Intervju med Thomas Engström, Stockholm 2012 01 23 Engström är ordförande för Amatör & Privatradioföreningen Pristo Stockholm SKØMG. Plats: Klubb Amatör & Privatradioföreningen Pristo Stockholm SKØMG, Västerhaninge. Bakgrund: Carlos Cano Viktorsson vid Avdelningen för Historiska Studier av Teknik, Vetenskap och Miljö på KTH intervjuade Thomas Engström kring klubbens verksamhet och samarabete med Lokalradions trafikredaktion på slutet av 1970-talet fram till mitten av 1990-talet. Intervjun bidrog tillsammans med andra intervjuer med information till två vetenskapliga artiklar publicerade under året 2013. C = Carlos Cano Viktorsson T = Thomas Engström C Vi kan väl börja från början. Berätta gärna om starten av er verksamhet? T Det var jag som tog initiativet till att starta föreningen. Anledningen var att jag ville para ihop de två grupperingarna radioamatörer och privatradioanvändare. Båda lägren har varit åtskilda väldigt länge. Båda utmärktes av väldigt högt tekniskt kunniga och duktiga operatörer. Det var en del osämja mellan grupperna. Radioamatörerna har alltid känt sig större, högre status eftersom de tagit certifikat medan P-killarna hade ett enkelt tillstånd, ganska kravlöst på den tiden för att inneha 27 MHz. Jag tänkte varför inte försöka få ihop grupperna i en o samma förening. Och det gjorde jag, jag ringde runt ett par nya radioamatörer 2009, 2010 och pratade med dom. Dom vart eld och lågor och tyckte att det här borde vi göra. Vi sågs hemma hos en vän, Micke, och det var så vi startade. Vi bildade klubben Pristo Stockholm som vi väckte liv i en klubb som bildats redan 1964 i Alvik och som sedan lades ner 1990, 1991. Allt det här som har med föreningsverksamhet i Stockholm var stort under 1970 talet. Den dog ut pga. av en ny lagstiftning, man tog bort våra föreningskanaler. Uppropskanaler, eller anropningskanaler, flyttades till 1 23. C Piratradio, pirat TV var det något som påverkade verksamheten? T Vi drabbas ibland av svartfötter, det är ett exempel. Piratradio var illegal radiosändning som bröt mot radiolagen. C Hur påverkas verksamheten av att ni teroetiskt kan snappa upp hemlig information, när vi talar om piratradio. Vem får kommunicera med vem, vem har prio att kommunicera hur ser du på det? T Det förekommer att folk använder radio för brottsliga aktiviteter. På den tiden under 1980-talet var det mycket fylleslag, privatradioanvändare som vart ökända som kunde leda till slagsmål. Man kan säga att det finns en viss kunskap som krävs för att praktisera amatörradio. Du kör inte kortvåg, du kör 2 meters, ja då vart det lätt att gamla amatörer tänkte då ser vi ner på dig. Kortvågen det var där allting startade. Det är olika grupperingar hos amatörradiogruppen när det gäller nya unga sändaramatörer. Vissa tycker att du borde
ha en viss kunskap och tagit amatörradiocertifikat under en viss period då det t.ex. krävdes telegrafibehörighet. Andra är mer välkomnande. C Hur ser det ut med användare idag? T Faktum är att tekniken går framåt och faktum är att för ett par år sedan var vår verksamhet rätt utsatt. Vi fick inte in några nya amatörer. Dom vill ha den sociala biten att ta mikrofonen direkt för att prata till skillnad från telegrafi där du kör med nyckel och morse kod. C Om vi går över lite till Sven-Roland Engström och Stockholm Lokalradion hur såg ditt engagemang ut med dom? Jag var vägbas på den tiden och mitt ID nummer var Vägbas Stockholm 198. Jag bodde på Södermalm med mina föräldrar på den tiden, under mitten av 1980-talet. Då körde man på kanal 18, vägradion. Det var en öppen kanal där man kunde anropa efter räddningstjänst och kommunicera trafiksäkerhet, bland annat. Man kunde ringa och meddela att man precis fått