Elda inte upp pengarna

Nr 1 2006 FÖR SKOGSBRUKARE I NORRLAND FRÅN SCA SKOG ETT SCA FOREST PRODUCTS FÖRETAG Vintertid är planeringstid Gränsen är satt för renskötselrätt Investera i bra väg få mer betalt för virket Mindre arbete och mer pengar med PLUS-plan

innehåll Nya vägar ger bättre betalt 3 Här går gränsen för renskötselrätt 4 Skogssamen Lars Eriksson: Jag skulle vilja äga 400 hektar skog 6 Vintern en tid för planering och förberedelser 9 Lugnet efter stormen 12 Marknadsnotiser 13 Tjädern vinterskogens värdige väktare 14 Planera och fördela resultatet 17 Skogsbruksplanen ger PLUS i kassan 18 Vinterliv på plantskolan 20 Dags att halvera älgstammen? 22 Unga skogsentreprenörer satsar på ny teknik 24 Rätt tryck klarar virkestransporterna 26 Mästare i skogen 27 Yxor med stil och tanke 28 FOTO, OMSLAGSBILD: GÖRAN EKSTRÖM ledaren Elda inte upp pengarna En gång i tiden var skogen landets viktigaste energikälla. När elpriset skjuter i höjden och oljan blir knapp så går många blickar på nytt till skogen. Med subventioner till omställning från olja och el till pellets och till produktion av el från biobränslen och med stora straffskatter på olja och kol, så blir skogsråvara intressant som energikälla i många kalkyler, vare sig det handlar om privata villor eller stora kraftvärmeverk. Redan idag är skogen en viktig energikälla. Bränslen från skogen ger knappt 50 TWh. Mer än hälften av detta är industrins egen energiproduktion baserad på biprodukter som bark och lutar. Men med skatter och subventioner i ryggen växer aptiten. Ökad kraftvärmeproduktion motsvarande 12 TWh ligger i pipeline, en tredjedel är redan beslutat och två tredjedelar är projekt i planeringsstadiet. Redan med de utbyggnader som nu är på gång kommer man att utnyttja en mycket stor del av den potential som finns i skogen i form av Grot och stubbar. Ett problem i sammanhanget är att en stor del av den outnyttjade råvaran finns i Norrland och de planerade värmeverken ligger i Mellansverige. Ovanpå detta pekas skogen ut som en energikälla som skall hjälpa oss att avveckla både oljeberoendet och kärnkraften. För skogsägaren låter detta som mumma fler som är beredda att betala för skogsråvaran men det finns risker både för skogsägarna och för landet. Om vi tillverkar etanol som fordonsbränsle av en miljon kubikmeter så kan vi undvika oljeimport motsvarande 124 miljoner kronor. Om vi eldar upp samma volym så kan vi ersätta olja till ett värde av 343 miljoner. Gör vi i stället bestruket tryckpapper, LWC, av virket så har detta ett exportvärde på 3 440 miljoner! Det betyder inte att pappersindustrin kan betala tio gånger mer för virket. Industrin har också kostnader för andra insatsvaror, transporter mm, kostnader som betyder sysselsättning i Sverige. Energisektorns betalningsförmåga för virke bygger på politiska beslut. Vi har sett hur sådana kan ändras över en natt. Torv har exempelvis plötsligt blivit ett bränsle som straffats ut av skattereglerna. I det långa loppet är det bara en på egna meriter konkurrenskraftig industri som kan garantera ett värde på skogen. Skogen är en viktig energikälla, men låt oss satsa på att fortsätta utveckla biprodukterna som bränsle och utnyttja förädlingsvärdet i industriråvaran. Med felaktiga styrmedel kan andra delar av skogsindustrin gå samma väg som spånskiveindustrin redan har gått. Jerker Karlsson VD SCA SKOG Upplaga: 34 500 Adress: SCA Skog AB, 851 88 Sundsvall Tel: 060-19 30 00 Fax: 060-19 31 75 Ansvarig utgivare: Björn Lyngfelt bjorn.lyngfelt@sca.com Redaktör: Björn Lyngfelt bjorn.lyngfelt@sca.com Produktion: Fryklunds kommunikation & design, Härnösand Tryck/repro: Color Print Sweden, Borlänge Tidningen distribueras gratis till personer som äger skog i något av de fyra nordligaste länen. Om du inte får tidningen idag, men vill ha den i fortsättningen, går det bra att meddela detta per brev eller telefon. Tryckt på SCAs GraphoCote 80 g. Omslag Reprint 150 g. 2 D I N S K O G 1 2 0 0 6

Nya vägar ger bättre betalt Genom att satsa på en ny väg kunde Åke Westman i Lidensboda få bättre betalt för sitt virke. Från väg 86 slingrar sig den nya skogsbilvägen cirka 900 meter upp i skogen. I vinterlandskapet ser den inte så märkvärdig ut, men den är byggd för att användas året om och nu kommer poängen därmed kunde Åke Westman sälja en rotpost för avverkning under sommaren. För det är nämligen så, att SCA betalar extra premier för virke som levereras under kritiska perioder. Detta gäller främst gran, där det finns ett färskhetskrav från Ortvikens pappersbruk. SCA Skog hjälpte till med projektering av och entreprenörer till den nya skogsbilvägen och SCAs virkesköpare Börje Albertsson, till höger, kunde dessutom visa Åke Westman en lönsamhetskalkyl för projektet. FOTO: SVANTHE HARSTRÖM Året runt-behov Kristian Olofson, virkeschef Virke Syd, förklarar dilemmat: Efterfrågan från våra industrier är lika stor året runt, medan skogsägarna traditionellt avverkar på vintern. Det gör att vi får försörjningsproblem under sommar och höst. De senaste årens milda höstar har blivit ett kanske ännu större problem ur försörjningssynpunkt än tjällossningen, menar Morgen Yngvesson, virkeschef Virke Nord: Tjällossningen vet du ungefär när den kommer och kan bygga upp ett vettigt lager. Men sommartid gäller det att hålla nere lagren så mycket som möjligt för att undvika lagerskador. Blir det sedan en mild och blöt höst blir det svårt att få fram virke och då har vi inga lager att ta av. Sprida kunskap Många skogsägare är oroliga för körskador och undviker därför sommaravverkning. Förutom extra premier stöttar vi även skogsägare med olika vägprojekt för att öka bärigheten på befintliga vägar eller för att bryta nya, berättar Lars Stefansson, som arbetar med affärsutveckling vid SCA Skog. Han menar att det är en informationsfråga. Det gäller att sprida kunskapen om att en investering i bra vägar ger bättre betalt för virket. Fördelar Och då är vi tillbaka hos Åke Westman i Lidensboda, sju mil nordväst om Sundsvall. I samråd med SCAs virkesköpare Stefan Maina och Börje Albertsson har han investerat i 900 meter ny skogsbilväg. Den gjorde det möjligt att avverka 4500 m 3 förra sommaren. I det här fallet delade SCA och Åke Westman på kostnaden, då vägen även kan nyttjas för SCAs egen skog. Börje Albertsson visar hur SCAs extra premie på virket väl täcker de extra kostnader som vägen medförde. Åke Westman håller med. Som skogsägare har man en gyllene regel man vill ha så högt netto som möjligt. Och på det här sättet fick jag ett större netto. Eftersom skogsbilvägen är en investering är kostnaden också avdragsgill. Dessutom har man ju nytta av vägen även fortsättningsvis och får bättre tillgänglighet för skogsvård, röjning och plantsättning, påpekar Börje Albertsson. Åke Westman ser också andra fördelar. Vi måste ha samarbete över rågångarna mellan skogsägarna. Det tjänar alla på. Det visar sig att till sommaren ska grannen avverka en rotpost i samma område. Då får hon naturligtvis använda vägen. För SCA är virkestillgången en livsviktig fråga. SCAs industrier kräver kontinuerlig tillförsel av råvara. Vi kan inte enbart lösa detta genom ett högre uttag i våra egna skogar under sommarperioden. Därför är det önskvärt att fler skogsägare avverkar på sommaren, säger Kristian Olofson. Thomas Ekenberg D I N S K O G 1 2 0 0 6 3

