Undersökning av skalbaggsfaunan medels fallfällor på lokalerna Brösarps backar, Hagestads naturreservat, Ljungby banvallar och Yngsjöstrand utförd

Undersökning av skalbaggsfaunan medels fallfällor på lokalerna Brösarps backar, Hagestads naturreservat, Ljungby banvallar och Yngsjöstrand utförd under 2014 Christoffer Sjöholm, Äspinge 201 1

Undersökning av skalbaggsfaunan medels fallfällor på lokalerna Brösarps backar, Hagestads naturreservat, Ljungby banvallar och Yngsjöstrand utförd under 2014 Konsultuppdrag utfört 2014 av Christoffer Sjöholm, Äspinge Handledare: Pål-Axel Olsson, Ekologihuset, Lund. Undersökningen är en del av det EU finansierade SandLIFE projektet. Omslagsfoto: Ett av områdena i Hagestads naturreservat som inventerades. Området har tidigare blivit utsatt för restaureringsåtgärder vilket har öppnat upp ett större öppet sandområde. Foto av författaren. 2

Innehållsförteckning Sammanfattning... 4 Material och metoder...... Resultat 1. Allmänt...... 10 2. Skalbaggar, Coleoptera... 10 2:1 Snabbaggar, Anthicidae... 10 2:2.Flugbaggar, Cantharidae... 10 2:3. Jordlöpare, Carabidae... 10 2:4. Bladbaggar, Chrysomelidae... 14 2:. Nyckelpigor, Coccinellidae... 14 2:6. Vivlar, Curculionidae... 1 2:7. Knäppare, Elateridae... 17 2:8. Tordyvlar, Geotrupidae... 17 2:9. Bladhorningar, Scarabaeidae... 17 2:10. Asbaggar, Silphidae... 18 2:11. Svartbaggar, Tenebrionidae... 19 3. Fjärilar, Lepidoptera... 19 3. 1. Juvelvingar, Lycaenidae... 19 3. 2. Praktfjärilar, Nymphaelidae... 20 4. Halvvingar, Hemiptera... 20 4:1.Bärfisar, Pentatomidae... 20 4:2 Sköldskinnbaggar, Scutelleridae... 21. Hopprättvingar, Orthoptera... 21.1 Vårtbitare, Tettigoniidae... 21 Använd Litteratur... 21 3

Sammanfattning Fyra områden inventerades medels fallfällor under försommaren och hösten 2014. Ett av områdena inventerades två gånger. Alla områdena är sandmarker som har blivit restaurerade för att skapa öppna ytor med kalkrik sand. Totalt bestämdes 2 insekter fördelade på 70 arter, 16 familjer, och 4 ordningar. En art är rödlistad som Nära Hotad (NT). Flera av de andra arterna som blev funna är ovanliga med få fynd. Abstract Four areas in southern Sweden were surveyed for insects during 2013 using pitfall traps. One of the areas where surveyed twice. The areas have previously been subjected to restoration work, creating open areas with lime rich sand. 2 insects belonging to 70 species, 16 families and 4 orders were identified. One species is listed as Near Threatened (NT) on the national red-list. Several of the other species found in this survey are rare in Sweden. 4

Material och metoder Områden Brösarps backar Området ligger nära kusten och består av sandiga backar som nyligen varit beskogade. Nu är området dominerat av gräs. Sex rutor har blivit grävda för att få fram kalkhaltig sand och för att skapa sandblottor. Dessa åtgärder utfördes under våren 2014. Området är omgivet av skog, främst tall, men även inslag lövträd och enstaka ädelgranar. Området ligger nära öppna sandiga betesmarker och sandiga markvägar vilket kan underlätta kolonisering av sandmarksspecialister. För antal fällor per delområde se tabell 1 Koordinaterna till undersökningsområdet: RT90: 6179410/1394006 +/- 200m. Fällorna var utsatta mellan 2014-09-08 2014-09-17. Tabell 1. per delområde, Brösarps backar. Ruta 1 Kontroll 1 Ruta 2 Kontroll 2 Ruta 3 Kontroll 3 Ruta 4 Kontroll 4 Ruta Kontroll Ruta 6 Kontroll 6 X Området som inventerades är här märkt med X. I nedre vänstra hörnet ser man samhället Brösarp.

Hagestad naturreservat Strandnära områden som består av beskogad sandmark dominerad av yngre ekskog. Där är även tallskog, hassel och diverse lövträd och buskar. Området som var vår fokus för inventeringen har rensats från träd och uppgrävt för att få fram öppen kalkhaltig sandmark. Området blev inventerat två gånger, dels på våren och dels på hösten. Vår inventeringen blev ej lyckad då alla fällor som var placerade i sandytorna blev funna igenfyllda eller var försvunna. Spår tydde på att människor låg bakom detta, möjligen trodde de sig göra gott så vid höstinventeringen försåg vi varje delområde med en tydlig skylt som berättade vad vi gjorde och varför, dessa fällor blev ej saboterade. Samma ytor användes. För antal fällor per delområde se tabell 3 för vår inventeringen och tabell 4 för höst inventeringen. Koordinaterna till undersökningsområdet: RT90: 6140684/1394793 +/- 200m.. Fällorna var utsatta mellan 2014-0-24 2014-06-01 och 2014-09-08-2014-09-17. Tabell 3. per delområde, Hagestad naturreservat, vår inventeringen. Ruta 1 Kontroll 1 Ruta 2 Kontroll 2 0 4 0 Ruta 3 Kontroll 3 Ruta 4 Kontroll 4 0 4 0 3 Tabell 4. per delområde, Hagestad naturreservat, höst inventeringen Ruta 1 Kontroll 1 Ruta 2 Kontroll 2 3 Ruta 3 Kontroll 3 Ruta 4 Kontroll 4 X Området som inventerades är här märkt med X. 6

