Förord Ni undrar säkert varför jag skriver en bok, och framför allt varför ni ska ödsla er tid och läsa den? Jag är ju som vilken mamma som helst. Jag arbetar, hämtar, lämnar, hjälper till med läxor, lagar mat och försöker hinna med egen tid. Men å andra sidan är jag inte som vilken mamma som helst, jag är en svensk stagemom! Att vara en stagemom innebär att min dotter är en barnstjärna, och därför handlar ganska mycket i vårt liv om just det: att köra till castingar, klädprovningar, lära oss manus utantill, köra till inspelningar och finnas där under långa dagar, söka jobb, uppdatera CV, samt se till att detta inte tar överhand i livet. Det måste också finnas tid för läxor, kompisar, bio, promenader och dataspel. Vi har hållit på i 4 år nu och jag tror att vi har hittat en balans i livet som passar oss alla: mig, maken Rolle, vår dotter Katja samt våra husdjur. Ni har säkert sett mig och Katja i det omdiskuterade programmet Mammor och minimodeller, som visades i TV3 i januari. Det roliga är att programmet fick dåliga tittarsiffror, men de flesta i Sverige har hört om det, haft åsikter om det och bloggat/twittrat om det! Jag vill inte skriva så mycket om programmet, utan om vårt liv, så se boken som en dagbok eller blogg. Jag hoppas att ni vill följa med mig på mitt livs äventyr. Katja ville också skriva några kapitel, så jag lägger in de här och där. Vi är ett team, Katja och jag. Fast vi båda har starka viljor och bestämda åsikter försöker jag navigera oss genom vår vardag utan större tjafs och bråk som hör till åldern. Jag väljer verkligen mina strider, och är väldigt bestämd på vissa punkter, men samtidigt en riktig curlingmamma på andra. Ha det så bra! Läs och njut! 10
My perfekt English Igår kväll så pratade Katja och jag engelska. Jag tyckte att det var lätt och roligt och kände mig så duktig så, som kunde hålla ett samtal flytande. Och då frågade Katja: Mamma, vad hade du för betyg i engelska? MVG, svarade jag stolt Jaså, sa hon då, och vad hade de andra då? Typ IG eller VG, sa jag Menar du att det fanns folk som pratade sämre än du? undrade min 11åring. Gissa om jag blev förvånad och sur? Men men, hon går på Engelska skolan och jag lärde mig språket i en rysk skola för ca 25 år sedan. 11
Man blir ju trött av att jobba! På morgonen tänker jag: Ok, när jag kommer hem idag då ska jag laga mat, gå ut och springa, städa i garderoben och läsa för Katja. Men när jag väl kommer hem, känner jag mig som en urkramad citron(ungefär). Inte så gul dock, utan snarare som en vit, hungrig och sur citron. Som behövt vara glad och trevlig hela dagen. Men orken tar slut ungefär vid arbetsdagen slut och när jag äntligen är hemma vill jag varken laga mat eller städa, eller ännu mindre springa. Då vill jag att maten står på bordet, att det är något roligt på TV och att Katja själv läser sina böcker, eftersom högläsning kanske inte är den mest spännande aktiviteten jag känner till. Dessutom så bryter jag rätt så kraftigt och hon ligger och kommenterar mitt uttal hela tiden. Högläsningen blir då en lektion i svenska för min del och långa utlägg om att alla andra förstår mig för hennes del. Så blir man ju trött på jobbet också, man kan inte komma hem och köra ett pass till. Eller så kanske det är åldern som tar ut sin rätt. Jag är ju ändå 40 år! Så nu ska jag åka hem och inte springa, inte städa bland vinterskor och inte plocka undan tvätt. Jag ska sitta och glo på TV! 12
Söndagsnöje Vad gör ni gott folk på söndagar? Låt mig gissa: Myser, kör barn till aktiviteter, gör läxor med dem, tvättar, storhandlar och försöker vila innan en ny arbetsvecka börjar igen. Det är i princip det vi gör också, men ibland så åker vi dessutom på castingar eller provfilmningar. I söndags var vi på Media Institutet eftersom Katja skulle provfilma för en huvudroll i en långfilm. Oftast brukar provfilmningarna vara avklarade på 5 minuter. Barnen går in, berättar vad de heter och vad de har för tidigare erfarenheter. De får ett litet manus att gå efter, eller improviserar på plats och sedan är det klart. Men det tar ju tid att åka dit och tillbaka. Vi har aldrig varit på en provfilmning i Vallentuna!