Vargen i Sverige Kurs i bevarandebiologi, Stockholms Universitet 160429 Ann Dahlerus
Kort historik rovdjur Källor: SOU 2007:89, Förvaltningsplaner, NV Faktablad mm. Björn 1850 4800 individer. Skottpengar avskaffades 1893. Nästan utrotad i början av 1900 talet, som lägst 130 björnar 1930, i fjällvärlden. Fridlystes 1927, begränsad jakt återupptogs 1943. Lodjur Skottpengar början 1900 talet. Nästan utrotat på 1920 talet, bara ett 100 tal lodjur kvar i Jämtlands och Västerbottens inland. Lon fridlystes 1928. Allmän jakt från 1943. Fridlystes igen 1984 (utanför ROM) och 1991 (hela landet) endast ca. 200 individer. Fridlysning och stor rådjursstam (rävskabb) lodjuren ökade till ca 2000 vid 1990 talets mitt/början av 2000 talet. Licensjakt från och med 1995. Varg Skottpengar fram till 1966 då vargen fridlystes. Funktionellt utrotad på 1970 talet, första kull i Värmland 1983. Växt fån 2 till 350 på 32 år, årlig licensjakt från och med 2010.
En framgång på många sätt Rovdjuren har ökat, men också minskat igen Björn: 2800 (2013) minskande från 3300 (2008) Lodjur: 1020 (2014/15) minskande från 1500 2000 (2008) Järv: 647 minskande, en minskning av antalet föryngringar de senaste 2 åren Varg: ökat sedan 1983, men minskat från 415 till prel. 340 mellan de två senaste säsongerna, 2014/15 och 2015/16 mäts per den 31 mars!
Hotstatus enligt IUCNs Rödlista, Artdatabanken År Björn Lodjur Järv Varg 2005 Sårbar (VU) Sårbar (VU) Starkt hotad (EN) Akut hotad (CR) 2010 Livskraftig Nära Hotad (NT) Sårbar (VU) Starkt hotad (EN) 2015 Nära Hotad (NT) Högre hotgrad! Sårbar (VU) Sårbar (VU) Sårbar (VU) Högre hotgrad! Lägre hotgrad
VARGEN ETT SOCIALT DJUR Vargar vaknar efter en sövning och märkning. Foto: Hans Ring
Från 2 till 340 vargar på 33 år Vargen ansågs vara utrotad i Sverige på 1970 talet. Men 1977 dök den upp i Norrbotten och efter ett par år i Värmland. 1983 föddes den första valpkullen i Värmland 2015/16 drygt 30 år senare (prel.) runt 340 vargar i landet en dålig utveckling i förhållande till potentialen för en vargstam vars livsutrymme inte är mättat. Det finns 1000 lodjur, 2700 björnar, 120 000 vildsvin, 300 000 älgar
VARGEN ULRIK får symbolisera det stora anonyma varg kollektivet. Vargen Ulrik, vars levnadsöde och betydelse för forskningen beskrivs i Våra Rovdjur nr 4, 2014. Foto: Ulf Risberg
Utveckling vargstammen Varg: familjegrupper o par 1998/99 2014/15 Antal familjegrupper Totalt antal familjegrupper och par Sverige delar vargpopulation med Norge; största delen av populationen finns i Sverige; cirka 415 vargar, enligt de senaste inventeringsresultaten 2014/15. Populationen i båda länderna. 29 29 31 39 43 29 28 52 31 60 33 65 65 39 43 68 68 49 13 10 6 7 16 17 17 12 11 8 11 22 14 15 17 20 98/99 99/00 00/01 01/02 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 13/14 14/15
Familjegrupper och totalt anta vargar, x 10 resp x 8 Antal vargar x 10 Antal vargar x 8 490 430 390 392 290 232 280 224 310 248 330 264 312 344 200 60 48 70 56 120 96 110 88 80 64 110 88 140 112 150 120 170 136 160 98/99 99/00 00/01 01/02 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 13/14 14/15
Antal vargar i Skandinavien 2014/15 Antal funna familjegrupper och revirmarkerande par i Sverige, Norge samt längs riksgränsen vintern 2014/15. Land/område Antal familjegrupper Antal par Totalt Sverige 41 34 *) 11 52 45 *) Sverige/Norge 5 5 10 Norge 3 3 6 Skandinavien 49 42 19 68 61 *) I slutet av inventeringsperioden hade antalet familjegrupper i Sverige reducerats med sju, varav sex under licensjakt och en vid skyddsjakt. Totalt berördes 11 revir av licensjakten 2015.
