Förbättrad hantering av mängdbrott

Förbättrad hantering av mängdbrott REDOVISNING I OKTOBER 2011 AV UPPDRAG I REGLERINGSBREVEN FÖR 2011 AVSEENDE RIKSPOLISSTYRELSEN OCH ÖVRIGA MYNDIGHETER INOM POLISORGANISATIONEN, ÅKLAGARMYNDIGHETEN SAMT SVERIGES DOMSTOLAR

2

3 Till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket fick 2009 regeringens uppdrag att vidta åtgärder för att säkerställa en effektiv samordning och handläggning av mängdbrott. Uppdraget redovisades i maj 2010. Genom beslut i regleringsbreven för budgetåret 2011 avseende Rikspolisstyrelsen och övriga myndigheter inom polisorganisationen, Åklagarmyndigheten respektive Sveriges Domstolar uppdrog regeringen åt Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket att tillsammans redovisa de gemensamma åtgärder som pågår och som, sedan den förra redovisningen, vidtagits för att förbättra hanteringen av mängdbrott i hela rättskedjan. Uppdraget skulle redovisas gemensamt av myndigheterna till regeringen senast den 15 oktober 2011. För genomförandet av uppdraget bildade myndigheterna en gemensam arbetsgrupp. I denna ingick kommissarien Tony Winkler (Rikspolisstyrelsen), jur.kand. Ylva Evers (Rikspolisstyrelsen), vice chefsåklagaren Aleksander Cronenberger (Åklagarmyndigheten) och hovrättsassessorn Camilla Gensmann (Domstolsverket). Rikspolisstyrelsen utsågs att samordna arbetet. Ylva Evers har fungerat som sekreterare för hela uppdraget. Vi redovisar här vårt uppdrag som härmed är slutfört. Bengt Svenson Anders Perklev Barbro Thorblad Rikspolischef Riksåklagare Generaldirektör Domstolsverket

4

5 Innehållsförteckning Till Regeringskansliet (Justitiedepartementet)... 3 Förkortningar... 7 Begrepp och definitioner... 8 1. Sammanfattning... 11 2. Uppdraget och dess genomförande... 18 2.1 Regeringens uppdrag... 18 2.2 Vårt arbete... 19 3. Regeringens mängdbrottsuppdrag 2009... 20 4. Gemensamma åtgärder för förbättrad hantering av mängdbrott... 26 4.1 Allmänt om samverkan... 26 4.1.1 Central samverkan... 26 4.1.2 Lokal samverkan... 30 4.2 En modell för kortare genomströmningstider... 37 4.2.1 En ny delgivningslagstiftning m.m.... 37 4.2.2 Utbildning och information... 38 4.2.3 Samverkan... 41 4.2.4 Rutiner... 41 4.2.5 Åtgärder... 42 4.2.6 En tidig bedömning av tillämpningen av förenklad delgivning... 43 4.3 Ansvarsfördelningen och samordning... 45 4.3.1 Allmänt... 45 4.3.2 Åklagarprövningen av slutdelgivna polisledda förundersökningar... 46 4.3.3 Gemensamma arbetssätt vid initiala kontakter mellan polis och åklagare... 46 4.3.4 Datoriserad återkoppling från åklagare till polis... 47 4.3.5 Polisiär förundersökningsbegränsning... 48 4.3.6 Polisiär förundersökningsledning i ungdomsärenden... 48 4.3.7 Ärendesamordning m.m.... 49 4.4 Polisens utredningsstöd (Pust)... 50 4.5 Utbildning... 51 4.6 Nationell satsning mot mängd- och seriebrottslighet... 51 4.7 Nationell handlingsplan mot bedrägerier... 52 4.8 Gemensam verksamhetsuppföljning... 52 4.8.1 Relevant sortering och effektivitet... 53 4.8.2 Kvalitet... 54 4.8.3 Analys och användning av verksamhetsuppföljningen... 55 5. Polisens åtgärder för förbättrad hantering av mängdbrott... 57 5.1 Polisens nationella utredningskoncept (PNU)... 57 5.1.2 Lokala brottsplatsundersökare (Lokus) m.m.... 58 5.1.3 Salivprov för dna-analys... 59 6. Åklagarmyndighetens åtgärder för förbättrad hantering av mängdbrott... 60 6.1 Åklagarmyndighetens interna mängdbrottsuppdrag... 60 6.2 Ny organisation för hantering av mängdbrotten... 60 6.3 Nya riktlinjer för mängdbrottshanteringen... 61 7. Tingsrätternas åtgärder för förbättrad hantering av mängdbrott... 64 7.1 Inställda huvudförhandlingar... 64 7.1.1 Ökad samverkan angående delgivningsverksamheten... 64 7.1.2 Utnyttjande av den moderna tekniken (t.ex. sms och e-post)... 67 7.1.3 Kunskap och engagemang hos medarbetarna... 67 7.2 En modernare rättegång... 68 7.2.1 Avgörande utan huvudförhandling... 68

6 7.2.2 Användning av videokonferensutrustning och närvaro per telefon... 69 8. Verksamhetsresultat... 72 8.1 Inledning... 72 8.2 Ärendeinflödet till polisen... 72 8.3 Ärendeinflödet till Åklagarmyndigheten... 73 8.4 Inflödet till tingsrätterna... 74 8.5 Genomströmningstider (dagar)... 74 8.5.1 Utvecklingen 2008 till 2010... 74 8.5.2 Utvecklingen första halvåren 2009 till 2011... 76 8.6 Lagföring... 78 8.6.1 Utvecklingen 2008 till 2010... 78 8.6.2 Utvecklingen första halvåren 2009 till 2011... 79 8.7 Analys... 79 Bilaga 1 Utdrag ur myndigheternas och Sveriges Domstolars respektive regleringsbrev för budgetåret 2011. 81 Bilaga 2 Överenskommelse den 21 mars 2011 om central och lokal samverkan... 83 Bilaga 3 Frågeenkät till polismyndigheterna och åklagarkamrarna... 86 Bilaga 4 Frågenkät 1 till tingsrätterna... 87 Bilaga 5 Frågenkät 2 till tingsrätterna... 90

