Fladdermusutredning Fängsjön och Storsjöhöjden

Fladdermusutredning Fängsjön och Storsjöhöjden Version: 2011-08-30 Planerad vindkraft i Sollefteå och Örnsköldsvik kommuner 1

Sofia Gylje Blank Klerebo Bergsäter 2 564 91 Bankeryd Tel: +46(0)70-3112204 E-post: gylje@hotmail.cominnehåll Framsida: Övervintrande Brandts fladdermus Innehåll Inledning och uppdrag... 3 Metod... 3 Fladdermössens livsmiljöer... 3 Fladdermössen i Sverige... 3 Fladdermössens juridiska skydd... 3 Fladdermöss och vindkraft... 4 Åtgärder för att minska påverkan på fladdermusfaunan... 4 Befintlig kunskap om fladdermusfaunan... 4 Fladdermusbiotoper i och vid projektområdet... 5 Fängsjön... 5 Storsjöhöjden... 5 Riskbedömning... 6 Behov av fältinventering... 6 Möjligt framtidsscenario... 7 Slutsatser... 7 Referenser... 7 Bilaga 1. Rödlistekategorier... 8 2

Inledning och uppdrag Fladdermöss är en däggdjursgrupp som är vitt förekommande både nära människan och i orörd natur. Samtliga i Sverige förekommande arter är idag starkt skyddade (Ahlén 2006) och med det följer höga krav och stort ansvar för exploatörer och myndigheter att kartlägga och ta hänsyn till fladdermössen där de förekommer. Denna studie ska fungera som underlag i miljökonsekvensarbetet för en planerad vindkraftspark vid Fängsjön (Örnsköldsvik och Sollefteå kommuner) och Storsjöhöjden (Sollefteå kommun) i Västernorrlands län. Studien syftar till att beskriva befintlig kunskap, bedöma risker för fladdermusfaunan vid en vindkraftsetablering samt utreda eventuellt behov av kartläggning och i förekommande fall ge förslag till kartläggande inventering av fladdermusfaunan. Uppdraget har utförts av NOCTULA genom Miljötjänst Nord AB som ansvarar för arbetet med att bedöma miljöpåverkan åt FORSCA AB. Metod Som underlag till bedömningarna har kartmaterial från uppdragsgivaren med utpekade naturvärden, flygbilder, beståndskartor från SCA, tidigare fladdermusinventeringsrapporter och uppgifter från Artportalen använts. Inga fältbesök har gjorts i projektområdena. Då fladdermöss kan röra sig flera kilometer från sina boplatser och kan sträcka förbi under flyttningen har också landskapet några kilometer utanför den planerade vindkraftsparken studerats. Projektområdena framgår av figur 1. I det norra området Fängsjön som är ca 6 500 ha stort planeras ca 165 verk att sättas upp. Det södra området, Storsjöhöjden är ca 2000 ha stort och där planeras ca 45 verk. De bedömningar och ställningstaganden som görs i denna utredning baseras främst på egna erfarenheter och egen kompetens, riktlinjer för vindkraftsetablering som håller på att tas fram av bland andra Jens Rydell på uppdrag av Naturvårdsverket (Vindval) samt på internationella riktlinjer (Rodrigues m. fl. 2008). Fladdermössens livsmiljöer Viktiga biotoper för alla arter är vattenrika miljöer, sjöar, vattendrag, sumpskogar och andra våtmarker, med undantag av stora, öppna myrar. Vissa arter hittar man nästan enbart vid vatten. Det gäller till exempel vatten- och dammfladdermus, som specialiserat sig på att fånga insekter tätt över och på vattenytan. Alla andra arter kan också jaga över vatten, men då nästan alltid några meter över vattenytan. Rikedom på lövträd, bryn och hagmarker är också mycket gynnsamma miljöer för fladdermöss. Likaså kan byggnader ofta spela en viktig roll vid valet av boplatsplats. Slutna ungskogar, halvöppna äldre skogar, hagmarker med gles förekomst av träd och buskar eller helt öppna biotoper som åkrar eller hyggen, ställer helt olika krav på fladdermössen (Ekman & de Jong 1996, Johansson & de Jong 1996). Man kan grovt placera in de olika arterna på en skala från tät skog till helt öppna biotoper. De flesta svenska arter väljer emellertid att mest jaga i kantzoner eller i glesa trädbestånd som hagar, äldre luckig skog eller parkartad skog. I dessa miljöer kan man, särskilt om det finns en sjö i närheten, hitta alla arter. Alla arter kan utnyttja både löv- och barrskog, men lövskog är generellt rikare på fladdermöss (de Jong 1995). Detta gäller särskilt äldre ädellövskog med gles vegetationsstruktur. Täta bestånd, till exempel unga skogsplanteringar, är inte särskilt bra miljöer. Några arter är mer utpräglade lövskogsarter. Hit hör trollfladdermus och dvärgfladdermus särskilt i norra delen av sitt utbredningsområde. I barrskog hittar man oftast