Från frö till planta Jeanette Blom 2011
ETT FRÖ BLIR TILL Ett frö bildas när befruktning, sexuell förening, ägt rum mellan en hanlig och honlig könscell vilket sker i en växts blomma. Ståndare och pistiller Växtens hanorgan kallas ståndare och består av knapp och sträng. I knappen bildas pollen, eller ståndarmjöl, i stora mängder som består av hanceller. Pollenet är som ett fingeravtryck av växtarten, det finns inte två arter som har lika form på pollenet. Varje blomma har vanligen flera ståndare. Växtens honorgan kallas pistill och består av fruktämne, stift och märke. Fruktämnet är den nedre, uppsvällda delen av pistillen. I fruktämnet, som är en- eller flerrummigt, finns fröämnen (ett eller flera) med honceller. Fruktämnet övergår uppåt i stiftet, som avslutas med det skivformade eller flikade märket. Blomman har en eller flera pistiller. Om samma blomma innehåller både ståndare och pistill är den tvåkönad. Har blomman endast en ståndare eller endast pistill är den enkönad. Ståndarblommorna kallas då hanblommor och pistillblommorna honblommor. Om både han- och honblommor finns på samma planta kallas växten sambyggare. Finns däremot han- och honblommor på skilda plantor kallas växten tvåbyggare. Detta är viktigt att känna till om man samlar fröer själv. Befruktning En sexuell förening uppstår vid pollinering, d v s när pollen frigörs från ståndarna och landar på pistillens märke. Varje pollen innehåller två celler. Den ena cellen bildar en pollenslang som växer ner genom stiftet och in i ett litet hål i fröämnet till embryosäcken. Den andra cellen delar sig till två spermieceller som färdas genom pollenslangen in till fröämnet där en cell förenar sig med ägget och den andra med en annan cell, kallad centralkärna, och bildar frövitan som också kallas för endosperm. Den första cellen som bildas efter föreningen kallas zygot och frövitan är en vävnad som lagrar näring åt zygoten medan den utvecklas till embryo. Vad är ett frö? Ett frö består av embryo, frövita och skal. Embryot är grodden d v s anlaget till den nya växten. Embryot bär på anlag till rot och skott samt till hjärtbladen. Frövitan kallas också för näringsvävnad. Den innehåller den näring i form av fetter, proteiner och stärkelse som grodden behöver för att kunna utvecklas. Fröskalet är en kraftig vägg som skyddar grodden från att skadas. Skalet kan ibland vara klibbigt eller försett med hår eller borst som underlättar fröspridningen, t ex genom att fröet lättare fastnar i pälsen hos fåglar eller andra djur. 2
Frön kan delas in i tre olika grupper. De som innehåller mycket frövita och ett ganska litet embryo (ex magnolia, vallmo, lobelia och begonia), de som innehåller lite frövita och mest består av ett embryo (pelargon, päron, sallat och trädgårdsböna) och de som inte har någon frövita alls (barrväxter, enhjärtbladiga växter och orkidéer). Ett frö gror Faktorer för groning Om ett frö gror eller inte beror på inre och yttre faktorer. De yttre faktorerna som behövs för att fröet ska gro och utvecklas är vatten, syre och lämplig temperatur. Vissa frön är också beroende av ljus. De inre faktorerna styrs av hormoner i fröet som bestämmer när det är dags att gro, för det är viktigt att det sker vid ett gynnsamt tillfälle. Mogna fröer är torra och behöver därför vatten för att sätta igång groningsprocessen. När vatten tränger in i fröet sätter ämnesomsättningen i gång och enzymer aktiveras och bildas. De celler som samlat på sig näring använder det under groningen för att utveckla embryot till en groddplanta. När fröets skal har öppnats behöver fröet syre. Är det för fuktigt i jorden är syrehalten låg och fröet kan inte utvecklas vidare. Olika växtslag har