Utökad användning av beredskapspolisen

Utökad användning av beredskapspolisen

Förord Regeringskansliet har uppdragit åt länspolismästaren Gunno Gunnmo att biträda Justitiedepartementet med att utreda frågan om en utökad användning av beredskapspolisen (Ju2005/78/P). Departementssekreteraren Ylva Siverling har förordnats som sekreterare. I denna promemoria lämnar vi bl.a. svar på frågorna om möjligheterna att inkalla beredskapspolisen skall utökas, om rätten att fatta beslut om inkallandet av beredskapspolisen bör delegeras till Rikspolisstyrelsen samt även svar på vissa andra frågor avseende beredskapspolisens beväpning och organisation i övrigt. Stockholm i mars 2005 Gunno Gunnmo Ylva Siverling 3

Innehåll Förord... 3 1 Författningsförslag... 9 1.1 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1986:616) om beredskapspolisen...9 2 Inledning... 11 2.1 Uppdraget...11 2.2 Arbetets bedrivande...11 2.3 Promemorians disposition...12 3 Bakgrund... 15 3.1 Historik...15 3.2 Utökning av beredskapspoliser för bevakning...16 3.3 Utebliven utbyggnad...17 3.4 Beredskapspoliser i fredstid...18 4 Nuvarande organisation... 21 4.1 Nuvarande reglering...21 5

Innehåll 4.2 Operativ organisation...22 4.3 Utrustning...23 4.4 Befogenheter...23 4.5 Rekrytering och utbildning...24 4.5.1 Rekrytering och utbildning av den allmänna beredskapspolisen...24 4.5.2 Rekrytering av den särskilda beredskapspolisen...25 4.5.3 Grundutbildning och repetitionsutbildning...26 4.5.4 Ledarskapsutbildning...27 4.5.5 Internationella övningar...27 4.5.6 Kostnader...28 5 Beredskapspolisens användningsområde...31 5.1 Tidigare behandling...31 5.2 Framställningar från Rikspolisstyrelsen...33 Sammanslagning av den allmänna och den särskilda beredskapspolisen...33 Utökade möjligheter att använda beredskapspolisen...34 Beväpning av den särskilda beredskapspolisen...36 5.3 Praktiska erfarenheter...36 Med anledning av Gulf-kriget...36 EU-toppmötet i Göteborg 2001...37 Efter den 11 september 2001...37 Konferensen mot folkmord i januari 2004...38 Stormen i Kronobergs län 2005...39 Tågolyckan i Kungsbacka 2005...40 6 Beredskapspolisens beväpning...43 6.1 Nuvarande förhållanden...43 6.2 Rikspolisstyrelsens framställning...43 6.3 Kommentarer...45 6

Inledning 7 Överväganden och förslag... 47 7.1 Frågan om utökad användning av beredskapspolisen...47 7.1.1 Utgångspunkter...47 7.1.2 Ändrade möjligheter men samma uppgifter...48 7.2 Frågan om delegering av beslutanderätten...51 7.3 Beväpning och utbildning...53 7.4 Frågan om sammanslagning...55 7.5 Den framtida utvecklingen...57 8 Ekonomiska konsekvenser... 59 9 Författningskommentar... 61 Förordningen om beredskapspolisen...61 Bilaga 1 Uppdraget... 63 7

1 Författningsförslag 1.1 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1986:616) om beredskapspolisen Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1986:616) om beredskapspolisen att 1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Under höjd beredskap eller då regeringen har beslutat om tjänstgöring enligt 4 kap. 8 lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall beredskapspolismän finnas vid polismyndigheterna. Beredskapspolismännens huvudsakliga uppgift är att delta i sådan polisverksamhet som har anknytning till befolkningsskydd och räddningstjänst, men de får tas i anspråk även för andra lämpliga polisuppgifter. Då samhället har utsatts för 1 1 Under höjd beredskap eller då regeringen har beslutat om tjänstgöring enligt 4 kap. 8 lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall beredskapspoliser finnas vid polismyndigheterna. Då samhället har utsatts för eller riskerar att utsättas för svåra och påfrestande situationer från ordnings- och säkerhetssynpunkt får det vid polismyndigheterna finnas beredskapspoliser, under förutsättning av att dessa ingått 1 Senast lydelse 2002:473. Ändringen innebär bl.a. att andra meningen i första stycket flyttas till ett nytt tredje stycke.. 9

