Idéer och berättelser till. Martin Lönnebos. Frälsarkransen

Idéer och berättelser till Martin Lönnebos Frälsarkransen

Frälsarkransen Varför en frälsarkrans? Med en form och rutin för bönelivet, kan man hela livet vila i det. Därför är det fantastiskt att kunna få ge barnen ett konkret hjälpmedel med innehåll, som de sedan kan bära med sig. Kanske blir detta materialet också något som kan hjälpa dig som ledare med ditt eget andaktsliv. Gör en spännande upptäckt tillsammans med barnen! Frälsarkransen är en idé ett radband med tillhörande böcker utarbetade av Martin Lönnebo. Hans idé och grundtanke är att Frälsarkransen med tillhörande material ska passa i olika sammanhang och vara en ingång i den kristna tron och bönelivet för olika personer på olika sätt. Därför har just detta kompletterande material utarbetats som ett sätt att kunna ge förslag som skulle kunna fungera i ELM-sammanhang. Flera av föreslagna tankar, bibelverser och idéer är tagna ur tillhörande böcker. Grundmaterial: (Verbum tel. 08-743 65 10) Frälsarkransen armband med glaspärlor. Köpes från Verbum (ca 55 kr) Frälsarkransen (övning i - Martin Lönnebo, Verbum) Spegeln och Dopängeln (M. L. Verbum) Se också på: www.fralsarkransen.se Tanken med just denna komplettering till Frälsarkransmaterialet Det är ett inspirations- och vägledningsmaterial och föreslår alltså inte helhets- och detaljlösningar. Man använder det som passar en själv och ens barngrupp. 1. Berättelse och Bibelundervisningsförslag Målet är att det ska ske en undervisning till varje pärla som ska vara tydlig och på barnens nivå. Barnen ska efter samlingen om pärlan, veta något om den kristna tron och pärlans plats i denna. Den kunskapen ligger sedan som grund och den Helige Ande arbetar genom det som förmedlats, när barnet sedan använder Frälsarkransen. Målet är att kransen får bli ett redskap ända från barnens naturliga Gudstillit genom (trots och) mognad in i en vuxen tro. Undervisningen ges genom berättelser (Från bibeln eller bilagd) med komplettering av bibelord på lämpligt sätt. Skattjakt och andra spännande saker runt pärlorna är kul! Använd din fantasi! 2. Sångförslag Sångförslagen är ofta av de stillsammare slaget, för att passa också under andakt och bön. Vill man bara välja ut några få sånger, passar Jag får va hos dig, Jesus min bror, Gud som haver, I Guds hand och Jesus för världen vid många olika pärltillfällen. (se källhänvisning nedan) 3. Versförslag Vi vill åter poängtera att de föreslagna verserna till de olika pärlorna är valda utifrån att barnen ska kunna bära dem med sig och växa i versernas innehåll hela livet. Verserna återupprepning är en viktig del i böneträningen. Många är valda från Guds Ord de ord som är och ger liv. 2

I praktiken Det är viktigt att det inte blir för mycket att säga och lära sig runt varje pärla. Väl vald undervisning och noga vald vers ger både enkelhet och djup. Varje ledare (ledarteam) måste alltså välja ut och begränsa sig. Att undervisa om varje pärla kan man göra ingående, men den praktiska bönerutinen måste sedan få bli väldigt enkel och nära. Man ska inte använda sig flera verser på samma pärla. Det kan man i det vidare brukandet göra själv. (Några av verserna kanske man hellre vill byta ut till en passande sångvers.) Verserna behöver upprepas tillsammans många, många gånger, för att kunna bli en del av barnets böneliv. Att undervisa om pärlorna, en eller två terminer följs sedan av att man använder sig av kransen under flera år i barngruppens andakter och böneliv. Man kan till en början gå igenom pärlorna gemensamt med unison versläsning, men sedan också allt mer lämna tysta stunder där barnet får välja pärla själv och vara inför Guds ansikte. Det finns en stor frihet i hur man använder Frälsarkransen. Varje pärla har många bottnar. Vi har tagit en tydlig dogmatisk = (grundligt undervisande) infallsvinkel med bibeltexter och berättelser som vi tror är lämpliga för barn. Man behöver få ett innehåll till pärlan, innan den kan bli en bra, fungerande hjälp i ens böneliv med den levande Herren Sökaren behöver börja gå på Sanningens väg inte vilken väg som helst. Förslag på planering, bearbetning, uppföljning och användning under en treårsperiod: Vi tänker oss en barnsamling där man dels har en undervisnings-/andaktsdel och dels en avslutningsdel med kort gemensam bön. Alla barn har tillgång till (egen) Frälsarkrans. Ålder: Berättelserna är skrivna med inriktning mot mellanstadiet, men kan anpassas nedåt (och uppåt). Lämplig ålder för det här materialet är alltså 7-13 år. (För yngre barn se sid. 23 i Spegeln) Frälsarkransen passar, som sådan, både barn och unga, omvända och sökare och kan (kanske med hjälp av det här materialet) med fördel användas i olika sammanhang, typ konfirmations- och ungdomsgrupper, samtals- och bönegrupper osv. Hur mycket man går in för materialet, beror mest på hur det går hem hos barnen. Finner ni att barnen tycker om det och använder sin krans (i vardagen), så är det all idé att fortsätta länge Alla bör ha var sin krans att hålla i handen under andakten/bönesamlingen. (Om kris utgå från bild eller gemensam stor krans ingen ska vara utan) År/Termin 1: Ge en helhetsbeskrivning för barnen mål och syfte. Gör armbandet med gummiband eller kransen med ståltråd så att varje barn får var sitt. Gör man inte dubbla ( att barnet har ett hemma och en uppsättning finns på barnverksamheten) är det bättre att ha alla på barnverksamheten och att de sedan får ta med dem hem när perioden är över. Använd sedan bibelförslag/berättelse för att ge undervisning i den kristna tron, med en pärla i taget som utgångspunkt (minst 11 gånger). Använd grundberättelse, bibelord, sång, utvald vers och den enskilda pärlan, en vid varje tillfälle, i undervisning/andakt och som avslutningsbön. År/Termin 2: I undervisning/andakt: Läs en tillhörande berättelse (se de olika förslagen nedan) till en speciell pärla, och uppmärksamma en pärla vid varje tillfälle. Repetera det pärlan står för. Sång. Samtal. Egna tankar. Använd några olika pärlor vid avslutningsbönen. Viktigt att bara ha valt en vers till varje pärla och att det alltid är samma. (Börja och sluta alltid med Gudspärlan som har två verser) 3