7 Förkortningar a.a. anfört arbete BrB brottsbalken Brå Brottsförebyggande rådet Cåbra centralt system för åklagarväsendets brottmålshantering Dna deoxiribonukleinsyra DurTvå datoriserad utredningsrutin med tvångsmedel DV Domstolsverket EMR en modernare rättegång f. följande (sida) FAP föreskrifter och allmänna råd för polisväsendet ff. och följande (sidor) FUK förundersökningskungörelsen (1947:948) kap. kapitel KV Kriminalvården Lokus lokal brottsplatsundersökare LUL lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare PNU polisens nationella utredningskoncept prop. regeringens proposition Pust polisens utredningsstöd RAR Rationell Anmälans Rutin RB rättegångsbalken RIF rättsväsendets informationsförsörjning RiR Riksrevisionen RMV Rättsmedicinalverket RPS Rikspolisstyrelsen RPSFS Rikspolisstyrelsens författningssamling RUS databasen för rättsväsendets uppföljningssystem RÅ Riksåklagaren RåR Riksåklagarens riktlinjer s. sidan eller sidorna SFS Svensk författningssamling SOU statens offentliga utredningar UC Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum VUP verksamhetsuppföljning för polisen ÅFS Åklagarmyndighetens författningssamling ÅM Åklagarmyndigheten ÅMR Åklagarmyndighetens riktlinjer

8 Begrepp och definitioner EMR-reformen Fiskal Förenklad utredning Fördelningscirkuläret Förundersökningsanteckningar Inre tjänst Mängdbrott En lagstiftningsreform, kallad En modernare rättegång, som trädde i kraft den 1 november 2008. Reformen innebar omfattande förändringar i det processuella regelverket. En person som genomgår utbildning till domare. Utbildningen består vid de allmänna domstolarna av ett års tjänstgöring som hovrättsfiskal, två års tjänstgöring som tingsfiskal vid en tingsrätt samt slutligen ett års tjänstgöring som adjungerad ledamot i hovrätten. Brottsutredning som bedrivs enligt bestämmelserna i 23 kap. 22 RB. RPS och ÅM har i samråd utarbetat föreskrifter om när en förundersökning ska ledas av polismyndighet och när den ska ledas av åklagare, RPSFS 2011:3, FAP 403-5 och ÅFS 2005:9, senast ändrad genom ÅFS 2011:3. Dessa föreskrifter benämns fördelningscirkuläret. I denna redovisning avses med förundersökningsanteckningar förfarandet att med stöd av 23 kap. 21 tredje stycket RB, i stället för förundersökningsprotokoll, föra kortfattade anteckningar över det väsentliga som har förekommit vid förundersökningen. Poliser som arbetar på polisstationen, t.ex. med brottsutredningar. I denna redovisning avses med mängdbrott sådana brott som ingår i en förundersökning som leds av en polismyndighet. Det kan röra sig om bl.a. misshandel, stöld, häleri, bedrägeri, skadegörelse och trafikbrott. Utredningar avseende anhållna och häktade personer är alltid åklagarledda. Vidare ska utredningar som rör ungdomar under 18 år ofta ledas av åklagare.

9 Lagföring Personuppklaring Rapporten Registertopsning RIF-samarbetet Tonymodellen Vera Ordet lagföring används på olika sätt inom olika verksamheter. När vi i denna redovisning talar om lagföring i samband med Åklagarmyndighetens verksamhet menar vi åklagarens beslut att utfärda ett strafföreläggande, väcka åtal eller meddela beslut om åtalsunderlåtelse. Begreppet innefattar i andra sammanhang också polisens beslut att utfärda ett föreläggande om ordningsbot samt domstolarnas fällande domar. Lagföring av misstänkta personer Den redovisning av regeringens förra mängdbrottsuppdrag som gjordes av Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket i maj 2010 benämnd Ökad effektivitet och förbättrad samverkan vid handläggning av mängdbrott. Salivprov för dna-analys med stöd av 28 kap. 12 och 12 a RB. Provet tas genom att en bomullspinne gnids i munhålan. År 1996 fick myndigheterna inom rättsväsendet i uppdrag av regeringen att ta fram en strategi för att samordna informationsutbytet i hela brottmålsprocessen från anmälan av ett brott till och med verkställd påföljd. Arbetet kallas för RIFsamarbetet, där RIF står för rättsväsendets informationsförsörjning. Tanken är att all information i brottmålsprocessen ska kunna lagras och överföras elektroniskt mellan myndigheterna. En modell för gemensam uppföljning och utvärdering av mängdbrott. 1 Sveriges Domstolars verksamhetsstöd för målhantering. 1 Modellen är uppkallad efter sektionschefen Tony Winkler vid Rikspolisstyrelsen, som i arbetet med förra mängdbrottsuppdraget presenterade tankarna om en kompletterande uppföljning av den samlade mängdbrottshanteringen.

10

11 1. Sammanfattning Majoriteten av den anmälda och upptäckta brottsligheten består av s.k. mängdbrott, d.v.s. brott där förundersökningen leds av polismyndighet. Det finns därför ett stort allmänt och enskilt intresse av att dessa brott utreds och klaras upp så effektivt och snabbt som möjligt. Denna typ av brottslighet har också haft särskilt fokus framför allt inom Polisen och Åklagarmyndigheten under de senare åren. Även statsmakterna har följt utvecklingen bland annat genom det regeringsuppdrag 2009 som Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket redovisade i maj 2010 genom rapporten Ökad effektivitet och förbättrad samverkan vid handläggning av mängdbrott (nedan benämnd rapporten). I uppdraget redovisades ett antal vidtagna och planerade åtgärder för att minska den totala handläggningstiden för mängdbrott och för att öka lagföringen av dessa brott. Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket har i sina respektive regleringsbrev för budgetåret 2011 fått i uppdrag att tillsammans redovisa de gemensamma åtgärder som pågår och som, sedan förra redovisningen, vidtagits för att förbättra hanteringen av mängdbrott i hela rättskedjan. Det skulle särskilt framgå hur de gemensamma åtgärderna konkret har lett och leder till förbättrade verksamhetsresultat avseende mängdbrott. Alla tre myndigheter har dessutom i regleringsbreven fått var sitt särskilt mängdbrottsuppdrag som redovisas separat. De tre myndigheterna har i uppdraget fortsatt den samverkan som inleddes 2009. En arbetsgrupp med representanter från alla myndigheterna har bildats. Detta arbete har resulterat i redovisning av följande åtgärder med fokus på samverkan, samordning och ansvarsfördelning mellan myndigheterna. q Central strukturerad samverkan Under våren 2010 inleddes en strukturerad samverkan genom månatliga möten på central nivå mellan Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten. Här behandlas frågor där det finns behov av samverkan och samsyn mellan myndigheterna för att kunna effektivisera brottsutredningsarbetet. Denna samverkan formaliserades den 21 mars 2011 genom en skriftlig överenskommelse om strukturerad samverkan. Syftet med denna samverkan är att ge rikspolischefen och riksåklagaren ett gemensamt underlag för den strategiska inriktningen av brottsbekämpningen. Generaldirektören vid och företrädare för Domstolsverket ska bjudas in till sammanträden när så är lämpligt. De frågor som ska behandlas rör utveckling och uppföljning av brottsbekämpningen samt myndigheternas organisation, arbetsmetoder, genomströmningstider, lagföring och övriga resultat. Ett möte där rikspolischefen, riksåklagaren och generaldirektören för Domstolsverket medverkade hölls i september 2011. Sedan slutet av 2009 finns också en samverkansgrupp mellan Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar. Gruppen sammanträder två gånger per år och fokus ligger på praktiska handläggningsfrågor. Frågorna som behandlas har anknytning till alla typer av brottmål och när det gäller mängdbrottmål har flera frågor diskuterats och överenskommelser träffats.

