Grusinventeringsverksamhet bedrivs av länsstyrelsen i syfte att erhålla ett bättre underlagsmaterial för den fortlöpande naturvårdsplaneringen.

Grusinventeringar i Älvsborgs län Grusinventeringsverksamhet bedrivs av länsstyrelsen i syfte att erhålla ett bättre underlagsmaterial för den fortlöpande naturvårdsplaneringen. Föreliggande arbete Grusinventering i Bengtsfors kommun är utfört av geologen Bo Lind. Författaren är ensam ansvarig för rapportens innehåll, varför detta ej kan åberopas som länsstyrelsens ståndpunkt. Länsstyrelsen Naturvårdsenheten

iii FÖRORD Föreliggande rapport Grusinventering av Bengtsfors kommun utgör en delrapport av grusinventering av norra Älvsborgs län, som startade 1975. Denna utgör i sin tur fortsättning på den av Bengt Johansson presenterade grusinventeringen av Vänersborgs m.fl. kommuner 1971. Inventeringens syfte har varit att gradera de inom området befintliga sand- och grusavlagringarna efter angelägenhetsgrad ur naturvårds- och vetenskaplig synpunkt samt ge anvisningar om avlagringar, till vilka eventuell grusexploatering bör lokaliseras, Fältarbete samt redovisning av denna rapport har utförts av fil.kand. Bo-Bertil Lind, Geologiska institutionen, Chalmers tekniska högskola/göteborgs universitet. Medarbetare vid klassificering av grusfyndigheterna har varit fil.kand. Bengt Johansson, Geologiska institutionen, Chalmers tekniska högskola/göteborgs universitet.

1 ALLMÄN BESKRIVNING Inventeringsmetodik Inventeringen har inletts genom litteraturstudier, Den geologiska litteraturen över kommunen är emellertid mycket begränsad och till stora delar relativt föråldrad, med undantag av det geologiska kartbladet Vårvik, som bl.a. omfattar norra delen av Bengtsfors kommun. Huvuddelen av inventeringsarbetet har legat på fältrekognoseringar. Samtliga med bil farbara vägar har körts. Detta inkluderar en hel del bruks- och traktorvägar. I avsnitten mellan vägarna har i viss utsträckning inventering gjorts till fots. Dock endast i lägen, där man kunnat förvänta sig grusförekomster. I anslutning till fältinventeringen har huvuddelen av kommunen flygbildstolkats, från bilder i skala 1:20 000 (överlantmäterienhetens arkiv). Under rekognoseringarna har sand- och grusavlagringarna ritats in, i huvudsak på den ekonomiska kartan i skala 1: 10 000, men i viss utsträckning också direkt på den topografiska fältkartan i skala 1: 50 000. Dessutom har i avlagringar befintliga grustag lagts in på kartan och noteringar gjorts om avlagringens storlek och tillstånd liksom materialsammansättning och kvalitet. Vidare har noteringar gjorts angående avlagringens morfologi, vegetation och eventuella fornlämningar. Vägar och bebyggelse har antecknats liksom vattentäkter. Betydelsefulla upplysningar har ortsbefolkningen bidragit med. Större moränackumulationer med egenform har också inventerats. Till en början inventerades även drumliner. Då dessa blev alltför vanliga, och helt allmänt förekommande, särskilt i kommunens östra delar, medtogs dessa inte längre i grusinventeringen. Några av de drumliner som inventerats redovisas också, men de utgör således bara en del av dem som verkligen finns i kommunen. Grundvattenförhållanden har bedömts i fält genom iakttagelser i brunnar och i grustäkter, där brytningen gått under grundvattenytan. Fältiakttagelser beträffande källor, källtorv, mossar och kärr har även noterats och i vissa fall redovisats. Uppskattning av respektive avlagrings volym grundar sig på topografiska kartans nivåkurvor, kombinerat med studium av förekomstens form och yta. Volymsberäkningarna är endast ungefärliga och för ekonomiska värderingar måste noggrannare undersökningar utföras. Kartunderlag Följande topografiska kartblad har använts. Fältkarta: 9B Dals-Ed NO - - 9C Mellerud NV - - 10B Årjäng SV - - 10B Årjäng SO - - 10B Årjäng NO - - 10C Åmål SV Den ekonomiska kartan i skala 1:10 000 över samma område har också bildat underlag.