Förslag 1: Övriga berättelser, som finns föreslagna vid varje pärla, finns tillgängliga och ledaren väljer en av dem, läser den och barnen får gissa vilken av pärlorna den passar till. Förslag 2: Ett barn får välja en pärla. Ledaren läser en berättelse som tillhör den pärlan. Vill man ha annat mtrl på undervisningen (andakterna), kan man ändå läsa (alla eller någon/några av) pärlornas verser med tystnadens pärlor som paus, vid den avslutande gemensamma bönen. År/termin 3: Ett barn och ledaren gör tillsammans en andakt runt vald pärla. Barnet kan välja pärla, bön o sång, dela tankar, tända ljus Gå igenom alla pärlornas verser som avslutningsbön. Vid detta laget är verserna inlärda och kan, när barnet minst anar det, komma upp i tankarna till tröst och hjälp. Andra tips! Gör gärna ett föräldrabrev (eller kalla till samling) där innebörden och vitsen med Frälsarkransen berättas. Då kan man också ge tips på hur man kan använda den hemma. Beställ en stor krans (Verbum) eller sy en kuddkrans av tyg, som sedan barnen kan vila eller sitta på i andaktsrummet. (Gjort av rep och kuddar i tyg i rätt färger och former.) Varför inte ge en (extra fin) krans till barnet när hon är stor och slutar i barngruppen? Lycka till och glöm inte att be för och med barnen! Oktober 06 Bodil Månsson (0431-290 56) och Kristina Runeson (046-13 57 08) Berättelserna - Barntidningen Droppen M. Lönnebo har gett samtycke till idé 4

Pärlorna med grundberättelse och förslag på bibelvers, bön, vers, berättelse och annat runt varje pärla. Gudspärlan (stor guldpärla) Den treenige skaparguden bryr sig om oss människor. Man börjar och slutar alltid med denna pärla. Att läsa: Berättelse: Stor och ändå nära Bibelanknytning: Mose möter Gud i den brinnande busken (2Mos 3:1-10) Fler bibelord för fördjupning: Jes 6:1-7, Jes 40:12-18, 26-31, Joh 1 Undervisningstips: l Guds storhet, helighet och som samtidigt är nära. Vem Gud är. Egenskaper god, helig, barmhärtig, evig, Ande, Skapare, kärlek, allsmäktig, vis, outgrundlig, nådefull, personlig l Vårt liv på jorden är som ett liv i en skokartong med fönster i. Gud finns hos oss men också utanför oss. Vi är begränsade men inte Gud. Han har kommit till oss och kallar oss att ofta söka honom. Bildligt talat får vi ställa oss vid fönstret. l Barnen ger förslag på saker som finns fast de inte syns. l Se kap. 2 i mtrl På upptäcktsfärd 1 (www.bv-forlag.se) Konkretionstips: l Skokartong med fönster i. Gud är som solen han ger liv men har också en förintande kraft (på det onda). l Elden, ljuset (bränner brännbart, upplyser, ger värme) l Fr. kransen Guds livboj (se berättelse till Jagpärlan) l Barn till en kung prinsar och prinsessor göra kronor. Sånger: Yngre: Herren är Gud (Nya Barnpsalmboken nr192) Säg vem har skapat stjärnorna? (Glad sång, BV-förlag) Jag har en Far (Skratt, Corneskog) Gud vet vad jag heter (Nya barnpsalmboken nr 132) Gud bor i hela världen (Glädjegung) Äldre: Gud bor i ett ljus (Sv Ps 605, nr 21 Nya barnspalmboken, Libris) Gud är inte liten (Glädjegung Libris), Helig, helig (Sv Ps 685) Berättelser att läsa: Se er omkring!(se bilaga 1) Fia och våren (dr 98 nr 15 =Barntidningen droppen årgång 98 nummer 15) Racersnabbt (dr 02 nr 16) Gud kan allt (dr 03 sommar) Förlovningsringen (dr 05 nr 27) Snökristaller och stjärnor (dr 06 nr 5) Gud känner dig, Vem står i centrum?, Begränsad eller obegränsad (Ta emot det eviga livet) 5

Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj två en i början och en i slutet Du är gränslös. Du är nära. Du är ljus och jag är din. Fader Vår eller Vår Fader Välsignelsen Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen (1 Tim 1:17) Gud är stor Gud är god 6

Berättelse till Gudspärlan Stor och ändå nära Peter är på väg till sin kompis, samma väg som han gått hundratals gånger innan. Skolan är slut, han har precis varit hemma och käkat och är nu alltså på väg till Oskar. Han hoppar över gungbrädorna i lekparken, sicksackar mellan träden i Söderbyparken och stannar sedan till vid stora vägen som går rakt genom staden. Vägen måste han passera strax innan han är framme vid Oskars hus. Det ska bli kul att vara med Oskar en stund hans bästa kompis. De ska åka rollerblades innan det blir mörkt, och sen vill de förstås spela det nya bilracerspelet på datorn. Vid stora vägen får han vänta en stund. Många lastbilar och vanliga bilar passerar i hög fart. Pappa gillar säkert inte att han tar den här genvägen. Men det han inte vet om behöver han ju inte bekymra sig för, tycker Peter. Medan han står där stoppar han händerna i fickorna. Då känner han kransen som ligger där den med de olika pärlorna de gjort i juniorgruppen. Den är kvarglömd i fickan sen sist. Han fingrar på alla pärlorna och fastnar på den största. Den känner han igen. Han vet den är guldig, störst och vackrast och betyder Gud. Han som är stor och bor i himlen. Peter ser mot himlen där Gud bor, fastän han inte syns. Gud är stor, mycket större än nån kan förstå. Peter känner sig väldigt liten där han står och tänker på den store Guden som bor i himlen. Bilarna dånar förbi. Peter skriker rakt ut i luften: Hör du mig Gud? Peter hör inte sig själv för allt oljud från vägen. Hör verkligen Gud honom? Till slut blir där en lucka i trafiken och Peter springer över. Väl hos Oskar, flyger tiden iväg. Klockan blir alldeles för mycket, innan Peter inser att han skulle ha varit hemma för länge sedan. Det är beckmörkt ute och dimmigt. Nu finns inte alls mycket trafik på stora vägen och han kommer fort över. Väl inne i Söderbyparken hör han hur tyst allt är runt omkring honom. Det känns kusligt. Kusligare för varje steg. Han hör sin egen andedräkt och sina egna hjärtslag. Han börjar inbilla sig saker hemska saker. Stegen blir allt raskare och hjärtat slår fortare. Han stoppar händerna i fickorna. Där är den igen kransen med den stora guldiga pärlan. Han skulle aldrig, aldrig få för sig att skrika på Gud nu. Nu när det är tyst och Gud kanske skulle höra honom bättre. Bara tanken på att skrika gör honom vettskrämd. Men inuti skriker han: Hjälp! Hjälp! Hjälp! Han går så fort han kan utan att springa stel som en pinne i kroppen. Träden vajar sakta och dimman sveper mellan stammarna. Han hör bara sina egna hjärtljud och träden som susar. Plötsligt tycker han att träden inte låter så hotfulla. De låter mer lugnande och smekande. Susen går liksom in i Peter och förvandlar honom. Han får ett lugn inom sig som inte går att förklara. Kanske är det för att han känt sig så väldigt rädd innan, som det märks så stor skillnad. Det känns för Peter som om Gud kom helt nära genom trädens sus. Att Gud är alldeles nära och också inuti honom. Han håller hårt om guldpärlan hela vägen hem. Detta ska han aldrig glömma det kändes märkligt. Kanske han kan berätta det för någon pappa eller juniorledaren. Fråga om de varit med om samma sak som han just varit? Han plockar upp kransen ur fickan och går in till pappa. Pappa vet inget om att de gjort Frälsarkransar eller vad de betyder. Än så länge har de i juniorerna inte pratat om så många pärlor, så Peter vet inte heller så mycket. Men han vet tillräckligt för att pappa ska bli intresserad i alla fall. Och tala om Gud, det vill pappa gärna. Han är bra på det viset, tycker Peter. Nån gång ska han prata med pappa om alla svåra frågor om Gud. Hur kan Gud vara stor och liten på samma gång? Hur kan Gud vara nära när han är så stor? Hur kan Gud vara både snäll och farlig på samma gång? Varför kan man inte se Gud? det hade ju varit mycket lättare då Hur kan Gud höra alla? Har han verkligen all makt? Ja, det finns ju tusen frågor När Peter lägger Frälsarkransen under kudden, nuddar han vid den stora guldiga pärlan igen. Fader Vår som är i himmelen, helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike viskar han för sig själv. Sedan kommer han inte ihåg vad som kommer sen i bönen den där långa, svåra. Men det lär han sig säkert nästa gång i juniorerna. Bodil Månsson 7