Lyngby banvall En gammal banvall som nu har blivit en cykelbana. Området är sandigt med torrmarksflora och ett par grävda ytor med sandblottor. Runt området finns tallskog med inslag av lövträd och buskar såsom hylle, hassel och måbär. För antal fällor per delområde se tabell Koordinaterna till undersökningsområdet: RT90: 6198794/139380 +/- 200m. Fällorna var utsatta mellan 2014-0-23 201406-01 Tabell. per delområde,lyngby banvall. Ruta 1 Kontroll 1 Ruta 2 Kontroll 2 Ruta 3 Kontroll 3 X X X De tre ytorna med sandblottor eller torrmarksflora är här utmärkta med X. Kontrollytorna var belägna i skogen närmast respektive yta. 7

Yngsjöstrand, nära Gropahålet, Skåne Strandnära områden som består av stora sanddyner som har blivit planterad av nu fullt uppvuxen skog av omväxlande tall, Pinus sylvestris och bergtall, Pinus mugo. Mindre solbelysta gläntor med öppen sand förekommer. Området som inventerades är ett större område som har blivit rensat från träd och fått sitt markskikt omrört, vilket har skapat stora öppna sandområden. För antal fällor per delområde se tabell 6 Koordinaterna till undersökningsområdet: RT90: 6193893/140116 +/- 200m. Fällorna var utsatta mellan 2014-0-23 2014-06-01. Tabell 6. per delområde, Yngsjöstrand. Ruta 1 Kontroll 1 Ruta 2 Kontroll 2 3 Ruta 3 Kontroll 3 Ruta 4 Kontroll 4 X Ytan som inventerades är här utmärkt med X. I nedre delen av bilden ser man Gropahålan. 8

Fällor Som fällor användes två deciliters kaffekoppar i plast som fylldes till 7% med dödarvätska. Dödarvätskan utgjordes av 10 % koksaltlösning med en mindre mängd tillsatt oparfymerat diskmedel för att häva ytspänningen. Denna vätska dödar och konserverar effektivt skalbaggar och har den fördelen framför glykol, som ofta används att den ej är giftig för djur som kan komma åt att dricka den, den är även billig att tillverka. Fällorna grävdes ner precis i markhöjd. Efter fällperiodens hälldes innehållet i varje fälla i individuella påsar tillverkade av nylonstrumpor, dödarvätskan silades ut och en lapp med information om vilket fällpar fällorna var placerade i lades i ett så kallat eppendorfrör och därefter i påsen som förslöts. Proverna förvarades sedan frusna tills de analyserades. Sortering, montering och bestämning Varje påse med fällmaterial blötlades under ca 12 timmar i 10 liter varmt vatten för att avlägsna saltet. Saltet kan annars kan bilda kristaller på skalbaggarna när de torkar vilket försvårar bestämning, nålarna man använder kan även rosta sönder efter en längre tid. Fällmaterialet sorterades sedan blandat med vatten i en vanna. Skalbaggar och andra grupper som kan vara intressanta att undersöka sorterades ut, resterande djur spritlades för eventuella framtida undersökningar. Större skalbaggar nålades direkt, mindre limmades först upp på papp som i sin tur nålades. Djuren torkades under 2 veckor och försågs sedan med etiketter där det framgår vilken fälla de härrör från. Insekterna bestämdes sedan under stereomikroskop. De djur som krävde det genitalie preparerades. Samlingarna förvaras hos författaren. Val av sinsektsgrupper Tidsbrist gjorde att ett visst urval vid bestämningsarbetet var tvunget. Familjer som bedömdes ha ett högt värde som bioindiktorer eller som misstänktes kunna ge hotade eller på andra sätt intressanta arter valdes främst ut. En del andra grupper bestämdes även om de ej uppfyllde dessa kriterier eftersom de antingen hade ett stort antal individer i fällmaterialet eller för att de var snabba att bestämma. Inom de familjer som valdes artbestämdes allt material. De grupper som ej bestämdes är tidskrävande och bedömdes ha lite betydelse för denna studies mål. Fällutsättning i Hagestads naturreservat. På bilden syns mina två frivilliga assistenter, Viktor Cazalis och Mihaela Ilieva. 9