Nr Revir Län Status Genetisk status 5 Prästskogen Gävleborg/ Jämtland Familjegrupp Immigrant hane 10 Tunturi Dalarna Revirmark. par Immigrant hane 13 Vismen Värmland/Örebro Familjegrupp F1 hane 15 Björnås Gävleborg/ Familjegrupp F1 tik Dalarna 17 Jangen Värmland Familjegrupp F1 hane Familjegrupper Revirmarkerande par Δ. Viltskadecenter, SLU 38 Lortglo Gävleborg/ Revirmark. par F1 hane & F1 Dalarna tik 44 Tansen Dalarna Familjegrupp? 57 Skugghöjden Värmland Familjegrupp F1 hane
Genetiskt viktiga vargar 2015/16 Nr Revir Län Status Genetisk status 5 Prästskogen Gävleborg/Jämtland Familjegrupp Immigrant hane 10 Tunturi Dalarna Revirmark. par Immigrant hane 13 Vismen Värmland/Örebro Familjegrupp F1 hane 15 Björnås Gävleborg/Dalarna Familjegrupp F1 tik 17 Jangen Värmland Familjegrupp F1 hane 38 Lortglo Gävleborg/Dalarna Revirmark. par F1 hane & F1 tik 44 Tansen Dalarna Familjegrupp? 57 Skugghöjden Värmland Familjegrupp F1 hane 2 finsk ryska immigranter + 6 F1:or
ANTAL VARGAR, SENASTE INVENTERING (avslutad 31 mars 2016), per 13 april 2016, VSC Inventering 2015/16 34 familjegrupper, minus 2 familjegrupper i licensjakt 2016 = 32 24 revirmarkerande par minus 2 par i skyddsjakt i renskötselområdet = 22 Två olika omräkingsfaktorer, nuvarande 10, som skall ändras till 8 under 2016 enligt NV. BRUTTO 34 familjegrupper = 340 vargar (x 10) eller 272 vargar (x 8) NETTO Minus 2 familjegrupper i licensjakt 2016 = 32 familjegrupper = 320 vargar (x 10) eller 256 vargar (x 8)
Problem: svag genetisk bas, få grundare, isolerad Den skandinaviska vargstammen härstammar fortfarande från endast fem invandrande vargar från den finskryska populationen: Vargparet i reviret Nyskoga (Värmland) som grundade populationen 1983. Varghanen i reviret i Gillhov (Jämtland) som fick valpar åren 1991 1993. Varghanarna i reviren i Kynna (Norge) och Galven (Västernorrland) som båda fick valpar första gången 2008. Vargparet som förflyttades från Norrbottens län till Tiveden (Västergötland) 2014 har ännu inte någon ynglande avkomma och kan därför inte räknas som grundare Smal genetisk bas (5), hög inavel (F=0,25) = fortfarande som avkomma av syskon!
Smal avelsbas & isolering negativa inavelseffekter Vargstammen uppvisar kraftig inavel pga parningar mellan mycket nära släktingar som far dotter och bror syster, F var 0,30, nu 0,25 = med för syskonparningar lider av konstaterad inavelsdepression med färre valpar i kullarna har flera allvarliga missbildningar i populationen, sannolikt inavelseffekter är reproduktivt starkt isolerad från andra vargpopulationer österut (till nyligen )
Har den här killen en trygg framtid i Sverige? Vargvalp i Rialareviret, Norrtälje
Genetisk förstärkning. Av regeringens planerade genetiska förstärkning på 20 djur som skulle kompensera för licensjakterna som började 2010 har endast två vargar (det finska vargparet i Tiveden) tillförts populationen. 2013 det finsk ryska vargparet flyttas till Tiveden. Av dessa vargar har den ursprungliga hannen inte återfunnits och sju av totalt nio valpar är döda. I dagsläget med säkerhet endast sägas att modertiken från Tiveden reviret finns kvar. Ingen ny kull 2015!