Tystnadspärlorna (6 beige (olackerade) avlånga) Alldeles tyst får jag vara hos Gud, som är mig helt nära. Att läsa: Berättelse I tystnaden Bibelanknytning: Elia i grottan (1Kung 19:1-12) Fler bibelord för fördjupning: Ps 37:7, Jes 30:15, Klag 3:26 Undervisningstips: l Sitt stilla och tyst en stund, bli vän med tystnaden. Samtala om vad ni började tänka på. Gud vill vara nära i allt vi gör, men vill inte att vi fastnar i allt runt omkring, utan möter honom och tar emot hans kraft. l Alla barnen lägger sig ner som stenar. De lyssnar på en dikt om Guds närhet och omsorg. Konkretionstips: l En sten bli värmd av solen. l Ett oroligt hav behöver bli stilla. (blått tyg). Sånger: Yngre: Jag får va hos dig (Nya barnpsalmboken 185, Sjung mitt hjärta sjung, Dagen) Äldre: Jag är hos dig min Gud (Sv Ps 607) Genom stillhet och förtröstan, Var stilla och vet att jag är Gud (bibelkörer) Berättelser att läsa: En som hjälper (dr 00 nr 3) I ljuset (dr 00 nr 22) Tyst (dr 01 nr 24) Vers/bön/bibelord till pärlan: I Guds tystnad får jag vara 8

Berättelse till Tystnadspärlan I tystnaden Vissa dagar blir allt fel! Mikael var både arg och besviken när han gick hem från skolan. Arg för att det var många som hade skrattat åt honom. Det hade börjat på lunchrasten när de satt och åt tillsammans, och han hade spillt ut sin mjölk. På lektionen efter lunch hade de ett läxförhör. Trots att Mikael trodde att han kunde läxan, svarade han fel ett par gånger, och han hörde flera stycken i klassen som fnissade till. Han hade sett Robin i ögonvrån och såg att även han hade svårt att hålla sig för skratt. Så dum han kände sig! På sista rasten hade de sparkat boll på gräsplanen och turats om att slå sparkar på Robin. Han hade missat nästan alla sina skott och de tre andra hade skrattat åt honom och haft några spydiga kommentarer. Det var inget kul alls. Helst ville han bara gå och gömma sig. Hemma var det alldeles tyst. Både mamma och pappa arbetade länge idag och hans storasyster Malin slutade inte skolan än på ett tag. Mikael var hungrig, eftersom det varit soppa till middag, så han plockade fram smörgås och åt och sedan satte han sig framför datorn. Han hörde aldrig när mamma kom hem. Däremot hörde han hennes ilska röst när hon frågade vem som hade druckit mjölk och ätit leverpastej utan att duka av efter sig. Typiskt att han skulle glömma det just idag! På lördagen sov han länge och sedan var han ute och hjälpte pappa att klippa gräset. När de var färdiga lekte han i sin koja i trädgården. På kvällen undrade pappa var nyckeln till skjulet var. Han skulle låsa efter att ha satt in gräsklipparen. Det var Mikael som hade öppnat och nu kunde han inte hitta nyckeln. De letade säkert i en halvtimme innan Mikael kom på att han hade lagt nyckeln i kojan, för att han inte skulle tappa den. Pappa var rätt irriterad på honom. På kvällen när Mikael skulle somna hade han svårt för att komma till ro. Jämt misslyckades han. Var det inte i skolan, så var det hemma. Var det inte att sparka boll så var det att slarva bort saker. Varför just han? Varför var han så klantig och klumpig så att många blev irriterade på honom? På söndagen väckte mamma honom. De skulle på gudstjänst. Mikael funderade hela vägen dit på varför han inte kunde skärpa sig och bli så duktig som alla andra tycktes vara. Varför kunde han inte ha mer koll på saker och ting? Under predikan satt han mest och tänkte på annat och det var först i sången som de sjöng efter predikan som han vaknade till: Jag är hos dig när problemen tar all din tid, när ditt liv verkar meningslöst, då är jag där Mikael kände sig träffad rakt i hjärtat. Jesus fanns hos honom när det verkade som allra mest hopplöst och meningslöst. Precis så var det ju att problemen tog all hans tid. Var inte rädd fastän andra kan glömma dig, fast du känner dig värdelös, jag tror på dig Jesus brydde sig om honom, trots att han kände sig alldeles värdelös, trots att allting blev så fel och att han gjorde så mycket som var klantigt. Efter middagen gick Mikael upp på sitt rum och la sig på sängen. Han sjöng tyst sången för sig själv. Plötsligt fick han syn på Frälsarkransen som han hade hängt på anslagstavlan vid sängen. Hans blick fastnade på en av de avlånga pärlorna och kom ihåg vad Mats i kyrkan sagt om dem: Gud finns i tystnaden. Inte alltid på det sätt som vi tror. Det kan vara genom ett litet bibelord, en annan människa eller genom en sång. Gud vet vad vi behöver, innan vi har berättat det för honom. Mikael blev alldeles varm i hjärtat. Tänk att Gud hade gett honom tröst och nytt mod genom sången de sjöng idag. Trots att han inte hade bett till Gud om tröst, hade Gud gett honom det. Gud visste bättre än han själv vad han behövde. Han kände att han fick vara hos Gud. Nära. Tacksam. Och alldeles tyst. Gunilla Karlsson 9

