Monstret Spännande, läskig Författare: Elena Hovsepyan Illustratör: Elena Hovsepyan
För många år sen fanns det en kvinna som var kungens läkare. En dag bröt kungen nacken. Kvinnan hjälpte kungen och då fick hon en parfym," här, den här kommer hjälpa dig. Fyll den med en droppe blod och sjung den här visan". Han gav henne en lapp. Där stod det fyll den här med blod och sjung " allt kan hända bara man kan vända allt kan man göra som resa i de mörka". Kvinnan gjorde som det stod och var förvånad att en lapp från flaskan ramla ut. Hon tog upp den för att se vad det stod, spruta den på dig o önska något! Kvinna gjorde som det stod. Jag önskar mig att jag kunde resa till framtiden. Det blev mörkare och mörkare för varje ord hon sa. Plötsligt var hon Mitt i en byggnad. " nå ser du att kungen har rätt? Det är jag som kommer hjälpa dig och använda den här. Kvinna blev överraskad och frågade ännu mer. Var är vi vem är hon flickan där borta? Du är i 2000-talet. Det här är en av dina släktingar. Hon heter Vera och kommer ärva den här parfymen. Kvinnan blev överraskad och sa jag vill gå, det räcker nu. Dom var tillbaka i deras egna tid.
Kapitel 1 ljudet Maja hade kemilektion hon ville göra ett imponerande experiment men då blev allt fel, och Läraren Anna blev arg. - Varför måste du alltid göra något fel Maja? - Jag Men då hörde dom något. - Det lät som en,som en orm, sa Maja. Då svimmade Anna, och ljudet var borta. Maja sprang till skolsystern och bad henne att följa med. - Maja allvarligt talat jag har mycket att göra. Anna har inte alls svimmat hon sitter ju där? sa skolsystern. - Vad har hänt? sa Anna medan hon drack kaffe. - Men du hade svimmat? sa Maja. - Va, vad pratar du om jag har inte svimmat.
Kapitel 2 rädslan Det var någon slags fågel. Den var genomskinlig och hade svart näbb. Den flög några gånger runt Anna. Och efter den hade snurrat så rann det något rött och fågeln var borta. Då vaknade Maja och hon förstod att det var en dröm. Hon var på väg till skolan men då kom hennes kompis Wilma. -Hej sa Wilma! -Hej! Jag drömde så konstigt. Det var en fågel, den var genomskinlig och den flög runt Anna som är vår lärare. Och efter ett tag rann det något rött och sen var den borta. -Men Gud,vad konstigt, sa Wilma. När dom var på skolgården såg hon Anna och en fågel som snurrade runt, runt och runt. Det var precis samma fågel som i drömmen. Maja sprang in i klassrummet och låste. Men då var det någon som knackade på dörren. -Hallå!! Det är jag, Vera. Vera var matteläraren och hon var jättesnäll. Maja öppnade och då sa Vera. -Kom så går vi till mitt klassrum och fikar. Där kan du berätta vad som har hänt.
Maja fick bulle och saft. - Så berätta, vad har hänt? Jag hade en konstig dröm. Jag drömde att det var en genomskinlig fågel som snurrade runt Anna. Och sen var fågeln borta.. -Oj, du drömmer konstiga saker. Men en sak kan jag säga; Anna är farlig, hon har varit på ett specialsjukhus som är för speciella människor. Håll dig borta från henne.
Kapitel 3: Affischen Maja gick till matsalen. Hon såg en affisch. Den var gul och smälte in i väggen. Hon läste: Ingenting har hänt Anna är inte i skolan hon är på semester gå inte in hennes kontor Anna är på semester i Grekland så snälla gå inte in i hennes kontor. Och leta inte efter henne hon är i Grekland. MVH Vera Andersson Vad märkligt när hann Anna gå på semester? Jag såg ju henne på morgonen. När Maja ville gå därifrån då ramlade pappret på golvet. Där stod det: Anna har flyttat Anna har flyttat på grund av att hon är aggressiv. Hon har flyttat till ett specialsjukhus där hon får hjälp,av läkarna. Maja blev alldeles kall inuti. Hon gick för att äta men då kom Vera och frågade om vad hon blev så rädd för. Men då sa Maja. - Inget. - Okej men kom så går vi och äter. sa Vera.