2 Geologiska kartunderlaget har utgjorts av följande geologiska kartblad: Kartbladet Vårvik, SGU Ser. Aa No 187 (1956) skala 1:50 000 Kartbladet Baldersnäs, SGU Ser. Aa No 35 (1870) skala 1: 50 000 Kartbladet Upperud, SGU Ser. Aa No 37 (1870) skala 1:50 000 Kartbladet Strömstad med Koster, SGU Ser. Ac No 1 (1902) skala 1:100 000 Redovisning Avlagringarnas rubrik upptar de fastighetsbeteckningar som enligt ekonomiska kartan beörs. Lägesangivelser har gjorts med koordinater i rikets nät. Detta systern betecknas med svart rutnät på fältkartorna. För varje avlagring finns också ett nummer. Redovisningen omfattar inventerings- och klassificeringskartor med separat beskrivning till varje redovisad avlagring. För avlagringar större än 10 000 m redovisas: Morfologi och geologi, med vegetation Grundvatten Fornlämningar Vägar och bebyggelse Täktverksamhet och material Naturvårdsbedömning För samlade avlagringar mindre än 10 000 m 3 ges en kortfattad beskrivning. Redovisningskartan utgörs av underlaget till den topografiska kartan i skala 1: 50 000. En stor del (huvuddelen) av avlagringarna finns också inritade på ekonomiska kartan i skala 1:10 000. Dessa kartblad kommer att finnas arkiverade på länsstyrelsens naturvårdsenhet. Naturvårdsklassificering Följande klassificeringsgrunder har använts. Klass I Klass I 1 Klass I 2 Grusförekomster som från naturvårdssynpunkt bör undantas från exploatering. Grusförekomst som från allmän naturvårdssynpunkt är omistlig och bör säkerställas som naturreservat. Grusförekomst som från allmän naturvårdssynpunkt är värdefull och som i vissa fall bör säkerställas genom naturreservatbildning. Klass I 3 Grusförekomst som från allmän naturvårdssynpunkt bör bevaras och tillstånd till täkt bör inte meddelas. Klass IIA Grusförekomst som från vattenvårds-, vattenförsörjnings-, väg- och bebyggelsesynpunkt el. dylikt fordrar särskild uppmärksamhet vid utformandet av täktplan.

3 Klass 11R Grusförekomst där förordnande och/eller bestämmelser enligt naturvårdslag eller fornminneslag samt befintlig bebyggelse, vägar eller fastställda skyddsområden för grundvattentäkter m.m., omöjliggör exploatering inom överskådlig tid. Klass III Grusförekomst för vilken täkttillstånd torde kunna meddelas efter föreskriven ansökan.

4 KORTFATTAD GEOLOGISK ÖVERSIKT Bengtsfors kommun tillhör ett av södra Sveriges mest kuperade områden. Landet är sönderbrutet genom förkastningar och sprickdalar, som skiljer bergsplatåer från varandra av brant nerskurna, djupa och smala dalgångar, i stor utsträckning intagna av sjöar. Landskapstypen brukar benämnas sprickdalslandskap. Höjdskillnaden mellan bergsplatåernas krön och dalgångarnas sjöytor uppgår ofta till 100 m, i några fall till 150 m. Landskapet utmärks av en storvulen och kärv naturskönhet. Berggrunden i kommunen tillhör, möjligen med några undantag (diabasgångar), helt urberget, som i sig innesluter de äldsta geologiska formationerna som är kända på jorden. Inom området finns ett osedvanligt stort antal bergarter av olika typ och ålder. Bergarterna kan uppdelas i tre tidsserier, Stora Le - Marstrandsserien (1 700 milj. år), Åmålsformationen (1 400 1 600 milj. år) och Dalformationen (1 000-1 200 milj. år). Stora Le Marstrandsserien förekommer i kommunens västligaste delar och består huvudsakligen av olika typer av gnejser, gnejsgraniter och kvartsit. Den största och centrala delen av kommunen upptas av Åmålsformationen, här förekommande som Åmåls- Kroppefjällsgraniter. Graniterna växlar i sammansättning från basiska (mörka) till sura (dvs. på mörka mineral fattiga graniter). Från Ivägsjön upp förbi Laxsjön och Svärdlång samt vidare åt öster sträcker sig Dalformationen med större eller mindre avbrott av Åmåls-Kroppefjällsgraniter. Dalformationen uppbyggs av en hel rad sedimentära bergarter. Bergarterna har delvis omvandlats genom veckningar och förkastningar. De vanligaste bergarterna är sandsten, kvartsiter och olika typen av skiffrar. Vid tiden för inlandsisens avsmältning, för omkring 10 000 år sedan, stod havet i kommunen mellan 150-180 m högre än idag. Det betyder att stora delar av kommunen täcktes av det forna ishavet. Spår efter denna högsta kustlinje (HK) kan ses i form av hak och svallbildningar på flera ställen längs bergssluttningarna. I detta hav mynnade isälvar och avsatte grus(deltan) och lera. De lösa jordlagren har bildats under och efter den senaste istiden. Allmänt gäller att jordlagren har liten utbredning och mäktighet. Kalt eller nästan kalt berg upptar mer än 35 % av kommunens yta. Av jordarterna är morän den vanligaste. Moränen har avsatts dels som relativt tunna lager inom bergsområdena och dels som ryggar och vallar med större mäktighet. Till moränackumulationerna hör de uppodlade, flackt välvda, drumlinerna, som ligger utsträckta i NO-SV-lig riktning. Dessa är tämligen vanligt förekommande i kommunen och framträder väl som uppodlade krönryggar eller lider. Övriga moränryggar återfinns framför allt i anslutning till Ödsköltskomplexet och mellansvenska israndzonen samt Dals Långed. Dessa ryggar, som har en NV-SO-lig orientering, har ibland inslag av grusigt material. Drumlinerna består av hårt packad bottenmorän och är i regel inte intressanta för materialkonsumtion medan de mera luckert lagrade moränvallarna i NV-SO-lig riktning kan utnyttjas för exploatering av mindre kvalificerat material. I samband med inlandsisens avsmältning avsattes grus och sand av de flödande isälvarna. Isälvarna följde dalgångarna åt söder. I samband med uppehåll i isens avsmältning avsat-

