Anne Frank, ca 1941. Foto: Frans Dupont / Anne Frank Fonds ANNE FRANK: OM JAG BARA FÅR VARA MIG SJÄLV
OM JAG BARA FÅR VARA MIG SJÄLV Om jag bara får vara mig själv, då är jag nöjd skrev Anne Frank i sin dagbok den 11 april 1944. När hon skrev det hade hon i nästan två år hållit sig gömd på en hemlig plats i Amsterdam. Andra världskriget rasade utanför. Nederländerna var sedan maj 1940 ockuperat av Tyskland. För att komma undan nazisterna hade Anne, tillsammans med sin syster och föräldrarna, gått under jorden i ett gårdshus, en tom del av det hus där fadern hade sitt företag. För nazisterna var Anne Frank enbart jude. De använder raslagar för att avgöra vem som var judisk och därför inte hade rätten att leva. Nazisternas antisemitiska politik ledde till Förintelsen: mordet på sex miljoner judiska män, kvinnor och barn. Anne Frank var en av dem. Genom dagboken har Anne blivit en röst för de 1,5 miljoner barn som mördades. Den första delen av utställningen handlar om hennes liv. Vår tid är en annan. Skillnaderna mellan då och nu är stora, men fördomar och exkludering upphörde inte när andra världskriget slutade. I den andra delen av utställningen berättar ungdomar om hur de hanterar sådana frågor idag. Den här utställningen är ett samarbete mellan Forum för levande historia och Anne Frank House i Amsterdam, Nederländerna. Jag vet vad jag vill, har ett mål, har en uppfattning, äger en tro och en kärlek. Om jag bara får vara mig själv, då är jag nöjd. ur Anne Franks dagbok, 11 april 1944 Otto Frank med döttrarna Margot och Anne, 1931. 1
Ett skolkort på Anne från 1940 med hennes fröken och två klasskamrater. Från vänster till höger: Martha van den Berg, läraren Margaretha Godron, Anne Frank och Rela Salomon. ANNE FRANK (1929 1945) Tyskland befinner sig i en ekonomisk kris, något som Nationalsocialistiska arbetarpartiet (NSDAP) och dess ledare, Adolf Hitler, drar nytta av. De ger judarna skulden för allt från den höga arbetslösheten till förlusten av första världskriget och 1933 får de makten genom demokratiska val. Anne Frank växer upp i en lugn förort till Frankfurt am Main i Tyskland. Hon bor tillsammans med sina föräldrar, Otto och Edith, och den tre år äldre systern Margot. Familjen Frank är tyskar och judar. Med nazisterna vid makten ses judar inte längre som fullvärdiga människor med personligheter och identiteter. I stället nedvärderas de och ses som andra klassens medborgare. Även andra grupper, såsom romer, homosexuella samt människor med funktionsnedsättning, berövas sitt människovärde och successivt förlorar de sina rättigheter. Annes föräldrar är oroade över utvecklingen. De bestämmer sig för att lämna Tyskland och i slutet av 1933 flyttar de till Amsterdam i Nederländerna. Anne går i skola tillsammans med flera andra judiska barn som flytt. Hon får nya vänner och lär sig snabbt språket. För en stund känner de sig fria. En gång ska väl ändå det här fasansfulla kriget ta slut, en gång kommer vi väl ändå att vara människor igen och inte enbart judar? ur Anne Franks dagbok, 11 april 1944 2
Augusti 1940: Anne Frank solar på familjens tak. Foto: Anne Frank Fonds Basel via Getty Images. FÖRBJUDET FÖR JUDAR Den 10 maj 1940 marscherar tyska soldater över gränsen till Nederländerna och ockuperar landet. De börjar omedelbart att begränsa rättigheterna för alla som inte är arier. Efter sommarlovet 1941 tvingar nazisterna judiska barn att gå i särskilda skolor och det ryktas om deportering till arbetsläger. I hemlighet talar nazisterna om en slutgiltig lösning av judefrågan : att mörda Europas judar. Efter ockupationen går Anne och Margot i skolan som vanligt, men stegvis begränsas deras liv. Ofta ser de skyltar med texten Förbjudet för judar och efter en tid tvingas systrarna byta till en judisk skola. Så småningom är det inte längre tillåtet för judar att idrotta öppet, så Anne måste sluta med sin älskade konståkning. Den 12 juni 1942 fyller Anne 13 år och får en dagbok i present. Hon döper den till Kitty och börjar skriva om det som är viktigt för henne: om klasskamrater, pojkar som är förtjusta i henne och om betygen hon snart ska få. När Margot i början av juli får order om att inställa sig för arbete, bestämmer sig familjen för att gå under jorden och de packar det viktigaste. 3