olika groningstemperaturer. Vissa har sin optimala groningstemperatur mellan 15 20 grader och andra mellan 25-30 grader. Om temperaturen blir alltför hög eller låg eller att någon annan yttre faktor förändras riskerar fröet att gå in i en sekundär frövila. Frödvala Frön kan befinna sig i frödvala eller frövila. Ett frö som befinner sig i frödvala gror inte på grund av att någon yttre miljöfaktor saknas. Det kan vara vatten, rätt temperatur, syre eller ljus alternativt mörker. Frövila När fröer är i frövila betyder det att det inte gror trots att alla yttre faktorer är uppfyllda. Fröets embryo är fysiologiskt omoget och kräver en eftermognad. Frövilan är ett skydd för att fröet inte ska gro vid fel tillfälle. Till exempel på hösten eller på vintern när det är kallt och den nybildade plantan riskerar att frysa sönder. Hos vissa odlade växter har ett urval skett genom århundraden av frön som visat sig lättgrodda, frövilan har till stor förädlats bort. Hos vilda växter däremot behövs nästan alltid en mognadstid innan fröet kan gro. Vissa fröer måste passera genom matsmältningskanalen hos fåglar eller däggdjur innan de kan gro. Fördelen med det är att växten får hjälp med spridningen. Ökenväxter gror inte förrän de har utsatts för regn för att vara säkra på att få tillgång till vatten under småplantstadiet. 3
Att bryta frövilan sker genom olika sätt beroende på vad det är för växt. Fröer med hårt och tjockt skal behöver bearbetas, för att få skalet att släppa in vatten till embryot. Det kan man göra med en fil eller sandpapper. Det kan också hjälpa att lägga fröna i blöt ett eller två dygn. En del fröer behöver stratifieras, d v s utsättas för kyla eller värme för att kunna gro. Innehåller frövitan eller embryot tillväxthämmande ämnen behöver fröet oftast utsättas både för perioder med varm och kall temperatur för att gro. En del fröer kräver både mekanisk behandling och stratifiering. Lagring av fröer De flesta fröer måste torkas så att vattenhalten sjunker innan de kan lagras. Därefter förvaras de torrt och svalt. Det finns dock exempel på fröer som behöver hög luftfuktighet under lagring, till exempel ek- och bokollon. Fröer med tillräckligt lågt vatteninnehåll kan lagras under många år i svala utrymmen och ofta kan de även frysas. Olika fröer klarar dock lagring olika bra. Vanligen sjunker grobarheten ju äldre de blir, speciellt om fröna är lagrade i rumstemperatur. Att så Direktsådd När man sår frön på den plats de ska växa kallas det för direktsådd. Det kan var i en bädd i växthuset men oftast menar man sådd utomhus, till exempel i ett grönsaksland. Sådd utomhus kan göras tidigt, efter att marken har tinat och landet är förberett för sådd. Proceduren är ungefär den samma som vid sådd inomhus. Efter beredning behöver jorden tid att sätta sig, man brukar räkna med ungefär en vecka, därefter drar man upp fåror som man vattnar i innan fröna fördelas däri. Fröna täcks sedan med jord, sand, vermiculit eller perlit. Om man vill minimera avdunstningen kan man täcka sådden med fiberduk. Den skyddar också mot kyla. Förkultivering Många av våra ettåriga växter, sommarblommor, kryddväxter och grönsaker måste först sås inomhus för att hinna blomma och ge skörd innan hösten kommer. Fördelen med plantor som är förkultiverade är att de har ett försprång mot ogräset när man planterar ut dem. De står också bättre emot angrepp av skadedjur. Olika växter har olika lång utvecklingstid så var noga med att så i rätt tid för bästa resultat. Växter med kort kultiveringstid vinner inget på att sås för tidigt. Vid förkultivering fyller man en sålåda eller en kruka med jord. Jorden ska tryckas till och såytan ska med fördel vara helt