Författningsförslag eller riskerar att utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings- och säkerhetssynpunkt får det vid polismyndigheterna finnas beredskapspolismän, under förutsättning av att dessa ingått avtal med Rikspolisstyrelsen om sådan tjänstgöring. Regeringen beslutar efter framställning från Rikspolisstyrelsen om när sådana beredskapspolismän får tas i anspråk. Vad som i lag eller annan författning är föreskrivet om polismän gäller i tillämpliga delar även beredskapspolismännen. avtal med Rikspolisstyrelsen om sådan tjänstgöring. Rikspolisstyrelsen beslutar om när beredskapspoliser får tas i anspråk enligt andra stycket. Beredskapspolisernas huvudsakliga uppgift är att delta i sådan polisverksamhet som har anknytning till befolkningsskydd och räddningstjänst, men de får tas i anspråk även för andra lämpliga polisuppgifter. Vad som i lag eller annan författning är föreskrivet om polismän gäller i tillämpliga delar även beredskapspoliserna. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2006. 10

2 Inledning 2.1 Uppdraget Uppdraget innefattar flera skilda frågor om beredskapspolisen. Den primära frågan gäller utökade möjligheter att ta den särskilda beredskapspolisen i anspråk. I denna promemoria görs en analys av förutsättningarna att i högre grad kunna ta i anspråk beredskapspolisen. Frågor om de bakomliggande motiven för inrättandet av beredskapspolisen och uppdelningen i en allmän och en särskild del behandlas i promemorian samt frågor om utbildning, beväpning och kompetens i övrigt. Analysen av om beredskapspolisen kan användas oftare görs mot bakgrund av de bakomliggande motiven, tidigare framställningar från Rikspolisstyrelsen samt det faktiska användandet av styrkan hittills. I promemorian behandlas vidare frågan om rätten att fatta beslut om insatser med beredskapspoliser bör delegeras till Rikspolisstyrelsen samt frågor om kontraktering och rekrytering av beredskapspoliser. Slutligen görs en bedömning av förslagens betydelse för finansieringen av beredskapspolisen. Hela uppdraget återges i bilaga 1. 2.2 Arbetets bedrivande I vårt arbete har vi samrått med Rikspolisstyrelsen och Krisberedskapsmyndigheten. Parallellt med vårt arbete har Krisberedskapsmyndigheten haft i uppdrag att ta fram en rapport vari myndigheten skall utveckla 11

Inledning och konkretisera förslag om förstärkning av den fredstida förmågan vid svåra påfrestningar på samhället i fred (Fö2004/1795/CIV). Vi har också haft samråd med den av regeringen särskilt tillsatta utredaren som har i uppdrag att utreda polisens behov av stöd vid terroristattentat m.m. (dir 2004:119). Under vårt arbete har vi tagit del av skrivelser, rapporter, erfarenhetsberättelser, utbildningsplaner och utbildningsmaterial samt annan information som vi har bedömt haft relevans för utredningsuppdraget. Frågor om beredskapspolisen har behandlats i ett antal utredningar, departementsskrivelser och propositioner vilka vi också gått igenom som ett led i utredningsarbetet. Materialet redogörs för i relevanta delar i promemorian. 2.3 Promemorians disposition Utredningsuppdraget innefattar flera olika frågor om beredskapspolisen, däribland organisationsfrågor, frågor om förändringar i möjligheten att ta styrkan i anspråk, frågor om förändrad beväpning samt vissa övriga frågeställningar och överväganden. Svaren på dessa olika frågeställningar redovisas svårligen separat eftersom dessa är beroende av varandra. Promemorian disponeras därför på följande vis. Först redogörs för beredskapspolisorganisationens bakgrund (kapitel 3), därefter redovisas den nuvarande organisationen, innefattande frågor om utrustning, befogenheter, rekrytering och utbildning (kapitel 4). Efter detta följer en sammanställning över hur frågor om beredskapspolisen tidigare besvarats, Rikspolisstyrelsens framställningar till regeringen samt de praktiska erfarenheter som finns av beredskapspolisens ianspråktagande (kapitel 5). Därefter följer ett avsnitt som berör beredskapspolisens beväpning (kapitel 6). Efter detta redogörs för våra överväganden och förslag (kapitel 7). Dessa förslag är samlade i ett och samma avsnitt men omfattar således alla frågeställningar som berörs i utredningsuppdraget. Slutligen följer avsnitt om ekono- 12