5 tes framför isfronten större samlade grusackumulationer. Ackumulationerna har utbildats olika beroende på om iskanten nådde ut i hav eller om den låg på land. I det förra faller bildades deltan som Bökullen norr om Steneby och Backa norr Laxarby. Det senare fallet representeras framför allt av Ödskölts moar. Ett stort isälvsstråk kan följas från Ödskölts moar längs Ivägsjöns östra strand över Laxarby och vidare upp mot värmlandsgränsen. En nordligare biås till denna går över Steneby och Gapungebyn till Ärtingens sydspets. Dessa isälvsstråk håller mycket stora mängder material. I övrigt kan kommunen betecknas som grusfattig.

6 1 ALLTORP 1 30 Fältkarta: 9B Dals-Ed NO Koord. i rikets nät: 320 908 Ekon. karta: 9B 6i Morfologi och geologi. Avlagringen, som ligger omedelbart norr om komplexet Ödskölts moar, utgörs av en plan sandavlagring som sluttar svagt åt öster. Mäktigheten uppskattas till omkring 5 m. Huvuddelen av sandavlagringen täcks av barrskog, men även en del åkermark ingår. Grundvatten. Flera gårdsbrunnar finns inom området. Dessa har dock ej kontrollerats. Fornlämningar. Inga fornlämningar finns inom området. Vägar och bebyggelse. Väg 172 går över området. Inom området finns också flera fastigheter med tillfartsvägar. Täktverksamhet och material. Inga täkter berör avlagringen, som utgörs av uppskattningsvis upp emot 1 milj. m 3 sand, varav huvuddelen låses av vägar och bebyggelse. Naturvårdsbedömning. Avlagringen saknar speciella värden ur naturvårdssynpunkt. Vägar och bebyggelse låser huvuddelen av avlagringen som föreslås till klass III. 2 ASKETVETEN 1 7 Fältkarta: 9B Dals-Ed NO -Koord. i rikets nät: 328 937 Ekon. karta: 9B 6i Morfologi och geologi. Avlagringen som ligger ca 170 m.ö.h. utgörs av en ca 150 lång och 50 m bred plan kulle, som spetsar ut mot berg i söder. Mäktigheten är ett par meter och ytan täcks av block. Kullen är barrskogsbevuxen. Grundvatten. Grundvatten har inte observerats på avlagringen. Fornlämningar. Avlagringen berörs inte av några fornlämningar. Vägar och bebyggelse. En enskild väg går rakt över avlagringen. Täktverksamhet och material. Inget grustag finns i avlagringen som beräknas innehålla ca 15 000 m 3 stenigt grus, som dock huvudsakligen låses av vägen. Naturvårdsbedömning. Avlagringen föreslås hänföras till klass III. 3 BACKA Fältkarta: 10C Åmål SV Koord. i rikets nät: 535 036 Ekon. karta: 10C 0a

