KOLBÄCKSÅN Kolbäcksåns vattenförbund

KOLBÄCKSÅN 11 Kolbäcksåns vattenförbund

Uppdragsgivare: Kontaktperson: Kolbäcksåns vattenförbund Carina Rosendal, Surahammars kommun Tel: - 39 7 E-post: carina.rosendal@surahammar.se Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning: Kontaktperson: ALcontrol AB Elisabet Hilding Susanne Holmström Elisabet Hilding Elisabet Hilding Tel: 13-9 3 E-post: elisabet.hilding@alcontrol.se Omslagsfoto: Strömsholm, provpunkt 1. (Foto: Reijo Nygård, ALcontrol AB) Tryckt: 1--8

INNEHÅLL SAMMANFATTNING...1 INLEDNING... Rapportens utformning... Avrinningsområdet... Undersökningar 11...7 Föroreningsbelastande verksamheter...7 RESULTAT...8 Lufttemperatur och nederbörd...8 Vattenföring...9 Alkalinitet och ph...1 Vattenfärg och suspenderade ämnen (slamhalt)...11 Organiska ämnen och syretillstånd...11 Kvävetillstånd...1 Fosfortillstånd...13 Transporter av kväve, fosfor och organiskt material...1 Arealspecifik förlust...1 Siktdjup, klorofyll och kvot av kväve-fosfor...1 Metaller i vatten...1 Metalltransporter...18 Metaller, kväve och fosfor i sediment...18 Växtplankton...1 Påväxt-/kiselalger...3 Badvattenkvalitet... REFERENSER... BILAGA 1 METODIK.. 9 BILAGA ANALYSRESULTAT VATTENKEMI OCH SEDIMENT 3 BILAGA 3 FLERÅRSDIAGRAM -11 87 BILAGA PUNKTUTSLÄPP, ÄMNESTRANSPORT, FLÖDEN OCH AREALSP. FÖRLUSTER 13 BILAGA VÄXTPLANKTONUNDERSÖKNING.... 11 BILAGA PÅVÄXT-/KISELALGUNDERSÖKNING.. 19 BILAGA 7 - BOTTENFAUNAUNDERSÖKNING..

Kolbäcksån 11 Sammanfattning SAMMANFATTNING Väder och vattenföring Årsmedeltemperaturen i området (,9 C) var två grader varmare än normalt (3,9 C) år 11. Årsnederbörden var 87 mm, vilket var något större än normalt (731 mm). Vattenföringen vid Strömsholm ( m 3 /s) var något under den normala (3 m 3 /s). Vattenkemi Motståndskraften mot försurning var svag i Pellabäcken och god eller mycket god i övriga avrinningsområdet år 11. Alla rinnande vatten och sjöar hade nära neutrala ph-värden utom Pellabäcken (på gränsen mellan måttligt och svagt surt) och Bysjön (svagt surt), belägna i områden som inte kalkas. Även bottenfaunans sammansättning i Bysjön visade på en svag surhetspåverkan. Halten organiskt material var hög och vattenfärgen stark i Pellabäcken i avrinningsområdets övre del som har större andel skogsmark medan slamhalten var högst i områdets nedre, jordbrukspåverkade delar. Även sjön Trätten, långt upp i avrinningsområdet, hade höga halter organiskt material. I övriga sjöar och vattendrag var färgen måttlig till betydlig och generellt förekom måttligt höga halter organiskt material. Flertalet sjöar var måttligt syrerika till syrerika. Bysjön och Södra Barken bedömdes ha svagt syretillstånd. Stora Aspen var syrefri i augusti vilket medförde förhöjda halter av fosfor, järn och mangan i sjöns bottenvatten. Även bottenfaunan i Stora Aspen indikerade åtminstone tidvis låga syrehalter i djuphålans bottenvatten. Siktdjupet var litet till måttligt och klorofyllhalterna generellt låga i sjöarna. Hög till mycket hög klorofyllhalt förekom dock i Östersjön och Trätten där även växtplanktonundersökningen visade på de största biomassorna. God eller hög status avseende siktdjup och klorofyll förekom i flertalet sjöar. Saxen, Stora Aspen, Trätten och Östersjön hade dock måttlig status avseende siktdjup varav sistnämnda tre inte uppnådde god status med avseende på klorofyll (Tabell 1). Tabell 1. Klassning av näringsstatus vid de undersökta provplatserna med utgångspunkt från fosfor, siktdjup och klorofyll. Klassningen baseras på vattenkemiska data från 9-11. H=Hög, G=God, M=Måttlig, O=Otillfredsställande och D=Dålig status Provtagningspunkt Fosfor Siktdjup Klorofyll Pellabäcken H Bysjön y H G H Saxen y G M H Saxens utlopp H Väsman y H G H Ludvika H Ö Hillen y H H H Haggen y H H H Morgårdshammar H N Barken y H G H S Barken y H G G Semla H Västanfors H St Aspen y H M ej G Trätten y G M ej G Ängelsberg G Åmänningen y H G G Virsbo H Östersjön y G M ej G Trångfors M Strömsholm M 1

Kolbäcksån 11 Sammanfattning Näringsämnena ökade nedströms i avrinningsområdet. Generellt förekom måttligt höga kvävehalter (Figur ) och låga till måttligt höga fosforhalter (Figur 1). Tidvis förhöjda närsalthalter förekom vid Västanfors, Stora Aspen och Strömsholm som inte kan uteslutas orsakats av utsläpp från industri, hushåll och/eller avloppsreningsverk. Statusen med avseende på näringsämnen bedömt utifrån fosforhalter, siktdjup och klorofyll redovisas i Tabell 1. Trångfors och Strömsholm uppnådde inte god status med avseende på fosfor. Transporter och arealspecifika förluster Kolbäcksån bidrog bland annat med cirka 89 ton organiska ämnen, ton fosfor och 18 ton kväve till Mälaren år 11. De arealspecifika förlusterna av kväve och fosfor för hela avrinningsområdet bedömdes som måttligt höga. Metaller i vatten och metalltransporter Metallbelastningen år 11 var mindre än medelvärdet för närmast föregående treårsperiod. Saxen bidrar med de största mängderna zink och kadmium medan koppar, bly, krom, nickel och kobolt gradvis ökade i nedströms riktning i Kolbäcksån. I Saxens utlopp uppmättes höga halter av koppar och kadmium och mycket höga halter av zink och bly år 11. Bottenfaunan i Saxen indikerade någon slags störning i sjön vilken inte kan uteslutas bero på metallpåverkan. I övrigt bedömdes tungmetallerna förekomma i mycket låga till måttligt höga halter i Kolbäcksåns avrinningsområde. Halterna i filtrerade prov från Ludvika, Virsbo och Strömsholm underskred miljökvalitetsnormerna för kadmium, bly och nickel, samt gränsvärdena för krom och koppar, men överskred gränsvärdet för zink. Metaller och näringsämnen i sediment Saxens ytsediment visade på mycket stor förorening av koppar, zink, kadmium, bly och krom, där den största källan är slaggrester efter den nedlagda sulfidmalmgruvan. Stora Aspen som påverkas av avloppsreningsverk och industrier visade på stor förorening av krom i sedimentet. Hög halt kadmium och mycket höga halter av koppar, zink, bly och krom uppmättes i Saxens ytsediment. Kromhalterna bedömdes som höga i sediment från Norra Barkens mer nordliga provplats, Stora Aspen, Åmänningen och Virsbosjön. Höga zinkhalter förekom i Väsman, Norra och Södra Barken, Stora Aspen och Åmänningen. Nickelhalterna var höga i Stora Aspen, Åmänningen och Östersjön. Naturvårdsverkets effektbaserade gränsvärden överskreds för krom i Saxen, Norra Barken och Stora Aspen, och för zink i Saxen, Väsman, Övre Hillen, Norra och Södra Barken, Stora Aspen, Åmänningen, Virsbosjön och Östersjön. Kobolt uppmättes i halter över riktvärdet för mindre känslig markanvändning i Stora Aspen. Näringsämneshalterna var i allmänhet låga i ytsedimenten. Medelhöga fosforhalter i Övre Hillen och Snyten samt hög halt i Norra Barkens mer nordliga provplats hörde dock till undantagen. Växtplankton Klassificeringen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder gav hög status till sex av sjöarna i den övre delen av avrinningsområdet år 11. Dessa var Haggen, Norra Barken, Väsman, Bysjön, Södra Barken och Övre Hillen. Södra Barken och Övre Hillen fick dock god status i expertbedömningen eftersom både totalbiomassan och det trofiska indexet visade på det. Saxen fick god status både enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder och i expertbedömningen. Sjön hade dock mycket lågt artantal och var den enda sjön i undersökningen som klassas som sur. Trätten och Östersjön fick god status enligt Naturvårdsverkets metod, men sänktes i expertbedömningen till måttlig status eftersom både TPI och totalbiomassa gav sämre status än god. Stora Aspen och Åmänningen hade en större andel cyanobakterier än de övriga sjöarna och fick måttlig status både enligt Naturvårdsverkets metod och i expertbedömningen (Tabell ).