12 q Lokal strukturerad samverkan I överenskommelsen den 21 mars 2011 beslutades också om strukturerad lokal samverkan mellan polismyndigheterna och åklagarkamrarna för att åstadkomma en effektivare mängdbrottshantering och även i övrigt samordna den brottsbekämpande verksamheten inom prioriterade områden så att myndigheternas verksamhetsmål uppnås. Lagmannen m.fl. vid den lokala tingsrätten/de lokala tingsrätterna ska bjudas in när det är lämpligt. Lokal samverkan har skett och sker vid återkommande möten med representanter på ledningsnivå, mellannivå och specialistnivå inom polismyndigheterna respektive åklagarkamrarna. Vidare förekommer även lokal och/eller regional samverkan mellan de flesta tingsrätter och polismyndigheterna respektive åklagarkamrarna. Denna samverkan sker i både strukturerad form och genom informella kontakter. q En modell för kortare genomströmningstider Den modell för kortare genomströmningstider som beskrevs i redovisningen av förra mängdbrottsuppdraget bygger på lagändringar som trätt i kraft den 1 april 2011. Enligt dessa kan tingsrätten i fler fall än tidigare delge stämning och andra handlingar i brottmål genom att använda förenklad delgivning. Om modellen används i så många fall som möjligt bör de totala handläggningstiderna i rättskedjan förkortas. Lagändringarna bygger på en viss tidsfrist om sex veckor inom vilken tingsrätten ska skicka stämningen till den tilltalade. Dessutom underlättas domstolarnas möjligheter att få den tilltalade delgiven, vilket leder till att färre huvudförhandlingar behöver ställas in. Samtliga myndigheter i uppdraget har informerat eller utbildat medarbetare inom sina organisationer om de förändrade delgivningsreglerna. Viss samverkan har skett mellan samtliga polismyndigheter och åklagarkammare med anledning av det utökade tillämpningsområdet för förenklad delgivning. Drygt hälften av tingsrätterna har också samverkat i någon form med en eller båda myndigheterna. Drygt 60 procent av polismyndigheterna och åklagarkamrarna har vidtagit åtgärder i form av gemensamma rutiner för tillämpningen av de nya reglerna om förenklad delgivning. Cirka hälften av tingsrätterna har infört rutiner för identifiering av mål där förenklad delgivning kan vara aktuellt och några har ändrat arbetsformerna för hantering av dessa mål. Det är ännu för tidigt att göra en utvärdering av genomslaget av de nya delgivningsbestämmelserna. En första preliminär bedömning av hur reglerna tillämpats har ändå gjorts. Det allmänna intrycket är att reformen ännu inte fått full effekt i rättskedjan före domstolen. Vidare kan konstateras att tingsrätterna vanligtvis har klarat av att utfärda stämning m.m. inom den angivna tidsfristen i de mål som domstolen får in i tid. Det har sällan funnits skäl för tingsrätterna att underkänna den delgivning av information om förenklad delgivning som polisen har utfört.

13 När det gäller ansvarsfördelning och samordning mellan Polisen och Åklagarmyndigheten kan följande huvudpunkter lyftas fram. q Åklagarprövning av slutdelgivna förundersökningar Åklagarmyndigheten har beslutat om ändrade riktlinjer, RåR 2010:1 Åklagarprövningen av slutdelgivna polisledda förundersökningar, som gäller från och med den 1 januari 2011. Enligt dessa ska åklagare återuppta en slutredovisad förundersökning som bedöms vara behäftad med brister som kan åtgärdas, i syfte att åtal därefter ska kunna väckas. Ändringen innebär att åklagaren i dessa fall ska besluta att ledningen av förundersökningen ska återgå till polismyndigheten. Tidigare övertogs förundersökningsledningen av åklagaren, vilket alltså innebar att åklagare ledde en förundersökning som normalt sett ska ledas av polismyndighet. De ändrade riktlinjerna överensstämmer med hur ansvarsfördelningen när det gäller förundersökningsledning ska vara. q Gemensamma arbetssätt vid initiala kontakter mellan polis och åklagare Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten träffade i februari 2011 en skriftlig överenskommelse om gemensamma arbetssätt vid initiala kontakter mellan polis och åklagare. Överenskommelsen förtydligar respektive myndighets ansvarsområden och innehåller rutiner som förenklar samarbetet i de utredningar där det krävs att polis kontaktar åklagare. q Datoriserad återkoppling från åklagare till polis En systematisk och strukturerad återkoppling från Åklagarmyndigheten till polisen är en av förutsättningarna för att höja kompetensen inom polisen och säkerställa att de polisledda förundersökningarna håller en hög kvalitet. Åklagarmyndigheten har under våren 2011 tagit fram förslag till en återkopplingsrutin i sitt ärendehanteringssystem. För det fall förundersökningen är behäftad med brister ska en närmare motivering lämnas till polismyndigheten och systematiska sammanställningar ska också kunna tas fram. Återkopplingsrutinen beräknas kunna tas i drift under hösten 2011. q Polisiär förundersökningsbegränsning Idag kan beslut om förundersökningsbegränsning enbart fattas av åklagare. Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten har tillstyrkt förslaget i betänkandet SOU 2010:43 om att polisiära förundersökningsledare ska vara behöriga att besluta om förundersökningsbegränsning i vissa fall. q Polisiär förundersökningsledning i ungdomsärenden Åklagare ska beträffande flertalet brott leda förundersökningen i de ärenden där den misstänkte inte fyllt 18 år. I maj 2011 har Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten i en gemensam hemställan till regeringen föreslagit en lagändring som skulle möjliggöra att polismyndighet leder förundersökningen mot personer under 18 år vid fler typer av brott. Detta skulle ligga i linje med den ansvarsuppdelning som bör gäller mellan polis och åklagare, enligt vilken polisen ansvarar för ärenden av enklare beskaffenhet och åklagarna koncentrerar sina resurser till de mer komplicerade utredningarna.

