48 OPTIK Heather L. Chandler, fil. dr, FAAO, är fakultetsmedlem vid Ohio State University College of Optometry. Hon är i första hand forskningsansvarig och undersöker de molekylära mekanismerna med vilka katarakt och opacifiering av bakre kapseln bildas. Hon är även aktivt involverad i forskning om sårläkning på hornhinnan och samarbetar flitigt med College of Veterinary Medicine. Hon har mottagit forskningsanslag från flera stiftelser och industriella samarbetspartner, bland annat American Kennel Club, American College of Veterinary Ophthalmologists, Acri.Vet och Vistakon. Dr Chandler har författat över 20 peer-reviewed manuskript och 75 sammandrag inom området synvetenskap. Hon anlitas som granskare av många inflytelserika tidskrifter, till exempel Investigative Ophthalmology and Visual Science, Molecular Vision och Experimental Eye Research. Utöver sina insatser som forskare är Dr Chandler ansvarig för undervisning i ögats anatomi för optometristudenter vid Ohio State University. Jason J. Nichols, doktor i optometri, magister i folkhälsovetenskap, fil. dr, FAAO, är fakultetsmedlem vid Ohio State University College of Optometry, där han ansvarar för undervisning av kurser i tårfilm, torra ögon, hornhinnans fysiologi och kontaktlinser.han har erhållit forskningsanslag från National Eye Institute of the National Institutes of Health för att studera kontaktlinsrelaterad torrhet i ögonen samt från American Optometric Foundation och en mängd industriella samarbetspartner, till exempel CIBA Vision, Vistakon, Advanced Medical Optics, Alcon, Menicon, Allergan, Ocusense och Inspire Pharmaceuticals, Inc. Han har författat över 50 peer-reviewed manuskript och 100 sammandrag inom dessa ämnen. Han är för närvarande redaktör för Contact Lens Spectrum, arbetar i redaktionsstyrelsen för Eye and Contact Lens och är även diplominnehavare i sektionerna Public Health and Environmental Optometry and Cornea, Contact Lenses samt Refractive Technology i American Academy of Optometry. AV Heather L. Chandler och Jason J. Nichols UV-skydd med kontaktlinser Inledning Solljus är den huvudsakliga källan till strålning som når det mänskliga ögat. Spektrumet för solens ultravioletta strålning (UV-strålning) klassificeras vanligtvis efter våglängd enligt följande, baserat på biologisk verkan: UVA (400 320 nm), UVB (320 290 nm) och UVC (290 100 nm). 1 UV-strålning från solen som når jordens yta innehåller cirka 95 procent UVA och 5 procent UVB. 1 UVA-exponering ger huden solbränna och orsakar ljuskänslighetsreaktioner. UVB-strålning har en betydande inverkan på biologiska processer och absorberas till stor del av atmosfäriskt ozon (både i stratosfären och i den lägre atmosfären). Minskningen av stratosfäriskt ozon är således viktig eftersom den leder till en motsvarande ökning av UVB-strålning som når jordens yta. UVC-våglängderna filtreras helt och hållet av ozonlagret så att de praktiskt taget inte förekommer i naturen. Viss UV-strålning behövs för syntetiseringen av D-vitamin, som är nödvändig för människans hälsa, men en ökning av UV-strålningen är också skadlig för vår hälsa. En ökad UV-strålning kan resultera i ökade skador på en stor mängd organiska molekyler, däribland DNA, och leder i allmänhet till ökade skador på en lång rad skiftande biologiska och fysiska processer. Det är väl fastställt att både akut och kronisk UV-exponering kan leda till olika ögonpatologier. Typen och omfattningen av skadorna från ultraviolett strålningsenergi är associerad till våglängd, duration, intensitet och omfattning av exponeringen. I den här artikeln diskuteras UV-exponeringens påverkan på ögonvävnad och behovet av adekvat UV-skydd, med särskild betoning på UV-blockerande kontaktlinser. Biologin hos UV-inducerad vävnadsskada UV-strålning är utan undantag skadligt för ögonvävnaden genom många olika mekanismer som crosslinking av protein, dysfunktion hos enzymer, inhibition av jonpumpar, genetiska mutationer och membranskador. 