Här går gränsen för renskötselrätt! En statlig gränsdragningskommission har nu avgränsat de områden i norra Sverige där renbete anses ha förekommit under så lång tid att det uppstått urminnes hävd och därmed sedvanerätt till vinterbete. Den statliga Gränsdragningskommissionen tillsattes för att avgöra var samerna har rätt till vinterbete. Förhoppningen är att man i framtiden ska slippa segslitna domstolsprocesser mellan markägare och samer. Det har varit en grannlaga uppgift för enmansutredaren Jan Alvå, som är jurist och lagman för Lunds tingsrätt. Dels för att ytan är så stor det är nästan halva Sverige som har bedömts, dels för att det rättsliga läget beträffande urminnes hävd inte är helt klarlagt. Till sin hjälp har Jan Alvå haft tre sekreterare, tre sakkunniga och sex experter. Nu är deras arbete klart och utredningens förslag överlämnades till jordbruksministern den 15 februari. Urminnes hävd är ett svårtolkat begrepp. Det är inte definierat i lagstiftningen, säger Lars Rubensson, lantmätare vid SCA och Skogsindustriernas expert i utredningen. Utredaren valde 90 år som gräns: har ett område använts för vinterbete i mer än 90 år så har urminnes hävd uppstått, och då finns det sedvanerätt till vinterbete. Samtidigt gäller också motsatsen: har inget renbete förekommit de senaste 90 åren så upphör tidigare urminnes hävd. En het fråga har varit om renskötselrätt kan uppkomma efter år 1971, då begreppet urminnes hävd upphävdes i den nya jordabalk som då kom. Utredaren hävdar det, medan markägarnas experter i utredningen har en annan uppfattning. Med utredarens tolkning kan vi nu som markägare tvingas att aktivt protestera om det förekommer vinterbete utanför renskötselområdet. Annars kan renbetesrätt uppstå efter 90 år, säger Lars Rubensson. Källforskning I praktiken är det inte lätt att bevisa om renbete förekommit eller inte. Lars Rumar var en av utredningens sekreterare. Han är historiker och arkivarie och har på utredningens uppdrag plöjt igenom mil med dokument på Riksarkivet och i olika lokala arkiv. Den typ av renskötsel vi behandlar i utredningen kom igång i Sverige först på 1600-talet, säger han. Från början verkar myndigheterna inte alls ha intresserat sig för verksamheten. Jag hittade nästan inga äldre dokument som behandlade frågan om var renarna fick beta på vintern, säger han. Det är först i slutet av 1800-talet som myndigheterna uppmärksammar rennäringen, och från den tiden finns det många skriftliga dokument. En viktig källa är då bland annat de rapporter som de statliga lappfogdarna skrev. Som ett komplement till de historiska arkiven har utredningen också genomfört lokala träffar med samer och markägare. Dessutom har 14 kommittéer utrett renbetesmarkernas utsträckning i olika områden. Men trots detta ambitiösa arbete har det varit svårt att få fram hårda bevis för om det funnits renbete eller ej på en viss trakt eller på en viss fastighet. Utredaren har därför valt att i stället se på sannolikheten för tidigare renbete. Norra Sverige har delats in i fyra kategorier. 1. Områden med bevisad renbetesrätt. Det här är det i särklass största området, och omfattar större delen av Norrlands inland ner till Härjedalen. 2. Områden med inte bevisad men övervägande sannolik renbetesrätt. Det här är områden där utredaren anser att det finns sannolika skäl för att renbete förekommit under lång tid. 4 D I N S K O G 1 2 0 0 6

FOTO: TORBJÖRN LILJA/N - NATURFOTOGRAFERNA Lars Rubensson är lantmätare vid SCA och Skogsindustriernas expert i utredningen som avgör var samerna har rätt till vinterbete för sina renar. FOTO: BO SCHILLING 3. Områden med inte bevisad och mindre sannolik renbetesrätt. Det här är områden som utredaren valt att lägga utanför renskötselområdet. 4. Områden där renbetesrätt saknas. En yttre gräns Längs norra Sverige lägger alltså utredningen en gräns som skiljer områden med renbetesrätt från dem utan. Gränsen går mellan kategori 2 och 3 ovan, och den beskrivs i utredningen som en yttre gräns. Öster och söder om denna är det enligt utredaren mindre sannolikt att det ska finnas områden med renbetesrätt. Enligt Skogsindustriernas och LRFs experter i utredningen finns det dock områden väster om gränsen som saknar historisk renbetesrätt. Det gäller t ex stora delar av Jämtlands län. Om samer och markägare har olika uppfattning om det finns renbetesrätt eller inte inom ett visst område ska, enligt kommissionens förslag, frågan prövas av ett medlingsinstitut. Det ska försöka få parterna att komma överens på frivillig väg annars måste man gå till domstol. En gräns som gör skillnad Vad innebär det då för en markägare om man hamnar innanför eller utanför gränsen för renskötselområdet? Den nya gränsen är inte juridiskt bindande, men den är ändå viktig för att få en större klarhet i frågor gällande tillåten markanvändning och för den framtida balansen mellan markägarnas och rennäringens intressen, säger Lars Rubensson. Han pekar också på en konvention för urbefolkningarnas rätt som FN antog redan 1989. Den kallas ILOkonventionen och skyddar bland annat urbefolkningarnas rätt att utnyttja mark för sina traditionella näringar. Sverige har ännu inte skrivit under konventionen, delvis just för att vi inte haft någon klar gräns för vilka marker som samerna traditionellt har utnyttjat. Det är ett hinder som nu alltså är på väg att undanröjas. Men gränsen kan få fler konsekvenser. För bara några år sedan fanns det t ex ett förslag på en mycket omfattande och byråkratisk samrådsplikt mellan skogsbruk och samer inom hela renskötselområdet. Förslaget ligger nu på is, men om det dyker upp igen kan det naturligtvis få en avgörande betydelse för en skogsägare om man ligger innanför eller utanför renskötselområdet. Sedan har vi det samråd vi har idag. Både skogsvårdslagen och de skogliga certifieringssystemen reglerar hur och var samråd med samebyarna ska ske. Det är naturligt att dessa regelverk på sikt anpassas till de nya gränserna för renskötselområdet, säger Lars Rubensson. Carl-Henrik Palmér TVENNE GÄRDSGÅRDAR Urminnes hävd har varit ett centralt begrepp i utredningen. Redan på 1200- talet kunde man skönja ett begrepp som liknar hävd. Lång tids nyttjande kunde ge upphov till en rätt i sådana fall där det inte gick att styrka laglig åtkomst. Östgötalagen t ex talar om en tidsrymd som motsvarar den tid det tagit för tvenne gärdsgårdar att ruttna och en tredje att bli uppsatt. D I N S K O G 1 2 0 0 6 5

