Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige - en avgiftsstudie för 2011
FÖRORD Värme, varmvatten, vatten och avlopp, el och renhållning tillhör de nödvändiga nyttigheterna i alla bostadshus. Sättet som de produceras på inverkar på de boendes komfort och på miljön i stort. Dessutom utgör kostnaden för dem i genomsnitt drygt en tredjedel av den totala boendekostnaden för flerbostadshus. Den sammanlagda kostnaden för dessa nyttigheter uppgår till drygt 50 miljarder kronor varje år för hus som upplåts med hyresrätt och bostadsrätt. Inte minst kostnaderna gör att dessa frågor är viktiga för alla fastighetsägare, bostadsrättshavare och hyresgäster. Också det faktum att många av verksamheterna bedrivs i kommunala eller enskilda monopol innebär att de behöver granskas inte minst med avseende på priserna. Sedan sexton år tillbaka ger Nils Holgerson-gruppen, med representanter från HSB Riksförbund, Hyresgästföreningen Riksförbundet, Riksbyggen, SABO och Fastighetsägarna Sverige, årligen ut rapporten Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Här redovisas fakta bland annat om de prisskillnader som finns mellan olika kommuner. Svenskt Vatten, Avfall Sverige, Energimarknadsinspektionen och Svensk Fjärrvärme har bidragit med faktauppgifter till rapporten. Samarbetet med branschorganisationerna har fungerat väl och har varit till stor fördel för att på ett smidigt sätt skaffa fram korrekta fakta. Samarbetet har också bidragit till en nära nog 100-procentig svarsfrekvens beträffande de flesta priserna. EKAN Gruppen i Jönköping har liksom tidigare år ansvarat för faktainsamling, kvalitetssäkring, rapportskrivning och analys. Också i årets rapport kan konstateras att det är anmärkningsvärt stora prisskillnader mellan leverantörerna. Avgiftsgruppen hoppas därför att rapporten ska bidra till att skapa debatt, vilket förhoppningsvis ska leda till sänkta priser för kunderna. Nils Holgersson-gruppen vill framföra ett stort tack till berörda branschorganisationer och myndigheter för gott samarbete och till EKAN Gruppen för ett väl utfört arbete med årets rapport. Stockholm den 11 oktober 2011 Nils Holgersson-gruppen 2 (39)
Innehållsförteckning FÖRORD... 2 1. SAMMANFATTNING... 4 1.1 FÖRUTSÄTTNINGAR... 4 1.2 ATT JÄMFÖRA TAXOR OCH AVGIFTER... 4 1.3 RESULTAT... 5 2. AVFALL... 10 2.1 SLUTSATSER & IAKTTAGELSER... 10 2.2 RESULTAT... 11 2.3 BAKGRUND OCH FASTIGHETENS FÖRUTSÄTTNING... 12 3. VATTEN OCH AVLOPP... 14 3.1 SLUTSATSER & IAKTTAGELSER... 14 3.2 RESULTAT... 14 4. EL... 16 4.1 SLUTSATSER & IAKTTAGELSER... 16 4.2 NÄTAVGIFTER... 17 4.3 ELPRISER (KONKURRENSUTSATT DEL)... 21 4.3 SAMMANLAGDA ELKOSTNADER INKLUSIVE SKATTER... 23 5. FJÄRRVÄRME... 25 5.1 SLUTSATSER & IAKTTAGELSER... 25 5.2 RESULTAT... 26 5.3 ALTERNATIV TILL UPPVÄRMNING MED FJÄRRVÄRME... 31 6. TOTALKOSTNAD... 33 7. DE TIO STÖRSTA KOMMUNERNA... 35 7.1 AVFALL... 35 7.2 VATTEN & AVLOPP... 36 7.3 EL 37 7.4 FJÄRRVÄRME... 38 7.5 TOTALT... 39 Bilaga 1 och 2 finns också i Excel-format med filnamn NH2011bilaga1o2v111011.xls. Denna rapport tillsammans med mer material finns att hämta hem på www.nilsholgersson.nu. Omslag Foto: Eskilstuna, Naturbild/Hasse Schröder Illustration: Hans Thoursie 3 (39)
1. SAMMANFATTNING 1.1 Förutsättningar Som metod för undersökningen har valts att förflytta en bostadsfastighet till landets alla kommuner och jämföra kostnader för sophämtning, vatten och avlopp, el och uppvärmning. När det gäller uppvärmning har kostnader för fjärrvärme använts i de kommuner där fjärrvärmen är det dominerande uppvärmningsalternativet. I övriga kommuner redovisas en kostnad för alternativ uppvärmning enligt beskrivning i kapitel 5.3 Alternativ till uppvärmning med fjärrvärme. Förutsättningar för fastigheten: Area Antal lägenheter Årsförbrukning Elenergi - Fastighetsel (35A) - Hushållsel (16A) Fjärrvärme - Energibehov - Flöde 1 000 kvm 15 (i medeltal ca 67 kvm/lgh) 15 000 kwh 34 500 kwh 193 000 kwh 3 860 m 3 Olja 25 m 3 Avfall 3 st 370 liters kärl/vecka Vatten och avlopp 2 000 m 3 Målet för undersökningen har varit att få in uppgifter för samtliga kommuner i Sverige. Detta har även i år uppnåtts till 100 %. Uppgifterna kommer från respektive kommuns tekniska kontor eller motsvarande för avfall och VAtaxor samt från energi- eller elföretag för fjärrvärme och elpriser. Enbart förbrukningsavgifter har beräknats. Kostnadsuppgifter för alternativet till fjärrvärme (biobränslepelletspanna och bergvärmepump) har hämtats från bl a Energimarknadsinspektionen. Uppgifter om befolkning, skatter mm har hämtats från SCB:s statistik. Alla nyttigheter utom VA-verksamheten finansierar verksamheten fullt ut genom taxeintäkter. VA-verksamheten är i dominerande grad taxefinansierad. 1.2 Att jämföra taxor och avgifter Erfarenheter från tidigare undersökningar visar att det är möjligt att jämföra taxor även om förutsättningarna skiftar. Den nyttighet som är svårast att passa in i en mall är avfallshanteringen, men det är också den som står för den minsta kostnadsandelen. I anslutning till redovisningen av varje nyttighet finns kommentarer om hur avgifterna har beräknats och vilka osäkerheter som finns i bestämningen av priset. 4 (39)
1.3 Resultat Luleå är den kommun som har den lägsta totala kostnaden för de studerade nyttigheterna (221 kr/kvm inkl moms) medan Munkedals kommun har den högsta kostnaden (378 kr/kvm inkl moms). Det är samma båda kommuner som innehar 1 resp 290 platsen i ranking av landets samtliga kommuner. Försörjningen av värme, el, avfall och VA för den undersökta fastigheten är 71 % högre i Munkedal än i Luleå. För en lägenhet motsvarar kostnaden ca 1235 kr/månad i Luleå och 2110 kr/månad i Munkedal. Skillnaden i kostnad mellan en lägenhet i Luleå och Munkedal är hela 875 kr/månad. I absoluta tal så är skillnaden den samma i år som förra året mellan kommunerna med lägsta respektive högsta kostnaden. Det är stora skillnader i taxenivåer mellan kommunerna. Störst spridning finner man bland avfallsoch VA- taxorna. Den största utgiftsposten gäller uppvärmningen där kostnaden för fjärrvärmen varierar mellan 85 och 189 kr/kvm inkl moms. Uppvärmningskostnaderna i kommunerna utan fjärrvärme baseras på medelvärden av pellets - och värmepumpbaserad uppvärmning, 112 kr/kvm inkl moms (108 kr/kvm år 2010). Figur 1 Kommuner med högst och lägst totalkostnad Variationerna för exempelvis sophämtningen beror i många fall på hur tätt befolkad kommunen är och om den har stor andel fritidsboende. För VA-verken är kapitalkostnaden en stor del av den totala kostnaden och beräkningsmetodik för kapitalkostnaden tillsammans med kundtätheten ger direkt utslag i kostnaderna för verksamheten. Fjärrvärmen är oftast dyrast på de orter där man investerat i nya, mindre värmeverk och de lägsta fjärrvärmekostnaderna uppvisar orter med sedan länge etablerad fjärrvärmeverksamhet. Detta är dock en sanning med modifikation. I många fall är det faktiskt i kommuner, med sedan länge etablerad fjärrvärmeverksamhet, som man har höjt fjärrvärmepriset mest och man ligger på en nivå motsvarande de högsta i Sverige. Generellt har kostnaderna för samtliga nyttigheter ökat med 3,4 % mellan 2010 och 2011 vilket är något mer än inflationen som varit 2,6 % (marsvärden för KPI). 