tillplattad. Fördelen med detta är att alla fröerna hamnar på samma sådjup och gror samtidigt. Både sålåda och kruka ska ha dräneringshål i botten. Innan man sår vattnas jorden igenom, antingen med en vattenkanna med fin stril eller genom att vattnet får sugas upp underifrån. Sedan bör jorden sätta sig genom att få stå några timmar före sådd. Små frön fördelas jämt över ytan, bredsådd, och täcks mycket tunt eller inte alls. Större frön kan placeras på jordytan och tryckas ner i jorden med en pinne eller penna. Man kan också dra fåror eller göra små gropar i jorden och fördela frön i dessa, radsådd. Avståndet mellan fåror eller gropar bör vara en eller ett par centimeter. Därefter ska fröna täckas med jord, sand eller annat material som perlit eller vermiculit. Sådden kan också täckas med plast, fiberduk eller glasskiva eller ställas i ett minidrivhus. Täckningen bidrar till att minska avdunstning. 4
Sålådor i växthus. Foto: J.Blom Odlingssubstrat Vid sådd behöver man någon form av material för fröna att gro i, det kallas för odlingssubstrat. Det vanligaste är att man sår i en jord som inte innehåller så mycket näring, så kallad såjord. Ett frö bär med sig egen näring som det vanligen klarar sig på tills karaktärsbladen utvecklats. Såjorden är också finare än vanlig plantjord som har en grövre struktur, vilket kan vara svårt att hantera om man har mycket små frön. Såjorden ska vara fri från ogräsfrön, skadedjursägg och sjukdomsorganismer. Fröer som är känsliga för jordbundna rötsjukdomar gror bäst i jordlösa blandningar. Dessa kan bestå av grus, sand, torv, perlit eller vermiculit. Ljusgroende och mörkergroende fröer Ljusgroende frön får dock inte täckas med jord men sand, perlit eller vermiculit i ett tunt lager går bra eftersom dessa material är ljusa och bidrar till spridning av ljuset. Detta gäller även små frön som inte klarar att växa sig tillräckligt långa om de gror långt ner i jord. Mörkergroende fröer är fröer som inte klarar att gro så länge de är exponerade för ljus. Detta är en överlevnadsmekanism som skyddar fröet från att gro för nära jordytan, där fukttillförseln kan vara för ojämn för att hålla fröet vid liv medan de första rötterna växer sig långa. Tillväxthämmande ämnen Om fruktköttet eller fröskalet innehåller groningshämmande ämnen gäller det att få bort allt skal från fröet för att upphäva frövilan. Hos bland annat äpple produceras tillväxthämmande ämnen för att fröet inte ska gro när äpplet sitter kvar på trädet. Dessa kemiska ämnen, RECEPT PÅ BLANDNINGAR Näringsrik blandning 2 delar kompost 1 del matjord 1 del sand 1 del vermiculit 1 del perlit Jordfri blandning 1 del perlit 1 del vermiculit 2 delar svart torv Steril blandning 1 del finmald torv 1 del perlit INGREDIENSER Perlit är en grovmalen lavamassa som är lätt och porös. Används till täckning eller i jord för att få den luftigare. Vermiculite framställs genom upphettning av glimmer och binder en del näring, främst kalium. Används på samma sätt som perlit. Torv Mörk torv används som är mald eller hårdpressad till torvbriketter. Briketter läggs i blöt före användning, torven sväller och hålls ihop av ett nät. Sand Fin- eller grovkorning sand som är tvättad används för att öka dränering och lufttillförsel. 5
