Ökat stöd för Nato efter Rysslands krig i Kaukasus? Ökat stöd för NATO efter Rysslands krig i Kaukasus? Ulf Bjereld N atten till den 8 augusti 2008 omringade georgiska soldater utbrytarrepubliken Sydossetiens huvudstad Tschinvali och inledde ett flyganfall mot de sydossetiska separatisterna. Sydossetien fick omgående militärt stöd från Ryssland och från den andra georgiska utbrytarrepubliken Abchazien. Ryska trupper tågade in i Sydossetien och det ryska flygvapnet började attackera mål i Georgien. Situationen i Kaukasus utvecklades hastigt till ett regelrätt krig mellan Georgien och Ryssland. De militära krigshandlingarna pågick i nio dagar med flera hundra döda som följd. Ryssland var militärt överlägset och Georgien förlorade definitivt kontrollen över utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien. Dessa utbrytarrepubliker erkändes i stället av Ryssland som självständiga stater. Kriget i Georgien fick återverkningar även inom EU och Nato. EU lade skuldbördan på Ryssland, som anklagades för att ha utnyttjat tillfället för egna maktpolitiska syften. Den västliga hotbilden av ett politiskt och militärt växande Ryssland med offensiva maktpolitiska ambitioner förstärktes. I Sverige hade den parlamentariskt sammansatta försvarsberedningen i december 2007 tonat ned hotet från Ryssland och i stället lyft fram klimathotet. Försvarsberedningens hotbild underkändes av överbefälhavaren Håkan Syrén som våren 2008 markerade att osäkerheten ökade som en följd av de spända relationerna mellan Europa och Ryssland. Den försvarspolitiska debatten i Sverige inramades av den moderate försvarsministern Mikael Odenbergs dramatiska avgång hösten 2007 (som en protest mot planerade nedskärningar av försvarsutgifterna) och öppna motsättningar mellan överbefälhavare Håkan Syrén och nuvarande försvarsminister Sten Tolgfors om det svenska försvarets framtida inriktning. Hur har då denna händelseutveckling påverkat den svenska Nato-opinionen? Har den växande oron för Rysslands maktpolitiska ambitioner och ett sargat förtroende för svensk försvarspolitik ökat stödet för ett svenskt Nato-medlemskap? Tabell 1 visar svenska folkets inställning till Nato-medlemskap under åren 1994-2008. 315
Ulf Bjereld Tabell 1 Svenska folkets inställning till Nato-medlemskap 1994-2008 (procent) Bra Varken Dåligt Summa Opinionsförslag eller förslag procent balans 1994 15 37 48 100-33 1995 17 37 46 100-29 1996 21 34 45 100-24 1997 24 38 38 100-14 1998 22 35 43 100-21 1999 19 34 47 100-28 2000 24 31 45 100-21 2001 22 29 49 100-27 2002 23 36 41 100-18 2003 22 34 44 100-22 2004 20 33 47 100-27 2005 22 32 46 100-24 2006 22 32 46 100-24 2007 19 37 44 100-25 2008 24 35 41 100-17 Kommentar: Opinionsbalansen visar andelen som tycker att det är ett bra förslag minus andelen som tycker att det är ett dåligt förslag. Värdena kan därmed variera mellan +100 (alla tycker att det är ett bra förslag) och -100 (alla tycker att det är ett dåligt förslag). Positiva värden anger en övervikt för andelen som anser att det är ett bra förslag, medan negativa värden anger en övervikt för andelen som anser att det är ett dåligt förslag. Personer som ej besvarat frågan ingår inte i procentbasen. Resultaten visar att det svenska Nato-motståndet har minskat något. Visserligen är det fortfarande klart fler som är emot än som är för ett svenskt Nato-medlemskap (41 respektive 24 procent). Men skillnaden mellan anhängare och motståndare är bland de mindre sedan mätningarna påbörjades 1994. Bara 1997 var skillnaden mindre. Andelen som anser att det är ett bra förslag att Sverige söker medlemskap i Nato har 2008 ökat till 24 procent, mot 19 procent 2007. Andelen som anser att det är ett dåligt förslag att Sverige söker medlemskap i Nato uppgår 2008 till 41 procent, mot 44 procent 2007. Andelen som anser att det är ett varken bra eller dåligt förslag har minskat till 35 procent, mot 37 procent 2007. Vilka åsiktsskillnader i Nato-frågan återfinns då inom olika befolkningsgrupper? Tabell 2 visar svenska folkets Nato-åsikter 1994-2008 efter kön, ålder och partisympati. 316
