Undersökningar i Kolbäcksåns avrinningsområde år 2014

Transkript

1 Undersökningar i Kolbäcksåns avrinningsområde år 214 KOLBÄCKSÅNS VATTENFÖRBUND På uppdrag av Kolbäcksåns Vattenförbund för samordnad kontroll av Kolbäcksån utför ALcontrol AB recipientkontrollen i Kolbäcksåns avrinningsområde sedan år 211. Detta är en sammanfattning av 214 års resultat som finns presenterade i rapporten Kolbäcksån 214. Kolbäcksån börjar i södra Dalarna och passerar genom många små och medelstora sjöar innan den mynnar i viken Freden i västra delen av Mälaren. Avrinningsområdet är km² 1 stort och domineras av skog (7 %). Främst i dalgången finns även jordbruk, kommunikationer, industrier och samhällen 2. uvudfåran är 18 mil lång och rinner genom bland annat, Smedjebacken, Fagersta, Surahammar och allstahammar. Ovanstående karta visar Kolbäcksåns avrinningsområde med provtagningsplatser och har tillhandahållits av länsstyrelsen i Västmanlands län. Lantmäteriet Dnr: 16-24/188. Bilden nedan visar provpunkt 9 vid Trångsfors i Kolbäcksån. Foto: ALcontrol AB, Reijo Nygård. 1 SCB. 25. Statistik för vattendistrikt och huvudavrinningsområden Länsstyrelsen. 24. Inventering av förorenade områden kring Kolbäcksån. 1

2 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion Kolbäcksån då och nu Provpunkt 5, Kolbäcksåns avrinningsområde. Foto: ALcontrol AB, Reijo Nygård. Kolbäcksåns vattensystem har sedan flera hundra år tillbaka belastats med metaller från bland annat gruvhantering och metallindustri. Järnhantering var under lång tid dominerande. De flesta hammare och hyttor lades ned i början av 19-talet och ersattes i många fall av andra, ofta metallbearbetande, industrier. Detta är orsaken till den höga belastningen av metaller i vatten och sediment. Sedan 197-talet har förhållandena gradvis förbättrats, men höga föroreningshalter kan fortfarande uppmätas i vattensystemet. Även sten-, trä-, livsmedels- och kemisk-teknisk industri har förekommit och förekommer längs ån 3. Kolbäcksån är recipient för ett flertal kommunala avloppsreningsverk, industrianläggningar samt ett antal deponier där miljöfarlig verksamhet bedrivs. Även nedlagda deponier finns längs sträckan. De övre delarna av Kolbäcksån har en låg närsaltbelastning från ett lågintensivt jordbruk samt från skogsmark. Dessa områden är emellertid försurningskänsliga och eventuella metalluttransporter härifrån får därför anses vara ett resultat av en mer diffus påverkan av mänskliga aktiviteter jämfört med områden med industriell verksamhet och gruvdrift. Vattenflödet i Kolbäcksån är till stora delar reglerat eftersom vattenkraft sedan lång tid tillbaka varit en viktig energikälla. Lufttemperatur och nederbörd Vid SMI:s meteorologiska station i Ställdalen var årsmedeltemperaturen 214 6,2 C, vilket var 2,3 C högre än normalt (det vill säga medeltemperaturen för perioden ). Endast juni hade lägre medeltemperatur än normalt. Störst temperaturöverskott (cirka 6 C) var det i februari. Även mars, april, juli och november var ovanligt milda. Lufttemp. ( C) Årsnederbörden i Ställdalen var 92 mm vilket motsvarar cirka 24 % större nederbörd än normalt (731 mm). I juli, september och december var nederbörden mindre, samt övriga månader större, än normalt. Nederbörden i februari och oktober var vardera cirka 2,5 gånger större än normalt J F M A M J J A S O N D Månadsmedeltemperaturer år 214 vid SMI:s klimatstation i Ställdalen i jämförelse med medelvärden för perioden Länsstyrelsen. 24. Inventering av förorenade områden kring Kolbäcksån. 2