Kolbäcksån 11 Sammanfattning Tabell. Klassificering av näringsstatus enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder samt expertbedömning med hjälp av växtplankton i Kolbäcksåns sjöar augusti 11 Lokal NV:s Expertmetod bedömning Haggen Hög Hög Norra Barken Hög Hög Väsman Hög Hög Bysjön Hög Hög Södra Barken Hög God Övre Hillen Hög God Trätten God Måttlig Saxen God God Östersjön God Måttlig Stora Aspen Måttlig Måttlig Åmänningen Måttlig Måttlig Påväxt Statusklassningen med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening visade på hög status vid Trångfors och måttlig status vid Strömsholm. Båda lokaler visade alkaliska förhållanden. Bottenfauna Statusklassningen av sjöarna i Kolbäcksåns avrinningsområde med avseende på bottenfaunan visade på generellt god till hög status på de flesta stationer. Till undantagen hörde Saxen, Bysjön, Stora Aspen, Trätten och Östersjön, där bottenfaunan bedömdes vara påverkad av surhet, eutrofiering och/eller miljögifter. Badvattenkvalitet Badvattenkvaliteten vid förekommande EU-badplatser längs Kolbäcksån var bra vid Skuthamn i Väsman och utmärkt vid Jägarnäs i Haggen år 11. 3

Kolbäcksån 11 Sammanfattning Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Figur 1. Årsmedelhalter av totalfosfor i Kolbäcksåns avrinningsområde år 11. Grundkarta har tillhandahållits av länsstyrelsen i Västmanlands län. SMHI, Lantmäteriet Dnr: 1-/188.

Kolbäcksån 11 Sammanfattning Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Figur. Årsmedelhalter av totalkväve i Kolbäcksåns avrinningsområde år 11. Grundkarta har tillhandahållits av länsstyrelsen i Västmanlands län. SMHI, Lantmäteriet Dnr: 1-/188.

Kolbäcksån 11 Inledning INLEDNING På uppdrag av Kolbäcksåns Vattenförbund för samordnad kontroll av Kolbäcksån utför ALcontrol AB recipientkontrollen i Kolbäcksåns avrinningsområde sedan 11. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultat för år 11. Rapportens utformning I rapportens huvuddel presenteras resultaten för 11 kortfattat. För mer ingående presentation av resultat hänvisas till bilaga inom varje resultatdel. Även metodik, artlistor och lokalbeskrivningar är placerade i respektive bilagor. Avrinningsområdet Kolbäcksån karakteriseras av ett huvudflöde som passeras genom många små och medelstora sjöar. Huvudfåran är 18 mil lång och rinner bland annat genom Ludvika, Smedjebacken, Fagersta, Surahammar och Hallstahammar. Kolbäcksån rinner upp i södra Dalarna och mynnar i viken Freden i Mälaren. Avrinningsområdet är 3 118 km² (SCB ) och domineras av skog (Figur 3). I den nedre delen av området finns det dock förhållandevis mycket jordbruksmark. Avrinningsområdet har störst andel skogsmark längst norrut. Skogsmark dominerar ner till norr om Hallstahammar. Norr om Hallstahammar har skogsmarken även inslag av områden med mossar. Längs med Kolsbäcksån löper en rullstensås (Strömsholmsåsen). Det är i huvudsak i Kolbäcksåns dalgång som jordbruk, kommunikationer och samhällen koncentreras. Avrinningsområdets södra delar utgörs av ett lågt, bördigt slättlandskap sammanhörande med Mälardalen (Länsstyrelsen ). Vatten (9 %) Åker ( %) Bete (1 %) Skog (7 %) Övrigt (1 %) Figur 3. Markanvändning i Kolbäcksåns avrinningsområde (SCB ).

Kolbäcksån 11 Inledning Undersökningar 11 Undersökningarna har utförts i enlighet med ett nytt kontrollprogram fastställt den november 1. Programmet omfattade fysikaliska och kemiska vattenundersökningar, analyser av metaller i vatten samt undersökningar av sediment, växtplankton, påväxt-/kiselalger och bottenfauna år 11 (Tabell 1- i Bilaga 1). Provtagning av vatten, metaller i vatten, sediment, bottenfauna, påväxt-/kiselalger och växtplankton utfördes av Björn Thiberg, Magnus Bergström och Reijo Nygård, samtliga godkända provtagare från ALcontrol AB. Utvärdering av vatten- och sedimentkemi utfördes av Susanne Holmström, ALcontrol. Växtplankton artbestämdes och utvärderades av Ingrid Hårding, Annika Liungman och Iréne Sundberg, Medins Biologi AB. Påväxtalger analyserades och utvärderades av Iréne Sundberg, Medins Biologi AB. Artbestämning av bottenfauna utfördes av Anders Boström, Anna Henricsson och Per- Anders Nilsson, Medins Biologi AB och utvärderingen av Martin Liungman, Medins Biologi AB. Föroreningsbelastande verksamheter Sedan flera hundra år tillbaka har Kolbäcksåns vattensystem belastats med metaller från bland annat gruvhantering och metallindustri. Järnhanteringen var under lång tid dominerande. De flesta hammare och hyttor lades ned i början av 19-talet och ersattes i många fall av andra, ofta metallbearbetande, industrier. Detta är orsaken till den höga belastningen av metaller i vatten och sediment i Kolbäcksån. Sedan 197-talet har förhållandena gradvis förbättrats men höga föroreningshalter kan fortfarande uppmätas i Kolbäcksåns vattensystem. De höga metalltransporterna i ån beror troligen på att omgivande mark läcker metaller. I övrigt har sten-, trä-, livsmedels- och kemisk-teknisk industri förekommit längs ån (Länsstyrelsen ). De övre delarna av Kolbäcksån har en låg närsaltbelastning från ett lågintensivt jordbruk samt från skogsmark. De övre områdena är emellertid försurningskänsliga och eventuella metalluttransporter från området får därför anses vara ett resultat av en mer diffus påverkan av mänskliga aktiviteter jämfört med områden med industriell verksamhet och gruvdrift. Kolbäcksån är recipient för ett flertal kommunala avloppsreningsverk, industrianläggningar samt ett antal deponier där miljöfarlig verksamhet bedrivs. Det finns även nedlagda deponier längs sträckan. I Bilaga finns olika föroreningsbelastande verksamheters storlek, utsläppsmängder och deras recipient inom Kolbäcksåns avrinningsområde redovisade. 7