Resultat 1.Allmänt Totalt bestämdes 2 insekter fördelade på 70 arter, 16 familjer, och 4 ordningar. En art är rödlistad som Nära Hotad (NT). Antalet individer för de olika områden står inom parentes under artinformationen med B = Brösarps backar, HV = Hagestad naturreservat vår, HH = Hagestad naturreservat höst, L = Lyngby banvall, Y = Yngsjöstrand 2. Skalbaggar, Coleoptera Totalt bestämdes 489 skalbaggar fördelade på 63 arter. 11 skalbaggsfamiljer bestämdes. En art (vårtordyvel) är rödlistad som Nära Hotad (NT). 2:1. Snabbaggar, Anthicidae Enhornsbagge, Notoxus monoceros En liten (3,7-, mm) brungul/rödgul skalbagge med svart teckning av varierande utformning på täckvingarna. Den är lätt igenkännlig på dess stora framåtriktade horn som går från halskölden fram över huvudet. Den är utbredd från Skåne till Hälsingland. Det är en allmän art på torra sandiga eller grusiga öppna ytor där den livnär sig av diverse mindre evertebrater. Man kan även ibland finna den i blommor. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 4, Y = 0) 2:2. Flugbaggar, Cantharidae Cantharis obscura En stor (9-13 mm) svart skalbagge. Halsköldens sidor är brett rödgula. En i Sverige vitt spridd art som endast saknas längst i norr och i fjälltrakterna. Man finner den oftast på blommor i öppna skogar, ängar och buskmarker. De är rovdjur och äter diverse leddjur. Det är en allmän art. (B = 0, HV = 1, HH = 0, L = 0, Y = 0) Rhagonycha lignosa En medelstor (6-8 mm) small långsträckt skalbagge. Täckvingarna är gula och halskölden svart. I Sverige finns den i södra halvan av landet, i Skåne rätt så allmänt förekommande, längre norrut är den mer ovanlig. Den dras till blommor, till exempel hundkäx och hagtorn, där den jagar andra mindre insekter. 2:3. Jordlöpare, Carabidae Guldkornlöpare, Amara aenea En mellanstor (6.2-8.8 mm) art, väldigt varierande i storlek och färgskimmer, men normalt med kraftigt mässingsskimmer. Arten finns i södra halvan av landet och är vanligast vid kusten. Den är en karaktärsart för torra solbelysta marker som dock ej ska vara helt utan växtlighet. Man ser dem ofta springa omkring över sanden under soliga dagar. 10

Ängskornlöpare, Amara communis En medelstor (6-8 mm) starkt glänsande art. Skiljs från guldkornlöparen bland annat på dess antennfärg och groparna utformning på halsskölden. En allmän art i hela landet. Den föredrar ängsmark men går även att finna i skog, fuktmark med mera. Den vill ha mer växttäcke än guldkornlöparen. Kustkornlöpare, Amara lucida En liten (4.6-6.4 mm) kornlöpare, svart med ofta kraftig glans. Den finns längs kusten i södra Sverige. Det är en utpräglad kustart som man hittar på torra kortvuxna gräsmarker på sand eller grus. Bredhalsad kornlöpare, Amara lunicollis En relativt stor jordlöpare (7,3-9 mm), svart, vanligen mässingsglänsande med bred halsköld. Den finns i större delen av landet, från Skåne till Torne Lappmark. Man finner den ofta i fuktigare och mer beskuggade områden än andra arter inom släktet. På ängsmark och öppen skog, under mossa på hällmark och under förmultnande vegetation. (B = 30, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 1) Ängsmarklöpare, Calathus erratus En stor (8.-11.8 mm ) mörk art. Den finns i större delen av Sverige men är vanligast i söder. Den föredrar torra vegetationsfattiga sand eller grusmarker. (B = 2, HV = 0, HH = 10, L = 0, Y = 0) Stor marklöpare, Calathus fuscipes En stor (10-14.4 mm.) jordlöpare, glänsande svart med rödaktiga ben. En relativt allmän art i landets södra hälft. Den föredrar hyfsat torr öppen mark, helst gräsbevuxen men är ej så kräsen. (B = 6, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 0) Rödhalsad marklöpare, Calathus melanocephalus En mellanstor (6-8.8 mm.) jordlöpare som är svart med en vackert röd halssköld. Den finns allmänt förekommande i större delen av landet. Det är ej en kräsen art men den föredrar torr till måttligt fuktig ängsmark eller åker, Men även på stäpp och hed kan den ibland vara väldigt talrik. (B = 3, HV = 1, HH = 0, L = 0, Y = 0) Skogsmarkslöpare, Calathus micropterus En mellanstor (6.-8.8 mm) brunsvart jordlöpare. Känns bland annat igen på den bakåt avsmalnande halsskölden. Den är som namnet antyder en skogsart och hittas vanligen i förnalagret i både löv- och barr-skog. Den finns talrikt i hela landet. (B = 3, HV = 0, HH = 1, L = 0, Y = 0) Parklöpare, Carabus nemoralis En stor (22-26 mm.) klumpig art med ofta vackert violetskinande sidor, annars mestadels mörk med viss metallglans. Finns i hela landet, ofta i samhällen men i princip överallt där det är medelfuktigt och viss förna finnes. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 2, Y = 1) 11