3 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion 2 15 Nederbörd (mm) Vattenföring (m 3 /s) 1 Kolbäcksån vid J F M A M J J A S O N D 1-jan 1-f eb 1-mar 1-apr 1-maj 1-jun 1-jul 1-aug 1-sep 1-okt 1-nov 1-dec Månadsnederbörden vid SMI:s klimatstation i Ställdalen år 214 i jämförelse med medelvärden för perioden Dygnsmedelvattenföring år 214 i Kolbäcksån vid. Vattenföring Medelvattenföringen år 214 i Kolbäcksån vid var 34 m 3 /s, vilket var samma som medelflödet 4. Flödet i Kolbäcksån regleras vid flera kraftverksstationer, men påverkas även av nederbörd och temperatur. I slutet av mars förekom vårflod av smältande snö och is. Under sommaren var avdunstning och växtupptag av vatten stort, vilket gav ett lägre flöde trots relativt stor nederbörd. Under årets sista kvartal ökade vattenföringen igen till följd av stor nederbörd. Syretillstånd Vattnets syreinnehåll försämras med till exempel stigande vattentemperatur och minskat vattenflöde. Även vid nedbrytning av organiskt material åtgår det syre. 2 Saxen temp (\ C) syre (mg/l) Flertalet sjöar hade syrerika tillstånd vid mätningarna i februari och augusti. I augusti förekom dock svagt syretillstånd i Bysjöns bottenvatten, samt var Södra Barken syrefattig från 1,5 meter ovan botten och ner. I augusti var även Saxen syrefri eller nästan syrefri upp till 2,5 meter ovan botten medan Stora Aspen var syrefri upp till 7,5 meter ovan botten. Syrefria förhållanden medförde att järn, mangan och/eller fosfor från sjöarnas bottensediment löstes ut i vattnet djup (m) temp ( C) syre (mg/l) Syrehalt (mg/l) och temperatur (ºC) på olika djup i sjön Saxen, Kolbäcksåns avrinningsområde, den 2 augusti SCB 25. Statistik för vattendistrikt och huvudavrinningsområden 25. 3

4 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion Organiskt material, färg och slamhalt öga halter organiskt material kan leda till dåliga syreförhållanden om nedbrytningsaktiviteten är hög och syresättningen av vattnet är låg. Sjöar fungerar som renings- och klarningsbassänger genom att humusämnen sjunker till botten. umusämnen och järn brunfärgar vatten. alten av organiskt material (mätt som TOC) bedömdes som mycket hög i i avrinningsområdets övre del där skogsmark dominerar. I sjön aggen bedömdes halten organiskt material som låg men var i övriga sjöar och vattendrag måttligt hög. Årsmedelhalterna var nästan genomgåenden lägre än medelvärdet för närmast föregående sexårsperiod, undantaget med högre årsmedelhalt beroende på en ovanligt hög halt i oktober. Vattnet var mest färgat (starkt färgat) i, Bysjön och Saxens utlopp i avrinningsområdets övre del där stor andelen skogs- och myrmark bidrar med humusämnen. I övriga vattendrag och sjöar var vattnet måttligt till betydligt färgat. Slamhalten var generellt lägre än 5 mg/l. I området kring (längst nedströms), där marken är mer lätteroderbar än marken i norr, uppmättes områdets näst högsta halt i augusti (8,7 mg/l). Vid provtagningen i oktober uppmättes ovanligt höga halter av slam (14 mg/l) och av organiskt material (33 mg/l) i. Samtidigt var halterna av kväve (11 µg/l) och fosfor (46 µg/l) förhöjda varav de organiska närsaltfraktionerna dominerade. Partikelinverkan syns även på förhöjda metallhalter (metaller är ofta bundna till partiklar). Flödet var lite under medel (,69 m 3 /s) men på väg upp vilket tyder på avrinning efter nederbörd. Nederbörden var även ovanligt stor denna månad TOC (mg/l) Bysjön y Saxen y Saxens utlopp Väsman y Ö illen y aggen y Morgårdshammar N Barken y S Barken y St Aspen y Trätten y Åmänningen y Virsbo Östersjön y,3 Abs. filtr. (42nm/5cm),2,1, Bysjön y Saxen y Saxens utlopp Väsman y Ö illen y aggen y Morgårdshammar N Barken y S Barken y St Aspen y Trätten y Åmänningen y Virsbo Östersjön y Årsmedelhalter av organiskt material (mätt som TOC, överst) och färg (mätt som absorbans, nederst) i ytvatten i vattendrag (ljusa staplar) och sjöar (mörka staplar), Kolbäcksån, år 214. Årsmedelhalter jämförs med normala värden, d.v.s. medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast föregående sexårsperiod. Linjer i övre diagram markerar gräns mellan låg, måttlig hög, hög och mycket hög halt. Linje i nedre diagram avser gräns mellan betydligt och starkt färgat vatten. 4

