VASA STADS VÄLFÄRDSBERÄTTELSE
Innehållföreteckning DEL 1: VÄLFÄRDSINDIKATORER Befolkningsstruktur 7 1. Befolkningens åldersstruktur 7 2. Demografisk försörjningskvot 7 3. Nettoomflyttning mellan kommuner / 1 000 invånare 8 4. Mått för utbildningsnivå 8 5. Barnfamiljer, % av familjerna 8 6. Kommunens allmänna risk för fattigdom 9 7. FPA:s sjuklighetsindex, åldersstandardiserat 9 8. En persons bostadshushåll, % av bostadshushållen 9 9. Familjer med bara en förälder, % av barnfamiljerna 10. Annat modersmål än finska, svenska eller samiska / 1 000 invånare 10 11. Utländska medborgare, % av befolkningen 10 Barn och barnfamiljer 10 12. Barndagvård, anställda totalt / 1 000 barn i åldrarna 1-6 år 10 13. 3-5-åringar i heldagsvård som finansieras av kommunen, % av befolkningen i samma ålder 11 14. Besök på barnrådgivningsbyrå inom primärvården totalt / 1 000 barn i åldrarna 0-7 år 11 15. Risk för fattigdom bland barn 11 16. Trångbodda bostadshushåll med barn, % av alla bostadshushåll med barn 12 17. Barnfamiljer som fått utkomststöd, % av barnfamiljerna 12 18. Inga nära vänner, % av eleverna i årskurs 8 och 9 12 19. Medelmåttigt eller dåligt hälsotillstånd, % av eleverna i årskurs 8 och 9 13 20. Mobbats i skolan, % av eleverna i årskurs 8 och 9 13 21. Ordentligt berusad minst en gång i månaden, % av eleverna i årskurs 8 och 9 13 22. Röker dagligen, % av eleverna i årskurs 8 och 9 14 23. Brister i föräldraskapet, % av eleverna i årskurs 8 och 9 14 24. 0-17-åringar som placerats utanför hemmet, % av befolkningen i samma ålder 14 25. 0-17-åringar som omfattas av stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård, % av befolkningen i samma ålder 14 Unga 15 26. 17-24-åriga personer utanför utbildningssystemet, % av befolkningen i samma ålder 15 27. 28. Arbetslösa ungdomar, % av arbetskraften i åldrarna 18-24 år 18-24 -åriga långvariga mottagare av utkomststöd, % av befolkningen i samma ålder 15 16 29. Öppenvårdsbesök inom den specialiserade sjukvården, ungdomspsykiatri / 1 000 i åldrarna 13-17 år 16 30. 0-17-åringar som vårdats på sjukhus för psykiska störningar / 1 000 i samma åldrar 16 31. 18-24-åringar som vårdats på sjukhus för psykiska störningar / 1000 i samma åldrar 16 Personer i arbetsför ålder 17 32. Arbetslösa, % av arbetskraften 17 33. Långtidsarbetslösa, % av de arbetslösa 17 34. 25-64-åriga långvariga mottagare av utkomststöd, % av befolkningen i samma ålder 17 35. Läkarens patienter i åldrarna 15-49 år inom primärvårdens öppenvård/1 000 i samma åldrar 17 36. Läkarbesök i åldrarna 50-64 år inom primärvårdens öppenvård/1 000 i samma åldrar 18 37. Personer som fått ersättning för besök hos privatläkare, % av befolkningen 18 38. Patienter som kommit till specialiserad sjukvård med remiss från privat hälso- och sjukvård, % av alla avslutade vårdperioder med specialiserad sjukvård 18 39. Tandläkarbesök på hälsovårdscentral/1 000 invånare 18 40. Privat tandvård besök / 1 000 invånare 19 41. Öppenvårdsbesök inom psykiatrin / 1 000 invånare 19 42. Personer i åldrarna 25-64 år som fått invalidpension på grund av psykisk ohälsa, % av befolkningen i samma ålder 19 43. Öppenvårdsklienter inom missbrukarvården / 1 000 invånare 19 7 Pärmbild: Esa Siltaloppi 2
