Av de ca 30 främmande växter som är knutna

Sjögull i svenska vatten förslag på åtgärder för att bekämpa denna invasiva växt Sjögull är en invasiv växt som kan ställa till stora problem i den svenska naturen. En del menar att det är lönlöst att göra någonting åt sjögull, att det bara är att ge upp! Det är sällan någon som drabbats personligen som säger så. Den som drabbas av sjögull måste i själva verket göra något åt problemet innan det växer sig ohanterligt stort. t i n a k y r k a n d e r & j o n a s ö r n b o r g Av de ca 30 främmande växter som är knutna till vatten i Sverige, bedöms tre arter orsaka sådana problem att de definieras som invasiva främmande arter (Larsson och Willén 2006 ). Två av arterna, vattenpest Elodea canadensis och smal vattenpest E. nuttallii åtgärdas endast i liten omfattning. Arterna upplevs inte heller som ett särskilt stort problem, och studier som gjorts visar att åtgärd av dessa arter ofta leder till större påverkan på inhemsk flora än på vattenpestarterna (Abernethy, Sabbatini m.fl. 1996). Etablering av sjögull Nymphoides peltata upplevs däremot sällan som ett litet problem. De som har ett växande sjögullsbestånd vid sin brygga, bästa bad platsen, fiskesjön eller i sin kommun, tycker generellt att detta är ett mycket stort problem. Anledningen är inte att de helst vill ha sandstrand vid sin brygga eller att sjögull inte blommar tillräckligt vackert, för det gör den. Anledningen är att de inte kan ta sig fram med sin båt, att de inte kan simma från sin brygga och att det inte längre går att fiska i området. Sjögull lägger sig som en tät och mer eller mindre ogenomtränglig matta på ytan och försvårar all form av friluftsliv. I en av landets kommuner löper sedan länge en kanotled via en sjö. Efter att sjögull etablerats i sjön klipper kommunen kanotleden genom sjögullsbeståndet ett antal gånger under växtsäsongen, så att kanotisterna Bestånd av sjögull Nymphoides peltata i Hönshyltefjorden, Tingsryd. Foto:Mattias Johansson 26

tät matta på ytan medan stjälkarna tvinnas runt varandra på ett för arten karakteristiskt sätt. Bladen når ytan redan i början av maj (Kyrkander och Örnborg 2013), men den maximala tätheten av såväl blommor som bladverk uppstår i augusti. Sjögull förökar sig framför allt vegetativt och spridningen sker genom att småplantor vid ytan, med färdigt rotsystem, bryts loss från stjälken och rotas i ett nytt område. Arten kan även spridas genom utlöpare, längs med botten, och bestånden blir stora på kort tid. Sjögull Nymphoides peltata liknar ccccc xxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx ccccccccc ddddd yyyyyy.. kan ta sig över sjön. Givetvis påverkas inte bara friluftsliv. Även biologisk mångfald drabbas då arten effektivt konkurrerar ut underliggande vattenvegetation. Socioekonomiska värden påverkas också negativt till följd av sjunkande huspriser där växten breder ut sig, att arten utgör fysiska hinder för exempelvis båttrafik och att det krävs omfattande åtgärder. Sjögull lägger sig som en tät och mer eller mindre ogenomtränglig matta på ytan och försvårar all form av friluftsliv. Sjögull är en flerårig flytbladsväxt tillhörande familjen vattenklöverväxter Menyanthaceae. Bladen kan bli upp till 12 cm långa och är därmed mindre än hos näckrosor. För ett otränat öga kan sjögull förväxlas med dyblad Hydrocharis morsus-ranae, men den har jämförelsevis större flytblad med något rödprickig undersida. I början på säsongen är stjälkarna veka och bladen små. Senare blir bladen större och bildar en Under 1800-talet gjorde biologer de första utsättningarna av sjögull i Sverige. I andra länder såg man att sjöar med sjögull också innehöll mycket fisk. De täta bestånden förmodades skydda fiskyngel och därmed främja fisket. Visst hade man rätt i att bestånden är täta. Oerhört täta. Även om man hade goda avsikter med utplanteringen märkte man tidigt vilken enorm tillväxt bestånden hade och försökte därför begränsa utbredningen. Förgäves. Idag planteras växten ut av privatpersoner som köpt en planta i trädgårdshandeln eller via en nätbutik. Arten är i nuläget spridd i drygt 30 sjöar och tio vattendrag i vårt land. I samtliga 19 förekommande vattensystem har man kunnat styrka att spridning skett med människans hjälp. Det tycks alltså inte som att spridning av sjögull i någon större omfattning sker oavsiktligt eller med fåglars hjälp. När arten väl är etablerad kan den själv sprida sig effektivt inom vattensystemet. I Mörrumsåsystemet i Tingsryds kommun täcktes ca 40 000 m 2 av sjögull 2009. Fyra år senare uppskattades bestånden omfatta en yta av ca 110 000 m 2. Det är svårt att ta sig fram med båt i denna typ av stora bestånd. Framför allt stjälkarna trasslar in sig i motorer och åror, och om man lyckas ta sig igenom ett bestånd har förmodligen ett flertal småplantor vid ytan slitits loss vilket kan innebära ytterligare spridning till nya områden. I Asien och i Södra Europa förekommer sjögull naturligt, men den är en etablerad främmande art i Sverige, Canada, Danmark, Irland, Nya Zeeland, USA och Schweiz (AquAliens 2008). Efter lite efterforskning visar det sig att Sverige tycks vara det enda land där arten har sådan tillväxt och orsakar sådan skada årg. 109:2, 2014 27

