Time/Life #169 Våren 2013 NYTT ARTIKLAR THE WITH TONY BEATLES SHERIDAN Tony Sheridan har lämnat oss Beatles musik 50 år del 3 Staffan Olander om 50 år med The Beatles del 1 Sir George Martin hedersdoktor vid Lunds universitet Sir George Martin Music Award 2011 2013 Boken om Bildjournalen BIC 1973 40 TH ANNIVERSARY EDITION BIC 2013 1973 9 The Beatles Information Center 9 2013
1973 9 The Beatles Information Center 9 2013
om tysken skulle ha sagt. I detta nummer får vi bland annat en redovisning av den dubbel-cd som kom i november 2011. Här samlas samtliga varianter på de låtar som Beatles spelade in (i studio) i Tyskland både med och utan Tony Sheridan. Åtminstone alla inspelningar som finns bevarade. Det spelades in fler spår men dessa har inte gått att finna. Det finns alltså en teoretisk möjlighet att de kommer att hittas och att detta trots allt inte är den kompletta samlingen. Tony själv har ju tråkigt nog lämnat oss och en artikel om honom hittar ni också här. Vi får också ta del av Sir George Martins utnämning till hedersdoktor vid universitetet i Lund, samt en redovisning av de tre utnämningarna som hittills har skett av Sir George Martin Music Award. Den 15 februari samlades ett gäng glada engelska musiker i Abbey Road-studion och kopierade inspelningsdagen av Please Please Me 50 år tidigare. BBC2 sände direkt i 12 timmar. Nu finns ett TV-program från BBC FOUR som sammanfattar evenemanget. Ni hittar det på Youtube. Sök på please please me 50th anniversary och ni hittar en timme som innehåller alla låtarna från Please Please Me, inspelade på samma tid som original-lp:n. Titta och njut. För övrigt önskar jag er medlemmar en trevlig läsning. Thomas André O innehall nr. 169 Ordföranden har ordet... 4 Do You Want To Know A Secret... 5 Paperback Writer... 27 Only A Northern Song... 29 I Want To Tell You... 33 Beatles For Sale... 34 Beatlesnytt 169 våren 2013 Redaktion: Thomas André, redaktör, Per Forsell, ansvarig för papper & tryck, Artillio Bergholtz, ordförande, Anders Weston, Honky Tonk, www.honkytonkform.com, grafisk form & produktion. ISSN 0284-9615. Tryck: Printley. Efterbehandling: BoFolder Redaktionellt innehåll får användas om källan anges. Övrigt material är copyrightskyddat. Vidareförsäljning av tidningen är inte tillåten. Vill du skriva i tidningen, berätta något om Beatles som du vill dela med dig av? Har du frågor, önskemål eller andra tips? Hör av dig till oss! Insänt bildmaterial returneras snarast. Redaktionen kan vid behov redigera och korta ner artiklar. The Beatles Information Center 1973-2013, Box 7481, SE-103 92 Stockholm, Sweden. E-post: info@beatlesnytt.se. Hemsida: www.beatlesnytt.se. Medlemsavgift inklusive Beatlesnytt ett helt år inom Sverige: SEK 280 till Plusgiro 1 21 03-8. Norden: SEK 340, om betalning med svensk valuta i rekommenderat brev; kontakta oss för aktuella priser vid andra betalningssätt. Subscribers outside the Nordic countries, please contact us regarding membership fees. Glöm inte anmäla adressändring (även mailadress), tack! The Beatles Information Centers styrelse 2013: Artillio Bergholtz (ordförande), Torbjörn Jackson (vice ordförande), Krister Lund (kassör och medlemsfrågor), Thomas André, (sekreterare), Anders Bergquist, Magnus Krause och Fredrik Kullberg (ledamöter). Webbansvarig: Anders Bergquist. beatlesnytt 169 9 3
o o ordforanden har ordet Så har vi äran att presentera ännu ett nummer av vårt flaggskepp Beatles Nytt! Förra årets nummer inleddes med mycket jubileumsfirande vad gäller bland annat The Beatles musikaliska 50-årsjubileum (1962-2012). u har vi gått in i ett nytt år 2013 och vi kommer att fortsätta med jubileumsfirandet. Vi konstaterar att det i år är 50 år sedan The Beatles besökte Sverige för första gången. Du som vill veta det mesta om vad som hände då, ska givetvis skaffa dig vår eminenta publikation Beatles i Sverige. Se sidan 34 i detta nummer. Vi noterar också att The Beatles Information Center grundades sommaren 1973 och kom ut med första numret av Beatles Nytt hösten samma år, vilket innebär att föreningen i år firar 40 år. Detta ska vi givetvis försöka uppmärksamma på något sätt. Förmodligen blir det i november och i Stockholm. Mer om detta på vår hemsida framöver samt i vårt höstnummer av BN, som planeras komma ut i september. Den 25 februari i år hade George Harrison fyllt 70 år, om han hade fått leva idag. Det firar vi med att publicera ett lite annorlunda foto på George på sidan 2 i detta nummer. I förra numret redovisade vi hur lyckat evenemanget Beatle Day i Göteborg blev. I år är det dags för ännu en Beatle Day i samma stad, men i en annan lokal. Se även sidan 21. Mer information om detta kommer senare, men boka gärna in lördagen den 26 oktober 2013 för en vistelse tillsammans med massor av beatlesfans och fantastiska Beatles tribute band i Göteborg. Slutligen kan jag informera om att arbetet med vår nya hemsida är inne på upploppsrakan. Om ingenting oförutsett inträffar, räknar vi med att premiären för vår nya hemsida blir senast den 1 maj. Sidan ersätter då vår nuvarande hemsida, dock med samma adress www.beatlesnytt.se. Så snart vi vet säkert när bytet kan ske, kommer vi att informera om detta dels på vår nuvarande hemsida, dels via e-post till alla er som har en fungerande e-postadress. Har du inte meddelat oss din e-postadress, vänligen gör det genom att skicka ett mejl till info@beatlesnytt.se. Efter premiären på vår nya hemsida, kommer vi givetvis att fortsätta att utveckla hemsidan allt eftersom vi får in önskemål och synpunkter på hur hemsidan ser ut och fungerar. Artillio Bergholtz, Ordförande 4 9 beatlesnytt 169
Sir George Martin med följet från domkyrkan till Lunds Universitet. På huvudet har han den lagerkrans som vittnar om promoveringen. Runt halsen bär han de insignier som han tilldelades av Drottning Elisabeth II i samband med att han blev adlad och fick titeln Sir 1996. Foto: Lunds Universitet. Sir George Martins utnämning till hedersdoktor vid Konstnärliga fakulteten vid Lunds universitet år 2010 I samband med rubricerad utnämning, inrättades priset Sir George Martin Music Award, som hittills har delats ut vid tre tillfällen, vilket kan läsas om på annan plats i detta nummer. Men hur kom det sig egentligen att Sir George Martin blev utnämnd till hedersdoktor i Lund? Som bekant har Sir George Martin berikat musikvärlden i över 60 år. Så det var inte någon slump att Sir George nominerades till hedersdoktorstiteln. Han har nämligen varit med och stöttat utvecklingen av Musikhögskolans i Malmö masterutbildning i ämnet filmmusik samtidigt som han har haft kontakter inom skolans producentutbildning. När utbildningen startade 2008 i Ystad framträdde Sir George Martin vid en presskonferens samt höll ett mycket uppskattat föredrag på Ystad Teater om sitt rika musikliv. Faktum är att Sir George redan beatlesnytt 169 9 5