Tivedenvalparna: 44% skjutna, 44% trafikdödade, 22% saknas Valpar 2013, 5 kända hane saknas Tiveden 130808 tik död i skyddsjakt Norge 140515 hane död i skyddsjakt Norge 140606 hane död i skyddsjakt Arådalen, Jämtland 140527 tik död i trafiken Ulricehamn, RV 40 150123 Valpar 2014, 4 kända tik saknas Tiveden, 150213 hane död i trafiken Malmö, E 6 150323 hane död i trafiken Halland 2015, juli hane död i skyddsjakt Strömsund 15 mars 2016*) *) NV gav inte tillstånd till att flytta vargen med motiveringen att det finns ytterligare två vargar i landet som inte är besläktade med de skandinaviska vargarna. En flytt ansågs inte var för vargstammens genetik. Sju valpar av Tivedenparets nio kända valpar är därmed döda och ingen valp har gått in i aveln.
Fortfarande vissa problem med inavel, säger Naturvårdsverket 2016 Bland valpkullar som föddes mellan 1996 och 2007 steg den genomsnittliga inavelskoefficienten från 0,13 till 0,30. Inavelsgraden hos den skandinaviska vargstammen har förbättrats något genom att avkommor från invandrade vargar (Galven o Kynna) fått valpar och tillför nya gener i vargstammen. Genomsnittlig inavelsgrad bland avkommorna i familjegrupperna i den skandinaviska populationen har sedan 2008 sjunkit från 0,31 till 0,25 men ligger där och stampar.
Illegal jakt på stora rovdjur Foto: Hans Ring
Illegal jakt på stora rovdjur Rovdjursutredningen (SOU 2012:22) anger att forskningen visar en omfattande illegal jakt på de stora rovdjuren alltjämt pågår och står för en stor del av arternas dödlighet. Illegal jakt kan innebära djurplågeri, genom bland annat utdragen förföljelse med motorfordon och skadeskjutningar som inte följs upp med eftersök. Enligt forskningen har andelen björnar, järvar och lodjur som årligen dör på grund av illegal jakt inte minskat. Brottsstatistiken visar att antalet anmälda brott avseende illegal rovdjursjakt har ökat kraftigt (SOU 2012:22). Källor: NV Nationell förvaltningsplan Björn 2014 19, NV Nationell förvaltningsplan Lodjur 2014 19.
Den omfattande illegala jakten på våra rovdjur är väl dokumenterad, men få döms! * Uppdrag Granskning (Varg jägarna 2004) * Brottsförebyggande rådet (Konflikt i laglöst land 2007) * Rovdjursforskningen (rapporter till Rovdjursutredningen 2000 2007, Skandulvr; Illegal jakt på Varg 2008 * Dokumentärfilmare (Till minne av [björnhonan] Rapa 2009), Vargkriget (2010), mfl. * Illegal jakt på rovdjur, WWF 2011
Illegal jakt på varg 1998 2011 och 1998 2014 Dödlighet och illegal jakt varg Den genomsnittliga årliga dödligheten för alla skandinaviska vargar under perioden 1999 2014 uppgick till 25%. Mellan perioderna 1998 2005 och 2006 2011 hade den procentuella illegala jakten (i % av populationen) minskat, MEN antalet vargar som dödas illegalt inte minskat på motsvarande sätt. Illegal jakt under båda tidsperioder utgjorde cirka hälften av den totala dödligheten! Period Illegal jakt 1998 2005 & 2006 2011 50% Legal jakt Naturlig Trafik 1998 2014 49% 27% 16% 8% 2014 2015 (maj april)? 65 85% 5% 10% Totalt antal vargar 123 radiomärkta 59 radiomärkta 77 döda vargar Källor: NV; Skandulv/ WWF 2011. NV; Skandulv./ 2014 Inventering srapport VSC/2015
Svensk Rovdjurspolitik; fem rovdjur
Regelverk för rovdjuren A&H Art och habitatdirektivet; EUs gemensamma naturvårdslagstiftning reglerar skydd för bevarande av hotade arter i direktivet, samt ger vissa undantagsmöjligheter för jakt även på strikt skyddade arter i bilaga 4. Begreppet gynnsam bevarandestatus är centralt i direktivet. Att definiera Gynnsam bevarandestatus är därför grundläggande för förvaltningen av de stora rovdjuren. Det ligger till grund för hur stora populationerna måste vara föra att överleva långsiktigt liksom för när de tål jakt och i vilken utsträckning.