5 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion Alkalinitet och p-värde Generellt gäller att nederbörd är sur och vid stor nederbörd och/eller snösmältning kan pvärdet i sjöar och vattendrag sjunka (om inte vattnet hinner buffras tillräckligt). Om buffertförmågan (alkaliniteten) är låg blir sjöars och vattendrags motståndskraft mot försurning dålig och p-värdet börjar minska, vilket kan påverka den biologiska sammansättningen. Utgående från årslägsta p-värde bedömdes vattnet i som surt, vattnet i Bysjön, Saxen och Saxens utlopp som svagt surt och övriga ytvatten samt rinnande vatten som nära neutrala (p-värde över 6,8). Årslägsta p-värden var högre än medelvärdet för den senaste sexårsperioden. Eftersom, Bysjön och Saxen är belägna i områden som inte kalkas är det vanligt med lägre p-värden i dessa stationer än i övriga delar av avrinningsområdet. Motståndskraften mot försurning (buffertkapacitet, mätt som årslägsta alkalinitet) var god till mycket god med undantag för (mycket svag) samt Saxens utlopp (svag). Alkaliniteten var oftast över, annars i nivå med, närmast föregående sexårsperiod. 7,5 7, p-värde 6,5 6, 5,5 5,,3,25,2,15,1,5, -,5 Bysjön y Bysjön y Saxen y Saxens utlopp Väsman y Alkalinitet (mekv/l) Saxen y Saxens utlopp Väsman y Ö illen y Ö illen y aggen y aggen y Morgårdshammar Morgårds-hammar N Barken y N Barken y S Barken y S Barken y Årslägsta p-värden (staplar, övre diagram) och alkalinitet (staplar, nedre digram), Kolbäcksån år 214. När p-värdet minskar under 6 (den heldragna linjen) finns risk för biologiska skador. Linjer i nedre diagram visar gräns mellan mycket svag, svag, god och mycket god buffertkapacitet. Värden under,2 = ingen/obetydlig buffertkapacitet. Årslägsta värden 214 jämförs med medelvärden av årslägsta värden (horisiontella streck) samt högsta respektive lägsta årslägsta värden (vertikala streck) under närmast föregående sexårsperiod. Mörka (blå) staplar avser ytvatten i sjöar. St Aspen y St Aspen y Trätten y Trätten y Åmänninge n y Åmänningen y Virsbo Virsbo Östersjön y Östersjön y 5