5 (39)
I figur 2 redovisas hur de olika nyttigheterna fördelar sig för en medelkommun. Knappt hälften av kostnaden (48 %) är relaterad till värme medan knappt 30 % avser el (ca 10 respektive 20 procentenheter är fastighetsel respektive boendes elkostnad). Resterande knappa ¼-del utgörs av kostnad för avfallshantering (6 %) och av VA-kostnad (18 %). En låg totalkostnad är oftast förknippad med en låg fjärrvärmekostnad. En Figur 2 De studerade nyttigheternas andel av annan viktig iakttagelse är skillnaden i total kostnad (medeltal) för 2011 års studie. totalkostnad mellan staden och glesbygden. Skillnaden i medelvärden i kommunklasser efter innevånarantal för fjärrvärmda kommuner kan uppgå till 45 kr/kvm. I årets studie är ökningen relativt jämt fördelad mellan olika kommunstorlekar. Det är således allt dyrare att försörja huset i glesbygd jämfört med städer. Jämförelse mellan olika taxor kan aldrig bli helt rättvis. Förhoppningsvis kan undersökningar av den här typen ändå fungera som ett lokalt diskussionsunderlag. Skillnader i årliga driftkostnader mellan olika uppvärmningsformer utgör ett viktigt beslutsunderlag för att övergå till en annan uppvärmningsform. Det som avgör valet är dock nästan alltid investerarens bedömning av hur investeringen ska förräntas. Andra viktiga bedömningsfaktorer för en fastighetsägare är miljöegenskaper, bekvämlighet och utrymmeskrav. 6 (39)
I det följande diagrammet visas utvecklingen för de undersökta nyttigheterna och för konsumentprisindex (KPI) mellan åren 1996 och 2011. Figur 3 Utvecklingen av undersökta nyttigheter och KPI Förutom den stabila generella prisutvecklingen speglad av KPI bör noteras att vi alltjämt har mycket låga räntenivåer, vilket borde ha stor betydelse för kapitaltunga verksamheter som befinner sig i ett förvaltningsskede. I figuren nedan redovisas utvecklingen av den korta och långa räntan över den studerade tidsperioden 1995-2011. Både den korta och långa räntan är allt jämt på historiskt låga nivåer. Figur 4 Utveckling av kort och lång ränta (källa: Sveriges Riksbank) Det borde alltså finnas mycket gynnsamma objektiva förutsättningar för en nedåtgående pristrend för de undersökta nyttigheterna. Det är därför inte tillfredsställande att konstatera att prisnivån för samtliga nyttigheter fortfarande ökar. Ökningstakten för VA, avfall och fjärrvärme dock minskat. Ökningstakt för VA och fjärrvärme var ca 3 % medan avfall ökade med 0,2 % vilket är lägre än 7 (39)
KPI. Elpriserna har i år ökat mest. I studien används även i år ett rörligt elhandelspris som ökat med hela 7,5 %. Elnätspriset har även i årets studie ökat (dock lägre än tidigare), 4,7 %. 2010 var ökningen hela 8,5 % (och året dess för innan 7,2 %). Det bör påpekas att det i Nils Holgerssonstudien används kommunmedelvärde. Utvecklingen av elnätspriset är allt jämt oroväckande ur ett kundperspektiv. Noterbart är att elkostnaden har ökat mest sedan 1996 (över 75 %). Införandet av fyra elområde i Sverige fr o m 1 november i år innebär en ökad spridning av elhandelspriset. Den pågående utjämning av elnätspriser som framför allt de större aktörerna som E.ON, Vattenfall och Fortum genomför med stöd av ellagen får märkliga konsekvenser. Utjämningen ger enklare prislistor inom respektive företags geografiska område innebär stora prisskillnader mellan enskilda städer/kommuner med liknande förutsättningar. I figuren redovisas Figur 5 Elnätskostnadens utveckling för Nils ett exempel där elkostnaden i E.ON-ägda elnätet i Holgersson-fastigheten i Norrköping och Linköping mellan åren 2003 till 2011 Norrköping nästan fördubblats sedan 2003, då utjämningen av elnätsavgifterna påbörjades inom E.ON. Det kommunalt ägda elnätet i grannkommunen Linköping hade ungefär samma utgångspunkt år 2003 och har haft en helt annan utveckling. Denna utveckling måste starkt ifrågasättas ur ett kundperspektiv. Ligger denna utveckling verkligen i linje med lagstiftarnas intentioner? Varför skall just E.ON:s kunder i Norrköping bidra till att utjämna elnätstariffer mellan stad och landsbygd? Fjärrvärmens konkurrenskraft jämfört med alternativa uppvärmningsformer är i stort sett oförändrad. Energimarknadsinspektionen gör bedömningen att Fjärrvärmekunden befinner sig i en svag position gentemot fjärrvärmeföretagen. Priser för elnät och fjärrvärme har studerats mer ingående för kommungrupp 1 och 3 (enligt SCB:s indelningsgrund för Stora och Större städer) samt Gotland (se definition i Bilaga 2). Urvalet av kommuner är gjort utifrån att dessa kommuner ofta är en typ av regionala centrum med en geografisk spridning över landet. Prisnivå, prisutveckling och ägande har varit i fokus. För elnät är det uppenbart att E.ON och för fjärrvärmen är det Fortum Värme i Stockholm som varit prisledande i den studerade gruppen av kommuner. Det finns förutom Vattenfall också ett antal kommunala aktörer som följt efter så som t ex Lund, Skellefteå och Södertälje. Även i årets studie har en särskild fokusering på landets tio största städer gjorts. Redovisningen återfinns i studiens sista kapitel. Skillnaden i kostnad för Nils Holgersson-fastigheten är 24 % mellan den av de tio kommunerna som har lägst kostnad, Västerås med 240 kr/kvm, och den som har högst kostnad, Norrköping med 297 kr/kvm. Skillnaden i kr per år för Nils Holgerssonfastigheten blir alltså nästan 57 000 kr, vilket på årsbasis påverkar boendekostnaden per lägenhet med knappt 3800 kr. Samtliga dessa kommuner har dock lägre boendekostnader än medelkommunen i landet (ca 312 kr/kvm för fjärrvärmekommuner). 8 (39)