Politikens framväxt Rovdjursutredning I Sören Ekström (1999 2000) Prop. 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik Vargen in i valrörelsen inför valet 2006 Alliansen gick till val på vargjakt och minskad vargstam & allmänt försämrad rovdjurspolitik.
Politik under Alliansen Rovdjursutredning II Åke Pettersson (2006 2007) december 2007. Proposition 2008/09:10 En ny rovdjursförvaltning våren 2008/hösten 2009. Rovdjursutredning III Lars Erik Liljelund Rovdjurens bevarandestatus april 2011 & Mål för Rovdjuren april 2012 + Internationella Panelen. Vargkommittén Åtgärder för samexistens mellan människa och varg (SOU 2013:60) augusti 2013.
Gällande rovdjurspolitik Proposition 2012/13:191 En (O)hållbar rovdjurspolitik oktober 2013, antogs av riksdagen i december 2013 Referensvärden och gynnsam bevarandestatus; politiska beslut att alla arter har gynnsam bevarandestatus Ytterligare regionalisering Talerätt inför domstol tagits bort Implementeringen av 2013 års rovdjurspolitik regionala miniminivåer (även för varg och järv) delgering av skyddsjakt och licensjakt till länsstyrelserna nya politiken införs i förvaltningsplanerna (NV) nya föreskrifter för licensjakt för alla arter Kort o gott: mer jakt, färre regler och färre rovdjur!
1) Prop. 2000/01 Politiska mål för rovdjuren Årliga föryngringar Björn 100 FY Lo 300 FY Järv 90 FY Varg 20 FY Individer 1000 (min) 1500 (min) 400 (etapp) 200 (etapp) 2) Prop. 2008/09 Björn Kvarstår Lo Kan fluktuera ned till 1250 Järv Kvarstår Varg =max Ej överstiga 210, 3 år 3) Prop. 2012/13 Politiska intervall för gybs Björn 1100 1400 Lo 700 1000 Järv 500 600 Varg 170 270 Av NV fastställda värden för gybs Björn 1400 Lo 870 Järv 600 Varg 270
Det övergripande långsiktiga målet för rovdjurspolitiken (prp.2012/13:191) är: att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt art och habitatdirektivet, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. ersätter tidigare riksdagsbeslut om mål för rovdjuren i Sverige. Långsiktiga målet är att en gynnsam bevarandestatus för arterna ska upprätthållas. Samtidigt ska påverkan på tamdjurshållning och socioekonomiska avväganden avgöra vilka förvaltningsåtgärder som behöver genomföras Källa: NV nationella förvaltningsplaner 2014 19).
