YTTRANDE 2006-12-07 Alecta pensionsförsäkring, ömsesidigt FI Dnr 06-10630-200 Finansinspektionen Box 6750 113 85 STOCKHOLM Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om val av räntesats för att beräkna livförsäkringsavsättningar och vissa andra försäkringstekniska avsättningar (FI Dnr 06-10630-200) Sammanfattning Alecta pensionsförsäkring, ömsesidigt avstyrker Finansinspektionens förslag till diskonteringsränta för beräkning av tjänstepensionsavsättningar. Vi anser inte att FIs förslag till föreskrift för bestämmande av diskonteringsränta är motiverat då FI redan i nuvarande vägledning gjort en mycket försiktig tolkning av EUdirektivets text om aktsamma diskonteringsräntor. Mot denna bakgrund vore det bättre om FI istället klargjorde att svenska swapräntor kan betraktas som ett uttryck för riskfria marknadsräntor. Om FI för jämförbarhetens skull vill föreskriva en exakt beräkningsmetod för diskonteringsräntan anser vi att swapräntekurvan är den mest lämpliga att utgå från för ett sådant ändamål. Vi anser att FI överskattar problemen med att några få bolag efter endast tre kvartals tillämpning använder en högre ränta än medianbolaget medan FI underskattar de latenta riskerna som byggs in i ett system där livbolagens solvens till stora delar kommer att bestämmas av marginalpriset på ett lågt utbud av långa svenska statsobligationer.
Allmänna synpunkter som inte är direkt knutna till förslaget Tolkningen av EU-direktivet I EU-direktivet talas det om att aktsamma diskonteringsräntor ska väljas med beaktande av "avkastningen på de motsvarande tillgångar som institutet har och med beaktande av den förväntade avkastningen på framtida investeringar, och/eller marknadsavkastningen på statsobligationer eller andra obligationer med låg kreditrisk". Detta har sedan FI i sin vägledning valt att tolka som räntor utan kreditrisk. I och med detta har den svenska tolkningen redan kommit att hamna i den konservativa delen av det möjliga intervallet. Vi har därmed svårt att se behovet av att ytterligare snäva in denna tolkning genom att i praktiken fastslå att det enbart är svenska statsobligationsräntor som får ligga till grund för härledning av diskonteringsräntor. Det vore betydligt mer i linje med EU-direktivet att utifrån gällande restriktiva svenska vägledning (räntor utan kreditrisk) acceptera svenska swapräntor som uttryck för marknadsräntor utan kreditrisk. Systemrisker Ur ett matchningsperspektiv råder det ett strukturellt underskott på svensk ränterisk. Livbolagens ränterisk på skuldsidan överstiger vida det samlade utbudet av ränterisk. Detta förhållande är inget nytt och kommer inte att ändras på kort sikt. Tjänstepensionsdirektivets införande, med fokus på marknadsvärdering av både skuldoch tillgångssida, har dock ökat incitamenten för livbolagen att reducera sin ränterisk vilket i sin tur redan skapat en ökad efterfrågan på långa statspapper. Detta är inget unikt svenskt fenomen, eftersom regelverkstrenden är densamma världen över, men effekterna riskerar att bli större här på grund av livbolagssektorns relativa storlek. Valet av beräkningsmetod för diskonteringsräntan kommer inte på kort sikt påverka de potentiella obalanserna på räntemarknaden. Vi tror dock att en föreskrift som entydigt pekar ut svenska statspapper kommer att öka risken för en osund marknadsdynamik. Genom att acceptera swapräntor som uttryck för riskfria räntor tror vi att dynamiken på marginalen kommer att förbättras. Diskonteringsräntan blir något mindre beroende av ett allt mindre utbud av svenska statsobligationer. 3 kap. Val av räntesats för tjänstepensionsförsäkring 1 Vi anser att FI ska behålla nuvarande vägledning kring hur diskonteringsräntan ska fastställas.