miska konsekvenser (kapitel 8) och författningskommentarer (kapitel 9). Utredningsuppdraget finns bilagt som bilaga 1 till promemorian. Inledning 13

3 Bakgrund 3.1 Historik Under slutet av andra världskriget organiserades inom civilförsvaret enheter för ordnings- och bevakningstjänst. De ansvarade för ordningshållning i samband med civilförsvarsverksamhet samt för bevakning av totalförsvarets viktigare anläggningar. I samband med civilförsvarets fortsatta utveckling ifrågasattes dock lämpligheten av att ha beväpnade enheter inom civilförsvaret. 2 Flera utredningar tillsattes för att se över organisationsfrågan. I 1980 års budgetproposition (prop. 1979/80:100) redovisade regeringen bl.a. vissa förslag om överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till polisväsendet respektive försvarsmakten. Förslagen innebar i korthet att de ordningsuppgifter som civilförsvaret hade skulle överföras till polisväsendet och att de bevakningsuppgifter rörande bl.a. civila skyddsföremål som civilförsvaret hade skulle föras över till försvarsmakten. 3 I betänkande av utredningen rörande ordnings- och bevakningsuppgifternas överförande (UbevÖ, Ds Fö 1978:9) samt i delbetänkande av 1981 års polisberedning (Ds Ju 1985:2) anges att de uppgifter som skulle övertas av polisväsendet kunde vara bl.a. upprätthållande av ordning vid utrymningsoperationer, 2 Frågan har t.ex. berörts redan i 1953 års civilförsvarsutredning (SOU 1958:13), 1957 års polisutredning (SOU 1961:44) och 1970 års försvarsutredning (SOU 1972:4), utan att några av de förslagna åtgärderna genomförts. Civilförsvarsstyrelsen och rikspolisstyrelsen föreslog 1966 i en gemensam skrivelse att ordnings- och bevakningsuppgifterna skulle överföras till polisväsendet. 3 Se prop. 1979/80:100 Bilaga 7, s.312 ff. 15

Bakgrund upprätta avspärrningar och utöva allmän trafikreglering vid skadeplatser, bistå civilförsvarsmyndighet med ordningshållning och trafikreglering, i övrigt ingripa mot störningar i samband med pågående civilförsvarsverksamhet samt även medverkan vid annan ordningshållning och trafikreglering som ankommer på polisväsendet. 4 För de överförda uppgifterna skulle det byggas upp en organisation bestående av 11 000 personer, varav 2 000 yrkespolismän och ca 9 000 personer i övrigt (civilpliktiga). De civilpliktiga föreslogs få namnet beredskapspolismän. Namnet valdes för att markera anknytningen av deras tjänstgöringsskyldighet till beredskap och krig. Förslaget genomfördes 1986. Successivt kom även bevakningsuppgifterna (bevakning av civila skyddsmål) att övertas av polisväsendet och beredskapspolisorganisationen byggdes sålunda upp för att ansvara både för ordnings- och bevakningsuppgifter. 3.2 Utökning av beredskapspoliser för bevakning Regeringen anmälde i 1996 års totalförsvarsproposition (prop. 1996/97:4) att beredskapspolisorganisationen på sikt bör omfatta ca 15 000 totalförsvarspliktiga. 5 Huvuddelen av utökningen ansågs kunna ske genom utbildning under försvarsbeslutsperioden 1997 2001. Särskilt framhölls att behovet av ytterligare personal för bevakningsuppgifter under höjd beredskap måste tillgodoses. Det befarades att utan en tillgång på bevakningssoldater eller beredskapspoliser skulle möjligheterna att kunna bevaka totalförsvarets skyddsobjekt i ett krisläge eller vid ett angrepp vara begränsade. 6 Utökningen till 15 000 beredskapspoliser skulle fördelas med 5 000 som en särskild del och 10 000 som en allmän del. För att bygga upp den särskilda delen föreslogs att totalförsvarspliktiga, när de lämnade fältförbanden i 30-årsåldern, skulle skrivas in 4 Se Ds Fö 1978:9, s. 137 f, Ds Ju 1985:2, s. 18 f och prop. 1979/80:100 Bilaga 7, s.294. 5 Se prop. 1996/97:4, s. 181. 6 Se prop. 1996/97:4, s. 182 och 241. 16