(HA HA). Det hade varit smidigast, men nej då, vi får åka in till City, Södermalm, Värtahamnen eller till Lidingö/Tyresö. Tar vi bilen brukar det krångla med parkeringen och åker vi kommunalt känns det som en väldigt lång resa. Men i söndags så fanns det parkering och inne på castingen hade det ordnats med frukt och saft till barnen, och kaffe till föräldrarna. Sammanlagt skulle ca 50 tjejer i åldern 11 till 13år provfilmas. När provfilmningarna är klara kommer en regissör att titta igenom allt material och troligen kalla de han gillade bäst till nästa provfilmning och nästa, tills han har hittat sin stjärna. Där inne träffade vi min bästis Monika med sin dotter Rebecka, som är Katjas bästis. Monika är en till stagemom som satsar helhjärtat på sina döttrar och lever för dem. Så vi fikade och pratade, och kom överens om att ses på onsdag, då tjejerna slutar skolan tidigt. De ska få komma till oss för att träffa våra höns. Nu kommer den långa väntan på svaret från castingen. De stora produktionsbolagen meddelar nästan alltid om man har fått rollen eller inte och den här gången har vi blivit lovade ett svar inom 2 veckor. Vi får se om det blir så. Ibland retar jag mig oerhört mycket på hur folk fjäskar för varandra på sina bloggar. Till exempel skriver några: och så har vi träffat finaste Sara med finaste Lisa eller o, du finaste Marie, det är så kul att du hör av dig bla bla bla 13
Man ger sådana falska snällhetkomplimanger till varandra för att sedan få tillbaka sådana! Då skulle jag alltså skriva: o, i söndags träffade jag finaste Monica med finaste Rebecka, de är så fina nu. Men det gör jag inte, jag skriver inte det och jag säger det inte heller. Goda vänner behöver inga falska bekräftelser! 14
Surfplattor i skolorna! Igår läste jag i Vallentuna Tidning att Vallentuna kommun ska satsa stort på skolor och att alla elever ska få en surfplatta inom 2 år. Då kände jag bara: Herre gud, kan de inte satsa pengarna på något vettigare än så? Även lärare, på vissa skolor, har fått surfplattor för att lära sig använda dem! Ha, de kanske ska skaffa körkort för att kunna surfa också! Vi bor ju i Vallentuna och Katja gick fram till vårterminen i klass 3 på Vallentuna kommunalskola. Jag fick nog före påsklovet och flyttade henne akut till Täby, till en friskola. Sedan blev hon antagen till Internationella Engelska skolan i Täby från 4e klass, och trivs där alldeles utmärkt. Jag vill absolut inte peka ut hennes gamla skola som dålig eller sämre än någon annan i Vallentuna, jag förstår att alla ligger på samma nivå. Katjas mattekunskaper var väldigt svaga och jag fick inte ens information om att min dotter inte gjorde något i sin mattebok. Och då är jag ändå en tjatig och jobbig mamma, som verkligen engagerar mig i min dotters skolgång! Vi var tvungna att skaffa en privatlärare i matte åt Katja för att hon skulle hänga med! Inga prov, ingen koll på läget. Extremt mycket tjafs i klassen mellan tjejerna. Och när jag försökte byta till en annan klass, då var det blankt Nej! Min dotter kunde sitta ute i hallen och spela spel när jag kom och hämtade henne, för att hon inte hade något att göra! På lektionstid! Jag tjatade och tjatade och bråkade och hade möten med arbetsledare på skolan - inget resultat. Katja hade konstant huvudvärk och ont i magen! Det var stökigt och högljutt i klassen, en fröken som skriker och ingen som lyssnar! Även jag mådde dåligt när hon vägrade gå till skolan! Och då är det inte fråga om mobbning, för hon är en poppis tjej, väldigt social och trygg i sig själv. Vi fick utreda om hon är laktosintolerant eller glutenintolerant, kolla synen flera gånger och så, för att försöka hitta orsaken till hennes besvär. 15
Och nu är det inga bekymmer. Hon älskar sin skola som har tydliga krav och mål, med engagerade lärare och lugn arbetsmiljö. Så då tänkte jag att Vallentuna kanske borde satsa på fler lärare, fler böcker och fler vuxna som ska vara där för barnen. Att sätta alla framför en surfplatta hjälper nog inte. Kan man inte matte, så hjälper det väl inte att man kan googla? 16