2,3 Dessa effekter av UVstrålning på biologiska måltavlor kan bero på direkt eller indirekt skada. Vid indirekta reaktioner förmedlas UV-strålningens effekter i själva verket av UV-aktiverade intermediärer, exempelvis fria radikaler. Detta resulterar i aktivering av syreföreningar, däribland peroxider, superoxidanjon och hydroxylradikaler. Produktionen av dessa fria radikaler neutraliserar antioxidantförsvaret och ger upphov till skador på cellerna. 2,3 Direkta UV-skador på pyrimidiner i DNA och RNA kan leda till potentiellt mutageniska pyrimidindimerer och (6,4) -fotoprodukter. 2,3 Alla celler har en viss förmåga att reparera sig själva efter UV-exponering, men många gånger kan UV-strålning leda till programmerad celldöd. 2,3 Ögat är särskilt mottagligt för fotokemiska reaktioner på grund av den höga koncentrationen av pigmenterade molekyler, däribland synpig-
49 menten. 4 Skador kan uppkomma antingen av akut eller kronisk exponering, och graden av skada beror på våglängden och på strålningens exponeringstid. UV-inducerade okulära förändringar Ögat skyddas från omgivningens UV-strålning av ögonbrynet och ögonlocken, så att cirka 5 procent av den omgivande UVstrålningen når ett oskyddat öga på land. 5,6 Upprepad exponering av UV-strålning till ögonen orsakar både kortvariga ögonbesvär och bestående ögonskador. Kortvariga besvär kan bestå av lindrig irritation, till exempel ett ökat antal blinkningar, svullnad eller svårigheter att titta mot starkt ljus. UV-exponering kan även orsaka akut fotokeratopati, som i princip är solbränna på hornhinnan, till exempel snöblindhet eller svetsblänk. 1 Exponering för UV-strålning under långa perioder kan resultera i allvarligare skador på ögonen. Till dessa räknas katarakt, Bild 1: Exempel på de UV-associerade ögonpatologierna (a) pterygium och (b) kortikal katarakt. pterygium, solkeratopati, cancer i konjunktiva samt hudcancer i ögonlocken och runt ögonen (bild 1). 1,7-11 Man uppskattar att nästan hälften av de 8 600 fall av pterygium som årligen behandlas i Australien har orsakats av solexponering. 12,13 I det mer tempererade klimatet i nordöstra USA har man hittat ett signifikant samband mellan den ackumulerade dosen UVA- och UVBstrålning från solen och prevalensen av pterygium. 1,7,8 Det har uppskattats att 10 procent av fallen av katarakt kan bero på ögats exponering för UV-strålning. 12 Vid en analys av data som kontrollerats med avseende på ålder, kön, inkomst och medicinsk praxis fann man att sannolikheten för kataraktoperation ökar med 3 procent för varje grad latitud söderut i USA.15 Vid en ozonförbrukning på 5 20 procent kommer det att finnas 167 000 830 000 fler fall av katarakt år 2050. 16,17 Det resulterar i en ökning av kataraktoperationer som leder till ökade kostnader på mellan 563 miljoner och 2,8 miljarder dollar. 16,17 I Australien behandlas cirka 160 000 fall av katarakt årligen för över 320 miljoner dollar. 18 Sådana data som visar UV-inducerade patologier i främre segment är särskilt övertygande eftersom de har härletts från ett antal olika studiemodeller i ett antal olika populationer med varierande nivåer av andra kända riskfaktorer. Den största delen av UV-strålningen absorberas av hornhinnan, kammarvattnet och ögats lins, och mindre än 1 procent av strålningen under 340 nm når näthinnan, jämfört med över 10 procent av infallande ljus vid våglängden 400 nm. 19 Trots detta är all UV-strålning genotoxisk och UVB-exponering kan leda till förändringar av näthinnans funktion. 20 Detta innebär att afakiska och pseudofakiska ögon är känsligare för UV-inducerad skada på näthinnan. Medan sambandet mellan UV-strålning och åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är svagt, så är det möjligt att skador på näthinnan kan ha ett indirekt samband med UV-exponering. Framkallande av DNA-fragmentering är en av mekanismerna vid UV-inducerad celldöd, men en annan möjlig mekanism är produktion av reaktiva syreföreningar (ROS, Reactive Oxygen Spieces). 