med civilplikt för tjänstgöring inom beredskapspolisen. Personalen föreslogs utbildas i 19 dagar för att därefter tillhöra den särskilda delen med bl.a. antisabotageverksamhet som uppgift, under ca 10 år innan överföring skulle ske till den allmänna beredskapspolisen, för bl.a. bevakning av skyddsobjekt. Det väsentliga i förslaget om utökning ansågs vara att beredskapspolisen skulle komma att bli en kvalificerad resurs som skulle kunna sättas in i ett tidigt skede vid höjd beredskap. Bakgrund 3.3 Utebliven utbyggnad I propositionen Totalförsvar i förnyelse (prop. 1995/96:12) framhöll regeringen att de senare årens utveckling medförde att vi idag måste teckna en bredare bild av tänkbara risker, hot och påfrestningar. Bilden sträckte sig från de mer traditionella säkerhetspolitiska hot som långsiktigt inte kan uteslutas, över de nya konflikter som tenderar att blossa upp i det kalla krigets spår, till de hot och risker som följer av den globala utvecklingen och de moderna samhällenas sårbarhet. Sammantaget talade detta för ett vidgat säkerhetsbegrepp. Regeringen informerade riksdagen i budgetproposition 1998/99:1 utgiftsområden 6 Totalförsvar, under avsnitt 4.5 Ordning och säkerhet att utbyggnaden av den särskilda beredskapspolisen inte hade kunnat genomföras i den takt som var avsedd. På regeringens uppdrag lämnade Rikspolisstyrelsen en redogörelse över konsekvenserna av den uteblivna utbyggnaden. Enligt Rikspolisstyrelsen minskade polisens förmåga att kortsiktigt medverka i de planerade uppgifterna inom totalförsvaret. Detta skulle enligt Rikspolisstyrelsen dock ställas mot att det säkerhetspolitiska läget gjorde att risken för ett behov av insatser inom området var mycket litet. Försvarsberedningen uttalade i samband med Rikspolisstyrelsens redogörelse att utbildning av totalförsvarspliktiga borde anpassas till en väsentligt nedtonad beredskap mot invasion. I propositionen Förändrad omvärld omdanat försvar (prop. 1998/99:74) anges att beredskapspoliser med det dåvarande 17