14 q Ärendesamordning Samordning av ärenden där en och samma person har begått flera brott är en viktig förutsättning för att effektivisera förundersökningsarbetet, både inom Polisen och inom Åklagarmyndigheten. Även tingsrätternas handläggning underlättas då åtal väcks samlat för all brottslighet. Polisen och Åklagarmyndigheten har kommit överens om en reglering för hur denna samordning ska gå till. q Polisens utredningsstöd (Pust) Det nya it-systemet, kallat Pust, som ska användas för anmälan och som metodstöd vid utredning av de brott som kommer till polisens kännedom har i en första del införts inom samtliga polismyndigheter under första halvåret 2011. Den första delen omfattar vissa mängdbrott där utredningen normalt kan färdigställas i nära anslutning till brottsplatsen. Åklagarmyndigheten har deltagit i förberedelserna av detta arbete, både som kravställare och som representant i styrgruppen för utvecklingsprojektet. Åklagarmyndigheten kommer även att medverka i det fortsatta arbetet för att vidareutveckla it-systemet, som planeras att helt ersätta polisens nuvarande system för brottsanmälan och utredning. q Utbildning Kompetensen hos de polisiära förundersökningsledarna behöver öka. Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten har bedrivit ett gemensamt arbete för att strukturera och fastställa innehåll i praktik för polisens förundersökningsledare på en åklagarkammare. Vidare har myndigheterna gemensamt sett över hur polisens nationella förundersökningsledarutbildning kan förbättras vad avser innehåll och omfattning. Rikspolisstyrelsen kommer att redovisa detta arbete till regeringen senast den 31 oktober 2011. q Nationell satsning mot mängd- och seriebrottslighet Rikspolisstyrelsen, Rikskriminalpolisen och polismyndigheterna har ingått en överenskommelse för att förstärka förmågan att fånga upp kriminella ligor som rör sig mellan länen. En bättre samordning av dessa brottsutredningar behövs liksom en förstärkning av polisiära insatser över länsgränserna. Rikspolisstyrelsen har därför under hösten 2011 beslutat om inrättandet av en nationell operativ ledningsgrupp för samordning av underrättelseverksamheten och av utredningarna i dessa ärenden. Åklagarmyndigheten har två representanter i den nationella operativa ledningsgruppen och myndigheten har även medverkat i planeringen av gruppens inrättande. Vidare har beslut fattats om en organisation för förstärkning och fördelning av personella resurser inom landet för mängd- och seriebrottsbekämpningen q Gemensam verksamhetsuppföljning Tidigare hade polisens verksamhetsuppföljning, förutom genomströmningstiderna, fokus på antal och andel redovisade ärenden till åklagaren. Sedan april 2010 mäter och följer Rikspolisstyrelsen även upp andelen lagförda brottsmisstankar (d.v.s. beslut om åtal, utfärdande av strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse) i mängdbrott. Statistiken har under

15 detta uppdrag utvecklats i samverkan mellan Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten. Siffrorna följs månadsvis och utgör underlag för lokal samverkan mellan polismyndigheterna och åklagarkamrarna för att identifiera eventuella brister i polisens utredningar och för att utveckla och effektivisera verksamheten. q Nationell handlingsplan mot bedrägerier Antalet anmälda bedrägeribrott har ökat kontinuerligt de senaste åren. Nya typer av bedrägeribrott har också uppstått. Rikspolisstyrelsen har beslutat att ta fram en nationell handlingsplan mot bedrägerier, omfattande såväl det brottsförebyggande arbetet som brottsutredningsdelen. Detta arbete sker i samverkan med representanter från Åklagarmyndigheten. När det gäller Polisens verksamhet kan följande huvudpunkter lyftas fram. Polisens nationella utredningskoncept (PNU) Inom ramen för Polisens nationella utredningskoncept har Rikspolisstyrelsen fortsatt sitt strategiska utvecklingsarbete i samverkan med polismyndigheterna vid mängdbrottskonferenser och samverkansmöten. Områden som har behandlats har bland annat varit hur statistiken om lagförda brottsmisstankar kan tjäna som underlag för att utveckla utredningsverksamheten i mängdbrott och vikten av att utveckla de polisiära förundersökningsledarnas kompetens. Ett flertal av de åtgärder som redovisas i detta uppdrag ligger i linje med de viktigaste framgångsfaktorerna i PNU. Lokala brottsplatsundersökare (Lokus) Lokala brottsplatsundersökare finns, i enlighet med PNU, vid polismyndigheterna och används framför allt vid tekniska brottsplatsundersökningar i mängdbrott. Utbildningarna för lokala brottsplatsundersökare är idag inte enhetliga, vare sig till innehåll eller omfattning. I syfte att öka kompetensen inom denna grupp har därför, i samverkan mellan bland annat Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten, förslag om en ny nationell utbildning tagits fram. Salivprov för dna-analys Den generella möjligheten att under vissa omständigheter ta salivprov för dna-analys på den som skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa kan vara ett sätt att öka polisens möjlighet att klara upp mängdbrott. Rikspolisstyrelsen bedrev under slutet av 2010 och början av 2011 ett arbete för att öka antalet inskickade salivprov från polismyndigheterna för dna-analys. Det arbetet har gett positivt resultat. Frågan kommer också att bevakas inom Åklagarmyndigheten.

16 När det gäller Åklagarmyndighetens verksamhet kan följande huvudpunkter lyftas fram. Översyn av mängdbrottshanteringen Inom Åklagarmyndigheten bedrevs under 2009 och 2010 ett arbete för att se över hur mängdbrottshanteringen skulle kunna effektiviseras. Uppdraget var att föreslå en enhetlig och hållbar organisation för mängdbrotten samt att utveckla mängdbrottshanteringen i syfte att renodla åklagarrollen. Ett arbete pågår med att ta fram nya riktlinjer för mängdbrottshanteringen inom Åklagarmyndigheten. Syftet är att frigöra resurser till de ärenden som kräver åklagarnas särskilda kompetens. På så sätt kan åklagarna inrikta sig på sina kärnuppgifter, d.v.s. att fatta beslut i lagföringsfrågan och föra talan i domstol. Arbetet beräknas vara klart under oktober 2011. Ny mängdbrottsorganisation I juni 2011 fattades ett beslut om en försöksverksamhet med en förändrad organisation där hanteringen av alla s.k. bötesärenden i hela landet ska koncentreras till några åklagarkammare. Vidare ska alla mängdbrottsärenden inom Stockholms län hanteras vid en kammare. När det gäller tingsrätternas verksamhet kan följande huvudpunkter lyftas fram. Samverkan mellan tingsrätterna och polismyndigheterna angående delgivning Som konstaterades i rapporten kan samverkan mellan tingsrätterna och polismyndigheterna beträffande stämningsmannauppdrag bidra till att fler personer delges kallelse m.m. till huvudförhandling. Inom ramen för uppdraget har undersökts hur delgivningsuppdrag till Polisen fungerar och vilken samverkan som förekommer mellan tingsrätten och polismyndigheten. Det kan konstateras att det finns en betydande förbättringspotential för delgivningsverksamheten. Ökad samverkan kan vara ett sätt att uppnå förbättringar. Här kan också nämnas att ett nytt systemstöd för delgivningar håller på att tas fram inom polisen. Det beräknas vara i drift senast 2012. Systemet ska förberedas så att den som vill anlita polisen för delgivning ska kunna ansöka om detta via en internetportal eller dylikt. Sms-tjänst för att undvika att huvudförhandling måste ställas in Ett sätt att motverka att förhandlingar behöver ställas in för att någon uteblivit kan vara att tingsrätterna drar nytta av den moderna tekniken. Domstolsverket erbjöd därför i juni 2011 domstolarna att ansluta sig till en tjänst där sms kan skickas för påminnelse om kallelse till kommande huvudförhandling m.m.