6 D I N S K O G 1 2 0 0 6

Skogssamen Lars Eriksson i Flakaberg, Norrbotten, svävar inte på målet. Han tillhör den sjunde generationen i släkten som har bedrivit renskötsel i området och han har sett hur storskogsbruket efterhand har begränsat renskötselns möjligheter. I grunden är han inte negativ till skogsbruket. Men han menar att det skulle kunna bedrivas på ett mer naturanpassat sätt. Lars tillhör Flakabergsgruppen, en av Gällivare Skogssamebys fem från varandra skilda grupper. Samebyn är unik på så sätt att de olika grupperna sköter sina renar helt åtskilda från varandra. Gruppen i Flakaberg bedriver dessutom större delen av sin renskötsel nedom Lappmarksgränsen. En förmiddag, när vintern hade klätt skogen och gårdarna i Västra Flakaberg i en fantastisk rimfrostskrud, besökte Din skog Lars och hans fru Anette. Med på resan till Flakaberg var också Olle Nygren, virkesköpare vid SCAs skogsförvaltning i Norrbotten. Olle har ofta kontakt med Lars och skogssamerna i sitt arbete. Vi sätter oss ner vid ett dukat kaffebord och låter Lars utveckla sina tankar i det spänningsfyllda ämnet: Skogsbruk och renskötsel. Både same och skogsbrukare Finns det motsättningar i att vara både skogssame och skogsägare? Nej, egentligen inte, säger Lars. Det har i alla tider varit så att skogssamerna drygat ut sin inkomst med avverkningar på egna fastigheter eller att hugga timmer, röja eller plantera åt bolagen. Förr i tiden arbetade man också i flottningen. Alla hade inte möjligheter att ha så många renar att det gick att leva enbart på renskötsel. Därför ägnade man all tid som man fick över från renskötseln till andra arbeten. Dessutom hade man ofta en ko eller två som tillskott i hushållet. Lars berättar att det här sättet att försörja sig också styrdes av hur mycket arbete man fick lägga ner på renarna. Under goda år, när renarna inte behövde flyttas så mycket, utan tillbringade lång tid i samma område, då arbetade man ofta mer i skogsbruket. Men vintrar när renen grävde dåligt, då fick man lägga ner mycket arbete på att flytta renarna och se till att de hade tillräckligt med bra bete. Sådana år blev det ingen tid över för annan sysselsättning. Eget turistföretag Man ska ha en mycket stor renhjord för att helt kunna försörja sig på renskötsel idag, säger Lars. Detta är i praktiken omöjligt eftersom skogsbruket påverkat vinterbetet för renarna så negativt. Den största skadan är redan skedd eftersom gamla lavskogar avverkats och de får vi aldrig tillbaka. Jag påstår att vi förlorat 50 procent av våra vinterbetesmarker under min tid i yrket och det innebär att man måste ägna sig åt annat också för att få försörjning. Den här utvecklingen har bland annat bidragit till att Lars och hans fru Anette nu driver ett eget turistföretag på ett gammalt ursamiskt ställe vid sjön Gorgiim. Där erbjuder de besökarna fint fiske i en orörd natur. De arrenderar området av Sveaskog och i stugorna, som de själva byggt, kan de ta emot grupper på upp till 20 personer åt gången. Vill äga mer skog Under samtalet överraskar Lars med att säga att han gärna skulle vilja äga mer skog: Min dröm har alltid varit att få äga 300-400 hektar skog, så man kunde pyssla riktigt ordentligt med den. Då skulle jag avverka på ett mer naturligt sätt och inte ta ut för hårt, för man har ju då också renar att leva av. Du förstår, att allt jag gör själv i skogen går ut på att gynna renarna. Det ligger liksom i botten! Exempelvis om jag ser att en gran börjar torka ut, då fäller jag den senare under vårvintern för att renarna ska kunna äta laven från den. Jag gör på samma sätt om jag ser en gaddtall. Då har jag nyttjat allt på träden utom kvistarna! Lars köper då och då vindfällen av SCA, vilka han upparbetar och kör fram. Sedan säljer han tillbaka virket till SCA. Han har dock inte gjort några försök att få köpa skogmark av Sveaskog. Jag har personligen alltid kommit väl överens med SCA. De har köpt tillbaka sitt eget virke till bra priser, så jag är nöjd. Framtiden Vi kommer in på framtiden och hur det ska gå för skogsrenskötseln. Skadan är redan gjord. Skogsbruket har nu gått igenom alla våra marker ett varv och den smällen har vi fått ta. Den nya skogen som växer upp tycks inte passa renarna på samma sätt. Vi får till exempel inte tillbaka hänglaven som den var förr. Han säger att det här bortfallet av vinterbete får man idag kompensera med att utfodra renarna. Gruppen använder mer än 50 höbalar om året samt speciellt renfoder. Han tror att det kan vara kämpigt för unga skogssamer att ta över verksamheten. Renskötseln kräver också stora investeringar i maskiner och annan utrustning. Och för att betala krävs mycket stora renhjordar. D I N S K O G 1 2 0 0 6 7

Man ska ha en mycket stor renhjord för att helt kunna försörja sig på renskötsel idag. Detta är i praktiken omöjligt eftersom skogsbruket påverkat vinterbetet för renarna så mycket, menar skogssamen Lars Eriksson i Flakaberg. Vi kan inte göra så mycket åt skogsbruket, säger han. Det måste finnas. Men det borde anpassas bättre till renskötselns behov. Vi tycker exempelvis att man borde lämna betydligt bredare remsor av björk och gran kring myrar, bäckar m m. De borde vara minst 20 meter bredare än vad de är idag! Du förstår att även björken bär på lavar som renarna äter under våren när de är svaga. Samråd Olle Nygren tar upp frågan om samråd vid avverkningar och vilka effekter de har haft. Han menar att de oftast varit sams efter varje möte, samt att det också finns exempel på vinterbetesmarker inom byns område som klarat sig bra trots avverkningar. Javisst, säger Lars. Nog var vi sams efter samråden, men renskötseln är ändå förlorare i slutändan. Hade vi fått som vi ville, då hade det funnits kvar mer lavskogar. Lars och Olle är dock överens om att två områden av de allra bästa vinterbetesmarkerna har klarat sig trots avverkningar. Just i de områdena har vi inte blivit lidande. De markerna tål skogsbruk utan att vinterbetet förstörs, säger Lars. Det är karga marker och marker där laven kommer tillbaka. Problemet är alla andra marker där det kommer sly efter avverkning. Olle inflikar att visst förstår han samebyns problem och att det hände många negativa saker under 60-70-talen. Men nu försöker man ju anpassa skogsbruket på ett bättre sätt och inte vara stelbent i planeringen. Lars och hans fru Anette ror med alla åror. De kombinerar renskötsel, skogsbruk och turism. I denna satsning ingår även det lilla museet som Anette skapat fyllt med gamla kända varor från förr. Allt är inte skogsbrukets fel Men det har hänt något annat med naturen också, menar Lars. Jag vet områden där det förr växte rikligt med renlav, men där det nu lyser grönt i stället. Det tycks som om klimatförsämringen redan har börjat ge effekter. Lavarna får ge vika för ris av olika slag, vilket innebär att vinterbetet försvinner. Han berättar också att det har blivit nästan omöjligt att arbeta med vallhund i skogen. Renarna skingras numera när de ser en hund. Det här fenomenet började uppträda i mitten av 1980-talet. Lars är säker på att detta beror på den utdragna jakten, där hundar finns i skogen hela hösten fram till snön, och att de stressat renarna till detta beteende. Det gäller att ro med alla åror. Innan vi lämnar Lars besöker vi den lilla fantastiska museibutik som hans fru Anette har byggt upp. Där inne på hyllorna står förpackningar till alla de gamla kända varorna från förr uppradade. Skyltar om Lazarol och Lazarin, mustaschvax, Rumford bakpulver och mycket mer pryder väggarna. Det är en nostalgitripp på högsta nivå att gå omkring i den gamla butiken. Då erinrar jag mig vad Lars och Anette sa därinne i köket. Det gäller att ro med alla åror. Och det gör de. De kombinerar renskötsel, skogsbruk och turism på ett ypperligt sätt. Men vad händer den dag då man inte längre kan göra det? Då kanske man till slut förstår innebörden av den tvetydiga texten som finns på en gammal emaljerad skylt i deras kök: Vid vistelse i detta rum skall dörren vara öppen. När klockan ljuder lämna rummet och stäng dörren. När vi åker tillbaka efter vintervägarna ligger kvällsljuset lågt över skogen. Det är oändligt vackert. Måtte aldrig klockan ljuda i detta landskap. Text och foto: Lars-Erik Holmberg, CalixORD 8 D I N S K O G 1 2 0 0 6