Bakgrund regelverket endast kunde användas vid höjd beredskap. Uppgiften för den särskilda beredskapspolisen var då att tillsammans med den allmänna beredskapspolisen utgöra en kvalificerad resurs vid exempelvis bevakning av skyddsobjekt samt en resursförstärkning för polisen vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Mot bakgrund av Försvarsberedningens och Rikspolisstyrelsens uttalanden ansåg regeringen i propositionen 1998/99:74 att en ominriktning av den särskilda beredskapspolisorganisationen var motiverad. Man ansåg att antalet utbildade totalförsvarspliktiga avsedda för den särskilda beredskapspolisen kunde sänkas från 5 000 till 1 500 under försvarsbeslutsperioden. Någon utbyggnad av den allmänna beredskapspolisorganisationen ansågs inte behöva ske. 7 3.4 Beredskapspoliser i fredstid År 1999 ändrades beredskapspolisförordningen så att beredskapspoliser skulle kunna tas i anspråk även när samhället utsatts för eller riskerar att utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings- och säkerhetssynpunkt. Inkallelse skulle kunna ske under förutsättning att beredskapspoliserna tecknat avtal om sådan tjänstgöring med Rikspolisstyrelsen. Bakgrunden till ändringen var en framställning från Rikspolisstyrelsen i samband med förberedelserna inför millennieskiftet (den s.k. IT-omställningen) där man hemställde om att förordningen om beredskapspolisen skulle ändras så att beredskapspolisen även kunde användas vid svåra påfrestningar på samhället i fred. 8 Regeringen införde en lösning som byggde på ett frivilligsystem, innebärande att staten kan träffa avtal med beredskapspoliser om tjänstgöring under tid då samhället har utsatts för eller riskerar att utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings- och säkerhetssynpunkt. 7 Se prop. 1998/99:74, s. 157 f. 8 Rikspolisstyrelsens skrivelse SA-059-1295-98. 18

I budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1) anges att de situationer i fredstid där det kan bli aktuellt att kalla in beredskapspoliser framför allt är sådana som medför allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner och därmed fara för många människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller fara för mycket omfattande skador på miljön eller egendom. Det anges vidare att begreppet särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings- och säkerhetssynpunkt är avsett att täcka de situationer som ansetts utgöra svåra påfrestningar på samhället i fredstid. 9 Vad som avses med svåra påfrestningar på samhället i fredstid har definierats något olika i olika utredningar och propositioner. I propositionen Beredskapen vid svåra påfrestningar på samhället i fred (1996/97:11) angav regeringen några kännetecken som sedan dess har uppfattats som en definition av uttrycket. I propositionen anges att hanterandet av svåra påfrestningar på samhället i fred innebär att kunna agera i en situation som karaktäriseras av att den; avviker från det som betraktas som normalt, uppstår hastigt, mer eller mindre oväntat och utan förvarning, hotar grundläggande värden och kräver snabba beslut och nödvändiggör koordinerad och koncentrerad insats av flera instanser. 10 I propositionen anges också att en sådan situation ofta kännetecknas av att den inledningsvis ger begränsad information om vad som hänt och utlöser stor aktivitet bland massmedierna. Det kan t.ex. röra sig om katastrofartade olyckor, naturkatastrofer, tekniska fel i viktig utrustning, sabotage, allvarlig smitta, terrorism eller omfattande tillströmning av flyktingar. 11 I betänkandet Skyldigheter och befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i fred (Ds 1998:32) definieras uttrycket bl.a. enligt följande. en svår påfrestning, enligt arbetsgruppens mening, inte är en enskild händelse i sig, ex.v. en 9 Se prop. 1999/2000:1 UO4, s. 67 f. 10 Se prop. 1996/97:11, s. 19. 11 Se a. prop. s. 12. Bakgrund 19

Bakgrund olycka, ett sabotage osv., utan ett tillstånd som kan uppstå när en eller flera händelser utvecklar sig eller eskalerar till att omfatta flera delar av samhället. Tillståndet är av sådan omfattning att det uppstår allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner eller att det hotar grundläggande värden av olika slag i samhället och kräver att insatser från flera olika myndigheter och organ samordnas för att kunna hantera situationen och därmed begränsa konsekvenserna. 12 12 Se Ds 1998:32, s. 9. 20