Kolbäcksån 11 Resultat RESULTAT Figur. Vattnets kretslopp. Lufttemperatur och nederbörd Kolbäcksån ingår i vattnets kretslopp (Figur ). I kretsloppet kommer vatten från atmosfären till marken som nederbörd. Vattnet flödar sedan vidare via vattendrag till havet. Från havet och andra ytor avdunstar vatten till atmosfären för att sedan åter falla ned som nederbörd. En del vatten magasineras i form av snö, is, grundvatten, ytvatten eller markvatten. Två grader varmare än normalt Vid SMHI:s meteorologiska station i Ställdalen, strax norr om Kopparberg, var årsmedeltemperaturen,9 C. Detta var två grader varmare än normalt (d.v.s. medeltemperaturen 191-199: 3,9 C). Förutom en dryg grad under den normala i februari var alla månaders temperaturer över de normala. Mest avvek april följt av november och december (cirka - C, Figur ). Lufttemp. ( C) 1 1 - -1 11 1-9 J F M A M J J A S O N D Figur. Månadsmedeltemperaturer år 11 vid SMHI:s klimatstation i Ställdalen i jämförelse med medelvärden för perioden 191-199. 8

Kolbäcksån 11 Resultat Årsnederbörden var något över den normala Årsnederbörden vid SMHI:s meteorologiska station i Ställdalen var 87 mm år 11, vilket är cirka % mer än normalt (731). De flesta månader hade nederbörd över den normala. Av dessa avvek maj, juni, augusti, september och december mest (-8 %). Mars, april, juli och november var torrare än normalt (Figur ). Nederbörd (mm) 1 1 11 1-9 Vattenföring Flödet vid de stationer där transporter beräknas med hjälp av S-HYPE-, vattenföringsstationer samt flödesmätningar vid kraftverk redovisas tillsammans med beräknad vattenföring vid övriga provtagningsstationer i Bilaga. J F M A M J J A S O N D Figur. Månadsnederbörd vid SMHI:s klimatstation i Ställdalen år 11 i jämförelse med medelvärden för perioden 191-199. Flödet i Kolbäcksån regleras vid flera kraftverksstationer, men påverkas även av nederbörd och temperatur. I april blev det en distinkt vårflod med stor vattenföring när snö och is smälte i avrinningsområdet (Figur 7). Under sommaren, när avdunstning och växtupptag av vatten är stort, var flödet lägre. I december ökade vattenföringen till följd av stor nederbörd och milt väder. Vattenföringen i Kolbäcksån vid Strömsholm var m 3 /s år 11, vilket är mindre än medelflödet 3 m 3 /s (SCB ). Vattenföring (m 3 /s) Kolbäcksån vid Strömsholm Dygnsmedelvattenföring 11 8 1-jan 1-feb 1-mar 1-apr 1-maj 1-jun 1-jul 1-aug 1-sep 1-okt 1-nov 1-dec Figur 7. Dygnsmedelvattenföringen år 11 i Kolbäcksån vid Strömsholm (station 1). (Flödet har arealkorrigerats mot flödet vid Ramnäs kraftverk.) 9

Kolbäcksån 11 Resultat Alkalinitet och ph Samtliga fysikaliska och kemiska resultat redovisas i Bilaga. I Bilaga 3 finns flerårsdiagram för vattenkemiska resultat för de senaste sex åren. Surstötar under vårfloden i Pellabäcken och Saxens utlopp Motståndskraften mot försurning (buffertkapaciteten mätt som alkalinitet) var som medianvärde generellt god till mycket god i avrinningsområdet år 11. Undantaget var svag buffertkapacitet i Pellabäcken. Nära neutrala ph-värden (som medianvärde) förekom vid alla provplatser utom i Pellabäcken (på gränsen mellan måttligt och svagt surt) och i Bysjön (svagt surt). I sjöarna och vattendragen förekom generellt årslägsta ph-värden och alkalinitet som var normala eller högre än normalt jämfört med medelvärdet för den senaste sexårsperioden. Undantaget var lägre värden för ph i Pellabäcken och alkalinitet i Saxens utlopp och vid Strömsholm (Figur 8). Dessa värden uppmättes i april och motsvarade mycket svag bufferkapacitet (<,1 mekv/l) och mycket surt vatten (ph-värde,) i Pellabäcken, och mycket svag buffertkapacitet (, mekv/l) med surt vatten (ph-värde,1) i Saxens utlopp (Figur 8). Under ph-värde, finns risk för biologiska skador. Pellabäcken, Bysjön och Saxens utlopp har ofta lägre phvärden än övriga delar av avrinningsområdet då de är belägna i områden som inte kalkas (Sonesten m. fl. ). Avrinningsområdets lägsta ph-värden uppmättes i allmänhet i mars-april som en följd av ökad vattenföring vid snösmältningen. Nederbörden är sur och vid stor nederbörd och/eller snösmältning hinner inte vattnet buffras och sjöarnas och vattendragens motståndskraft mot försurning (alkalinitet) minskar till så låga nivåer att ph-värdet börjar minska. 7, 7, ph,,,,,, Pellabäcken Bysjön y Bysjön b Saxen y Saxen b Saxens utlopp Väsman y Väsman b Ludvika Ö Hillen y Ö Hillen b Haggen y Haggen b Morgårdshammar N Barken y N Barken b S Barken y S Barken b Semla Västanfors St Aspen y St Aspen b Trätten y Trätten b Ängelsberg Åmänningen y Åmänningen b Virsbo Östersjön y Östersjön b Trångfors Strömsholm Figur 8. Årslägsta ph-värden (staplar) i samtliga stationer i recipientkontrollen i Kolbäcksån år 11. När ph-värdet minskar under (den heldragna linjen) finns risk för biologiska skador. Årslägsta värden jämförs med "normala" värden närmast föregående sexårsperiod (medelvärden av årslägsta värden - horisiontella streck, samt högsta respektive lägsta årslägsta värde - vertikala streck). Mörka (blå) staplar avser bottenvatten i sjöar. 1