44. Klienter som vårdats på institutioner för missbrukarvård / 1 000 invånare 19 45. Patienter som vårdats inom slutenvård på sjukhus och hälsovårdscentraler på grund av alkohol och/eller andra droger / 1 000 invånare 20 46. Patienter som fått sjukhusvård till följd av skador och förgiftningar / 10 000 invånare 20 47. Personer som fått invalidpension på grund av sjukdomar i muskuloskeletala systemet, % av i åldrarna 16-64 år 20 48. Invalidpensionstagare, % av i åldrarna 16-64 år 21 Seniorer 21 49. Läkarbesök i åldrarna 65 år och över inom primärvårdens öppenvård / 1000 i samma åldrar 21 50. Personer i åldrarna 65 år och över som fått full folkpension, % av befolkningen i samma ålder 21 51. Personer i åldrarna 75 år och över som bor hemma, % av befolkningen i samma ålder 22 52. Ensamboende i åldrarna 75 år och över, % av befolkningen i samma ålder 22 53. Klienter i åldrarna 75 år och över som omfattats av stöd för närståendevård under året, % av befolkningen i samma ålder 22 54. Personer i åldrarna 75 år och över som fick regelbunden hemvård 30.11, % av befolkningen i samma ålder 23 55. Klienter i åldrarna 75 år och över inom serviceboende för äldre med heldygns-omsorg 31.12, % av befolkningen i samma ålder 23 56. Antal vårddygn i åldrarna 75 år och över inom långvarig institutionsvård, % av befolkningen i samma ålder 23 bornas upplevda välfärd 24 57. bornas livskvalitet 24 58. Lyckliga bor? 24 59. Nöjd med förhållandena där du bor? 24 60. Nöjd med arbetet 25 61. Sociala nätverk 25 62. Användningen av privata läkartjänster enligt område 25 63. Tillräcklig kulturservice? 26 64. Alkoholanvändning 26 65. Nedstämdhet eller depressiva symptom 26 66. Prutat på välfärden i brist på pengar 27 Säkerhet 27 67. Säkerheten i bostadsområdet 27 68. Vårdperioder i anslutning till hem- och fritidsolyckor / 10 000 invånare 28 69. Brott mot liv och hälsa som kommit till polisens kännedom / 1 000 invånare 28 70. Egendomsbrott som kommit till polisens kännedom / 1 000 invånare 28 71. Straffbart bruk av narkotika som kommit till polisens kännedom / 1 000 invånare 28 72. Alla narkotikabrott som kommit till polisens kännedom / 1 000 invånare 28 73. Rattfylleri som kommit till polisens kännedom / 1 000 invånare 29 74. Äventyranden av trafiksäkerheten och trafikförseelser som kommit till polisens kännedom / 1000 invånare 29 75. Personer som misstänks ha begått våldsbrott under påverkan av alkohol och/eller andra droger/1 000 invånare 29 76. Har utsatts för fysiskt hot under det senaste året, % av eleverna i årskurs 8 och 9 30 77. Procentuell andel av eleverna i årskurs 8 och 9 som utsatts för sexuellt våld 30 78. Brottsmisstänkta, 15-17 år / 1000 personer i samma ålder 30 79. Brottsmisstänkta, 18-20 år / 1000 personer i samma ålder 30 80. Vårddagar på skyddshem under året, tjänster finansierade av kommuner 31 DEL II: ANALYSER 33 Allmänt om bornas välfärd 33 Att tillgodose välfärdsbehoven Säkerhet 34 36 HANDLINGSPROGRAM FÖR VÄLFÄRDSPOLITIKEN 39 ANSVARIG ORGANISATION FÖR VÄLFÄRDSFRÄMJANDE VERKSAMHET OCH FORTSATT UTVECKLING AV VÄLFÄRDSBERÄTTELSEN 41 BILAGA: VASAS POSITION I JÄMFÖRELSE MED DE 16 STÖRSTA STÄDERNA 42 3