En flyttbar bokhylla döljer ingången till gårdshuset. Tro mig, om man sitter inlåst i ett och ett halvt år så kan det somliga dagar bara bli för mycket att bära, all rättvisa och tacksamhet till trots. Känslorna låter sig inte viftas bort. Att få cykla, dansa, vissla, blicka ut över världen, känna mig ung, veta om att man är fri, allt det där suktar jag efter [ ] ur Anne Franks dagbok, 24 december 1943 4
En flyttbar bokhylla döljer ingången till gårdshuset. DET HEMLIGA GÖMSTÄLLET I Amsterdam genomför nazisterna regelbundna och systematiska razzior för att hitta människor som gömt sig för att undkomma dem. Tusentals personer upptäcks i sina gömställen och deporteras. De flesta kommer aldrig tillbaka. I huset där Otto Franks företag ligger har han i största hemlighet ordnat ett gömställe. Medan affärerna fortsätter som vanligt i den främre delen av byggnaden, gömmer sig familjen Frank, familjen van Pels och Fritz Pfeffer i gårdshuset. Det är svårt för Anne och de andra att leva gömda. De kan inte gå ut och de måste vara försiktiga för att inte bli upptäckta, speciellt dagtid när människor arbetar på bottenvåningen. Stämningen är spänd och de grälar ofta. Anne har dessutom skuldkänslor för att just hon är trygg, när andra har det svårt. Anne anförtror sig ofta till dagboken. Sommaren 1943 börjar hon författa egna noveller, som hon ibland läser högt för de andra i gömstället. Anne ser sig själv som skribent och hon bestämmer att när kriget är över ska hon arbeta som journalist och författare. 5
Anne Frank ler för skolfotografen, december 1941. Anne är 12 år gammal. Jag vill se mig om i världen och uppleva en massa spännande saker. ur Anne Franks dagbok, 8 maj 1944 6
FÖRRÅDDA Tysklands krigslycka börjar vända. Den 6 juni 1944 landar allierade trupper vid Normandies kust i Frankrike och i maj 1945 har de befriat Europas ockuperade länder och tvingat nazisterna till kapitulation. Tysklands motgångar får hoppet att spira i gårdshuset, kanske ska Nederländerna snart vara fritt? Anne hoppas kunna börja skolan igen under hösten. Den 4 augusti 1944 stannar en bil på Prinsengracht 263. SS-Oberscharführer Karl Josef Silberbauer och flera poliser kliver ur bilen och arresterar alla som gömmer sig i gårdshuset. Annes dröm om att bli konståkerska och skribent allt det som gör henne till den hon är går i kras. Anne och de andra skickas till transitlägret i Westerbork och därefter vidare till koncentrations- och förintelselägret Auschwitz- Birkenau i Polen. I slutet av oktober sänds Anne och Margot tillbaka till Tyskland och koncentrationslägret Bergen-Belsen. Under vintern utbryter en tyfusepidemi i lägret och tusentals fångar dör. Under vårvintern 1945 dör Margot, och ett par dagar senare även Anne. Två månader senare är kriget slut och Annes pappa Otto är den enda i familjen som har överlevt. Övre bilden: Judiska fångar från Ungern på Auschwitz-Birkenaus perrong i maj 1944. Nedre bilden: Otto Frank på vinden till gårdshuset, strax innan Prinsengracht 263 öppnas som museum den 3 maj 1960. Jag måste plugga för att inte förbli dum, för att komma vidare, för att bli journalist, för det är vad jag vill! Jag vet att jag kan skriva. Några av berättelserna är bra, mina beskrivningar av Gårdshuset är humoristiska, åtskilligt från min dagbok talar, men om jag besitter någon verklig talang återstår att se. ur Anne Franks dagbok, 5 april 1944 7