Kapitel 4: upptäckten När dom var i klassen pep Veras mobil. Maja blev alldeles rädd för det lät som ett ljud hon hade hört förut. Då tittade Maja på Veras mobil. Den var inte hennes. Det var ett klistermärke som satt på mobilen och den hade Maja sett förr. DET VAR ANNAS MOBIL. - Är det inte Annas mobil? frågade Maja. - Ja, jag fick den av Anna. - Okej. Men Maja trodde inte henne. Man får ju inte en mobil hur som helst? Vera sprang och Maja följde efter. Hon gick ner i källaren och då såg hon ANNA. Hon blev paff över att Vera hade ljugit. Var det inte hon som var på specialsjukhus? Eller på semester i Grekland. Men plötsligt ropade någon Maja, Maja! - Du har somnat, sa Wilma. - Va? Hur länge? - Ja, typ fem minuter. - Tystnad! sa Anders. Anders var historieläraren. Han var lång och han hade en tjock fläta som syntes tydligt i de gråa långa håret. Han var ungefär 60år. Alla var rädda för Anders. Han var den elakaste läraren i hela skolan. Därför blev de tysta på en gång. - Maja kan du gå ner till källaren och kopiera den här sidan från historieboken? sa Anders. - Okej. Maja var arg att hon inte sa något. Men hon gick ändå.
När hon var på väg till källaren såg hon en svartgrå katt som haltande tog sig fram till källaren. Hjärtat bultade hårt. Nästan som om hon skulle dö. Men Maja lugnade ner sig och följde efter den svartgråa och ynkliga katten. När katten stannade i källaren då gömde sig Maja bakom väggen för att inte bli upptäckt. Men när hon tittade efter så såg hon ANNA och VERA. Det var exakt som i drömmen. Anna var helt grön i ansiktet och hade sår på hela kroppen. Anna var så andfådd att Maja trodde att Anna skulle dö. Anna var ett monster som kunde förvandla sig till vad som helst. Men då sprutade Vera en slags parfym på Anna som gjorde henne fin. Maja blev upptäckt, det var Vera som sa - Gå! Om Anna får veta att du är här, kommer hon att göra dig som mig. Maja sprang upp till klassrummet med stora steg över trappan. - Maja kan jag få papperna? - Nej, men det fanns ingen färg i kopiatorn. - Okej men då kan ni läsa två och två, sa Anders.
Kapitel 5:Dikten Maja gick hem med Wilma. Hon tänkte gå hem och vila efter allt som hade hänt. -Wilma vill du sova över? - Ja men först måste vi gå och hämta min sovsäck. - Ok, men kan vi inte gå till kiosken efter det? - Jo men bara om vi inte köper skumtomte. - Hahaha När Maja och Wilma var framme hörde dom ett konstigt ljud. Det var Wilmas pappa, han var beroende av alkohol. Ibland blev Wilma arg över att hennes mamma hade lämnat henne kvar med pappa. När Wilma var 1år åkte hennes mamma till USA med sin nya pojkvän. Hon kommer inte ihåg ens hur hennes mamma såg ut, dom har inga bilder av henne. Wilma sprang till sitt rum och packade ihop så snabbt hon kunde. Maja tycker om Wilmas pappa, han är jättesnäll mot Maja. Så hon fråga hur han mår? - Hej! Hur mår du? - Hej Maja! Jag mår jättebra. Hur mår du själv? - Jag mår bra, sa Maja. - Kom så går vi Maja, sa Wilma. - Varför tycker du inte om din pappa? -För att han inte vet hur det känns att inte ha någon som lagar mat eller att man inte har någon mamma. -Men han är jättesnäll i alla fall. -Ja ja, kom så går vi till kiosken. Maja och Wilma köpte ett stor paket choklad och salta pinnar. När dom var framme vid Majas dörr låg det en lapp som det stod på:
Vill du ner till källaren be någon Som du litade på vill du ner till Döden är det bara att gå. Hälsningar V -Vad är det där,sa Wilma. -Inget det är bara en dikt som jag har skrivit.