Vintern en tid för planering och förberedelser Passa på att planera under de mörka vintermånaderna. Det goda rådet ger Dan Rönnkvist, SCAs skogsskötselchef i Västerbotten, till alla skogsägare. Visst har tiderna förändrats. Under timmersvansens och hästens tid var aktiviteten som störst i skogen under den korta perioden mellan trettondagen och påsk. Skogsvårdsinsatserna var mycket blygsamma jämfört med idag och många skogsägare avverkade själva. Nu är situationen helt förändrad. Största delen av avverkningsarbetet sköts av effektiva maskiner och stora områden markbereds maskinellt. För många skogsägare blir därför de viktigaste insatserna att arbeta med plantering, röjning och, framför allt, att planera sitt skogsbruk. Dan Rönnkvists erfarenheter och kunskaper i dessa frågor kommer inte enbart från jobbet som skogsskötselchef vid SCA. Han har också arbetat handgripligen med dessa frågor som enskild skogsägare. Dan tycker generellt att skogsägarna ska lägga ner mer tid på planering och förberedelser, eftersom det i slutändan ger en bättre skogsbruksekonomi. Din Skog har ställt några frågor till Dan: Vad tycker du att skogsägaren först av allt ska tänka på i vintermörkret? De närmast kommande avverkningarna! Allt som skall avverkas under hösten eller under år 2007 bör planeras nu. När det gäller gallringar vill jag peka på hur viktigt det är att dessa verkligen genomförs innan beståndet börjar ta skada av trängseln. Skaffa röjningsinstruktioner och läs dem i vinter. Då är det lättare att välja stammar när du står där med röjsågen i högsta hugg. FOTO: LARS-ERIK HOLMBERG Hur ska planeringen gå till rent praktiskt? Ta kontakt med din virkesköpare. Vi köper virke hela året numera, och i samband med köpet ska man självklart också diskutera den allmänna planeringen av fastighetens skötsel. Vi hjälper till med att beställa markberedning och plantor, liksom att ordna hjälp med plantering och röjning. Ju tidigare man är ute med den här planeringen, desto bättre. Jag tycker att skogsägaren borde vika av ett par dagar på vintern för att titta på skogen och prata med sin köpare. Speciellt om man vill ha mer omfattande rådgivning, eftersom köparna har mer tid på vintern att ägna sig åt skogsägarnas långsiktiga frågor. Är det vanligt att skogsägarna är sent ute i sin planering? Nej, det kan man inte säga. Många gör klart om skogsvården redan vid försäljningen av virket. Det verkar inte vara någon skillnad mellan utbo- D I N S K O G 1 2 0 0 6 9

skogsägare och skogsägare som bor på fastigheten. Möjligtvis är det så att utborna i större utsträckning vill göra allt klart vid försäljningen av virket. Det är ofta de skogsägare som funderar på att göra åtgärderna själva, som är lite sena i planeringen. Man har kanske planerat att göra arbetet själv, men kommer i sista stund på att man måste anlita hjälp. Nu är det väl tid att beställa plantor? Javisst, men för planteringssäsongen år 2007! Plantorna som ska användas då beställde vi före den sista januari på plantskolan. Det tar ju ett och ett halvt år för plantskolan att ta fram de rätta plantorna. Visst tar vi till lite extra för externa köpare, men vill man vara säker på att få plantor ska man vara ute i god tid. Så vårens plantor är redan inbokade? De beställdes i januari 2005, men det finns som sagt ett litet överskott för de som bommade den beställningen. Kan ni fixa hjälp vid planteringen också? Det går bra. Bara skogsägarna hör av sig i god tid, eftersom vi anlitar entreprenörer för den sortens arbeten. När ska man beställa markberedning? Vi håller just nu på med upphandlingen av höstens markberedningar. Kunskap är nyckeln till framgång för en skogsägare, menar Dan Rönnkvist. Han uppmanar skogsägare att delta i köpträffar och ta vara på Skogsstyrelsens utbud av rådgivning och utbildning. Det är alltså som med plantbeställningarna, man ska vara ute i god tid. Nu gör det ju inget om ett hygge får ligga en vinter och en sommar innan det markbereds. I stället blir resultatet FOTO: KARIN ISRAELSSON faktiskt lite bättre, eftersom markytan inte längre är så seg. Är vintern en bra tid att beställa PLUS-planer? Funderar man på en PLUS-plan ska man beställa nu. Skogsägaren ska bara ta kontakt med sin köpare så fixar han det. Om man har en PLUS-plan går ju hela planeringsarbetet mycket lättare. Därför rekommenderar vi alla skogsägare att skaffa sig en sådan. En PLUS-plan, är en skogsbruksplan från SCA. I planen finns detaljerad information om hur skogen ser ut och hur den växer. Varje bestånd finns beskrivet utifrån virkesförråd, trädslagblandning, ålder, naturvärden osv. Där finns också produktions- och miljömål samt planerade skötselåtgärder. Diskutera redan nu med din köpare vilka skogar som behöver gallras. Om du vill ha grov skog måste du gallra innan träden får för små kronor. Det är dags att planera in 2007 års gallring redan nu. FOTO: LARS-ERIK HOLMBERG 10 D I N S K O G 1 2 0 0 6

Borde inte skogsägaren ägna sig åt utbildning på vintern? Ja, det är ett bra råd. Det är jättebra om skogsägarna är kunniga. Då går allt så mycket lättare och skogsskötseln blir bättre. SCA genomför ju så kallade köpträffar i samband med att man har avverkningsmaskinerna i någon by. Då får skogsägarna också prata med maskinlaget som ska arbeta på deras skogar. Vi rekommenderar dessutom skogsägarna att gå på Skogsstyrelsens kurser. De genomför ju den mest omfattande rådgivningen och utbildningen av skogsägare. Är dagens skogsägare okunniga? Nej, det upplever inte jag. Många är tvärtom mycket kunniga och kunskapsnivån ser inte ut att bli sämre. Jag har känslan av att de här kunskaperna vandrar mellan generationerna på ett bra sätt. Men skogsbruket förändras och alla måste utbilda sig för att hänga med och bli framgångsrika i sin skogsbrukargärning. Kan man förbereda sommarens skogsvård redan i vinter? Mitt råd är att alla skogsägare som ska plantera och röja redan nu ser över sin utrustning. Det är väl lämpligt att ge röjsågen lite service nu på vintern i stället för på våren då det är så bråttom med mycket annat. Ett annat råd är att skogsägaren rekvirerar planterings- och röjningsinstruktioner från köparen och läser igenom dem. Vänta inte för länge med att avverka fröträden. Det hämmar återväxten. Kontakta din köpare och diskutera avverkning. FOTO: LARS-ERIK HOLMBERG Det är till exempel mycket vanligt att man helt felaktigt lämnar förväxande lövstammar som skärmar tallplantorna, eller lämnar för många stammar per hektar. Här i Västerbotten är det ofta lämpligt med ca 2 000 st/ha efter röjning, men man ser ofta områden där man lämnat 4 000 st/ha. En sådan röjning ger dålig dimensionsutveckling och upphissade kronor. Men det är svårt att vara tuff. Allt det där lär man sig om man studerar röjningsinstruktionerna noga i förväg. Det gäller som sagt att sätta sig in i hur röjningen ska utföras. Samma sak gäller de som ska plantera. Det är viktigt att man försöker att göra ett bra planteringsjobb. Har du något råd kring älgskador? Ja, det är viktigt att skogsägaren tar sig ut på skidor eller snöskoter på vårvintern för att inspektera skadorna när de är färska. Då förstår man hur allvarliga de är. På sommaren eller hösten, under älgjakten, ser ju allt grönt ut. Då krävs ett tränat öga för att se skadornas omfattning. Toppbrotten syns till exempel inte lika tydligt. Sedan tycker jag att man ska prata med de personer som sitter i samrådsgrupperna om man tycker att skadorna är för stora. Har Du något annat gott råd till skogsägarna? Ja, jag tycker att den skogsägare som har hyfsad ekonomi bör fundera över att köpa mer skog. Det känns inte fel. Lars-Erik Holmberg, CalixORD I FOKUS: DAN RÖNNKVIST Dan Rönnkvist, 55, är idag skogsskötselchef vid SCAs Västerbottensförvaltning. Vägen dit från födelseorten Roknäs, har gått via skogsbruksskola och Skogsinstitut, samt en lärorik sväng förbi en mängd olika arbetsuppgifter inom SCA. Han har arbetat som huggare, maskinförare, arbetsledare, AO-chef och nu som skogsskötselchef. Därtill är han en intresserad och aktiv skogsägare som praktiserar sina idéer och kunskaper på egen skog. En av hans käpphästar är etablering av ny skog samt älgskador. Med dessa frågor har han arbetat så energiskt och framgångsrikt att han fick Föreningen Skogens Silverkvist år 2001. Medarbetare och vänner karaktäriserar Dan som en energisk och målinriktad person, snabb till handling. Han är som piteborna säger: lite tvärhoxt, och kan uttrycka sig rätt drastiskt på en blandning av pitemål och svenska. En kunnig skogsman som man kan lita på och som aldrig är rädd för att hugga i. D I N S K O G 1 2 0 0 6 11