Jagpärlan (1 vit pärlemorpärla likadan som hemlighetspärlorna) Gud har skapat mig och ser mig som oändligt värdefull. Att läsa: Berättelse Livbojen Bibelanknytning: Ps 139, Uppletad av Gud (Luk 15:(1-)8-10) Fler bibelord för fördjupning: Sak 2:8, Ps 8, Jes 43:1, Jes 64:8 Undervisningstips: l Vi är skapade till Guds avbilder älskade och unika l Se fler tips i kap 10 i På upptäcktsfärd 1 Konkretionstips: l Skriv alla barnens namn på mynt (eller lamm). Ledaren gömmer ett av dem. Alla mynt dras ur skål och lämnas över till rätt person. Myntet till den saknade (den som inte får något mynt) letas upp i rummet. Glädjen blir stor! Jubel! Gud älskar och letar. l Livboj frälsarkrans (se berättelsen) Sånger: Yngre: Jag är värdefull (bilaga 2) Herren är min herde (Nya barnpsalmboken nr 134) Äldre: Du vet väl om att du är värdefull (Nya Barnpsalmboken nr 151) Att lyssna till: Det gungar så fint (Sv Ps 606) Berättelser att läsa: Jag är värdefull (bilderbok Lugado Libris) En fantastisk skapelse (dr 02 nr 30) När stjärnhimlen predikade (dr 03 nr 8) Jag vill va söt! (dr 05 nr 34) Gud har skapat dig (Ta emot det eviga livet) Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en! Känn ingen oro, känn ingen ängslan. Den som har Gud, kan ingenting sakna. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. 10

Berättelse till Jagpärlan Livbojen Felicia kände sig frustrerad efter shoppingturen inne i stan. Mamma och hon hade gått omkring hela dagen och ändå hade de kommit hem med ett par stövlar som Felicia tyckte var sådär. Det var som om Felicia aldrig lyckades köpa någonting som var helt rätt. När hon var med de andra tjejerna i skolan kände hon alltid att hon var lite fel. Och stackars mamma som ödslade en hel lördag och en massa pengar på att hitta stövlar, och så blev det ändå fel. Felicia smälte helt enkelt inte in bland de andra. Vad är det? Känns det inte bra med de nya stövlarna? Mamma lät orolig. Hon hade ju verkligen bemödat sig med att hitta fina stövlar till Felicia. Felicia skämdes. De stövlar de hade köpt till slut hade varit dyra, men de var ändå inte riktigt rätt. Tänk bara om de hade kunnat hitta sådana stövlar som de andra hade. Jo, stövlarna är ganska okej, sa Felicia. Jag undrar bara varför jag aldrig lyckas hitta likadana saker som de andra. Jag blir alltid lite udda, hur jag än försöker. Mamma såg ledsen ut. Jag vet att de var dyra, sa Felicia. Det är inte det, sa mamma. Det är så sorgligt att du inte är glad över den du är. Du är ju en så superfin tjej. Felicia blev glad, men kunde inte riktigt visa det, så hon såg sur ut i stället. Kolla vad jag har köpt, sa mamma och tog fram pärlor. Pärlor, sa Felicia. Det ska bli en Frälsarkrans, sa mamma. Frälsarkrans? sa Felicia. Vilket namn. Förresten känner jag mig lite för stor för att trä pärlor på ett snöre. Hon ångrade sig när hon såg hur trött mamma såg ut. Hon hade faktiskt inte behövt låta så sur. Okej, sa mamma. Du behöver inte trä pärlor, men lyssna bara på vad en enda av de här pärlorna symboliserar. Symboliserar? sa Felicia. Ja, vad som liksom menas med den. Okej, sa Felicia. Den här, sa mamma och höll upp en pärla, lyssna noga nu Okej, sa Felicia igen. Den här pärlan symboliserar att du är fantastisk. Gud skapade dig precis som du är. Han har tänkt ut dig på ett helt underbart sätt och det finns en mening med ditt liv. Okej, sa Felicia, men varför gjorde han mig så udda? Jag vill ju bara smälta in. Jag vet att man kan känna sig udda i din ålder, sa mamma. Nu när jag är vuxen vet jag att nästan ingen kände sig helt normal i din ålder. Och alla som man trodde var så säkra, de var också osäkra. Det blir bättre när man blir äldre, man kan välja vilka man är med på ett annat sätt, och man vet mer vem man är. Men det dröjer länge innan jag blir stor, sa Felicia. Jag vet att det känns så, sa mamma, men det går fortare än man kan tro. Okej, sa Felicia och tog upp pärlan. Det här är alltså värdefulla jag. Det är underbara, skapade, unika du, sa mamma. Men varför heter det Frälsarkrans? frågade Felicia. Alla pärlor ihop heter Frälsarkrans, sa mamma. Jag vet faktiskt inte helt och hållet varför. Men du vet sådana där livbojar, röda och vita, som finns på badplatser. De kallades förr i tiden för frälsarkransar. Så pärlorna är en livboj! sa Felicia. Så kan man se det, sa mamma. Vi trär det! sa Felicia. Men de andra pärlorna får du berätta om en annan dag. Felicia tittade på sin nu färdiga Frälsarkrans. Min livboj, tänkte hon. Det kändes bra att ha den som en påminnelse. Särskilt den vackert skimrande pärlan som sa att hon var skapad och tänkt av Gud. Och stövlarna som de hade köpt idag var faktiskt ganska snygga. Alla kan ju faktiskt inte ha likadana, tänkte Felicia. Jag, till exempel, vill nog egentligen hellre ha underbara, unika stövlar. Åsa Hofverberg 11