Kolbäcksån 11 Resultat Vattenfärg och suspenderade ämnen (slamhalt) Vattnets färg är ett mått på mängden löst organiskt material i vattnet, exempelvis humusämnen, samt metallerna järn och mangan. Suspenderade ämnen, eller slamhalt, är ett mått på uppslammade partiklar i vattnet som kan vara av organiskt eller oorganiskt ursprung. Oorganiska partiklar består främst av finare jordpartiklar, som lera. Sjöar fungerar som renings- och klarningsbassänger genom att partiklar och humusämnen i vattnet sjunker till botten. Samtliga analysresultat för 11 finns i Bilaga och flerårsdiagram i Bilaga 3. Starkast vattenfärg längst upp, samt högst slamhalter längst ner, i avrinningsområdet Vattnet var mest färgat i Pellabäcken i avrinningsområdets övre del, medan slamhalten var högst i de nedre jordbrukspåverkade delarna vid Trångfors och Strömsholm. Starkt färgat vatten förekom vid Pellabäcken medan övriga provplatser hade måttligt till betydligt färgat vatten. Den högre vattenfärgen i de övre delarna av avrinningsområdet beror på större andel skogs- och myrmark som bidrar med humusämnen. Slamhalten var i medel låg till måttligt hög i vattendragen under året. Organiska ämnen (TOC) och syretillstånd Generellt måttligt höga halter organiskt material Höga halter organiskt material (TOC) kan leda till dåliga syreförhållanden om nedbrytningsaktiviteten är hög och syresättningen av vattnet är låg. Halten av organiskt material (TOC) bedömdes som låg i Saxen. Höga halter förekom i Pellabäcken som ligger i avrinningsområdets övre del och därmed är mer skogsmarkspåverkat. Även i sjön Trätten, belägen långt upp i det delavrinningsområde som består av ett sidoflöde till Kolbäcksåns huvudflöde, förekom höga halter organiskt material. I övriga sjöar och vattendrag var halterna av organiskt material måttligt höga (Figur 9). TOC (mg/l) 1 1 Pellabäcken Bysjön y Bysjön b Saxen y Saxen b Saxens utlopp Väsman y Väsman b Ludvika Ö Hillen y Ö Hillen b Haggen y Haggen b Morgårdshammar N Barken y N Barken b S Barken y S Barken b Semla Västanfors St Aspen y St Aspen b Trätten y Trätten b Ängelsberg Åmänningen y Åmänningen b Virsbo Östersjön y Östersjön b Trångfors Strömsholm Figur 9. Årsmedelhalter (staplar) av organiska ämnen (TOC; staplar) i samtliga stationer i Kolbäcksåns avrinningsområde år 11. Ljusa staplar avser ytvatten (y) samt mörka (blåa) staplar bottenvatten (b). Heldragna linjer markerar gräns mellan måttlig hög, hög och mycket hög halt. Årsmedelhalter jämförs med normala värden, d.v.s. medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast föregående sexårsperiod. 11

Kolbäcksån 11 Resultat Årsmedelhalterna av organiskt material (TOC) var i allmänhet i nivå med medelvärdet för den närmast föregående sexårsperioden (Figur 9). Undantaget var ökad halt i Stora Aspens yta samt minskade halter i Saxens yta och utlopp och i Trättens yta. Syrefritt i Stora Aspen I flertalet sjöar rådde syrerikt tillstånd. Svagt syretillstånd uppmättes i Bysjön och Södra Barkens bottenvatten medan det var måttligt syrerikt i Haggen och Norra Barken. Stora Aspen var syrefri från 9, meters djup ner till botten (1 meter) i augusti. Samtidigt var halterna av fosfor, järn och mangan förhöjda i sjöns bottenvatten jämfört med ytvattnet vilket kan kopplas till de dåliga syreförhållandena. Dessa ämnen tenderar att släppa från sediment vid syrebrist varpå halterna stiger i vattenmassan. Kvävetillstånd Generellt måttligt höga kvävehalter I allmänhet var årsmedelhalterna av kväve måttligt höga i avrinningsområdets övre halva och ökade till höga i den nedre, mer jordbrukspåverkade delen av avrinningsområdet (Figur, sidan ). Kväve tillförs bland annat även från avloppsreningsverk, industrier och enskilda avlopp. Generellt förekom normala årsmedelkvävehalter (medelvärde för närmast föregående sexårsperiod) i avrinningsområdet. Undantaget var högre värden än normalt i Kolbäcksån vid Västanfors, Ängelsberg och Strömsholm samt i sjöarna Trätten och i Stora Aspens bottenvatten (Figur 1). 3 Totalkväve (µg/l) 1 1 Pellabäcken Bysjön y Bysjön b Saxen y Saxen b Saxens utlopp Väsman y Väsman b Ludvika Ö Hillen y Ö Hillen b Haggen y Haggen b Morgårdshammar N Barken y N Barken b S Barken y S Barken b Semla Västanfors St Aspen y St Aspen b Trätten y Trätten b Ängelsberg Åmänningen y Åmänningen b Virsbo Östersjön y Östersjön b Trångfors Strömsholm Figur 1. Årsmedelhalter av kväve (staplar; µg/l) i provpunkter i Kolbäcksåns avrinningsområde år 11. Ljusa staplar avser ytvatten (y) samt mörka (blåa) staplar bottenvatten (b). Horisontella linjer markerar gräns mellan måttligt hög, hög och mycket hög halt. Årsmedelvärden jämförs med normala värden, d.v.s. medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast föregående sexårsperiod. 1

Kolbäcksån 11 Resultat Förhöjd ammoniumkvävehalt i Stora Aspen i februari Mycket höga kvävehalter uppmättes vid Strömsholm i mars (1 µg/l), Västanfors i juli ( µg/l) samt i Stora Aspens bottenvatten i februari ( µg/l). Kvävet förelåg till större delen som ammoniumkväve (33 µg/l) i Stora Aspen och indikerade, tillsammans med bland annat förhöjda värden av alkalinitet, konduktivitet och fosfor inlagring av avloppsvatten vid botten. Många fiskarter och andra vattenlevande organismer är känsliga för höga halter av ammonium beroende på att gifteffekter kan förekomma. Kolbäcksån vid Västanfors och nedströms liggande Stora Aspen tar emot mycket kväve från industri och hushåll i Fagersta och Västanfors (Bilaga ). Även uppströms Strömsholm sker belastning av renat avloppsvatten från Mölntorp avloppsreningsverk. Årsmedelhalterna av ammoniumkväve bedömdes som låga vid Strömsholm och Övre Hillen, måttligt hög vid Trätten samt som mycket låga vid övriga provplatser. Fosfortillstånd Generellt låga till måttligt höga fosforhalter Precis som för kväve ökade fosforhalterna i den nedre delen av avrinningsområdet (Figur 1, sidan ). Halterna var låga till måttligt höga och ökade till höga strax innan utloppet i Mälaren, vid Strömsholm (Figur 11). Bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7) gav god till hög näringsstatus i flertalet vattendrag (beräknat på treårsmedelvärde för perioden 9-11, Tabell 1, sidan 1). Längst ner i Kolbäcksån vid Trångfors och Strömsholm bedömdes emellertid näringsstatusen som måttlig. Årsmedelfosforhalterna var generellt normala (medelvärde för närmast föregående sexårsperiod) eller mindre än de normala i avrinningsområdet. Vid några provplatser, främst Pellabäcken, Norra och Södra Barkens bottenvatten samt vid Strömsholm, förekom högre årsmedelhalter än normalt (Figur 11). Totalfosfor (µg/l) 3 1 Pellabäcken Bysjön y Bysjön b Saxen y Saxen b Saxens utlopp Väsman y Väsman b Ludvika Ö Hillen y Ö Hillen b Haggen y Haggen b Morgårdshammar N Barken y N Barken b S Barken y S Barken b Semla Västanfors St Aspen y St Aspen b Trätten y Trätten b Ängelsberg Åmänningen y Åmänningen b Virsbo Östersjön y Östersjön b Trångfors Strömsholm Figur 11. Årsmedelhalter av fosfor (staplar; µg/l) i provpunkter i Kolbäcksåns avrinningsområde år 11. Ljusa staplar avser ytvatten (y) samt mörka (blåa) staplar bottenvatten (b). Horisontella linjer markerar gräns mellan måttligt hög, hög och mycket hög halt. Årsmedelvärden jämförs med normala värden, d.v.s. medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast föregående sexårsperiod. 13