6 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion Metaller i vatten Metaller är ett naturligt inslag i vatten, men när halterna blir för höga kan de bli skadliga för vattenlevande organismer. Metallhalter undersöktes generellt i ofiltrerade vattenprov. I februari och augusti analyserades även metaller i filtrerade prov från Kolbäcksån vid, Virsbo och. Saxen och dess utlopp hade mycket höga halter av zink och höga halter av kadmium. Blyhalten var hög i Saxen och mycket hög i Saxens utlopp. I Saxens utlopp var även kopparhalten hög. I övrigt bedömdes tungmetallerna förekomma i mycket låga till måttligt höga halter i Kolbäcksåns rinnande vatten och sjöar. alterna i filtrerade prov från, Virsbo och underskred miljökvalitetsnormerna för kadmium, bly och nickel samt gränsvärdena för krom och koppar, men överskred gränsvärdet för zink. I, Saxens utlopp, Morgårdshammar och uppmättes årets högsta blyhalter i oktober, en månad med rikligt med nederbörd vilket orsakade höga flöden. Det kan inte uteslutas att branden som började i slutet av juli inverkat till viss del men den största orsaken torde vara tillförsel av bly via partiklar i och med ökad avrinning. Årsmedelhalter av metaller (µg/l, ofiltrerade prov) i Kolbäcksån år 214. Klassificering enligt Natuvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913, Tabell 1). För kobolt saknas klassning Provplats Arsenik Koppar Zink Kadmium Bly Krom Nickel Kobolt µg/l ,32,72 6,7,29 1,1,38,6 1,5 11 Bysjön,19,68 6,9,5,17,18,69,4 12 Saxen,2 7,9 468,44 7,8,85,58,13 2 Saxens utlopp, , ,3,56,19 13 Väsman,21,82 2,15,29,25,51,22 3,19 1,2 19,16,3,21,39,27 14 Ö illen,25,89 18,15,32,2,31,23 4 Morgårdshammar,3 1, 17,16,44,24,33,37 16 N Barken,27,88 17,1,24,2,29,23 17 S Barken,27,89 13,5,2,18,27,25 5,3 1,1 14,1,28,24,5,42 6,38 1,3 12,14,36,41 1,2,68 18 St Aspen,4 1,1 11,5,48,42 1,1,61 7,38 1,6 2,3,13,27,26,54,61 2 Åmänningen,34 1,2 1,5,21,29,72,28 8 Virsbo,34 1,2 8,1,7,32,4,95,48 21 Östersjön,45 1,5 8,5,9,34,44 1,1,1 9,4 1,4 7,5,1,42,46,97,11 1,43 1,9 8,9,14,58,8 1,6,18 Tillstånd enligt Naturvårdsverkets "Bedömningsgrunder för miljökvalitet" (Rapport 4913) Färg Klass Benämning 1 Mycket låga halter 2 Låga halter 3 Måttligt höga halter 4 öga halter 5 Mycket höga halter alt på gränsen till klass under 6

7 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion Näringstillstånd (fosfor och kväve) Fosforhalterna i ytvatten bedömdes allmänt vara låga till måttligt höga och ökade något nedströms i Kolbäcksån. I Trätten bedömdes dock fosforhalten som hög. I Bysjön, Saxen och Stora Aspen var bottenvattnens fosforhalter förhöjda i samband med sommarens låga syrehalter. Jämfört med den senaste sexårsperioden var fosforhalterna generellt låga, undantaget högre halter i, Väsman och Trätten. I förekom en hög fosforhalt i oktober i samband med stor nederbörd som förde med sig fosforrika jordpartiklar från omgivningen. Trätten hade förhöjda fosforhalter i augusti, i både yta och botten, troligen orsakade av ökad tillfösel från omgivande mark vid regn. Statusklassning enligt avs- och vattenmyndigheten (213) gav nästan genomgående hög näringsstatus (beräknat på treårsmedelvärde för perioden ). Undantagen var god status i Trätten och. Samma bedömning rådde föregående treårsperiod med undantag av en förbättrad status från god till hög i Östersjön och vid. Generellt var årsmedelhalterna av kväve måttligt höga i avrinningsområdets övre halva och ökade till höga i den nedre, mer jordbrukspåverkade delen av avrinningsområdet. Kväve tillförs även från avloppsreningsverk, industrier, dagvatten, enskilda avlopp och luftnedfall. Årsmedelhalter av kväve var i nivå med medelvärden för närmast föregående sexårsperiod, undantaget lägre halter än normalt i Saxens yta och i bottenvattnet i Stora Aspen. Årsmedelhalterna av ammoniumkväve bedömdes som mycket låga till låga, undantaget måttligt höga halter i och (i augusti respektive september). Det är viktigt att undersöka ammoniumhalten då många fiskarter och andra vattenlevande organismer är känsliga för höga halter av ammonium beroende på att gifteffekter kan förekomma (ammonium kan omvandlas till giftigt ammoniak och/eller nedbrytning av ammonium kan orsaka syrebrist) Totalf osf or (µg/l) Totalkväve (µg/l) Bysjön y Saxen y Saxens utlopp Väsman y Ö illen y aggen y Morgårds-hammar N Barken y S Barken y St Aspen y Trätten y Åmänningen y Virsbo Östersjön y Bysjön y Saxen y Saxens utlopp Väsman y Ö illen y aggen y Morgårds-hammar N Barken y S Barken y St Aspen y Trätten y Åmänningen y Virsbo Östersjön y Årsmedelhalter av fosfor respektive kväve (staplar) i provpunkter i Kolbäcksåns avrinningsområde år 214. Röda staplar = vattendrag. Blå staplar = ytvatten sjö. Streckad linje markerar gräns mellan måttligt hög och hög halt. Årsmedelvärden jämförs med normala värden, d.v.s. medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast föregående sexårsperiod. 7