Purpurlöpare, Carabus violaceus Detta är en stor (20-30 mm) vackert mattsvart jordlöpare, normalt med en violett metallglänsande strimma längs halsskölden och täckvingarnas sidor. Den finns i hela landet och är i söder en utpräglad skogsart där man finner den jagande bland förnan. (B = 0, HV = 0, HH =, L = 0, Y = 0) Grön sandjägare, Cicindela campestris En stor (12-16 mm) jordlöpare med vacker grön färg. Det är en snabb jägare som springer och flyger omkring på öppna ytor, till exempel sandmarker, gångstigar och dylikt. Den finns i hela landet och är vanligt förekommande, speciellt i den södra delen. Brun sandjägare, Cicindela hybrida En stor (12-16 mm) väldigt karaktäristisk art. Den är bronsfärgad med vit till beige teckning på täckvingarna. Dess utbredning täcker södra Sverige. Den är en snabbspringande och flygande jägare på öppna sand och grusytor, ej nödvändigtvis så stora, utan man finner den ofta i mindre husbehovssandtag och liknande. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 49, Y = 0) Mindre skulderlöpare, Cymindis angularis En mellanstor (6.-9 mm) svart jordlöpare med brunröd halsköld och skulderfläckar. Den är relativt ovanlig och man hittar den på öppen torr sand eller grusmark med gles vegetation. Den finns i södra halvan av Sverige med en betoning på Öland och Österlen. (B = 1, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 0) Fyrfläckig grenlöpare, Dromius quadrimaculatus En medelstor (,2-6,4 mm) långsmal jordlöpare. Normalt lättigenkännlig på dess svarta täckvingar, vardera med två stora gula fläckar. Man finner den från Skåne till Uppland, Dalarna och Ångermanland, i söder är den relativt allmän. Man finner den vanligen på eller under bark, helst ek, men även andra lövträd och ibland tall. (B = 0, HV = 0, HH = 1, L = 0, Y = 0) Nipgrävare, Dyschirius politus En liten (4-4,9 mm) small jordlöpare med stark parallella sidor. Den är mörk, glänsande och har sina framben starkt anpassade för grävning. Den går att finna från Skåne till Norrbotten och södra Luleå Lappmark. Dock vanligen sällsynt och enstaka. Normalt finner man den längs sötvattenstränder men mer sällsynt går den att finna även vid grustag och liknande miljöer. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 2, Y = 0) Skogsfrölöpare, Harpalus laevipes En stor (9,-12 mm) mörk frölöpare som känns enkelt igen på sina 2-4 borstpunkter vid andra täckvingestrimman. Arten finns väl spridd över hela landet förutom i obeskogade fjällområden. Den är allmänt förekommande i sitt habitat. Det är en lövskogsart som trivs bäst i skog på grusig mark med gott om snår, löv och mossa. Den vill inte ha det för fuktigt. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 1, Y = 1) 12

Åkerfrölöpare, Harpalus rufipes En stor (10-16.7) jordlöpare, svart med rödaktiga antenner och ben. Den har en vid utbredning i landet och är ej så nogräknad på var den förekommer men den verkar vara talrikast på åkrar, men förekommer även på ängar, öppen skog och liknande miljöer. (B = 2, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 0) Bred frölöpare, Harpalus solitaris En hyfsat stor (8.8-10.4 mm) svart jordlöpare. Känns bland annat igen på den breda rundade halskölden med framskjutande framhörn. Den finns rapporterad över hela landet,dock i ringa omfattning (74 fynd rapporterade på artportalen i oktober 2011). Den Lever på grusig eller sandig mark, ibland med lerinslag. Den verkar gilla det torrt. (B = 0, HV = 1, HH = 0, L = 0, Y = 0) Grusfrölöpare, Harpalus tardus En hyfsat stor (8.4-11 mm) art, mörk och bredd, lik föregående men mindre kullrig. Den finns i en större del av landet på sand och grusmarker, dock ofta med mullinblandning och ej nödvändigtvis torrt, finns därför även på frodigare ängar och i öppen skog där närstående arter ej förekommer. (B = 0, HV = 1, HH = 0, L = 0, Y = 0) Lundfrölöpare, Harpalus xanthopus En medelstor (6,8-8, mm) svart frölöpare. Kan vara svårskild från närstående arter. Den går att finna, dock med stora luckor, från Skåne till Torne lappmark. Den trivs i öppen skogsmark och snår, mestadels på grusmark. (B = 0, HV = 1, HH = 0, L = 0, Y = 0) Roströd kindlöpare, Leistus ferrugineus En medelstor (6,-8 mm) small, gul eller brun jordlöpare. Den känns bland annat igen på sin hjärtformade halssköld. Den finns att finna i hela landet. Den verkar ej så nogräknad i sitt val av habitat och går att finna i bottenskiktet i öppen skog och bland gräsrötter och dylikt på öppna marker. Den verkar dock föredra sandiga eller grusiga marker. (B = 20, HV = 3, HH = 14, L = 0, Y = 0) Allmän nattlöpare, Nebria brevicollis Detta är en stor (10-14 mm) relativt klumpigt byggd art, mörk med fint rundad halssköld. Den finns i landets södra hälft i lövskog med ett ordentligt myllskikt, men man kan även hitta den i mindre dungar och liknande. (B = 1, HV = 0, HH = 4, L = 0, Y = 0) Spenslig skugglöpare, Oxypselaphus obscurus En medelstor (4,-6, mm) spensligt byggd jordlöpare. Den har brunröda täckvingar, gula ben och långsmal svart halssköld. Man finner den i södra halvan av Sverige, ofta kustnära. Arten föredrar fuktiga områden, såsom fuktiga skogar, sötvattensstränder och dylikt. (B = 0, HV = 2, HH = 1, L = 0, Y = 0) Kopparsollöpare, Poecilus cupreus En stor (11-13.4 mm) oftast vackert metallglänsande art. Den finns i södra Sverige på ej för torra öppna marker, särskilt på sandmark, även åker. (B = 9, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 0) 13