Lugnet efter stormen FOTO: LEIF MILLING Tillgången på virke är i stort sett i balans med efterfrågan i norra Sverige, men konkurrensen är hård om det virke som skogsägare bjuder ut. Tittar man närmare på de olika sortimenten är tillgången på gransågtimmer god. Detta hör till säsongen eftersom avverkningen koncentreras till grantrakter när marken är frusen under högvintern. Det innebär också ett mindre flöde av tallsågtimmer, vilket gör försörjningen något knapp för de sågverk som bara använder detta sortiment. Under senhösten medförde en period av blidväder och regn att avverknings- och transportförhållandena blev besvärliga. En del sågverk drabbades då av brist på råvara. Förhållandena är nu mer normala, men alla sågverk har ännu inte lyckats återuppbygga sina fabrikslager till en nivå som är optimal för sågens produktion. God tillgång på barrmassaved Det finns gott om barrmassaved i framför allt Mellannorrland. Där försöker industrin nu sänka lagret för att hålla nere hanteringskostnader och för att inte binda för mycket pengar i virkeslager. Import av lövmassaved Efter en period med brist på lövmassaved, börjar nu försörjningssituationen bli mer normal. Bristen hade sin orsak i stormfällningarna i Sydsverige och Baltikum, där nästan all avverkning koncentrerades till stormfällda skogar, i regel med litet inslag av lövträd. För att klara försörjningen av de industrier som behöver lövmassaved, importerades betydande mängder eukalyptusvirke. Denna import har nu minskat, men en del industrier fortsätter utnyttja importerat eukalyptusvirke eftersom de är nöjda med virkeskvaliteten och kostnaden är konkurrenskraftig jämfört med nordisk lövmassaved. God tillgång på granmassaved Tillgången på frisk färsk granmassaved är god, vilket är normalt för säsongen med hög andel granavverkning. Försörjningen under sommaren brukar vara mer bekymmersam och SCA börjar nu snölagra vinteravverkad granmassaved. Försök som gjordes under fjolåret visar att virkeskvaliteten är god. På SCAs virkesterminaler täcks därför nu granmassaved med snö för planerad leverans till Ortvikens pappersbruk i juli. Export till Mellaneuropa Om man lyfter blicken från norra Sverige, så kan man konstatera att förhållandena nu börjar återgå till det normala efter ett års dramatik i spåren av stormen Gudrun. I södra Sverige är sågtimmerpriserna tillbaka på samma nivå som före stormen. Avverkningen av icke stormskadad skog ökar. Bl a Södra planerar att dra ned ordentligt på avverkningen under sommaren för att använda lagrat, stormfällt virke. Under arbetet med att ta hand om det stormfällda virket exporterades en hel del virke från Sydsverige till Tyskland och Mellaneuropa, såväl sågtimmer som massaved. Dessa virkesströmmar tycks bli bestående. Det råder just nu brist på sågtimmer för de tyska och österrikiska sågverken och Sydsverige kommer sannolikt att vara en intressant råvarukälla för dessa industrier även på sikt. Osäkert i Finland I Finland är tillgången på barrmassaved god, men där råder brist på sågtimmer. Flera sågverk har dragit ned på produktionen och några har stängt för en obestämd framtid på grund av osäker råvaruförsörjning. Avverkningen i Ryssland och Baltikum är på normal nivå och importen till Sverige av virke från dessa områden ökar på nytt, när leveranserna av stormfällt virke från Sydsverige börjar minska. Sågade trävaror Marknaden för furuträvaror är stark. Efterfrågan är oförändrat god samtidigt som utbudet har sjunkit, på grund av minskad produktion i Finland. Situationen för granprodukter är stabil. Utbudet av gran är visserligen högt, men ökad export från Europa till USA har hittills klarat av att balansera den ökade produktionen. 12 D I N S K O G 1 2 0 0 6

Kraftliner SCA genomför just nu betydande nedskärningar av produktionskapaciteten för testliner. Den andra stora aktören, Smurfit, har annonserat nedläggningar. Det råder dock fortfarande överutbud på framför allt testliner, förpackningspapper gjort av returpapper. Eftersom kraftliner, som görs av virkesråvara, delvis är utbytbart med testliner, så leder ett utbud större än efterfrågan till prispress. Dessutom drabbas kraftlinerbrukens konkurrenskraft av kraftiga höjningar av energipriserna, liksom kostnadsökningar av massaved. För att kunna möta prispress och kostnadsökningar genomför SCAs kraftlinerbruk Obbola utanför Umeå och Munksund utanför Piteå omfattande effektiviseringsprogram. Bruken planerar för full produktion under hela 2006, förutom planerade underhållsstopp. Biobränslen Intresset för uppvärmning med bränslepellets ökar i hela landet. Sedan årsskiftet finns statliga bidrag för konvertering från olje- eller eluppvärmning. Det medförde en nedgång i nyinstallationerna under senare delen av fjolåret, eftersom många ville vänta in bidragen. Efter nyår har dock installationerna av pelletsbrännare ökat kraftigt. Vinterns köldknäppar har medfört en god efterfrågan på bränslepellets, men det finns fortfarande relativt gott om pellets i lager. Det är liten risk för brist, även om kylan skulle bestå en tid. Bränslepellets från SCA BioNorr är nu FSC-certifierad, vilket innebär att LWC Leveranserna av LWC-papper var mycket goda under fjolåret. I Europa tillverkades lite drygt 9,5 miljoner ton, vilket är en ökning med en procent jämfört med 2004. I Nordamerika producerades 5,1 miljoner ton under fjolåret, vilket är en minskning jämfört med föregående år. Orsaken är den nio månader långa konflikten hos LWC-bruket UPM Miramichi. Efter några år av överkapacitet närmar vi oss en situation där produktionskaparåvaran kommer från ansvarsfullt skötta skogar, vilket verifieras av en oberoende certifierare. Flera stora kraftvärmeprojekt i landet väntas medföra en betydande ökning av efterfrågan på skogsbränslen för produktion av värme och el. Det finns fortfarande outnyttjade skogsbränsleresurser, framför allt i form av Grot grenar och toppar. Nyinvesteringar i kraftvärmeanläggningar väntas medföra att Grot kommer att tas ut på en större andel av avverkningstrakterna och i en större del av landet än tidigare. Detta ger en bra grund för en fortsatt utveckling av uttagsteknik och transportsystem. citeten är i balans med efterfrågan. Den generellt sett låga prisnivån förbättrades främst på översjömarknaderna men även i begränsad omfattning i Europa under fjolåret. 2006 har börjat bra produktionsmässigt för Ortvikens pappersbruk. Det finns förväntningar om att efterfrågan på LWC-papper kommer att vara bättre i år jämfört med föregående år. Tidningspapper Inom standard tidningspapper växte den europeiska marknaden måttligt under fjolåret, medan segmentet för ljusare förbättrade kvaliteter visade en förhållandevis stark tillväxt. Inom båda segmenten är balansen mellan tillgång och efterfrågan fortsatt god och marknaden förväntas vara stark under 2006 med en positiv prisutveckling. Massa 2005 präglades av en mycket god produktion på Östrands massafabrik och även leveranserna var i stort sett goda. Däremot uteblev höstens väntade prisuppgång. 2006 inleddes med en fortsatt bra produktion och aviseringar om höjda priser. Produktionen av CTMP Björk har haft en bra utveckling sedan starten 2003. Under fjolåret tillverkades 20 000 ton och under året ska Östrand försöka öka produktionen ytterligare. Även sulfatmassaproduktionen kommer att öka i samband med att den nya sodapannan tas i bruk under det fjärde kvartalet i år. D I N S K O G 1 2 0 0 6 13