Brandts fladdermus, nordisk fladdermus och långörad fladdermus. Eftersom tätheten av insekter är mycket varierande både i tid och rum, varierar också fladdermössens biotopval både under säsongen och i olika delar av Sverige. Man finner ofta en stor koncentration av fladdermöss till näringsrika områden på våren. Det gäller framförallt grunda, näringsrika vatten i kombination med glesa lövskogar. Dessa värms upp tidigt på våren och här kläcks miljontals fjädermygg. Senare under året ökar insektstillgången även i andra miljöer och fladdermössen sprider ut sig till olika biotoper (de Jong & Ahlén 1991), vilka nyttjas till exempel under flyttningen och parningen som äger rum på hösten. Under hösten är utöver födorika miljöer också platser nära bra övervintringsplatser viktiga då så kallade svärmningar sker där innan fladdermössen går i vinterdvala. De fladdermöss som på hösten flyttar söderut styrs inte bara av födotillgången utan också av ledlinjer i landskapet. Det kan vara exempelvis stränder, älvdalar och stora vägar. Fladdermössens flyttningsvägar är mycket dåligt studerade i Sverige förutom vid vissa strategiska utsträckningslokaler som Falsterbo och Ölands södra udde. Vid dessa platser har man konstaterat att de allra flesta arter som förekommer regelbundet i Sverige kan sträcka ut (Ahlén m fl 2007). Fladdermössen i Sverige Totalt har 19 arter av fladdermöss påträffats i Sverige (tabell 1). Ju längre norrut man kommer desto färre arter är kända och på liknande sätt verkar det som att det åtminstone i Norrland blir artfattigare med stigande höjd över havet (Sundeberg 2010). De vanligare arterna har liknande utbredning i Sverige och finns spridda över större delarna av Götaland, södra Svealand och upp en bit längs norrlandskusten (Ahlén 2006). Det tydligaste undantaget är nordisk fladdermus som finns i hela Sverige förutom på kalfjället. Nordisk fladdermus är också den vanligaste arten och ett av Sveriges vanligaste däggdjur. Andra vanliga arter i Sverige är Brandts fladdermus, vattenfladdermus, dvärgfladdermus (södra Sverige) och långörad fladdermus. Sju arter i Sverige är rödlistade och samtliga sju bedöms som hotade (Gärdenfors 2010). FIGUR 1. PROJEKTOMRÅDENA FÄNGSJÖN (NORR) OCH STORSJÖHÖJDEN (SÖDER). LANTMÄTERIET Fladdermössens juridiska skydd Rödlistan utgör i sig själv inget juridiskt dokument utan fungerar som ett stöd vid exempelvis tillståndsprövningar för hur man ska prioritera åtgärder och hänsyn till olika arter. Samtliga fladdermusarter i Sverige har dock ett juridiskt skydd då de är fridlysta enligt Artskyddsförordningen. Skyddet enligt Artskyddsförordningen innebär så länge det inte handlar om pågående markanvändning att varken fladdermössen själva, deras bo-, vilo- eller övervintringsplatser får störas någon gång under året utan dispens från Länsstyrelsen. Har det konstaterats att det rör sig om vanliga arter är det emellertid inte alltid nödvändigt med dispens enligt Artskyddsförordningen (Naturvårdsverket 2009). Alla fladdermöss är även upptagna i bilaga IV i Art- och habitatdirektivet, vilket innebär att de ska ha ett särskilt skydd, vilket de i praktiken får via Artskyddsförordningen. I bilaga II i samma direktiv förtecknas arter som har ännu starkare skydd och för vilka särskilda skyddsområden (Natura 2000-områden) ska avsättas. Dessa arter är barbastell, Bechsteins fladdermus, större musöra och 3

dammfladdermus. Svenska fladdermöss är också skyddade genom internationella överenskommelser, i första hand det Europeiska fladdermusavtalet, Eurobats (www.eurobats.org). Fladdermöss och vindkraft Samtliga 19 arter som är påträffade i Sverige lever uteslutande av insekter och andra småkryp. Majoriteten av födan fångas flygande i luften, men vissa arter plockar även småkryp direkt från marken eller på vertikala substrat som till exempel vindkraftverk (Ahlén 2011). Fladdermöss är opportunistiska såtillvida att de söker föda där födan ansamlas. Ansamlingar av flygande småkryp uppstår i brynmiljöer, nära kläckningsområden som exempelvis sjöar. Generellt gäller att flygande småkryp ansamlas där vinden bromsas upp. Detta innebär att tillgången på flygande småkryp ofta är god framför vindkraftverkens rotorblad. Högst tillgång på småkryp och flest kollisioner 1 inträffar när vinden är mycket svag (0-4 m/s i navhöjd). Aktiviteten