Kolbäcksån 11 Resultat Som tidigare nämnts förekom förhöjd fosforhalt i Stora Aspens bottenvatten i samband med mycket dåliga syreförhållanden under vintern. Det förekom även mycket höga fosforhalter i Kolbäcksån vid Strömsholm i mars och december. Transporter av kväve, fosfor och organiskt material Samtliga ämnestransporter finns redovisade månads- och årsvis i Bilaga. Den totala belastningen på Mälaren från Kolbäcksån var 89 ton organiskt material, 18 ton kväve och ton fosfor (Figur 1). För näringsämnena är detta lägre än medelvärdet för perioden 19-1 (77 respektive 1 ton). Mängden organiskt material var strax under treårsmedelvärdet för 8-1 (988 ton). I Bilaga redovisas efter begäran inkomna punktutsläpp för Kolbäcksån. Den totala tillförseln från punktkällor var 317 ton kväve och,7 ton fosfor år 11. Utan att ta hänsyn till eventuella kväveförluster till atmosfär och/eller sediment motsvarar detta 1 av kvävetransporterna, samt 18 % av fosfortransporterna, till Mälaren Kvävebelastningen från punktkällorna brukar vara i storleksordning med transporterna, men har under de senaste åren dock varit mindre. Detta kan bero på bortfall av utsläppsdata (Sonesten & Quintana 11). Fosfor (ton/år) Fosfortransport Flöde (m 3 /s 1 8 Flöde 3 1 19 197 199 1971 1973 197 1977 1979 1981 1983 198 1987 1989 1991 1993 199 1997 1999 1 3 7 9 11 Kväve (ton/år) Kvävetransport Flöde (m 3 /s 1 Flöde 1 8 3 1 19 197 199 1971 1973 197 1977 1979 1981 1983 198 1987 1989 1991 1993 199 1997 1999 1 3 7 9 11 Figur 1. Årstransporter av fosfor och kväve från Kolbäcksån vid Strömsholm till Mälaren under perioden 19-11. (Uppgifter om transporterade mängder av fosfor och kväve år 199 saknas.) 1

Kolbäcksån 11 Resultat Arealspecifik förlust Arealspecifik förlust (kg/ha,år) av kväve och fosfor har erhållits utifrån årets beräknade ämnestransporter och respektive provpunkts avrinningsområdesareal. Den arealspecifika förlusten beskriver näringstillförseln från avrinningsområden till sjöar och hav och utgör ett indirekt mått på produktionsförutsättningarna för vattendragens växt- och djursamhällen. Samtliga data för arealspecifik förlust finns redovisade i Bilaga. De totala arealspecifika förlusterna av kväve och fosfor från avrinningsområdet var måttligt höga De totala arealspecifika förlusterna från hela Kolbäcksåns avrinningsområde av kväve (1,98 kg N/ha) och fosfor (,83 kg N/ha) bedömdes som måttligt höga år 11. Precis som för år 1 var kväveförlusterna normala medan fosforförlusterna var lägre än medelvärdet för perioden 8-1 (,18 kg N/ha respektive,18 kg P/ha). Det beror på låg fosfortransport vid Strömsholm. Den arealspecifika förlusten av kväve och fosfor var lägst från skogsområdena i avrinningsområdets övre del och högst i den nedre delen. Pellabäcken hade mycket låg arealspecifik förlust av kväve vilket motsvarar fattig skogsmark. De arealspecifika kväveförlusterna var måttligt höga i Västanfors, Ängelsberg och Strömsholm, samt låga vid övriga provplatser. Måttligt höga kväveförluster motsvarar opåverkad myrmark, påverkad skogsmark (t. ex. hyggesläckage) eller ogödslad vall medan låga kväveförluster motsvarar icke kvävemättad skogsmark. Förlusterna av kväve var lägre, undantaget Ängelsberg som hade samma kväveförluster, än medelvärdet för perioden 8-1. De arealspecifika förlusterna av fosfor bedömdes som låga i Kolbäcksån vid Ängelsberg och Trångsfors och som mycket låga vid övriga provplatser i rinnande vatten år 11. Låga fosforförluster motsvarar den man har från vanlig skogsmark och mycket låga förluster den från opåverkad skogsmark. Förlusterna av fosfor var lägre än medelvärdet för perioden 8-1. I Trångfors var avvikelsen från jämförvärdet för kväve tydlig. Det förekom i övrigt ingen eller obetydlig avvikelse av kväve och fosfor (Figur 13)., 1, 1,, Fosfor Kväve Arealspecifik förlust (avvikelse från jämförvärde), Pellabäcken Saxens utlopp - Ullnäsnoret Ludvika Morgårdshammar Semla Västanfors Ängelsberg Virsbo Trångfors Strömsholm Figur 13. Arealspecifika förluster av fosfor och kväve i Kolbäcksåns avrinningsområde år 11. Linje visar gräns mellan ingen eller obetydlig och tydlig avvikelse för fosfor. Samtliga kvävevärden var under, vilket innebär att avvikelsen var ingen eller obetydlig. 1

Kolbäcksån 11 Resultat Siktdjup, klorofyll och kvot av kväve-fosfor Hög respektive mycket hög klorofyllhalt med dåliga siktdjup i Trätten och Östersjön Siktdjupet bedömdes som litet i Saxen, Stora Aspen, Trätten, Åmänningen och Östersjön. Måttligt siktdjup förekom i Bysjön, Väsman, Övre Hillen, Haggen samt Norra och Södra Barken. Bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7) visade god eller hög status avseende siktdjup i samtliga sjöar utom Saxen, Stora Aspen, Trätten och Östersjön, som hade måttlig status (Tabell 1, sidan 1). Klorofyllhalterna i augusti var låga i nästan samtliga sjöar. Undantaget var Östersjön och Trätten som uppmätte höga respektive mycket höga klorofyllhalter. Växtplanktonundersökningen visade även på de största biomassorna i båda sjöar (Figur 1, sidan 1). Alla sjöar utom Stora Aspen, Trätten och Östersjön bedömdes ha god eller hög status avseende klorofyll (Tabell 1, sidan 1). I allmänhet var risken för blomning av giftiga alger liten i sjöarna I Östersjön var kväve/fosfor-kvoten i augusti lägre än 3 (N/P=7). Detta innebar viss risk för massförekomst av blågrönalger som skulle kunna bilda gifter. Växtplanktonundersökningen visade på en liten risk för blomningar av giftiga blågrönalger i Östersjön (se Bilaga ). I övriga sjöar förekom kväve/fosfor-kvoter som var större än 3. Detta innebär att risken för blomning av blågrönalger som skulle kunna bilda gifter var mycket liten. Dock visade undersökningen av växplankton att det fanns en tydlig risk i Åmänningen för blomning av giftiga blågrönalger. Metaller i vatten Metallhalter undersöktes vid Kolbäcksåns samtliga stationer i rinnande vatten i ofiltrerade prov. I februari och augusti analyserades även metaller i filtrerade prov från Kolbäcksån vid Ludvika, Virsbo och Strömsholm. Samtliga analysresultat för metaller i vatten redovisas i Bilaga, samt flerårsdiagram i Bilaga 3. Transporter av metaller (ofiltrerade prov) per månad i Kolbäcksån redovisas i Bilaga. Metaller är ett naturligt inslag i vatten, men när halterna blir för höga kan de bli skadliga för vattenlevande organismer. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) relaterar till riskerna för biologiska effekter: Mycket låga halter: Ingen eller mycket små risker för biologiska effekter. Låga halter: Små risker för biologiska effekter. Måttligt höga halter: Påverkan på arter eller artgruppers reproduktion eller överlevnad kan förekomma. Höga eller mycket höga halter: Ökande risker för biologiska effekter redan vid kort exponering. Klassificerade årsmedelhalter av metaller i vatten från ofiltrerade prov redovisas i Tabell 3. De färgade cellerna visar de metaller som är upptagna i Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 913, Naturvårdsverket 1999a). Saxen och dess utlopp hade höga halter av koppar och kadmium, och mycket höga halter av zink och bly. I övrigt bedömdes tungmetallerna förekomma i mycket låga till måttligt höga halter i Kolbäcksåns rinnande vatten och sjöar (Tabell 3). 1