En jämförelse nyttighet för nyttighet mellan de 10 största kommunerna påvisar allt jämt stora och svårförklarliga skillnader (se figur 6 nedan). Figur 6 Jämförelse av kostnader för olika nyttigheter i landets 10 största kommuner - Urval lägst/medel/högsta Medel för riket Den största absoluta skillnaden i kr/kvm är fortfarande för fjärrvärmen där skillnaden mellan högsta (Stockholm) och lägsta (Västerås) är drygt 46 kr/kvm, ca 46 300 kr och år eller ca 257 kr/månad för en lägenhet. I procentuella värden är största skillnaden för avfall mellan högsta (Västerås) och lägsta (Malmö), ca 134 %. 9 (39)
2. AVFALL 2.1 Slutsatser & Iakttagelser Prisutvecklingen för avfall har varit högst måttlig mellan 2010 och 2011. För en typlägenhet i Nils Holgersson-fastigheten innebär det en medelkostnad för avfall ligger kvar på 108 kr/månad. Det är nästan dubbelt så dyrt i kommunen med det högsta priset (204 kr/mån). I landets billigaste kommun, Solna, är priset mer än hälften (43 kr/mån). De iakttagelser som gjorts avseende avfallspriserna är sammanfattningsvis följande: Närmast oförändrat jämfört med föregående år och lägre än inflationen vilket är andra året i rad. Spridningen är stor mellan kommunerna och prismodellerna är mycket varierande. I året studie syns det även i utfallet bland de 10 högsta och lägsta kommunerna. Flera kommuner har ändrat sin prismodell och samtidigt t ex skapat incitament för kunden att välja insamling av komposterbart avfall i separata kärl. Nils Holgerssons standardfråga avseende avfall baseras på en insamlingsvolym motsvarande ca 1200 lite/vecka. Om frågan istället ställs öppet till kommunerna har ca 60 % besvarat frågan (55 % förra året). Resultatet är då att insamlingsvolymen minskar till i medeltal ca 1100 liter/vecka och medelkostnaden sjunker med 8,5 %. I Nils Holgersson efterfrågas endast kostnaden för insamling av hushållsavfall. Det har blivit vanligare att även returmaterial i form av olika förpackningar, tidningar mm samlas in fastighetsnära. Att det uppstår en kostnad för insamling av detta material för fastigheten är inte helt okontroversiellt då vi som konsumenter redan betalt för detta via en avgift på förpackningar. Andelen kommuner med fasta kostnader har ökat över tiden. Mer än hälften (56 %) av kommunerna tillämpar idag lägenhetsavgifter. I medeltal motsvarar den avgiften en tredjedel av den totala kostnaden för hämtning av hushållsavfall. Vid minskade volymer av hushållsavfall så innebär det att den icke påverkbara avgiften kommer att öka sin andel. 10 (39)
2.2 Resultat Figur 7 Kommuner med högsta och lägsta avfallskostnader Diagrammet ovan visar kommuner med lägst och högst avfallskostnader samt medel för undersökningen, vilket var knappt 19,3 kr/kvm år 2010 och drygt 19,3 kr/kvm år 2011. Även i förra årets undersökning var priset i stort sett oförändrat (+ 0,3 %). Årets undersökning visar på 0,2 % jämfört med föregående år vilket är ett trendbrott jämfört tidigare års underökningar. Den lägsta kostnaden för avfall finns numera i Solna med 7,6 kr/kvm. Lidköping har tidigare haft det lägsta priset. Arjeplog har den högsta avfallskostnaden, 36,5 kr/kvm. För en lägenhet innebär detta en variation mellan 43 och 204 kr/månad. Skillnaden är med andra ord 161 kr/månad för en lägenhetsinnehavare. De kommuner som har höga avfallstaxor är oftast mindre kommuner och finns i hög grad i glesbygd. En annan faktor som påverkar avfallskostnaden är hur fördelningen av kostnaderna för insamling av avfall som tillhör producentansvaret sker. Studier som gjorts, på uppdrag av flertalet av aktörerna inom Avgiftsgruppen och Avfall Sverige, visar att de boende i hög utsträckning belastas även med dessa kostnader. Hur och om de påverkar de olika kommunernas avfallstaxa ser sannolikt väldigt olika ut. 11 (39)
Figur 8 Avfallskostnad 2011 vid efterfrågad hushållsavfallsvolym (ca 1200 l/v medel 1180 l/v) och faktiskt alternativ (beräknat till ca 1080 l/v) Om hänsyn tas till det redovisade resultat utifrån faktisk kostnad och volym (för kommuner som inte svarat används ordinarie uppgift) fås ett medelpris som är 8,5 % lägre, d v s 18,1 istället för 19,3 kr/kvm inkl moms. Förra året redovisades 17,7 kr/kvm. Volymen minskar från ca 1200 till 1100 l/v. I Bilaga 2 redovisas den alternativa kostnaden som kommunerna redovisat. 2.3 Bakgrund och fastighetens förutsättning Liksom tidigare års redovisningar är variationen i kostnad stor mellan kommunerna för att ta hand om avfall. Variationen för avfallskostnaden är fortfarande större än för övriga studerade kostnadsslag. Kommunernas olika lösningar varierar mycket varför det är svårt att få en entydig och enkel redovisning. Nästan alla kommuner har infört kärlhantering och allt fler kommuner jämfört med tidigare undersökning delar upp avfallet i en komposterbar och en brännbar del. Förpackningsåtervinning är väl utbyggd i kommunerna. Detta i kombination med kompostering gör att avfallsmängden att frakta bort från bostaden minskar. Det finns vid skrivandet av denna rapport ingen sammanhängande redovisning avfallsflödena i Sverige. Det som dock redovisats är att mängden behandlat hushållsavfall fortsätter att minska. Minskningen är 2,7 % mellan åren 2010 och 2009. Det är dock för tidigt att dra några långsiktiga slutsatser av de senaste två årens nedgång i avfallsmängd enligt Avfall Sverige. 12 (39)