avtar sedan någonstans i intervallet 4-8 m/s. I stort sett inga fladdermöss jagar vid vindkraftverk när det blåser >8 m/s eftersom småkrypen normalt då blåst bort. Det finns dock en hel del variation mellan olika platser och olika arter. Den stora fladdermusen är exempelvis mer tolerant mot vind än de mindre arterna. (Naturvårdsverket, manus). Majoriteten av de fladdermöss som förolyckas av vindkraftverk dödas under hösten, ca 15 aug-10 okt (Naturvårdsverket, manus), då fladdermössen rör sig mer i landskapet eftersom de inte är knutna till boplatserna utan söker föda mer spritt i landskapet, rör sig till parningsplatser och flyttar till övervintringsplatser. Alla svenska fladdermusarter kan flytta höst-vår, men vissa arter är utpräglade flyttare som exempelvis stor fladdermus och trollfladdermus, vilka övervintrar söder om Östersjön. Flyttningen sker delvis på hög höjd, vilket delvis sammanfaller med höjden på vindkraftverkens rotorblad. Flygande småkryp kan förekomma på mycket hög höjd och fladdermössen jagar dem oavsett hur högt upp de är. Stor fladdermus har konstaterats jaga insekter på upp till 1200 meters höjd (Ahlén 2010). Det är därför inte möjligt att generellt minska eventuella konflikter med fladdermusförekomst genom att bygga högre verk. Risken för kollisioner varierar mellan olika fladdermusarter, beroende på att de har olika beteende och preferenser av biotoper. De arter som jagar i fria luftrummet löper större risk att kollidera, så kallade högriskarter, tabell 1 (Naturvårdsverket, manus). Vissa av högriskarterna är väldigt vanliga (nordisk fladdermus i större delen av Sverige och dvärgfladdermus i södra Sverige), medan flera av dem är mindre vanliga eller till och med rödlistade, tabell 1 (Gärdenfors 2010). Vindkraftsetableringar påverkar fladdermusfaunan inte bara genom kollisioner utan också genom att de förändrar livsmiljön för fladdermössen. Till exempel kan boplatser i form av hålträd eller födosöksområden som insektsrika lövmiljöer avverkas där vindkraftverken ska ställas upp eller där servicevägar anläggs. Storleken på det område fladdermöss rör sig över varierar mellan olika arter och hur landskapet ser ut (de Jong, 1995). Vissa arter som till exempel stor fladdermus kan ofta flyga betydligt längre än 10 km från boplatsen varje natt, medan nordisk fladdermus i vissa fall bara behöver röra sig några hundra meter från boplatsen. Vid bedömningar av fladdermuspåverkan av vindkraftsetableringar behöver man således beakta förekomster och livsmiljöer för fladdermöss över ett större område än själva projektområdet. Kunskapen om fladdermössens rörelsemönster och biotopval utanför reproduktionstiden och under flyttningen är idag begränsad. Man vet att fladdermössen är rörligare när de inte är knutna till boplatsen och kan då styras än mer av var det finns gott om föda just för tillfället. Förutom födorika områden vet man att fladdermöss särskilt under flyttningen följer ledlinjer i landskapet på ett liknande sätt som fåglar. Exempel på ledlinjer är kust- och strandlinjer, större vattendrag, större vägar, sammanhängande bryn och höjdryggar (Naturvårdsverket, manus). Det har gjorts försök att uppskatta risken för vindkraftsutbyggnad att påverka fladdermuspopulationer i Sverige (Naturvårdsverket, manus). Ett skäl till detta är att fladdermöss har en långsam reproduktion och kan teoretiskt vara sårbara även för ganska obetydlig tilläggsmortalitet (Eriksson 2009). Man konstaterar att det troligen finns en risk att i synnerhet högriskarternas populationer påverkas, men att osäkerheten är väldigt stor beroende på kunskapsbrist om framförallt konsekvenserna av vindkraftparker i barrskogsområden. 1 Fladdermöss dödas inte enbart av direkt kollision med rotorblad utan också av det tryckfall som uppstår intill rotorbladen, en slags dykarsjuka (Baerwald m fl 2008). Åtgärder för att minska påverkan på fladdermusfaunan I områden aktuella för vindkraftsetablering som hyser en värdefull fladdermusfauna kan man vidta vissa åtgärder för att minska påverkan på fladdermusfaunan. Den första åtgärden man bör vidta är att undvika att placera verk, vändplaner, servicevägar med mera vid värdefulla jakt- och boplatsmiljöer. Även efter vindkraftverkens uppförande finns åtgärder att vidta. Det faktum att fladdermöss främst förolyckas vid vindhastigheter