Nationella stödlinjen

Nationella stödlinjen 2002 2006

Nationella stödlinjen 2002 2006

STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND R 2008:26 ISBN: 978-91-7257-575-2 ISSN: 1651-8624 FÖRFATTARE: ANNA NYMAN, MARGARETA CREUTZER REDAKTÖR: CAROLINA NORDLINDER OMSLAGSFOTOGRAFI OCH FOTOGRAFIER INLAGA: PHOTOS.COM GRAFISK PRODUKTION: AB TYPOFORM TRYCK: 08 TRYCK AB

Innehåll 4 Förord 6 Sammanfattning 8 Summary 11 Ett steg i taget Uppföljning och uppbackning 12 Livet förstörs! Maskinerna är överallt! 13 Att hitta den egna handlingskraften 14 Reflektera över spelets funktion 15 Anhöriga mellan sorg, omsorg och ilska 16 Datorspelande ungdomar 17 När samtalet känns tungt 19 Busringare och andra 20 23 1. Inledning Rapportens disposition 23 Metod 24 Spelmarknaden ur Stödlinjens perspektiv 26 Medier ur Stödlinjens perspektiv 30 33 2. Stödlinjens verksamhet Förändringar av verksamheten 33 Teknik 34 Samtalsmottagaren 35 Behandlingsmöjligheter 36 39 3. Resultat Samtalen 39 Bussamtal och felringningar 45 Spelaren 49 Problemspel 56 Anhöriga 65 Datorspelsproblematik 66 69 4. Slutkommentarer Stödlinjens framtid 71 74 Bilaga 1 Exponering av stödnumret 74 81 Bilaga 2 Samarbete med stödgrupper och erfarenheter av stödlinjer 81 85 Bilaga 3 Marknadsföring av Stödlinjen 85 88 Referenser

Förord Statens folkhälsoinstitut har sedan 1999 regeringens uppdrag att följa utvecklingen av spelberoende och att verka för att minska de skadliga effekterna av överdrivet spelande. En av de första insatserna var att inrätta en stödlinje för spelare och deras anhöriga. Initiativet kom från branschrådet Oberoende Spelsamverkan (OSS). De första årens erfarenhet av Stödlinjen visade att det fanns behov av att utveckla arbetet. Därför har Stödlinjen under 2002 2007 drivits som ett utvecklingsprojekt som det privatägda företaget ACE AB/Spelinstitutet ansvarat för. Efter offentlig upphandling har samma företag fått uppdraget att ansvara för driften av Stödlinjen från och med 2008. I den här rapporten behandlas erfarenheterna under 2002 2006. När den här rapporten ges ut har Stödlinjens årsredovisning för 2007 kommit. Där framgår det att poker på internet har gått om automatspel som det vanligaste problemspelet för dem som ringer Stödlinjen och att andelen kvinnor som söker hjälp har ökat något jämfört med tidigare år. Genom en telesvarstjänst har antalet bussamtal och felringningar minskat. Stödlinjen fyller flera funktioner. Spelberoende och spelrelaterade problem är ofta dolda för omgivningen och spelaren kan göra sitt bästa för att hålla sina spelproblem hemliga. När problemen blir alltför stora eller om de av någon anledning blir uppenbara för de anhöriga, blir spelarens och de anhörigas behov av stöd ofta akut. De sociala och ekonomiska följderna kan försätta både den spelberoende och de anhöriga i kris. Spelproblem är dessutom förknippade med skam och skuld. Kunskapen om spelberoende är begränsad inom den offentliga vården och det kan vara svårt att få lämpligt stöd. Ett samtal till Stödlinjen är en lättillgänglig möjlighet att få diskutera sitt problem med erfaren personal och få hänvisningar till stödinsatser som socialtjänst, behandling och lokala självhjälpsgrupper. Stödlinjens verksamhet kan också hjälpa till att upptäcka olika trender, det vill säga spegla hur utvecklingen i samhället och på spelmarknaden kan påverka spelproblem. Genom samtalen till Stödlinjen kunde man t.ex. tidigt se att nätpokertrenden förde med sig allvarliga spelproblem för många. En annan funktion som Stödlinjen har är att vara ett informationscentrum dit inte bara spelare och deras anhöriga kan vända sig, utan också socialarbetare, vårdpersonal, personer i ideella föreningar, stödgrupper och andra intresserade. Där kan de få information om Stödlinjens statistik och kunskap om vilka stöd- och behandlingsresurser som finns tillgängliga i olika delar av landet. 4 SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN

Åren 2002 2006 har Stödlinjen i genomsnitt besvarat cirka 1 700 stöd- och informationssamtal per år. De sista åren, inklusive år 2007, ligger antalet på över 2 000 samtal. Förhoppningsvis kan den här rapporten om Stödlinjens verksamhet 2002 2006 ge inspiration för dem som arbetar med såväl preventivt arbete som stöd och behandling för spelare och anhöriga. Östersund september 2008 Gunnar Ågren generaldirektör SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN 5

Sammanfattning Den här rapporten redovisar hur Stödlinjens verksamhet och de samtal som har kommit in har förändrats under perioden 2002 2006. Rapportens inledande avsnitt beskriver hur det faktiska arbetet på Stödlinjen kan gå till, hur rådgivarna för olika slags samtal och vilka metoder de använder under två typiska arbetsdagar på Stödlinjen. Stödlinjen har genomgått en rad förändringar som kan ha bidragit till att samtalens karaktär har förändrats. De största förändringarna är att man har förlängt öppettiderna och utökat bemanningen. Stödlinjen har också synts mer genom att telefonnumret har tryckts på spelkvitton, spelkuponger och lotter. Dessutom har man kunnat ringa från mobiltelefon (och enbart betala för uppkopplingsavgiften) från juli 2004. De här förändringarna har ökat antalet samtal. Den genomsnittliga samtalslängden har varit relativt konstant 2002 2006. Den samtalskategori som ökat mest är fel- och busringningar, vilket delvis beror på den ökade exponeringen av telefonnumret. Uppföljningssamtalen har ökat under hela perioden, medan stödsamtalen ökade fram till 2005 för att därefter ligga på en konstant nivå. Antalet informationssamtal minskade 2005 2006, medan antalet samtal om datorspelande har ökat. Färre spelare ringde till Stödlinjen under 2006, medan antalet anhöriga ökade under hela perioden 2002 2006. Män har dominerat hjälpsökandet, och har stått för mer än 80 procent av de inkommande samtalen under hela perioden. Under senare delen av perioden kom samtalen oftare från yngre spelare och totalt under perioden dubblerades antalet samtal från personer som är under 24 år. Däremot har antalet samtal från de äldsta åldersgrupperna minskat. Automatspel är det vanligaste problemspelet under hela perioden, framför allt i åldersgruppen 25 44 år. Resultaten visar att även ännu yngre personer spelar på spelautomater. En stor förändring skedde när nätpokern slog igenom. År 2004 registrerade Stödlinjen för första gången nätpoker som ett problemspel. Då uppgav cirka 3,5 procent att de hade nätpoker som problemspel i första hand. År 2006 hade andelen stigit till 30 procent. Under samma period har motsvarande andelar för automatspel sjunkit från 60 till 40 procent. Nätpoker är vanligast bland personer som är 15 44 år. Från 2004 till 2006 har antalet spelare mellan 15 24 år femdubblats. En liknande ökning har även skett i ålderskategorin 25 44 år. Förutom nätpoker har man rapporterat andra internetbaserade spel som problemspel, till exempel nätbingo, kasinospel och skraplotter. Många som ringer har hittat telefonnumret till Stödlinjen via internet, medan allt färre hittar det via traditionella telefonkataloger. Dessutom sprids numret till Stödlinjen många gånger i de miljöer där spelaren befinner sig. Exempelvis rapporterar 6 SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN

automatspelarna att de hittar telefonnumret vid spelautomaterna och nätspelarna rapporterar att de hittar det på internet. Samarbetet med de ideella stödgrupper som finns runt om i Sverige, till exempel Spelberoendes riksförbunds lokalgrupper, har fungerat bra och ett fortsatt nära samarbete är en förutsättning för Stödlinjens arbete. Detta gäller även för de internationella kontakterna med andra stödlinjer. Det är av stor vikt att samarbetet och erfarenhetsutbytet fortsätter om Stödlinjen i Sverige ska fortsätta att utvecklas. SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN 7