4 Nuvarande organisation 4.1 Nuvarande reglering Bestämmelser om beredskapspolisen finns i förordningen (1986:616) om beredskapspolisen. Beredskapspoliser är totalförsvarspliktiga som tjänstgör i det civila försvaret med totalförsvarsplikt. Beredskapspoliser skall tjänstgöra vid polismyndigheter under höjd beredskap eller då regeringen har beslutat om tjänstgöring enligt 4 kap. 8 lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. I dessa fall grundar sig således tjänstgöringen på totalförsvarsplikt under förhållanden då Sverige, lite förenklat uttryckt, befinner i krig eller krigsfara. Höjd beredskap innebär antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap. Om Sverige är i krig råder högsta beredskap. Är Sverige i krigsfara eller råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara får regeringen besluta om höjd beredskap. Vidare får det finnas beredskapspoliser vid polismyndigheterna om samhället har utsatts för eller riskerar att utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings- och säkerhetssynpunkt, under förutsättning att de har ingått avtal med Rikspolisstyrelsen. Vid sådana förhållanden är alltså tjänstgöringen grundad på avtal och kan fullgöras även vid fredstida kriser. Regeringen beslutar på framställan av Rikspolisstyrelsen om beredskapspoliser får tas i anspråk i sådana situationer. Beredskapspolisernas huvudsakliga uppgift är att delta i sådan polisverksamhet som har anknytning till befolkningsskydd och 21

Nuvarande organisation räddningstjänst, men de får tas i anspråk även för andra lämpliga polisuppgifter. Beredskapspolisorganisationen är uppdelad i en allmän och en särskild del. Den allmänna beredskapspolisen består av ca 4 000 totalförsvarspliktiga och har som huvudsaklig uppgift att upprätta avspärrningar och att hålla ordning vid skadeplatser, att hålla ordning och leda transporter vid utrymningsoperationer, att ingripa vid störningar i samband med pågående totalförsvarsverksamhet samt att svara för trafikreglering. Den allmänna beredskapspolisen finansieras över respektive polismyndighets ordinarie budget. Den särskilda beredskapspolisen består, första kvartalet 2005, av 1 544 grundutbildade totalförsvarspliktiga. Den särskilda beredskapspolisen har som huvuduppgift att bevaka och skydda för totalförsvaret viktiga anläggningar och att genomföra spaning och sökande efter fientliga sabotörer och liknande samt störa, lokalisera och gripa/neutralisera sådana. Finansiering sker med medel från utgiftsområde 6 Totalförsvar, anslaget 7:5 Krisberedskap. 4.2 Operativ organisation Den särskilda beredskapspolisen är idag organiserad i 32 avdelningar fördelade på polismyndigheterna i länen. Polismyndigheten i Stockholms län har sex avdelningar, Polismyndigheterna i Västra Götalands och Skåne län har fyra avdelningar vardera och Polismyndigheten i Örebro län har två avdelningar. Alla övriga polismyndigheter (utom Gotland) har en avdelning. Rikspolisstyrelsens uppger att man har ingått avtal med ca 800 900 av de särskilda beredskapspoliserna. Varje avdelning leds av två polismän (en avdelningschef och en ställföreträdande avdelningschef). Avdelningen är indelad i grupper och varje grupp leds av en polisman (gruppchef). Varje grupp består i regel av 7 beredskapspoliser. En avdelning består vanligen av åtta grupper. Vid höjd beredskap behåller avdelningarna sin organisation. 22

Nuvarande organisation Genom organisationens uppbyggnad tjänstgör beredskapspoliserna i grupp under ledning av sin chef. Chefen är särskilt utbildad för denna uppgift och svarar för den polisiära sakkunskapen i gruppen. Den särskilda beredskapspolisen förfogar idag över 309 grundutbildade poliser som utgör chefer i organisationen. 4.3 Utrustning Den särskilda beredskapspolisen är modernt utrustad utifrån de uppgifter styrkan kan förväntas användas till. Man bär polisens fältuniform samt en utrustningsväst och hjälm. De särskilda beredskapspoliserna har teleskopbatong (ASP) som ordinarie batong och är utrustade med en ombyggd automatkarbin AK 5, där pipan kortats och enkelskottsspärr tillförts. Vapnet betecknas CGA5 P. I övrigt är utrustningen densamma som för yrkespoliser. Såväl tjänstevapen som utrustning i övrigt förvaras hos respektive polismyndighet. Den särskilda beredskapspolisen är självförsörjande vad gäller kommunikationsutrustning med samband både mot ordinarie polisradio och internt inom grupperna. Dessutom har man tillgång till mobila ledningscentraler (ledningsbussar) som snabbt kan upprättas var som helst i landet. 4.4 Befogenheter Eftersom beredskapspoliserna agerar i grupp, och gruppchefen är yrkespolis, har det bedömts möjligt att ge var och en av medlemmarna i gruppen samma befogenheter som en yrkespolis har. Av 1 tredje stycket förordningen (1986:616) om beredskapspolisen följer således att vad som i lag eller annan författning är föreskrivet om polismän i tillämpliga delar även gäller 23