vanligtvis fenolföreningar, sitter som en hinna utanpå skalet och bildas när fröet utvecklas. När fröet utsätts för regn tillräckligt många gånger försvinner de tillväxthämmande ämnena som är vattenlösliga. Vid förkultivering kan sådana frön blötläggas över natten och därefter sköljas flera gånger under kommande två dagar. Därefter sår man fröna. Var noga med att fröna inte torkar ut mellan sköljningarna. Stratifiering Stratifiering innebär att fröet läggs i fuktig sand eller torv och utsätts för en period med antingen värme eller kyla. Vid kallstratifiering ska temperaturen ligga på 0-5 C och för varmstratifiering 15-20 C. Varmstratifiering ersätter sommarvärmen som behövs för vissa fröer. Genom att först varmstratifiera och sedan kallstratifiera ett frö kan man få fröet att gro en säsong tidigare än vad som varit möjligt under naturliga betingelser då det istället tagit först en vinter, sedan en sommar och ytterligare en vinter innan fröet varit moget att utveckla en groddplanta. Hur många veckor som ett frö behöver stratifieras varierar från tre veckor till upp till några månader beroende på växtslag. Efter stratifieringen sår man sedan fröet. Efter sådd Efter sådd ställs sålådan eller krukan på plats med lämplig temperatur och ljusmängd för groning. Frön som inte är ljusgroende kan stå helt mörkt tills de har börjat gro. Var noga med etikettering av sådd. Använd plastetikett och skriv med blyertspenna som fungerar bäst då den klarar vatten och slitage bäst. Vattna endast sådderna om där finns tendens till uttorkning och då med en sprayflaska eller med vattenslang som har handtag med dysfunktion. Uppkomst Så snart de första fröna börjar gro flyttas sådden till en så ljus plats som möjligt som inte heller är för varm. Om småplantor får för lite ljus kommer de att sträcka sig mot ljuset och bli långa och gängliga. Eftersträvansvärt är plantor som är korta och stadiga i växtsättet. Ljus är en faktor som stimulerar tillväxt och blomning och dagslängden är avgörande för tillväxten. Ofta behövs tillskottsljus vid förkultivering då dagarna inte är tillräcklig långa på våren. Det är också svårt att få det tillräckligt ljust även i ett växthus. Skolning När småplantorna har fått ett par karaktärsblad eller när det blir trångt i sålådan är det dags att skola om dem. Dels för att de behöver jord med mer näring, dels för att glesa ut dem. Om småplantorna står för tätt tävlar de om ljuset och kommer därför att sträcka på sig vilket leder till gängliga plantor. Hantera småplantorna försiktigt vid skolningen. Använd en pinne eller en gaffel för att sära försiktigt på plantornas rötter, lyft plantan genom att försiktigt ta tag i ett hjärtblad eller karaktärsblad. Ta aldrig i stjälken som är mycket känslig för beröring, den är viktig för transport av näring och vatten. Krukning Allteftersom plantan växer behöver den krukas om till lite större kruka för att rotutveckling inte ska stanna. Vissa växter mår bra av att krukas om flera gånger. Det är viktigt att inte ta för stor kruka till en liten planta. Jordvolymen blir för stor och oftast för blöt vilket kan innebära syrebrist. Blöt jord är också kallare och risken för svampsjukdomar ökar. Inkrukning är det sista momentet. 6
Foto: J Blom Inkrukade plantor. Foto: J Blom Avhärdning Plantor som stått inne i varm och ombonad miljö måste avhärdas innan de kan planteras ut. Detta görs genom att flytta ut plantorna i halvskugga på dagarna och ta in dem på nätterna. Plantorna ska försiktigt vänja sig vid temperaturen, solljuset och vinden. Lämplig tid för avhärdning brukar vara ca en vecka före utplantering. Hotar nattfrost efter utplantering måste plantorna täckas med fiberduk. Annorlunda köksträdgård på The Eden Projekt, Cornwall, England (2006) Foto: J Blom 7
KÄLLOR Albin, Solveigh (2010) Vad ett frö är: Hemträdgården 2010:10, s 14-15. Andersson, I och Widell, L (1991) Botanik från grunden Stockholm: LTs Förlag Palmstierna, I och Alm, G (2000) Nya Växthusboken Natur och Kultur/LTs Förlag Smith, M och Bradley, S (2009) Förökning och beskärning Stockholm: Norstedts Förlag www.tradgard.org Faktablad Från frö till planta 8