Politiska nivåer och Sveriges till EUK rapporterade referensvärden i juni respektive december 2013. Riksdagsbeslut dec. 2013, intervall för gybs Naturvårdsverket till EUK i juni 2013 Naturvårdsverket till EUK i dec. 2013 Skillnad juni december Lo 700 1000 1 180 870 310 Järv 500 600 890 600 290 Björn 1100 1400 2 350 1400 950 Totalt GÄLLANDE 1550 Varg 170 270 Ej färdigt 270
Rovdjuren och gynnsam bevarandestatus Vid riksdagens beslut 2013 bedömdes alla de stora rovdjuren ha gynnsam bevarandestatus eftersom de alla antalsmässigt låg över referensintervallen samt fanns inom beslutade utbredningsområden. Cirkelresonemang eftersom riksdagen beslutat om alla referensintervall!
Utredningar om Gynnsam bevarandestatus varg Rovdjursutredaren Åke Pettersson & LCIE 2007 200 vargar Proppen 2009 210 vargar Internationella Panelen Minst 3 000 djur behövs Liljelund 2011 450 (500) vargar provisoriskt Sårbarhetsanalys (Skandulv) 100 vargar, juli 2012 Naturvårdsverket 380 (400) vargar, oktober 2012 Olov Liberg och SLU forskare 270 vargar räcker för gybs, juni 2013 Vargkommittén; förrädiskt förslag om politiska beslut, augusti 2013 Proppen 2013 = politiska beslut ett faktum 170 270 vargar. Naturvårdsverket december 2013 270 vargar rapporterat till EU. Nya regeringen: Två forskarrapporter 2016 (Skandulv och Mills): 300 vargar, inte politiskt beslutat
Irrfärder om 270 vargar Regeringen beställt en sårbarhetsanalys (Chapron mfl. 2012) utan genetiska beräkningar landade på 100 vargar. Uppges i rapporten att den inte kan användas för gynnsam bevarandestatus (gybs). Utöver att sårbarhetsanalysen saknar genetik och är irrelevant, kommer den mystiska siffran 270 i proppen från en E POST som förefaller ha upphöjts till vetenskaplig status! Naturvårdsverket levererade analysen Hösten 2013 Lena Ek klubbar 170 270 till regeringen i juli 2012 och uppgav att vargar i propositionen mitt under analysresultatet inte kan användas för pågående process på NV om hur man gybs. För det måste analysen inkludera egentligen skulle räkna gybs! även genetiska aspekter. Öppet brev av Liberg mfl i juni 2013 som sade ATT 270 vargar räcker. Refereras till som ett e brev i NVs nationella förvaltningsplan för varg. Nya besked från Naturvårdsverket om 300 vargar i oktober 2016, ej politiskt beslutat.
NV om sårbarhetsanalysen varg (2012) Naturvårdsverket levererade resultaten av sårbarhetsanalysen till regeringen den 2 juli 2012 och kommenterade de genetiska aspekterna och studiens tillämpbarhet på att bedöma vargstammens livskraft som följer: (s. 1) Beräkningarna av minsta livskraftiga population av varg i denna redovisning inbegriper inte genetiska effekters påverkan på vargpopulationens livskraft. (s. 1) Naturvårdsverket vill understryka att resultaten i den bilagda forskarrapporten gäller under förutsättning att de genetiska problem, som idag är betydande för vargstammen, är lösta. För en livskraftig vargstam i Skandinavien är det centralt att säkerställa att det sker ett tillräckligt stort genetiskt utbyte med andra populationer.
NV om sårbarhetsanalysen forts. (s. 2) Den framtagna siffran är det minsta antal vargar som behöver finnas i Skandinavien på kort sikt om alla problem med inavel skulle vara lösta på ett varaktigt sätt och om den relativa dödligheten i vargstammen, till exempel på grund av katastrofer, jakt och sjukdomar, inte skulle vara större än idag. (s. 2) Samtidigt vill Naturvårdsverket liksom forskarna påtala analysresultatets begränsningar som enligt forskarna inte går att använda för att avgöra om den nuvarande skandinaviska vargstammen är livskraftig. För att uttala sig om detta måste analysen inkludera även genetiska aspekter. Denna delredovisning är ett första steg i att ta fram underlag för beräkningar av referensvärden för gynnsam bevarandestatus för vargpopulationen i Skandinavien. REF: Naturvårdsverket (2012). Regeringsuppdrag att presentera sårbarhetsanalyser för varg, björn, järv och lo delredovisning varg. SKRIVELSE, 2012 07 02, ärendenr: NV 05519 12.