Stor svartlöpare, Pterostichus niger En mycket stor (1-20, mm) svart skalbagge med djupa strimmor på täckvingarna. Arten är vanligt förekommande i södra halvan av landet och finns sedan med spridd förekomst längs Norrlandskusten. I söder är den en av de vanligaste av våra jordlöpare. Den finns på de flesta miljöer som erbjuder ett något fuktigt underlag och helst någon skugga, såsom skogar, parker, trädgårdar och till och med gräsmattor. (B = 0, HV = 0, HH = 6, L = 1, Y = 0) Lundsvartlöpare, Pterostichus strenuus En medelstor (6-7,2 mm) brunsvart jordlöpare. Känns bland annat igen på sin halsköld som endast har en basalgrop. Den går att finna i hela landet, i söder är det en allmän art i lämpliga miljöer. Man finner den oftast i markskiktet i lövskog, gärna lite fuktig sådan. (B = 0, HV = 1, HH = 0, L = 0, Y = 0) Bronsstumplöpare, Syntomus foveatus En liten (3.1-3.8 mm) matt bronsglänsande jordlöpare. Den finns i en stor del av landet men uteslutande på torra och sandiga marker med gles vegetation. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 8) Svart stumplöpare, Syntomus truncatellus Detta är en mycket liten (2.6-3.2) art, mörkt med som mest ett svagt bronsskimmer, oftast utan. Den finns över större delen av landet och går att finna på de flesta öppna någorlunda torra marker. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 1) 2:4. Bladbaggar, Chrysomelidae Neocrepidodera ferruginea En liten (3-3,6 mm) roströd till rödgul jordloppa. I Sverige finner man den upp till Umeå, dock är de flesta fynden rapporterade från Skåne. Det är en relativt vanlig art som lever på en mängd olika växtarter i många typer av habitat, dock främst i relativt öppna miljöer. (B = 1, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 0) 2:. Nyckelpigor, Coccinellidae Sjuprickig nyckelpiga, Coccinella septempunctata Detta är en stor (.-8 mm) nyckelpiga som nog alla känner igen. Den har röda täckvingar med tillsammans 7 prickar. Den förekommer vitt spritt över hela landet och är mycket allmän. Den livnär sig av bladlöss både som larv och som adult. Coccinula quatuordecimpustulata En halvstor (3-4 mm) nyckelpiga. Den är är svart i grunden och vardera täckvinge har 7 runda gula fläckar. Den är finns i hela landet och hittas mestadels på torra öppna marker. Tjugofyraprickig nyckelpiga, Subcoccinella vigintiquatuorpunctata En liten (3-4 mm) brunröd till rödgul nyckelpiga. Den är fint hårig över hela kroppen och dess täckvingar har vardera normalt 12 svarta fläckar som ofta flyter samman. Man finner 14

den från Skåne till Gästrikland. Den livnär sig av växter och angriper en mängd arter i skilda miljöer. 2:6. Vivlar, Curculionidae Brachysomus echinatus En liten (2,4-2,8 mm) brun vivel med kort snyte och översidan täckt av uppstående borst. Man finner den över större delen av Sverige och den saknas endast längst i norr. Dock så är den knuten till kusten i den nordliga hälften av landet. Det är en allmän art i fuktig skogsmark. Ceutorhynchus pallidactylus En liten (2,-3,2 mm) svart vivel med vita fjäll och uppstående rödaktiga hår. Man finner den i södra hälften av Sverige, med en betoning på Skåne. En vanlig art på korsblommiga växter där dess larver lever som minerare i stjälkar och blad. Dess puppor utvecklas i marken. (B = 0, HV = 1, HH = 0, L = 1, Y = 0) Exomias pellucidus En svart eller brun liten (2,8-4 mm) vivel med kort snyte. Den är rapporterad över större delen av landet förutom längst i norr. Den är dock vanligast i södra Sverige. Den lever i skogar, ängar m.m. Larverna utvecklas i jorden och livnär sig av diverse växters rötter. (B = 0, HV = 14, HH = 0, L = 0, Y = 0) Svart tallbastborre, Hylastes brunneus En liten (3,- mm) mörk barkborre med långsträckt kropp. För säker bestämning bör man undersöka hannarnas könsorgan. Svart tallbastborre finns spridd över hela landet och får anses vara relativt vanlig. Den lever på tall, undantagsvis även lärk och livnär sig där på basten vilket skogsägare ofta ogillar. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 1) Vanlig snytbagge, Hylobius abietis En stor (17-21 mm) brunsvart vivel med gula fläckar på täckvingarna. Den har ett långt, tjockt och något böjt tryne. Vanlig snytbagge är som namnet antyder vanlig och förekommer över hela landet. Den lever på barrträd, både gran och tall där både adulter och larver lever av barken och i senare fallet även splintveden. De vuxna djuren kan leva i över två år. De är föga uppskattade av skogsnäringen. (B = 0, HV = 3, HH = 0, L = 0, Y = 0) Miarus campanulae En liten (2,3-3 mm) oval svart vivel med nedliggande vitgrå behåring. Snytet är smalt och svagt böjt. Den går att finna över större delen av landet men saknas längst i norr och i fjällen. Arten är knuten till blåklockor (Campanula spp.) där larverna utvecklas i galler på fruktkapslarna. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 10, Y = 0) 1