på 90-talet föreläste i Sverige och tog emot svenska studenter i sin studio i London. Dessutom har han föreläst för Musikhögskolans musikproducentstudenter om sitt mångåriga arbete i Abbey Road-studion. En bättre förebild för unga, blivande musikproducenter än Sir George Martin är väldigt svårt att finna. Sedan i början av 1970-talet har George Martins kontakter med Sverige främst odlats genom vännen och samarbetspartnern Staffan Olander, bland annat känd som mästare i tv-programmet Tiotusenkronorsfrågan (Kvitt eller dubbelt) 1973 och 1989 i ämnet The Beatles. Håkan Lundström, dekan vid Konstnärliga fakulteten, berättar att George Martin länge har funnits i tankarna inför nominerandet av en hedersdoktor. Håkan Lundström: Genom sin musikaliska mångsidighet i kombination med djupa kunskaper i den klassiska musiken har han spelat en mycket stor roll för den moderna musiken. Sir George Martin och Staffan Olander från invigningen av Masterutbildningarna i Ystad i augusti 2008, som bekostades av Sparbanken Syd, vars VD vid den här tiden var Staffan Olander. Privat foto.»genom sin musikaliska mångsidighet i kombination med djupa kunskaper i den klassiska musiken har han spelat en stor roll för den moderna musiken.«håkan har, tillsammans med Musikhögskolans prefekt Sverker Svensson och biträdande prefekt Staffan Storm, varit med och nominerat Sir George Martin. Han har även skött förmedlandet av nomineringen till Lunds universitet, eftersom den formella utnämningen sker vid Konstnärliga fakulteten; en fakultet som skapades först 2007 och sålunda är relativt ny och ung fakultet i universitetssammanhang. Staffan Storm: Han har en hög konstnärlig nivå och en stor bredd. Han har ju varit med och skrivit en stor del av 1900-talets musikhistoria, framför allt 1960-talets i och med samarbetet med The Beatles. Doktorspromoveringen ägde rum under traditionsenliga former vid Lunds universitet, fredagen den 28 maj 2010. Men redan två dagar tidigare, onsdagen den 26 maj, anordnade Musikhögskolan och Konstnärliga fakulteten en välkomstceremoni på Palladium i Malmö. Kvällen innehöll bland annat en föreläsning av George Martin själv samt musikaliska smakprov från hans mångfacetterade verksamhet, med fokus på hans rika Beatlesproduktion. Så från och med 2010 har Sir George Martin återvänt till Skåne och Sverige varje år och kommer så att göra så länge priset får fortleva och så länge han själv orkar med. Sir George Martin har ju trots sin ungdomlighet uppnått den aktningsvärda åldern av 87 år i år, men är still going strong! Artillio Bergholtz 6 9 beatlesnytt 169
Tony Sheridan har gått bort Det var en av Tony Sheridans döttrar, Wendy Clare Sheridan-McGinnity, som informerade världspressen om att hennes far, den brittiske sångaren och musikern Tony Sheridan hade gått bort lördagen den 16 februari i år, efter en längre tids sjukdom. Tony bodde i en liten by lite utanför Hamburg, Tyskland. Tony Sheridan, som egentligen hette Andrew Esmond Sheridan Mc Ginnity, föddes den 21 maj 1940 i Norwich, Norfolk i England och blev 72 år. Tonys föräldrar, modern engelska och fadern irländare, uppskattade klassisk musik, vilket bland annat ledde till att Tony lärde sig att spela fiol när han var sju år. I Norwich School, spelade han i en orkester, sjöng i en kör och uppträdde i produktioner av Gilbert and Sullivan-operetter. Tony hade en artistisk ådra, som gjorde att han slutade med de vanliga skolstudierna och i stället ägnade sig åt konststudier. Det var ungefär vid den här tiden som han lämnade fiolspelandet och övergick till att lära sig spela gitarr. 1956 bildade han sitt första skiffleband. I slutet av 1957 åkte han till London. På kvällarna spelade han på klubben the 2 I s Coffee Bar på 59 Old Compton Street i Sohodistriktet i London. På dagarna sov han ut i trappuppgångar. Han blev rätt snart en mycket populär och eftersökt studiomusiker. Producenten Jack Goode hade en tv-show på BBC Oh Boy! där Tony fick möjlighet att medverka och blev också den förste unge rockmusiker någonsin som fick tillåtelse att spela elgitarr live i ett brittiskt tv-program! Hans framgångar ökade när han fick tillfälle att uppträda I BBC:s popshow Oh Boy!. Tony spelade låtar som Blue Suede Shoes och Mighty Mighty Man. Fram till dess hade BBC faktiskt bannlyst instrumentet! Den amerikanske journalisten Bob Spitz har senare beskrivit Tony Sheridan som en gitarrist med en extraordinär framtoning, som efter att ha kompat beatlesnytt 169 9 7
stjärnor som Marty Wilde och Vince Taylor, skapade en icke föraktlig kult kring sin egen figur. Hans råa framträdande 1959 i tvprogrammet Oh Boy! blev en av de sällsynta tv-upplevelser där en okänd artist går igenom tv-rutan från att vara helt okänd till att slå igenom som stjärna. Tony fick också möjlighet att ackompanjera amerikanska storheter som Conway Twitty, Gene Vincent och Eddie Cochran på turnéer runt om i Storbritannien. Vid ett tillfälle när Sheridan uppträdde under en Brittisk turné tillsammans med Gene Vincent och Eddie Cochran det följande året, frågade han om han kunde få följa med grabbarna på de kommande spelningarna. Det fick han inte lyckligtvis skulle det visa sig. Under den kommande sista turnén råkade nämligen Eddie och Gene ut för en allvarlig bilolycka nära staden Bristol. Eddie Cochran dog och Gene Vincent skadades allvarligt. Dessutom spelade Tony ihop med Freddy Cannon, Johnny Preston och andra engelska sångare. Under 1958 1959 spelade han sologitarr i Vince Taylors band Playboys. Under 1959 turnerade Tony med sin trio, Tony and the Jets, som bestod av honom själv samt Brian Bennett och Brian Liquorice Locking. Båda dess kom senare med i Cliff Richards kompgrupp The Shadows! I juni 1960 åkte Tony and the Jets till Hamburg och uppträdde regelbundet på the Kaiserkeller i Hamburg, där Tony även spelade med andra brittiska kompband och musiker. Han flyttade vidare till den mer glittriga Top Ten club på Reeperbahn, där han träffade och sedermera också jobbade tillsammans med såväl Gerry & The Pacemakers som The Beatles. Tony konstaterade att det inte var någon av alla dessa grupper som spelade i Hamburg, som var så medvetet inriktade på att bli stora stjärnor som just grabbarna i The Beatles, som då bestod av John, Paul, George, Pete Best och Stuart Sutcliffe. The Beatles var inte bara en kompgrupp till Tony på scen, utan de levde dessutom alla tillsammans under flera månader. Under den tiden lärde sig beatlarna massor av den då mer erfarne Tony Sheridan. Tony var också den som såg till att gruppens framtoning förändrades med bomberjackor i läder och cowboystövlar samt introducerade dem för den amerikansk rhythm n bluesen genom att se till att de lyssnade bland annat på Little Richard. Paul brukade kalla Tony för läraren ( Teacher ). Grabbarna fick även agera kompgrupp till Tony Sheridan på Top Ten Club vid olika tillfällen. Samarbetet fortsatte när beatlarna återvände till Hamburg en andra gång det följande året och blev mer permanent när Sheridan och the Beatles spelade in den första skivan tillsammans för Polydor med My Bonnie som singelns A-sida. Sheridan minns: What a silly choice. But Bert Kaempfert said we had to do something that the Germans would understand, and they all learnt My Bonnie in English lessons. Deras musikaliska samarbete mynnade ut i att Tony och grabbarna spelade in en skiva under ledning av bandledaren och producenten Bert Kaempfert. Den 22 juni 1961, körde de till Friedrich-Ebert-Halle i Hamburg- Harburg, som ligger cirka 30 minuters bildfärd från Hamburg, för en första inspelningssession. Den första inspelningen blev My Bonnie. De fick cirka 500 SEK för inspelningen och Kaempfert skrev vid samma tillfälle ett skivkontrakt med gruppen på ett år för tyska Polydor. Förutom inspelningen den 22 juni, blev det två inspelningstillfällen till den 23 juni och i maj 1962. Under dessa inspelningstillfällen spelade man in nio låtar. På sju av dessa sjöng Tony Sheridan solo; My Bonnie, The Saints, Why (Can t You Love Me Again), Nobody s Child, Take Out Some Insurance On Me, Baby, Sweet Georgia Brown och Swanee River. De övriga två spåren var renodlade Beatlesframträdanden; Den instrumentala låten Cry for a Shadow, skriven av John Lennon och George Harrison, och Ain t She Sweet med solosång av John Lennon. 8 9 beatlesnytt 169