under 4-8 m/s kan man stänga av verken under denna vindhastighet nattetid. Ofta har det räckt att stänga av vindkraftverken under hösten (ca 20 aug-10 okt) då de allra flesta olyckorna sker (Naturvårdsverket, manus). Det kan dock vid riklig förekomst av högriskarter vara aktuellt att stänga av verk under en längre period (juni-10 okt). För att anpassa avstängningstiden till lokala förhållanden bör avstängning av verk kombineras med ett kontrollprogram. Befintlig kunskap om fladdermusfaunan I Västernorrlands län är kunskapsläget om fladdermössen under reproduktionstiden relativt gott då över 200 lokaler har inventerats (Svensson och Kristoffersson 2006, 2007 och manus). I länet har nio arter observerats (tabell 1). Bland dessa märks fransfladdermusen som är listad som sårbar (VU) på rödlistan (Gärdenfors 2010) och känd från en lokal (en boplats) i södra Örnsköldsviks kommun. De vanligaste arterna är nordisk fladdermus och Brandts fladdermus, medan långörad fladdermus och vattenfladdermus är tämligen vanliga. Dessa arter är sannolikt betydligt ovanligare norr om Västernorrlands län. De övriga arterna har endast påträffats på en eller någon enstaka lokal och har i Västernorrlands län sina nordligaste kända förekomster i Sverige. Nationellt är arterna med undantag av trollfladdermusen vanliga eller tämligen vanliga. Trollfladdermusen togs bort från rödlistan 2010 eftersom den genom expansion från öster ökat i landet. De lokaler som inventerats har i regel besökts vid någon eller ett fåtal nätter. Inte i något fall har inventering genomförts under hösten, utan under reproduktionstiden. Även om Västernorrlands län är tämligen välinventerat är kunskapsunderlaget utanför reproduktionstid i stort sett obefintligt. TABELL 1: FÖRTECKNING ÖVER SVERIGES FLADDERMÖSS OCH DERAS STATUS PÅ RÖDLISTAN, I EU-DIREKTIV (BILAGA 2 I HABITATDIREKTIVET) OCH I RISKKLASSIFICERING VID VINDKRAFT SAMT DERAS KÄNDA FÖREKOMST I PROJEKTOMRÅDETS NÄRHET, BERÖRDA KOMMUNER, VÄSTERNORRLANDS LÄN. SE BILAGA 1 FÖR FÖRKLARING TILL RÖDLISTEKATEGORIERNA. *BARBASTELL ÄR MÖJLIGEN EN HÖGRISKART. KUNSKAPSLÄGET OM ARTENS KÄNSLIGHET FÖR VINDKRAFT ÄR ÄNNU DÅLIGT UTREDD. Art Rödlistad Barbastell EN X X* Bechsteins fladdermus CR X EU-art Högriskart Utredningsområdets närhet Sollefteå och Örnsköldviks kommun Västernorrlands län Brandts fladdermus X X X Dammfladdermus EN X Dvärgfladdermus X X Fransfladdermus VU X X Grå långörad fladdermus NE Gråskimlig fladdermus X X X Leislers fladdermus EN X Långörad fladdermus X X X Mustaschfladdermus Nordisk fladdermus X X X X Nymffladdermus NE X Pipistrell CR X Stor fladdermus X X Större musöra NE X Sydfladdermus EN X Trollfladdermus X X Vattenfladdermus X X X SUMMA antal arter 7 4 10 4 6 9 4

Fladdermusbiotoper i och vid projektområdet Fängsjön Projektområdet Fängsjön är kuperat, höglänt och dominerat av skog. Skogen är till stor del hårt brukad och tillgången på gamla träd och hålträd sannolikt begränsad. Värdefull barrskog finns lokalt i området och i anslutning till området inom Natura 2000-områden. Bland trädslagen dominerar gran och tall (inklusive contorta), men lövinslag finns spritt i området. Endast mycket lokalt överstiger lövandelen 30 %. Förekomsten av våtmarker är tämligen god och de flesta har förts till klass tre i våtmarksinventeringen. I området finns också skogsvägar och andra småvägar som kan fungera som lämpliga födosöks- och transportleder för fladdermöss, även för de som inte har någon boplats i projektområdet. Området saknar tydliga ledlinjer med möjligt undantag av Storsjöns strandlinje som går ganska nära projektområdets norra gräns. Överlag är området fattigt på lämpliga boplatsmiljöer, även om de vanligaste arterna säkert kan ha boplatser i området. Närmaste lämpliga miljöer för boplatser finns sannolikt i Grundtjärn som har både bebyggelse, odlingsmark och ett sjöutlopp med höga naturvärden (figur 2). Lämpliga boplatsmiljöer kan också finnas vid Omsjö och Tallnäset. Möjligen kan fladdermöss från dessa områden nyttja jaktmarker i projektområdet. Storsjöhöjden Projektområdet Storsjöhöjden består av två höjder som domineras av skog. Skogen är till stor del hårt brukad och tillgången på gamla träd och hålträd sannolikt begränsad. Bland trädslagen dominerar gran och tall (inklusive contorta), med visst lövinslag i nordvästra delen