17 Ökad användning av möjligheten att närvara vid huvudförhandling genom videolänk eller per telefon Möjligheterna att närvara vid huvudförhandlingar genom videolänk eller per telefon när så är möjligt och lämpligt medför tidsvinster. Det kan också innebära att färre förhandlingar behöver ställas in. Det kan konstateras att användningen av videokonferensanläggning har ökat kraftigt. q Verksamhetsresultaten i rättskedjan Den genomsnittliga handläggningstiden för ett mängdbrott från dagen för brottsanmälan till dagen för tingsrättens dom har under perioden 2008 till 2010 sjunkit med 19 dagar. Om man gör en jämförelse mellan de första halvåren 2009 till 2011 är motsvarande siffra 21 dagar. Relativt kort tid har förflutit sedan redovisningen av förra mängdbrottsuppdraget och det är ännu för tidigt att göra en säker bedömning av i vilken mån genomströmningstiderna påverkats av de åtgärder som redovisas i detta uppdrag. Samma bedömning görs när det gäller lagföringen (beslut om åtal, åtalsunderlåtelse eller utfärdande av strafföreläggande), som ligger på en relativt konstant nivå för motsvarande tidsperioder. Många pågående åtgärder anses dock ha en stor utvecklingspotential både när det gäller genomströmningstiderna och lagföringen.

18 2. Uppdraget och dess genomförande 2.1 Regeringens uppdrag Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket fick i maj 2009 regeringens uppdrag att vidta åtgärder för att säkerställa en effektiv samordning och handläggning av mängdbrott 2. Bakgrunden till uppdraget var att den totala handläggningstiden för mängdbrott bedömdes vara för lång och att lagföringen av dessa brott måste öka väsentligt. En slutredovisning med titeln Ökad effektivitet och förbättrad samverkan vid handläggning av mängdbrott gjordes till regeringen i maj 2010 (fortsättningsvis benämnd rapporten). I denna beskrevs ett antal vidtagna och planerade åtgärder. Mot bakgrund av redovisningen av mängdbrottsuppdraget har regeringen i regleringsbreven för budgetåret 2011 3 gett Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket i uppdrag att tillsammans redovisa de gemensamma åtgärder som pågår och som, sedan förra redovisningen, vidtagits för att förbättra hanteringen av mängdbrott i hela rättskedjan. Myndigheterna ska särskilt redovisa de åtgärder som vidtagits för att åstadkomma en väl fungerande samverkan och samordning på såväl operativ som central nivå samt för att uppnå en tydlig och ändamålsenlig ansvarsfördelning. Av redovisningen ska särskilt framgå hur de gemensamma åtgärderna konkret har lett och leder till förbättrade verksamhetsresultat avseende mängdbrott. Även i detta uppdrag har myndigheterna varit överens om att behandla enbart mängdbrottshanteringen i rättskedjan fram till och med tingsrätternas hantering av mängdbrottmålen. 4 Alla tre myndigheterna i det gemensamma uppdraget har dessutom fått var sitt särskilt mängdbrottsuppdrag att redovisa enligt följande. Rikspolisstyrelsen skulle redovisa vilket fortsatt arbete som bedrivs för att höja kompetensnivån hos de polisiära förundersökningsledarna. Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar skulle redovisa vilket förbättrings- och förändringsarbete som bedrivits när det gäller arbets- och organisationsformer såvitt avser mängdbrott. De tre uppdragen skulle redovisas separat senast den 31 oktober 2011. 2 Av uppdraget framgick att med mängdbrott avses de brott där polismyndighet enligt gällande reglering leder förundersökningen. Närmare bestämmelser om när polismyndighet ska leda förundersökningen finns i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledning av förundersökning i brottmål, RPSFS 2011:3, FAP 403-5, samt i Åklagarmyndighetens författningssamling, ÅFS 2005:9, det s.k. fördelningscirkuläret. 3 Se bilaga 1. 4 I likhet med det förra uppdraget har myndigheterna tolkat uppdraget på så sätt att även brott som av polismyndighet utreds genom förenklad utredning enligt 23 kap. 22 RB utgör mängdbrott och således omfattas av uppdraget.

19 2.2 Vårt arbete Arbetet med detta uppdrag har bedrivits gemensamt i en arbetsgrupp och av de tre myndigheterna var för sig. Arbetsgruppen har sammanträtt vid sju tillfällen. Vid ett möte i september 2011, inom ramen för beslutad strukturerad central samverkan där de tre myndighetscheferna medverkade, gjordes en avstämning av arbetsgruppens dittills utförda arbete. I slutet av maj 2011 skickades en enkät ut till samtliga kammarchefer och länspolismästare, vilka ombads att gemensamt besvara ett antal frågor om lokala samverkansformer och vilka åtgärder som utförts eller planeras när det gäller hanteringen av mängdbrottsutredningar. Svar har inkommit från samtliga. Domstolsverket har skickat ut två elektroniska enkäter till landets 48 tingsrätter. Den första enkäten distribuerades i maj 2011 och innehöll i huvudsak frågor om tingsrätternas eventuella förändringar av den inre organisationen och arbetsformer såvitt avser handläggning av mängdbrottmål, om delgivning samt om tingsrätternas samverkan med andra myndigheter inom rättsväsendet. Alla tingsrätter utom en har besvarat enkäten. Med enkäten som grund har Domstolsverket inhämtat ytterligare upplysningar från lagmännen vid vissa tingsrätter. En central punkt i den tidigare rapporten var modellen för kortare totala genomströmningstider. Den bygger på de nu genomförda förändringarna av möjligheten att delge stämningsansökan i brottmål genom förenklad delgivning. När den första enkäten skickades ut hade de aktuella förändringarna i delgivningslagstiftningen varit i kraft under endast två månader. Domstolsverket beslöt därför att avvakta med frågor om det utökade tillämpningsområdet för förenklad delgivning till en senare enkät. Den andra enkäten skickades ut i augusti 2011 och har besvarats av 43 tingsrätter. Inom Domstolsverket har personalavdelningen fått ansvar för uppdragen om mängdbrott. Dialog har skett med flera olika avdelningar och enheter inom Domstolsverket angående frågor om bl.a. teknik, statistik och utbildning samt med företrädare för Domstolsakademin. Åklagarmyndigheten (Cåbra-avdelningen vid Riksåklagarens kansli) har tillhandahållit statistiska uppgifter och har tagit fram underlag för uppföljningen av genomströmningstider och lagföring.