För fastigheten i undersökningen gäller följande: o En fastighet med 15 lägenheter, 1000 kvm boyta och motsvarande 5 st 240 liters säckar (för kärl: 3 st 370 liters kärl eller 2 st 660 liters kärl) med hämtning en gång i veckan. o Hämtningspoäng mellan 30-50, hämtavstånd 9 m. Inga trappor/dörrar i hämtningsväg. o Kärlhyra och grovsophämtning ska ingå i avgiften. o Ingen komprimering. o Kommuner med uppdelning av avfall i brännbart och organiskt har själva redovisat uppdelningen. Det som använts som "normal"-uppdelning vid beräkning är ca 1000 liter brännbart och resterande komposterbart, d v s ca 200 liter. I de flesta kommuner finns något taxealternativ som stämmer överens med de givna förutsättningarna. För de kommuner som har 14-dagarshämtning räknas med dubbla säck- eller kärlmängden, 6 st 370-literskärl eller 10 st 240 liters säckar. Vid avgift i kr/kg har fastighetens avfallsvikt varit normerad till ca 4 987 kg/år. Underlaget för beräkning av avfallsvikten är hämtad från plockanalyser som genomförts av REFORSK. Allt fler kommuner tillämpar källsortering med uppdelning i vått och torrt avfall och/eller någon form av kompostering. För att jämföra sådana taxor krävs nya och betydligt mer detaljerade antaganden för att jämföra fastighetens kostnader. I praktiken är detta mycket svårt då kommunerna har så totalt skilda taxekonstruktioner och insamlingsmetoder. Insamlingsverktyget har i denna undersökning dock anpassats för att kunna lämna mer detaljerade svar. En komponent som det visat sig svårt att i praktiken få med i kostnadsbeskrivningen är grovsopshämtningen, då den hos många kommuner inte längre erbjuds. Detta visa också svårigheten att få med de olika servicenivåer som faktiskt erbjuds fastighetsägaren beroende på vilken kommun som studeras. En ytterligare komponent som kan vara svår att göra en rättvis betraktelse av är hämtavståndet 9 m. Kommunerna tillämpar mycket olika praxis och prismodeller för detta. Prisskillnaden kan i många fall vara stor så att i praktiken inte blir helt missvisande. I dessa kommuner är det också på det sättet att fastighetsägarna anpassat lösningarna för att korta ner hämtningsavståndet för att få ner sina kostnader. Det ger oftast också en bättre total arbetsmiljö. 13 (39)
3. VATTEN OCH AVLOPP 3.1 Slutsatser & Iakttagelser Takten för prisutvecklingen för VA har minskat mellan 2010 och 2011 och ligger i år i paritet med KPI. För en typlägenhet i Nils Holgersson-fastigheten innebär det en medelkostnad för VA på nästan 310 kr/månad. Det är nästan 70 % så dyrt i kommunen med det högsta priset (515 kr/mån). I landets billigaste kommuner, Stockholm och Huddinge, är priset drygt 60 % lägre (115 kr/mån). De iakttagelser som gjorts avseende VA-priserna är sammanfattningsvis följande: VA-avgiften har under den tid som Nils Holgersson-undersökningen, d v s sedan 1996, genomförts stigit med nästan 50 % medan KPI under samma period ökat med drygt 20 %. VA-branschen, som är kapitalintensiv, har samtidigt under denna period fått fördelen av att referensräntorna sjunkit från en nivå på omkring 9 % till mellan 1-2 % (se Figur 4). Det finns skillnader i tekniska förutsättningar för att bedriva VA-verksamhet vid en jämförelse mellan olika kommuner men det förklarar inte de stora skillnader som resultaten visar. En minskad vattenåtgång är en viktig prisdrivande parameter. 3.2 Resultat Taxorna för vatten och avlopp förändras inte i sin uppbyggnad på samma sätt som avfallstaxorna. VA-systemet är inte lika lätt att förändra och ger en stabilare struktur. Taxornas konstruktion skiljer sig något från kommun till kommun. I stort sett alla kommuner har en fast avgift och en avgift per kubikmeter förbrukat vatten. Till detta kommer i en del fall lägenhetsavgift och/eller mätaravgift. En del kommuner har en dominerande fast del medan de flesta har en låg fast del och en hög rörlig avgift. Vissa kommuner tar också ut en avgift baserad på tomtarea. 14 (39)
Figur 9 Kommuner med högsta och lägsta VA-taxa Diagrammet ovan visar kommuner med lägst och högst VA- taxor samt medel för undersökningen vilket var 53,7 kr/kvm år 2010 och 55,2 kr/kvm år 2011. Medelvärdet har stigit med 2,9 % mellan åren 2010 och 2011, vilket är i paritet med ökningen föregående undersökning (2,8 % mellan 2009 och 2010). I bilaga 1 finns samtliga uppgifter redovisade. Den lägsta VA-kostnaden finns i Stockholm och Huddinge (20,5 kr/kvm) och den högsta i Jokkmokk (92,3 kr/kvm), vilket motsvarar en lägenhetskostnad på mellan 115 och 515 kr/månad. Lägenhetskostnaden kan alltså vara 400 kr/månad lägre i Stockholm och Huddinge jämfört med Jokkmokk till följd av VA-taxans nivå. Dessa ytterligheter är allt jämt de samma som vid föregående års studie. Ingen hänsyn har tagits till anläggningsavgifterna. VA-verksamheten är i helt dominerande grad avgiftsfinansierad. Vissa kommuner kan dock ha ett tillskott via skattesedeln. Uppgifter för detta saknas. Räknat för samma vattenvolymer så har höjningen av den genomsnittliga VA-kostnaden ökat något mer än konsumentindex över de studerade åren. Samtidigt visar förbrukningsstatistik över vattenåtgång att vattenkonsumtionen minskat över åren, vilket även för med sig minskade absoluta kostnader för VA. Den kommunala vattentjänstbranschen är ett naturligt monopol som inte har avreglerats, i motsats till t ex elbranschen. Enligt lagstiftningen måste VA-verksamheterna bedrivas utifrån självkostnadspris och får heller inte ge vinst. 15 (39)
4. EL 4.1 Slutsatser & Iakttagelser Prisutvecklingen för el sammantaget, d v s inklusive elnät, elhandel och skatter, har ökat mellan år 2010 och år 2011 med ca 5 %. Liksom förra året har använts rörliga prisavtal för elhandelspriset. Rörligt pris är numera den vanligaste avtalsformen. För en typlägenhet i Nils Holgersson-fastigheten innebär det en medelkostnad för all el på 496 kr/månad. Det är 17 % dyrare i kommunen med det högsta priset (582 kr/mån). I landets billigaste kommun, Luleå, är priset 22 % lägre (390 kr/mån). Det som skiljer kommunerna åt är nätavgiften och elskatten (som är lägre i ett antal Norrlandskommuner). Den totala elanvändningen i fastigheten består dels av ett fastighetsabonnemang och 15 lägenhetsabonnemang. Ungefär 30 % av den totala elanvändningen är fastighetsel, vilket påverkar fastighetsägaren kostnader och läggs in i hyran. De iakttagelser som gjorts avseende de totala elpriserna är sammanfattningsvis följande: Det totala elpriset variera kraftigt från år till år främst beroende på elhandelsprisets utveckling. Under den period som Nils Holgersson-undersökning bedrivits har det successivt inneburit ökade priser sedan år 2000. Enligt bedömare inom branschen kommer den närmsta 10-årsperioden innebära ett kraftigt överskott av elproduktion i det nordiska systemet. Det är främst utbyggnad av vindkraft, men även ny kärnkraft i Finland samt uppgradering av den svenska kärnkraften som står för utökningen av elproduktionen. Detta borde leda till lägre framtida elhandelspriser om inte hela överkapaciteten kan exporteras. I årets rapport har rörligt elhandelsavtal använts. Skälet till det ändrade synsättet, som applicerades redan år 2010, är att rörligt elavtal är det vanligaste och samtidigt bäst avspeglar den aktuella elmarknaden. Elnätsavgifter fortsätter att öka kraftigt (se kommentarer under elnät), vilket är minst sagt bekymmersamt från ett konsumentperspektiv. 16 (39)