VASA STADS VÄLFÄRDSBERÄTTELSE VASA STADS VÄLFÄRDSBERÄTTELSE Stadens välfärdsberättelse Bild 1. Välfärdsberättelsen som en del av den välfärdspolitiska styrningen. Välfärdsberättelsen är en översikt för förtroendevalda och tjänsteinnehavare över kommuninvånarnas välfärd och de faktorer som påverkar den. Syftet med berättelsen är att beskriva utvecklingen av kommuninvånarnas välfärd i samt lyfta fram olika synvinklar och mätuppgifter om välfärden. Stadsborna står i undersökningens centrum. Stadens strategiska planering, utarbetande av verksamhetsprogram och fastställande av mål för verksamheten bör kopplas ihop med kommuninvånarnas vardag och verksamhetsmiljö. Rapporten kan därmed utgöra ett konkret redskap för det välfärdspolitiska arbetet. Ekonomisk styrning och handlingsprogram Välfärdspolitik Välfärdsberättelse Uppgifter om kommuninvånarnas välfärd I rapporten eftersträvs en bred bild av kommuninvånarnas upplevda välfärd och av hur kommuninvånarnas välfärd ser ut i ett statistiskt ljus. Definitionen av välfärd och granskningen av den i olika sammanhang omfattar flera dimensioner och observationsnivåer, som alla inte kort kan beskrivas i en enda översikt. Dokumentet har avgränsats så att det inte innehåller t.ex. någon beskrivning av stadens ekonomiska ställning eller investeringskapacitet dvs. ekonomiska välfärd, utan de behandlas i budgeterna och boksluten. Att det i begreppet välfärd ingår egna erfarenheter har beaktats vid valet av mätare. Rapportens syfte är att skapa en holistisk bild av bornas väldfärd. Baserar sig på lag Utarbetande av en välfärdsberättelse och behandlingen av den i stadsfullmäktige är en nyligen tillkommen lagstadgad skyldighet för kommunerna. Social- och hälsovårdslagen (1326/2010), som trädde i kraft år 2011, förpliktar fullmäktige i kommunerna till att en gång under fullmäktigeperioden behandla en omfattande välfärdsberättelse. Dessutom ska fullmäktige årligen behandla den till välfärdsberättelsen anslutna rapporteringen om de åtgärder som vidtagits för kommuninvånarnas hälsa och välfärd. Även kommunallagen utgår från att kommunens uppgift är att främja kommuninvånarnas välfärd. Uppgifterna om kommuninvånarnas upplevda välfärd och välfärdsindikatorerna sedda i ett statistiskt ljus har en central ställning i denna befrämjandeprocess. Genom att välfärdsberättelsen är i årlig användning möjliggör den ett systematiskt beaktande av kommuninvånarnas välfärdsbehov och behovens koppling till bedömningen av hur framgångsrik välfärdspolitiken har varit. Ämbetsverken och serviceenheterna producerar service Elektronisk välfärdsberättelse Kommuninvånarna använder service Det här är stads första elektroniska välfärdsberättelse. En elektronisk välfärdsberättelse är ett speciellt nätverktyg som kan användas för att samla in välfärdsbeskrivande indikatorer och nationella jämförelseuppgifter. Välfärdsindikatorerna i rapporten kommer huvudsakligen från detta nätverktyg, vars ursprungliga uppgiftskälla är Institutet för hälsa och välfärds (THL) databas. Från samma källa har också förklaringarna och de verbala beskrivningarna till indikatorerna tagits. Som källa till de indikatorer som gäller kommuninvånarnas upplevda välfärd har man använt THL:s regionala hälso- och välfärdsundersökning (ATH). Även här har den verbala beskrivningen av indikatorerna tagits från den ursprungliga källan. I april 2013, då rapporten gjordes, var de nyaste indikatoruppgifterna i databasen huvudsakligen från 2011, och resultaten av ATH-undersökningen är från 2012. Utvecklingen av en elektronisk välfärdsberättelse fick ursprungligen sin början i Norra Österbottens sjukvårdsdistrikts projekt Terveempi Pohjois-Suomi. Av redskapet har nu på våren 2013 publicerats utvecklingsversion 0.3, och under innevarande år tar Kommunförbundet över ägandet och den fortsatta utvecklingen. Till det nationella systemet har städerna beviljats egna huvudanvändarrättigheter. Berättelsen kan fungera som redskap för beredarna då välfärdsinformationen sammanställs, rapporteras och följs upp samt vid planeringen av resurstilldelningen. För förtroendevalda är den ett redskap för beslutsfattandet, resurstilldelningen och bedömningen av effekterna. (bild 1). 4