20 3. Regeringens mängdbrottsuppdrag 2009 De övergripande målen för förra mängdbrottsuppdraget var att uppnå kortare handläggningstider för mängdbrott och att långsiktigt säkerställa samverkansrutiner som skapar förutsättningar för uppföljning och utvärdering av den samlade mängdbrottshanteringen. Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten skulle dessutom vidta åtgärder inom sina respektive ansvarsområden för att säkerställa att utredningsarbete genomförs i anslutning till brottstillfället, att antalet överlämningar inom och mellan de brottsutredande myndigheterna minskar samt för att säkerställa kompetens, beslutsbefogenheter och ansvarstagande i brottsutredningsverksamheten. Såvitt nu är av intresse redovisades 5 följande bedömningar, åtgärder och förslag till regeringen. q En gemensam strategisk inriktning Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen tog fram och enades om en gemensam strategisk inriktning för mängdbrottsbekämpningen som tar utgångspunkt i följande huvudpunkter. Hög rättssäkerhet, effektivitet och ett brottsofferperspektiv Mängdbrottshanteringen ska vara rättssäker, effektiv och tillvarata brottsoffrens intressen. Enhetlighet Mängdbrottshanteringen ska leda till en enhetlig och hög lagföring samt enhetliga och korta genomströmningstider inom såväl polisen som Åklagarmyndigheten. En tydligare inriktning mot kärnuppgifterna Polisen ska verka brottsförebyggande. Polisen ska också snabbt och med hög kvalitet utreda begångna mängdbrott och lagföra dessa när så kan ske. Åklagarnas ansvar och uppgifter i mängdbrottshanteringen ska inriktas på åklagarens kärnuppgifter att fatta beslut i lagföringsfrågan och att utföra talan vid domstol. Polisen och Åklagarmyndigheten ska verka för att polismyndigheterna får befogenhet att meddela beslut om förundersökningsbegränsning och att polismyndigheternas befogenhet att utfärda föreläggande om ordningsbot utvidgas. Effektivare arbetsmetoder och organisatoriska lösningar Polisen och Åklagarmyndigheten ska, var och en för sig men under samverkan, effektivisera och fastställa enhetliga arbetsmetoder för mängdbrottshanteringen. Polisen ska verka för att utredningsåtgärderna vidtas så snart som möjligt efter det att brottet har inträffat eller upptäckts. Polismyndigheternas förundersökningsledare ska normalt leda även av åklagare återupptagna 5 I förekommande fall har vissa tillägg gjorts med hänsyn till förändringar som inträffat sedan förra redovisningen.

21 förundersökningar avseende mängdbrotten. Åklagarna ska omgående och fortlöpande meddela beslut i lagföringsfrågan när så kan ske. Effektivare samordning och färre överlämnanden Polisen ska samordna samtliga brottsutredningar som gäller mängdbrottsmisstankar mot samma person så att dessa leds av en polisiär förundersökningsledare eller så att en polisiär förundersökningsledare har ett samordningsansvar för de polisledda utredningarna. Överlämnande av utredningarna till åklagaren ska ske samlat och i ett sammanhang. Innan utredningarna överlämnas till åklagare ska polisen kvalitetssäkra utredningarna. Åklagarna ska samordna de mängdbrottsutredningar som kommit in till Åklagarmyndigheten så att beslut kan meddelas snabbt och samlat. Samverkan ska öka Polisen och Åklagarmyndigheten ska samverka centralt och lokalt med särskild inriktning på mängdbrottshanteringen. Polisen ska bedriva en underrättelseverksamhet som följer mängdbrotten så att polisens resurser kan anpassas till hur brottsligheten utvecklas. Polisen ska underrätta åklagarkamrarna om hur mängdbrottsligheten förändras så att även åklagarverksamheten kan anpassas till utvecklingen. Återkoppling Åklagarna ska ge polisen systematisk återkoppling på hur mängdbrottsutredningarna kan utvecklas och förbättras. En utvecklad och gemensam uppföljning och utvärdering Polisens och åklagarnas lagföring av mängdbrotten ska mätas på ett gemensamt och enhetligt sätt så att myndigheternas brottsbekämpning kan följas upp, utvärderas och styras. q En gemensam modell för mängdbrottshanteringen En gemensam modell för hur mängdbrott kan hanteras från anmälan till dom togs fram. Modellen bygger på de numera införda reglerna i RB om en utökad möjlighet att använda förenklad delgivning för delgivning av stämning och andra handlingar i brottmål. Den innebär att polis, åklagare och tingsrätt ska samverka för att tingsrätten i så många fall som möjligt ska kunna använda sig av förenklad delgivning. I avsnitt 4.2 redovisas den samverkan m.m. som skett i och med de förändrade reglerna om förenklad delgivning. q Gemensamma verksamhetsmål Myndigheterna ansåg att det på sikt kunde finnas skäl att ta fram gemensamma verksamhetsmål för polis, åklagare och tingsrätter när det gäller genomströmningstider. Det bedömdes att ett gemensamt mål för polismyndigheterna, åklagarkamrarna och tingsrätterna kunde vara att modellen för snabbare handläggning ska kunna tillämpas i så många fall som möjligt.