Philopedon plagiatum En liten till stor (4-9 mm) vivel med rundad bakkropp och halssköld. Den är mörk och har breda ljusa strimmor på täckvingarna och halssköld. Arten finner man i södra Sverige, mestadels vid kusten med ett fåtal inlandslokaler och är i sitt habitat en mycket allmän art. Arten är knuten till sandområden, gärna sanddynnsområden men den kan även gå in på sandiga åkrar och trädgårdar och där uppträda som skadedjur på en stor mängd olika grödor. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 1, Y = 2) Phyllobius viridicollis En liten (3-4, mm) svart vivel. Den har en avlång kropp ock känns bland annat igen på avlånga grönskimrande fjäll på frambrösten. Man finner den i södra hälften av Sverige. En vanlig art som lever av flera olika växter, dock ofta på pil (Salix spp.). (B = 0, HV = 0, HH = 0, L =, Y = 0) Rhyncolus ater En small långsträckt svart liten (3-3, mm) vivel, påminner mycket om barkborrarna men tillhör en annan grupp. Denna lilla vivel finns spridd över hela landet förutom längst i söder. Man finner den i halvdöda stammar av både löv och barrträd där både de vuxna djuren och deras larver lever tillsammans. Romualdius scaber En liten (3-3,7 mm) brun vivel täckt av grå- och brun-spräckliga fjäll. Den finns över större delen av landet men saknas i fjällen och längst i norr. Det är en hyfsat vanlig art och går att finna i många olika typer av habitat. Larver har rapporteras från rötterna av gråfibbla. Den förökar sig åtminstone till största delen partenogenetiskt. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 3, Y = 0) Sitona humeralis En liten (3,-4,8 mm) brun vivel med avlång kropp och kort snyte. Den är vanligast i Skåne, men den förekommer även mer sällsynt upp till ungefär mitten av Sverige. Man finner den på ärtväxter, speciellt Medicago spp. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 2) Strophosoma capitatum En liten (4- mm) brun eller gråaktig vivel med kort snyte. En tämligen allmän art som finns över hela landet. Man finner den oftast på träd och buskar, speciellt barrträd. Den kan uppträda som skadegörare på unga barrträd och ekar. (B = 0, HV = 3, HH = 0, L = 2, Y = 0) Strophosoma melanogrammum En hyfsat stor (4-, mm) brun eller gråaktig vivel. Känns bland annat igen på ett naket parti på inre tredjedelen av täckvingarnas söm. Man finner den i södra Sverige, ofta kustnära. En allmän art på träd och buskar, speciellt hassel, men den uppträder även som skadegörare på unga gran- och tall-plantor. Den förökar sig åtminstone övervägande partenogenetiskt. (B = 0, HV = 0, HH = 1, L = 0, Y = 0) 16

2:7. Knäppare, Elateridae Grå knäpparer, Agrypnus murinus En stor (12-17 mm) i grunden svart-svartbrun knäppare med karaktäristisk grå och ljusbrun fjälliknande hårbeklädd översida. Den är allmänt förekommande från Skåne till Västmanland och föredrar torra öppna gräsmarker. Larverna är åtminstone delvist rovdjur i och lever i de övre jordlagren. (B = 0, HV = 1, HH = 0, L = 9, Y = 0) Athous vittatus En stor (9-11 mm) skalbagge med normalt rätt så ljusa bruna täckvingar och mörkare halssköld. Denna knäppare finner man i Sverige från Skåne upp till Uppsala trakten. Den är vanlig i Skåne, norrut mer sällsynt. En rätt så vanlig art i skogsmark. De vuxna djuren söker sig ofta till blommor. Larverna lever i marken och äter bland annat frön. (B = 0, HV = 1, HH = 0, L = 0, Y = 0) 2:8. Tordyvlar, Geotrupidae Skogstordyvel, Anoplotrupes (Geotrupes) stercorosus En mycket stor (12-19 mm) svart tordyvel med vacker metallglans och kraftigt taggade framskenben. Skogstordyveln är relativt vanlig i Sverige och saknas bara längst i norr. Den är mycket vanlig i skogsmark där den dras till ruttnande svamp men man kan även finna den på betesmarker bland spillning. (B = 34, HV = 20, HH = 33, L = 0, Y = 0) Vårtordyvel, Trypocopris vernalis Nära hotad (NT) En stor (13-20 mm) knubbig skalbagge med kraftiga ben anpassade för grävning. Dess grundfärg är svart men den har normalt ett blått eller grönt metallskimmer. Den skiljs från sina vanligare fränder genom de släta täckvingarna och dess avbrutna halssköldskant. Den var tidigare allmän i södra Sverige och gick att finna upp till Västmanland och Dalarna, numera håller den sig kvarn nästan endast i Skåne, Öland och Gotland. Den finns både i öppna torra sandmarker och i gless skog där den lever på dynga, helst av hjort eller får. Den verkar gynnas av markblottor, troligen eftersom den annars har problem med att gräva de underjordiska gångar som de lägger sina ägg i. (B = 11, HV = 4, HH = 3, L = 0, Y = 0) 2:9. Bladhorningar, Scarabaeidae Fransdyngbagge, Aphodius contaminatus En hyfsat stor (-6, mm) dyngbagge. Täckvingarna är brungula med svarta fläckar, ofta sammanflytande. Halskölden är svart med ljus kant och framhörn. Kanten av halskölden har en frans av långa hår. Man finner den från Skåne till Dalarna. Det är en allmän art i spillning på öppna betesmarker. (B = 1, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 0) Kompostkrypare, Oxyomus sylvestris En liten (2-3, mm) mörk bladhorning. Den känns bland annat igen på sin kraftigt punkterade halssköld och täckvingarna som har höga ribbor mellan punktraderna. Man finner den från Skåne till Västergötland samt Uppland. Under 2000-talet har den endast 17