Nuvarande organisation beredskapspoliser. 13 När en beredskapspolis är i tjänst får denne således polismans ställning. Beredskapspolisens främsta uppgifter utgörs av befolkningsskydd och räddningstjänst, men de får tas i anspråk även för andra lämpliga polisuppgifter. Vid yrkesutövningen blir således polislagens befogenheter och begränsningar tillämpliga. Detta gäller bl.a. befogenheter och regler såsom användning av våld, tillfälliga omhändertaganden och avlägsnanden, ingripanden vid ordningsstörningar, förvarstaganden, kroppsvisitation samt husrannsakan och andra liknande åtgärder. Vad gäller rätten att använda våld regleras denna genom 10 polislagen. Härutöver har en polisman eller en beredskapspolis samma rätt som andra personer att bruka våld med stöd av bestämmelserna om nödvärn och nöd i 24 kap. brottsbalken. En grundläggande förutsättning för att en polisman eller beredskapspolis skall få använda våld är att denne skall genomföra en tjänsteåtgärd. Det syfte som direkt eller indirekt är avsett att uppnås genom våldsanvändningen måste således ligga inom polisens eller beredskapspolisens ansvarsområde. Vad gäller hur och när skjutvapen får användas så finns detta inte uttryckligen reglerat i polislagen. Frågan får i stället avgöras med utgångspunkt i försvarlighetsrekvisitet, vilket något förenklat uttryckt innebär att det inte är tillåtet att använda mer våld än nöden kräver. Hur mycket våld som kan anses vara försvarligt i en viss situation bedöms med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. 4.5 Rekrytering och utbildning 4.5.1 Rekrytering och utbildning av den allmänna beredskapspolisen Den första tiden efter det att beredskapspolisorganisationen överförts från försvaret till polisväsendet åtgick för uppbyggnad 13 Se också 4 Polislagen (1984:387) av vilken framgår att regeringen bestämmer vad som avses med polisman. Av 4 tredje stycket Polisförordningen (1998:1558) framgår att vad som föreskrivs om polismän också gäller beredskapspoliser. 24

Nuvarande organisation och rekrytering. För den allmänna beredskapspolisen skedde rekryteringen från den s.k. 47-årsfördelningen, d.v.s. totalförsvarspliktiga som fyllt 47 år som Försvarsmakten inte längre hade behov av och som fanns i utbildningsreserven. Varje polismyndighet upprättade en egen kursplan, efter vissa centrala direktiv, för grundutbildningen. Beredskapspolisens dagpenning betalades till en början av Rikspolisstyrelsen, men efter en tid överfördes betalningsansvaret på den lokala polismyndigheten då pengarna för den allmänna beredskapspolisen ingick i myndighetens förvaltningsanslag. Utbildningen bestod av en introduktionsdag och två dagars grundutbildning. Grundutbildning och repetitionsövning skall enligt planerna genomföras vart fjärde år och omfatta minst två dagar. Någon rekrytering eller utbildning av allmänna beredskapspoliser har inte skett sedan 1996. 4.5.2 Rekrytering av den särskilda beredskapspolisen Pliktverket och polismyndigheterna ansvarar för rekryteringen av särskilda beredskapspoliser. När polisen skall rekrytera nya beredskapspoliser anmäler varje polismyndighet hur många beredskapspoliser de behöver till länet. Före år 2002 begärde Rikspolisstyrelsen in listor, länsvis, från Pliktverket och kallade därefter intresserade till informationsmöte. Numer kontaktar intresserade själva polismyndigheten och anmäler intresse. Därefter genomgår de en utredning varefter de lämpliga skrivs in av Pliktverket. Ett grundvillkor för rekrytering är att vederbörande har fullgjort värnplikt. Vid rekrytering idag ställs också som villkor att den intresserade tecknar ett avtal med polisen om tjänstgöring under fred. Efter godkänd utbildning knyts de uttagna beredskapspoliserna till polismyndigheten i hemlänet. 25