Kolbäcksån 11 Resultat Tabell 3. Årsmedelhalter av metaller (µg/l, ofiltrerade prov) i Kolbäcksån år 11. Klassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 913; Tabell 1) Provplats Koppar Zink Kadmium Bly Krom Nickel Kobolt -----------------------------------------------µg/l------------------------------------------- 1 Pellabäcken,3,,13,,8,,8 11Bysjön,7,3,1,3,8,1, 1 Saxen 11 98,9 1 1,,33, Saxens utlopp 1 993,91 1 1,3,,3 13 Väsman,91,3,,,18, 3 Ludvika,8 1,,,3,1,1 1 Ö Hillen,98,,,3,1,19 Morgårdshammar 1,1 1,18,9,,37,7 1 N Barken 1,1,,3,,18,1 17 S Barken 1, 17,,,,19,3 Semla 1, 1,1,3,9,, Västanfors 1, 11,8,, 1,3,7 18 St Aspen 1, 1,1,,7,8,71 7 Ängelsberg 1,,,8,1,9,,3 Åmänningen 1, 1,,,31,73,3 8 Virsbo 1,3 11,1,39,,9,9 1 Östersjön 1, 9,,8,3,,8,77 9 Trångfors 1, 1,9,8, 1,,1 1 Strömsholm,1 11,13,7,88 1,, Tillstånd enligt Naturvårdsverkets "Bedömningsgrunder för miljökvalitet" (Rapport 913) Färg Klass Benämning 1 Mycket låga halter Låga halter 3 Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Halt på gränsen till klass under Överskridna gränsvärden för zink i Kolbäcksån vid Ludvika, Virsbo och Strömsholm I Naturvårdsverkets Förslag till gränsvärden för särskilt förorenande ämnen (8a) anges gränsvärden för krom (3 µg/l), zink (3-8 µg/l, beroende på hårdhet och avser tillförd zinkhalt över bakgrundshalt som utifrån Naturvårdsverket kan antas ligga kring µg/l), och koppar ( µg/l) i inlandsvatten. Dessa värden gäller dock koncentrationer i den fas som erhålls efter filtrering genom ett, µm filter. Ytvatten från Kolbäcksån vid Ludvika, Virsbo och Strömsholm har filtrerats före metallanalys. Årsmedelhalterna av krom och koppar underskred gränsvärdena medan den för zink överskreds i samtliga tre provpunkter. Vattnet i Kolbäcksån bedöms vara mjukt (under mg CaCO 3 /l), vilket gör att det lägre gränsvärdet för zink användes vid bedömningen (3 µg/l). I Naturvårdsverkets Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Ramdirektivet för vatten (8b) anges effektrelaterade miljökvalitetsnormer för kadmium (,8-, µg/l) beroende på vattnets hårdhet), bly (7, µg/l) och nickel ( µg/l). Även dessa värden gäller koncentrationer efter filtrering. En bedömning av filtrerade prov visar årsmedelhalter under miljökvalitetsnormerna i Kolbäcksån vid Ludvika, Virsbo och Strömsholm. Liksom för zink användes det 17

Kolbäcksån 11 Resultat lägre gränsvärdet för kadmium vid bedömningen (,8 µg/l), eftersom vattnet i Kolbäcksån bedömdes vara mjukt (under mg CaCO 3 /l). Generellt normala halter av övriga metaller Årsmedelhalterna av kobolt var i nivå med naturligt förekommande halter i svenska skogssjöar och de för aluminium i nivå med halter i strömmande vatten (Åslund, 199). Det förekom en skillnad i kobolthalter som var betydligt högre i Pellabäcken, Saxen, Saxens utlopp samt i Kolbäcksån vid Trångfors och Strömsholm jämfört med i övriga Kolbäcksån. Ingen av mätningarna under året visade på värden för volfram över analysens rapporteringsgräns. Högst strontiumhalter förekom i medel i sjön Saxen (3 µg/l) och dess utlopp ( µg/l). Medelhalten av strontium under perioden 1-11 vid Svanå, Forsby damm och Turbinbron i Svartån (som mynnar i Mälaren, Västeråsfjärden) var 33, respektive 3 µg/l (ALcontrol -1). Samtliga rinnande vatten och sjöar inom Kolbäcksåns avrinningsområde var lägre år 11 än förekommande strontiumhalter i Svartån. Högst bariumhalter förekom i Saxen (1 µg/l), Saxens utlopp (1 µg/l) samt i Stora Aspens bottenvatten (13 µg/l). Dessa halter var i nivå med långtidsmedelvärdet 1-11 för Svanå, Forsby damm och Turbinbron i Svartån (13, 1 respektive 1 µg/l). Metalltransporter Metallbelastningen från Kolbäcksån ut till Mälaren framgår av Tabell. (För volfram har inte transporter beräknats eftersom samtliga värden var under analysens rapporteringsgräns vilket skulle innebära för stora osäkerheter i mängdberäkningarna.) Belastningen år 11 var mindre än under närmast föregående treårsperiod (8-1). Saxens utflöde bidrar med de största mängderna zink och kadmium medan koppar, bly krom, nickel och kobolt gradvis ökar i nedströms riktning i Kolbäcksån. Legeringsmetallerna krom, nickel, kobolt och volfram tillförs framför allt från verksamheter i det industritäta området kring Fagersta, Surahammar och Hallstahammar. I Bilaga redovisas de efter begäran inkomna punktutsläppen för Kolbäcksån år 11. Den totala metalltillförseln från punktkällor motsvarade 17 % nickel, 7 % av kadmium och krom, samt någon eller några % av koppar, bly och kobolt av belastningen från Kolbäcksån till Mälaren. Transporterade mängder av zink bestod av % av sammanlagda punktutsläpp vilket innebär att zink fastlagts genom sedimentation. Tabell. Metallbelastningen från Kolbäcksån till Mälaren år 11 samt medelvärdet för belastningen under perioden 8-1 Cu Zn Cd Pb Cr Ni Co kg kg kg kg kg kg kg År 11 138 89 1 7 81 113 13 Medel 8-1 18 17 1 8 8 1 1 Metaller, kväve och fosfor i sediment Samtliga analysresultat för sedimentkemi redovisas i slutet av Bilaga. Till sjöbottnarna avsätts kontinuerligt material tillfört från avrinningsområdet och material producerat i vattnet. Därför ger sediment en relativt god bild av både nuvarande och tidigare påverkan av vattensystemet. Mängden avsatt material varierar beroende på strömmar och flöden. 18