21 Näthinnan är en idealisk miljö för bildande av ROS: syreförbrukningen är hög, fotoreceptorerna är sammansatta av fleromättade fettsyror som lätt oxideras, RPE-cellerna innehåller ett överflöd av fotosensibilisatorer och slutligen genererar fotoreceptorernas fagocytosprocesser höga nivåer av ROS i sig själva. En påtaglig mängd laboratoriebevis stödjer sambandet mellan oxidativ stress och många åldersrelaterade sjukdomar, till exempel AMD. Det är möjligt att UV-inducerat bildande av ROS indirekt kan bidra till uppkomst eller progression av AMD, även om det för närvarande inte finns stöd för detta i några vetenskapliga studier. UV-exponering och barn Eftersom ögonskador från UV-strålning är ackumulativa är det viktigt att skydda ögonen maximalt med början i barndomen. Vid en nyligen utförd studie i Australien fann man att 80 procent av barnen hade tecken på UV-inducerade skador vid 15 års ålder. 22 Exponering av mycket små barn för,
50 VETENSKAP UV-strålning bör begränsas, särskilt när UV-nivåerna är måttliga eller höga. Barn är särskilt känsliga för UV-skador, eftersom de har större pupiller och ögonens linser är klarare. 23,24 Hos barn under 10 år är transmissionen av UV-strålning genom ögats lins 75 procent, jämfört med 10 procents transmission hos individer äldre än 24, 25 25 år. Dessutom tenderar barn att tillbringa mer tid utomhus än vuxna, vilket innebär att de exponeras för högre nivåer av UVstrålning. Vid nyligen utförda studier uppskattades att bara 3 procent av barn regelbundet bär solglasögon och att 23 procent av livstidsexponeringen av UV-strålning inträffar före 18 års ålder. 26, 27 Under tider med hög UV-exponering är Bild 2a: Visar den relativa intensiteten hos perifert fokuserad UVB-strålning uppmätt med hjälp av huvudet på en testdocka i tre olika solbetsrålningsillstånd. I alla miljöerna producerades signifikant lägre intensiteter vid användning av UV-blockerande kontaktlinser än när varken glasögon eller kontaktlinser användes (*P < 0,056)32 Bild 2b: Visar den relativa intensiteten hos perifert fokuserad UVA-strålning uppmätt med hjälp av huvudet på en testdocka i tre olika solbestrålningstillstånd. I alla miljöerna producerades signifikant lägre intensiteter vid användning av UV-blockerande kontaktlinser än när varken glasögon eller kontaktlinser användes (*P < 0,02)32 det viktigt att alla barn bär solskydd. När barn är tillräckligt gamla för att kunna hantera solglasögon och UV-absorberande kontaktlinser bör de uppmuntras till det om de vistas utomhus vid tider med höga UV-nivåer. UV-skydd från solglasögon Exponering av ögonen för UV-strålning kan minskas påtagligt genom personligt skydd, till exempel genom att bära hatt med brätte och solglasögon. 5,6 Tyvärr är det inte så många som inser att de flesta solglasögon inte förhindrar alla UV-strålar från att nå ögonen. Det är visserligen sant att välgjorda glasögon blockerar nästan allt UV-ljus som passerar genom linserna, men bara skidglasögon och wraparound - modeller har linser som ger fullständigt skydd. En del forskning har antytt att mörka solglasögon kan underminera UV-skyddet genom att ta bort ögats naturliga reaktioner på solljus som att kisa med ögonen, samt att de kan initiera kontraproduktiv respons såsom pupillutvidgning. 28, 29 Vid de flesta övriga solglasögontyper kan direkt och reflekterat ljus nå ögat från sidorna, uppifrån, och underifrån, vilket resulterar i att vissa solglasögon blockerar så lite som 50 procent av UV-strålarna. 6, 28, 30 Detta kan resultera i den perifera ljusfokuseffekten, där perifera ljusstrålar riktas mot ögats nasala sida. 9,31 Dessa perifera UV-strålar kan tyvärr vara mycket skadliga för ögat. Intensiteten hos ljuset som passerar genom de flesta solglasögon är 20 gånger starkare vid nasala limbus och upp till 5 gånger starkare vid nasala linskortex. 