Doppärlan (1 vit pärla) Gud har tagit mig som sitt barn i dopet. Jag lämnar över mig till honom. Att läsa: Berättelse En oöppnad present Bibelanknytning: Noa dopets båt: (1 Mos 6-9 Hebr 11:7 1Petr 3:18-21) Fler bibelord för fördjupning: Tit. 3:4-7 Undervisningstips: l Arken dopets båt. l Dop. Guds nåd som tas emot i dopet (utan att vi kan göra något alls) en gåva. l Överlåtelse Gud bär mig. Konkretionstips: l Vattenstämpel, Dopklänning klä sig i kåpa (symbol växa i dopet) (vitt tyg) l Ge någon en present/peng utan motprestation. Sånger: Yngre: Jesus lilla lamm jag är (På väg), När jag var liten, bara så här (På väg) Äldre: I Guds hand (Glädjebarn ELMus förlag) Du omsluter mig på alla sidor (Nya barnpsalmboken 180) Jag är iklädd manteln av rättfärdighet Att lyssna till: Det gungar så fint (Sv Ps 606) Som när ett barn (Nya barnpsalmb. nr. 137) Berättelser att läsa: Jag är din (dr 99 sommar) Träkorset som glimmade (dr 00 sommar) Ett barn i Guds famn (dr 02 nr 18) Eldsvådan (dr 03 nr 22) Den osynliga vattenstämpeln (dr 05 sommar) Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en! Kom in i mitt hjärta Jesus! Jag är din och du är min Jag är döpt i Jesu namn! Berättelse till Doppärlan En oöppnad present Niklas sköt jättehårt, trots att Viktor var ett barn. De flesta vuxna brukade inte göra det. Men Niklas ville ge Viktor bästa tänkbara målvaktsträning. Han sköt så att Viktor verkligen skulle få sträcka ut och slänga sig för att nå bollen. Niklas var Viktors morbror och hans gudfar. Egentligen heter det nog fadder, men Niklas och Viktor sa alltid gudfar. De tyckte att det kändes rätt. Niklas bodde och pluggade i Uppsala. Men varje höst åkte han de sextio milen ner till Viktor för att fira hans dopdag. Han tog sitt uppdrag som gudfar på allvar. Han hade alltid med sig paket så det 12

firades ordentligt. I början hade Viktor mest fått AIK presenter: AIK haklappar och halsdukar. Men när Viktor hade blivit större hade mamma försiktigt sagt till Niklas att Solnalaget AIK inte riktigt gick hem på västkusten och att Viktor höll på IFK Göteborg. Därför hade Niklas förra året lagt av med AIK presenterna och kommit med något slags armband i stället. Viktor blev förvånad. Vad skulle han med ett armband till? Inte så praktiskt när man stod i mål direkt. Armbandet låg fortfarande kvar i presentasken. Nä, nu sticker vi in, sa Niklas efter flera timmars fotbollsspelande. Redan, sa Viktor lite retsamt. Är du trött? Han visste att Niklas inte tyckte om att medge att han var trött. Absolut inte, sa Niklas. Vi kör några straffar. Det blev tio straffar. Niklas satte sju, resten räddade Viktor. Nu går vi in, sa Niklas. De samlade ihop sina kläder och slog följe på stigen som gick från fotbollsplanen in i radhusområdet. Har du fått någon kläm på Frälsarkransen? frågade Niklas. Viktor blev alldeles tyst. Frälsarkransen? Var det något kyrkligt tro? Niklas pluggade ju till präst. Kommer du inte ihåg Frälsarkransen? sa Niklas retsamt, jag visste väl att jag skulle fortsätta att ge dig AIK saker. Det är ingen idé med AIK, sa Viktor bestämt. Jag skulle aldrig sätta på mig en AIK tröja. Jag vet, sa Niklas, det var därför jag köpte en frälsarkrans. Den kan du verkligen ha nytta av. Aha, armbandet, sa Viktor. Precis, sa Niklas och skrattade. Jag berättade visst inte vad det var för någonting. Viktor kände sig inte särskilt intresserad. Han ville hellre prata om fotboll, men det kändes oartigt att säga det. När de kom hem fick han leta för att hitta presentasken. Han skämdes för att Frälsarkransen fortfarande låg kvar i lådan. Niklas log lite. Du är visst inte mycket för frälsarkransar. Viktor rodnade. Äh, det är väl inte så konstigt när man inte vet vad det är, sa Niklas. Jag ska berätta. Viktor tänkte att det skulle säkert bli en lång predikan. Men det var som om Niklas såg att han tänkte det, för han visade bara en enda pärla den stora vita bredvid en liten vit. Det här är doppärlan, sa han. Jag är ju din gudfar så jag börjar med den. Den påminner dig om dopet helt enkelt. Men vad är det egentligen för vits med dopet? frågade Viktor. Jag kommer ju inte ihåg någonting. Vitsen är inte att du kommer ihåg det, sa Niklas. Vitsen är att Gud tänkte på dig långt innan du kunde tänka på Gud. Vitsen är att du inte behöver göra någonting speciellt för att förtjäna Gud. Du behöver bara vara. Viktors familj gick i kyrkan varje söndag. Det var tråkigt för det var nästan inga andra barn där. Ibland följde han med för mammas och pappas skull, men ofta stannade han hemma i stället. Han hade lite dåligt samvete för det. På sista tiden hade han inte ens velat be Gud som haver. Han tänkte att Gud inte ville lyssna på hans böner när han inte ens orkade gå till kyrkan. Så det där som Niklas sa om att Gud hade tänkt på honom först och att han fick vara ett Guds barn utan göra en massa, kändes väldigt bra. Han kände sig lättad. När han hade lagt sig den kvällen tittade han på Frälsarkransen som låg på sängbordet nu. Han tog upp den och tog tag om doppärlan. Det kändes bra att hålla den och tänka på att han var ett Guds barn ändå. Trots allt han inte hade gjort för Gud på sistone. Det kändes som om han hade öppnat en present som han hade fått för väldigt länge sedan. Det var inte bara presentasken med Frälsarkransen som han inte hade brytt sig om att öppna. Det var som om hela dopet var ett oöppnat paket och att han först nu hade börjat glänta lite på locket. Det kändes bra och tryggt. Och i morgon skulle Niklas och han spela en massa fotboll och sedan skulle Niklas berätta om en pärla till. Viktor skulle själv få välja vilken. Jag tar nog den största, den i guld, viskade han för sig själv. Sedan bad han aftonbön för första gången på ganska länge. Åsa Hofverberg 13