av projektområdet. Förekomsten av våtmarker är tämligen sparsam och de flesta har förts till klass tre i våtmarksinventeringen. I området finns endast ett fåtal småvägar som kan fungera som lämpliga födosöks- och transportleder för fladdermöss, även för de som inte har någon boplats i projektområdet. Området saknar tydliga ledlinjer, med kraftledningsgatan genom området som ett litet undantag. Överlag är området fattigt på lämpliga boplatsmiljöer, även om de vanligaste arterna kan ha boplatser i området. Närmsta lämpliga miljöer för boplatser finns sannolikt i Aspeå och Backsjön som ligger vid vatten, har inslag av odlingsmark och hyser bebyggelse (figur 3). Möjligen kan fladdermöss från dessa områden nyttja jaktmarker i projektområdet. FIGUR 2. PROJEKTOMRÅDET FÄNGSJÖN MED MARKERADE NATURVÄRDEN. LANTMÄTERIET FIGUR 3. PROJEKTOMRÅDET STORSJÖHÖJDEN MED MARKERADE NATURVÄRDEN. LANTMÄTERIET 5

Riskbedömning I Naturvårdsverkets riktlinjer (manus) tänker man sig att följa det förslag som Ingemar Ahlén (2008, 2010) har tagit fram. Det är en förenklad modell för planering och handläggning av ansökningar för uppförande av vindkraftverk. Vid lokalisering av nya vindkraftverk finns i riktlinjerna tre olika kategorier när det gäller risker för fladdermöss: Högrisklägen där man redan i förväg kan förutsäga oacceptabla effekter. Placering av vindkraftverk avråds eller godkänns inte och därför behövs inte heller någon inventering. Exempel på sådana platser kan vara nära uddar vid kusten eller större sjöar eller på markanta skogklädda höjder i öppna jordbruksområden. Osäkra lägen där man inte kan göra någon kvalificerad bedömning utifrån nuvarande kunskap. Här behövs en fältinventering eller åtminstone en uppföljning av effekterna efter eventuell byggnation, det vill säga ett kontrollprogram. I den här kategorin hamnar antagligen till att börja med de flesta ansökningar om etablering av vindkraftverk i barrskogsområden och nära kusten och kanske även ansökningar som rör utbyggnad till havs. Lågrisklägen där man bedömer att risken för kollisioner och påverkan på fladdermusbiotoper är minimal och där man kan tillåta eller rekommendera lokalisering direkt utan undersökningar i fält. Exempel på lågrisklägen är öppen jordbruksmark utan ledlinjer eller markerade höjder och större delen av fjällen. Med tanke på att projektområdena är belägna tämligen långt norrut, på relativt hög höjd och långt från havet kan man förvänta sig en artfattig fladdermusfauna. Den sparsamma förekomsten av lövmiljöer och jordbruksmark indikerar likaså en artfattig fladdermusfauna. Kunskapen om fladdermusfaunan i projektområdet och dess närhet är ganska dålig, men att döma av biotopsammansättningen är de arter som är rimliga att finna i områdena under reproduktionstid samma fyra som är funna på de närmast inventerade lokalerna (tabell 1). Om man tar god generell hänsyn till naturvärden som till exempel sparar lövområden och minimerar hydrologisk påverkan borde negativ inverkan på fladdermusfaunan under reproduktionstid bli försumbar. Vad gäller fladdermusfaunan under hösten är kunskapen om områdena och Norrland som helhet i stort sett obefintlig. I områdena är förekomsten av ledlinjer i landskapet inte högre än i omgivande landskap, men med tanke på att projektområdena skär av ca 15 kilometer av landskapet kan påverkan under sensommaren och hösten förekomma då fladdermössen då rör sig över långa sträckor i landskapet mellan födosöksområden, parningsområden och övervintringsplatser. Fladdermössen är generellt mer rörliga under denna period eftersom de inte längre är knutna till boplatser. Dessutom är antalet fladdermöss som högst under denna del av året, vilket också bidrar till att risken för kollisioner ökar. Det är också under denna period artdiversiteten förväntas vara som högst. Enligt Naturvårdsverkets rapport bedömer man ovanstående kategorier relevanta för hela Sverige och områdena som här utreds kvalificerar sig därmed till kategori 2, osäkert läge baserat på möjlig påverkan på i första hand flyttande fladdermöss. Bakgrunden till denna bedömning är förutom att den stämmer överens med Vindvals syntesrapport (Naturvårdsverket manus) också att den ligger i linje med Art- och habitatdirektivet. Intentionen med skyddet av fladdermöss enligt direktivet (liksom andra listade