Summary This report for the National Helpline (Nationella stödlinjen) for gamblers and affected others illustrates the work and how received calls have changed during the period 2002 2006. The report opens with a part that describes how the actual work at the Helpline is performed in practice, e.g. how the counsellors answer different calls and what counselling methods they use. This is done by examples from two working days at the Helpline. During this period, the Helpline has undergone a number of changes, which may have affected the proportion of calls. The most profound changes were that the opening hours were extended and that staffing changed. Furthermore, the telephone number was given further exposure by being printed on gambling receipts, gambling coupons and lottery tickets. The possibility of calling from a mobile phone, was made available on 1 July 2004 and resulted in major change for the Helpline. During the period 2002 2006, the number of received calls answered at the Helpline increased. However, the average call length was kept at a relatively constant level. The call categories that increased the most were wrong numbers and prank calls, which can partially be explained by the increased exposure of the Helpline s telephone number. Follow-up calls increased throughout the period, while supportive calls only increased until 2005 and thereafter remained at a constant level. The number of informational calls decreased between the years 2005 2006. In general, the nature of calls received at the Helpline changed; growing numbers of people call for reasons other than those related to problem gambling. For example calls regarding video games and prank calls. The number of gamblers who call the Helpline decreased in 2006, while the number of calls from affected others increased throughout the period. The call category of other was relatively constant during the period. Calls received from men have been markedly over-represented during the entire period, never falling below 80 percent. During the latter part of the period, calls more often came from younger gamblers while those from the older age groups decreased in number. The age group of 15 to 24 years increased from 142 people in 2002 to 306 people in 2006. Gambling machines is the most frequent problem game throughout the period. It is primarily in the age group between 25 44 years that gamblers report gambling machines as the foremost problem game. However, the results also indicate that they also occur in the youngest age group. A major change occurred in conjunction of the brake through with online poker. In 2004, online poker was registered for the first time with 4 percent. In 2006 online poker registered 30 percent. A decrease instead occurred for gambling machines, which went from 60 percent in 2002 to 36 percent in 2006. Online poker players are primarily found in the age group 15 24. 8 SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN

A similar increase also occurred in age group 24 44. Beside online poker, other online-based games have arisen as reported problem games, such as online bingo, online casino and scratch cards on the Internet. The Internet has increasingly proven to be a good distributor of the telephone number to the Helpline, while the spread of the number by traditional telephone books is becoming increasingly less common. The results furthermore indicate that the number to the Helpline is often distributed in gamblers environment. For example, machine gamblers report that they found the telephone number at the gambling machines and the online gamblers found the number on the Internet. The cooperation with the various non-governmental organizations located throughout Sweden works well and continued close cooperation is a prerequisite for the Helpline s continued work. This also applies to the international contacts with other helplines. It is also of major importance that the cooperation and experiential exchange continue for the Helpline in Sweden to continue to be developed. SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN 9

10 SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN

Ett steg i taget Här följer ett avsnitt som speglar två arbetsdagar på Stödlinjen. Frilansjournalisten och socionomen Margareta Creutzer har sammanställt samtalen utifrån deras olika karaktär och kompletterat med kommentarer från de rådgivare som haft samtalen. Avsnittet ger en bild av vilka arbetsmetoder rådgivarna använder och av hur samtalen kan se ut. I dag har jag varit ifrån Jack Vegas i en vecka. Jag har spelat på travet, det har jag, men jag har minskat ner på det också. Anders ringer till Stödlinjen för spelberoende för att berätta. Han har haft flera kontakter tidigare med linjen och det har varit en lång väg att gå för att kunna avstå från spelautomaten. Nu vill han rapportera, kanske få lite ytterligare stöd. Bra! säger Maritha, som svarat i telefon. Hur känns det? Anders säger att det känns som han är på rätt väg. Han tycker att han kom till en vändpunkt han förlorade för mycket pengar och började se sin egen situation. Nu har han varit på möte på Spelberoendes förening, som han fått tips om från Stödlinjen. Men det viktigaste för mig var mina egna funderingar före mötet. När jag tänkte på mitt liv. Han berättar att det står en spelautomat i matsalen på jobbet. Den sista veckan har han bara gått förbi den och satt sig att äta i stället för att stanna och spela som han brukar, både innan och efter han ätit. De senaste dagarna har den varit avstängd. Och jag har inte brytt mig om det. Jag har tänkt att det gör ju inget, för jag ska ju ändå inte spela. Maritha uppmuntrar honom, berömmer och bekräftar. Om automaten är i funktion igen i morgon, vad gör du då? Då går jag förbi och sätter mig och äter, förklarar Anders. Maritha backar upp honom ännu mer: Det är starkt av dig. Det är ett stort beslut. Du har fattat det beslutet och det har ju gått jättebra. Hon fortsätter: Har du gjort någon plan när det gäller travet hur mycket du ska spela för, hur ofta, kanske vilka dagar? Travet är så viktigt för mig socialt, säger Anders och blir tyst en stund. Men den sista veckan har jag hållit en rimlig nivå på spelet, säger han sen. Det har till och med SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN 11