ett anrop från en person ute i trafiken, vilket fördes vidare av polisen t.ex. Här kunde man även kommunicera med Sven-Roland som satt som en knutpunkt, i mitten. Han hade även privatradio i sin bil och uppe på redaktionen. Det handlade om trafikhändelser i stort, särskilt stora händelser som var allvarliga. Vi hade en gruppledare i vägbas Stockholm Halvar Söderlund, min mentor. Han var en vägbas gruppledare som satt hemma i Kristineberg med sin egen lilla central och hade kortnummer till polis, ambulans och bärgare allt helt enkelt. Han hade även åkeriradio med kontakt med olika åkeribolag och bara han hade det. Redan då var han ganska gammal, över 70 år. Han tjänstgjorde som vägbasoperatör varje dag. Jag tjänstgjorde parallellt med honom. Sen hade vi även dom som satt på natten och passade. Det var en tid på 1980-talet då det var svårt med jobb och så vidare. Medlemar som var sjukskrivna eller arbetslösa gjorde det här utan att ta betalt och uppfyllde en viktig samhällsfunktion. C Hur såg det ut senare med mobiltelefonens intåg? T Det var mobiltelefonerna som förstörde det för oss. Mobiltelefonerna kom ju in på slutet av 1980-talet och i och med det så fick personer upp ögonen att de kunde ringa bärgare och räddningstjänst själva. Men vi hävdade att det var säkrare att ha en radiooperatör som man kunde lita på som gjorde detta. Fler och fler tog ur sina p radioapparater ur bilarna och började använda mobiltelefon istället. 1992 1994 var nog den värsta perioden. Intressant att det var 1994 som Sven-Roland gick bort, under den här värsta perioden. Amatörradion försvann inte helt utan det var privatradion som var den som körde vägradion, 27 MHz. C Var det någon skillnad mellan 27 MHz och Citizens Band (CB)? T CB är samma sak som privatradio. Privatradiobandet är det gamla medborgarbandet där vem som helst kunde få ett tillstånd. Förr i tiden, tidigt 1960 tal, krävdes att du har ett syfte för att få tillstånd att inneha en privatradiosändare. Jag kan tillägga också att det fanns ett gäng frivilliga som kallades Vägsamariterna som körde runt och rapporterade olika incidenter motorhaveri, trafikolyckor, påkört vilt med mera. De startade 1968, samma år som jag föddes. 1974 då gick något som kallades Kungliga automobilklubben (KAK) in för att sponsra vägsamariterna med bensinkuponger för att ge hjälpa dessa personer med sin verksamhet. Dom hade i sin tur kontakt med vägbaserna på kanal 18. Respektive vägbas kunde kontakta vägsamariter, som var ca 20 30 stycken enbart i Stockholm. Vi får inte
glömma att den här verksamheten fanns över hela Sverige. Med åren försvann vägsamaritverksamheten i takt med att bensinpriset gick upp och KAK inte sponsrade verksamheten lika mycket. [Tommy, en av medlemmarna och aktiv vägsamarit under perioden tillägger att vägsamariterna hjälpte även till med reparation av bilar och vid motorhaveri. Tommy visar även intressanta dokument samt foton från den tiden, se figur 1 och 2.] Figur 1 Figur 2
C Hur ser det ut med vägbaser och andra radiobaserade aktiviteter idag jämfört med tidigare? T Målet är att PRISTO Stockholm ska kunna ha vägbasar på kanal 18 idag. Problem är att eftersom det inte finns några krav idag på privatradiobandet, 27 MHz bandet, kring regelverk är svårigheten idag att någon kan ligga ute och störa. Inget regelverk finns som sköter det här. Det blir svårt att veta vad man kan lita på. På Sven-Rolands tid var många av användarna kända som informatörer ute på vägarna och man förde även loggbok på den tiden. PR numret kunde kopplas till en viss person, oftast till personer som varit med ett tag och var tillförlitliga, till skillnad från någon ny som man inte var säker på. På 1980-talet och in på 1990-talet