VARG & gybs ett genetiskt komplement Därefter gjorde Liberg och Sand i oktober 2012 ett genetiskt komplement till Chaprons sårbarhetsanalys. Denna rapport resulterade i att NV i oktober 2012 beslöt om ett gybsvärde på 380 vargar i Sverige (400 i Sverige och Norge) FÖRUTSATT en invandring på 3,5 vargar per varggeneration (5 år). Detta ersattes av Lena Eks 170 270 vargar hösten 2013 som regeringen föreslog i proppen mitt under pågående process och diskussioner på NV om hur man egentligen skulle räkna gybs!
VARG & gybs utspel av Liberg mfl Utspel av Liberg mfl i juni 2013 som sade att 270 räckte. Ingen vetenskaplig rapport, ett e brev som det refereras som i NVs nationella förvaltningsplan för varg; Liberg m.fl. e brev (2013). Varför inte andra forskare säger något.
NV: Nationell Förvaltningsplan för varg (2014) Rapporten (Chapron m.fl. 2012) redovisade att det demografiska MVP värdet för den skandinaviska populationen (Sverige och Norge) var minst 100 individer. När marginal togs för att minska den genetiska sårbarheten, och för att Favourable Reference Population (FRP) är större än MVP (Evans & Arvela 2011), rekommenderade Liberg m.fl. i e brev (2013) att ett FRP värde på 270 vargar i Sverige plus de cirka 30 vargarna i Norge, det vill säga 300 vargar i Skandinavien, skulle användas. Inte nog med att underlaget saknar genetik och är irrelevant, den mystiska siffran 270 i proppen kommer från en E POST från Liberg som här förefaller ha eleverats till vetenskaplig status! Första gången detta erkänns offentligt så vitt jag vet.
Ny gybs rapport varg, NV 6/10 2015 Givet att de svenska och skandinaviska vargarna utgör en del av den nordeuropeiska vargpopulationen / / behövs [det] minst 300 vargar i Sverige, samt att minst en ny immigrant från Finland eller Ryssland ska reproducera sig med de skandinaviska vargarna under naturliga förhållanden varje 5 årsperiod (varggeneration), för att vargen i Sverige ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus. Därefter slår verket fast att vargstammen har gynnsam bevarandestatus.
Jag har stora frågetecken om följande uppgifter i forskarunderlagen: 1. att 300 vargar för gybs skulle vara ett väl underbyggt värde, som vilar på solid grund 2. att den Skandinaviska vargstammen skulle hänga ihop i en metapopulation med en nordeuropeisk vargstam som sträcker sig ända ned till Ukraina 3. att en vargstam med en inavelsnivå så hög som 20% bedöms ha gybs (nuvarande nivå är 25% = avkomma efter syskonparningar som lett till dokumenterade inavelseffekter som påverkar tillväxten negativt) 4. att det skulle räcka med en invandringsfrekvens på en varg per generation. En så låg invandring kan aldrig få ned inaveln till under 20%, vilket är oansvarigt högt. Det finns flera forskarunderlag som visar att det krävs betydligt mer invandring för att få ned inaveln till mer rimliga nivåer!
Jag ställer mig även undrande till följande utsagor av NV: 5. att NV konstaterar att vargstammen har gybs, trots att flera av de krav forskarna ställer inte är uppfyllda och därtill ytterligare ett krav i A&H som man helt bortsett från. 6. att NV tycks mena att det finns tillräcklig invandring mellan Sverige och Finland idag 7. även om man skulle acceptera ett mål om en så hög inavelsnivå som 20% är ju detta långt ifrån uppfyllt idag, då vargsammens genomsnittliga nivå fortfarande ligger på 25% och ligger och stampar där. 8. Att NV ignorerar den viktiga frågan om vargens utbredning
Lodjur 2015 Familjegrupper i Skandinavien 2014/2015, fördelade på rovviltregioner i Norge och rovdjursförvaltningsområden i Sverige. Källa: Rovbase.