Ökenpärlan (1 ljusbrun pärla) Jag får leva med Gud i vardagen. Kampen att leva rätt i förlåtelsens kraft. Att läsa: Berättelse Vardag med Jesus Bibelanknytning: Petrus förnekar Jesus (Mark 14:66-72, 16:7, Joh 21:7, 15-17) Fler bibelord för fördjupning: Ps 23, Matt 4:1-11, Luk 6:46-49, 1Joh 1:7 Undervisningstips: l Att leva i Guds hand. Vi står, faller, men är kvar i handen. Det beror inte på oss, utan på Gud. Gud förlåter, upprättar, bär och leder. Konkretionstips: l Syndalappar som bränns. l Syndastenar läggs vid korset. l Bra på olika saker hjälpa varandra i livet. Alla säga något de är bra på. l Låtsas att man är i en sandstorm. (beiget tyg) Lyssna på (vind)musik. Fantisera. Utgå från i samtal. Sånger: Yngre: Jesu lilla lamm jag är, Jag är trygg, för Jesus bär mig, Förlåt (OASpärm) Äldre: Min hjälp kommer från Herren (Nya barnpsalmboken nr 133) Låt mina fötter få gå (Lova Vidare L3) Förlåt (OAS-pärm) Berättelser att läsa: Förlåt Elise (dr 99 nr 11) Vem vill vara dum? (dr 01 nr 16) Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en! Rena mig så blir jag ren, hela mig så blir jag hel. Visa mig Herre din väg, jag vill vandra i din sanning (Ps 86:11) Alla mina ord och tankar, Jesus, låt dem glädja dig Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup (Ps 51:8) 14

Berättelse till Ökenpärlan Vardag med Jesus Han hoppar upp på järnröret och graindar vid deras skateboardramp. Han glider hela vägen och hoppar sedan galant ner på asfalten igen. Albin älskar att åka skateboard. Det går inte en dag utan att han tränar. Ibland tränar han ensam utanför huset hemma, eller som idag efter skolan, tillsammans med kompisarna utanför bibblan. Albin graindar en gång till och Jocke och Noa blir ganska impade. De börjar genast att öva sig på samma trick. Under tiden tränar Albin på att göra 180 och kick-flipp. Efter en stund sätter grabbarna sig ner i gräset. De är helt slut. Jocke berättar om en ny grej som man kan göra med skateboarden. Han har sett nåt häftigt på tv. De andra lyssnar uppmärksamt. En bit ner på vägen kommer en man gående. Han vinglar fram och tillbaka på gatan. Pojkarna ser honom, men bryr sig inte så mycket om honom. Men så kommer han närmare och de kan inte låta bli att lyssna på honom. Han pratar hela tiden. Livet är meningslöst, fattar ni inte det grabbar? säger han. Det helt meningslöst Livet är meningslöst Pojkarna tittar på varandra och skakar på huvudet. Han är nog inte riktigt nykter, viskar Noa till de andra. De fortsätter att åka en stund till och Albin hinner göra en riktig vurpa innan de drar hemåt. När Albin går för sig själv med skateboarden under armen, funderar han på vad mannen sa. Allt är meningslöst. Var livet meningslöst? Han tycker att det är meningsfullt att åka skateboard och träffa kompisar, men annars är det ganska trist med skolan och läxorna och allt man måste göra hemma städa upp och sånt. När Albin kommer hem berättar han om mannen vid bibblan för mamma. Tycker du att allt är meningslöst då? undrar mamma. Det är kul att åka skateboard, men annars är det inte så roligt precis, svarar Albin. De pratar inte mer om ämnet, för Albin måste öva på sin klarinettläxa och mamma ska laga middag. Men lite senare, då Albin kollar på sporten och sitter och degar i soffan kommer mamma med något i handen. Vad är det du har där? Har du köpt ett nytt halsband? undrar Albin lite trött. Det är Frälsarkransen som jag brukar använda när jag ber, berättar mamma. Den hjälper mig att komma ihåg en massa bra saker. Jaha Albin ser frågande på mamma. Jo, när du funderade över det där med vardagen och om livet är meningslöst, så tänkte jag på en pärla i min krans som heter ökenpärlan. Den vill påminna mej om att jag får leva med Jesus i vardagen. Både i det lätta och svåra. När jag gjort fel får jag be Jesus om förlåtelse. Och han vill också vara med mej i allt det jag gör, både i det som är nytt och det som kan kännas vanligt och nästan lite trist, som i en öken fattar du? Det gör Albin, men det känns som att det inte är så lätt att få ihop det där med hans egen vardag. Han berättar om sina tankar. Jesus har gett dej ditt liv och han vill var med just dig, precis här och nu. Om du tänker på det i vardagen så blir allt mycket meningsfullare. Det verkar jobbigt, suckar Albin. Kanske inte! skrattar mamma. Hör här: När du vaknar tackar du Gud för att du får en ny dag. När du borstar tänderna tackar du Gud för att du får gå i skolan. När du sitter på bussen ber du att du skall få vara ett Jesusljus en hjälp för någon. När du går omkring i skolan, kan du tänka på att det är precis där som Gud vill ha dej nu och när du äter lunch kan du tacka för att du slipper ha torra mackor med dej till skolan som pappa har till jobbet Albin börjar fatta vart mamma vill komma. Det verkar mycket bättre att tänka så där, funderar Albin. Men mannen vid bibblan, han har nog ingen Frälsarkrans. Albin blir allvarlig och fortsätter: Hoppas att någon talar om för honom att livet inte är meningslöst! Det kanske du eller jag kan göra nästa gång vi stöter på honom, säger mamma. Då kanske det inte ens är meningslöst med att spela klarinett? Kanske Gud vill att jag skall göra det. Albin suckar tungt. Det är ju inte hans favoritsyssla precis. Ja, det tror jag absolut, säger mamma retligt. Det kanske inte ens är meningslöst att diska, fast det är rätt tråkigt? Mamma reser sig, blinkar mot Albin och försvinner ut i köket. Rosa Westmark 15