fanns radiorävarna. Radiorävarna hade avtal med polismyndigheterna i Stockholms län. Radiorävarna ställde t.ex. upp skallgångskedjor. Då körde man privatradio 27 MHz på kanal 9 och fungerade som ett exempel på hur privatradio kunde användas vid ett farligt moment. Det var helt frivilligt och visade på hur nytta och intresse kunde kombineras för en samhällsåtgärd. Ett annat exempel på nyttan med privatradio: Jag arbetade som väktare och ordningsvakt och var ute och rastade min tjänstehund och kom på en person som gjorde inbrott i en bil. Jag lyckas gripa honom. Jag hade ingen täckning på mobiltelefonen där jag var men jag kunde använda min handhållna privatradiosändare för att tillkalla hjälp. Just täckning är viktigt. Det är allt vanligare att mobiltelefoner inte har tillräcklig täckning. Ute på sjön är ett exempel. Marin VHF radion funkar överallt till skillnad från mobiltelefonen. Mobiltelefonen är inget tillförligt medel och system att lita på. De säger jag inte bara för att jag är en inbiten privatradradioamatör utan för att det vid flera tillfällen visat sig inte fungera. C Vad betyder privat och amatörradio för dig? T För mig handlar amatörradio om HAM spirit. Man hjälper varandra och det handlar om uppträdande, att alltid vara en gentleman. Man lämnar plats för andra. C Går det att få tillgång till kortvågsradion via andra sätt, t.ex. via mobiltelefonen? T Via echolink systemet på t.ex. din mobil eller datorn hemma kan du få tillgång till just dessa kanaler. Det var så min fru blev radioamatör och hon tog sitt certifikat 2003. Hon körde echolink systemet över Internet via datorn hemma och pratade med andra amatörer i andra delar av världen. Idag är hon en stor Dx:are och även min son har tagit sitt certifikat, när han var 12 år. Det finns appar som du kan använda på din smartphone. Det krävs bara att du har ett certifikat för att registrera dig. En PTT funktion finns på dessa appar. C Vilka myndighetskopplade grupper var det som använde privatradio under 1970 1980 talet? T Ett exempel är att över hela Sverige fanns det dom som passade på privatradio kanal 16 och kanal 11a för lotsandet. Idag är det VHF radio som gäller sedan mitten av 1980-talet då man började släppa på kraven så att fler fick använda VHF radio. Men privatradio var överlägsen, alla hade privatradio i sina båtar t.ex. Det är ingenting man har idag. Även taxibilar hade privatradio, särskilt nära kusterna. Sedermera gick man ifrån 28 MHz till 29 MHz som bara företag fick använda. C Kan man säga att den sociala delen gått förlorad i och med en förändring till VHF? Och ser du någon nytta med VHF?
T Tittar man på dagens situation så är det tydligt hur företagverksamheter går högre upp i frekvens till VHF. Det som är bra med VHF är att man kan komma i snabb kontakt med myndigheter, eftersom räckvidden är betydligt längre. Det finns även bärbara VHF sändare, särskilt ute på sjön. Vad som är bra är att om något allvarligt händer så kan t.ex. båtägaren använda sin mobila VHF radiosändare för att anropa efter nödvändig hjälp. Sändaren kan vara kopplad till båtens namn och ägaren kan ropa efter hjälp på kanal 16. Då får man hjälp av något som heter Sweden Rescue som sitter i Göteborg. Dom tillhandahåller alla resurser över hela Sverige. Privatradio är tyvärr ute idag, det mesta tillhandahålls av VHF. Det finns på vissa öar VHF radio sändare som sitter i skåp på stolpar. Där hittar du en VHF radio inställd på kanal 16, med instruktioner. Du ropar Stockholm radio och berättar vilken ö du är på och då vet dom exakt vart dom ska skicka alla sina resurser. C Tack för denna mycket intressanta och givande intervju. T Det är bara att kontakta mig om det är något mer du vill veta.