Mineraler Mineraler Begreppen mineraler och spårämnen Benämningarna för de oorganiska grundämnena och föreningarna är något inexakta. Talspråksmässigt använder vi begreppen mineraler, mineralämnen och spårämnen för att beteckna alla metalliska grundämnen som ingår i vår kropp och vår föda. Totalt finns det ca 104 olika grundämnen av vilka några är konstgjorda. Människan behöver åtminstone 60 olika grundämnen i maten. Vissa av grundämnena är absolut nödvändiga, de kallas essentiella. Mineral är fasta ämnen med kristalliknande uppbyggnad som varken är animaliska eller vegetabiliska. De är oerhört viktiga för kroppens alla funktioner men kan inte tillverkas i kroppen utan måste hämtas utifrån och måste också tillföras varje dag. Spårämnen eller mikromineralämnen är mineraler som kroppen endast behöver i mycket små mängder. Dagsbehovet varierar från 1-2 mg ned till mikrogrammängder. Som spårämnen räknas hos människor fluor, jod, järn, koppar, krom, mangan, molybden, selen och zink. Förteckningen över spårämnen som definieras som nödvändiga för oss utökas hela tiden. Därför är det av yttersta vikt att äta rikligt med naturlig föda och bara använda vitaminer och mineraltillskott som komplement under vissa delar av året. Idag betonas ofta vikten av ett enskilt ämne utan att övriga ämnen beaktas, men som alltid är det helheten, samspelet mellan alla ämnen som skapar balans i kroppen. Mineraler och spårämnen ger inte energi eller bränsle till kroppen, de stöder däremot energiproduktionen och andra kemiska reaktioner. Mineralerna och vitaminerna utgör en mycket liten del av vår kroppsvikt, endast ca 4 %. Resten består av syre, väte och kol. Syre och vatten bildar 2/3 av vår kroppsvikt. Trots att koncentrationen av mineralämnen i människans vävnader är blygsam, deltar de i många nödvändiga processer. Mineralerna samverkar också sinsemellan vilket innebär att avsaknad av ett mineral också stör funktionen hos andra mineraler. Detta kan vara förklaringen till många av de konstiga nya sjukdomarna.
Ämnets mängd i kroppen antyder på inget sätt dess betydelse för vår hälsa. Små mängder selen är precis lika viktiga för oss som stora mängder kalk. Mineralerna bidrar till att bygga upp vävnaderna. Exempelvis kalk, fosfor, zink, magnesium och fluor finns i skelett och tänder. Svavel och selen ingår i vissa aminosyror och fungerar som proteinbyggstenar i hår, naglar och hud. Järn och koppar är komponenter i hemoglobin och myoglobin. En koboltatom finns i B 12 vitaminen. Jod behövs för att bygga upp sköldkörtelhormon. Mineralämnena ingår också som byggstenar i tusentals enzymer och andra föreningar. De förekommer också upplösta i blod och vävnadsvätskor t ex klorid som finns i bordsalt. Natrium och kalcium inverkar på vävnadsvätskornas osmotiska tryck och på upptaget och utsöndring av olika vätskor. Kalcium reglerar genomträngligheten i cellmembranen. De essentiella mineralerna delas in i två eller tre grupper dvs makromineraler, mikromineraler och spårämnen. Nedanstående tabell visar olika grupperingar och baserar sig på dagsbehovet. Makromineraler Till denna grupp räknas de metalliska grundämnena vars dagliga behov överstiger 100 mg. - Fosfor (P) - Kalcium (Ca) - Kalium (K) - Klor (Cl) - Magnesium (Mg) - Natrium (Na) - Svavel (S) Mikromineraler Behovet av mikromineraler i vår dagliga föda ligger på några mg upp till 100 mg. - Fluor (Fl) - Jod (I) - Järn (Fe) - Kobolt (Co) - Koppar (Cu) - Krom (Cr)
- Mangan (Mn) - Molybden (Mb) - Selen (Se) - Zink (Zn) Kroppsfrämmande ämnen - Aluminium (Al) ) - Antimon (Sb) - Arsenik (As) - Barium (Ba) - Beryllium (Be) - Bly (Pb) i stora mängder - Guld (Au) - Litium (Li) - Kadmium (Cd) - Kvicksilver (Hg) - Silver (Ag) - Strontium (Sr) - Radioaktiva ämnen och många andra. Essentiella mineraler är eventuellt också - Bor (B) - Kisel (Si) - Nickel (Ni) - Tenn (Sn) - Vanadin (V)
- Wolfram (Wo) För att tillgodose behovet av mineraler och spårämnen är det viktigt att äta en så variationsrik kost som möjligt. Allt som finns av naturligt ursprung är antagligen livsnödvändigt för vår kropp och en gång skapat som byggstenar för att utveckla och upprätthålla liv hos en mängd organismer både i växt- och djurriket. I den moderna industriellt framställda kosten försvinner många värdefulla mineraler genom raffinering. Dessutom är odlingsmarken oftast tom på mineralämnen eftersom den endast tillförs konstgödsel. Många människor har också svårt att tillgodogöra sig näringen i maten pga förhållanden skapade av levnadssätt och kostvanor, exempelvis de som bantar under lång tid, tar läkemedel, missbrukar alkohol och droger eller lider av njursjukdom, kronisk diarré och matsmältningsrubbningar. Avsaknad av mineralämnen i kroppen leder till funktionsrubbningar eller nedsatt funktion av något slag. Nedsatt koncentration av mineral i blod eller vävnadsvätskor ger direkta bristsymptom. Den som har ett bristtillstånd och vill kompensera detta måste dock tänka sig för. Bäst är att konsultera någon kunnig person. Några exempel visar hur komplicerat det kan vara att råda bot mot dessa brister. Järn är bra vid blodbrist, alla som tappar blod får det, men både brist och överskott av järn kan orsaka blodbrist. Kalium kan inte tas upp i kroppen om den saknar magnesium. Selen fungerar bäst ihop med E-vitamin. Större doser zink bör kombineras med ökat intag av koppar och selen. Viktiga mineraler för olika kroppssystem. - Blodbildning Cu, Fe. - Energiproduktionen Mg, P, Mn. - Enzymsystemet Zn, Cu, Mn, Mg, Fe. - Fortplantningen P, Cu, K, Mn, Mg, Zn. - Hjärtkärlsystemet Mg, K, Ca, Cu, Se. - Hormonsystemet Fe, Mn, Zn, Cu, Mg, K. - Hår, hud, naglar Si. - Immunsystemet Cu, Zn, Mn, Fe, Se. - Nervsystemet Cu, Ca, Mg, K, Mn, Se. - Vitaminproduktionen Cu.