Bekymmerslöshetspärlan (1 blå pärla) Jag får komma och lämna över alla bekymmer till Gud min gode Far. Att läsa: Berättelse En dag i taget Bibelanknytning: Liljornas och fåglarnas bekymmerslöshet (Luk 12:22-32) Fler bibelord för fördjupning: Joh 2:1-12, Fil 4:6-7, 1 Petr 5:7 Undervisningstips: l Betona att Jesus bär dig, har omsorg och hjälper. l Föreställ dig friheten genom att tänka efter hur det känns första dagen på sommarlovet. Konkretionstips: l Lägg stenar (eller en kruka med skrivna lappar) som förknippas med oro, planer och funderingar vid ett kors eller framför en Jesusbild. Sånger: Yngre: Jag får va hos dig (Nya Barnpsalmboken 185, Sjung mitt hjärta sjung, Dagen) Äldre: I Guds hand (Glädjebarn ELMus förlag) Alla har brått (Sv Ps 255) Allting i min hand, Du omsluter mig (Lova vidare A2, D17) Kasta dina bördor på Herren?, Blott en dag (Sv Ps 249) Berättelser att läsa: Den nya telefonen (dr 98 nr 18) Oroliga tankar (dr 99 nr 13) Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en! Känn ingen oro, känn ingen ängslan. Kasta din börda på Herren han skall uppehålla dig. (Ps 55:23) Berättelse till Bekymmerslöshetspärlan En dag i taget Psalm 249 Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda vila och behag. Ahnfelt/Sandell Det var meningen att Felicia och Samuel skulle vara hemma hos morfar ikväll och att Felicia äntligen skulle få lära sig att spela schack. Morfar lärde Samuel i somras, när Samuel var med på mormors och morfars husvagnssemester, och Felicia har varit så avundsjuk. 16

Mormor var inte hemma hon hade rest bort för att passa Viggo, Samuels och Felicias kusin, hela veckan. Det skulle ha varit bara morfar och Samuel och Felicia, och de skulle ha haft en riktig myskväll. Morfar hade precis blandat dressingen till pastasalladen när telefonen ringde. Nej, sa han, Inger är tyvärr inte hemma. Vad kan jag hälsa henne? Oj, sa han. Men hur mår han nu då? Jaha, sa han, men ska jag be Inger att komma hem från Umeå? Är det så illa? Nähä, sa han, men ni tycker att det är bra om jag kommer? Felicia och Samuel lyssnade hela tiden, fastän man egentligen ska låtsas som ingenting när någon pratar i telefon. Det är mormors pappa, gammelmorfar Sven, som har blivit dålig. Hemtjänstpersonalen hade hittat honom på golvet i hans lägenhet när de kom med middagen, och nu är han på lasarettet. Så plötsligt sitter morfar och Samuel och Felicia i morfars bil, istället för runt det låga bordet framför öppna spisen. Morfar kör ganska fort och säger nästan ingenting utom har ni bältena på nu?. När han har hittat en parkeringsplats och hämtat en parkeringsbiljett läser de på en jättestor skylt som är en karta. Morfar säger att han vet ungefär vart de ska. Vad var det du stoppade i din ficka, morfar? frågar Samuel när de står i hissen. Vadå? säger morfar och kör ner händerna i fickorna. Jaså. Frälsarkransen. Jo, jag brukar ha den i bilen. Ibland tar jag med den när jag tänker att jag behöver den. Man kan hålla i pärlorna och titta på dem när det blir för mycket i huvudet, och då tänker man lite bättre, tycker jag. Jamen en sådan har vi på väggen på scouterna, fast stor, säger Felicia. Gammelmorfar Sven ser pytteliten ut i sin sjukhussäng. Han andas darrigt, tycker Felicia, och det är svårt att höra vad han säger. Morfar går ut i korridoren och pratar med några sköterskor. DET ÄR SAMUEL OCH FELICIA, säger Samuel med väldigt hög röst. INGERS BARNBARN. VI HAR KOMMIT MED MORF LASSE! HUR MÅR DU, GAMMELMORFAR? Gammelmorfar drar efter andan, lika darrigt igen. Blåddeda, säger han. Åtminstone är det vad Felicia hör. VAD SA DU? frågar hon och lutar sig fram. Blåddeda, säger gammelmorfar igen. Som tur är kommer morfar tillbaka just då, och han förstår direkt vad gammelmorfar Sven vill. Blott en dag! säger han. Den sjöng vi på Esters begravning förra året. Samuel har sjungit den i gosskören, utantill såklart. Felicia upptäcker att hon också kan nästan hela sången, fastän hon inte vet vad alla orden betyder. Morfar sjunger i början, men sedan ser Felicia att han går och hämtar lite papper vid handfatet och snyter sig istället. På sista versen kommer inte Felicia ihåg texten alls, så Samuel sjunger ensam en stund. Men allra sista raden kan hon: tills jag nått det goda land. Morfar hämtar sin Frälsarkrans i jackfickan när de har sjungit klart. Det här är Bekymmerslöshetspärlan, säger han. Jag brukar hålla i den och försöka komma ihåg att vad jag än gör, så är det i alla fall i Guds händer allting vilar. Nu är du dålig, pappa Sven, och Inger är i Umeå, och jag funderar på hur hon ska kunna komma hem till dig, hon som måste passa Viggo Men du har besök av Felicia och Samuel istället! Dagg, säger gammelmorfar Sven med sin konstiga svaga röst. Det måste vara tack han menar, tänker Felicia. Ja, och så fick du påminna mig om att vi inte behöver vara oroliga. Inte för det som har hänt idag, och inte för det som ska hända imorgon heller. Morfar snurrar på Bekymmerslöshetspärlan. Ska vi be Gud som haver? frågar Samuel. Och så gör de det. Felicia ser att gammelmorfars läppar rör sig fastän det inte kommer något ljud, bara darriga andetag. Vart jag mig i världen vänder, säger de. Och Felicia tänker att schack, det kan man ju alltid spela någon annan gång. Att man är tio och inte har lärt sig än, det är inget att oroa sig för. Anna Braw 17

Kärlekspärlan (1 röd pärla) Guds son dog i kärlek för att rädda mig Att läsa: Berättelse Röd som blod Bibelanknytning: Barabbas går fri (Matt 27:20-26) Fler bibelord för fördjupning: Jes 43:25 o 53, Luk 23:32-49, Rom 5:1-8, 6:23, Tit 3:4-8 Undervisningstips: l Domstol: Vi döms Jesus tar straffet. l Korset kärlekssymbol. Nattvarden ta del av den kärleken. Konkretionstips: l Utsträckt hand, som tar emot. l Vi får biljetter (till himlen av Gud). l Bygga kors av grenar. l Hjärtan Sånger: Yngre: På Golgata stod det ett kors (Glad sång, BV-förlag) Måne och sol v.2 (Sv Ps 21) Äldre: Jesus för världen (Sv Ps 45) v 1-2 Berättelser att läsa: Biljetten (dr 98 nr 11) Berlinmuren (dr 00 nr 15) Det bästa som finns (dr 01 nr 22) Någon annan tog mitt straff (dr 03 11) Så stark kärlek (dr 05 nr 10) Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en! Berättelse till Kärlekspärlan Röd som blod Herre så som du mig älskar, ingen annan älska kan. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh 3:16) Sebastian skulle hälsa på mormor. Han hade finbyxor på sig och en ljusblå skjorta. Det kändes lite obekvämt, men så var det nu. För när man skulle hälsa på mormor gick det inte att ha de vanliga jeansen. Mamma var alltid väldigt bestämd när det gällde finkläder. Mormor bodde ensam i sin lilla lägenhet i stan. Det var ett gammaldags hus med en stor tung port in i trapphuset och jättehögt upp till taket i lägenheterna. Både huset och mormor var från en gammal tid 18