31-33 Studier har visat att de UV-strålar som kommer in i ögat från sidan eller ovanifrån vid bärande av solglasögon fokuseras till nasala limbus, där pterygia oftast uppstår, och nasala linskortex, som är den vanligast förekommande platsen för uppkomst av kortikal katarakt. När UV-blockerande kontaktlinser används kan de bidra till att absorbera de perifera strålarna som inte kan blockeras av solglasögon (bild 2). 32, 34, 35 Kwok med kollegor visade en signifikant minskning av intensiteten hos det perifera ljus som fokuserades på nasala limbus när UV-absorberande kontaktlinser bars. 32 Dessutom täcker UV-absorberande kontaktlinser det limbala området inklusive Vogts palissader. Det innebär att dessa kontaktlinser kan bidra till att skydda hornhinnans och bindehinnans vitala stamceller som finns i det här området mot perifera och temporala UV-strålar. UV-skydd från kontaktlinser För närvarande står silikon-hydrogellinser för över 60 procent av alla tillpassningar i USA. 36 Silikon-hydrogeler som ger UV-skydd betecknas med klass I och klass II, och de olika klasserna anger nivån för UV-skyddet. UV-absorberande polymerer av klass II har funnits i kontaktlinser under flera år. Under den allra senaste tiden har UV-absorberande silikon-hydrogelpolymerer av klass I introducerats, som ger den
51 högsta nivån av UV-skydd. Tidigare har det inte funnits så mycket tillgänglig data avseende de UV-absorberande egenskaperna hos silikon-hydrogelpolymerer. 35,37. Genom mätningar vid en nyligen utförd studie fann man emellertid att linspolymererna Senofilcon A och Galyfilcon A effektivt kunde reducera UV-strålningen till säkra nivåer. 38 Senofilcon A eller Galyfilcon A är de polymerer som finns i silikon-hydrogellinser av klass I. Enligt ANSI:s (American National Standards Institute) standard för afakisk och kosmetisk kontaktlinsanvändning blockerar kontaktlinser av klass I 90 procent av UVAstrålningen (våglängder på 316 400 nm) och 99 procent av UVB-strålningen (våglängder på 280 315 nm). Kontaktlinser av klass II måste blockera minst 70 procent av UVA- och 95 procent av UVB-strålningen. Icke-UV-blockerande kontaktlinser har dokumenterats absorbera endast 10 procent av UVA- och 30 procent av UVB-strålningen i genomsnitt. Man tror att de unika materialen som finns i klass I och II skulle kunna ge skydd med avseende på UV-inducerad exponering av ögonen. 39-46 I detta hänseende är en mjuk kontaktlins i nära kontakt med ögats yta och skulle därför potentiellt kunna skydda ytan den täcker förutom ögats inre strukturer som är känsliga för UV-inducerade skador. Bild 3: MMP- förekomst efter UV-exponering. En signifikant ökning (*P = 0,03) av MMP-förekomsten konstaterades i hornhinnor exponerade för UV-strålning vid användning av icke-uvabsorberande kontaktlinser jämfört med hornhinnor exponerade för UV-strålning vid användning av UV-absorberande kontaktlinser. Det finns för närvarande fem kontaktlinser av klass I som har blivit certifierade av AOA (American Optometric Association) baserat på FDA-standarder (Acuvue Oasys, Acuvue Oasys for Astigmatism, Acuvue Advance, Acuvue Advance for Astigmatism samt 1 Day Acuvue TruEye ). Enligt en undersökning om varumärken och hälsa utförd av Vistakon år 2005 visste 57 procent av deltagarna inte om de kontaktlinser de använde för tillfället gav UV-skydd, och 39 procent trodde att alla kontaktlinser gav tillräckligt UV-skydd. I en Gallup-undersökning från 2006 värderades UV-skydd som den mest eftertraktade egenskapen hos en kontaktlins av 57 procent bland personer som övervägde att skaffa kontaktlinser. 