hänt att jag bara har gått och tittat på loppen, utan att satsa. Och så har den häst som jag skulle ha satsat på vunnit och gett många gånger insatsen tillbaka Vad har du känt då? frågar Maritha. Det har ju varit frustrerande. Men jag har också tänkt att: Jag har ju feeling! säger Anders, inte utan stolthet i rösten. Sedan skojar de om vad som kan inträffa, trots att man har feeling : jockeyn kan vara ur form av en rad olika skäl, en fågel kan komma flaxande och distrahera hästen. Om du skulle spela och förlora på travet, tror du att du kan få tanken att gå och ta tillbaka förlusten på Jack Vegas? frågar Maritha. Anders tänker efter, han kan inte helt säga emot den risken. Maritha uppmanar honom att vara uppmärksam på sådana tankar, att stanna upp och tänka: Vänta nu! Hur brukar det gå när jag spelar på automaterna? Anders håller med. Han upprepar det hon säger. Maritha frågar om han tänker gå på spelberoendeföreningens möten igen. Anders tvekar. Kanske inte just nu, eftersom han känner sig lite krasslig. Kanske sen. Jag ringer igen och berättar hur det går, säger han. Gör det! säger Maritha. Ring och berätta hur det går! Uppföljning och uppbackning Den här sortens samtal till Stödlinjen är vanliga. Personer som haft kontakt tidigare ringer upp igen, ofta upprepade gånger, ibland för att de fått förtroende för den som svarat och känner behov av ytterligare stöd, uppbackning eller någon att anförtro sig till. Ibland för att förmedla glädjande nyheter om sin kamp mot spelberoendet. Eftersom det är fem anställda som arbetar med att ta emot samtal, är det inte säkert att det går att få tala med samma person som gången innan. Det väcker frågan om den som ringer känner motstånd mot att dra sin historia en gång till för någon annan än den man först haft kontakt med, i synnerhet med tanke på hur djupt personliga och känsliga frågor det handlar om. Telefonmottagarna tycker inte att det verkar hämma dem som ringer. En orsak kan vara den personliga, uppmärksamma och empatiska attityd som varje mottagare visar var och en som ringer upp. Det kan ibland till och med vara en fördel att tala med en ny person, förklarar Ulrika. Att man får berätta en gång till gör att man hör sig själv formulera problemet igen. Det kan hända att fokus har flyttats något sen sist och samtalen utgår ju alltid från en speciell fråga, det som är aktuellt just där och då. Man måste komma ihåg att Stödlinjen inte är en behandlingskontakt. Hon menar att det också kan fungera som en del av processen att komma till rätta med sitt beroende, att bli bemött på en aning olika sätt vid olika tillfällen. Även om vi har samma kunskaper och tekniker är vi ju lite olika som personer. 12 SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN

En del av tekniken i samtalen är att ge mycket uppbackning, beröm och bekräftelse så fort möjlighet ges. Den som är fylld av problem behöver ofta hjälp att se att den faktiskt också har tagit något steg åt rätt håll, tänkt en konstruktiv tanke som kan vara en bra början. Exempelvis kan en bra början vara själva beslutet att ringa till Stödlinjen, för många ett stort steg som kan ha tagit lång tid att samla sig till. Ett annat sätt är att bekräfta personen genom att upprepa och sammanfatta vad han eller hon säger och sedan lägga till ytterligare en aspekt eller fråga, som kan leda tanken vidare utifrån vad uppringaren själv har formulerat. Personen hör därmed frågan igen och hör sitt eget svar. Samtalsmottagarna påpekar att de alltid utgår från den bild av problemet som personen själv presenterar och försöker motivera personen att starta en förändring, utifrån den situation som den som ringer upplever. Livet förstörs! Maskinerna är överallt! Även den som tagit steget att ringa upp Stödlinjen kan ha ett motstånd mot förändring eller sakna all tro på sin förmåga att förändra. Ulrika tar emot ett samtal från Farid. Spelautomaterna har tagit över hela hans liv. Förtvivlad berättar han. Jag har mycket stora problem. Hela lönen går åt, jag är utan mat, betalar inte räkningar. Jag har en bankskuld på 55 000. Automatspel är något mycket farligt! Skulle du vilja sluta spela? frågar Ulrika. Ja, det är klart. Livet förstörs. Jag lät bli att spela i tre veckor, men så började jag igen. Maskinerna är överallt! Ulrika hakar på uppgiften om treveckorsuppehållet. Vad gjorde du då, när du försökte sluta? Träffade kompisar. Simmade. Jag har berättat på jobbet att jag har problem med spelandet, svarar Farid. Jättebra gjort, säger Ulrika. Hon börjar berätta att det finns behandling mot spelberoende och stödföreningar där man hjälper varandra, men avbryts av Farid. Jag behöver ingen psykolog! Jag har en kompis som har hjälpt mig jättemycket. Jag vet allt. Jag vet att jag inte kan vinna tillbaka pengarna. Du kan inte ana hur mycket pengar som försvinner i spel. Ingen grupp! Jag vill inte vara med i någon grupp. Du har gjort många bra saker redan, fortsätter Ulrika. Du har klarat av att göra uppehåll i tre veckor, du har berättat på jobbet att du spelar för mycket. Det är starkt av dig. Du har en kompis som stöttar dig. Hur ska du göra för att inte spela bort lönen nästa gång? Jag ska betala räkningarna, säger Farid plötsligt medgörlig. Och sen? Köpa mat. Och vad ska du göra för att behålla resten av pengarna, när du har gjort det? SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN 13