8 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion Transport och arealspecifik förlust Eftersom transporter beräknas utgående från ämneshalter i vattnet och vattenflöde så spelar vattenflödet en stor roll för ämnestransporten. År 214 var vattenflödet högre än år 213 vilket därmed medförde jämförelsevis högre transporter. Från Kolbäcksån belastades Mälaren med bland annat 24 ton fosfor, 872 ton kväve, 1 46 ton organiskt material, 11 ton zink samt vardera 2 ton koppar och nickel år 214. Kväve- och fosfortransporterna var i nivå med, respektive lägre än medelvärden för perioden (768 respektive 4 ton) medan metalltransporterna var högre än medelvärdet för perioden Fosfor (ton/år) 1 Flöde (m 3 /s) 6 Fosfortransport Kväve (ton/år) 14 Flöde (m 3 /s) Kvävetransport 6 Flöde Flöde Flöden och årstransporter av fosfor respektive kväve från Kolbäcksån vid till Mälaren under perioden (Upgifter om transporterade mängder år 1996 saknas i diagrammen.) Arealspecifik förlust (kg/ha,år) beskriver näringstillförseln från avrinningsområden till sjöar och hav. Förlusten av kväve och fosfor har erhållits utifrån årets beräknade ämnestransporter som dividerats med respektive provpunkts avrinningsområdesareal. Förlusterna var lägst (generellt mycket låga av fosfor och låga av kväve) från skogsområdena i avrinningsområdets övre del och högre i den nedre delen (låga av fosfor och måttligt höga av kväve). Från hela Kolbäcksåns avrinningsområde bedömdes förlusten av kväve och fosfor som måttlig respektive låg år 214 (2,8 kg N/ha respektive,78 kg P/ha). I medel har kväve- och fosforförlusterna för perioden varit något lägre (2, kg N/ha respektive,71 kg P/ha). Metallbelastningen från Kolbäcksån till Mälaren år jämfört med medelvärden för perioden Belastningen har beräknats utgående från flöden och halter i Kolbäcksån vid Cu Zn Cd Pb Cr Ni Co W kg kg kg kg kg kg kg kg År År , År År Medel ,