Tony gjorde flera inspelningar med olika kompband och studiomusiker. I nära nog samtliga fall var artisten på dessa inspelningar Tony Sheridan with/and The Beat Brothers, oavsett om det var inspelningarna med The Beatles som kompgrupp eller andra musiker. Paul har förklarat att anledningen till att de inte fick använda sitt eget bandnamn, var att de inte gillade namnet och att de skulle byta till the Beat Brothers, eftersom det skulle tyskarna ha lättare för att förstå än The Beatles! Vi hängde på, eftersom vi väldigt gärna ville göra en skivinspelning. Sedan var det ju också så att när tyskarna skulle uttala Beatles, blev det rätt likt Pitels, vilket har en helt annan betydelse i det tyska slangspråket. Den 31 oktober 1961 släpptes så den första av inspelningarna på Polydor My Bonnie (Mein Herz ist bei dir nur), vilken till och med hamnade på de västtyska poplistorna. My Bonnie släpptes även i UK, men det var inte förrän den 5 januari året efter, 1962. Ett fåtal exemplar pressades också på den amerikanska Decca-etiketten. Succén med singeln My Bonnie följdes rätt snabbt av ett album med samma titel. Först släpptes den i Tyskland, där den släpptes under artistnamnet Tony Sheridan and the Beat Brothers på skivomslaget. När den sedan släpptes i England, var texten ändrad till det mera korrekta Tony Sheridan and The Beatles. När the Beatles åkte tillbaka till England, blev Ringo som ännu inte spelade i the Beatles medlem i Tonys band i Hamburg. Ringo fick nu massor av både musikalisk och social erfarenhet, som han hade stor nytt av när han väl ersatte Pete Best på trummor i the Beatles. Tony själv har till och med i något sammanhang hävdat att det var han som tipsade beatlarna om Ringo! Så när the Beatles kom tillbaka till Hamburg för sista gången 1962, var det Ringo Starr som satt vid trummorna. Denna sista gång var scenen the Star Club och the Beatles var förband till Tony Sheridan. Samtidigt gav framträdandet ytterligare skjuts uppåt för gruppen mot den berömmelse som numera är världskänd. Under de tidigare åren i Hamburg spelade Tony Sheridan in ett flertal album för Polydor med diverse olika grupper och musiker. Den mest populära inspelningen som också var den som låg längst på Västtysklands hitlista, var Skinny Minny. Den spelade han in tillsammans med gruppen the Bix Six, som kom från Glasgow i Skottland. När Sheridan hade släppt sitt soloalbum Just a Little Bit of Tony Sheridan 1964, hade han lämnat rock n rollen för ett mer bluesigt och jazzigt sound. Sheridan blev mer politiskt och socialt intresserad och enligt omslagstexten på albumet, planerade Sheridan att besöka den amerikanska södern to hear at first hand the original Negro music and experience the atmosphere that has been instrumental in creating Negro jazz and the spiritual, for which he has a great liking. Tony gick också med på en turné till Australien 1964, som ett resultat av den populära inspelningen av låten Why, som hade tagit sig upp på den australiensiska topplistan. I Sydney besökte han den skottländske saxofonisten Alex Youngs familj. Alex yngre bröder var väldligt intresserad av Tony Sheridans gitarrspel och Tony fick många chanser att visa för grabbarna hur det skulle låta. De två bröderna blev sedermera kända för världen i bandet AC/DC! Efter sju år i Tyskland och efter att ha spelat inför publik på så olika ställen som the Kieler Ostseehalle och Münchens Zirkus Krone och allt däremellan, liksom turnéer i Schweiz, Österrike, Frankrike, Storbritannien, Israel, Tjeckoslovakien, Australien, Italien, Danmark, Sverige, Holland, Finland, Irland och Norge, tackade Tony ja till ett erbjudande att får spela inför de amerikanska soldaterna i Vietnam i slutet av 1960-talet. Den första spelperioden omfattade två månader men Tony stannade i nästan två år! Det var under den här perioden som Tony fattade intresse för religiösa teman, till exempel buddismen. En av musikerna i Tonys specialkomponerade band blev skjuten till döds av fienden. Till att börja med rapporterade Reuters nyhetsbyrå att det var Sheridan som hade dött. Tidningar över hela världen publicerade dödsrunor. Lyckligtvis för Sheridan själv, visade sig detta vara helt fel. För sitt arbete med att beatlesnytt 169 9 9
underhålla de amerikanska trupperna tilldelades han kaptens grad i den amerikanska armén och fick också äran av att bära en så kallad Army Ranger-mössa, vilken han ofta hade på sig när han uppträdde på scen. När Tony kom tillbaka till Europa 1969, uppträdde han huvudsakligen i Tyskland och Storbritannien med folk- och bluesmusik. Under det tidiga 70-talet var Tony mest i Hamburg på NDR (North German Radio), där han satte ihop det allra första rena bluesprogrammet, som blev väldigt populärt, speciellt i det kommunistiska Östtyskland. Senare blev han till och med inbjuden av det statligt kontrollerade konsertföretaget att vid inte mindre än sex tillfällen få turnera i Östtyskland, vilket blev en stor succé. 1978 fick han en annorlunda inbjudan, nämligen att få komma till Los Angeles I USA. Där stannade han i cirka ett år och spelade tillsammans med Elvis Presleys TCB Band (TCB = Taking Care of Business), som den förste artisten att bli förärad på det sättet efter Elvis död (1977). Efter ytterligare aktiviteter, han öppnade bland annat en andra Star-Club tillsammans med bandet TCB och diverse musikaliska experiment, hamnade Tony 1986 i Milano, Italien. Där spelade han in ett album med eget material tillsammans med en av sina gamla vänner Albert Lee. Under de följande åren fortsatte Tony att vara aktiv inom musikens värld med olika formeringar av grupper och spontana uppträdanden lite här och var i världen. Bland Tonys senaste inspelningar finner vi Vagabond, som släpptes i juli 2002. Den innehåller mest eget material, men även en ny coverinspelning av Skinny Minnie, en rocklåt som han spelade in första gången nästan 40 år tidigare. Kompositionerna sträcker sig från rock n roll, country till mjuka ballader och kritiska sånger med egen text och musik. 2003 vågade Tony Sheridan sig på ett lyckat äventyr i filmbranschen. Han spelade sig själv i en kriminalfilm för den tyska televisionen. Mer än sju miljoner tittare fångades av hans framträdande. Live-DVD:n Chantal meets Tony Sheridan, släpptes 2005 och visar upp ett ovanligt kreativt musikaliskt experiment, där Tony uppträder live tillsammans med en symfoniorkester och innehåller bland annat den enda inspelningen av Tell Me If You Can, en låt som Tony skrev tillsammans med Paul Mc- Cartney 1962! Tony Sheridan uppträdde även i en show kallad A British Invasion Celebration den 28 juli 2007 i the Cannery i Las Vegas, USA, där även Gerry Marsden från Gerry And The Pacemakers deltog. Tony uppträdde ofta i en trio, tillsammans med två sydamerikanska musiker, ibland även med en engelsk klaviaturspelare. De spelade en mängd olika musikstilar och Tony har även framfört en energisk version av Paul McCartneys Yesterday. Hans popularitet var fortfarande stor bland musikälskare av olika typer och åldrar. Han hade inte någon som helst avsikt att sluta med musicerandet. 