Elskatten är höjd jämfört med 2010 med 1,1 % (normal elskatt är nu 28,3 öre/kwh exkl. moms). Den 1 november 2011 införs fyra elområden i Sverige. Det kommer att innebära att elpriset i Sverige framöver kommer att variera beroende på i vilket elområde konsumtionen sker. Redan i årets jämförelse har det betydelse för nivåerna på det fasta priset uttryckt som 1 års avtal. Mer om detta under avsnittet om elpriser. 4.2 Nätavgifter För en typlägenhet i Nils Holgersson-fastigheten innebär det en medelkostnad för elnät på 192 kr/månad. Det är 44 % dyrare i kommunen med det högsta priset (277 kr/mån). I landets billigaste kommun, Skövde, är priset 44 % lägre (108 kr/mån). De iakttagelser som gjorts avseende elnätsavgifterna är sammanfattningsvis följande: Årets studier visar återigen en relativt kraftig höjning av elnätavgiften med i medeltal 4,7 %, redovisat som ett kommunmedel. Förra årets studie visade på stora ökningar (8,5 %). Under de tre senaste åren har elnätsavgifterna i studien höjts med över 20 %, vilket är anmärkningsvärt! Det faktum att elnätsföretagen befinner sig mellan två regleringsmodeller gör att tanken infinner sig om möjligheten att höja intäkten. Branschen har tvingats till stor investeringar avseende ökad elsäkerhet och elmätare. Dessa investeringar har gjorts under en period med historiskt låga räntor. Dessa investeringar som syftar till en rationellare drift tillsammans med en utveckling där driftoch underhållsdelen inom verksamheterna konkurrensutsätts borde kunna leda till lägre kostnader och därmed till lägre eller oförändrade elnätsavgifter framöver. På motsvarande sätt som för elpriser har en jämförelse gjorts för nätavgifter. Endast nätföretag som utgör dominerande nätföretag inom någon kommun har tagits med. Samma redovisningsform gjordes i föregående års redovisning. Även i årets studie har för fastighetsabonnemanget använts uppgifterna för 35 A jordbruk, eftersom det är dessa uppgifter som funnits historiskt och underlättar den årsvisa jämförelsen. Endast där det saknas uppgifter för 35 A jordbruk har vi använt uppgifter för ett vanligt abonnemang. När det gäller storleken på nätavgifter så är företagens distributionsförhållanden en viktig parameter. Det betyder att nätföretag med få kunder per ledningskilometer (landsbygdsdistribution) har en högre naturlig nätkostnad än nätföretag med många kunder per ledningskilometer (tätortsdistribution). Stormarna Gudrun och Per innebär naturligtvis också att vissa landsbygdsföretag i södra Sverige drabbades hårt samt att lagstiftningen skärpts vad det gäller ersättning till kund vid avbrott. De fysiska förutsättningarna är dock långtifrån den enda förklaringen till den relativt stora prisskillnaden mellan nätägarna. 17 (39)
90 80 Nätföretag2010 Nätföretag2011 70 öre/kwh exkl moms 60 50 40 30 20 47,8 50,2 10 0 Skövde kommun Luleå Energi Elnät AB AB Borlänge Energi Elnät Bromölla Energi AB Eskilstuna Energi & Miljö Elnät AB Umeå Energi Elnät AB Ljungby Energinät AB Utsikt Nät AB Sundsvall Elnät AB Lidköpings kommun Medel Ringsjö Energi AB Lunds Energi AB Bergs Tingslags Elektriska AB E.ON Elnät Sverige AB Inkl. Kungsbacka & Västbo_9_Västbo E.ON Elnät Sverige AB Inkl. Kungsbacka & Västbo_10_Syd & E.ON Elnät Sverige AB Nord_5_Nord Härjeåns Nät AB Fortum Distribution AB Västra Svealand_3_Västra Svealand- Kreab Öst AB Ekfors Kraft AB brutet räkenskår Figur 10 Nätavgifter företagsvis (10 lägsta, medel, 10 högsta) Inte oväntat är det företag med stort inslag av glesbygd som har de högsta nätavgifterna och nätföretagen med lokalnät i tätorter som har de lägsta nätavgifterna. Skillnaden mellan billigaste och dyraste nätföretag för Nils Holgerssonfastigheten blir enligt figuren ovan mycket hög Skövde kommun har ett elnätpris på drygt 30 öre/kwh medan Ekfors Kraftnät AB för sin distribution fakturerar ca 80 öre/kwh, eller en prisnivå som är ca 2,5 ggr så hög. Energimarknadsinspektionen (EMI) har historiskt tillämpat den s.k. nätnyttomodellen vid sin granskning av skäligheten i elnätstariffer. Nätnyttomodellen var en modell för prisreglering som tog sikte på nyttan som nätbolagen producerade. Systemet gav kredit för leveranssäkerhet och för en normal administration. Genom sin konstruktion kunde systemet också medverka till att sätta press på elbolagen att ta tillvara på den rationaliseringspotential som finns (enligt vissa experter upp till 30 %). Från och 2012 kommer istället en förhandsprövning av nättarifferna ske, dvs. en prövning av myndigheterna innan elnätsföretagen tillåts tillämpa sina tariffer. Tiden fram till dess kan uppfattas som osäker ur ett kundperspektiv. De prisstudier som gjorts i rapporten visar på en fortsatt hög ökningstakt för elnätspriserna. Det förestående bytet av övervakningsmetod och det fönster som finns fram till dess kan innebär en osäkerhet för konsumenterna avseende ytterligare prishöjningar. Denna iakttagelse gjordes även förra året (2010) och misstanken att elnätsföretagen utnyttjar den uppkomna situationen har stärkts. Från ett kundperspektiv känns det därför fortfarande angeläget att ta upp diskussionen om hur elnätsföretagen kan effektiviseras samt inte minst hur denna effektivisering kan komma elnätskunderna tillgodo. Det gäller inte minst i en period där övervakande myndighet är fokuserad på att byta övervakningsmetod. Erfarenheten visar att det tar mycket lång tid mellan att en oskälighet konstaterats av myndigheten och att resultatet kommer elnätskunderna tillgodo. Nuvarande lagstiftning tar fasta på att de samlade intäkterna från elnätsverksamheten ska vara 18 (39)