7 Morfologi och geologi. Mäktig deltaavlagring med plan, blockfri överyta ingående i det åsstråk, som från Laxarby följer dal gången åt NO upp mot Edslan. Usträckningen är ca 700 x 600 m. Gränsar i NO till berg, i N mot kuperad moränterräng med grusinslag. Stråket består vidare åt N av kullar av morän och glacifluvialt material. För närmare avgränsning krävs här noggrannare kartering. Deltat begränsas åt söder av en markant sluttning. Överytan ligger på omkring 160 m.ö.h., vilket nära ansluter till HK i trakten. Avlagringen upptas i huvudsak av åkermark. Grundvatten. Grundvattenförhållandena har inte undersökts. Fornlämningar. Inga fornlämningar är kända från avlagringen. Vägar och bebyggelse. Ytterkanten av avlagringen upptas till stora delar av vågar och gårdar, medan det centrala partiet utgörs av obebyggd åkermark. Täktverksamhet och material. In från en enskild väg i den södra delen av deltat finns en mindre täkt på omkring 3 500 m 3. Täkten sträcker sig åt N in mot de centrala delarna av deltat. Materialet utgörs av ett blockfattigt sandigt grus med tydlig deltaskiktning åt söder. Om man antar en medelmäktighet av 15 m kommer avlagringen totalt att innehålla omkring 6 milj. m 3. Av detta låses uppskattningsvis 2-3 milj. m 3 av vägar och bebyggelse. Naturvårdsbedömning. Avlagringen är tydligt framträdande i landskapet och utgör ett karaktärsdrag i ett mycket vackert odlingslandskap, som också uppmärksammats i länets naturvårdsplan. Därtill kommer ett påtagligt vetenskapligt intresse för fyndigheten när det gäller studier av det forna ishavets utbredning och fluktuationer i området. Avlagringen (deltat) har idag ett stort naturvärde och föreslås klassas i I 3. 4 BACKA 3 46 (Rådaviken) Fältkarta: 10C Åmål SV Koord. i rikets nät: 554 045 Ekon. karta: 10C 1a Morfologi och geologi. Från deltat vid Backa fortsätter åsstråket vidare åt NO i form av kullar bestående av både morän och glacifluvialt material. Vid Rådaviken, vid Edslan, uppträder ett mera sammanhängande parti med grusigt material. Ackumulationen ligger i norr an mot den branta bergssidan men övergår mera diffust i omgivande terräng åt S och SV. Den centrala delen är öppen jordbruksmark, medan ytterområdena täcks av barrskog. Grundvatten. Grundvatten har inte observerats på avlagringen. Fornlämningar. Inga fornlämningar berör avlagringen. Vägar och bebyggelse. En allmän grusväg går mitt över avlagringen. I anslutning till vägen ligger flera gårdar. Täktverksamhet och material. Inga täkter finns i avlagringen, som till huvuddelen troligen består av måttligt sorterat grusigt material. Tillgänglig mängd är svårt att uppskat-

8 ta utan noggrannare avgränsning av avlagringen. Det bedöms dock inte vara någon större fyndighet. Naturvårdsbedömning. Avlagringen saknar speciella vetenskapliga värden. Däremot ligger den känsligt till i landskapet intill sjön Edslan. Om transporter på den relativt smala vägen kan accepteras torde det dock vara möjligt att med en rätt utformad täktplan utvinna en mindre mängd material. Avlagringen föreslås till klassiia. 5 BACKEN, norra och södra, 2 1 resp. 1 6, m.fl. Fältkarta: 9B Dals-Ed NO Koord. i rikets nät: 475 895 Ekon. karta: 9B 9h Morfologi och geologi. Vid Backen, 2 km väster om Ärtingen, är gårdarna koncentrerade till två drumlinoida bildningar i rikning NO-SV. Bildningarna består av morän och är att betrakta som drumliner. Drumlinerna som är ca 400-500 m långa ligger på rad och skiljs åt av ett bergsparti. Drumlinerna utnyttjas för jordbruk. Grundvatten. Grundvatten har inte observerats på avlagringen. Fornlämningar. Drumlinerna berörs inte av några fornlämningar. Vägar och bebyggelse. På bägge drumlinerna finns flera gårdar med till fartsvägar. Täktverksamhet och material. Inga täkter finns i avlagringarna. Naturvårdsbedömning. Bildningarna utgör ett fint exempel på hur drumliner ofta utnyttjas för bosättning och jordbruk. Från bildningarna har man en fin utsikt åt NV, ut över Ärtingen. Bildningarna torde med sitt moräninnehåll inte bli föremål för materialexploatering och föreslås i grusplanen klassas i klass III. 6 BARKERUD 1 36, m.fl. Liane) Fältkarta: 10B Årjäng SO Koord. i rikets när: 644 878 Ekon. karta: 10B 2h Morfologi och geologi. Förekomsten utgörs av en N-S-ligt utsträckt terrass, som ackumulerats mot berget i öster. Terrassen har en bredd av ca 40 m och en längd av ca 300 m. Den plana överytan är uppbyggd till omkring 165 m.ö.h., ett värde som nära ansluter till högsta kustlinjen i trakten. Hela bergssidan, inklusive terrassen, är bevuxen med granskog. Gårdarna vid Liane är belägna på en drumlinoid moränbildning, som är upphängd på en central bergskärna. Vissa delar är uppodlade medan de högsta partierna, där också berget går i dagen, upptas av granskog. Bildningen saknar intresse för grusexploatering. Grundvatten. Grundvatten har inte observerats på avlagringen.

