Ordklasser
Huvudordklasser NAMN substantiv adjektiv verb EXEMPEL misse, hus, mjölk ursinnig, god, glad äta, dricka, cykla Övriga ordklasser NAMN adverb pronomen räkneord prepositioner konjunktioner subjunktioner interjektioner EXEMPEL fort, borta, ute hon, denna, någon två, sex, sjunde vid, i, före, till och, eller, men, utan, för att, om, när aj, usch, hoppsan
Substantiv numerus singular plural bestämdhet obestämd bestämd kasus grundform genitiv genus utrum (n-ord) neutrum (t-ord) I svenska nominalfraser markeras bestämdhet inte mindre än tre gånger, t.ex. den långa resan. Detta är ovanligt i andra språk och således komplicerat för andraspråksinlärare. Den fristående bestämda artikeln faller ofta bort då en fras lexikaliseras som begrepp, t.ex. Vita huset, Svenska kyrkan. Generisk referens är när ett substantiv (eller en nominalfras) står som representant för hela arten eller klassen, exempelvis Svenskar är försiktiga.
Adjektiv Adjektiv betecknar vanligen egenskaper eller tillstånd och de förekommer framför allt i två funktioner: som attribut i nominalfraser som predikativ De framförställda attributen är adjektivattribut som består av adjektivfraser, d.v.s. ett ensamt adjektiv eller ett adjektiv med bestämningar: svart hund, mycket små hundar. I andra språk t.ex. franska, spanska och italienska står adjektiv ofta efter substantivet. Men så kan det vara i svenska också som i en korg full med äpplen. Detta kallas predikativt attribut. I svenska kongruerar adjektivet med substantivet!
Andra sorter av attribut Adjektivattribut: Den glada hunden därute (adj.attr. Och adv.attr.) Genitiv/possessivattribut: Det är hennes hund Måttsattribut: fem kilo potatis Prepositionsattribut: Den glada hunden med den vackra matten Satsattribut: Den glada hunden, som sprang iväg Infinitivattribut: Längtan att springa långt ut i skogen
Adjektiven har två slags böjning: kongruensböjning (giraffens långa hals) komparation (lång, länge, längst). En del ord, t.ex. sådana som slutar på ande kan inte bilda komparationsformer med ändelser. Då får man göra omskrivningar med mera och mest (mera spännande) perifrastisk komparation (är i franska och persiska det enda sättet att bilda komparationsformer).
Verb Finita verbformer Presens Preteritum Imperativ studerar studerade studera! Presens och preteritum benämns indikativ. (konjunktiv: Om jag vore du, skulle jag skämmas, leve drottningen!)
Ibland kan det förekomma flera finita verb i en sats t.ex. ligger och sover det första verbet markerar handlingen och det andra är durativt (momentan).
Hjälpverb kan vara temporala, modala och passivbildande: Temporalt: Det har varit regnigt väder idag Modalt: Det kan bli regn i morgon också. Passivbildande: Jag blev bötfälld för fortkörning. Tempus: presens, perfekt, futurum preteritum, pluskvamperfekt och futurum preteritum (skulle + infinitiv) skulle bada
Aspekt Aspekt handlar om hur man ser på en handling eller ett skeende: om det så att säga ses inifrån som något som pågår eller utifrån som en avslutad helhet. Även sådana saker som skillnaden mellan något som händer en gång eller något som händer regelbundet eller ofta kan komma in här. På engelska kan den progressiva konstruktionen sägas markera aspekt. When I came into the room Tobias was opening the window. When I came into the room, Tobias opened the window. Jfr. på svenska: höll på att öppna fönstret.
Infinita verbformer infinitiv supinum presens particip perfekt particip studera studerat studerande studerat/studerad Verbens s-former Passivum Gräsmattan får ej beträdas Deponens andas, djävlas, svettas, finnas Reciproka verb kramas, mötas, vi ses, vi hörs (kan utbytas mot varandra, man kan således inte vara ensam) Absolut betydelse då är handlingen upprepad så att objektreferenten kan variera, vilket leder till att man kan utelämna objektet. (Getingar sticks. Getingar brukar sticka folk).
Intransitiva/transitiva verb Intransitiva verb (enställiga) kan ha objekt men måste inte (ex. ligga). Transitiva verb (tvåställiga) måste ha objekt (ex. lägga).