2008 fick Tony Sheridan en guld-lp Lifetime Award för his unique and eminent contribution to the incomparable worldwide career of The Beatles av skivbolaget Polydor Universal! Förra året, bara några veckor efter det att han hade avslutat sin sällsynta konsert kallad the 2012 Beatlefair i San Diego, Kalifornien, USA, genomgick Sheridan en hjärtoperation i Tyskland. Tony Sheridan efterlämnar sin fru Anna, sönerna Tony Sheridan Jr. (rockabillymusiker), Bennet och Felim samt döttrarna Wendy Clare och Amber. Paul McCartney: Tony was a good guy who we knew and worked with from the early days in Hamburg. We regularly watched his late night performances and admired his style. He will be missed. Pete Best, som blev ersatt av Ringo Starr 1962, skrev bland annat detta på twitter, efter det att han fått veta att Tony Sheridan hade gått bort: My friend Tony Sheridan passed away this morning. Great guy and great memories. I will miss you Tony. RIP. Märkligt nog, tyckte Sheridan själv inte speciellt bra om den Beatleshysteri som följde. Kanske för att han alltid kom att förknippas med Liverpoolgruppen, trots att han utvecklade sin egen still med ett sound som mer liknade bluesen och jazzen. Artillio Bergholtz 10 9 beatlesnytt 169
I förra avsnittet avslutade vi med att notera att de sista inspelningarna som gjordes under november månad 1962, resulterade i att The Beatles släppte sin andra singel Please Please Me/Ask Me Why på Parlophone 45-R 4983 den 11 januari 1963. u har vi kommit in i ett nytt år 2013 vilket innebär att vi ska börja titta på inspelningarna som ägde rum för 50 år sedan det vill säga under 1963. Under detta deras första riktigt intensiva inspelningsår, användes 20 studiodagar, som ägnades antingen åt inspelningar och/ eller åt mixningar av inspelningar. Första studiobesöket ägde rum måndagen den 11 februari och det sista ägde rum onsdagen den 30 oktober. Däremellan förekom ett antal viktiga dagar då gruppen släppte singlar och/ eller LP-album. Eftersom det gjordes så många studiosessioner under 1963, handlar detta tredje avsnitt i serien om de studiosessioner som ledde fram till deras debutalbum Please Please Me, som släpptes i UK fredagen den 22 mars 1963. Inspelningar gjorda måndagen den 11 februari 1963 enna inspelningsdag har, allt eftersom tiden har gått, blivit en av de mest omtalade inspelningsdagarna i The Beatles inspelningshistoria. Och anledningarna är flera, men den främsta och mest kända anledningen är nog att John, Paul, George och Ringo spelade in hela sitt första album på denna enda dag. Inspelningarna denna dag, anses vara de förmodligen mest effektiva 585 inspelningsminuterna (motsvarar 9 timmar och 45 minuter) någonsin! Nu är detta inte riktigt sant om man ska vara väldigt noggrann. Mer om detta nedan. Men det som stämmer med verkligheten är det faktum, att man efter den dags inspelningar hade ett låtmaterial som, efter mixningar och fler inspelningar, resulterade i gruppens första album Please Please Me, och som innehöll hela 14 låtar! Vad är då den noggranna sanningen? Jo, den 11 februari spelade man in elva olika låtar, varav tio kom att hamna på LP:n Please Please Me. Den enda låt som inte kom med på LP:n av dessa inspelningar var låten Hold Me Tight. Den kom i stället att hamna på gruppens andra album With The Beatles. Nu hade man alltså tio låtar från dagens inspelningar, som skulle hamna på gruppens första album. De fyra övriga låtarna, som man hade spelat in tidigare, var Love Me Do, P.S. I Love You, Ask Me Why och Please Please Me. I samband med succén med singeln Please Please Me, ansåg George Martin, med all rätt, att nu måste det smidas medan järnet är varmt. Nu gällde det att få fram ett antal låtar så att man kan få ut ett LP-album fort. Vad hade grabbarna att komma med, förutom de redan tidigare inspelade låtarna? Jo, man plockade helt enkelt låtar från deras vid det här laget väl inövade scenrepertoar. Det kan tyckas att bandet inte skulle kunna ha så mycket att komma med redan i februari 1963, men när man betänker att grabbarna hade spelat nära nog varje dag, varje vecka, varje månad live för olika typer av publik sedan mitten av 1960, för- beatlesnytt 169 9 11
står man att deras repertoar hade blivit förfinad vi det här laget. Och att det dög till ett komplett album, råder det idag ingen tvekan om. Så George Martin bokade in gruppen till två inspelningstillfällen denna dag. Den första sessionen var inbokat mellan kl. 10.00 och 13.00 och den andra var inbokat mellan kl. 14.30 och 18.00. Senare när man väl kommit igenom de två första inspelningssessionerna, bokade man in en tredje och sista inspelningssession mellan kl. 19.30 och 22.45. George Martin räknade kallt med under förutsättning att deras röster skulle hålla att grabbarna skulle hinna med att spela in tio låtar inom tio timmar under detta intensiva inspelningsdygn. 1963 var en av de kallare vintrarna i England och The Beatles hade turnerat upp och ner i landet alldeles innan det var dags för inspelningarna denna dag. Så rösterna, var inte in bästa skick. John Lennon körde hårt med halstabletter för att klara sig igenom det hela på ett anständigt sätt. Under det första inspelningspasset hann man bara med att spela in två låtar, båda komponerade av McCartney-Lennon. (jo tittar man på albumet Please Please Me står det faktiskt McCartney-Lennon som kompositörer och inte Lennon-McCartney som sedan blev den vanliga ordningen). Man började med There s A Place med John som solosångare. Sedan spelade man in en låt som till en början hade arbetsnamnet Seventeen. Den slutliga titeln blev som bekant I Saw Her Standing There, med Paul som solosångare. När man väl hade avverkat den första inspelningssessionen, var det dags för lunchrast. Grabbarna ville överraskande stanna kvar i studion och fortsätta med repetitionerna. Vilket de också gjorde medan George Martin och ljudteknikerna Norman Smith och Richard Langham gick till en närbelägen pub och intog en paj och en öl. De hade aldrig varit med om att en grupp hade hoppat över lunchen utan fortsatte att repetera! Den andra sessionen inleddes med A Taste Of Honey, en låt som är skriven av Bobby Scott och Rick Marlow som ett instrumentalt tema till Broadwayuppsättningen 1960 av pjäsen med samma namn. Själva pjäsen är engelsk och hade premiär 1958. Pauls röst är här dubblerad, vilket man gjorde för att göra sången lite mer fyllig. Man dubbade tagning nummer fem och nummer sju och lade tagningarna lite osynkroniserat. Detta var den enda gången man gjorde på detta sätt under dagens inspelningar. Därefter fick George ta över solosången i Lennon-McCartneys Do You Want To Know A Secret. Den bästa versionen var tagning nummer åtta med bakgrundssång och två trumstockar som slogs mot varandra och som sedan lades på tagning nummer sex. Efter det att The Beatles hade spelat in Do You Want To Know A Secret gavs den bort till en annan artist i Brian Epsteins artiststall Billy J. Kramer with The