Kapitel 6:Boken Maja blev chockad över vad det hade stått på lappen. Hon tänkte berätta allt för Wilma, men sen ångrade hon sig och tänkte för sig själv, Wilma kommer berätta för alla i klassen att Maja har sett ett monster men dom kommer inte tro på henne. Nästa dag när Maja vaknade trodde hon att det var måndag och blev jättebesviken på mamma. Men när Maja gick ut i köket var det ingen där, så hon gick till mammas sovrum. Hon låg där i sin säng men Maja bestämde sig för att väcka henne - Mamma vakna! - Varför? Det är ju söndag???? - Oj jag trodde att det var måndag idag så jag blev jättearg på dig. - Men gumman vill du ha varm choklad och en macka? - Ja När Maja hade druckit färdigt sin varma choklad gick hon upp till sitt rum och ville ta reda på vad som hände i skolans källare. Hon satt framför bordet och tänkte på vem egentligen V var? Sen kom hon på att det var Vera. Varför hjälpte hon egentligen Maja? Och vad menar hon med att annars blir du som mig? Maja sökte på vilka som jobbade i skolan. Då fick hon fram Anna Arvidsson. Det stod vad hon gillade och vilka erfarenheter hon hade. Anna gillar mycket om djur särskilt katter och fåglar. Då fick Maja en idé. Det var ju Anna som var katten med haltande benet och i drömmen. - Mamma får jag gå till biblioteket? - Visst, men kom hem kl 14:00.
Maja skulle leta efter faktaböcker om katter. Hon visste inte så mycket om katter. - Hej jag behöver en faktabok som handlar om katter. - Javisst, tyvärr är det bara en bok som är inne men du kan stå på kö? - Ja självklart men jag vill också låna den boken som är inne. - Okej men först så ska jag ställa dig på kö. Du är efter Anna Arvidsson. Maja blev chockad, hon är på rätt spår, tänkte hon. När Maja fick boken som var inne var det en massa anteckningar bredvid. Katter äter konserverad mat. (Blanda med klor och vinäger) Katten kan hoppa långt tack vare sina stadiga ben (mycket bra) Den kan få 5-7 ungar (inte bra). Hmm vem har skrivit det här? Det måste vara ANNA.
Kapitel 7:blandningen Maja gick hem efter en lång dag och somnade på soffan. Nästa dag när hon vaknade kom hon på att hon hade glömt packa idrottskläder. -MAMMA jag har glömt packa ner mina idrottskläder. - Oroa dig inte jag har gjort det redan! - Tack mamma du är bäst. - Wilma har du frågat Pär vad vi ska ha på idrotten? - Nej men kom så går vi och frågar. - Hej Pär vad ska vi ha på idrotten??? - Vi ska först ha styrketräning sen kan man välja om man vill fortsätta eller gå till fotbollsplanen. - Okej tack Pär Maja tänkte snabbt att det skulle vara ett bra tillfälle att smyga in i Annas kontor. Då skulle Maja få en chans och se vad det finns i Annas kontor. - Tysta i klassen, idag ska vi ha styrketräning. Som jag tror så vet alla reglerna, om det är något som ni inte vet så är det bara att fråga. - Pär vad är styrketräning? Maja vet inte vad det är hon har fullt upp med att skriva töntiga dikter, sa Kim. Maja rös till, Wilma hade berättat allt för Kim! Hon är jättekaxig. - Hur kunde du berätta allt för Kim? Du själv tycker ju att hon är kaxig.
-Alltså jag är ju din bästa vän men det känns som om du döljer något för mig. - Nja kanske, men du lovar väl att inte berätta det för någon om jag säger det. - Okej Maja berättade allt för Wilma och då började hon förstå. - Men kom så går vi till Annas kontor. Vi får gå till "fotbollsplanen". När Maja och Wilma var i Annas kontor så var det massa burkar som var fyllda med djur. - Oj jag har aldrig sett Annas kontor såhär. - Inte jag heller. Det var därför det stod på affischen "gå inte in i Annas kontor". - Jag vet! Vi kan blanda ihop olika saker som finns i kontoret sa Maja. - Ja. Maja och Wilma gjorde ett recept på allt som fanns i kontoret. 1 st kackerlacka 2st grodhjärnor 1st ruttet ägg 10st hundlever 2 l svart blod Mosa kackerlackorna i en stor kastrull. Häll i 2 l svart blod och 1st ruttet ägg. Koka hundlever i en annan kastrull och grodhjärnan. Blanda i kackerlackorna och svart blod tillsammans med hundlever och grodhjärnan i en skål. Låt stå i kylen i exakt 3timmar. - Det här är väl lite komplicerat recept eller hur Maja?