artgrupper) är att fladdermusarterna ska ha gynnsam bevarandestatus i Sverige. Definitionen på gynnsam bevarandestatus är enligt Naturvårdsverkets hemsida: uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö artens naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid det finns och sannolikt kommer att fortsätta att finnas en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer skall bibehållas på lång sikt. Eftersom dessa punkter i praktiken innebär att livsmiljöer ska bevaras inom arternas hela utbredningsområden så bör försiktighetsåtgärder vidtas även när en art som är sällsynt i Norrland, men vanlig i södra Sverige, förekommer i området på ett sätt som föranleder en bedömning om att området utgör viktig livsmiljö för arten. Teoretiskt skulle även de allra vanligaste arterna (nordisk fladdermus och Brandts fladdermus) kunna kräva motsvarande hänsyn, men det skulle kräva att man förväntar sig att en betydande del av livsmiljön eller populationen i Norrland försvinner. Detta är orealistiskt så länge det inte sker en genomgripande landskapsförändring längs större delen av norrland. Den bristande kunskapen om flyttande fladdermöss gör också att det kan vara relevant att åberopa försiktighetsprincipen i Miljöbalken. Det slutliga avgörandet om vilka åtgärder som eventuellt kan krävas och lagrum åberopas görs av Länsstyrelsen. Behov av fältinventering Syftet med fältinventering är att kunna avgöra om kategoriseringen ovan är rimlig eller om den ska ändras. Om kategoriseringen ändras till lågriskläge kan vindkraft etableras utan särskilt beaktande av fladdermöss, medan en kategorisering som inte kan utesluta att fladdermusfaunan utsätts för väsentliga risker medför att en vindkraftetablering, om den tillåts, kan behöva anpassas till exempel gällande antal verk, drifttid eller placering. En kartläggning av fladdermusfaunan görs normalt på tre nivåer: En skrivbordsstudie (som föreliggande studie) och eventuell rekognosering i fält dagtid kan göras för att baserat på biotopernas sammansättning och fördelning samt befintlig kunskap om fladdermusfaunan från trakten bedöma områdets potential att hysa olika arter. Kombinerad manuell och automatisk fältinventering av vilka arter som förekommer under reproduktionstiden (ca 1 juli-10 augusti). Avsikten med denna del av inventeringen är primärt att undersöka vilka arter som kan påverkas av de biotopförändringar som kan följa av en vindkraftexploatering och endast sekundärt vilka arter som kan förväntas förolyckas av vindkraftverken. Viktigaste syftet med denna inventering är att kartlägga regelbunden förekomst av hotade eller för regionen sällsynta arter. I andra hand ska förekomst av så kallade högriskarter undersökas. Kombinerad manuell och automatisk fältinventering av förekommande fladdermöss under sensommar och höst (eventuellt vår vid behov). Det är under denna period nästan alla vindkraftkollisioner med fladdermöss sker. Arterna som drabbas är nästan uteslutande högriskarterna eftersom de under flyttning och eventuellt under parning jagar och transporterar sig i höjd med vindkraftverkens rotorblad. Denna del av inventeringen är särskilt viktig i områden med ledlinjer i landskapet eller distinkta höjder. I synnerhet om det finns kända förekomster av rödlistade högriskarter i närheten. Samlad bedömning om behov av inventering under reproduktionstiden (punkt 2) Eftersom fladdermusfaunan i området förväntas vara artfattig och påverkan på fladdermusmiljöer liten, förutsatt att man tar god generell naturvårdshänsyn, bedöms en fältinventering under reproduktionstid inte nödvändig. Samlad bedömning om behov av inventering utanför reproduktionstiden (punkt 3) Inventeringar under sensommar eller höst rekommenderas i det här fallet med tanke på vindkraftsområdets storlek, antalet vindkraftverk, bristen på kunskap och att verken står på mer eller minde distinkta höjder samt att frekvensen av vindkraftdödade fladdermöss generellt kulminerar under denna period. Eftersom artdiversiteten förväntas vara som högst under sensommaren kan en inventering vid denna tid också indikera om det förekommer andra arter än de som förväntas. Rekommendationen är att inventera minst 5 nätter med kombinerad automatisk registrering (minst 5 autoboxar) och manuell inventering. Har man fler än 5 autoboxar kan antalet