Farid faller tillbaka in i tankarna på spelförlusterna och tvånget att spela. Spelet dödar folk! Om jag inte hade spelat hade jag gift mig för länge sen. Nu kommer jag aldrig att kunna gifta mig. Den som kan lösa ditt problem är du själv, säger Ulrika. Ibland kan man göra viktiga saker själv och ibland kan man bestämma att man tar hjälp av någon, men även då är det ju du själv som löser ditt problem. Inte någon psykolog, upprepar Farid, men tillägger: Vad skulle han kunna hjälpa mig med? Ulrika förklarar kort hur behandling kan gå till och Farid lyssnar utan att avbryta. Jag ska lämna pengarna till min kompis nästa gång jag får lön, konstaterar han sen. Och om jag spelar för en enda krona sedan, så ringer jag till dig! Ulrika backar upp honom, påpekar att han har gjort bra saker, att han redan är en bit på väg. Du har möjlighet att förändra dig, att sluta spela och att träffa en bra tjej. Jag tänker fel, säger Farid. Jag glömmer att det inte går att vinna tillbaka pengarna på spelautomaten, jag glömmer bort hur det brukar bli. Ulrika bekräftar och upprepar det han sagt. Det är bättre att ringa till er än att spela. Man blir lugnare, säger han, innan de avslutar samtalet. Att hitta den egna handlingskraften Mitt i Farids förtvivlan frågade Ulrika om det var så att han ville sluta spela, vilket för en utomstående åhörare kunde tyckas uppenbart. Hon förklarar detta: Det är inte självklart att personen vill sluta helt. Vi kanske tolkar in att det är vad han vill, men han kan tänka i andra banor. Därför är det bra att fråga och också få honom att uttala det själv. En viktig del av samtalet är att locka fram självmotiverande uttalanden. Ibland har spelare ambitionen att begränsa spelandet, att hålla det på en acceptabel nivå, inte sluta helt utan sätta en gräns vid t.ex. 100 kronor per dag. Det händer att det är en del av motståndet mot att sluta spela. En enkel multiplicering säger att 100 kronor per dag motsvarar 700 kronor i veckan och över 36 000 kronor per år. Många tycker att den summan var mer än vad de avsåg. Tanken att bara spela vissa dagar i veckan för upp till 100 kronor kan då dyka upp som alternativ. Samtalsmottagaren kan stödja den tanken, men också ställa frågan vad som ska hända om personen vinner pengar. Ska han då hoppa över en gång och hur lång tid går det då till nästa gång och hur går det? Men det kan vara okej att prova det ett tag och se hur det går, säger Ulrika. Många kan behöva göra så, innan de kan sluta helt. Samtalsmottagarna på Stödlinjen är noga med att påpeka att de inte ska servera lösningar eller tala om hur spelaren bör göra. Uppgiften är snarare att hjälpa den 14 SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN

som ringer att hitta de vägar som är möjliga från just hans eller hennes horisont, förmå personen att hitta den egna handlingskraften. Det kommer också helt andra sorters samtal till Stödlinjen. Anna tar emot ett från en man som säger att han är spelberoende, spelar på allt, och att han behöver professionell hjälp. Han har försökt att sluta flera gånger av egen kraft på en rad olika sätt, men misslyckats. Han tar tacksamt emot telefonnumret till den förening för spelberoende som finns i den stad där han bor, liksom namnet på den person där som kan hjälpa honom med en ansökan till socialtjänsten om att få plats i ett vårdprogram för spelberoende. Det är väldigt värdefullt om det finns en stödförening på den ort där spelaren bor, förklarar Anna. Då kan man hänvisa till något konkret där de kan få direktkontakt och stöd från andra. Ofta har de som ringer inte väntat sig att det finns någon hjälp över huvud taget. Sedan ringer en man som är fast i pokerspel på nätet, kopplat till ett parallellt tvångsmässigt porrsurfande. Han vill egentligen inte ha någon hjälp, inte ännu, vill bara prata med någon om sin situation. Anna berättar att det inte är ovanligt att spelare har ett dubbelberoende. Det kan handla om alkohol och spel eller tabletter och spel. De olika beroendena förekommer i olika kombinationer, där den ena ofta har funktionen av ångestdämpare, förklarar Anna. Det kan fungera att använda en kognitiv metod i behandlingen av dessa dubbelberoenden och det kan vara en längre process, men det går att komma ur det. Det kan ju också vara så att om huvudproblemet försvinner, t.ex. spel, så påverkar det också det andra problemet. Behovet av ångestdämpning kan minska. Reflektera över spelets funktion Har spelare med olika typ av beroenden behov av olika bemötande? Är det någon skillnad på hur exempelvis en pokerspelare tas emot jämfört med en Jack Vegasspelare, när de ringer till Stödlinjen? Samtalsmottagarna tycker på det hela taget inte det. Vi utgår nog snarare från på vilket sätt spelaren presenterar sitt problem, säger Anna. Hon framhåller att det är viktigt att vara medveten om att spelet fyller en funktion för varje spelare, och man strävar efter att få spelaren att själv reflektera över vilken den funktionen är. Jag tycker att man kan använda motiverande samtal på alla typer av spelberoende, säger Margona, som ansluter till diskussionen. En metod är att försöka få spelaren att precisera fördelarna och nackdelarna, plus och minus, med att spela respektive att inte spela. Det hjälper spelaren att bena ut sin situation och sina alternativ. Spelet ger spänning, gemenskap och bekräftelse. Eller lugn, flykt från den livssituation man är i och hopp om pengar och status. Det raserar också ekonomin, slukar ens tid och förstör nära relationer. Men att sluta SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN 15

spela ger också nackdelar: man måste ta itu med de problem spelandet har skapat, man förlorar de viktiga fördelar som spelet har gett. Hur ska man lösa problemen, hur ska man tillfredsställa de behov spelet har fyllt, på ett nytt sätt? Vad ska man göra med all tid det skrämmande tomrum som uppstår om man slutar att spela? Vad kan man komma på som finns i stället? Vad ser de framför sig på plussidan. Vad är det de skulle vinna om de slutar spela? fortsätter Margona. Syftet är att få spelaren att börja tänka på de här frågorna på ett konkret och konstruktivt sätt. För den som har kommit fram till beslutet att sluta spela handlar det också om att identifiera vilka situationer och associationer som startar spelsuget? Var och en måste hitta en plan för hur de ska agera och tänka när de hamnar i risksituationer, vilket man måste räkna med händer. Allt detta är gemensamt för alla typer av spelare, menar samtalsmottagarna på Stödlinjen. Sedan finns det förstås en del olikheter i hur olika spelare ser på sitt spel, påpekar Margona. Om vi tar just poker och spelautomater som exempel, så anser pokerspelare ofta att deras spel innehåller ett mått av status, särskilt inom gruppen. Det handlar om prestation, strategi och att vara smart nog. De har också en typ av motstånd mot att se problemen i vitögat som visar sig i kommentarer som: Jag har egentligen inga problem, men jag har haft lite otur just nu. Eller: Jag har gjort ett par misstag på sista tiden. Jack Vegas däremot är mer av ett flyktspel, man är mer ensam i sitt spelande samtidigt som det sker offentligt och det är mer skamfyllt. Det händer att automatspelare utvecklar en slags personlig relation till maskinen, tycker att den talar till dem, kräver deras uppmärksamhet och emellanåt beviljar dem något tillbaka. Ofta anser de att maskinen är en hon. Anhöriga mellan sorg, omsorg och ilska Den stora skiljelinjen i karaktären på samtal till Stödlinjen går mellan spelarna och de anhöriga. En anhörig som ringer har starka känslor av oro, både för spelaren och för familjeekonomin och inte minst för den egna relationen till spelaren. Upplevelsen av svek är vanlig. En djup förtroendekris har drabbat förhållandet, eftersom spelaren i allmänhet hållit sina spelaktiviteter hemliga, eller i varje fall den mängd pengar de slukat. Vi utgår alltid från den uppringande personens upplevelse, också när det är en anhörig som ringer, förklarar Margona. Anhöriga har en särskild process de ska gå igenom, som skiljer sig från spelarens. Ofta är känslorna motstridiga och pendlar mellan sorg och ilska och omsorg om spelaren och om relationen. En bra väg för den anhöriga är att söka kunskap och stöd, både från professionella och från andra anhöriga, understryker hon. 16 SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN

Strax därefter kommer ett samtal från en ung kvinna, Emma, som tas emot av Margona: Jag ringer om min pojkvän, som har börjat spela igen. Pojkvännen, som spelar poker, har hållit upp i ett halvår. Tidigare spelade han för summor runt 50 000, säger Emma. Men nu är han plötsligt uppe i 500 000. Jag har sett i hans mejl att han nyligen har öppnat ett kreditlånekort på Unibet. Vilka konsekvenser har det för dig själv? är det första Margona frågar. Ja, jag kan ju inte lita på honom. Jag sa för ett halvår sen att om det händer igen så är vårt förhållande slut. Men nu vet jag inte. Det är ett dilemma om jag ska stanna kvar eller inte. Jag tänker att han kanske går under, han kanske hamnar på gatan om jag inte ställer upp. Du ska tänka på att det är han som har valt att spela. Det är inte du och du har inte ansvar för hans spelande. Om du kommer fram till att stanna kvar, så kan han ha ett bra stöd i dig, men det är viktigt att du känner efter hur du mår på grund av det här, säger Margona. De pratar lite om det faktum att Emma redan tidigare ställt ett ultimatum, men att hon nu inte vet om hon kan fullfölja det. Margona påpekar att det inte bara bör skylas över och glömmas bort, utan att det är väsentligt att vara så tydlig som möjligt. Du behöver inte fatta några snabba beslut för det, utan låt det ta den tid som krävs. Men du kan påminna honom om vad du sa tidigare och beskriva för honom vilket dilemma du hamnar i. Sedan frågar Margona om Emmas egen ekonomi riskerar att bli indragen i pojkvännens spelande. Emma anser att hon har kontroll över sina pengar och att han inte kan komma åt dem. Margona understryker vikten av att hon bevakar sin ekonomi och ger några tips om hur hon kan skydda den bättre. Margona menar att pojkvännens återfall och förändrade inställning till spelet är så omfattande att de gemensamt och även var för sig bör söka kunnig hjälp. Eftersom de bor i ett av storstadsområdena finns hjälp att få på nära håll. Hon berättar om de behandlingsmöjligheter som finns, lite om de metoder som används och om Spelberoendes förening med stödgrupper för både spelaren och anhöriga. Emma får adresser och telefonnummer. Datorspelande ungdomar Föräldrar som ringer till Stödlinjen är ofta osäkra, och ibland oense inom familjen, om hur de ska agera gentemot sitt barns överdrivna datorspelande. En del har försökt att få stopp på spelet genom förbud och kanske genom att handgripligt stänga av datorn i tonårsrummet metoder som inte gett det resultat de hoppats på. Vi ger naturligtvis även de föräldrarna stöd, även om de inte gjort den mest pedagogiska insatsen, säger Maritha. Vi understryker att det är bra att de har reage- SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN 17