22 Det konstaterades också att det kunde finnas anledning att se över de mål och återrapporteringskrav som i regleringsbreven ställs upp för Åklagarmyndigheten respektive Rikspolisstyrelsen och de övriga myndigheterna inom polisorganisationen. Se vidare under avsnitt 4.2 vilka åtgärder m.m. som vidtagits när det gäller tillämpning av modellen. En inledande diskussion kring frågor om gemensamma mål fördes vid det centrala samverkansmötet i september 2011, se avsnitt 4.1.1. I avsnitt 4.8 beskrivs också den gemensamma verksamhetsuppföljningen. q Gemensamma och rikstäckande föreskrifter om ärendesamordning Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten beslutade att ta fram gemensamma och rikstäckande föreskrifter om ärendesamordning för polis och åklagare. Under avsnitt 4.3.7 och 4.6 redovisas de överenskommelser som träffats angående ärendesamordningen. q Ett centralt samverkansforum för mängdbrott Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten kom överens om att fortsätta samverka inom ramen för ett centralt mängdbrottsforum. Vid frågor som berör domstolarna skulle också Domstolsverket eller utsedda företrädare för Sveriges Domstolar inbjudas till samverkan. Under avsnitt 4.1.1 beskrivs innehållet i den senare träffade överenskommelsen om central samverkan. q En utvecklad lokal samverkan En strukturerad lokal samverkan mellan polis, åklagarkammare och tingsrätter om bl.a. mängdbrottshanteringen bedömdes vara en förutsättning för att bästa möjliga resultat skulle kunna uppnås. Under avsnitt 4.1.2 beskrivs innehållet i den senare träffade överenskommelsen om lokal samverkan. Var och en av myndigheterna redovisade även vilket arbete som bedrivits inom respektive organisation för att förbättra mängdbrottshanteringen. När det gäller polisens verksamhet lyftes följande huvudpunkter fram. Polisens nationella utredningskoncept (PNU) PNU togs fram 2004. Det angavs att konceptet, som bl.a. anger en rad framgångsfaktorer för en effektiv mängdbrottshantering, skulle vara ledstjärnan för polismyndigheternas brottsutredande arbete. Rikspolisstyrelsens arbete i uppdraget inriktades till stor del på hur polismyndigheterna tillämpade och effektiviserade arbetet enligt PNU. Se avsnitt 5.1 om den fortsatta utvecklingen inom PNU.

23 En effektivare brottsutredning Under uppdraget pågick förberedelserna med framtagandet av det nya it-baserade utrednings- och metodstödet, Polisens utredningsstöd (Pust). I avsnitt 4.4 beskrivs den utveckling av brottsutredningsarbetet som införandet av Pust har medfört. En nationell förstärkningsresurs för mängdbrott Rikspolisstyrelsen tillsatte en utredning som under 2010 lämnade förslag om hur en nationell förstärkningsresurs för mängdbrott skulle kunna organiseras. Mängdbrott av seriekaraktär skulle uppmärksammas särskilt. Under 2011 beslutade Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna hur detta arbete ska organiseras och ledas, se vidare under avsnitt 4.6. Ökad kompetens Under höstterminen 2010 påbörjades enligt tidigare beslut en ny nationell instruktörsutbildning för poliser som tjänstgör som yttre befäl eller i motsvarande befattning. Rikspolisstyrelsen verkar också för att så många som möjligt av de polisiära förundersökningsledarna ska genomgå polisens nationella förundersökningsledarutbildning. Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten var ense om att det borde finnas möjlighet för polisens förundersökningsledare att öka sin kompetens genom praktik på en åklagarkammare. Rikspolisstyrelsen planerade för att skapa en nationellt enhetlig utbildning för lokala brottsplatsundersökare (Lokus). Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten skulle gemensamt utforma rutiner för återkoppling. Ett datoriserat system för återkoppling, som ansluts till Åklagarmyndighetens ärendehanteringssystem, skulle tas fram. Vad som överenskommits angående innehållet i åklagarpraktiken kommer att beskrivas i den redovisning som Rikspolisstyrelsen ska göra till regeringen senast den 31 oktober 2011. Där ingår även den översyn av polisens nationella förundersökningsledarutbildning som gjorts i samverkan mellan Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten. Se mer under avsnitt 5.1.2 om innehållet i den föreslagna nya lokusutbildningen. Hur återkopplingen utformats beskrivs i avsnitt 4.3.4.

24 När det gäller Åklagarmyndighetens verksamhet lyftes följande huvudpunkter fram. Bättre organisation och arbetsformer Inom Åklagarmyndigheten utreddes om nya arbetsmetoder och nya organisatoriska former avseende mängdbrottshanteringen skulle kunna ge en verksamhet som är mer rättssäker, enhetlig och kostnadseffektiv och dessutom mindre sårbar. Ett förslag lämnades till Riksåklagaren den 31 maj 2010. Läs mer om vad som senare beslutats i kapitel 6. Pågående förbättringsarbete inom detta område kommer även att beskrivas i den redovisning som Åklagarmyndigheten ska göra till regeringen senast den 31 oktober 2011. Fokus på kärnuppgifterna Det klargjordes att åklagarnas ansvar och uppgifter i mängdbrottshanteringen skulle inriktas på åklagarens kärnuppgifter att fatta beslut i lagföringsfrågan och att föra talan vid domstol. I avsnitt 6.3. beskrivs hur detta omhändertagits i Åklagarmyndighetens nya riktlinjer för bekämpning av mängdbrott. Polisen ansvarar för bristfälliga förundersökningar som letts av polismyndighet Om en polisledd slutredovisad förundersökning måste återupptas konstaterades att ledningen av den normalt ska återgå till polisen i stället för att övertas av åklagaren. I avsnitt 4.3.2 redovisas de ändringar som gjorts i Riksåklagarens riktlinjer med anledning av detta. Omedelbara beslut När en förundersökning har redovisats till åklagaren bedömdes att han eller hon omedelbart ska besluta i åtalsfrågan. Åklagaren ska alltså inte avvakta eventuella ytterligare brottsutredningar från polisen beträffande samma person. När det slutligen gäller tingsrätternas verksamhet lyftes följande huvudpunkter fram. Utveckling av tingsrätternas arbetsformer Det konstaterades att arbetet med att utveckla verksamheten vid tingsrätterna när det gäller organisation och arbetsformer fortsätter. Vidare konstaterades att Domstolsverket kan bistå tingsrätterna med metoder för att kartlägga och analysera verksamheten och med att ta fram förslag till förbättringar baserade på sådan analys. Det utvecklingsarbete som skett vid tingsrätterna när det gäller samverkan och förändrade arbetsformer m.m. beskrivs i avsnitt 4.1.2, 4.2 samt i kapitel 7. Pågående

25 förändrings- arbete inom detta område kommer även att beskrivas i den redovisning som Domstols-verket ska göra till regeringen senast den 31 oktober 2011. Inställda huvudförhandlingar Det konstaterades att den stora andelen inställda huvudförhandlingar är ett av de största hindren för en effektiv mängdbrottshantering vid tingsrätterna och att problemet i hög grad hänger samman med delgivning. Förutom utbildning ansågs att samverkan borde öka, både inom polisen och mellan polisen och tingrätterna. Dessutom behövs det ett centraliserat och myndighetsöverskridande verksamhetsstöd för delgivningar. Bättre utnyttjande av den moderna tekniken, t.ex. sms, e-post och sociala medier, ansågs kunna leda till färre inställda huvudförhandlingar. Slutligen menade man att det kunde finnas anledning till översyn av reglerna som styr tingsrätternas möjligheter att avgöra mål när den tilltalade inte kommer till huvudförhandlingen. I avsnitt 7.1 redovisas den utveckling som skett vid tingsrätterna när det gäller samverkan och utnyttjande av den moderna tekniken m.m. Här beskrivs också ett pågående arbete inom Rikspolisstyrelsen med att ta fram ett nytt verksamhetsstöd för delgivningar. En modernare rättegång Inom ramen för EMR-reformen 6 ansågs att det finns goda möjligheter för tingsrätterna att effektivisera mängdbrottshanteringen. Tillämpningen av EMR-reformen vid tingsrätterna beskrivs i avsnitt 7.2. 6 Lagstiftningsreform som trädde i kraft den 1 november 2008, kallad En modernare rättegång.