Tjädern vinterskogens värdige Tjädern syns bäst på vintern, när fågeln klänger sig fast i en tallkrona och förser sig av stapelfödan, tallbarren. Under den strängaste årstiden är ambitionen främst att överleva, för att sedan kunna se över artens fortlevnad när snön så småningom börjar tina bort. Under sommaren och hösten är det inte så lätt att få syn på en vild tjäder. Oftast handlar det om bullriga uppflog i skogen och på sin höjd någon skymt av den svarte mellan trädstammarna. Eller så står fågeln vid vägkanten i färd med att picka grus, men pilar snabbt in i skydd mellan stammarna innan kameran hunnit fram. Fågeljägarna tillhör antagligen dem som oftast får närkontakt med tjädrarna, men även för en jägare tillhör det ovanligheterna att upptäcka en ostörd tjäder. Ett gömsle vid en spelplats är förstås ett klassiskt och trevligt sätt att komma nära inpå tjädern. Spelplatsen bjuder i regel på ett ovanligt fängslande och överväldigande möte med skogens innersta väsen, ett vitalt och mycket ursprungligt naturskådespel. Med bilen som gömsle Bortsett från spelplatsen utgör de vinterbetande fåglarna det mest lättåtkomliga alternativet för den som vill studera ostörda tjädrar. På en del platser står tjädertallarna alldeles utmed vägen, vilket inbjuder till att använda bilen som gömsle. Nackdelen med att skåda från bilen är naturligtvis att man kan utgöra en trafikfara, både i samband med spaning efter fåglar vid ratten och när man står tillfälligt parkerad vid vägkanten. Det är naturligtvis önsketänkande att tjädrarna ska välja en betestall i närheten av en parkeringsficka. Betar tallbarr Tjädrarna kan lämna höstens blåbärsdiet och övergå till att äta tallbarr och tallskott redan i oktober, innan den definitiva vintern har kommit. Den säkraste tiden för att se toppfågel är dock när snötäcket vuxit till åtminstone någon decimeter eller två. Under den snötäckta perioden har tjädrarna nästan inget val det är i stort sett bara tallbarr som gäller. När tjädrarna befinner sig nere på backen är de betydligt skyggare än när de sitter i betestallarna. Från en bil kan man sitta på tjugo-trettio meters avstånd och studera fåglarna när de balanserar på sina kvistar i full färd med att beta tallbarr. På skidor är det lite svårare, men med snödräkt och en diskret framfart går det att komma dem hyfsat nära ändå. Under den snötäckta perioden har tjädrarna nästan inget val det är i stort sett bara tallbarr som gäller. 14 D I N S K O G 1 2 0 0 6

väktare FAKTA: TJÄDERN I Sverige finns tjädern, Tetrao urogallus, världens största skogshönsfågel i de flesta större barrskogar från norra Skåne och norrut. Sommartid kan den även återfinnas uppe på kalfjället. I vilt tillstånd kan tjädern bli uppemot 10 år gammal. De som ägnar sig åt toppfågeljakt väljer ofta skotthåll på över hundra meter, ibland till och med mer än tvåhundra meter. Med väl inskjutna, relativt grovkalibriga vapen brukar det inte vara några större problem att träffa fåglarna på dessa avstånd. Den allmänna meningen bland de flesta toppfågeljägare är att de långa hållen är motiverade på grund av fåglarnas skygghet. Många gånger stämmer det, men emellanåt är tjädrarna faktiskt inte alls speciellt skygga. Ibland kan en skidåkare, som kryssar fram mot en betande tjäder, komma förvånansvärt nära betesträdet. Det gäller bara att hålla koll på fågelns beteende. När tjädern börjar skruva på sig, sträcka på halsen eller trampa omkring på sin gren är det dags att stanna till en stund. forts. nästa sida Tjädern är uppdelad i två huvudarter, som vardera är indelade i flera raser. De två arterna finns bara i Europa och Asien. Den art som förekommer i Sverige, Tetrao urogallos, förekommer också i Ryssland och Öst- och Centraleuropa, samt i spridda populationer kring Pyrenéerna och i norra Spanien. Den fullvuxna tjädertuppen väger cirka 3,5-4,7 kg, i sällsynta fall ända upp till 7 kg. Hönans vikt är ungefär hälften av tuppens. Tjädern är känd som en stannfågel, som i regel håller sig inom ett område på 25 km 2 under hela sin livstid. Ny forskning visar dock att tjädrar i fjällnära skogar kan flytta betydande sträckor, ända upp till åtta mil, till vinterbeteslanden. Tjäderspelet brukar i regel ske i samband med att den sista snön drar sig tillbaka. Den så kallade hönveckan, då de parningsvilliga hönorna besöker spelplatsen, varierar från mitten av april i södra Sverige fram till någon vecka in i maj längre norrut. Hönan ruvar de 6-9 äggen i ungefär fyra veckor och de kläcks i början eller mitten av juni. Om en kull skulle gå förlorad kan hönan lägga en ny. Under de första veckorna som kyckling lever tjädern mest på insekter. Sedan sker en gradvis övergång och den vuxna fågeln livnär sig nästan uteslutande på växtmaterial, som knoppar, blad, frön och bär. Vintertid är det främst tallbarr på menyn. För att kunna tillgodogöra sig en varierad och fiberrik föda är tjädern utrustad med en kraftig muskelmage, som mal ner födan tills bara fibrerna återstår. Sedan tar en tarmkanal vid med ett omfattande system av blindtarmar som ombesörjer matsmältningen. Hybrider mellan tjäderhönor och orrtuppar är ganska vanliga. Sådana korsningar kallas för rackelhanar. Det moderna skogsbruket beskylls ofta för den svenska tjäderpopulationens tillbakagång sedan mitten på förra seklet. Tjädrarnas betning av äldre skog har dock ingen större skoglig betydelse. Betningen av tallföryngringar kan däremot lokalt vålla relativt stora skador. D I N S K O G 1 2 0 0 6 15