Dakotas. Bara en dryg månad efter The Beatles inspelning av låten den 14 mars gick Billy J. Kramer with The Dakotas in i Abbey Road Studios och spelade in sin version av låten, som också blev gruppens debutinspelning. Och låten hamnade snabbt på Englandslistans första plats! The Beatles jobbade vidare med There s A Place, där man dubblerade munspelet och dubblerade handklappningarna på Seventeen. Sedan gav man sig i kast med McCartney-Lennon-låten Misery, som från början faktiskt skrevs för sångerskan Helen Shapiro! Hon spelade dock aldrig in låten. Det lite udda med denna inspelning var att man spelade in den med dubbel hastighet på inspelningsbandet, med hastigheten 30 ips (inch per second) i stället för den normala hastigheten av 15 ips. Detta gjorde man för att det skulle bli lättare att lägga på pianospelet i den slutliga inspelningen/mixningen. Under kvällssessionen gick det mycket snabbare med inspelningarna. Paul spelade in hela 13 tagningar av Hold Me Tight, varav bara två var kompletta. Anledningen till att det blev så många tagningar, var att man hade inte mindre än 12 9 beatlesnytt 169
fem felaktiga introduktioner, ett avbrott och fyra försök att få till slutet på låten. Det sades att man skulle få ihop det hela genom att editera samman tagningarna nio och 13. Men senare dokumentation visar att det inte blev så. När man väl hade fått ihop låtarna till albumet, blev Hold Me Tight överflödig och blev aldrig släppt. Och så har det förblivit, eftersom tapen inte längre finns! Istället spelade man in låten på nytt vid ett senare tillfälle och det är den versionen som är med på gruppens andra album With The Beatles. Sedan tog man sig an fem coverversioner på raken. John sjöng solosång på Anna (Go To Him), skriven av Arthur Alexander. Ringo sjöng solot för första gången den här dagen genom att spela in låten Boys, som Shirelles hade gjort känd med sin inspelning 1960. Låten är skriven av Luther Dixon och Wes Farrell. Ringo satte låten med en tagning ingen dålig debut! Den tonade avslutningen fick man till vid mixerbordet den 25 februari. Sedan sjöng John, Paul och George låten Chains, en låt som blev en liten hit med gruppen The Cookies, som var kompband till artisten Little Eva. Chains är skriven av det då äkta paret Gerry Goffin och Carole King. Nästa låt framförde John och det var Baby It s You, som blev en hit med The Shirelles. Baby It s You är skriven av Burt Bacharach och Luther Dixon (krediterad som Barney Williams på skivetiketterna) (musik) och Mack David (text). Klockan hade nu närmat sig 22 och studion skulle i princip stängas för dagen. Det var bara en låt kvar att spela in. Alla begav sig till studions lunchrum, där de slog sig ner, tog en kopp kaffe med kakor och började diskutera vilken låt som skulle bli den sista som de skulle spela in denna historiska dag. Många förslag var uppe till diskussion och Norman Smith, studioteknikern, minns: Someone suggested they do Twist And Shout the old Isley Brother s number with John taking the lead vocal. But by this time all their throats were tired and sore it was 12 hours since we had started working. John s, in particular, was almost completely gone so we really had to get it right first time, the Beatles on the studio floor and us in the control room. John sucked a couple more Zubes (halstabletter red.anm.) had a bit of a gargle with milk and away we went. Det John sjöng i den första tagningen (av två) av Twist And Shout är det som vi alla kan njuta av på albumet än idag. Onekligen, enligt många, ett helt fantastiskt rock n roll-framförande, både vokalt och instrumentalt. Under två och en halv minut pressar John Lennon sin röst till det yttersta. Det är nästan så att stämbanden går av! Och ackompanjemanget går inte heller av för hackor! Klockan hade blivit 22.30 och The Beatles hade genomfört inspelningarna till sitt debutalbum! Förutom historien om att spela in låtar till ett helt album inom strax under 10 timmar, så är själva upplevelsen av John Lennons framförande av Twist And Shout, som skrevs av Phil Medley och Bert Russell 1962, helt unik i Del 3 musikkretsar. Och de som var på plats när det verkligen hände påverkades direkt. Rickard Langham minns: I was ready to jump up and down when I heard them singing that. It was an amazing demonstration. Cris Neal hade oannonserat kommit in i kontrollrummet en trappa upp i studio två, för att höra sig för hur inspelningarna gick. Han minns definitivt hur det var: John was stripped to the waist to do his most amazingly raucous vocal. The next morning Norman Smith and I took a tape around all the studio copying rooms saying to everybody: What the hell do you think of this!. Och även George Martin var mäkta imponerad: I don t know how they do it. We ve been recording all day but the longer we go on the better they get. Myten säger att det bara blev en tagning av Twist And Shout, men enligt den dokumentation som finns och som skrevs ner när inspelningarna ägde rum, beatlesnytt 169 9 13
gjordes två inspelningar, och den andra inspelningen var komplett och inte med någon misslyckad introduktion eller avbrott av annat slag. Fakta Inspelningar gjorda den 11 februari 1963, Studio Two. Session nr 1: kl.10.00-13.00: There s A Place (tagning 1-10) och Seventeen (arbetsnamnet för I Saw Her Standing There) (tagning 1-9). Session nr 2: kl. 14.30-18.00 A Taste Of Honey (tagning 1-5), Do You Want To Know A Secret (tagning 1-8), A Taste Of Honey (tagning 6-7), There s A Place (tagning 11-13), Seventeen (tagning 10-12) och Misery (tagning 1-11), Session nr 3: kl. 19.30-22.45 Hold Me Tight (tagning 1-13), Anna (Go To Him) (tagning 1-3), Boys (tagning 1), Chains (tagning 1-4), Baby It s You (tagning 1-3) och Twist And Shout (tagning 1-2). Producent: George Martin. Tekniker: Norman Smith. Andre tekniker: Richard Langham. Inspelningar gjorda måndagen den 20 februari 1963 id detta tillfälle gjor- inga inspelningar des med The Beatles. Detta var en session där teknikerna främst arbetade med det som kallas för Superimpositions (SI). Man gjorde överdubbningar av befintliga inspelningar. George Martin ledde arbetet som vanligt och lade dessutom på egna inspelningar! På låten Misery la han på sitt eget pianospel. På låten Baby It s You spelade han först celesta*) och sedan piano. Pianospelet togs dock inte med i den slutliga mixningen av låten. Stuart Eltman var Georges vanliga balansingenjör vid inspelningar av annan musik än popmusik. Men han kom att hoppa in lite då och då även i samband med inspelningarna med The Beatles. Geoff Emerick, här endast 17 år ung(!) hade hand om inspelningsutrustningen. Geoff kom att bli väldigt betydelsefull i samband med inspelningarna som gjordes med The Beatles 1966 och framåt. Fakta Superimpositions (SI) gjorda den 20 februari 1963, Studio One. Session 1: kl. 10.30 13.00 Misery (SI-tagning 12-16) och Baby It s You (SI-tagning 4-6) Producent: George Martin. Tekniker: Stuart Eltman. Andre tekniker: Geoff Emerick. *) Celesta är ett klaverinstrument med hängande metall- eller glasstavar istället för strängar. Därigenom är den ett slags klockspel som spelas med tangenter i stället för med klubbor. Den har ett omfång från ettstrukna C till femstrukna C, men noteras en oktav lägre. Celestan ingår ibland i symfoniorkestern i verk från 1900-talet och