47 Dessa data är ett starkt incitament för att utbilda kontaktlinsanvändare i lämpligt UV-skydd och UV-absorberande kontaktlinser. Forskning om UV-absorberande kontaktlinser UV-exponering baseras på ett antal faktorer såsom miljöförhållanden (höjd över havet, geografi, skydd från moln) och personliga faktorer (omfattning och typ av utomhusaktiviteter). UV-blockerande kontaktlinser bidrar till att ge skydd mot sådan exponering för skadlig UV-strålning. Nyligen utförda studier ger stöd för hypotesen att UV-blockerande kontaktlinser kan minska mängden perifert fokuserat UVljus, och tyder på att risken för ögonsjukdomar som pterygium och kortikal katarakt kan reduceras genom användning av UV-blockerande kontaktlinser. 32,34 Stabila kontaktlinser med förmåga att blockera UV-strålning kan endast skydda centrala hornhinnan mot UV-exponering, på grund av att de har en mindre diameter. Den perifera delen av hornhinnan förblir exponerad och forskning har framlagt bevis på UV-inducerad skada i sådana situationer. 42 Med silikon-hydrogellinser kan hela hornhinnan och limbus täckas, vilket ökar möjligheten till skydd mot UV-exponering. Detta har en avsevärd betydelse eftersom epitelstamceller som kontinuerligt förnyar hornhinneepitelet är lokaliserade hit. Oron över ökade skador på hornhinnan på grund av kombinationen av kontaktlinsanvändning och UVexponering har minimerats genom tidigare studier. 43,44 Ahmedbhai och Cullen visade att avlägsnande av en stabil kontaktlins från ett kontaktlinsadapterat öga inte ökade skaderisken för det ögat jämfört med ett icke kontaktlinsadapterat öga och som utsätts för samma UV-exponering. 44 Det noterades att biomikroskopiska skillnader i utseendet på ögonreaktionen, skadan och läkningen var likartade. 44 Den andra studien fastställde att ögon som exponeras för UV-strålning vid användning av mjuka kontaktlinser inte utsattes för någon större risk än ögon för vilka kontaktlinser inte användes. 43 Sådana data stödjer användning av UV-absorberande kontaktlinser som skydd för ögats yta. Flera vetenskapliga studier har visat att hornhinnan är särskilt känslig för UV-inducerad skada efter akut UV-exponering. 40-46 Hornhinnor som inte skyddats med UVabsorberande kontaktlinser hade uttalad grumlighet i hornhinnan och ödem i endotelet och stromat efter strålning. 40 Användning av UV-absorberande kontaktlinser ledde inte bara till prevention av dessa förändringar av korneal hydrering, utan resulterade även i en hämning av degenerationen och fragmenteringen av hornhinnans epitelceller och keratocyter. 40 Proteinexpression associerad med inflammation och celldöd har observerats i hornhinnor som,
52 VETENSKAP Bild 4: Askorbatnivåer i kammarvattnet efter UVexponering. En signifikant minskning (*P = 0,03) av askorbat i kammarvattnet observerades hos ögon exponerade för UV-strålning vid användning av icke-uvabsorberande kontaktlinser jämfört med ögon exponerade för UV-strålning vid användning av UV-absorberande kontaktlinser. kataraktbildning. Bergbauer med kollegor fann att längre UV-exponering av ögon på marsvin resulterade i förändringar som inträffar under linsens åldrande och kataraktogenes hos människor, exempelvis ökad pigmentering, fluorescens och disulfid crosslinking. 45. Ögon som bar UV-blockerande kontaktlinser uppvisade minskade UV-associerade skador i linsen hos marsvin. 45 Hittills har varken kroniska eller kliniska studier utförts på människor som visar att användning av UV-blockerande kontaktlinser minskar risken för att utveckla katarakt eller andra ögonåkommor. exponerats för akut UV-strålning. 46 I tidigare forskningsstudier har UVB-strålning visats framkalla matrismetalloproteinaser (MMP) i mänskliga hornhinneceller. 48 Den här UV-inducerade MMP-produktionen och -aktiveringen har sannolikt betydelse för igångsättning och upprätthållande av ökad proteolytisk aktivitet i hornhinnor med keratit. Dessutom upprätthålls och förstärks MMP-aktivitet utan tvekan av inflammatoriska celler som samlas i hornhinnor angripna av keratit. Nya data visar att användning av UVblockerande silikon-hydrogellinser påtagligt minskar förekomsten av dessa potentiellt skadliga proteaser (bild 3). 