Det är vanligen lättast att komma nära inpå fåglarna när det rör sig om ensamma individer eller mindre grupper. Vintertid flockar sig ofta tjädrarna i grupper på uppemot tio fåglar. Flockar på mer än femton fåglar är mycket ovanliga, men i enstaka fall har det rapporterats det dubbla antalet i en och samma flock. Alla barr inte lika goda De flesta med intresse för tjädern har konstaterat att det endast är vissa tallar som tycks falla fåglarna i smaken under vintern. I en tallsamling får många träd stå helt orörda, medan andra är så pass hårt betade att enbart enstaka tofsar återstår på grenarna. Förklaringen till tjädrarnas selektivitet tycks inte vara helt fastlagd. En förklaring kan vara att barren från vissa tallar har ett högre näringsinnehåll liksom en högre smältbarhet. En mer detaljerad utläggning talar om att alla tallar innehåller ett gift, som ska hindra angrepp från insekter och andra djur, men att vissa av träden har mindre proportioner av de giftiga ämnena. Det skulle i sådana fall vara just dessa tallar som tilltalar tjädrarna mest. Gräver ner sig i snön Under kalla vinternätter söker tjädrarna ofta skydd och värme genom att gräva ner sig i snön. Skidåkaren har inga problem med att upptäcka de nattliga legorna. När han väl funnit legorna kan han också anta att tjädrarna finns i närheten. Under de bistraste köldperioderna rör sig inte fåglarna mer än nödvändigt, vilket innebär att de tar närmaste vägen mellan snötäcket och sitt betesträd. Precis som hos alla andra levnadskonstnärer i norr handlar det om klimatanpassning och hushållning av resurserna. Tjädern är på många sätt en beundransvärd fågel. Framför allt har tjädertuppens stolta framtoning medfört att många av oss anser att fågeln är en av skogens största kungligheter. Älgen, björnen och kungsörnen får ursäkta men i vinterskogen är Tetrao urogallus förmodligen den värdigaste medlemmen i vår fauna. GRÄDDKOKT TJÄDER (6-8 portioner) 1 tjäder á 4-5 kg 2 gula lökar 1 morot 1 decimeter purjolök 80 g rotselleri 1/2 liter mjölk 1/2 liter grädde 100 g smör Salt, vitpeppar Gör så här: Stycka den plockade eller fl ådda fågeln. Skär bort låren och bena ur brösten. Hugg fågelskrovet i småbitar. Skär hjärta lever och mage i mycket små bitar. Skär lök, morot, purjo och selleri i mindre bitar. Sätt ugnen på 175 grader. Bryn skrovbitarna i en gjutjärnsgryta så att de får färg men inte bränns, ta därefter upp dem. Bryn inälvorna och grönsakerna och ta upp. Bryn brösten och låren. Lägg tillbaka skrovbitarna, inälvorna och grönsakerna, häll på halva mängden mjölk och grädde (eller så mycket att vätskan täcker köttet). Låt puttra i ugnen i ca 60-80 minuter beroende på fågelns ålder och mörhet. Fyll vid behov på med resten av grädden och mjölken. Ta upp bröst och lår och lägg dem i aluminiumfolien. Sila av såsen och koka den tills sju-åtta deciliter återstår. Vispa ner smöret i tärningar. Smaka av med salt och peppar. Servera med smörstekta kantareller, rårörda lingon samt potatispuré eller hasselbackspotatis. Det här receptet kan användas till all slags skogsfågel. Smaklig måltid. Text och foto: Calle Bredberg SCA och åkare utvecklar virkestransporterna SCA drar igång ett utvecklingsprojekt tillsammans med de åkeriföretag som sköter företagets virkestransporter. Projektet syftar både till att höja kvalitet och effektivitet i transportarbetet och till att förbättra samarbetet mellan parterna. Virkestransporter är en viktig länk i skogsindustrins försörjningskedja. Industrins krav på råvaran ökar i fråga om färskhet och sortimentsprecision, vilket i sin tur ökar kraven på effektiva transporter. Transportkostnaderna är en viktig faktor i den totala råvarukostnaden. SCA har sedan flera år arbetat tillsammans med sina avverkningsentreprenörer för effektivare arbetsformer, vilket lett till lägre avverkningskostnader, men också ökad lönsamhet för entreprenörerna. Tillsammans har företag och entreprenörer utvecklat samarbetet för att nå ömsesidig nytta. Med erfarenheterna från detta arbete drar nu SCA igång motsvarande utvecklingsarbete tillsammans med sina transportentreprenörer. Målet är att ge åkeriföretagen bättre möjligheter att arbeta effektivt och att leverera tjänster med ett högre värde. På så sätt kan åkeriföretagens lönsamhet förbättras, samtidigt som transportkostnaderna hålls i schack. 16 D I N S K O G 1 2 0 0 6

S K O G S E K O N O M I Planera och fördela resultatet Som skogsbrukare har du många möjligheter att planera och fördela ditt resultat från skogsbruket. Men det är viktigt att veta vilka konsekvenser de olika typerna av resultatutjämning medför. Här följer några steg i ordningsföljd enligt deklarationens näringsbilaga. Betalningsplan/skogskonto Med betalningsplan på avverkningsrätt kan inkomsten fördelas på två eller fler år. Inkomsten redovisas enligt kontantprincipen på det år den erhålls. Fordran som återstår på planen, får inte tas upp som tillgång på blankett N6. Upp till 60 procent av inkomsten från avverkningsrätt och 40 procent av inkomsten av leveransvirke får avsättas till skogskonto, som sedan kan fördelas över en tioårsperiod. Avsättningen till skogskontot får inte medföra underskott i näringsverksamheten. Hälften av skogskontot redovisas som tillgång på N6. Det är bäst att öppna skogskontot i samband med upprättande av deklarationen och att alltså ha beloppet på vanligt företagskonto över årsskiftet. Då kommer hela beloppet med på N6. Kapitalbeskatta skogsinkomst Överskott från näringsverksamhet som skogsbruk, kan ofta till viss del beskattas som kapitalinkomst med 30 procent skatt. Utrymmet för kapitalbeskattning beräknas på N6. Tillgångar minus skulder och obeskattade reserver utgör eget kapital. Det årliga utrymmet för kapitalbeskattning beräknas som eget kapital gånger ca 9 procent (statslåneräntan + 5 procent). Outnyttjat utrymme kan utan tidsgräns användas framåt i tiden. Det är därför viktigt att varje år lämna in N6 i deklarationen, så att du i framtiden kan använda möjligheten till relativt låg beskattning. Den del av överskottet som kapitalbeskattas utgör inte underlag för beräkning av sjukpenning och pension. Här får du alltså välja, beroende på behov av sociala förmåner och övriga tjänsteinkomster. För 2005 är inkomst av tjänst och aktiv näringsverksamhet upp till 295 000 kronor sjukpenningsgrundande och upp till 349 300 kronor pensionsgrundande. Gränsen för statlig skatt går vid 313 000 kronor. Periodiseringsfond Upp till 30 procent av överskottet får avsättas till periodiseringsfond, som enbart utgör en post i deklarationen och som inte behöver motsvaras av bankkonto. Den ska återföras till beskattning senast efter sex år. Fonden tas upp som en skuld på N6 och sänker därmed eget kapital, om den inte motsvaras av investeringar i verksamheten. Enligt ett nytt utslag i länsrätten i Göteborg får egenföretagare reservera bankmedel som motsvar avsättningar till periodiseringsfonder och på så sätt bibehålla eget kapital. Expansionsfond Nästa steg i deklarationen kan vara avsättning till expansionsfond. Utrymmet beräknas på blankett N6 och är maximalt 138 procent av eget kapital. Expansionsfondsskatt betalas med 28 procent på avsättningen. Den erhålls i retur när avsättningen återförs som inkomst. Expansionsfond kan användas som tillfällig resultatutjämning, men innebär också en möjlighet att finansiera investeringar med lågt beskattad inkomst. Turordning mellan avsättningar Det är viktigt att välja rätt avsättning. När periodiserings- och expansionsfond återförs ingår de inte i underlag för kapitalbeskattning. De blir alltså inkomst av näringsverksamhet såvida de inte kvittas mot kostnader och ett lägre resultat. En tumregel är att för verksamhet som i allmänhet går med överskott bör man välja kapitalbeskattning före de andra avsättningsalternativen. Bertil Sandegaard SkogsbyråGruppen Bertil Sandegaard är Din skogs ekonomi skribent. Bertil arbetar gent e mot privat skogsbruket med bl a skatteutredningar, deklarationer, fastig hets värderingar och generationsskiften, inom SkogsbyråGruppen i Sundsvall. Han är även registrerad fastighetsmäklare. D I N S K O G 1 2 0 0 6 17

