarandeinstrumentet strandskyddsområde. Antal Total areal, 1000-tals ha Landareal, 1000-tals ha Berörd andel landareal Totalt N/A JA JA JA En samlad redovisning av gällande strandskyddsområden saknas. Sveriges kustoch strandlinje är drygt 419 000 kilometer lång om man inkluderar alla sträckor där land möter vatten (undantaget vattendrag smalare än sex meter). Detta skulle motsvara minst 4,2 milj. hektar landareal utifrån att det generella strandskyddet är 100 meter från strandlinjen. Dock omfattar strandskyddet även mindre vattendrag, och arealen är därför i själva verket betydligt mer omfattande. På 13 % av rikets 29
kust- och strandlinje finns det en eller flera byggnader inom 100 meter. Underlag som beskriver upphävt och utökat strandskydd finns på lokal och regional nivå, t.ex. i översiktsplaner, men inte nationellt sammanställt. Innebörd: Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde) vid havet och vid insjöar och vattendrag. Strandskyddet syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att utvidga strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften. Inom ett strandskyddsområde får t.ex. inte nya byggnader uppföras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Inte heller får åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. Dessa förbud gäller dock inte sådant som behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Strandskyddet omfattar inte åtgärder eller verksamheter inom ramen för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln, vilket innebär ett begränsat bevarande av biologisk mångfald. Dispens från förbudet får ges endast om det finns särskilda skäl. Ansvaret för strandskyddet är uppdelat på en mängd myndigheter, vilket kan innebära olika tillämpning av reglerna, t.ex. genom att kommunerna kan peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. 2.3 Skydd för djur- och växtarter Reglering: 8 kap. 1-4 miljöbalken, artskyddsförordningen (2007:845). Beslutande: Regeringen. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelserna. Omfattning: Skyddet avser arter i hela eller delar av landet, t.ex. vissa län, samt arter skyddade internationellt och inom EU. Innebörd: Instrumentet avser fridlysning av arter inom landet, samt reglering av handel, förevisning, preparering, transporter m.m. Vilka djur- och växtarter som omfattas framgår av artskyddsförordningen samt av EU-förordningar knutna till artskyddsförordningen. För- och nackdelar för bevarandet av den biologiska mångfalden: Regleringen är stark för arter som skyddas som en följd av art- och habitatdirektivet, där även skyddet för arternas livsmiljöer ingår. För övriga fridlysta arter är regleringen inte 30