9 Fornlämningar. Inga fornlämningar berör avlagringen. Vägar och bebyggelse. En enskild skogsbilväg går längs berget, nedanför avlagringen. Täktverksamhet och material. Inga täkter finns i avlagringen. Mäktigheten är svår att bedöma men uppskattas till i medeltal 3 m, och det fyndiga materialet till ca 30 000 m 3. Materialbeskaffenheten är sannolikt huvudsakligen dåligt sorterat grusigt material. Naturvårdsbedömning. Avlagringen ligger i skogskanten gränsande till ett halvöppet småbrukarlandskap åt väster, vid Liane. Avlagringen kan ha vetenskapligt intresse för högstakustlinjens förlopp i trakten och bör undersökas med avseende på detta. Avlagringen har dessutom ett sådant läge att ev. täkter kommer att bli väl synliga längs hela vägen från Liane. Tills en översiktlig geologisk undersökning gjorts förslås till vidare att avlagringen undantas från exploatering och klassas i klass IIA. 7 BARKERUD 1 36 (500 m N om Liane) Fältkarta: 10B Årjäng SO Koord. i rikets nät: 648 880 Ekon. karta: 10B 2h Morfologi och geologi. I norrsluttningen, upp mot berg i söder, har en del material ackumulerats. Ackumulationen har en utsträckning på ca 100 x 150 m och bedöms ha en tämligen ringa mäktighet, omkring 2 m. Förekomsten är kalavverkad. Grundvatten. Grundvatten har inte observerats på ackumulationen. Fornlämningar. Ackumulationen berörs inte av några fornlämningar. Vägar och bebyggelse. En enskild skogsbilväg går vid foten av förekomsten. Täktverksamhet och material. I SV-kanten har ca 600 m 3 tagits. Materialet är dåligt sorterat, hårt packat stenigt grus - delvis med moränartad sammansättning. Ackumulationen beräknas totalt innehålla ca 30 000 m 3. Naturvårdsbedömning. Från ackumulationen har man en ganska god utsikt åt norr, ut över Lelång. Förekomsten saknar dock speciella naturvärden och föreslås till klass III. 8 BERGANE 2 1, TORMANSBYN 1 4, GAPUNGEBYN 1 16 Fältkarta: 9B Dals-Ed NO Koord. i rikets nät: 445 915 Ekon. karta: 9B 8i och 9i resp. 455 915 Morfologi och geologi. Från Ödsköltsåsen leder en biås över Gapungebyn till Ärtingen. I sin nordligaste del upp mot Ärtingen bildar den en terrass, som stöder mot berg i väster. Denna terrassbildning är ca 900 m lång och följs efter ett kort avbrott åt söder av en sträcka med en grund grusavlagring på berg. Där berget buktar ner kan dock gruset även här nå en viss mäktighet. Ett sådant ställe är där lilla vägen tar av mot S Näverlös. Efter den