Kolbäcksån 11 Resultat Sedimentet innehöll stor andel organiskt material på alla stationer En stor del av metallerna och de organiska miljögifterna är bundna till den organiska substansen. Därför lämpar sig sediment med stor andel organiskt material (ackumulationssediment) bäst för undersökning. Samtliga sedimentprov från sjöarna hade en torrsubstanshalt på cirka till 1 % samt en glödgningsförlust på cirka 1 till 7 %. Dessa stationer hade därmed en hög andel organiskt material och var väl lämpade för analys av tungmetaller. Södra Barkens sediment var mjukt i konsistensen och bestod av gyttja och dy. Övriga sjöars sediment var mellanhårt och bestod av gyttja och lera. Inslag av svarta skikt av sulfider, vilket kan avspegla perioder av syrebrist, förekom i Snyten, Virsbosjön, Åmänningen, Stora Aspen och Norra Barken (provplats ). Ingen svavelvätelukt eller synlig förekomst av olja kunde noteras på någon av sedimentpropparna i fält. Mycket höga halter av koppar, zink, bly och krom i Saxens ytsediment Enligt bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 1999a) förekom hög halt kadmium och mycket höga halter av koppar, zink, bly och krom i Saxens översta sedimentlager (-1 cm). Zinkhalterna bedömdes som höga i Väsman, Norra och Södra Barken, Stora Aspen och Åmänningen. Kromhalterna var höga i ytsediment från Norra Barken (provplats ), Stora Aspen, Åmänningen och Virsbosjön. Nickelhalterna var höga i Stora Aspen, Åmänningen och Östersjön (Tabell ). Tabell. Metallhalter i sediment från stationer i sjöar inom den samordnade recipientkontrollen i Kolbäcksåns avrinningsområde år 11. Klassningar enligt Naturvårdsverkets "Bedömningsgrunder för miljökvalitet" (Rapport 913) Stationsnamn Djup Cu Zn Cd Pb Cr Ni Hg cm ---------------------------------------------------------mg/kg TS----------------------------------------------------- Bysjön -1 13,89 7,, Saxen -1 1 11 8 81 17 7,7, Väsman 7-1 1,7 37 7,, Väsman 11-1 19 1,8 1 7 <,99, Övre Hillen -1 9 9,7 13,9, Norra Barken -1 87 1,9 1 17 18,7 Norra Barken 3-1 3 3,7 3 18,8 Södra Barken -1 1,8 1 39 18,3 Stora Aspen 8-1 1 1,8 31 1, Noren -1 7 39,8 87 3,33 Snyten -1 3, 7 1 3,1 Åmänningen 7-1 37 11 1,8 1 1 7,1 Virsbosjön -1 89 1, 87 11 9,1 Östersjön -1,7 1 9 71,11 Färg Klass Bedömning 1 Mycket låga halter Låga halter 3 Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Mycket stora föroreningar av koppar, zink, kadmium, bly och krom i Saxens sediment Tabell visar föroreningsgraden i sedimenten, det vill säga hur stor avvikelsen av respektive metall var jämfört med lokala bakgrundsvärden (Bysjöns sediment nivå 19- cm). Saxens ytsediment var mest förorenat. Halterna av koppar, zink, kadmium, bly och krom i Saxens ytsediment visade på mycket stor förorening. Slaggrester efter Bolidens nedlagda sulfidmalmgruva på Saxberget vid Saxdalen läcker fortfarande metaller och är den största källan till metallutsläpp i Kolbäcksån (Sonesten och Goedkopp, ). 19

Kolbäcksån 11 Resultat Mangan- och kromhalten avvek stort i Väsman (provplats 11) respektive Stora Aspen. Flera avloppsreningsverk har utsläpp till Väsman, medan Stora Aspen påverkas av såväl avloppsreningsverk som industrier från uppströms liggande samhällena Fagersta och Västanfors. Tabell. Haltavvikelse från lokalspecifika bakgrundshalter av metallhalter i ytsediment från stationer i sjöar inom den samordnade recipientkontrollen i Kolbäcksåns avrinningsområde år 11. Sediment från Bysjön, djupnivå 19- cm, har använts som jämförvärde. Innan avvikelseklassning har uppmätt halt relaterats till halten organiskt material (mätt som glödgningsförlust). Klassningar enligt Naturvårdsverkets "Bedömningsgrunder för miljökvalitet" (Rapport 9) Stationsnamn Fe Mn Cu Zn Cd Pb Cr Ni Hg Bysjön,,3,,7,8 1,1,7, 1, Saxen,,1 37 9 17,, Väsman 7,7,7,7,7,8,7 1,3, 1,7 Väsman 11, 11,3,,1,,7,1 1, Övre Hillen, 3,,,3, 1,8,,1, Norra Barken,3,,1, 3,3 3, 7,,1, Norra Barken 3,7 1, 1, 9,8 8,8 8,8 1,9,1,3 Södra Barken, 1,3,8,8,,,1,1,9 Stora Aspen 8,, 1,,,,8 1,1, Noren,,3 1,8 1, 1,, 1,,1 3, Snyten, 1,,7,8, 1,1 1,,1 1,3 Åmänningen 7,,9 1,1,1,, 7,1,1 1,7 Virsbosjön,, 1,,9,,8,7,1 1,7 Östersjön,, 1,3, 1,1 1,,1,1 1, Färg Klass Bedömning 1 Ingen/obetydlig förorening Liten förorening 3 Tydlig förorening Stor förorening Mycket stor förorening Effektbaserade gränsvärden för krom och zink överskridna i flera sjöar I Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen (Naturvårdsverket 8a) anges följande gränsvärden (EP-GV sediment ) för zink: 8 mg/kg torrvikt samt för krom(iii): 13-1 mg/kg torrvikt, där det lägre värdet avser sur miljö och det högre värdet neutral eller alkalisk miljö. Baserat på årslägsta ph-värden under de senaste sex åren var ph-värdet i medel, vid botten i Norra Barken och Stora Aspen. Eftersom värdet ligger på gränsen mellan måttligt surt och svagt surt ph-värde enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999a) användes det lägre gränsvärdet för krom. Detta innebär att kromhalterna i sedimentet i dessa sjöar, samt i Saxen, överskrider gränsvärdet. Zinkhalterna underskred gränsvärdet i Bysjön, Noren och Snyten och överskred gränsvärdet i övriga sjösediment. Till skillnad från tillståndsklassningen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999a) är dessa värden effektbaserade och har räknats om från halter som förväntas ge effekter på vattenlevande organismer. Högst halter kobolt i Stora Aspens sediment Kobolt analyserades i ytsediment från Stora Aspen, Åmänningen, Virsbosjön och Östersjön. Bedömningsgrunder för kobolthalter i sediment saknas. Kobolthalten i Stora Aspen (3 mg/kg TS) var strax över Naturvårdsverkets riktvärde (3 mg/kg TS) för mindre känslig markanvändning (Naturvårdsverket 9, Tabell ). I Åmänningen (3 mg/kg TS), Virsbosjön ( mg/kg TS) och Östersjön (17 mg/kg TS) var kobolthalten lägre än detta riktvärde. Samtliga kobolthalter var dock högre än riktvärdet för känslig markanvändning (1 mg/kg TS), ett riktvärde som är i nivå med bakgrundshalter i Vänern (13 mg/kg TS, ALcontrol 9).