senare. Den spelas vanligtvis av en pianist. Inspelningar gjorda måndagen den 25 februari 1963 tt tillfälle till då The Beatles själva inte var på plats. Den här studiosessionen ägnades helt åt att skapa mastrarna till både stereo- och monversionen av albumet Please Please Me. Även om albumet var inspelat på ett tvåspårsband som alla inspelningar med The Beatles fram till inspelningen av I Want To Hold You Hand finns det dem som undrar varför stereoversionen av albumet har den uppdelning mellan höger och vänster kanal som den har med instrumenten i vänster kanal och sången i höger kanal. George Martin förklarar: The reason I used the stereo machine in twin-track form was simply to make the mono better, to delay the vital decision of submerging the voices into the background. I certainly didn t separate them for people to hear them separate! ( Anledningen till att jag använde mig av stereomaskinen med två spår var för att göra det enklare att göra monoversionen bättre och att dra ut på det viktiga beslutet att lägga in sången i bakgrunden. Jag separerade verkligen inte sången för att man skulle höra dem separat! ) En del föredrar stereoversionens separation. Men vill man lyssna på ett bättre ljud totalt, så är det monoversionen som gäller. I nästa nummer av BN, fortsätter jag med avsnitt fyra, och fortsätter då med att berätta om inspelningarna som gjordes efter den 25 februari 1963. Artillio Bergholtz 14 9 beatlesnytt 169
Fakta Framställning av mono- och stereomastrar (editering och mixning) den 25 februari 1963, Studio One (i kontrollrummet). Session 1: kl. 10.00 13.00 Editering av Seventeen (tagning 9 och 12), monomixning av Anna (Go To Him) (tagning 3), monomixning av Boys (tagning 1), monomixning av Chains (tagning 1), monomixning av Misery (tagning 16), monomixning av Do You Want To Know A Secret (tagning 8), monomixning av There s A Place (tagning 13), monomixning av Seventeen (editering av tagning 9 och 12), monomixning av Twist And Shout (tagning 1), monomixning av A Taste Of Honey (tagning 7), stereomixning av Anna (Go To Him) (tagning 3), stereomixning av Boys (tagning 1), stereomixning av Chains (tagning 1), stereomixning av Misery (tagning 16), stereomixning av Baby, It s You (tagning 5), stereomixning av Do You Want To Know A Secret (tagning 8), stereomixning av There s A Place (tagning 13), stereomixning av Seventeen (editering av tagning 9 och 12), stereomixning av Twist And Shout (tagning 1) och stereomixning av A Taste Of Honey (tagning 7). Session 2: kl. 14.30 17.45 Editering av Please Please Me (tagning 16,17 och 18), monomixning av Ask Me Why (tagning 6), monomixning av Misery (tagning 16), monomixning av Baby It s You (tagning 5), stereomixning av Ask Me Why (tagning 6), stereomixning av Please Please Me (editering av tagning 16, 17 och 18), stereomixning av Love Me Do (från monoremixningen av inspelningen gjord den 11 september 1962), stereomixning av P.S. I Love You (från monoremixningen gjord den 11 september 1962) och stereomixning av Misery (tagning 16). Producent: George Martin. Tekniker: Norman Smith. Andre tekniker: A.B. Lincoln. Sitarens mästare Ravi Shankar har gått ur tiden Shankar, som rättmätigt kan anses vara den mest kända indiska musikern i modern tid, har samarbetat med storheter som George Harrison, Yehudi Menuhin, Philips Glass och John Coltrane, vilka alla representerar olika musikstilar. Shankar har vunnit flera utmärkelser: tre Grammys, bland andra en för albumet Concert For Bangla Desh med George Harrison 1972 och han fick dessutom Stickan Anderssons Polarpris 1998. Mest känd för oss Beatlesälskare har Shankar blivit genom sitt samarbete med George Harrison, som träffade Ravi 1966 och studerade under honom i Indien några månader på hösten. George hade fuskat med sitaren redan året innan på Norwegian Wood (This Bird Has Flown) från albumet Rubber Soul men det är framför allt på Within You Without You på albumet Sgt. Pepper s Lonely Hearts Club Band som den klassiska indiska musiken och Shankars inflytande hörs. Shankar har två döttrar; den kritikerhyllade sångerskan Norah Jones och Anoushka Shankar, en av dagens mest framträdande sitarspelare. Anoushka kommer dessutom till Sverige den 7 juni och uppträder på Clandestino Festival på Stora teatern i Göteborg. Artillio Bergholtz beatlesnytt 169 9 15
Staffan Olander om 50 år med The Beatles. Del 1. I BN nr 167 och på vår hemsida puffade vi ordentligt för tre kommande radioprogram i P4 Musik av och med Staffan Olander om The Beatles och deras 50-årsjubileum, vilka alla sändes i oktober 2012. Vad innehöll då de tre programmen, förutom en hel del förväntad Beatlesmusik? I den här artikeln redovisar jag främst de godbitar som Staffan Olander bjöd på i det första programmet. Den makalösa framgången. Programmet sändes söndagen den 7 oktober 2012 i P4 Musik mellan kl. 23.05 och 00.00. Följande låtar spelades i programmet: The Beatles From Us To You från BBC:s originaltape. Bill Justis Raunchy från originalsingeln (UK). The Beatles That ll Be The Day från albumet The Beatles Anthology. The Beatles Ain t She Sweet från albumet The Beatles Anthology. Tony Sheridan, The Beatles My Bonnie från albumet The Beatles Anthology. The Beatles Love Of The Loved från Deccagone. The Beatles Love Me Do från albumet The Beatles Anthology. The Beatles How Do You Do It från albumet The Beatles Anthology. The Beatles Love Me Do från albumet Past Masters (med Ringo vid trummorna!). The Beatles Please Please Me från albumet Please Please Me. The Beatles Ask Me Why från albumet Please Please Me. The Beatles She Loves You från Sveriges Radios originaltape av inspelningen torsdagen den 24 oktober 1963 i Karlaplanstudion i Stockholm. The Beatles Till There Was You från albumet The Beatles Anthology. The Beatles Twist And Shout från albumet The Beatles Anthology. The Beatles Komm, Gib Mir Deine Hand från albumet Past Masters. The Beatles Twist And Shout från albumet The Beatles Story på Captiol Records. The Beatles All My Loving från Johanneshovs Isstadion 1964. Godbitarna från detta det första programmet kan sammanfattas i nedanstående fem punkter: 1. Aktuell telefonintervju med Raymond Jones, som var den som besökte Brian Epsteins skivbutik och frågade efter My Bonnie med The Beatles i oktober 1961. 2. Pete Best berättar om hur han fick sparken från The Beatles i augusti 1962. 3. Studiochefen Ken Townsend på Abbey Road berättar om chocken när han träffade The Beatles första gången. 4. En helt unik Beatlesinspelning från gruppens besök i Stockholm 1964. 5. Dansk Radio och Radio Syd intervjuar The Beatles i Köpenhamn i juni 1964. Detta första program täcker in tidsperioden från slutet av 1950-talet fram till det stora genombrottet i U.S.A. 1964. Staffan inleder med att berätta lite om Beatlarna, deras föräldrar och om livet i Liverpool i slutet av 1950-talet. Beatlesstoryn går 16 9 beatlesnytt 169