rapporterats på artportalen (hämtat 201-01-30) 16 gånger i Sverige, varav 9 fynd är ifrån Skåne. En sällsynt art som oftast blir funnen vid sållning av kompostmaterial, men man kan även finna den i spillning, bland annat får, på öppna torrmarker. Trädgårdsborre, Phyllopertha horticola En stor (8-12 mm) art som alla nog har sett, den har metallskimrande halssköld och gulbruna vingar. Den finns upp till Hälsingland och är allmän, främst på öppna torra marker. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 6, Y = 0) 2:10. Asbaggar, Silphidae Rödbandad dödgrävare, Nicrophorus investigator En stor (18-22 mm) kraftigt byggd skalbagge, svart med röda/orangea band på täckvingarna. Man finner den över större delen av landet, den verkar dock saknas i fjälltrakterna. En rätt så vanlig art som man oftast finner i skogsmark där den dras till kadaver och även svamp. (B = 1, HV = 0, HH = 1, L = 0, Y = 0) Nicrophorus vespillo En stor (12-22 mm) skalbagge. Svart med röda band på täckvingarna. Skiljs från närstående arter bland annat på dess halsköld som är gulhårig endast på framkanten. Arten går att finna över hela landet. Den är relativt vanlig och man finner den främst på öppna marker där den livnär sig av mindre kadaver. Den flyger på kvällen och natten och finner sin föda med hjälp av ett väl utvecklat luktsinne. (B = 1, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 0) Nicrophorus vespilloides En stor(12-18 mm) skalbagge. Svart med röda/orangea band på täckvingarna. Känns bland annat igen på sina svarta antennklubbor. Arten finns spridd över hela landet. En allmän art som är vanligast i skogsmark där den livnär sig av as och ruttnande svamp. (B = 1, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 0) Snäckätande asbagge, Phosphuga atrata En stor (10-16 mm) normalt svart asbagge. Skiljs lätt från sina släktingar på det långsmala huvudet. Denna asbagge finns spridd över hela landet och saknas endast i fjällen. Den håller sig gömd på dagen och kommer fram på natten och jagar snäckor, man finner den i många olika miljöer. (B = 0, HV = 19, HH = 1, L = 0, Y = 0) Silpha carinata En stor (1-20 mm) asbagge, normalt svart men ibland brunaktig. Arten finns i södra Sverige, främst Skåne och västkusten. Denna asbagge äter ej endast as utan jagar även aktivt diverse smådjur såsom snäckor, mask och insekter. Man finner den ofta vid svamp. (B = 0, HV = 71, HH = 4, L = 0, Y = 0) 18

Thanatophilus rugosus En stor (12-14 mm) asbagge med mycket grovt och kraftigt punkterad halssköld. Arten finns med spridd förekomst över hela landet, den är dock ej särskilt vanlig och har endast 13 rapporterade fynd på artportalen (hämtat 2014-03-07). Arten finner man på och vid as som både adulter och larver livnär sig av. (B = 4, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 0) 2:11. Svartbaggar, Tenebrionidae Crypticus quisquilius En relativt stor (6-7 mm) blanksvart, oval svartbagge med mycket stor halssköld och långa ben. Påminner lite grann om en jordlöpare från släktet Amara eller Harpalus. Arten finns i södra Sverige med en betoning på Skåne, Halland, Öland och Gotland. Den hittas oftast kustnära men den har några inlandslokaler. Den är en rätt så vanlig art på sand och hedmark där man normalt hittar den på vegetationsfria ytor. Dess larver lever bland växtrötter. Melanimon tibialis En liten (3,-4, mm) svart skalbagge, lätt igenkännlig på sina oregelbundet fördjupade täckvingar och kraftigt trekantiga framskenben. Man finner den i södra delen av Sverige, mestadels kustnära. Den är relativt vanlig. Man finner den på öppen solbelyst sand eller grusmark. Dess larver har angivits leva på rötterna på tall och på renlavar bland annat men kan nog behöva mer studier. 3. Fjärilar, Lepidoptera Endast dagfjärilar bestämdes.totalt bestämdes 30 fjärilar fördelade på tre arter och två familjer. 3. 1. Juvelvingar, Lycaenidae Mindre guldvinge, Lycaena phlaeas En vacker fjäril med mestadels oranga fram vingar med mörka kantiga fläckar och en mörk bård på spetsen av vingen. Bakvingarna har tvärtom en orange taggig kant på annars mörka vingar. Arten är allmänt förekommande i södra halvan av Sverige med några fynd även längre norrut. Den föredrar torra ängsmarker och betesmarker, men kan även hittas i andra miljöer såsom banvallar, ruderatmarker och grustag. Dess värdväxter är olika arter av syror (Rumex spp.) (B = 21, HV = 0, HH = 0, L = 1, Y = 0) Puktörneblåvinge, Polyommatus icarus En medelstor (vingspann: 21-33 mm) blåvinge. Hannarna är blåa på ovansidan, honorna mörka. Man finner denna dagfjäril över hela landet. Det är en allmän art som trivs på öppna torrmarker och i störningsmiljöer. Larverna utvecklas på ärtväxter. (B = 1, HV = 0, HH = 0, L =, Y = 0) 19