46 Programmerad celldöd genom apoptotiska mekanismer observeras ofta i hornhinnor som exponeras för UVB-strålning. Chandler et al. dokumenterade att användning av UV-blockerande kontaktlinser påtagligt kunde sänka nivåerna av UV-inducerad celldöd i hornhinnan, sannolikt på grund av prevention av apoptos, jämfört med ögon som bar icke-uv-blockerande kontaktlinser. 46 Ytterligare försök har visat att bestrålade ögon som bar UV-absorberande kontaktlinser bibehöll normala hornhinnor, medan ögon som bar vanliga hydrogellinser uppvisade uttalad cellförlust och förändringar i epitel-, endotel- och stromacellerna. 41 I hornhinneepitelet är fullständig läkning efter UV-inducerade skador möjlig, medan skador i stromats keratocyter och endotelet anses vara bestående. Detta har betydelse för hur hornhinnan kan ta hand om framtida trauman eller operationer. Kumulativ undersökning av data som hänför sig till UV-inducerade förändringar i hornhinnan tyder på att långvarig exponering av UVstrålning från solen kan vara en viktig faktor i etiologin för vissa keratopatier och kan vara orsaken till förtida åldersrelaterade förändringar i hornhinnan. 8 Detta ger ytterligare belägg för att hornhinnan bör skyddas av UV-absorberande kontaktlinser. Utöver förändringar i hornhinnan har skador associerade med UV-exponering även observerats i kammarvattnet och ögats lins. UV-inducerad reduktion av kammarvattnets nivåer av askorbat, en antioxidant känd för att skydda ögats lins, minimerades hos kaniner som bar UV-absorberande kontaktlinser (bild 4). 46 Det här skyddet från antioxidantnivåerna i kammarvattnet bidrar troligen till att skydda mot kataraktogenes. Medan UV-associerad kataraktbildning kräver kronisk exponering visade en nyligen genomförd studie där akut UV-strålning användes att UVblockerande kontaktlinser kunde minska celldöden hos linsens epitelceller. 46 Detta är en faktor som är känd för att bidra till Slutsatser och riktlinjer inför framtiden En stor mängd bevis stödjer fördelarna med att använda UV-absorberande kontaktlinser för att förebygga ögonskador associerade med akut UV-exponering. Det är mycket sannolikt att UV-absorberande kontaktlinser kan lindra effekterna av UVstrålning under längre tidsperioder, men ytterligare forskning är nödvändig för att bekräfta den hypotesen. Trots bristen på slutgiltiga biologiska eller kliniska bevis borde kontaktlinser med UV-skydd övervägas för ett stort antal patienter. Myopa och hyperopa barn, och till och med emmetropa, kan ha nytta av UV-absorberande kontaktlinser eftersom de reducerar ögonens livstidsexponering för UV-strålning. Andra indikativa situationer för UV-blockerande kontaktlins omfattar afaki eller efter refraktiv kirurgi, eftersom ett tunnare stroma kan ändra hornhinnans naturliga förmåga att filtrera UV-strålning. Ökad medvetenhet hos praktiker och allmänhet har en avgörande betydelse. I framtiden bör vikten av UV-säkerhet för ögat betonas och utbildning i UV-skydd i alla dess former bör starkt uppmuntras. Det är viktigt att påpeka att UV-blockerande kontaktlinser inte bör betraktas som en isolerad lösning. Kontaktlinser skyddar inte ögonlocken, ansiktet eller de områden på ögat som inte täcks av linsen. Det mest kompletta UV-skyddet kan uppnås genom en kombination av UV-absorberande solglasögon, en bredbrättad hatt och UV-blockerande kontaktlinser. Dessa kontaktlinser kan ge praktiker, patienter och föräldrar en visshet om att kontaktlinsbärare åtminstone