Karl-Erik Lundvik i Skarped har genom åren satsat allt mer på skog. Idag äger han drygt 900 hektar. PLUS-planen hjälper honom att ha kontroll över tillgångarna och att vara en aktiv skogsägare. Men entusiasmen över det betydande skogsinnehav som han på senare år köpt på sig är påfallande stor. Självförsörjande Fram till slutet av 80-talet fanns både mjölkkor, ungdjur och grisar i lagården. Samt några hästar avsedda för arbetet i skogen. Laxfisket i älven kompletterade näringsverksamheten. En handfull hektar skogsmark tryggade tillgången på ved. Dessutom har jag i alla år hjälpt jaktlagen med slakten, så kött har vi alltid haft gott om, säger Karl-Erik när vi slår oss ner i vardagsrummet. Trots att det egna skogsinnehavet till en början var tämligen blygsamt har skogen alltid utgjort en viktig inkomstkälla för Karl-Erik. I likhet med många andra mindre jordbrukare drygade han ut hushållskassan med att köra timmer på uppdrag av skogsbolag som SCA och Svanö. Skogsbruksplan ger PLUS i kassan Mindre arbete och mer pengar i plånboken. För Karl-Erik Lundvik i Skarped utanför Sollefteå är fördelarna med PLUS-planen uppenbara. Samordning och bättre översikt innebär att större volymer kan avverkas. Och jag kan sköta allt från soffbordet hemma i vardagsrummet, myser Karl-Erik. I 84 år har Karl-Erik Lundvik bott på gården i Skarped. Här har han brukat marken, fiskat lax i älven och kört timmer i skogen. Och före honom var det hans far och farfar som drev det lilla jordbruket. Några långvariga eller långväga utflykter från barndomshemmet har inte blivit av för Karl-Erik, att förvalta arvet från tidigare generationer har gott och väl fyllt hans och hustrun Elises liv tillsammans. Det har varit en uppgift som har känts både angelägen och självklar. Nu är händerna lite böjda och hörseln kanske inte i absolut topptrim. Satsning på skogen Successivt har emellertid de egna ägorna utökats. Redan på 70-talet tillkom några skiften, men det var egentligen först i samband med att familjens jordbruk avvecklades som Karl-Erik på allvar valde att satsa på skogen. Man måste välja om man vill ha mycket skog eller bygga ut jordbruket, det går inte att hinna med både och, konstaterar han. Idag finns lite drygt 900 hektar skog i hans ägo. Ett större skifte ligger i närheten av hemmet i Skarped, i övrigt är det mer utspritt, till Skedom och Helgum och runt Sollefteå. Jag tycker nog att det överlag är väldigt fina skiften med en lämplig blandning av ålder och trädslag, försäkrar Karl-Erik, som är en aktiv skogsägare med god skoglig kunskap och som gärna, i mån av tid och ork, tar med sig röjsågen för några timmars arbete med att höja kvaliteten på tillväxten. Men med ålderns rätt måste jag 18 D I N S K O G 1 2 0 0 6

Fler öringar Med hjälp av PLUS-planen har Karl-Erik Lundvik och hans hustru Elsie god överblick över sina skogsskiften. erkänna att jag nu lejer bort allt mer av skötseln, medger han nästan skamset. Avtal och plan Sedan slutet av 90-talet har han ett skogsbruksavtal med SCA som innebär att han får hjälp med gallring, avverkning och plantering. Maskinlagen är duktiga, det fungerar perfekt, försäkrar han. I samband med att skogsbruksavtalet diskuterades kom Karl-Erik också överens med SCA om att man skulle upprätta en skogsbruksplan, en så kallad PLUS-plan, för att han skulle få bättre överblick över sina tillgångar. I PLUS-planen presenteras åskådliga uppgifter om trädslag, virkesförråd och skogens ålder på respektive avdelning och fastighet. Här finns också förslag på vilka skötselåtgärder som kan bli aktuella inom de närmsta åren. Bättre koll ger bättre skötsel Sedan PLUS-planen upprättades har jag en helt annan översikt över mina skiften, säger Karl-Erik belåtet och hämtar en plastpåse med pärmar en för varje fastighet som han lägger ut på bordet framför soffan. I påsen finns också kartor, såväl väderbeständiga att ta med ut i skogen som lite större kartor i tub. Det säger sig själv att det är lättare att sköta skogen när man vet vad man har, fortsätter han. Nu vet jag också hur skogsinnehavet fördelas mellan mina olika fastigheter. Och om det finns vägar framdragna. Praktiskt taget varje kväll plockar Karl-Erik fram sina pärmar och kartor, han funderar och räknar, planerar och diskuterar med hustru Elise. Han uppskattar särskilt att PLUS-planen ger honom större utrymme för aktiva miljöåtgärder. Jag har med egna ögon sett hur laxfisket försämrats på grund av hur vi handskas med naturen, berättar han. Så kan det ju inte få fortgå. Samordningsvinster Den bättre överblicken som PLUSplanen innebär gör också att arbetet på hans skogsfastigheter kan synkroniseras och att samordningen med andra skogsägare underlättas. Därmed kan större volymer avverkas med högre intäkter som resultat. Och arbetet kan utföras i rätt ordning. Nu har dessutom Karl-Eriks PLUSplan uppdaterats, så att uppgifterna i hans pärmar är närmast dagsaktuella. Det händer ju så mycket med den unga skogen, säger han. Då är det ju trevligt att kunna ha koll på det aktuella virkesförrådet. Sköts det bara på rätt sätt kan man tryggt leva på sin skog. Mats Wigardt Foto: Michael Engman En rapport från Världsnaturfonden visar att antalet öringar i vattendragen i skogslandet i Norrlands inland har fördubblats de senaste 30 åren. Rapporten gäller små och stora vattendrag i skogslandet i fem län, Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Resultaten kommer från studier av 6 000 olika provfisken de senaste 30 åren, sammanställda av Fiskeriverket i Örebro och Länsstyrelsen i Jämtland. Förbättringen tillskrivs flera olika miljöförbättrande åtgärder, däribland kalkning, återställande av gamla flottleder och vandringshinder som har rivits. Också skogsbruket, som idag visar större hänsyn vid avverkningar nära vattendrag och att utdikningen av skog har upphört. Avslöjar rotröta Rotfinder är namnet på ett nytt elektroniskt instrument som avslöjar rotröta utan att man behöver skada trädet. Skogforsk har varit med och utvecklat tekniken, som innebär att man mäter röta via vedens elektriska ledningsförmåga. Det gör man genom att driva en växelström mellan en liten hammare som fästs i trädet och ett jordspett som körs ner vid roten. Mellan hammaren och spettet trycks själva mätinstrumentet fast i barken, med hjälp av två piggar på baksidan av instrumentet. Mätinstrumentet anger spänningsfallet i veden och räknar fram ett rötindex baserat på trädets diameter. Eventuella rötangrepp klassas i en tiogradig skala. Mätningen tar cirka 15 sekunder per träd. Rotröta gör att träden förmultnar inifrån. Rötskador gör att värdefullt sågtimmer ratas av sågverken och i stället blir massaved eller brännved. Rotröta beräknas kosta skogsbruket mellan en halv och en miljard kronor per år. D I N S K O G 1 2 0 0 6 19

Fjolårsplantorna flyttas ut från växthusen. Varje växthus rymmer cirka 1,7 miljoner plantor. Och det finns 14 växthus på Bogrundet. Plantorna täcks sedan med konstsnö. Bilister på E4, som under dygnets mörka timmar passerar SCA NorrPlants anläggning Bogrundet, strax norr om Sundsvall, kan vintern igenom se hur ett flitigt gult sken lyser genom glasen på många av byggnaderna invid Indalsälvens delta. NorrPlant levererar varje år omkring 80 miljoner plantor. Hälften av dessa används i SCAs egna skogar, resten säljs till externa kunder. En bra start i livet är en förutsättning för att alla dessa plantor ska kunna växa upp till livskraftiga träd. Högst på önskelistan står en tillförlitlig halvårsprognos för vädret. Kottplockning NorrPlants verksamhetsår inleds med höstens kottplockning. Granfrön köper man ännu så länge in från externa leverantörer, men på fem egna tallplantager och lika många plantager med contorta, handplockas uppemot 150 000 liter kottar. Detta motsvarar ungefär 800 kilo frön. Och varje kilo frön kan ge 150 000 plantor. Fröna används i huvudsak till odlingarna, men det är också en bra affär då ett kilo prima plantagefrö kan säljas för 15 000 kronor, konstaterar Jörgen Andersson som är plantskolechef. Vid jultid ska kottplockningen normalt vara avslutad. Då har redan målningen av tusentals plantlådor pågått sedan i oktober. I den så kallade såddhallen på Bogrun- 20 D I N S K O G 1 2 0 0 6