Försöksområde Fältförsök 2013. XXxxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx. att den åtgärdas i större omfattning. I dagsläget finns ingen förklaring till varför tillväxten är så stor just här, men det innebär att det inte finns erfarenhet eller hjälp att hämta på annat håll. Det här problemet får vi lösa själva. Hur vi arbetar i Sverige Det finns ett antal metoder som används för att begränsa tillväxten av sjögull. Några av dessa metoder är helt nya och vi har ännu inte hunnit se resultaten från åtgärderna, andra metoder har använts under relativt lång tid. Skörd är en sådan metod. I över 30 år har sjögull skördats i Sverige. Metoden har använts årligen på vissa platser för att skapa en öppen vattenyta i vattendrag, intill badplatser eller vid viktiga farleder. Upplevelsen av åtgärdernas effekt skiftar. En del säger att bestånden minskar, andra att de blir glesare. Vissa har slutat med metoden eftersom den ändå inte fungerar. Förmodligen ligger sanningen någonstans däremellan. Metoden fungerar säkert, eller i alla fall kanske, om du är tillräckligt ihärdig. Det är dock svårt att dra några slutsatser eftersom det oftast saknas uppföljning. Denna avsaknad av uppföljning innebär i praktiken att man inte vet om åtgärder har någon effekt alls. I England, där man på flera ställen aktivt bekämpar flytbladsvegetation genom skörd menar man att åtgärderna måste påbörjas tidigt på säsongen, allra helst redan i april, för att uppnå önskad effekt. Arbetet måste sedan upprepas regelbundet så snart bladen nästan nått upp till ytan. Detta bygger på en effektiv övervakning och flexibilitet som innebär att skörd möjligen genomförs varje eller varannan vecka, beroende på hur fort bestånden växer. De skördeinsatser som genomförs i Sverige påbörjas generellt kring midsommar och utförs oftast av den berörda kommunen. Antalet skördetillfällen styrs nästan aldrig av tillväxten utan snarare av hur mycket annat som måste göras i kommunen. Skörd är med andra ord sällan eller aldrig anpassat till hur bestånden tillväxer. Det finns inga uppgifter om att bestånd försvunnit till följd av skörd. Det finns dock uppgifter om att åtgärdsarbetet inom samma område kräver mindre insats efter ett antal upprepade skördetillfällen, vilket tyder på viss utarmningseffekt (Kyrkander och Örnborg 2010). Fältförsök 2013. XXxxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx. 28