53 har ett visst skydd utan ett kompletterande skydd av hattar och solglasögon. Dessutom ger UV-blockerande kontaktlinser ett skydd under hela dagen, så att användaren får ett lager av UV-skydd med minimal ansträngning och som är ett så litet hinder som möjligt i det dagliga livet. Patienter med refraktionsfel kan använda UV-blockerande kontaktlinser som ytterligare ett betydelsefullt sätt att minska ögonens exponering för UV-strålningens skadliga effekter. Obs! UV-absorberande kontaktlinser ersätter inte UV-blockerande solglasögon, eftersom de inte täcker ögat och det omgivande området helt och hållet. Den här artikeln sponsrades av ett anslag från Johnson & Johnson Vision Care som ingår i Johnson & Johnson Medical Ltd. Referenser 1. Taylor H. The biological effects of UVB on the eye. Photochem Photobiol. 1989; 50:489-492. 2. Sinha RP, Hader DP. UV-induced DNA damage and repair: a review. Photochem Photobiol Sci. 2002;1:225-236. 3. Klums D, Schwartz T. Molecular mechanisms of UV-induced apoptosis. Photodermatol Photoimmunol Photomed. 2000;16:195-201. 4. Reme C, Reinboth J, Clausen M. Light damage revisited: converging evidence, diverging views? Graefes Arch Clin Exp Ophthalmol. 1996;224:2-11. 5. Rosenthal FS, Phoon C, Bakalian AE, Taylor HR. The ocular dose of ultraviolet radiation to outdoor workers. Invest Ophthalmol Vis Sci. 1988;29:649-656. 6. Rosenthal FS, Bakalian AE, Lou CQ, Taylor HR. The effect of sunglasses on ocular exposure to ultraviolet radiation. Am J Pub Health. 1988;78:72-74. 7. Taylor HR. Ultraviolet radiation and the eye: an epidemiologic study. Trans Am Ophthalmol Soc. 1989;87:802-853. 8. Taylor HR, West SK, Rosenthal FS, Munoz B, Newland HS, Emmett EA. Corneal changes associated with chronic UV irradiation. Arch Ophthalmol. 1989;107:1481 1484. 9. Coroneo MT. Pterygium as an early indicator of ultraviolet insolation: a hypothesis. Br J Ophthalmol. 1993;77:734-739. 10. Hollows F, Moran D. Cataract the ultraviolet risk factor. Lancet. 1981;2:1249-1250. 11. West SK, Duncan DD, Munoz B, Rubin GS, Fried LP, Bandeen-Roche K, Schein OD. Sunlight exposure and risk of lens opacities in a population based study. The Salisbury eye evaluation project. JAMA. 1998;280:714-718. 12. McCarty CA, Fu CL, Taylor HR. Epidemiology of pterygium in Victoria, Australia. Br J Ophthalmol. 2000;84:289-292. 13. Wlodarczyk, Whyte P, Cockrum P, Taylor H. Pterygium in Australia: a cost of illness study. Clin Experiment Ophthalmol. 2001;29:370-375. 14. McCarty CA, Nanjan MB, Taylor HR. Attributable risk estimates for cataract to prioritize medical and public health action. Invest Ophthalmol Vis Sci. 2000;41:3720-3725. 15. Javitt JC, Taylor HR. Cataract and latitude. Doc Ophthalmol. 1994-1995;88:307-325. 16. Ellwein LB, Urato CJ. Use of eye care and associated charges among the Medicare population: 1991-1998. Arch Ophthal. 2002;120:804-811. 17. West SK, Longstreth JD, Munoz BE, Pitcher HM, Duncan DD. Model of risk of cortical cataract in the U.S. population with exposure to increased ultraviolet radiation due to stratospheric ozone depletion. Am J Epidemiol. 2005;162:1080-1088. 18. The Economic Impact and Cost of Vision Loss in Australia; a report prepared by Access Economics Pty Limited, August 2004. 19. West S, Rosenthal FS, Bressler NM, Bressler SB, Munoz B, Fine SL, Taylor HR. Exposure to sunlight and other risk factors for age-related macular degeneration. Arch Ophthalmol. 1989;107:875 879. 20. Campos de Oliviera Miguel N, Meyer- Rochow VB, Allodi S (2003) A structural study of the retinal photoreceptor, plexiform and ganglion cell layers following exposure to UV-B and UV-C radiation in the albino rat. Micron. 34:395 404. 21. Roduit R, Schorderet DF. MAP kinase pathways in UV-induced apoptosis of retinal pigment epithelial ARPE19 cells. Apoptosis. 2008;13:343-353. 22. Ooil J, Sharma NS, Papalkar D. Ultraviolet fluorescence photography to detect early sun damage in the eyes of school-aged children. Am J Ophthalmol. 2006;146:294 298. 23. Winn B, Whitaker D, Elliott DB, Phillips NJ. Factors affecting light-adapted pupil size in normal human subjects. Invest Ophthalmol Vis Sci. 1994;35:1132-1136. 24. Weale RA. Age and the transmittance of the human crystalline lens. J Physiol. 1988;395:577-87. 25. Gaillard ER, Zheng L, Merriam JC, Dillon J. Age-related changes in the absorption characteristics of the primate lens. Invest Ophthalmol Vis Sci. 2000;41:1454-1459. 