vidare med hur John i mars 1957 bildade gruppen Quarrymen och hur lördagen den 6 juli 1957 blev en milstolpe i Beatles historia. Det var ju nämligen då, lördagen den 6 juli 1957 i Woolton, en förort till Liverpool, vid Woolton Parish Church i St Peter s Church Field. Där spelade John Lennon med sitt band The Quarrymen. I publiken fanns bland andra Paul McCartney. Paul fick erbjudande om att bli medlem i gruppen efter det att han visat vad han kunde göra med sin gitarr. En av de saker som imponerade på John var att Paul visste hur man stämde en gitarr! Historien rullar på med hur Paul i början av 1958 lärde känna George Harrison och sedan introducerade George för John. George spelade upp låten Raunchy och John blev tillräckligt imponerad för att ta med honom i bandet. Nu bestod The Quarrymen av John, Paul, George samt Colin Hunton på trummor och John Lowe på piano. Den 12 juli 1958 gick The Quarrymen till Philips Sound Recording Service, där de spelade in låtarna That ll Be The Day, skriven av Buddy Holly och In Spite Of The Danger (finns på Anthology nummer 1) skriven av den lite udda konstellationen Paul och George! Efter inspelningen gick grabbarna därifrån med var sin lackplatta av låtarna. Slitningar i gruppen gör att bandmedlemmar kommer och går men John, Paul och George är med hela tiden. Allt eftersom tiden gick, bytte gruppen namn på löpande band: Från The Quarrymen via The Rainbows, Long John & The Silver Beatles, The Silver Beatles till The Beatles. Man spelar på Casbah Club i Liverpool, vilken drevs av Mona Best. Hennes son Pete Best blev snart gruppens trummis. Staffan berättar vidare om äventyren i Hamburg, där man spelade på ställen som Indra Club, Kaiserkeller, Top Ten och det legendariska Star-Club. Till Tyskland följde även Johns konstpolare Stuart Sutcliffe. Nu bestod gruppen således av John, Paul, George, Pete och Stuart. Gruppen fick också inspelningskontrakt med Polydor och med Bert Kaempfert som producent spelade man 1961 in ett antal låtar främst som kompgrupp Den svenska singeln: Please Please Me/Love Me Do på Odeon SD 5937. Första utgåvan släpptes den 5 mars 1963. Singeln med ovanstående variant av konvolut (smalare högerkant!) släpptes först 1965. Foto: EMI. till den då mer kände sångaren Tony Sheridan. Den viktigaste inspelningen som gjordes då är förmodligen My Bonnie, som faktiskt hamnade på 15:e plats på den tyska topplistan German Hitparade. Den 28 oktober 1961 besöker Raymond Jones Brian Epsteins skivbutik NEMS i Liverpool och frågar efter låten My Bonnie beatlesnytt 169 9 17
med The Beatles. Detta har vi läst om i många olika sammanhang. Är detta sant eller är det bara en så kallad skröna? Svaret får vi direkt, genom att vi får lyssna till en del av en telefonintervju som Staffan Olander nyligen har gjort med denna Raymond Jones. Så här utspann sig delar av telefonintervjun med Raymond Jones (RJ) som Staffan Olander (SO) gjorde, drygt 50 år efter det att Raymond klev in i Brian Epsteins skivbutik: RJ: Hello. SO: Hello, Raymond. It is Staffan Olander calling from Sweden. If you would like to tell us briefly the story of how you became interested in that single My Bonnie and how you went to NEMS and met Brian. RJ: I just happened to ramble over to NEMS and Brian Epstein was there and I wanted a record by the Beatles. He looked it all up on whatever he had. There was no computer there. He found out it wasn t the Beatles, it was Tony Sheridan. And they were not even called the Beatles. They were called the Beat Brothers, something like that. It turns out it was right you know. It was the Beatles. I though I was going to buy a Beatle record. SO: Have you still got the record, Raymond? RJ: No, no. Actually I had the record and the book. It was always in the office the record and the book together. And one day, mysteriously, it went missing. And nobody knows where they are. But never mind. All I did was buy a record. SO: And what an important one you bought. RJ: I m afraid it was. It was a very important record. That s my only claim to fame, really. Raymond Jones nyfikenhet ledde bland annat till att Brian Epstein sökte upp the Beatles på The Cavern Club. Man kan ju onekligen fråga sig vad som hade hänt om inte Raymond Jones hade besökt Brian Epsteins musikaffär och frågat efter just den här plattan. Raymond Jones berättade också att han är rätt besviken på att Beatlarna aldrig har hört av sig till honom. Däremot har Brian Epstein i sin bok A Cellarful Of Noise gett Raymond Jones hela förtjänsten att han lärde känna The Beatles. Hur som helst, den 9 november 1961 beger sig Brian till The Cavern Club för att träffa och se på The Beatles. Snart kommer han överens med killarna om att han skulle kunna tänka sig att bli manager för gruppen. Vid deras första möte, hemma i Brian Epsteins villa, dyker till en början bara tre av beatlarna upp. Paul saknas. Brian Epstein berättar att han sa till de tre som var på plats: How can he be so late for an important thing? George Harrison svarade: Well, he may be late, but he s very clean. Paul kom slutligen och man skrev ett managementkontrakt. Staffan för storyn vidare genom att berätta om inspelningarna på skivbolaget Decca i London på nyårsdagen 1962 och att bolaget nobbade The Beatles och i stället skrev kontrakt med Brian Poole And the Tremeloes. Mannen som tog det beslutet fick sedermera sparken från Decca. Brian hade dock nytta av banden från inspelningarna på Decca och jagade vidare bland sina kontakter hos de olika tänkbara skivbolagen. I samband med att Brian ville göra en kopia av banden fick han tips om att ta kontakt med George Martin. Enligt en anteckning i George Martins almanacka, var det den 13 februari 1962 som Brian träffar George Martin för första gången. Andra uppgifter säger att det var först den 9 maj som Brian och George träffades. Vi har skrivit lite om denna oklarhet i förra numret. George var dock inte imponerad av inspelningarna, men artigt nyfiken och bjöd in grabbarna till att komma till Abbey Roadstudion den 6 juni för provspelningar. Den som var chef för studion då, var Ken Townsend (KT). Vad mindes han från sitt första möte med The Beatles? SO: When did you first meet the Beatles here at Abbey Road? KT: The first time that I met The Beatles here at Abbey road was on the 6th of June 1962 when they came in for what was built for a commercial test. They came in here in Studio 2. SO: What did you first think about The Beatles? KT: When we first saw them, Norman Smith, who later became Hurricane Smith, saw them walking in. We were quite chocked by their appearance because in those days classical musicians had long hair and pop musicians had short hair. And here we had musicians who had long hair and yet were pop. And also when we met them, of course, they had a very strong Liverpool accent which down south here in London we weren t particularly used to. So 18 9 beatlesnytt 169