och Sebastian kände sig alltid lite konstig när han besökte mormor. Han passade inte riktigt in i mormors lägenhet, tyckte han. Nästan bara gamla saker. Tavlorna och lamporna och soffan liknade inte alls de som fanns hemma hos honom. Man vågade inte hoppa i soffan eller springa och sladda på mattorna. Men mormor blev förstås glad när de kom. När hon hade hälsat på mamma och pappa böjde hon sig ned och sträckte fram handen och hälsade på Sebastian. Får man en liten kram, kanske? Sebastian nickade lite blygt. När de hade ätit middag tänkte Sebastian att han skulle gå på upptäcktsfärd. På bordet bredvid soffan låg några tidningar och mormors glasögon. Hon brukade lösa korsord. Men vad var det där? Ett armband med en massa färgade kulor. Konstigt, för kulorna var olika stora. En stor guldig, några röda som var lite mindre, en blå, en svart och flera vita som var mycket mindre än de stora vita. Sebastian tog upp armbandet och började räkna pärlorna. 18 var det. Jag ser att du har hittat min Frälsarkrans, sa mormor bakom honom. Tycker du den ser konstig ut? Ja, den ser lite ut som att det är ett barns. Jag ska förklara varför den har så olika pärlor, sa mormor. De satt tillsammans i soffan och mormor berättade. Sebastian förstod inte allt men han tyckte inte det var långtråkigt, trots att det tog en ganska lång stund. Tvärtom var det spännande, särskilt med hemlighetspärlorna. Och det kändes fint på något sätt att han och mormor, båda två, trodde på Gud och Jesus. Trots att hon var från en gammal tid, så var hon i varje fall likadan som honom och mamma och pappa på den saken. Den viktiga saken. Vilken pärla tycker du är finast? frågade mormor. Sebastian tänkte en stund innan han svarade. Jag vet inte, kanske guldpärlan eller den blåa. Vilken tycker du, mormor? Mormor var också tvungen att fundera lite. Jag tänker inte så mycket på färgerna utan mer på vad de betyder, sa hon efter en stund. Guldpärlan betyder ju Gud och han är så stor, att allt det som de andra pärlorna betyder liksom finns i honom. Men Mormor dröjde lite. Men vad då? Titta på den här röda pärlan, den första kärlekspärlan. Den brukar jag hålla längst när jag ber och tänker på vad pärlorna betyder. Den här pärlan är röd som kärlekens färg. Gud älskar oss och vi får älska honom tillbaka. Vet du något annat som också är rött? Rosor, en del bilar, blod och julsaker kulor och tomtekläder! sa Sebastian och log när han tänkte på julen. En sak av det du sa finns med i den här pärlan. Och det är blodet. Blodet? sa Sebastian förvånat. Men på samma gång kom han ihåg att det hörde med när man talade om Gud och Jesus. Ja, Jesus dog på korset för att rädda oss. Hans blod rann ut från händerna och fötterna. Ja, det har jag också hört om i Bibeln, sa Sebastian. Spikarna. Blodets färg påminner mig om det pris som det kostade Jesus att hjälpa oss människor. Därför kan jag nog säga att den här pärlan är den värdefullaste för mig. När mormor sa det, tog hon Frälsarkransen i båda händerna och höll den mot sitt hjärta för att visa Sebastian hur hon menade. Hon förklarade att Jesus är vår frälsare och att det ordet, frälsare, som betyder den som befriar, har gett namn åt hela pärlkransen. Frälsarkransen och frälsarpärlan! utbrast Sebastian. Mormor nickade. Jag tyckte det var ett konstigt ord förut, fortsatte Sebastian sen. Jag visste inte vad det var. Det är ett sånt gammalt ord som du. Det är gammalt på sätt och vis, skrattade mormor. Men nytt också. Det är viktigt för alla, vare sig man är gammal eller ung som du. Sen blev Sebastian överraskad, för mormor frågade honom om han ville få hennes Frälsarkrans. Hon kunde skaffa en ny, sa hon. Sebastian nickade. Och från hans hand gled kransen genast ned i fickan. Fint, tänkte han. Nu hade han också en Frälsarkrans med en röd kärlekspärla en frälsarpärla. Tomas Nilsson 19

Offerpärlan (1 röd pärla lika som kärlekspärlan) Jag får berätta om och ge Guds kärlek vidare till andra. Att läsa: Berättelse Mod och vilja Bibelanknytning: Sackeus förändring (Luk 19:1-10) (el Kvinnan vid Sykars brunn vittnar (Joh 4:6-30) el Synderskans visade stora kärlek (Luk 7:36-50)) Fler bibelord för fördjupning: Matt 18:21-35, Luk 10:27-37, Joh 21:15-17 1Kor 13 Undervisningstips: l När man möter Jesus och blir förlåten, blir också livet annorlunda. Jesus förändrar mig inuti. Jag får ta emot hans kärlek och ge den vidare. l Leva som om min nästa är Jesus allt jag gör för dem gör jag för Jesus. l Jag får bära hans budskap och vara hans redskap. För Gud är inget omöjligt. l Tänka på, be för och göra saker för andra. Konkretionstips: l Utsträckt hand, som ger. l Livsträdet (vi grenar i Jesus som bär frukt) l Vi får berätta om var biljetter till himlen finns. l Skriv upp exempel på vad man kan göra l Bönelappar/tända ljus för person. l Göra kärlekskort till någon jag älskar (eller vill försonas med). Sånger: Yngre: Vi är tillsammans med varann (Sjung mitt hj. sjung) Äldre: Jesus för världen (Sv Ps 45) v 3 Låt mina fötter få gå (Glädjegung, LV) Berättelser att läsa: Att växa i tro (dr 98 nr 17) Spegla Jesus (dr 98 nr 30) Och förlåt oss (dr 98 nr 31) Gubbkaravanen (dr 03 jul) Spara och slösa (dr 05 nr4) Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en! Jag ber för Alla mina ord och tankar, Jesus, låt dem glädja dig (Sv Ps 273) Vi älskar därför att han först har älskat oss. (1Joh 4:19) 20