10 lilla avtagsvägen når här avlagringen nedanför berget en mäktighet på ca 6 m, (här finns också ett grustag på omkring 100 m 3 ). I övrigt är denna södra del mycket grund, oftast under 1 m. Väster om lilla vägskälet bildar den dock en större gruskulle. Grundvatten. Avlagringen torde inta ha något väsentligt grundvattenmagasin. Fornlämningar. I den nordligaste delen ligger några fångstgropar. I övrigt hyser åssträckningen inga fornlämningar. Vägar och bebyggelse. En allmän grusväg går i kanten och delvis på ackumulationerna i öster. Täktverksamhet och material. Den norra terrassackumulationen har blivit föremål för omfattande grusexploatering. I de nordligaste delarna finns täkter på ömse sidor om vägen. Avlagringens mäktighet är störst åt väster och man har i en ställvis 20 m djup täkt tagit ca 400 000 m 3. Öster om vägen är avlagringen grundare och berg har mött redan på 2-3 m djup, vilket gjort att man här utvunnit endast ca 50 000 m 3. Ungefär mitt på terrassen finns ytterligare ett stort uttag om totalt ca 300 000 m 3. Materialet är skiktat, stenigt grus med linser och band av finare material. I den södra grunda ackumulationen finns vid lilla avtagsvägen ett litet tag på ca 100 m 3. Av den norra terrassackumulationen beräknas ytterligare ca 800 000 m 3 vara tillgängligt för exploatering, medan den södra sträckningen kan ge endast ca 50 000 m 3 invid lilla vägskälet. Naturvårdsbedömning. Inget hinder torde ur miljösynpunkt föreligga för fortsatt grusexploatering. Ackumulationerna föreslås klassas i klass III. 9 BILLINGSFORS 11 2, 1 177 Fältkarta: Dals-Ed NO Koord. i rikets nät; 477 954 Ekon. karta: 9B 9j Morfologi och geologi. Den egentliga grusavlagringen utgörs av en liten ryggformad avlagring i S änden av sjön Bengtsbrohöljen och ner mot slussarna vid Dalslands kanal. Den gamla järnvägen, numera skogsvägen, skär i västra kanten av avlagringen och tillskärper ryggformen, till en utsträckning på ca 200 x 50 m med en största mäktighet av ca 5 m. Blockig yta, särskilt i den norra delen. Väster om järnvägen välver sig en väldig moränavlagring, som följs av ytterligare en åt söder - västra delen av Billingsfors samhälle. Ackumulationerna är delvis välvda, som drumliner, men de centrala partierna utgörs av flacka moränfält. Ett vackert utbildat svallningshak finns på den norra ackumulationen. Även i övrigt finns svallade partier och materialet blir ibland mera grusigtsandigt. Vägskärningen ner mot Billingsfors samhälle tycks visa grusigt material. Grundvatten. Inga observationer av grundvatten har gjorts på den lilla grusryggen.

11 Fornlämningar. Inga fornlämningar berör avlagringen. Vägar och bebyggelse. Ett hus finns i södra änden av grusryggen. Täktverksamhet och material. Inga täkter finns i ryggen, som totalt beräknas innehålla ca 18 000 m 3, varav knappt hälften låses av bebyggelse. Naturvårdsbedömning. Närheten till Dalslands kanal och de små mängderna material motiverar att grusryggen klassas i klass I 3 Vad beträffar moränackumulationerna utgör de intressanta bildningar i ett eljest moränfattigt landskap. De saknar dock i huvudsak intresse ur grusexploateringssynpunkt. 10 BÖN 1 6, ASKETVETEN 1 7 Fältkarta: 9B Dals-Ed NO Koord. i rikets nät: 333 935 Ekon. karta: 9B 6i Morfologi och geologi. Åssträckning i pass mellan två berg. Grusavlagringen är komplext uppbyggd av mer eller mindre sammanhängande kullar och ryggar. På sina ställen, särskilt i de östra delarna, är ytan blockig. På östra kanten finns också flera åsgropar, som kan skiljas från den övriga kulliga topografin. Avlagringen kan möjligen utsträckas något med en grund utlöpare åt söder, till Jyskeruds gård, något som ej markerats på kartan. Norra delen av avlagringen är kalavverkad. Mot söder täcks den av gammal tall- och granskog. Grundvatten. Grundvatten har inte observerats på avlagringen. Fornlämningar. Avlagringen berörs inte av några fornlämningar. Vägar och bebyggelse. I södra kanten av avlagringen går en enskild grusväg. En liten skogsväg går fram till norra delen. Täktverksamhet och material. I sydvästra hörnet finns i anslutning till vägen ett tag på ca 7 000 m 3. Materialet utgörs av dåligt tvättat grus. I norra änden har ett fåtal m 3 av samma material, dåligt tvättat men i huvudfraktionerna välsorterat, uttagits. Om man antar en medelmäktighet på den kulliga terrängen av 4 m, skulle avlagringen innehålla ca 480 000 m 3. Huvuddelen utgörs troligen av dåligt sorterat grusigt material och kan på sina ställen övergå i morän. Naturvårdsbedömning. Avlagringen föreslås klassas i klass III. 11 BÖN 1 6, 1 13 Fältkarta: 9B Dals-Ed NO Koord. i rikets nät: 337 934 Ekon. karta: 9B 6i Morfologi och geologi. Avlagringen utgörs av en ca 120 m lång, småkuperad, flack ackumulation mot berg i söder och öster. Den täcks av gammal granskog med visst