3. 2. Praktfjärilar, Nymphaelidae Storfläckig pärlemorfjäril, Issoria lathonia En stor (vingspann: 30-0 mm) vacker dagfjäril. Vingarna är i yttre halvan oranga med svarta fläckar, inre halvan är grönskimrande. Bakvingarna undersidor har stora ovala pärlemorfläckar. Man finner den i södra hälften av landet, främst vid kusten. Den föredrar sandiga öppna kustområden och klippängar. Larverna utvecklas på styvmorsviol och åkerviol. (B = 1, HV = 0, HH = 1, L = 0, Y = 0) 4. Halvvingar, Hemiptera Alla arter inom överfamiljen Pentatomoidea bestämdes. Denna grupp har ett flertal arter knutna till öppna sandiga marker och är därför intressanta för denna studie. Fyra individer blev funna, fördelade på tre arter och två familjer. 4:1.Bärfisar, Pentatomidae Mindre markbärfis, Sciocoris cursitans En medelstor (4,-6 mm)skinnbagge. Kroppen är brunaktig med tallrika svarta punkter. Buken har två breda svarta strimmor. Man finner den från Skåne till Uppland. Den förekommer på torra öppna ytor, helst sandmarker. Den livnär sig som växtsugare på olika låga växter. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 2, Y = 0) 4:2 Sköldskinnbaggar, Scutelleridae Silverhårig sköldskinnbagge,odontoscelis lineola En medelstor (4-6 mm)skinnbagge. Skutellen täcker backkroppen och har tre ljusa strimmor, en small och lång i mitten och en kort och bred på vardera sida, de senare strimmorna kantas på insidan av en mörk strimma. Den är annars brunaktig och har både uppstående mörkare behåring och nedliggande silverfärgad behåring. En sydlig art funnen i Skåne, Blekinge och Öland. Man finner den på öppen sandig mark med sparsam vegetation. Dess värdväxter är ej kända men den är troligen polyfag. Mörkhårig sköldskinnbagge, Odontoscelis fuliginosa En stor (6-10 mm) skinnbagge. Dess teckning är variabel men oftast har den en small gul mittlinje från halskölden till skutellspetsen och två kortare ljusa linjer, en på var sida av skutellen. Skutellen täcker bakkroppen. Funnen från Skåne till Södermanland. Endast vanlig I Skåne och på Öland och Gotland. Man hittar den på öppna, torra, helst sandiga ytor med gles vegetation. (B = 0, HV = 0, HH = 0, L = 2, Y = 0) 20

. Hopprättvingar, Orthoptera Endast vårtbitare blev bestämda då alla grässhoppor var nymfer i rätt så dåligt skick. En individ blev funnen..1 Vårtbitare, Tettigoniidae Större vårtbitare, Decticus verrucivorus En mycket stor (2-4 mm) kraftigt byggd vårtbitare. Man finner den över över hela landet förutom i fjälltrakterna. Den går att finna på de flesta öppna ytor såsom hyggen, myrar, betesmarker med mera. (B = 1, HV = 0, HH = 0, L = 0, Y = 0) Använd Litteratur Coulianus, C. C.2012. Bärfisar i Sverige - En fälthandbok. Entomologiska föreningen i Stockholm. Stockholm Hansen, V. 1927. Biller VII. Bladbiller of bønnebiller (Chrysomelidae & Lariidae). Danmarks Fauna 31. Köpenhamn, Danmark Hansen, V. 196. Biller XVIII. Barkbiller. Danmarks Fauna 62. G. E. C. Gads Forlag. Köpenhamn, Danmark Hansen, V. 196. Biller XXI. Snudebiller. Danmarks Fauna 69. G. E. C. Gads Forlag. Köpenhamn, Danmark Hansen, V. 1966. Biller XXIII. Smaeldere og Pragtbiller. Danmarks Fauna 74. Köpenhamn, Danmark Hansen, V. 1968. Danmarks fauna : Illustrerede håndbøger over den danske dyreverden. Bd 77, Biller, 2 : ådselbiller, stumpbiller m.m. Gad, Köpenhamn, Danmark Hansen, V. 1973. Biller X. Blødvinger, klannere m. m. Danmarks Fauna 44. G. E. C. Gads Forlag. Köpenhamn, Danmark Hansen, V. 1973. Biller XII. Heteromerer. Danmarks Fauna 0. G. E. C. Gads Forlag. Köpenhamn, Danmark Hubble, D. 2012. Keys to the adults of seed and leaf beetles of Britain and Ireland. FSC Publications. Telford, England Landin, B O. 197. Svensk insektfauna 9: Skalbaggar. Bladhorningar: fam. Scarabaeidae. Entomologiska föreningen, Stockholm. Sverige Lindroth, C. H. 1961. Svensk insektfauna. 9, Skalbaggar, Coleopetra. Sandjägare och jordlöpare, fam. Carabidae. 2. omarb. uppl. Entomologiska föreningen, Stockholm. Sverige Lindroth, C. H. 1967. Våra Skalbaggar och hur man känner igen dem, del I, II och III. Bonniers boktryckeri. Stockholm, Sverige Ljungberg, H., Hall, K. 2009. Nyckel till svenska dyngbaggar. Trycksaken, Uppsala, Sverige Lyneborg, L., Coulianos, C-C. 1979. Skalbaggar i färg. Almqvist & Wiksell, Uppsala, Sverige Ohlsson, A., Wedelin, M., Berlin, G., Elmquist, H. 2006. Dagfjärilar i Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län. Edita Västra Aros AB. Västerås, Sverige Palm, E. 1996. Danmarks Dyreliv bind 7. Nordeuropas Snudebiller. Apollo Books. Stenstrup, Danmark Strid, T. (Red.), mfl 2010. Gräshoppor i Sverige - En fälthandbok. Entomologiska föreningen i Stockholm. Stockholm 21