För att undersöka hur väl skörd av sjögull funge rar genomfördes fältförsök i Tingsryd under 2013. Skörden i fältförsöket påbörjades minst en månad tidigare än vad som är brukligt i Sverige och utfördes med olika intervall i olika försöksrutor. Försöken visar att bestånden blir kraftigt utglesade och att blomning uteblir om skörd genomförs med täta intervall (Kyrkander och Örnborg 2013). Det återstår dock att se om de bestånd som utsatts för denna typ av frekvent skörd försvagas långsiktigt, jämfört med bestånd som behandlats mindre frekvent eller inte alls. Uppföljning kommer att ske under 2014. Även andra bekämpningsmetoder har provats under senare år. Täckning av bestånden med olika material, antingen vid ytan eller vid botten, genomförs på flera platser. Täckning på botten tycks fungera väl så länge den är fullständig. Glipor eller hål i materialet innebär nästan ofelbart att sjögull överlever och växer mot ytan. Att täcka med biologiskt icke nedbrytbara material innebär dock att materialet måste tas upp ett antal år efter utläggning. Ett arbete som kan vara mycket omständligt och tidskrävande. I Sverige har försök med utläggning av juteväv (nedbrytbart) pågått under ett par års tid och resultatet ser ut att vara lyckat. Materialet har dock inte hunnit brytas ner ännu och därmed är det för tidigt att säga om bestånden av sjögull har försvunnit för gott. På Irland har man täckt den invasiva vattenväxten afrikansk elodea Lagarosiphon major med juteväv över ett cirka 100 000 m 2 stort område. Här ser man ett mycket lyckat resultat och juteväven är i princip nedbruten, och den naturligt förekommande kransalgsfloran återetablerad, två år efter utläggning. Täckning kan också ske vid ytan. När man täcker vid ytan utnyttjas den ljushämmande effekten från utlagt material som företrädesvis består av svart plast. Denna metod kan lämpa sig väl i steniga miljöer. Materialet måste förmodligen plockas upp under hösten och läggas tillbaka under tidig vår. Tillåts materialet ligga kvar under vintern finns stor risk att det går sönder eller sliter sig från det aktuella området. Halmutläggning är också en metod som provats under senare år. Åtgärden tycks endast fungera om man använder halmens ljushämmande egenskap och täcker botten med ett tjockt lager halm. Att tillföra en stor mängd organiskt material genom ett tjockt lager halm har förmodligen stora negativa bieffekter på många vattenlevande organismer och leder till stor syrgasförbrukning på botten i samband med nedbrytning. Har vi någon plan? Som vi nämnt tidigare är det svårt för de som drabbas av sjögull i sin vardag att bortse från problemet. Man måste göra något åt det, men frågan är vad. Hittills har var och en arbetat på sin egen kammare eller i sin egen kommun. Erfarenheter från misstag eller från lyckade åtgärder har inte nått andra drabbade, och var och en har uppfunnit hjulet efter bästa förmåga. Nu är det emellertid annorlunda. Samtal förs mellan kommuner, man försöker stötta varandra genom nätverk och 2010 utkom Naturvårdsverket med information om invasiva vattenväxter och försiktiga råd om åtgärdsmetoder. Nu fyra år senare ger Havs- och Vattenmyndigheten ut en något skarpare uppföljande beskrivning av åtgärder mot sjögull, som baseras på senare års insamlade kunskap. Utläggning av juteväv i Lough Corrib för bekämpning av Lagarosiphon major. årg. 109:2, 2014 29

Trots denna ökade kunskap är det svårt att rekommendera en och samma metod för sjögullsbekämpning eftersom förutsättningarna är så olika i olika områden. Generellt kan dock sägas, oberoende av vilken metod som används, att ihärdighet förmodligen är det som kommer att göra vald metod framgångsrik. Åtgärderna kan behöva kompletteras, förbättras eller göras om, och vad som krävs i det enskilda fallet kommer fram vid de förberedande undersökningarna och den täta övervakningen som är nödvändig för ett långsiktigt lyckat resultat. Att arbeta med åtgärder i vatten är besvärligt, det är också svårt att sätta sig in i hur arten fungerar och hur den lämpligen bekämpas. När en kommun drabbas finns inga pengar att söka för åtgärder och allt arbete måste rymmas inom befintlig budget. Allra bäst hade varit om vi, liksom många andra länder, hade ett nationellt arbetslag som arbetade dagligen med bekämpning av invasiva växter. Irland har visat hur ett sådant arbetslag, på relativt kort tid, kan göra ett till synes ohanterligt problem till historia. n Tina Kyrkander E-post: tina.kyrkander@biologiochmiljo.se Jonas Örnborg E-post: jonas.ornborg@biologiochmiljo.se Tina Kyrkander och Jonas Örnborg har på uppdrag av Havs- och Vattenmyndigheten sammanställt en rapport med generella råd inför åtgärder mot sjögull. Rapporten Åtgärder mot sjögull (rapportnummer 2014:4) kommer ut senare i år och bygger delvis på de frågeställningar som framkom under arbetet med Naturvårdsverkets Rapport 6373 Åtgärder mot främmande invasiva vattenväxter i sötvatten, som utkom 2010. Även denna rapport är sammanställd av Tina och Jonas. Inventering längs yttäckning med fiberduk. XXxxxx xxx xxxx xxx xxxxxxxxxxxx xxxxxxx xxxxxxxxxx. Litteratur Abernethy, V.J., Sabbatini, M.R. & Murphy, K.J. 1996. Response of Elodea canadensis Michx. and Myriophyllum spicatum L. to shade, cutting and competition in experimental culture. Hydrobiologia 340: 219 224. AquAliens. Främmande arter i våra vatten, slutrapport. Naturvårdsverket. Kyrkander, T. och Örnborg, J. 2010. Åtgärder mot främmande invasiva vattenväxter i sötvatten kunskapsläget i dag och råd för framtiden. Naturvårdsverket. Kyrkander, T. och Örnborg, J. 2013. Åtgärder mot sjögull åtgärder och metodförsök. Tingsryds kommun. Larson, D. och Willén, E. 2006. Främmande och invasionsbenägna vattenväxter i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 100(1): 5 15. 30