skälig. Hur de aktuella elnätstarifferna sätts mellan olika kundkategorier är upp till elnätsföretagen att själva bestämma. öre/kwh exkl moms 70 60 50 40 30 20 10 0 Figur 11 Elnätskostnadens utveckling för Nils Holgerssonfastigheten i Norrköping och Linköping mellan åren 2003 till 2011 65,26 Norrköping 200320042005200620072008200920102011 Linköping; 37,9 Den pågående utjämning av elnätspriser som framför allt de större aktörerna som E.ON, Vattenfall och Fortum genomför med stöd av ellagen får märkliga konsekvenser. Utjämningen ger enklare prislistor inom respektive företags geografiska område innebär stora prisskillnader mellan enskilda städer/kommuner med liknande förutsättningar. I figuren redovisas ett exempel där elkostnaden i E.ON-ägda elnätet i Norrköping nästan fördubblats sedan 2003, då utjämningen av elnätsavgifterna påbörjades inom E.ON. Det kommunalt ägda elnätet i grannkommunen Linköping hade ungefär samma utgångspunkt år 2003 och har haft en helt annan utveckling. Denna utveckling måste starkt ifrågasättas ur ett kundperspektiv. Ligger denna utveckling verkligen i linje med lagstiftarnas intentioner? Varför skall just E.ON:s kunder i Norrköping bidra till att utjämna elnätstariffer mellan stad och landsbygd? År Eftersom undersökningen avser ett flerbostadshus har den dominerande tätortsdistributören valts då flera nätföretag förekommer. Fastighetens elförbrukning delas upp i fastighetsel och hushållsel. Elföretagens mest förmånliga tariffer, vilket oftast är en s.k. enkeltariff, har använts. Förbrukningar och övriga förutsättningar framgår av avsnittet "Förutsättningar" i början av rapporten. Priser för elnät har studerats mer ingående för kommungrupp 1 och 3 (enligt SCB:s indelningsgrund för Stora och Större städer) samt Gotland (se nedan och definition i Bilaga 2). Urvalet av kommuner är gjort utifrån att dessa kommuner ofta är en typ av regionala centrum med en geografisk spridning över landet. Prisnivå, prisutveckling och ägande har varit i fokus i Tabell 1 nedan. För elnät är det uppenbart att E.ON har varit prisledande i den studerade gruppen av kommuner. Förutom kommuner med Vattenfall som eldistributör finns det också ett antal kommunala aktörer som följt efter, som t ex Lund och Skellefteå. 19 (39)
Tabell 1 Elnätsprisutveckling för Stora och Större kommuner + Gotland 20 (39)
4.3 Elpriser (konkurrensutsatt del) Sammanställningen som avser elhandelspris för både hushållsel och fastighetsel tillsammans med månadsmedelvärde för marknadspriset för el (NordPools spotmarknad prisområde Sverige), visas i nedanstående figur: 100 öre/kwh exkl skatter 90 80 Avtal (1 år); 73,80 70 Tillsv avtal; 62,1 60 50 40 30 20 10 Undersökningstidpunkterför Nils Holgersson 2008 och 2009 Tillsv avtal; 68,4 Avtal (1 år); 61,0 Tillsv avtal; 79,4 Avtal (1 år); 65,1 Rörl avtal; 57,1 Undersökningstidpunkterför Nils Holgersson 2010 och 2011 Tillsv avtal; 86,0 Avtal (1 år); 64,2 Rörl avtal; 61,4 0 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec jan feb mar apr maj jun jul aug 2008 2009 2010 2011 Figur 12 Tillsvidarepriser och avtalspriser (1 år) samt rörligt avtal (endast 2010) för elhandelsföretag vid halvårsskiftet år 2008-2010 för typfastigheten jämfört med månadsmedelvärden av spotpriser på Nordpool Medelvärdet av tillsvidarepriserna för de tio största företagen juni år 2011 var 86,0 öre/kwh exkl. elskatt och moms. Motsvarande medelvärden för år 2010 var 79,4 öre/kwh, dvs. en ökning med ca 8 %. Medelpriset för 1-årsavtal vid halvårsskiftet 2011 var 64,2 öre/kwh exkl. elskatt och moms. Motsvarande avtalspris för år 2010 var 65,1 öre/kwh, dvs. avtalspriserna har i medeltal minskat med ökat med drygt 1 %. Skillnaden mellan avtalspriserna på ett år och tillsvidarepriserna kan bland annat förklaras med att de trögrörliga tillsvidarepriserna ligger kvar längre på tidigare prisnivåer. Det finns också en tendens, som förstärkts under senaste åren att skillnaden mellan tillsvidarepris och avtalspris ökar. I regeringens prop. 2010/2011:153 från juni 2011 sägs: För de elkonsumenter som i dag är minst aktiva på elmarknaden gör regeringen bedömningen att en omotiverat högre prisnivå i avtal för kunder som anvisats en elleverantör jämfört med avtal för kunder som gjort ett aktivt val inte bör få förekomma på elmarknaden och att frågan därför bör utredas. Prisutvecklingen på marknadsplatsen NordPool och undersökningstillfällena för Nils Holgersson redovisas också i figuren. Det rörliga avtalspriset, som numera är vanligare än tillsvidarepriser (figuren nedan), följer spotpriserna på ett mer följsamt sätt. Där är det viktigt att kontrollera villkoren och vilka marginaler som används av de olika elhandelsföretagen. SCB har statistik för hur avtalsformerna fördelas i antal elkunder per avtalsform. I nedanstående diagram finns en utveckling från år 2001 till och med augusti 2011. Mätningarna visar att allt fler kunder överger tillsvidarepriserna och gör aktiva val. Traditionellt har en majoritet av lägenhetskunderna i Sverige haft tillsvidareavtal som kontraktsform. Vi kan utgå ifrån att villakunderna är ett mer aktivt kundsegment vad avser byte av elleverantör, jämfört med lägenhetskunderna. Det finns ett företag, Jämtkraft, som mycket tydligt premierar sina trogna hemmakunder (lägenhetskunder som inte byter). 21 (39)
100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Övriga avtalsformer 3-årsavtal 2-årsavtal 1-årsavtal Avtal om rörligt pris Tillsvidareavtal Figur 13 Avtalsformer för slutkunder 2001-10 (källa: SCB) Införandet av fyra elområden i Sverige Från den 1 november 2011 kommer Sverige att indelas i fyra elområden. Det kommer framöver kunna bli fyra olika elpriser beroende på var i landet elkonsumtionen sker. I vår redovisning ovan av 1 årsavtal har vi förutsatt att konsumtionen skett i område 3 (Elområde Stockholm, SE3). Indelningen framgår av kartan nedan. Svensk Energi förklarar enligt följande: Gränserna mellan elområdena går i trånga sektorer där det råder begränsad förmåga att föra över el i näten, så kallade flaskhalsar. Varje område har sina förutsättningar för balans mellan tillgång och efterfrågan på el. Under timmar med stora elflöden genom Sverige räcker inte alltid överföringskapaciteten i näten för att möta efterfrågan. Då kan olika priser uppstå i områdena. Det kommer således inte att finnas något enhetligt Sverigepris framöver varken på rörliga eller fasta avtal. Det kan också bli relativt stora skillnader. Erbjudanden om 1 årsavtal idag indikerar prisskillnader på över 10 öre/kwh mellan SE1 och SE4! Framtida elkunder behöver alltså vara ännu mer medvetna, observanta och aktiva för att kunna minimera sina elkostnader. Ett stort ansvar vilar också på branschen och på Konkurrensverket i att få fram tydliga erbjudanden. Figur 14 Avtalsformer för slutkunder 2001-10 (källa: Svensk Energi) 22 (39)