Politik och mål för lodjuren Enligt riksdagsbeslutet 2013 ska referensvärdet för lodjur ligga mellan 700 1000 individer. Naturvårdsverket fastställde värdet till 870 individer den 16 december 2013. Enligt art och habitatdirektivet får lodjurspopulationen inte understiga det antal som fanns i Sverige vid Sveriges EU inträde 1995. Förra regeringen påstod att det fanns 700 lodjur i Sverige 1995, i prp. 2012/13:191 sid 20. Detta är felaktigt! ArtDatabanken: Frågan om hur många lodjur som fanns i Sverige vid EUinträdet 1995 har varit föremål för diskussion, inför riksdagsbeslutet 2013. Att föreslå en lägsta tillåten nivå för antalet lodjur i landet som ligger under nivån när landet gick in i EU skulle strida mot gällande EU direktiv. Enligt ArtDatabanken är det just vad som föreslås i rovdjurspropositionen.
ArtDatabanken fakta om antal lodjur 1995 Det totala antalet lodjur i hela landet beräknas genom att lägga samman två delar: i rennäringsområdet och utanför. I rennäringsområdet: 204 reproduktioner betyder 1122 1275 lodjur 1995. (1997, dvs. födda 1996, registrerades 247 familjegrupper i rennäringsområdet). Utanför renskötselområdet: 130 159 reproduktioner x omräkningsfaktor 5,5 6,25 betyder 715 994 lodjur. RESULTAT: Som minst: 1122 + 715 = 1837 djur Som mest 1275 + 994 = 2269 djur Totalt i landet 1995: 1800 2300 lodjur
Kraftig minskning av lodjursstammen sedan 2009 2008 uppskattades den svenska lodjurspopulationen till mellan 1500 och 2000 individer. Säsongen 2013/2014 hade den svenska lodjurspopulationen minskat till 840 individer, (1150 i Skandinavien eftersom Norge har 310). En minskning med 910 djur eller med drygt 50% på fem år! Därmed låg lodjursstammen under det nationellt satta referensvärdet på 870 djur och bevarandestatusen för arten kunde inte längre bedömas som gynnsam. Lodjurspopulation 2014/15 har ökat något: I Sverige fanns 172 familjegrupper motsvararande en population på 1023 lodjur. Källa NV Förvaltningsplan för Lodjur 2014 2019.
Förändring i lodjursstammen 2002/03 2014/15 Grön = renskötselområdet Orange = utanför renskötselområdet 100 88 113 106 99 141 150,5 108 139 132 82,5 66,5 95 Källa: Naturvårdsverket, Nationell förvaltningsplan förlodjur 2014 2019, sid 13.
Kritik mot referensvärdena De referensvärden som Naturvårdsverket rapporterade till EUkommissionen i december 2013 utifrån de värden som anges i riksdagsbeslutet (Prp. 2012/13:191) är grundade på politiska bedömningar och inte på relevanta vetenskapliga bedömningar, vilket de ska enligt artikel 17 riktlinjerna. Därför är dessa värden som nu ligger till grund för målsättningen och förvaltningen, enligt vår mening, inte korrekta värden för gynnsam bevarandestatus. Det låga värdet på 270 vargar är särskilt problematiskt och avviker på ett oacceptabelt sätt från de referensvärden som angivits för de övriga arterna.
Långt mellan vargar i Finland och Sverige..
Varg i renskötselområdet Vargar har i det närmaste ingen möjlighet att etablera sig i renskötselområdet enligt den svenska politiken, eftersom det saknas definierade områden där det anses att vargen gör mindre skada (se ovanstående sida). Praxis är dock att praktiskt taget alla kända vargar skjuts i skyddsjakt (förr eller senare). Renskötselområdet utgör 54 % av Sveriges yta och växer!