26. Young S, Sands J. Sun and the eye: prevention and detection of light-induced disease. Clin Dermatol. 1998;16:477-485. 27. Godar DE, Urbach F, Gasparro FP, van der Leun JC. UV doses of young adults. Photochem Photobiol. 2003;77:453-457. 28. Sliney DH. Photoprotection of the eye: UV radiation and sunglasses. J Photochem Photobiol. 2001;64:166 175. 29. Sliney DH. Physical factors in cataractogenesis: ambient ultraviolet radiation and temperature. Invest Ophthalmol Vis Sci. 1986;27:781 30. Dongre AM, Pai GG, Khopkar US. Ultraviolet protective properties of branded and unbranded sunglasses available in the Indian market in UV phototherapy chambers. Ind J Derm Venereol Leprol. 2007;73:26 28. 31. Coroneo MT, Müller-Stolzenberg NW, Ho A. Peripheral light focusing by the anterior eye and the ophthalmohelioses. Ophthalmic Surg. 1991;22:705 711. 32. Kwok LS, Kuznetsov VA, Ho A, Coroneo MT. Prevention of the adverse photic effects of peripheral light-focusing using UVblocking contact lenses. Invest Ophthalmol Vis Sci. 2003;44:1501-1507. 33. Kwok LS, Daszynski DC, Kuznetsov VA, Pham T, Ho A, Coroneo MT. Peripheral light focusing as a potential mechanism for phakic dysphotopsia and lens phototoxicity. Ophthalmic Physiol Opt. 2004;24:119 129. 34. Walsh, JE, Bergmanson JP, Wallace D, Saldana G, Dempsey H, McEvoy H, Collum LMT. Quantification of the ultraviolet ra-,
54 VETENSKAP diation (UVR) field in the human eye in vivo using novel instrumentation and the potential benefits of UVR blocking hydrogel contact lens. Br J Ophthalmol. 2001;85:1080-1085. 35. Walsh JE, Koehler LV, Fleming DP, Bergmanson JP. Novel method for determining hydrogel and silicone hydrogel contact lens transmission curves and their spatially specific ultraviolet radiation protection factors. Eye Contact Lens. 2007;33:58-64. 36. Nichols JJ. Annual Report 2009. Cont Lens Spec Jan 2010. 37. Moore L, Ferreira JT. Ultraviolet (UV) transmittance characteristics of daily disposable and silicone hydrogel contact lenses. Contact Lens Anterior Eye. 2006;29:115-122. 38. DeLoss KS, Walsh JE, Bergmanson JPG. Current silicone hydrogel UVR blocking contact lenses and their associated protection factors. Cont Lens Anterior Eye. 2009 Dec 28. Epub ahead of print. 39. Walsh JE, Bergmanson JP, Saldana G Jr, Gaume A. Can UV radiation-blocking soft contact lenses attenuate UV radiation to safe levels during summer months in the southern United States? Eye Contact Lens. 2003;29:S174-179. 40. Bergmanson JP, Pitts DG, Chu LW. The efficacy of a UV-blocking soft contact lens in protecting cornea against UV radiation. Acta Ophthalmol. 1987;65:279-286. 41. Bergmanson JP, Pitts, D.G., Chu, L.W. Protection from harmful UV radiation by contact lenses. J Am Optom Assoc. 1988;59:178-182. 42. Dumbleton KA, Cullen AP, Doughty MJ. Protection from acute exposure to ultraviolet radiation by ultravioletabsorbing RGP contact lenses. Ophthalmic Physiol Optics. 1991;11:232-238. 43. Cullen AP, Dumbleton KA, Chou BR. Contact lenses and acute exposure to ultraviolet radiation. Optom Vis Sci. 1989;66:407-411. 44. Ahmedbhai N, Cullen AP. The influence of contact lens wear on the corneal response to ultraviolet radiation. Ophthalmic Physiol Opt. 1988;8:183-189. 45. Bergbauer KL, Kuck JFR, Su KC, Yu N. Use of a UV-blocking contact lens in evaluation of UV-induced damage to the guinea pig lens. Int Contact Lens Clin. 1991;18:182-186. 46. Chandler HL, Reuter KS, Sinnott LR, Nichols JJ. Prevention of UV-induced damage to the anterior segment using Class-I UV-absorbing hydrogel contact lenses. Invest Ophthalmol Vis Sci. 2010; 51:172-178. 47. The 2006 Gallup Study of the Consumer Contact Lens Market. November 2006. 48. Kozak I, Klisenbauer D, Juha s T. UV-B induced production of MMP-2 and MMP- 9 in human corneal cells. Physiol Res. 2003;52:229 234.