Kolbäcksån 11 Resultat Generellt låga halter av näringsämnena kväve och fosfor i ytsedimenten Halterna i ytsedimenten (-1 cm) av totalkväve varierade mellan, och 9, g/kg TS och fosforhalterna mellan 1,1 och 3, g/kg TS. Naturvårdsverket har inte publicerat några bedömningsgrunder för kväve och fosfor i sediment. Jämfört med lokala bedömningsgrunder framtagna i samband med en omfattande sedimentundersökning i Ryssbysjön i Jönköpings län (ALcontrol 3) klassas emellertid kvävehalterna som mycket låga i Bysjön, Saxen, Väsman, Noren, Virsbosjön och Östersjön. Norra Barkens mer sydliga provplats (3), Södra Barken, Stora Aspen och Åmänningen hade motsvarande låga fosforhalter. Medelhög fosforhalt uppmättes i Övre Hillen och Snyten samt hög halt i Norra Barkens mer nordliga provplats (). Växtplankton En utförlig utvärdering för varje lokal och jämförelser med tidigare år redovisas i Bilaga. Där finns också fullständiga artlistor från de analyserade proven, inklusive celltätheter och biomassor, samt fältprotokoll för varje prov. Bysjön, Haggen, Norra Barken och Väsman får entydigt hög status (Tabell 7). Dessa sjöar hade mycket små biomassor, mycket liten andel cyanobakterier och mycket låga TPI-värden. Växtplanktonsamhället dominerades av kiselalger i dessa sjöar och oligotrofiindikatorer, till exempel flera olika arter av små guldalger var vanliga (Figur 1). Biomassa (mg/l) 8, 7,,,, 3,, 1,, TPI värde 3 1 1 3 Gonyostomum Cyanobakterier Guldalger Kiselalger Övrig biomassa TPI Figur 1. Växtplanktonbiomassans fördelning på olika taxonomiska grupper samt TPI: värde för Kolbäcksåns sjöar augusti 11. Södra Barken och Övre Hillen hade något större, men fortfarande små biomassor, låga TPIvärden och mycket liten andel cyanobakterier. Sammantaget får sjöarna hög status med Naturvårdsverkets metod för uträkning av sammanvägd näringsstatus, men statusen sänks i expertbedömningen till god på grund av att biomassan och TPI tydde på detta. Rekylalger, kiselalger, grönalger och guldalger utgjorde största delen av biomassan i båda sjöarna. 1

Kolbäcksån 11 Resultat Saxens växtplanktonbiomassa var måttligt stor och dominerades av kiselalgen Rhizosolenia eriensis Figur 1). Både enligt Naturvårdsverkets sammanvägning och i expertbedömningen får Saxen god näringsstatus. Artantalet var mycket lågt och därför klassas sjön som mycket sur enligt Naturvårdsverkets metod. Det låga artantalet beror dock på att R. eriensis dominerade helt i samhället och därför höjs statusen till sura förhållanden i expertbedömningen. Tabell 7. Näringsstatus för Kolbäcksåns sjöar, augusti 11, med avseende på biomassa, andel cyanobakterier, TPI och sammanvägd näringsstatus med Naturvårdsverkets metod samt expertbedömning av näringsstatus Lokal Status (biomassa) Status (andel cyanobakterier) Status (TPI) Sammanvägning NVV:s metod Expertbedömning Bysjön Hög Hög Hög Hög Hög Haggen Hög Hög Hög Hög Hög Norra Barken Hög Hög Hög Hög Hög Väsman Hög Hög Hög Hög Hög Södra Barken God Hög God Hög God Övre Hillen God Hög God Hög God Saxen Måttlig Hög God God God Östersjön Måttlig Hög Otillfr. God Måttlig Trätten Otillfr. Hög Måttlig God Måttlig Stora Aspen God God Måttlig Måttlig Måttlig Åmänningen God Otillfr. Måttlig Måttlig Måttlig Östersjön hade en måttligt stor biomassa och ett mycket högt TPI-värde. Andelen cyanobakterier var dock mycket liten, vilket gjorde att statusen enligt Naturvårdsverkets metod för sammanvägning blir god. I expertbedömningen sänks statusen till måttlig. Gonyostomum semen utgjorde 3 % av biomassan. Även Trätten hade en stor andel Gonyostomum, 9 %. Trätten får god status enligt Naturvårdsverkets sammanvägning. I expertbedömningen sänks statusen till måttlig, biomassan är måttligt stor även utan Gonyostomum inräknad och också TPI ger måttlig status. Stora Aspen och Åmänningen utgörs till största del av kiselalger, rekylalger och cyanobakterier. Sjöarna har en högre andel cyanobakterier än de övriga sjöarna och höga TPI-värden. Därför får de måttlig status både enligt Naturvårdsverkets metod för sammanvägning och i expertbedömningen. Figur 1. Kiselalgen Rhizosolenia eriensis från Saxen, augusti 11. Medins Biologi AB.

Kolbäcksån 11 Resultat Påväxt-/kiselalger Kiselalger är ofta den dominerande gruppen i påväxtalgsamhället. Begreppet påväxtalger innefattar de alger som sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika substrat (t. ex. stenar och makrofyter) i sjöar och vattendrag. Eftersom de flesta kiselalger har specifika krav på sin levnadsmiljö är de mycket bra indikatorer på vattenkvaliteten. Små förändringar kan göra att vissa arter ökar i antal, medan andra försvinner. Metodik, utvärderingar, förklaringar, artlistor, diagram, foton, lokalbeskrivningar med mera presenteras fullständigt i Bilaga. Kiselalger undersöktes vid två lokaler i Kolbäcksån nummer 9 vid Trångfors och 1 vid Strömsholm. Kiselalgsindexet IPS visar påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbara organiska föroreningar. Lokalen längst uppströms (9, Trångfors) hamnade i hög status år 11 (Tabell 8). Vissa näringskrävande arter (TDI) noterades, men endast i låga antal. Kiselalgssamhället dominerades dock av artgruppen Achnanthidium minutissimum, vilket kan vara ett tecken på en störning i kiselalgssamhället. Orsak kan t. ex. vara stora skiftningar i vattenståndet, som kan medföra uttorkning respektive renspolning av substraten. Varierande vattenstånd gynnar denna art som snabbt kan kolonisera och detta kan ge missvisande resultat. Lokalen ligger precis nedströms en kraft-verksdamm. Lokalen längre nedströms (1, Strömsholm) visade klass 3, måttlig status. Närings-krävande arter (TDI) dominerade och andelen föroreningståliga arter (%PT) var mycket stor. Surhetsindexet ACID används för att bedöma surheten i vattendrag och visade alkaliska förhållanden för båda lokalerna, vilket tyder på att årsmedelvärdet för ph bör vara över 7,3 (Tabell 8). Tabell 8. Kiselalgsindexen IPS och ACID samt statusklassningar enligt Naturvårdsverket (7) för lokalerna i Kolbäcksån år 11. I tabellen redovisas också stödparametrarna TDI och %PT samt de parametrar som ingår i uträkningen av ACID Nr Vattendrag År IPS (1-) TDI (-1) %PT Klass Status ADMI (%) EUNO (%) acidobiont ( ) acidofil ( ) circumneutral ( ) alkalifil ( ) alkalibiont ( ) odefinierad ( ) ACID Klass/pH-regim ph-regim 9 Kolbäcksån 11 18, 7, 1 Hög 8, 1 39 777 139 8,11 1 Alkaliskt 1 Kolbäcksån 11 1, 73 1, 3 Måttlig 19, 9 79 1 3 8,1 1 Alkaliskt Figur 1. Kiselalgen Gomphonema parvulum var. parvulum är föroreningstolerant och var vanlig på lokal 1 i Kolbäcksån vid Strömsholm år 11. Medins Biologi AB. 3