inventeringsnätter minskas, men bör ej understiga två nätter i respektive projektområde. Placering av autoboxar och utläggning av rutter och punkter för manuell inventering görs efter ytterligare förberedande studie och till sist efter fältrekognoseringen, men kan preliminärt följa dessa riktlinjer: Längs stränderna på sjöarna i projektområden och vissa vattendrags stränder, i synnerhet de som rinner mellan Storsjön och Habbersjön respektive Storsjön och Stugusjön I kraftledningsgatan genom projektområde Storsjöhöjden Minst två av de bymiljöer som vid fältbesök hyser de bästa fladdermusmiljöerna, även om de är belägna strax utanför projektområdena (till exempel Grundtjärn och Omsjö) Lövoområden Våtmarksmiljöer Strategiska punkter där brynmiljöer möts, till exempel skogvägskorsningar och där vägar korsar vattendrag eller tangerar stränder 6

Särskilt prioriterade platser för inventering är sådana där ovanstående kriterier sammanfaller med närhet till planerade vindkraftverk (när så är möjligt) Metodiken som ska användas är artkartering enligt kommande undersökningstyp från Naturvårdsverket (Ahlén manus). Lämplig tidpunkt för inventering av flyttande fladdermöss är i södra Sverige 15 augusti till åtminstone 20 september (Ahlén m fl 2007). Lämplig tidpunkt för norra Sverige är svårt att avgöra exakt eftersom kunskapsunderlag i stort sett saknas. Tills vidare används samma tidpunkter som för södra Sverige, men tyngdpunken bör ligga i början av perioden. Möjligt framtidsscenario Det är inte förväntat att fladdermusfaunan kring Fängsjön och Storsjöhöjden ska vara så rik att projektområdena bör klassas som ett högriskläge, utan att det istället klassas om till lågriskläge eller att det fortfarande är delvis osäkert läge. Om områdena bedöms som lågriskläge, vilket inte är osannolikt med tanke på att artrikedomen och fladdermusaktiviteten förväntas vara relativt låg, behöver inte fladdermössen tas i vidare beaktande. Är man på förhand beredd att dessutom vidta särskilda åtgärder för att vid behov göra områdena till lågrisklägen kan vindkraftetableringen komma till stånd. Med särskilda åtgärder avses till exempel flyttningar eller borttagande av vissa verk (före etablering) samt avstängning nattetid under flyttningstiden vid vindhastigheter under ca 6 m/s av alla eller vissa verk. Eventuellt i kombination med uppföljning av möjliga effekter på fladdermusfaunan i ett kontrollprogram. Ett kontrollprogram kan också användas för att utröna om särskilda åtgärder behöver vidtas efter det att vindkraftverken satts upp. Eventuella förslag på förändring av placeringar, avstängningar av verk, kontrollprogram med mera bör göras i samband med eller efter det att fältinventeringar är genomförda och analyserade. Vid bedömningen av riskklass bör man väga in förekomster av andra vindkraftsetableringar i dessa områdens närhet för att undvika effekter på landskapsnivå. Slutsatser Påverkan på fladdermusfaunan i projektområdena i föreliggande studie bedöms som osäker baserat på möjlig påverkan på i första hand fladdermöss under sensommaren-hösten med tanke på vindkraftsområdets storlek, antalet vindkraftverk, bristen på kunskap och att verken står på mer eller minde distinkta höjder samt att frekvensen av vindkraftdödade fladdermöss generellt kulminerar under denna period i enlighet med de preliminära riktlinjerna från Vindval. Påverkan under reproduktionstiden bedöms som försumbar om god generell naturvårdshänsyn kan tas, till exempel sparande av grova träd och hålträd. Fältinventering av fladdermöss under början av sensommaren-hösten under minst fyra nätter rekommenderas för att vidare bedöma eventuell påverkan på fladdermusfaunan. Påverkan även på fladdermusfaunan i projektområdena förväntas bli försumbar om man vid behov är beredd på att vidta särskilda åtgärder för att minska eventuell påverkan. Med särskilda åtgärder avses till exempel flyttningar eller borttagande av vissa planerade verk eller avstängning nattetid under sensommaren-hösten vid vindhastigheter under ca 6 m/s av alla eller vissa verk. Referenser Ahlén, I. 2006. Handlingsprogram för skydd av fladdermusfaunan. Åtaganden enligt det europeiska fladdermusavtalet EUROBATS. Naturvårdsverket Rapport 5546 Ahlén, I., Bach, L., Baagøe, H. och Pettersson, J. 2007. Fladdermöss och havsbaserade vindkraftverk studerade i södra Skandinavien. Naturvårdsverket Rapport 5748 Ahlén, I. 2008. Vindkraft ett hot för fåglar och fladdermöss? Biodiverse 1, 1-6. http://biodiverse.wordpress.com Ahlén, I. 2010. Vindkraft kräver hänsyn till fauna och känslig natur. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift nr 3, 2010, 22-27. Ahlén, I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. [The Bat fauna of Sweden. Present knowledge on distribution and status.] Fauna och Flora 106(2): 2 19 Ahlén, I. (manus). Undersökningstyp: Artkartering av fladdermöss. Artportalen. 2011. Baerwald, E.F., D Amours, G.H., Klug, B.J. & Barclay, R.M.R. (2008) Barotrauna is a significant cause of bat fatalities at wind turbines. Current Biology 18: 695-696. de Jong, J. & Ahlén, I. 1991. Factors affecting the distribution pattern of bats in Uppland, central Sweden. Holarctic Ecology 14: 92-96. de Jong, J. 1995. Habitat use and species richness of bats in a patchy landscape. Acta Theriologica 40: 237-248. Ekman, M. & de Jong, J. 1996. Local patterns of distribution and resource utilization of four bat species (Myotis brandtii, Eptesicus nilssonii, Plecotus auritus and Pipistrellus pipistrellus) in patchy and continuous environments. Eriksson. M O G. Fåglarna, däggdjuren och vindkraftverken. Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Rapport 2009:70. Gärdenfors, U. (ed.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010 The 2010 Red List of Swedish Species. Artdatabanken, SLU, Uppsala de Jong, J. 1995. Habitat use and species richness of bats in a patchy landscape. Acta Theriologica 40: 237-248. Naturvårdsverket. (manus). Vindkraftverkens påverkan på fåglar och fladdermöss Syntesrapport. Naturvårdsverket. 2009. Handbok för artskyddsförordningen. Del 1. Handbok 2009:2. Rodrigues, L., L. Bach, M.-J. Dubourg-Savage, J. Goodwin & C. Harbusch. 2008. Guidelines for consideration of bats in wind farm projects. EUROBATS Publication Series No. 3 (English version). UNEP/EUROBATS Secretariat, Bonn, Germany, 51 pp. Sundeberg. A. Undersökning av marktäcketyper och förekomster av fladdermusarterna Eptesicus Nilssonii, Myotis daubentonii, Myotis mystacinus/m. Brandtii och Plecotus auritus i Västernorrlands län. Självständigt arbete, 15 hp. Mittuniversitetet. Svensson, S A och Kristoffersson, L. 2006. Fladdermöss i Västernorrlands län 2006-2007. Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Meddelande 2006:5. Svensson, S A och Kristoffersson, L. (manus). Fladdermöss i Västernorrlands län. Örnsköldsviks kommun 2008. Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Svensson, S A och Kristoffersson, L. 2007. Fladdermöss i Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Meddelande 2007:16. 7

Bilaga 1. Rödlistekategorier RE Nationellt utdöd Regionally Extinct En art är Nationellt utdöd när det är ställt utom rimligt tvivel att den sista individen som är potentiellt kapabel till reproduktion inom regionen (landet) har dött eller försvunnet från regionen, eller ifall det var en tidigare regelbunden besökare, den sista individen har dött eller försvunnit från regionen. CR Akut hotad Critically Endangered En art är Akut hotad när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A E för Akut hotad och att den därmed bedöms löpa extremt hög risk att dö ut i vilt tillstånd. EN Starkt hotad Endangered En art är Starkt hotad när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A E för Starkt hotad och att den därmed bedöms löpa mycket hög risk att dö ut i vilt tillstånd. VU Sårbar Vulnerable En art är Sårbar när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A E för Sårbar och att den därmed bedöms löpa hög risk att dö ut i vilt tillstånd. NT Nära hotad Near Threatened En art förs till kategorin Nära hotad om den inte uppfyller något av kriterierna för vare sig Akut hotad, Starkt hotad eller Sårbar, men är nära att uppfylla kriterierna för någon av dessa kategorier nu eller i en nära framtid. DD Kunskapsbrist Data Deficient En art förs till kategorin Kunskapsbrist när det inte finns tillräckliga kunskaper att utifrån dess utbredning och/eller populationsstatus göra vare sig en direkt eller indirekt bedömning av dess risk att dö ut. NE Ej bedömd Not Evaluated En art har inte bedömts enligt rödlistekriterierna. Ofta beror detta på att artens status i landet är oklar. 8