- Ja, slår vad om att det här kommer locka "katten" ner till källaren. - Det är jag säker på.
Kapitel:8 Hämnden Maja och Wilma satt och väntade på det äckliga receptet som skulle bli klart. - Äntligen sa Wilma vi har väntat här i 3 timmar. När Maja och Wilma gick ner till källaren var det något konstigt som hände. - Ee...vad gör ni här? sa Kim. - Vi, vi ska bara mata råttorna sa Maja. - Ja precis dom älskar den här puddingen, sa Wilma. - Matar ni råttor? Är ni kloka eller? Jag kommer säga till. - Nu håller du truten, om du säger till så kommer jag tvinga dig att äta upp den här röran, sa Maja. - Okej,okej ta det lugnt jag kommer inte säga något. - Men vad gör du själv då? - Det här låter konstigt, men jag såg en katt här. Maja blev kall om kroppen, hur hade Kim sett "katten". - Eh kan... Jag och Wilma prata tillsammans en liten stund? sa Maja. - Okej Maja och Wilma gick genom en gammal gång som ledde till skolgården, så Kim inte kunde höra. - Ska vi berätta för Kim vad som har hänt? - Ja det tycker jag! sa Wilma. Maja och Wilma gick tillbaka samma väg. - Äntligen vilken tid det tog.
- Ja ja klaga inte, var tyst och lyssna på mig, sa Wilma. Vi har också sett katten vi vet till och med vem det är. - Vem är det då? - Jag sa va tyst. Du får ställa frågor sen. - Okej. - MEN VA TYST OCH LYSSNA. Så här är det; Maja har drömt konstiga saker, en fågel som snurra runt Anna. Och hon har fått en konstig dikt av V som vi tror är Vera. Men och andra sidan tror vi att Vera är tvungen att göra som Anna säger. Hon vill kanske göra så att Anna inte bestämmer. Jag tror att om vi har Vera på vår sida så kommer Anna inte kunna göra något. - Ja det tror jag med, sa Kim. Men hur börja det här? - Det börja med att jag gjorde ett experiment som gjorde att det blev rök i hela klassrummet och då hörde vi ett ljud. Då sa jag det lät som en orm och då svimmade Anna och ljudet var borta, sa Maja. Då gick jag och hämtade skolsystern, men när vi var där så satt Anna och drack kaffe. - Oj men kan det inte var så att Anna kan typ förvandla sig? - Ja det kan det vara för när jag skulle till källaren för att kopiera papper så såg jag henne. Vera sprutade en slags parfym på henne som gjorde att hon kunde gå bättre. - Ja det måste det vara, sa Wilma. - Kom så går vi och ställer den här äckliga röran under bordet där borta i hörnet. Dom väntade och väntade men inget kom. Så hörde dom ett ljud. Zzzzzzz zzzz lät det.
- Tysta det måste vara Anna som har förtrollat sig igen till ett annat djur? sa Wilma. - Kommer ni ihåg när jag fick dikten? Det stod: vill du ner till källaren be någon som du LITADE på, sa Maja. Och brevet var från v som måste vara Vera. - Jag tror att hon menar att vi ska ner till källaren med henne? Sa Kim. Maja, Wilma och Kim sprang upp för att leta efter Vera. - Vart kan hon? vara sa Wilma. - Jag vet! Hon brukar mest vara nere på fritids, sa Kim. När dom gick ner till fritids så var det alldeles tomt där. Längst in i väggen lyste en röd lampa som dom aldrig hade sett. - Vad är det som lyser? - Vet inte det kanske är en hemlig ingång? sa Wilma, Dom gick in i den hemliga ingången. När dom var inne tog Maja puddingen för att ställa den på golvet, men då hörde Maja ljudet som dom hörde innan. Dom gick vidare fast då såg dom Vera som stod där med en sorgsen blick. - Vad har hänt? Sa Maja. - Ni har väl förstått vad jag menar med dikten, Och kommit hit? - Ja, det måste väl vara svårt för dig att leva som Annas slav? sa Wilma. - Ja, och Jag behöver er hjälp. Ta den där puddingen och släng den. Den kommer inte vara till någon nytta. Anna förvandlar sig hela tiden, så den kommer inte hjälpa alls. Maja kastade bort puddingen i den mörka Ingången. Hon
