Skogsbranden i Västmanland och hantering av kyrkorna Denna presentation skall inte gå in på branden som sådan. Den var dock orsaken till att vi i stor skala fick prova både en formell och en informell organisation. Branden styrde åtgärder, tider och beslut. Olika församlingar reagerade på olika sätt, utifrån egna bedömningar och den information man hade, eller inte hade men man reagerade!
Skogsbranden i Västmanland och kyrkorna Brandområdets yta ca 13.100 ha, Ca 2,1 mil långt och 9 km brett Karbenning kyrka Västervåla kyrka Branden vid lunchtid på måndag
Norberg, Måndag ca kl 17.00 Branden är samtidigt mer än en mil bort. Ingen talar om risk för Norberg eller tror att timmar senare skall behöva ta beslut om att Evakuera Norberg. ( Det beslutet togs av räddningsledaren på måndagkvällen, men verkställdes inte )
Tidiga insikter och oro för utvecklingen Redan under måndag förmiddag hade röken in över Norberg blivit så påtaglig att personalen och kyrkoherde ställde sig frågorna om kyrkan och inventarier kunde påverkas. Kontakt togs då med konservatorer och antikvarier inom det etablerade nätverket för att få råd. Detta var troligen en effekt av att man sedan 5-6 år tillbaka hållit i utbildningar och informationer, till ansvariga och vaktmästare. Dessa visste att det kunde bli problem.
Vad berördes direkt och indirekt? Fler kyrkor var berörda på ett eller annat sätt. Karbenning Kyrka och Västervåla Kyrka ligger i eller i direkt anslutning till det brandhärjade området och hamnade innanför det evakuerade området under måndagens snabba brandutveckling. Inget förebyggande arbete hann göras, inga åtgärder hann vidtas. Som kyrkorna stod när branden startade, stod dom under hela brandförloppet, och man kunde inte göra något för att påverka läget. Västerfärnebo och Fläckebo kyrkor låg lika nära, men var inte i brandens riktning. Dessa hölls öppna för besök, men man skyddade föremål med intäckning och tätade dörrar/fönster.
Informationsbrist, rykten, reaktioner under måndagkvällen fick vi veta att Karbenning kyrka brunnit ner. Det var bara ett rykte som spreds. Vi visste dock inte hur en vattenbombning skulle påverka tex kyrkogården. Även här florerade rykten om vad som kunde hända. Välta gravstenar och förstörd kyrkogård var exempel på detta. Till de öppna kyrkorna i Västerfärnebo och Fläckebo, kom besökare för att finna ro, trots att kyrkorna var omgärdade av rök. Vaktmästarna där tog fram planer och insatspärmar som fanns för en ev. evakuering, då man hade viss utbildning. Föremål skyddades med intäckning.
Evakuering av Norbergs kyrka Omkring kl 10.00 på tisdagen, den 6:e branddagen skriver bl.a. aftonbladet.se med krigsrubriker Nu utryms Norberg Samtidigt hade både kommunens och Länsstyrelsens hemsidor kraschat, under trycket av sökningar och besök. Kyrkan i Norberg var redan stängd för att förhindra rökskador, och händelserna härefter byggde på egna beslut, som snabbt kunde tas pga tidigare utbildning.
Evakuering av Norbergs kyrka Kyrkogårdschef Thomas Törnqvist tar tillsammans med kyrkoherde beslut om att evakuera inventarier från Norbergs kyrka. Textilier som kunde skadas av rök, samt lätt flyttbara inventarier evakuerades till Skinnskattebergs församling som hade möjlighet att ta emot detta. Thomas nyttjade personer inom sitt nätverk, bland annat konservator John Rothlind och stiftsantikvarie Anna Güthlein för att få råd och stöd i hanteringen av inventarierna. Länsstyrelsen informerades, men inte för att få beslut utan bara som information.
Evakuering av Norbergs kyrka Dagen efter, onsdagen den 6 augusti förseglades Norbergs kyrka invändigt. Portar plastades på insidan, och över enskilda inventarier hängdes skydd mot ev sot och partiklar.
Kunskapsresurser Inom det nätverk som finns etablerat, nyttjades de kunskaper som fanns och man diskuterade vilka åtgärder som kunde vidtas, i form av intäckning och skydd samt ev. åtgärder om större föremål skulle komma att evakueras.
Efterarbetet i Norbergs kyrka När branden klingat av, röken skingrat sig och man sagt att Norberg inte längre var hotat som samhälle började efterarbetet, och öppnandet av kyrkan igen. Vi kunde konstarera att väldigt lite kommit in i kyrkan, och endast en svag rökdoft kunde förnimmas. Vi ordnade 2 större luftfilter med kolfilter som cirkulerade och filtrerade luften.