Politiskt mål för varg i renskötselområdet (prp. 2012/13:191) I propositionen uttrycks målet för vargstammen i renskötselområdet som att vargens förekomst i renskötselområdet i huvudsak ska begränsas till de områden där den gör minst skada. Några sådana områden finns inte definierade, vilket innebär att några sådana områden inte existerar idag, trots att myndigheterna refererar till detta när de ger tillstånd till skyddsjakt! I propositionen utrycks också att behovet av att tillåta varg i renskötselområdet någon längre tid inte är väl motiverat och att andra rovdjurarter bör förbehållas att etablera sig där. Renskötselområdet omfattar mer än 50% av Sveriges yta. Gränserna är dock inte fastställda och det området inom vilket renskötsel bedrivs utökas.
Rådande praxis för skyddsjakt på varg i renskötsel-området: Det har beviljats skyddsjakt på nära ett 60 tal (57) vargar i renskötselområdet mellan 2001 (då rovdjurspolitiken tillkom) och 2013. Mellan 2012 och 2013 beviljades 28 tillstånd till skyddsjakt på varg i området. Inventeringsrapporterna för varg säsongerna 2012/13 respektive 2013/14 visar att av totalt 20 etablerade (revirmarkerande) vargar i renskötselområdet dessa säsonger gavs tillstånd för skyddsjakt på 75% av vargarna (15).
Renskötselområdet utvidgas till Y län, X län och W län Jordbruksverkets karta Sametingets karta
Junseletiken ett levnadsöde i rättsprocessernas tecken!
Junselevargen i rätten Första Överklagan 2013 (jaktbeslut 1 och 2), 11 januari 2013. Fick rätt i två domar av Förvaltningsrätten (FVR)! Naturvårdsverket (NV) överklagar till Kammarrätten (KR) juni 2013 som i en dom i januari 2014 underkänner vår överklagan! Andra Överklagan 2014 (jaktbeslut 3), 14 februari 2014. FVR underkänner överklagan med hänvisning till KR SRF drev, via KR ända till HFD som inte lämnade prövningstillstånd, KRs dom blev fastställd. I februari 2014 rapporteras Junselevargen och hennes partner försvunna mitt under pågående överklagandeprocesser. SRF utlyste (140417) 100 000 kronor i belöning för tips om Junselevargarna som kunde leda till att vargarnas öde skulle kunna fastställas. Många tips; dock återfanns aldrig vargarna! Svårt bakslag för varg i renskötselområdet!
Belöning på 100 000 kr I februari 2014 rapporteras Junselevargen och hennes partner försvunna mitt under pågående överklagandeprocesser SRF PRESSMEDDELANDE 140417 100 000 kronor i belöning för tips om Junselevargarna som kunde leda till att vargarnas öde skulle kunna fastställas. Mycket jobb med att sy ihop detta och införskaffa pengarna, samt att hantera tipsen, stort medieintresse! Många tips; dock återfanns aldrig vargarna.
Ja, efter detta frågar man sig ånyo hur det ska gå för en sån här liten kille har han någon trygg framtid i Sverige? Vargvalp i Rialareviret, Norrtälje
Viktiga frågor» Hur stor behöver vargstammen vara?» Var ska den finnas i Sverige?» Hur ska varg kunna etablera sig i renskötselområdet?» När ska vargen kunna jagas och hur?» Hur ska polariseringen minskas?» Hur ska vi komma tillrätta med den illegala jakten?
Rättsliga processer» Klagomål till EU kommissionen 2010 (licensjakterna 2010, 2011) pga att talerätt saknas i Sverige» Miljöorganisationer erövrar talerätt i Sverige via domstolarna (SNF)» Överklagan Junselevargen 2013, 2014» Överklagan licensjakt varg 2013, 2014» Talerättten tas bort av regeringen» Överklagan licensjakt varg 2015 & 2016 (talerätten återerövras, SNF)
Foto: Mats Rapp