Ökat stöd för Nato efter Rysslands krig i Kaukasus? Tabell 2 Svenska folkets inställning till Nato-medlemskap, efter kön, ålder och partisympati 1994-2008 (opinionsbalans) 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Samtliga -33-29 -24-14 -21-28 -21-27 -18-22 -27-24 -24-25 -17 Kön Man -30-22 -20-13 -18-25 -18-18 -12-16 -21-18 -17-22 -14 Kvinna -35-33 -28-16 -24-36 -24-35 -26-29 -32-28 -30-29 -21 Ålder 15-30 -45-29 -30-16 -12-26 -28-24 -10-16 -19-13 -22-16 -14 31-60 -32-32 -26-15 -27-30 -26-35 -26-27 -33-29 -31-28 -26 61-75 -20-17 -16-14 -12-28 -7-11 -9-19 -21-19 -13-28 -2 Partisympati V -58-53 -46-57 -39-55 -51-61 -50-51 -64-58 -71-56 -57 S -36-39 -38-30 -33-40 -41-36 -32-35 -40-38 -37-37 -35 MP -61-42 -50-43 -52-50 -36-52 -54-36 -55-58 -57-54 -50 C -35-26 -28-32 -29-40 -23-37 -35-39 -19-41 -19-29 -35 FP -27-4 -24 +11-7 -31-27 -21-4 -8-10 -13-11 -2-1 KD -32-9 -24 +2-12 -14 +1-17 +5-14 -13-8 -16-9 +7 M -17 +2 +7 +21 +9 +4 +16 +8 +34 +19 +8 +7 +2 0 +16 Kommentar: Se tabell 1. Ju mer negativ opinionsbalans, desto svagare stöd för att Sverige bör söka medlemskap i Nato. Kvinnor är mer negativt inställda än män till ett svenskt Nato-medlemskap. Åsiktsskillnaderna mellan olika åldersgrupper varierar över tid. I 2008 års mätning är det den äldsta åldersgruppen som är minst negativ till Nato-medlemskap. Bland partisympatisörerna är Nato-motståndet störst bland Vänsterpartister och Miljöpartister, följt av Socialdemokrater och Centerpartister. Folkpartisterna är kluvna, medan det nu finns en övervikt för Nato-anhängare bland Kristdemokrater och Moderater. Nato-opinionen på väljarnivå följer således ganska väl vänster-högerdimensionen. Stödet för Nato-medlemskap inom Moderaterna minskade fem år i rad (2003-2007), men nu har trenden vänt. Det mest Nato-vänliga partiet är Sverigedemokraterna, där 46 procent av sympatisörerna förespråkar att Sverige går med i Nato, medan bara 22 procent är emot (opinionsbalans +24). Hur skall vi då förklara det ökade stödet för svenskt Nato-medlemskap? En möjlighet är att kriget i Georgien som pågick strax innan SOM-undersökningen gick i fält förstärkte bilden av Ryssland som ett militärt hot och därigenom även minskade motståndet till medlemskap i Nato. I så fall borde Nato-anhängarna vara flera i den grupp som känner oro inför situationen i Ryssland än i den grupp som inte känner en sådan oro. I 2008 års undersökning ställdes frågan Om du ser till 317
Ulf Bjereld läget i dag, vad upplever du själv som mest oroande inför framtiden?. På svarsalternativet Situationen i Ryssland svarade 14 procent mycket oroande, 41 procent ganska oroande, 39 procent inte särskilt oroande samt 6 procent inte alls oroande. Tabell 3 visar svenska folkets inställning till Nato-medlemskap, efter oro för situationen i Ryssland, Tabell 3 Svenska folkets inställning till Nato-medlemskap, efter oro för situationen i Ryssland (2008) (procent och balansmått) Oro för situationen Bra Varken Dåligt Summa Opinionsi Ryssland förslag eller förslag procent balans Mycket oroande 31 27 41 99-10 Ganska oroande 26 35 38 99-12 Inte särskilt oroande 19 37 44 100-25 Inte alls oroande 23 29 48 100-25 Kommentar: Se tabell 1. Ju mer negativ opinionsbalans, desto svagare stöd för att Sverige bör söka medlemskap