12 lövinslag. Grundvatten. Grundvatten har inte observerats på avlagringen. Fornlämningar. Som framgår av ekonomiska kartan finns på avlagringen ett fornlämningsområde. Vägar och bebyggelse. En liten skogsväg går i norra kanten av avlagringen. Täktverksamhet och material. Två små husbehovstäkter (ca 50 m 3 var) visar ett ganska dåligt tvättat men i huvudfraktionerna tämligen välsorterat grus. Totalt beräknas det finnas ca 40 000 m 3, varav huvuddelen låses av fornminnen. Naturvårdsbedömning. Fornlämningarna skyddas enligt fornminneslagen i klass11r. I övrigt föreslås för avlagringen klass III, som dock kan gälla endast för en mycket begränsad del. 12 DALS LÅNGED Fältkarta: 9B Dals-Ed NO Koord. i rikets nät: 395 975 Ekon. karta: 9B 7j, 8j Vid Långed finns stora mängder, delvis något sorterad morän. Väster om Långbrohöljen finns en del moränmaterial ansamlat, särskilt i lä lägen i förhållande till en isrörelse från norr. Längs hela edsträckan finns morän på berg. På östra sidan finns i söder (N om Glumserud) en liten moränkulle. N därom - vid stationen - finns en större anhopning med en gammal täkt i S-änden. Denna rygg består delvis av mera sorterat material. Vid fotbollsplanen finns två mäktiga moränryggar. Söder om planen finns i sluttningen ett klapperstensfält. De bägge ryggarna går ut i en större rygg, som går ut i Långbrohöljen. Morän har också anhopats vid södra änden av Laxsjön. Vid Finnekasen finns upp mot väster en jämnare, flack platå. Denna stiger och avslutas med ett hak åt SV. Nedanför bergssluttningen finns något svallsand och -grus. Moränavlagringarna bedöms låsas av Långeds samhälle och har ej vidare inventerats. 13 DINGELVIK Fältkarta: 9B Dals Ed NO Koord. i rikets nät: 405 948 Ekon. karta: 9B 8i Morfologi och geologi. Sandig avlagring som ingår i Ivägåsens sträckning. Avlagringen ligger an mot berg i öster. Dess överyta är plan och blockfri och täcks av nyplanterad tallskog. De yttre delarna täcks av åker och betesmark. Grundvatten. Grundvatten har inte observerats på avlagringen. Fornlämningar. Inga fornlämningar berör avlagringen.