26 4. Gemensamma åtgärder för förbättrad hantering av mängdbrott I detta kapitel redovisas de myndighetsgemensamma åtgärder som vidtagits sedan redovisningen av förra mängdbrottsuppdraget. I förekommande fall tar åtgärderna sin utgångspunkt i de gemensamma strategierna för mängdbrottsbekämpningen hos polisen och Åklagarmyndigheten, som beskrivits i kapitel 3. 4.1 Allmänt om samverkan 4.1.1 Central samverkan Samverkan mellan Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Åklagarmyndigheten har tidigare skett genom årliga möten med rikspolischefen, riksåklagaren, länspolismästarna och kammarcheferna m.fl. 2006, 2008 och nu senast 2011, då även justitieministern medverkade. På mötena har man behandlat gemensamma frågor om hur brottsbekämpningen ska utvecklas. Vid mötet 2011 var huvudtemat mängdbrott och samverkan. En presentation gjordes av hur polis och åklagare gemensamt ska arbeta inom olika utvecklingsområden. I huvudsak behandlades - den framtida inriktningen för mängdbrottshanteringen - gemensam verksamhetsuppföljning - den polisiära förundersökningsledarutbildningen - brottssamordning - Polisens utredningsstöd (Pust) - satsningen mot s.k. seriebrottslighet - det ökade inflödet av olika nya typer av bedrägeribrott - ungdomsbrottsligheten. Under våren 2010 inleddes, med början i mars, månatliga möten på central nivå mellan Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten. Här har diskuterats både övergripande och mer detaljerade frågor där det finns behov av samsyn och samverkan. Information har också lämnats och diskussion har förts om pågående och kommande arbete eller förändringar som har betydelse och påverkan för den andra myndigheten. De frågor som berör mängdbrott har varit - genomförandeplaner med anledning av beslutade åtgärder i förra mängdbrottsuppdraget - ärendebalanser - kompetensutveckling av polisiära förundersökningsledare genom praktik på åklagarkammare - hur den nya mängdbrottsstatistiken om lagförda brottsmisstankar kan tjäna som underlag för gemensam analys av eventuella utvecklings- och förbättringsområden - införandet av Pust - ökat användande av förenklad utredning och förundersökningsanteckningar för att minska genomströmningstiderna - ökat användande av s.k. registertopsning och inhämtande av rättsintyg i fler fall än idag

27 - information om Åklagarmyndighetens interna utredning om förändrad mängdbrottsorganisation och om arbetet med nya riktlinjer för mängdbrottshanteringen - gemensamma verksamhetsmål och gemensam uppföljning - polisens nya organisation m.m. för att bekämpa mängd- och seriebrottslighet. Den 21 mars 2011 träffade Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten en överenskommelse om strukturerad samverkan när det gäller brottsbekämpningen, se bilaga 2. Utgångspunkt för överenskommelsen var den gemensamma strategin för mängdbrottsbekämpningen och de behov som framkom under förra regeringsuppdraget. Överenskommelsen innebär att ett centralt samverkansforum inrättades i syfte att ge rikspolischefen och riksåklagaren ett gemensamt underlag för den strategiska inriktningen av brottsbekämpningen i landet så att man kan uppnå de mål för verksamheten som ställs upp i myndigheternas regleringsbrev. Generaldirektören vid och andra företrädare för Domstolsverket ska enligt överenskommelsen inbjudas till sammanträden när så är lämpligt. Inom ramen för denna samverkan kan man träffa gemensamma överenskommelser om hur brottsbekämpningen ska inriktas. Genom överenskommelsen formaliserades de månatliga mötena mellan Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten. Vid det senaste mötet, som ägde rum den 23 september 2011, deltog bl.a. rikspolischefen, riksåklagaren och generaldirektören för Domstolsverket. De områden som då behandlades var i huvudsak - synkroniserad samverkan i förhållande till myndigheternas respektive planeringsprocesser - avstämning inför mål och återrapporteringskrav i respektive myndighets kommande regleringsbrev - information om innehållet i den lokala och centrala samverkan som bedrivits mellan myndigheterna - gemensam bedömning och uppföljning av polisens och Åklagarmyndighetens mål och resultat - avstämning av arbetet i det nu aktuella regeringsuppdraget - det strategiska arbetet avseende ungdomsärenden och tidsfristerna. Ett annat exempel på strukturerad samverkan är den samverkansgrupp mellan Sveriges Domstolar och Åklagarmyndigheten som bildades i slutet av 2009. Gruppen består av tre tingsrättslagmän och tre kammarchefer. Syftet med samverkansgruppen är inte att diskutera i första hand rättsfrågor. Fokus ligger i stället på sådana praktiska handläggningsfrågor som är viktiga att ta upp till diskussion för både Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar. Enligt den inledande överenskommelsen sammanträder gruppen två gånger per år. Hittills har möten hållits den 2 februari och den 7 september 2010 samt den 15 mars och den 20 september 2011. Värdskapet och ansvaret för att föra minnesanteckningar växlar. De överenskommelser som träffas inom gruppen och information om de frågor som diskuteras förs efter sammanträdena ut i Åklagarmyndighetens organisation och till myndigheterna inom Sveriges Domstolar. Detta sker bl.a. genom att minnesanteckningar från samverkansgruppens möten läggs ut på Sveriges Domstolars intranät, Doris, och på Åklagarmyndighetens intranät, Rånet. För Åklagarmyndighetens del förs informationen också ut vid t.ex. chefsmöten och regionala ledningsmöten. Beträffande Sveriges Domstolar tas eventuella överenskommelser och annan information upp i de olika arbetsgivargrupperna. Inom Sveriges Domstolar finns sex sådana arbetsgivargrupper. I en av dessa ingår myndighetschefer eller annan representant för landets överrätter. Myndighetscheferna för