rat, vi visar förståelse för deras oro och så försöker vi komma fram till vilken metod som är mer ägnad att hjälpa ungdomarna. Det som känns handlingskraftigt först, kanske inte är någon bra problemlösning. Det handlar mycket om att ge föräldrarna kunskap och att ställa frågan vilken funktion spelet har för deras barn. När samtalet vänds mot denna fråga händer det att föräldrarna i stället grips av samvetskval. Då får vi understryka att de hade inte kunnat göra annorlunda med den kunskap de haft hittills, men när de tagit reda på mer kan de agera på andra sätt. En mamma ringer om sin 20-årige son, som slutat umgås med kompisar och bara sitter instängd på sitt rum, utan att ens komma och äta middag med resten av familjen. Hon berättar om allt tjafsande som uppstår mellan henne och hennes man om hur de ska hantera problemet. Jag vet att jag gör fel, säger hon. Jag springer in och ger honom mat på rummet och jag försöker vädja till honom på olika sätt. Jag ser ju att han är deppig när han är hemma. Fast när jag träffar honom på stan eller på hans jobb är han gladare. Maritha vänder på frågan: Nu är han ju myndig och kan välja själv vad han vill göra tycker han själv att han har problem med datorspelandet? Eller kan det vara så att han blir deppig när han ser att ni blir arga, ledsna och oroliga? Mamman säger att hon aldrig har tänkt på frågan på det sättet, men framhåller samtidigt att så länge han bor hemma måste han ju rätta sig efter vissa gemensamma regler. Helt rätt! understödjer Maritha och lägger till att sonen också är en förebild för de yngre barnen i familjen, oavsett om det är en bra eller dålig förebild. Maritha informerar om webbplatser om datorspelproblem, ger tips om litteratur och om kurser för föräldrar till unga som fastnat i datorspelande. Hon pekar på värdet av att samla kunskap för att förstå problemet bättre och lättare komma överens om vilka regler man ska ha hemma. Inte bara spelare och anhöriga ringer till Stödlinjen utan även personal inom exempelvis pedagogiskt och socialt arbete. Den här dagen får Ulrika ett samtal från en lärare i en specialskola för ungdomar med sociala och psykiska problem. En 15-årig pojke, som läraren beskriver som mycket intelligent men med stora problem från sin uppväxt, har ägnat helgerna och nätterna åt datorspelet World of Warcraft. Personalen har fått gå och hämta honom på morgnarna och mer eller mindre tvinga honom till skolan. Sedan lärare i samråd med socialsekreterare nu beslutat att ta datorn ifrån honom, vägrar han helt att gå i skolan. Nu undrar jag: har vi gjort fel? säger läraren. Ulrika för även här in frågan om vad spelet betyder för pojken själv. Kan det vara så att han hellre vill vara den person han är i spelet än den han är i verkligheten, med tanke på hans traumatiska bakgrund? Hon ställer också frågan om läraren tror att det finns risk att förlusten av datorn blir ett trauma i sig, om det är så att pojken nu har blivit av med det enda som är 18 SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN

roligt. Läraren som redan tycks vara orolig för just det, konstaterar att det helt enkelt var en desperat åtgärd att beslagta datorn. Han tar emot Ulrikas information om var skolan kan få sakkunnig hjälp och noterar instämmande hennes påpekande: Det gäller att få med honom på tåget, så att man inte själv hamnar i styrhytten medan killen står kvar på perrongen När samtalet känns tungt En kvinna ringer och Anna tar emot samtalet. Kvinnan heter Marie och har haft mycket kontakt med Stödlinjen tidigare. Någon gång i månaden ringer hon, mest för att berätta hur läget är med hennes spelande man. Från Stödlinjens sida har man informerat henne om behandlingsmöjligheter och om stödgrupper för både spelare och anhöriga, men hittills har hon inte tagit några andra initiativ än att just ringa Stödlinjen. Den här gången har situationen förvärrats betydligt. Jag har fått stryk, säger hon kort. Anna får henne att berätta vad som har hänt. Mannen har varit kraftigt berusad, skrikit och slagit sönder saker i lägenheten och sedan även gett sig på Marie. Han säger att han inte minns något av det, säger hon. Men han betedde sig hemskt. Mot barnen också. Det har ju inte hänt förut att han har slagit mig. Han har bett om ursäkt, men han har inte varit särskilt snäll eller ångerfull för övrigt sen det hände. Han vill få det till att det är jag som är sjuk, att jag har ett sjukt kontrollbehov och han säger elaka, sårande saker. Han säger att han inte tänker sluta spela och att jag inte ska lägga mig i om han spelar. Just nu känner jag mig bara förvirrad och trött. Anna frågar om Marie har polisanmält honom för misshandel. Det har hon inte. Jag vill inte det. Barnen är rädda att det sociala ska komma och ta dem om jag gör det. Men om det händer igen så anmäler jag honom, säger hon lite svävande. Det blir ett ganska långt samtal. Anna understryker med skärpa att barnen måste få någon utanför familjen att tala med om vad som har hänt. De pratar om möjliga stödkontakter i skolan. Anna ger också Marie telefonnummer och adress till två olika kvinnojourmottagningar, en i närheten av hennes eget bostadsområde och en i centrum, för den händelse hon inte vill gå till en mottagning där hon kan bli igenkänd. Det är viktigt att du söker stöd, Marie, upprepar Anna. Både för dig själv och för barnen. De behöver det både nu och i fortsättningen. Se till dig och dina barn. Det finns möjlighet att förändra, det gäller att du ska bestämma vilket steg du ska ta. Marie berättar att hon har avtalat tid med en psykolog. Jag vet att jag måste göra något. För barnens skull. SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN 19