tänkte om dom bara gör som Vera säger så kommer dom lyckas få Anna att vara snäll igen. - Okej vad ska vi göra nu? sa Kim. - Vi måste gömma den här parfymen som hjälper henne förvandla sig. Hon vet inte om den här grottan så hon kommer inte komma hit. - Vad bra men skolan slutar ju om 1timme? sa Wilma. - Det gör inget, med den här parfymen kan man få tiden o stanna, sa Vera. - Va, vad kan man göra mer med den här parfymen? sa Maja. - Ja, allt möjligt. Den här parfymen är viktig för mig. Jag har ärvt den av min mormors, mormors, mormors mor. Nu undrar ni väl hur den fungerar och varför den inte tar slut. Det var så att min mormors, mormors mor var en klok kvinna. Hon var en läkare till kungen. En dag så hade kungen brutit nacken och då räddade hon honom. Kungen var jättestolt och gav henne en parfym som var värdefull. Man kunde göra allt med den, resa i tiden, göra andra friska och förvandla sig. - Men varför kunde inte kungen använda den själv? sa Kim. - För att han inte kunde. Det är bara på människor som har blodgruppen A som det fungerar på. Och jag har det! Man måste sjunga en visa och fylla flaskan med blod. Då fungerar den igen. - Asså WoW vilken historia, sa Maja. - Ja jag vet, men det fungerar inte på Anna så hon använder mig. Och jag kan inte fly från henne. Ni måste hjälpa mig. - Ja men vi måste stoppa tiden först.
Vera sjunger visan och säger sist stoppa tiden. När Vera är klar är allt kring dom konstigt. Till och med klockan står still. - Bra nu kan vi gå till källaren. Sa Kim. Men då hör dom ljudet igen. Zzzzz plötsligt kommer Anna in i rummet och allt blir tyst. - Oj sitter ni här och dricker kaffe? Men då ska jag inte störa er. - Nej du stör inte oss du är bara taskig mot alla i skolan, sa Wilma. - Hör ni förlåt jag är bara som min mamma jag har aldrig varit snäll. Kan ni förlåta mig. Jag gör vad som helst.
Kapitel 9: Sanningen Maja blev galen efter vad hon sa. Hur kan hon vara snäll? Tror hon verkligen att hon gick på det där? - Men varför använder du Veras saker? - Jag trodde att alla skulle tycka om mig, och då kunde jag bestämma över alla i skolan. Förlåt jag har varit jättesjälvisk så länge jag har jobbat här. - Jag vet inte riktigt, sa Maja. Men var det du som hade skrivit affischen? Eller anteckningarna i boken? - Ja det var jag som skrev i boken men inte affischen. Det var Vera som ville få bort er från mitt kontor så ni inte skada er. Förlåt. - Men vem hade skrivit det bakom pappret? - Det var Anders. Han märkte att jag var konstig och skickade mig till ett specialsjukhus, men jag flydde därifrån. Jag tänkte lösa det här. Men det var så svårt. Min mamma har alltid varit sträng mot mig, och jag har också varit så. - Vet du vad, vi kanske tror dig. Men jag har en fråga. Varför bor du i källaren? sa Wilma. - För att det är lättare, ingen märker mig där. Så kan ni förlåta mig? - Vi kan det men du ska egentligen fråga Vera det är hennes parfym som du har använt, Sa Kim. - Ja såklart jag gör men kom så vrider vi tilllbaka tiden, sen på lördag kan vi resa till framtiden, sa Vera. - Jaaaaa va kul! sa Maja vilka är med? - Jag! sa Wilma och Kim.
- Jag, om jag får, sa Anna. - Klart du får, sa Vera. Vera sjöng melodin och allting blev som vanligt. När Maja,Wilma och Kim gick ut sa Anders: - Du har fått en bok Maja. Den handlar om katter, den ligger på din bänk. - Tack men jag behöver inte den längre. - Du Maja förlåt att jag har varit så taskig mot dig, sa Kim. - Det gör inget. Kom så går vi hem. De fem gjorde många upptäcktsfärder och tidsresor. Men vem kommer ärva parfymen? Det får du veta i nästa bok.