ADHD etiska utmaningar Rapport 2015:2 från Statens medicinsk-etiska råd (Smer) Publicering den 16 december 2015
Statens medicinsk-etiska råd Rådgivande organ till regering och riksdag m.fl. Uppgift: att belysa medicinsk-etiska frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv Består av ordförande (1), politiskt tillsatta ledamöter (8) och sakkunniga (10) samt sekretariat (3) Publicerar rapporter, skrivelser och debattinlägg, ordnar konferenser och seminarier, omvärldsspanar, deltar i internationella nätverk m.m. Är förmedlande länk mellan vetenskapen, beslutsfattare och allmänheten
Smers ADHD-projekt Påbörjades februari 2014, Smers egna initiativ Arbetsgrupp: Sven-Olov Edvinsson, Ingemar Engström, Anders Åkesson, Barbro Westerholm och Elina Linna. Karin Wilbe Ramsay (sekr). Bakgrund: Stor ökning av ADHD, Det neuropsykiatriska paradigmskiftet Många diskussioner om ADHD Syfte: Identifiera och belysa etiska aspekter på ADHD
Arbetsmetoder En öppen konferens ADHD är vi på rätt väg? den 9 okt 2014 Ett dialogmöte med fokus på skolfrågor Ett dialogmöte med gymnasieungdomar Rådets egna diskussioner, myndighetsrapporter, vetenskaplig litteratur, bevakning av debatt m.m.
Förskrivning av adhd-läkemedel 1999-2014 Diagram från Mikael Hoffman, NEPI. Källor: Socialstyrelsens statistikdatabas för läkemedel http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/lakemedel Laegemiddelstyrelsen i Danmark http://www.medstat.dk Folkehelseinstitutet i Norge http://www.reseptregisteret.no
Förskrivning av metylfenidat (adhd-läkemedel) till pojkar och flickor 10-19 år 45 40 35 30 25 20 15 Pojkar 10-19 år, individer/1000 invånare Flickor 10-19 år, individer/1000 invånare 10 5 0 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Källa: Socialstyrelsens statistikdatabas
18 Förskrivning av metylfenidat (adhd-läkemedel) till barn och ungdomar respektive vuxna 16 14 12 10 8 Individer/1000 invånare, 0-19 år Individer/1000 invånare, 20-85+ år 6 4 2 0 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Källa: Socialstyrelsens statistikdatabas
Rådets överväganden och ställningstaganden Allmänt Diagnosen ADHD bör betraktas ur såväl ett medicinskt som ett psykosocialt perspektiv. Tveksamt att använda termen neuropsykiatri eftersom det antyder att biologiska mekanismer här spelar större roll än vid andra psykiatriska diagnoser.
Stora geografiska skillnader gällande diagnostik och behandling av ADHD 90,00 80,00 70,00 60,00 50,00 40,00 30,00 20,00 10,00 0,00 Pojkar 10-14 år, individer/1000 invånare Flickor 10-14 år, individer/1000 invånare Antalet pojkar och flickor (10 14 år) per 1 000 invånare som erhållit recept på metylfenidat under 2014, uppdelat på län. Källa: Socialstyrelsens statistikdatabas. Socialstyrelsens analys tyder på att de stora skillnaderna i läkemedelsförskrivning förklaras av skillnader i diagnostik (rapport 2015). Detta tyder på att både under- och överdiagnostik förekommer regionalt!
Etiska problem med både under- och överdiagnostik av ADHD Underdiagnostik - kan leda till uteblivna stöd- och behandlingsinsatser - uteblivna insatser innebär risk för misslyckande i skolan, problem med sociala relationer, arbetslöshet, kriminalitet, missbruk Överdiagnostik - kan leda till omotiverad förskrivning av ADHD-läkemedel (biverkningar, långtidseffekter okända) - diagnosen urvattnas, normalitetsbegreppet krymper - risk för att andra problem (psykosocial miljö eller annan psykiatrisk diagnos) förbises
Rådets överväganden och ställningstaganden Om utredning och diagnostik av ADHD Noggranna och allsidiga utredningar av hög kvalitet behövs för att ställa diagnosen ADHD. Multiprofessionellt team behövs där psykiatrisk, psykologisk, specialpedagogisk + eventuellt annan kompetens ingår. Den offentligt finansierade vården ska kunna erbjuda utredningar för ADHD inom ramen för vårdgarantin. Långa väntetider kan öppna upp för privata kliniker som erbjuder utredningar utanför den offentligt finansierade vården, vilket kan medföra problem
Rådets överväganden och ställningstaganden Om behandlingsinsatser vid ADHD Viktigt att läkemedelsbehandling inte blir den enda åtgärden som sätts in vid ADHD utan att också icke-farmakologiska insatser. Erbjudande om läkemedelsbehandling bör alltid ske med beaktande av symtomens svårighetsgrad och med lyhördhet för att andra åtgärder kan passa bättre. Läkemedelsanvändning vid ADHD bör följas upp noggrant med tanke på risken för biverkningar och den osäkerhet som finns kring långtidseffekter. Alla patienter med ADHD bör tillfrågas om deltagande i kvalitetsregistret BUSA oavsett var utredningen skett. Särskilt vid läkemedelsbehandling av barn och ungdomar bör man vara vaksam på hur behandlingen upplevs av barnet.
Rådets överväganden och ställningstaganden Om behandlingsinsatser vid ADHD, forts. Läkemedelsstatistiken gällande ADHD-medel bör följas noggrant. De stora variationerna bör analyseras närmare av ansvariga myndigheter och sjukvårdens huvudmän. Mer forskning och utveckling behövs också kring icke-farmakologiska behandlingsmetoder, exempelvis pedagogiska metoder.
Rådets överväganden och ställningstaganden ADHD hos barn och i skolmiljön Ur etisk synvinkel är det oacceptabelt om ADHD-diagnoser används som medel för att skaffa tillräckliga resurser i skolan. Skolinspektionen bör få i uppdrag att granska om skollagen följs i detta avseende. Det finns en risk att dagens målstyrda skolsystem inte ger utrymme för de naturliga variationer i kognitiv förmåga som finns bland barn och ungdomar. Det bör uppmärksammas att skolmiljön kan spela stor roll för hur en individs ADHD-symtom kommer till uttryck. Det är viktigt att skilja på skolans och sjukvårdens ansvarsområden när det gäller utredning av pedagogiskt stöd respektive medicinsk utredning och diagnosställning.
Rådets överväganden och ställningstaganden Individen och samhället Det finns anledning att vara vaksam på en eventuell medikalisering av ADHD-relaterade problem, exempelvis genom att diagnoskriterierna utvidgas eller tolkas bredare. Det kan bidra till att normalitetsbegreppet krymper.