Vi ser inte att förslaget ligger i linje med tidigare vägledning från FI (t.ex. Tjänstepensionsföretag en vägledning -, 2006-05-22). Hittills har FIs föreskrifter möjliggjort att härleda den riskfria räntan från instrument med låg kreditrisk. Så sent som i kommentarerna av remissyttrandena över Trafikljusmodellen (Dnr 05-6294, 2005-11- 08) skriver FI på sid. 3 1st. Dessutom är instruktionen för skuldvärdering omformulerad så att räntan på statsobligationer inte utgör ett bindande tak för diskonteringsräntan. och följer upp med En central del i den förändring av regelverk som pågår, bl.a. införandet av tjänstepensionsdirektivet, är att detaljstyrningen ska minska och att bolagen ska ta ett större ansvar. Valet av metod för beräkning av en diskonteringsränta i linje med aktsamhetsprincipen för värdering av de försäkringstekniska avsättningarna kommer således till större del att ligga på bolaget. Med förslaget gör i så fall FI helt om i dessa frågor vilket vi tycker är olyckligt. Det riskerar att öka räntepressen i långa svenska statsobligationer. Denna press finns redan idag trots att branschen överlag har väldig god solvens. Vad som skulle hända i ett läge med betydligt sämre solvenssituation vet vi inte. Vi är dock övertygade om att ifall föreskrifterna enligt förslaget implementeras ökar risken för att branschen hamnar i en instabil situation den dag då räntan faller rejält. Att som FI i Finanssektorns stabilitet ( 2006:14 Dnr 06-8853-600 sid. 38-40) hänvisa till att inga nämnvärda effekter kan spåras av de senaste årens nya regler kring diskonteringsräntan är inte helt rättvisande. Dels har systemet inte testats i hårt väder, dels görs jämförelsen med Euroland vilket är en region som är utsatt för liknande lagstiftningsinriktning. Tolkningen skulle möjligtvis kunna vara att pressen på långräntorna är ännu större i Sverige än i Euroland, dvs. att den svenska implementeringen av EUs Tjänstepensionsdirektiv har haft en större negativ inverkan här än motsvarande i Euroland, vilket på sikt är till nackdel för svenska pensionssparare. Huvudargumentet som FI lyfter fram som motiverar förslaget till ny föreskrift är att...fi bedömer möjligheten att ingripa mot institutens val av diskonteringsräntor som begränsad om det inte finns en föreskrift som anger hur räntorna ska beräknas. Vi kan ha förståelse för att den nya tillsynsprincipen som ligger till grund för Tjänstepensionsdirektivet innebär utmaningar för FI men vi kan inte se att detta ska lösas genom att den svenska livbolagsbranschen ska utsättas för en än mer restriktiv tolkning av tjänstepensionsdirektivet än övriga EU. 2-3 Vi anser att swapräntor bör kunna användas som proxy för riskfria räntor utan avdrag för kreditrisk. Vi menar att swapspreaden inte primärt är ett uttryck för kreditriskskillnad mellan swapar och statspapper utan i huvudsak är en avspegling av olika
kapitaltäckningskrav och de kostnader som detta medför. Då kreditriskelementet i swapspreaden ligger närmare noll (se mer nedan samt bilaga 1) än storleken på den faktiska swapspreaden föreslår vi att FI i sin tillsyn av bolagen tillsvidare accepterar svenska swapräntor som uttryck för riskfria marknadsräntor, utan avdrag för kreditrisk. Vår bedömning är att swapspreadarna, efter en sådan tillämpning, på sikt kommer att krympa. Om FI i sin tillsyn likväl väljer att utgå ifrån att en viss del (x %) av swapspreaden är ett uttryck för genuin kreditrisk bör man, i stället för att ta ett snitt över 30 dagar på det mest påverkbara segmentet av kurvan, välja ett fast avdrag baserat på mätningar av den genomsnittliga swapspreaden i flera segment de senaste 2-5 åren. Alecta pensionsförsäkring, ömsesidigt Tomas Nicolin Tony Persson
Bilaga 1 Exempel: 100:- nominellt i en 5 årig ränteswap med 3M fixing där man erhåller fast. En swap adderar specifik risk (taget från Finansinspektionens förslag till föreskrifter och allmänna råd om kapitaltäckning och stora exponeringar, 12 kap. 45 ) till en banks kapitalkrav vilket en motsvarande investering i statspapper inte gör. Ben Nominellt Specifik Total riskfaktor Fast 100 1.6% 1.6:- Rörligt -100.25%.25 Totalt 1.85 De flesta europeiska banker har åtminstone 15% som ett avkastningskrav. Om ovanstående swap skulle adderas till en tom balansräkning skulle avkastningskravet uppgå till: Avkastningskrav = 1.85:- *15% = 0.2775:- Vilket motsvarar avrundat 28 baspunkter högre ränta allt annat lika. Om det finns flera swapar mot samma motpart eller pantförskrivningar reduceras exponeringen och därmed kapitalkravet. Hur stor denna reducering är på marginalaffären är svårt att bedöma. Exemplet ovan är framtaget i syfte att illustrera att huvuddelen av den s.k. swapspreaden inte är ett uttryck för kreditrisk utan primärt ett uttryck för den högre kapitalkostnad som en swap får jämfört med ett statspapper för en marginalaktör.