i Nato. Resultaten visar att det finns ett visst samband mellan graden av oro över situationen i Ryssland och åsikt i frågan om svenskt medlemskap i Nato. Bland dem som uppfattar situationen i Ryssland som mycket oroande är det 31 procent som vill att Sverige skall gå med i Nato, medan motsvarande andel bland dem som inte är oroade över situationen i Ryssland uppgår till 23 procent. Sambandet beror inte på att rödgröna sympatisörer skulle vara mindre oroade än borgerliga sympatisörer över situationen i Ryssland. Socialdemokrater och Moderater är t ex i det avseendet ungefär lika oroliga. Kan då det ökade stödet för svenskt Nato-medlemskap förklaras med ett sjunkande förtroende för det svenska försvaret? Svenska folkets förtroende för försvaret har minskat. År 2007 var det 25 procent som uppgav sig ha ett stort förtroende för försvaret. År 2008 hade den andelen minskat till 16 procent. Andelen som uppgav sig ha ett litet förtroende för det svenska försvaret uppgick 2007 till 27 procent, medan motsvarande andel 2008 ökade till 38 procent. Är det då så att Nato-anhängarna är fler i den grupp som känner ett litet förtroende för det svenska försvaret? Tabell 4 visar svenska folkets inställning till Natomedlemskap efter förtroende för försvaret. 318
Ökat stöd för Nato efter Rysslands krig i Kaukasus? Tabell 4 Svenska folkets inställning till Nato-medlemskap efter förtroende för försvaret (2008) (procent och balansmått) Förtroende för Bra Varken Dåligt Summa Opinionsi Ryssland förslag eller förslag procent balans Mycket stort 43 30 28 101 +15 Ganska stort 27 42 32 101-5 Varken eller 19 40 41 100-22 Ganska litet 26 31 43 100-17 Mycket litet 29 21 51 101-22 Kommentar: Se tabell 1. Ju mer negativ opinionsbalans, desto svagare stöd för att Sverige bör söka medlemskap i Nato. Resultaten visar att det finns ett samband mellan förtroende för det svenska försvaret och åsikt i frågan om svenskt Nato-medlemskap. Men sambandet går i motsatt riktning mot vad vi hade förväntat. Stödet för ett svenskt Nato-medlemskap är störst bland dem som har ett mycket stort förtroende för det svenska försvaret. Bland dem anser 43 procent att Sverige bör söka medlemskap i Nato, medan motsvarande andelar bland dem som har ett ganska eller mycket litet förtroende för försvaret endast uppgår till 26 respektive 29 procent. Bland personer som har ett mycket stort förtroende för försvaret anser 28 procent att Sverige inte bör söka medlemskap i Nato, medan motsvarande andelar bland dem som har ett ganska eller mycket litet förtroende för försvaret uppgår till 43 respektive 51 procent. En positiv inställning till det svenska försvaret korrelerar således med en positiv inställning till att Sverige skall gå med i Nato. Resultaten antyder därför att det är sannolikare att det är en förstärkt hotbild från Ryssland än bristande tilltro till det svenska försvaret som ligger bakom det minskade Nato-motståndet i svensk opinion. Den rödgröna koalitionen har aviserat att den vill driva stödet för Sveriges militära alliansfrihet och nej till Nato som viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor inför 2010 års val. Den borgerliga alliansregeringen är splittrad i frågan. Moderaterna och Folkpartiet förespråkar ett svenskt Nato-medlemskap, Kristdemokraterna tvekar och Centern är emot. Kan vi kanske förvänta oss en omsvängning från Centern i Nato-frågan motsvarande partiets omsvängning i kärnkraftsfrågan? Natomotståndarna har fortfarande ett klart försteg i svensk opinion. Men vad som skulle hända om partierna på allvar började driva frågan om svenskt Nato-medlemskap efter blockpolitiska skiljelinjer är i högsta grad en öppen fråga. 319