Nuvarande organisation 4.5.3 Grundutbildning och repetitionsutbildning Ursprungligen var utbildningen för den särskilda beredskapspolisen inriktad på antisabotageverksamhet. I takt med att den allmänna hotbilden mot Sverige har förändrats har utbildningen alltmer kommit att inriktas mot olika tänkbara krissituationer, såsom tågolyckor, upplopp och naturkatastrofer. Särskilda beredskapspolisens utbildning omfattar bl.a. följande moment. Polislära Sjukvård Självskydd Gripandetekniker Expanderbar batong (ASP) Handfängsel Kartkunskap Radiosamband Fordonskontroll Brandskydd Handhavande och brukande av skjutvapen Eftersökning av försvunnen person Taktiskt genomsök av fastighet Ingripande mot folkmassa Utrymning, evakuering och bevakning Polisiär kommendering Instruktörerna är lärare från Polishögskolan men även övriga delar av polisväsendet används, t.ex. piketen. Utbildningen finansieras via anslaget 7:5 som Krisberedskapsmyndigheten disponerar och man logerar i lokaler som tillhandahålls av Försvarsmakten. Vid skjut- och brandutbildning instruerar militär personal samt personal från Räddningsverket. Repetitionsutbildningen för den särskilda beredskapspolisen är en central utbildning som genomförs under fem dagar vart annat år. 26

Nuvarande organisation 4.5.4 Ledarskapsutbildning Ledarskapsutbildningen för de poliser som tagits ut till avdelningschef, ställföreträdande avdelningschef eller gruppchef omfattar fem dagar. Före år 2002 ingick denna utbildning i grundutbildningen. Från och med 2002 genomförs denna utbildning separat för nyrekryterade chefer. Utbildningen innehåller ledarskapsutbildning, taktiskt uppträdande, vapentjänst, bevakning och försvar av totalförsvarsobjekt samt insatser vid svåra påfrestningar. 4.5.5 Internationella övningar Parallellt med den förordningsändring som medförde att den särskilda beredskapspolisen också kunde användas i fredstid och under tiden därefter, har allt större politisk fokus lagts på möjligheterna att delta med svensk ordinarie polis i internationella insatser (ex. inom FN, OSSE eller EU). Efterfrågan på civila resurser från dessa organisationer har också ökat. Mot bakgrund av detta har tanken väckts inom Rikspolisstyrelsen att pröva om den särskilda beredskapspolisen skulle kunna användas i sådana sammanhang. Försvarsenheten inom Rikspolisstyrelsen föreslog i en skrivelse från 2000 (SA 134-2867-00) att en organisation baserad på konceptet om den särskilda beredskapspolisen skulle kunna delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser som ett komplement till FN:s civilpolisverksamhet. Hösten 2000 beslutade därför Rikspolisstyrelsen att delta med en avdelning ur den särskilda beredskapspolisen i övningen Nordic Peace 2001. Syftet skulle vara att ge Rikspolisstyrelsen underlag för en bedömning av förutsättningarna för den särskilda beredskapspolisen att delta i internationella insatser samt hur organisationen i så fall skulle vidareutvecklas för uppgiften. Avdelningen från Polismyndigheten i Södermanlands län utsågs att delta i övningen. 27