FÖRDOMAR OCH IDENTITET UNGA MÄNNISKOR IDAG Anne Frank var ett av de 1,5 miljoner judiska barn som mördades av nazisterna och deras hantlangare, bara för att hon var jude. Anne blev 15 år gammal. Nu lever vi i en annan tid. Skillnaderna mot den tid Anne Frank levde i är enorma. Ändå utsätts vi för fördomar, på grund av vilka vi är eller hur vi ser ut. I den här delen berättar Büsra, Michiel, Kim och Dylan om sin identitet och om hur de handskas med fördomar. Varför har människor fördomar? Varför kan vi inte bara få vara oss själva? Alla är väl lika mycket värda? 8
BÜSRA Jag har inte många vänner, men de som jag betraktar som mina vänner är väldigt värdefulla för mig. För mig betyder muslim att vara fridsam, uppriktig och att ha ett öppet sinne. Det gör mig ledsen när andra missbrukar islam och ger det ett dåligt rykte. De skapar en felaktig bild som sedan appliceras på alla muslimer. Var medveten om dina egna fördomar och gör något åt dem. Behandla andra som om vi alla är lika mycket värda för det är vi också! 9
MICHIEL Jag har sedan jag var ung hållit på med teater. Min dröm har alltid varit att bli skådespelare. Att tillsammans med andra skådespelare arbeta med en pjäs skapar ett starkt band människor emellan. I mitt arbete som skådespelare får jag ofta roller av en viss typ. Roller som utlänning, flykting, asylsökande eller någon som pratar dålig nederländska. Bara för att jag är svart så tycker andra att de facken passar mig perfekt. Jag har blivit nekad flera jobb på grund av min hudfärg. Det har jag haft svårt att acceptera. Det är väldigt smärtsamt och jag gick länge och grubblade på vad det var som hände. Det påverkar en mycket. Till viss del påverkar din hudfärg vem du är. Det är väldigt sorgligt. Var och en borde själv kunna bestämma vilken del av identiteten som är viktigast, vilken del som gör dem gladast och vilken del som är bäst. 10
KIM Jag har en funktionsnedsättning, det kan jag inte göra något åt. Men jag vill lyfta fram positiva delar av mig själv. Jag har också drömmar och mål och vill nå dem, trots att jag är rullstolsburen. Tidigare på skolan tyckte andra barn att jag inte var som de och de behandlade mig annorlunda på grund av rullstolen. Under tonåren är sådant alltid jobbigt. Jag började nästan själv tro att jag var onormal. Vissa personer tror att människor med funktionsnedsättningar inte kan bli något. Att de inte har några drömmar. De tycker bara synd om dig. 11
DYLAN Jag är bara en feminin man. Människor försöker definiera mig, men det finns inget lämpligt fack för personer som jag. Jag är ingen transperson. När människor hör det blir somliga osäkra, andra arga. Det händer att jag blir spottad i ansiktet för att jag är den jag är. Det finns inget värre, jag hade föredragit en blåtira. Om någon spottar känns det som om jag inte ens är värd en smäll. Det skulle kosta förövaren för mycket energi. Jag kan inte ta åt mig. Det går inte, då skulle jag bli tokig. Du kan tänka vad du vill om mig men behåll det för dig själv. 12
OCH DU? Tillhör du någon grupp? Har du upplevt fördomar? Vilka fördomar har du mot andra? Alla har fördomar om vissa grupper. Det är viktigt att fundera över sina egna fördomar. Ställ frågor till dig själv! Har du en negativ eller positiv bild av en person eller en viss grupp? Varifrån kommer den bilden? Vad gör du för att omvärdera dina negativa tankar om en person eller en grupp? Vi går alla att placera i kategorier och grupper. Vissa väljer vi själva, andra blir vi placerade i. Exempel på omständigheter vi inte kan påverka är familj, nationalitet och funktionsvariation. Dessa omständigheter kan utgöra en viktig del av ens självbild eller inte. Så är det för andra också och därför är det viktigt att vi låter alla bestämma själva vilka de vill vara. Anne Frank, passfoto 1939. 13