Karbennings kyrka, mitt i elden Till Karbenning kyrka fanns inga möjligheter att komma, och det enda vi visste var att branden tagit sig över Rv. 256, ca 400 meter från kyrkan, men bekämpats. Hur nära visste vi dock inte. Under torsdagen hade läget lugnat sig, och riktig information fanns att tillgå. Vi kontaktade då polisstaben, där vi blev snabbt och väl mottagna. Med poliseskort fick vi åka in i det evakuerade området och fram till Karbenning kyrka, mot löfte att omedelbart avbryta om order kom.
Första besöket var nervöst men utvändigt syntes ingenting annat än att ingen hunnit klippa gräset Invändigt kunde vi förninna en doft av rök i vapenhus och sakristia. Kyrkorummet var helt opåverkat. Tillsammans med kyrkogårdschefen och inventarieansvarige evakuerade vi textilier, mindre skulpturer/inventarier, vissa böcker samt kyrksilvret. för samtidigt pågick branden några hundra meter bort. Textiler, mässhakar mm som kunde behöva särskild vård togs till länsmuseets deponi för vädring och ev. sanering.
På fredagen kunde vi åka dit igen. Karbenning kyrka, 400 m
Kyrkorna verkade hålla tätt, men skogsbranden inträffade sommartid, med små skillnader i inne och utetemperatur. Röken gick högt, och var relativt ren, utan oförbrända partiklar. En större brand i tex stadsbebyggelse vintertid har inte samma förutsättningar. Temperaturskillnaden inne/ute ger större naturlig ventilation. Luftomsättningen ökar och om byggnaden är omgärdad av rök stiger rök- och partikelhalten inne. En brand i bebyggelse ger en helt annan sorts rök, med oförbrända plaster mm.
Vad gjordes bra, och varför? När evakuering av föremål genomfördes, blev rätt saker evakuerade, med en rimligt säker hantering. Vi hade i både Norberg och Karbenning personal närvarande som redan visste vad som skulle och kunde evakueras. De hade tidigare utbildning i frågan, de kan sin kyrka, och vet vad som är vad. Ibland kände vi oss osäkra, och att vi inte räckte till. Vi hade då ett eget nätverk med olika kompetenser, som konservator och antikvarie. Dessa kunde omedelbart stötta och råda i arbetet. Men mycket berodde på att den kedjan fanns och höll.
Vad kunde gått fel, eller försinkat processen? Branden inträffade i slutet av normala semesterperioder, då rätt personer kunde varit oanträffbara eller långt borta. Det var en handfull personer som gjorde jobbet, och ingen enskild var ensam avgörande. Jag stöttade, avlastade, och jobbade, men hade inte de nyckelpersoner som kan sin kyrka funnits, hade beslut tagits senare. Hade vi inte haft konservatorer och antikvarier hade vi tvekat. Allt hade tagit längre tid.
Vad behöver vi ta fram? Enkla insats/evakueringsplaner, samordnade och avstämda med räddningstjänsten. Uppdaterade kontaktlistor till personal, konservatorer, antikvarier, länsmuseer och länsstyrelse. En kortfattad akutpärm eller vilket format som passar, med denna information, och tydliga planritningar med enkla hanteringsanvisningar. men inga långa checklistor. Läget är ju akut!
Riksantikvarieämbetet har detta klart fast det är lite dolt I Handbok i katastrofberedskap och restvärdesräddning finns sidorna 57-60 i kapitel 6. De beskriver just detta. men i ett akut läge kommer man inte att läsa en bok. Det är placerat det en rubrik Efter akutinsatsen, trots att ett helt kapitel borde handla om förberedelser för att helst undvika, men i värsta fall hantera en akutinsats. Katastrofberedskap för byggnad
När man hittat fram ser det ut så här.
Så här ser det ut idag Kapitlet som handlar om förberedelser, har gjorts väldigt administrativt, med rubriker som checklisor som är många och långa
Det kan fungera, när det inte är bråttom. Det är inga fel i detta, men enbart Svenska kyrkan har ca 3.400 kyrkor, som förvaltas av ca 700 olika organisationer / ekonomiska enheter i 1364 församlingar ( 2014 ) Ska det fungera snabbt, måste den enkla akutplanen lyftas fram. Det samma gäller givetvis vid vilken annan byggnad som helst. Detta är viktigt, för utan rätt och snabba insatser kanske det inte längre behövs någon restvärdesräddning, utan bara deponi men inte hos länsmuseet utan på kommunens återvinningsstation.