LIKASTRYKNING Om två satser med samma subjekt samordnas med någon av konjunktionerna och, men, eller, utan, kan man stryka det andra subjektet, men bara om det skulle ha stått först i sin sats (alltså som fundament). Ex. Vi äter och blir mätta. OBS! vid ty, för och så kan man inte göra det: Vi läser så vi blir varma - *Vi läser så blir varma
Räkneord Grundtal tre, sexton, åttionio Ordningstal första, andra, nittioåttonde Interjektioner! Interjektioner är utropsord (känsloord, svordomar, ljudhärmningar och även svarsorden ja, nej och jaså)! De är oböjliga och de bildar ofta egna satser.
PRONOMEN Pronomen delas in i två huvudgrupper: Definita (bestämda) pronomen som syftar på någon bestämd referent t.ex. personliga, possessiva, reflexiva, relativa och determinativa. Indefinita (obestämda) pronomen som inte syftar på någon speciell referent t.ex. interrogativa. Pronomen kan ha olika syftning: Deiktisk (utpekande): Det här är mitt hus. Anaforisk (syftar tillbaka): Annie hoppades att hon skulle få coca-cola. Determinativ (syftar framåt): De som kommer för sent får ingen mat. Reflexiv (syftar på subj. i samma sats): Sofia läser i sin bok.
ADVERB OCH ADVERBIAL En verbfras som skar brödet kan till exempel utvidgas med adverbial så här: Jag skar brödet med kniven Jag skar brödet försiktigt. Exempel på adverbial i adjektivfraser eller adverbfraser är: Vi har en mycket vacker hund. Hunden springer mycket fort.
Indelning av adverbial Typ Exempel Motsvarande frågande adverb Rumsadverbial Befintlighetsadverbial riktningsadverbial Jag äter i köket. Tåget går till Karlstad. Var? Vart? Varifrån? Tidsadverbial Posten kommer klockan tolv. När? Hur länge? Sättsadverbial Hunden springer fort. Hur? På vilket sätt? Måttsadverbial Omständighetsadverbial Jag har sprungit fem kilometer. Under sådana här omständigheter kan jag inte åka. Hur mycket? Varför? m.fl.
Satsadverbialen bestämmer hela satsen och vanligtvis ger de uttryck för hur talaren vill relatera påståendets innehåll till verkligheten. Det blir säkert regn i morgon. Det blir kanske regn i morgon. Som satsadverbial brukar man också räkna negationen (inte, icke, ej) och ord som aldrig, alltid etc.
Konjunktioner och subjunktioner (kopplar ihop ord, satsdelar eller satser) Konjunktioner är samordnande och de samordnar ord, satser och satsled av samma slag t.ex. och, men, eller, ty, för och så. Subjunktioner kallas underordnande konjunktioner eller bisatsinledare och de är betydligt fler än konjunktionerna. Subjunktionerna kan delas in i undergrupper som t.ex. allmänt underordnande (att), frågesubjunktioner (om, huruvida, i fall), tidssubjunktioner (när, då, medan, innan, så länge som), motsatssubjunktioner (medan, under det att) osv.
Prepositioner Prepositionerna är oböjliga och de kan vara av olika slag. Det finns enkla prepositioner (till, från), sammansatta (inom, framför), flerordsprepositioner (för-sedan, från och med, på grund av) samt en del particip som övergått till prepositioner (angående, oavsett). Vissa av prepositionerna kan även ingå i satser som adverb, konjunktioner eller subjunktioner, t.ex. innan, för, sedan, och utan. För att veta ordklass för dessa ord måste man se hur de används i ett sammmanhang. Många prepositioner har en vag betydelse och det är inte alltid helt självklart vilken preposition som ska användas, inte ens för infödda svenskar! Jag bor i Haga/på Haga?
Skillnad mellan H-sats och bisats: H-satsen kan börja med vilken satsdel som helst, men bisatsen börjar med subjekt efter bisatsinledaren Satsadv. efter subjekt och finit verb i H-sats men före finit verb i bisats BIFF H-sats måste alltid ha ett finit verb, men i bisats kan man utelämna har (hade) framför supinum Självständiga bisatser Kanske-satser: Kanske jag inte riktigt förstår Utropssatser: Vad snygg du är! Så dum jag var! Vilken tur du har haft! Önskesatser: Om du bara visste. Om jag hade pengar