9 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion Klorofyll och siktdjup Siktdjupet är ett mått på hur djupt ljuset kan tränga ner i vattnet och därmed också hur djupt det kan förekomma syreproducerande växter och växtplankton. En tumregel säger att ljuset kan tränga ner motsvarande det dubbla siktdjupet. Klorofyll är ett grovt mått på växtplanktonmängden i en sjö. Om produktionen av plankton är stor i en sjö minskar ofta siktdjupet Bysjön Saxen Väsman Ö illen aggen N Barken S Barken St Aspen Trätten Åmänningen Östersjön klorofyll (µg/l) siktdjup (m) siktdjup, aug klorofyll, aug Siktdjupet (m) och klorofyllhalten (µg/l) i elva sjöar inom Kolbäcksåns avrinningsområde i augusti år 214. Klorofyllhalten är undersökt i ytvatten, som är taget från djupet,5 m i varje sjö. Siktdjupet bedömdes som mycket litet i Trätten samt litet i Saxen, Södra Barken, Stora Aspen och Östersjön. Måttligt siktdjup förekom i övriga sex sjöstationer Förutom i Trätten, som bedömdes ha måttlig status, gav bedömning enligt avs- och vattenmyndigheten (213) klassningen god eller hög status avseende siktdjup i övriga sjöar. Klorofyllhalten bedömdes som mycket hög i Trätten, hög i Östersjön samt låg i övriga sjöar. Växtplanktonundersökningen visade att Trätten följt av Östersjön var de sjöar som hade störst biomassa. Alla sjöar utom Stora Aspen, Trätten och Östersjön fick bedömningen god eller hög status avseende klorofyll enligt avs- och vattenmyndigheten (213) år Klassning av näringsstatus i Kolbäcksåns avrinningsområde med utgångspunkt från fosfor, siktdjup och klorofyll för treårsperioden =ög, G=God, M=Måttlig, O=Otillfredställande och D=Dålig status Provtagningspunkt Fosfor Siktdjup Klorofyll Bysjön y G Saxen y G Saxens utlopp Väsman y Ö illen y G aggen y Morgårdshammar N Barken y S Barken y G St Aspen y ej G Trätten y G M ej G Åmänningen y G Virs bo Östersjön y G ej G G 9

10 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion Växtplankton Växtplankton är mikroskopiskt små primärproducenter som svävar fritt i vattnet. Artsammansättningen speglar vattnets fysikaliska och kemiska sammansättning. Sjöarna i den övre delen av avrinningsområdet fick huvudsakligen hög eller god näringsstatus enligt växtplanktonundersökningens klassificering. Sjöarna längre ner i avrinningssystemet hade högre biomassor av växtplankton och större mängd cyanobakterier och andra näringsgynnade arter. Dessa sjöar fick huvudsakligen måttlig näringsstatus. Expertbedömningen avvek från bedömningsgrunderna (avs- och vattenmyndigheten 213) för en av sjöarna, Östersjön. Statusen där sänktes från god till måttlig eftersom det förekom ett flertal näringsgynnade arter där. I Bysjön och aggen dominerade näringskänsliga arter som till exempel Dinobryon crenulatum. Alla sjöar klassades som nära neutrala med avseende på surhet utom Saxen. Växtplanktonsamhället i Saxen dominerades helt av Urosolenia spp liksom det även gjorde 211, 212 Klassificering av näringsstatus enligt bedömningsgrunderna (avs- och vattenmyndigheten 213) samt expertbedömning med hjälp av växtplankton i Kolbäcksåns sjöar, augusti 214 Sjö Sammanvägd status Expert- (VMFS 213) bedömning Bysjön ög ög Saxen God God Väsman God God Övre illen Måttlig God aggen ög ög Norra Barken ög God Södra Barken ög God Stora Aspen Otillfr. Måttlig Trätten Måttlig Måttlig Åmänningen Måttlig Måttlig Östersjön Måttlig Måttlig och 213. Arten trivs i sura till neutrala förhållanden och därför höjdes statusen från mycket sur till sur i expertbedömningen. Sjön Saxen hade ett mycket avvikande växtplanktonsamhälle med ovanligt lågt artantal samt dominans av arter som i vanliga fall inte är så många. Lågt artantal kan vara ett tecken på försurning, men troligen är det låga artantalet och den avvikande artsammansättningen i Saxen främst en effekt av att sjön är belastad av metaller. Nålflagellaten Gonyostomum semen påträffades i sex av sjöarna. G. semen trivs framför allt i humösa sjöar och kan ge hudirritationer vid bad och sätta igen filter. Mängden av G. semen var liten i alla sjöar där den påträffades, men förekomsten kan eventuellt ha varit besvärande för känsliga personer eller vid något senare tillfälle under säsongen. Dinobryon crenulatum från aggen (till vänster) och Urosolenia longiseta. från Saxen (till höger) i augusti 214. Foto: Medins Biologi AB. 1