4.3 Sammanlagda elkostnader inklusive skatter I det följande redovisar vi både det totala elpriset i form av medelvärdet av det rörliga elhandelspriset för de tio största elhandelsföretagen och nätavgifter för samtliga kommuner och därmed förknippade nätföretag. Den totala elkostnaden inklusive moms redovisas kommunvis och uttrycks i kronor per kvadratmeter. De flesta av landets kommuner hade under första halvåret 2011 en punktskatt (konsumtionsskatt) på 28,3 öre/kwh exkl. moms. Vissa norrlandskommuner har en punktskatt på 18,7. Nivån år 2010 var på 28,0 respektive 18,5 öre/kwh. På alla avgiftselement, alltså även på punktskatten, tillkommer moms med 25 %. 110 100 90 EL2010 EL2011 84,5 88,9 80 Kr/kvm inkl moms 70 60 50 40 30 20 10 0 Luleå Umeå Malung Skövde Piteå Borlänge Bromölla Ljusdal Eskilstuna Ljungby Medel Hammarö Hällefors Kil Laxå Munkfors Storfors Ljusnarsberg Sunne Vansbro Torsås Figur 15 Totala elkostnaden kommunvis (10 lägsta, medel, 10 högsta) Diagrammet ovan visar kommuner med lägst och högst total elkostnad samt medel för undersökningen, vilket var 88,9 kr/kvm år 2011 jämfört med 84,5 kr/kvm för år 2010. Det innebär en ökning med drygt 5 % sedan år 2010. Det bör också påpekas att ytterligare sex kommuner har samma totalkostnad som Hällefors nämligen Eda, Forshaga, Grums, Gullspång, Hagfors och Hammarö, eftersom dessa kommuner har samma elnätsföretag i form av Fortum. Det kan också noteras att flera norrlandskommuner av tradition har låga elpriser. Dessutom betalar kunderna i flera norrlandskommuner en lägre punktskatt på el. Luleå är den kommun som har den lägsta kostnaden för el (69,8 kr/kvm) och Torsås den högsta (104,2 kr/kvm). Översatt till en lägenhetsrelaterad kostnad så innebär det 388 respektive 579 kr/månad. Skillnaden mellan kommunerna blir då 191 kr/månad och lägenhet. Utvecklingen mellan åren 2010 2011 för de olika kostnadselementen har åskådliggjorts i följande diagram, där de procentuella avvikelserna avser kommunmedelvärdet: 23 (39)
100 90 80 År 2010 År 2011 5,2% SEK per m2 inkl. moms 70 60 50 40 30 20 4,7% 7,5% 1,1% 10 0 Elnät Elhandel (rörligt prisavtal)+certifikat Punktskatt SUMMA Figur 16 Totala elkostnaden fördelat per kostnadselement åren 2010-11 Skatt 35% Elnät 30% Elhandel inkl. elcertifikat och utsläppsrätter 35% Figur 17 Procentuell fördelning mellan priskomponenterna för en lägenhet i typhuset Den totala elkostnaden som redovisas i studien består av tre olika komponenter: nätavgift, elpris och skatter. Lägenheten i studien har en årsförbrukning på 2 300 kwh. Vi har vidare förutsatt att elpriset handlats upp i konkurrens genom att teckna rörligt elhandelsavtal med befintlig elleverantör eller genom att byta elleverantör. Baserat på år 2011 års medelvärden i studien blir förhållanden mellan olika priskomponenter enligt Figur 17. 26,3 kr/m2 (29 %) 62,6 kr/m2 (71 %) 15 lägenheter Fastighetsabonnemang Figur 18 Fördelning av den totala elkostnaden mellan de 15 lägenheterna och fastighetsabonnemanget för medelvärdet i undersökningen I årets studie är skatter tillsammans med elhandelsavgiften inkl. elcertifikat och påverkan av utsläppsrätter den största kostnadsposten i det totala elpriset för de flesta hushållen. Skatten utgörs av punktskatten på el (konsumtionsskatt) samt moms på alla kostnadselement. Vissa norrlandskommuner har, som nämnts ovan lägre punktskatt. När det gäller fördelningen av elkostnaden i typfastigheten illustreras det av följande Figur 18 som återspeglar medelvärdets fördelning. 24 (39)
5. FJÄRRVÄRME 5.1 Slutsatser & Iakttagelser Prisutvecklingen för fjärrvärme har ökat med 3,0 % har ökat mellan 2010 och 2011. Detta är samma nivå jämfört med förra årets redovisning och endast något över KPI. För en typlägenhet i Nils Holgersson-fastigheten innebär det en medelkostnad för fjärrvärmen på 830 kr/månad. Det är 27 % dyrare i kommunen med det högsta priset (1056 kr/mån). I landets billigaste kommun, Luleå, är priset hela 43 % lägre (475 kr/mån). Det är hela 2,2 gånger dyrare i Hammarö jämfört med Luleå vilket måste betecknas som anmärkningsvärt. De iakttagelser som gjorts avseende fjärrvärmepriset är sammanfattningsvis följande: Prisutvecklingen för fjärrvärmen har mattats av något men ligger stadigt på mellan 2,5 till 5,2 % sedan år 2000. Detta innebär att fjärrvärmepriset ökat med ca 46 % i medeltal ute i de svenska kommunerna sedan millenniumskiftet. KPI har under samma period ökat med 19 %. Prissättningen av fjärrvärmen är allt jämt relativt sätt komplicerad. Prismodeller med upp till 7 olika priskomponenter gör det svårt för konsumenten att förstå konsekvensen av t ex en energieffektiviseringsåtgärd på förhand. Energieffektiviseringen inom det svenska byggnadsbeståndet är en utmaning för både fastighetsägare och fjärrvärmebranschen vilket också kan komma att påverka den framtida prissättningen av fjärrvärme. Nära-Noll-Energibyggnader är något som sannolikt kommer att påverka den framtida byggnadsutvecklingen i hög grad. 25 (39)
5.2 Resultat Fjärrvärmen har byggts ut kraftigt under den studerade tidsperioden och är den dominerande uppvärmningsformen i flera tätorter. I årets undersökning är det 255 kommuner av totalt 290, d v s 88 % av kommunerna, där fjärrvärme har ansetts utgöra den dominerande uppvärmningsformen för flerbostadshus i centralorten. I diagrammet nedan redovisas kommuner med lägst och högst fjärrvärmekostnad och medel för undersökningen vilket var 148,7 kr/kvm år 2011 jämfört med 144,4 kr/kvm för år 2010, dvs. en ökning av priset med 3,0 %, vilket är en minskning i relation till föregående års undersökning. Ökningstakten är endast något över KPI (2,6 %). I bilaga 1 finns samtliga uppgifter redovisade. I bilaga 2 finns siffrorna omräknade till kr/mwh inkl moms. Figur 19 Kommuner med högsta och lägsta fjärrvärmekostnaden Den lägsta fjärrvärmekostnaden finns i Luleå (85,1 kr/kvm) medan den högsta återfinns i Falkenbergs kommun (189,2 kr/kvm). För en lägenhetsinnehavare påverkar fjärrvärmekostnaden hyran med 475 kr/månad i Luleå och 1056 kr/månad i Falkenberg. Skillnaden beroende på om lägenheten finns i Luleå eller Falkenberg blir då 581 kr/månad. Undersökningen visar även i år stora skillnader i fjärrvärmekostnader. De lägsta kostnaderna finns allt jämt i de etablerade fjärrvärmestäder som byggt ut sina nät under lång tid samt i några yngre företag med låga produktionskostnader. Större städer har fördelen av högre kundtäthet jämfört med mindre orter. De högsta kostnaderna finns oftast i mindre kommuner som byggt ut fjärrvärme under de senaste 10-15 åren. I dessa senare kommuner har ibland fjärrvärmenäten en begränsad 26 (39)