13 Vägar och bebyggelse. Avlagringen ligger i anslutning till Dingelviks herrgård och upptas till stora delar av denna. Täktverksamhet och material. Bakom herrgården finns ett tag på ca 120 x 70 x 6 m. Materialet är sandigt - i stora delar ren sand - men även grovmopartier ingår. Avlagringen beräknas totalt ha innehållit ca 165 000 m 3. Av detta låses en tredjedel av bebyggelse. Naturvårdsbedömning. Området ligger huvudsakligen på tomtmark och torde inte vara tillgängligt för allmänheten. Insynen och läget i landskapet kan dock motivera extra uppmärksamhet och avlagringen föreslås till klass IIA. I samband med efterbehandling av befintlig täkt kan ca 50 000 m 3 material utvinnas. 14 DINGELVIK 1 2 (Snickarkullen) Fältkarta: 9B Dals-Ed NO Koord. i rikets nät: 415 956 Ekon. karta: 9B 8j Morfologi och geologi. Avlagringen ingår i den åsbildning, som från Ödskölts moar sträcker sig norrut genom Dalsland. Bildningen utgörs här av en 300-400 m bred och ca 40 m hög kulle, som når upp till omkring 150 m.ö.h. Kullen är uppbyggd med en mycket komplex stratigrafi av omväxlande sand-, grus-, sten- och lerlager. Skalförande lera har även påträffats. Grundvatten. Grundvatten är ej synligt i botten på de 10-15 m djupa grustagen. Fornlämningar. Inga fornlämningar finns på avlagringen. Vägar och bebyggelse. Avlagringen är instängd mellan vägar på alla sidor, i väster av en motorbana. Täktverksamhet och material. Kullen beräknas ha innehållit 1.8 milj. m 3 material av varierande beskaffenhet, dock med relativt hög halt moigt material åt söder. För cementgjuteriet har nära hälften av denna mängd uttagits i centralt belägna grustag. Naturvårdsbedömning. Snickarkullen ingår i Ivägsåsens östra dräneringsstråk och utgör med säkerhet en geologisk nyckellokal för tolkningen av områdets senkvartära utveckling. De stratigrafiska sambanden är inte utredda men klart är ändock att lagerföljden är ett resultat av flera skilda isframstötar. Dessutom finns en mängd intressanta strukturer i schaktväggarna, bl.a. uppskjutna sjok i den östra delen. Det är av mycket stort geologiskt intresse med vidare undersökningar av avlagringen. Detta behöver inte utesluta ett fortsatt materialuttag utan kan kombineras med ett sådant i form av en dokumentation. Avlagringen föreslås klassas i klass IIA. 15 FLATERUD 1 6, 1 13, 1 14, 1 3 Fältkarta: 9C Mellerud NV Koord. i rikets nät: 346 004 Ekon. karta: 9C 6a

14 Morfologi och geologi. Längs stora delar av Dalskogsvägen söder om Dals Långed finns en kappa av svallgrus upp mot bergsområdet i väster. För det mesta är svallet mycket tunt och bryts ibland av bergsribbor ända ut till vägen, ibland åter kan det nå en viss mäktighet, som t.ex. vid Ånästjärn - Sandtjärn. Här uppträder på ett ställe en terrassartad avlagring upp mot berget i väster. Den byggs upp med en blockfri yta kring en central bergskärna i västra kanten. I denna del har täkt förekommit, se vidare nedan. Bergsterrängen upptas i huvudsak av gran- och tallskog. Grundvatten. Grundvatten har inte observerats på avlagringen. Fornlämningar. Inga fornlämningar berör området. Vägar och bebyggelse. En allmän väg följer svallmaterialet längs berget. Täktverksamhet och material. Väster om vägen norr om Sandtjärn finns grustag i en materialanhopning (terrassliknande, se ovan). I östra och västra delen har omkring 1 000 m 3 tagits. Materialet är måttligt sorterat och blockfritt. De kvarvarande mängderna är svåra att bedöma, på grund av berghäll som sticker upp tämligen centralt, men kan uppskattningsvis vara 20 000 m3. Förutom möjligen denna del saknar svallkappan i stort sett exploateringsintresse. Naturvårdsbedömning. Området föreslås föras till klass III. 16 GAPUNGEBYN 1 16, 1 20 Fältkarta: 9B Dals-Ed NO Koord. i rikets nät: 435 915 Ekon. karta: 9B 8i Morfologi och geologi. Från Ödsköltsåsen leder en biås över Gapungebyn till Ärtingen. Vid Gapungebyn bildar den en kraftig, omkring 50 m hög kulle, Bökullen. På sydsidan finns tydliga strandterrasser uteroderade och uppe på den plana överytan finns en större och en mindre åsgrop. Från Bökullen går ett lägre utlöpande parti ca 300 m mot söder, den s.k. Böhögen. Sydvästra delen av bildningen är kalavverkad men täcks för övrigt av storvuxen tall- och granskog. Grundvatten. Grundvatten har inte observerats på avlagringen. Fornlämningar. På den utskjutande Böhögen finns fasta fornlämningar markerade på den ekonomiska kartan. Vägar och bebyggelse. En enskild väg går vid foten av Bökullen.i söder och delar sig med en avstickare ner över Böhögen mot Ulvsbyn. Längs denna väg på Böhögen finns flera gårdar. Täktverksamhet och material. På västra sidan av Bökullen ligger ett stort grustag. Taget är djupare åt norr och grundare åt söder, där man stött på berg på ett par meters djup. Totalt har här uttagits ca 100 000 m 3 stenigt, delvis skiktat grus. I en schaktvägg syntes materialet bli allt finare åt söder.