11 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion Artkomplexet Achnanthidium minutissimum dominerade på de båda lokalerna i Trångsfors och i Kolbäcksån, som undersöktes med avseende på påväxtalger år 214. Artgruppen Cocconeis placentula var den näst vanligaste arten på båda lokalerna. Medins Biologi AB. Påväxt-/kiselalger Kiselalger är ofta den dominerande gruppen i påväxtalgsamhället. Begreppet påväxtalger innefattar de alger som sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika substrat (till exempel stenar och vattenväxter) i sjöar och vattendrag. Eftersom de flesta kiselalger har specifika krav på levnadsmiljö är de mycket bra indikatorer på vattenkvaliteten. Små förändringar kan göra att vissa arter ökar i antal, medan andra försvinner. Kiselalger undersöktes vid två provpunkter i Kolbäcksåns nedre del, vid och. Statusklassningen med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening visade på god status vid både lokalen i och i år 214. Surhetsindexet ACID visade alkaliska förhållanden för båda lokalerna vilket tyder på ett årsmedelvärde för p högre än 7,3. Bottenfauna Bottenfaunan undersöktes i elva sjöar i Kolbäcksåns avrinningsområde år 214. I tio av dessa sjöar togs prover från djup-, mellan- och strandzonen. I en sjö (Trätten) togs endast prover i mellanzonen. Resultaten klassades dels enligt avs-och vattenmyndighetens föreskrifter och dels enligt en expertbedömning som baserades på artsammansättning, ett antal index samt på förekomst av olika indkatorarter. Statusklassningen med avseende på allmän ekologisk kvalitet och näringsämnespåverkan i sjöarnas strandzon visade god till hög status. Statusklassningen avseende näringsämnespåverkan i sjöarnas djupbottenzon visade god till hög status på de flesta stationer. Till undantagen hörde Stora Aspen och Trätten (båda otillfredsställande) samt Saxen och Östersjön (dålig status). Vid expertbedömningen, som gjordes av Medins Biologi, be- Vattengråsugga (Asellus aquaticus). Förekom i Bysjöns strandzon vid undersökningar av bottenfauna, Kolbäcksåns avrinningsområde år 214. ALcontrol AB. 11

12 KOLBÄCKSÅN 214 Populärversion dömdes dock statusen som god i Saxen och som måttlig i Stora Aspen och Östersjön. Den artfattiga bottenfaunan i Saxens profundal kan indikera miljögiftspåverkan av metaller. Mundelsskador hos fjädermyggslarver inom gruppen Chironomini noterades på stationen i Stora Aspens profundal, dock i mycket blygsam omfattning. Några mundelsskador som skulle kunna tyda på miljögifter i sedimentet har dock inte noterats i denna sjö sedan åtminstone år 211, vare sig i djup- eller mellanzonen. Förekomsten av skadorna år 214 skulle därför lika gärna kunna inrymmas inom ramen för naturlig förekomst. Möjligen kan den artfattiga bottenfaunan i Saxens profundal och avsaknad av fåborstmaskar i dess sublitoral för åtminstone fjärde året i rad indikera miljögiftspåverkan (metaller). Badvattenkvalitet Badvattenkvaliteten bedömdes vara utmärkt vid Skuthamn i Väsman och vid Jägarnäs i aggen, kommun, som är de två EU-badplatserna som finns längs Kolbäcksån. Bedömningarna baseras på resultat från fyra provtagningar per sjö år 214. Sedan år 28 tillämpas det så kallade badvattendirektivet (26/7/EG) i svensk lagstiftning som kräver att medlemsstaterna i EU övervakar vattenkvaliteten på badplatser med mer än i snitt 2 badande per dag under badsäsongen. Provtagning sker tre till fyra gånger under badsäsongen och rapporteras via Badplatsen ( Uppdragsgivare: Kolbäcksåns vattenförbund Kontaktperson: Eva With, Surahammars kommun Tel: E-post: eva.with@surahammar.se Utförare: ALcontrol AB Projektansvarig: Elisabet ilding, tel: E-post: elisabet.hilding@alcontrol.se Rapportskrivning: Susanne olmström. E-post: susanne.holmstrom@alcontrol.se Kvalitetsgranskning: Caroline Svärd E-post: caroline.svard@alcontrol.se 12