omfattning. Värmekostnaden och därmed totalkostnaden blir då representativ endast för vissa flerbostadshus i tätorten. Figur 20 Företag med högsta och lägsta fjärrvärmepriser I Figur 20 har istället fokus satts på fjärrvärmeföretagen. Liksom i övriga diagram har åskådliggjorts de tio med lägst priser, medelvärdet av alla företagen samt de tio företag som uppvisar de högsta fjärrvärmepriserna. Bland de tio lägsta är förändringarna små jämfört med 2010. I Figur 21 redovisas de kommuner/företag som genomfört prishöjningar på över 30 % under den senaste rullande femårsperioden, för årets studie avses perioden 2006-2011. 27 (39)
Figur 21 Fjärrvärmeföretag/ kommuner med minst 30 % höjning under perioden 2006-11 I årets undersökning är det 34 fjärrvärmeföretag/kommuner som höjt sina priser med över 30 % sett över perioden 2006-2011. Ca hälften av företagen har ett fjärrvärmepris som är högre än medelvärdet för riket. Det är allt anmärkningsvärt att man i drygt 13 % av landets fjärrvärmekommuner har höjt fjärrvärmepriserna med minst 30 % under den senaste femårsperioden. Prishöjning är i medeltal 208 kr/mwh inkl moms (40 kr/kvm eller motsvarande ca 225 kr/månad för en lägenhet på 67 kvm). Medelpriset i denna studie är baserat på antalet deltagande kommuner och inte vägt med energiomsättningen för respektive rörelse. Det har hela tiden varit avsikten att spegla skillnader för ett specifikt typhus och därmed för en specifik fastighetsägare och dennes hyresgäster. Medelvärdet ska således inte uppfattas som något "Sverigesnitt" för fjärrvärme. Vid en sådan jämförelse kommer stora fjärrvärmerörelser att få en större vikt. Ett något större typhus skulle också ha gett ett något lägre genomsnittligt pris. Tidigare års rapporter har visat att den relativa skillnaden mellan fjärrvärmeföretagen generellt kvarstår. Det ska också noteras att fjärrvärmepriserna från olika leverantörer kan innefatta olika leveransåtaganden. Några fjärrvärmeverk äger och driver fjärrvärmecentralerna i huset och vissa inkluderar serviceåtaganden. Likaså varierar uttaget av anslutningsavgift och anslutningslån historiskt samt sättet att återbetala lånen både inom ett företag och mellan företagen. Det gör att en helt rättvisande jämförelse mellan olika fjärrvärmeföretag är en svår uppgift. Genom det kompletta under- 28 (39)
lag som finns i årets undersökning finns dock ett mycket bra källmaterial för att lokalt föra en diskussion om prissättningen av värme. I vår studie har inhämtats officiella priser, som inrapporteras av fjärrvärmeföretagen. Det finns många fjärrvärmeföretag med ett stort inslag av individuella kontrakt även för mindre fastigheter som vårt typhus. Rent generellt kan konstateras att priskonstruktionerna för fjärrvärme fortfarande i många fall är alltför komplicerade. Det finns fortfarande många exempel på priskonstruktioner som innehåller ett flertal index och är mycket svårtillgängliga för att inte säga omöjliga att kontrollera för en normalkund. Flera av de kommuner som tidigare har haft endast ett rörligt pris har övergått till en priskonstruktion med rörligt och fast del (den fasta delen är relaterad till historisk förbrukning som årvis uppdateras). Den tekniska utvecklingen som möjliggör att både mäta noggrannare och fram för allt samla in och bearbeta mätvärden har gett möjligheten att också prissätta utifrån faktiska mätvärden och då särskilt de högsta timmedelenergivärdena (effekt). Detta innebär inte med nödvändighet att det blir lättare ur ett kundperspektiv avseende prissättning. Det kan också med nuvarande sätt att definiera Nils Holgersson-fastigheten vara svårt att beskriva prisnivån korrekt. Det som är angeläget ur ett kundperspektiv är att det ska vara möjligt att enkelt kunna beräkna effekten av en energieffektiviseringsåtgärd. Vid sökande efter prisinformation samt kvalitetssäkring av inlämnade prisstatistik kan konstateras att det i vissa fall fortfarande kan vara svårt att finna en relevant prislista för fjärrvärmen på företagens hemsidor. Detta gäller även företag som är anslutna till REKO där ett av kraven är att En publik prislista ska finnas. Det är viktigt att denna typ av kvalitetssäkring faktiskt efterlevs vad det gäller en publik och förståelig prislista. Energimarknadsinspektionen ställer numera samma krav via sina föreskrifter. REKO är fjärrvärmebranschens frivilliga system för kvalitetsmärkning av fjärrvärmeleverantörer. Fjärrvärmen står för ca hälften av typhusets totala kostnader för de studerade nyttigheterna. Speciellt sedan sekelskiftet har både prishöjningarna och i vissa fall prisnivåerna legat på nivåer, som tyder på att leverantörerna av fjärrvärme har använt sin dominerande ställning på ett sätt som i vart fall inte gynnar de stora kundkategorierna på bostads och lokalmarknaden. Denna utveckling riskerar kundernas långsiktiga förtroende för fjärrvärmen, vilket är beklagligt eftersom de flesta fjärrvärmesystem har en utmärkt miljöprofil. Vi ser allt jämt inga tydliga tecken på att särredovisning av fjärrvärmeverksamhet och det s.k. REKO-systemet har haft någon återhållande effekt i prissättningen. Priser för fjärrvärme har studerats mer ingående för kommungrupp 1 och 3 (enligt SCB:s indelningsgrund för Stora och Större städer) samt Gotland (se nedan och definition i Bilaga 2). Urvalet av kommuner är gjort utifrån att dessa kommuner ofta är en typ av regionala centrum med en geografisk spridning över landet. Prisnivå, prisutveckling och ägande har varit i fokus i Tabell 2 nedan. För fjärrvärmen har Fortum Värme i Stockholm varit prisledande i den studerade gruppen av kommuner. Det finns dessutom ett antal kommunala aktörer som följt efter, som t ex Södertälje och Lund. 29 (39)