we were quite taken back by their visual aspect as much as anything. Det var vid det här tillfället den 6 juni som man spelade in den tidigare versionen av Love Me Do. Den här inspelningen var bortglömd och försvunnen väldigt länge, men George Martins hustru Judy hittade den hemma i garderoben i form av en lackplatta, som sedan fick komma med på Antologiskiva nr 1 som släpptes 1995. George var inte speciellt nöjd med inspelningen, men kände ändå att det kanske fanns någonting i gruppen som man skulle kunna bygga på. Han gillade dock inte Pete Bests trumspel, vilket medförde att Brian Epstein fick meddela Pete att han fick lämna bandet. Så här berättar Pete Best (PB) själv för Staffan Olander (SO) från ett tidigare tillfälle: SO: After this recording session, George Martin wasn t too happy with the result. And then you suddenly had a very sad message from George who told you his reaction. PB: It was Brian, actually. I didn t realize that there had been a criticism about my drumming or anything like that. I suppose it was August the 15th or 16th 1962. I played the Cavern the night before. Brian asked me to come to the office the following morning. I just thought it s going to be another one of our business meetings. So I went in. I could tell by Brian s mood and body language it wasn t the normal calm, pleasant Brian. Brian said: Pete, I simply don t know how to tell you this, but the boys want you out. And it has been arranged that Ringo will join the band on Saturday, so it was already wrapped up and delivered. Den 19 augusti debuterar Ringo Starr (Richard Starkey) som The Beatles ordinarie trummis. Här finns dock andra uppgifter som säger att det var den 18 augusti som Ringo debuterade i The Beatles på heltid. Varför Pete egentligen fick lämna gruppen, har det spekulerats om allt sedan det ägde rum. Pete själv har nämnt att det kan kanske inte hade med trummandet att göra egentligen, utan mer med det faktum att han var den som var populärast bland den kvinnliga delen av gruppens fans. Staffan berättar vidare om hur de återvände till Abbey Road studion den 4 september 1962 och hur motvilligt de spelade in How Do You Do It. Det var således tänkt att detta skulle bli The Beatles första singel. Men grabbarna var inte speciellt tända på att spela in andras material. De ville spela in eget material. De lyckades tjata till sig möjligheten att spela in Love Me Do en gång till. How Do You Do It glömdes bort fram till våren 1963, då George Martin gjorde en inspelning av låten med gruppen Gerry & The Pacemakers, som fick en stor hit med den. Beatles gjorde i stället nya försök med Love Me Do och den 5 oktober 1962 var den första Beatlesplattan ute i handeln. George Harrison: Remembering first hearing that song on the radio. That was the best possible time. We knew it was to be on 7.30 on Thursday night on Radio Luxemburg. Tempot ökade nu hela tiden En bild på The Beatles på Skansen i Stockholm den 30 oktober 1963 fick bli omslag till EP:n All My Loving på Parlophone GEP 8891, utgiven den 30 januari 1964. Motsvarande CD-utgåva släpptes den 18 november 1993 av The Beatles Information Center i samband med 30-årsjubileumet av The Beatles första besök i Sverige. Foto: EMI för The Beatles. Inspelning och utgivning av den andra singeln Please Please Me, följt av inspelning av det första albumet med samma titel och med 14 låtar, varav tio spelades in den 11 februari 1963. Framgången spred sig även till Sverige. Redan i februari 1963 gav EMI ut 300 exemplar av den första singel. Den 23 augusti 1963 träffade Klas Burling The Beatles för första gången. Här får vi lyssna på den allra första av många av Klas Burlings intervjuer med the Beatles. Spex för nästan hela slanten. Däremellan fick Klas Burling (KB) möjlighet att ställa en för oss svenskar extra intressant fråga: KB: You ve had some hits in Sweden. beatlesnytt 169 9 19
And have you ever thought about coming to Sweden? Ringo: We d like to, you know, but we re so busy at the moment. I don t think we ll get there until sometime next year, if we go at all. Paul: We d wanna come. Because we d heard about the girls in Sweden. Vi behövde dock inte vänta länge på det första besöket av The Beatles. Redan den 23 oktober kom de till Sverige för en hel veckas turné. Man började med en inspelning för Sveriges Radio i Karplanstudion i Stockholm, vilket följdes av konserter i Karlstad, Stockholm, Borås, Göteborg och Eskilstuna. Man avslutade sin turné med att delta i inspelningen av tv-programmet Drop In den 30 oktober. Så var det dag för lite radiohistoria! Vi får här höra hur det låter när Klas Burling (KB) presenterar konserten i Karlaplanstudion den 24 oktober 1963: KB: Mycket välkomna till Karlaplanstudion där vi i kväll har verkligt fina gäster. Ni ska få höra The Beatles. Ni kommer också att få höra en gästartist som är Hasse Rosén med the Northmen. Vi ska börja på en gång. Och jag säger bara det att vi här har besök av John, George, Paul och Ringo! The Beatles! Så drar grabbarna igång med She Loves You till publikens jubel. Bandet Beatles var inte alltid populärt bland de vuxna. Det blev en hel del rubriker i tidningarna. Men måttet var väl nästan rågat när en förälder anmälde The Beatles för Barnavårdsnämnden i Stockholm! Inför avresan tillbaka till London, fick Klas Burling (KB) ännu en intervju: KB: Well, Paul, it s being great having you and all the other Beatles here in Sweden. Can I ask you now? What are you going to do in England straight after returning home? Paul: We go right back to England. I think we got an afternoon off. The day after that, on the Friday, we start the first night of our big tour in England. A five week tour. It s a long time. On Monday we do the Command Performance for the Queen. Big thing, you know. We do that on Monday and then we carry on with the tour going all over England. Staffan fortsätter med att berätta om måndagen den 4 november på Prince of Wales Theatre i London, där de uppträder för The Queen och många andra prominenta gäster. Vi får lyssna till slutet av Paul McCartneys framförande av Till There WasYou. Därefter följer John Lennons klassiska uppmaning till publiken, där han ber dem som sitter på de billigare platserna att applådera, medan de övriga bara behöver rasslar med juvelerna. Sedan drar man igång med Twist And Shout. Deras första julshow går för fulla hus och sedan bär det av till Paris. När man är där passar man på att spela in tyska versioner av She Loves You och I Want To Hold Your Hand. Beatlarna själva tyckte att de var rent nonsens att göra tyska inspelningar för den tyska marknaden. Och de fick faktiskt rätt. Även tyskarna föredrog originalutgåvorna. Därför blev det aldrig några fler tyska inspelningar än just dessa två. Sent en natt under vistelsen i Paris, kommer det plötsligt ett telegram från Capitol i USA, som informerar om att I Want To Hold Your Hand bara över en natt, har gått upp på första platsen på amerikalistan. Brian Epstein lägger snabbt om planerna i sin kalender för att se till att gruppen snarast möjligt kan resa till USA och försöka erövra även den kontinenten. Beatles uppträder i Ed Sullivan Show och gör formidabel succé i hela USA. Sedan rusar livet vidare med konserter, inspelningen av den första långfilmen A Hard Day s Night och inspelningen av en ny skiva till filmen med mera. Vid besöket i Köpenhamn har Ringo ersatts av Jimmy Nicol på trummor. Ringo var på sjukhus för att operera bort sina mandlar. Så här berättar Jimmy Nicol (JN) när The Beatles kommer till Köpenhamn i juni för Dansk Radio: Reportern: And you Jimmy, you re the new man on the team. What do you think of being with The Beatles? JN: It s marvelous, you know. I ve never experienced anything like this before. I have been on similar things to this, but nothing like this at all. Reportern: People in Denmark sometimes ask are you really playing good music. Or is it just because you ve forgotten to have a haircut that you ve become so popular? Paul: Well, we ve sometimes asked that ourselves. We don t know the answer. You might. Do you know it? 20 9 beatlesnytt 169