Den elektroniska välfärdsberättelsen skiljer sig från tidigare översikter såtillvida att den är lätt att uppdatera. Då inställningarna en gång gjorts i systemet fås en årsrapport i fortsättningen med en knapptryckning. På så sätt kan uppdateringen av välfärdsberättelsens indikatorer i fortsättningen göras med rätt små resurser. stads föregående välfärdsberättelse, som omfattade en bred jämförelse av välfärdsindikatorer, gjordes av Tor Wik, specialsakkunnig vid stadskansliet, år 2004. Huvudanvändare av den elektroniska välfärdsberättelsen i är social- och hälsovårdsverkets utvecklingsenhet. Källor och jämförelsestäderna Det är skäl att göra en uppföljning av välfärden under längre tidsperioder än ett eller två kalenderår. Enbart en genomsnittsgranskning skulle ge en bild av situationen endast vid en viss tidpunkt och lämna frågan om huruvida det går åt det bättre eller sämre hållet och hur snabbt öppen. Likaså ger indikatorjämförelserna med andra städer eller med hela landet viktig information om hur ligger till. Att följa upp välfärdsindikatorerna under tidsperioder på flera år och även göra jämförelser med andra städer kan lyfta fram intressanta företeelser som kan användas som stöd i styrningen och utvärderingen av välfärdspolitiken. I rapporten jämförs situationen i i fråga om ett flertal indikatorer med och samt med fem andra jämförelsekommuner (,,, och ). har tagits med i jämförelsen på grund av kommunsammanslagningen i början av året. Jämförelseuppgifter från tidigare år ger en bild av båda kommunerna skilt, och denna historiska information kan användas som förklarande faktor då de sammanslagna kommunerna i fortsättningen granskas som endast en kommuns indexvärden. Enbart av den anledningen förväntas index för år 2013 för s del innehålla många förändringar. s medverkan hänger samman med att stad redan nu ordnar s hälsovådsservice och från och med år 2015 också kommunens sociala tjänster. Säkerheten en del av välfärden En viktig dimension av välfärden är säkerheten. I statsminister Jyrki Katainens regeringsprogram för 2011 konstateras att en god säkerhetssituation och en stark säkerhetskänsla är en viktig del av människans välbefinnande. I programmet konstateras också att säkerheten ska utvecklas nationellt under regeringsperioden genom det tredje programmet för den inre säkerheten och att ministergruppen för den inre säkerheten sköter den sektorsövergripande samordningen av programmet. Programmets allmänna mål är att Finland är Europas tryggaste land, och övriga centrala mål i programmet är att förebygga och minska utslagning, missbruksproblem, olyckor och brott. Ett konkret mål som nämns är att trygga tjänsten med jourverksamhet dygnet runt inom socialvårdsarbetet i hela landet. I Österbottenområdet ordnas tjänsten för närvarande av stad. Det finns anledning att behandla välfärd och säkerhet som en helhet, eftersom båda påverkar varandra och också som begrepp är förbundna med varandra. Många välfärdsindikatorer pekar indirekt eller direkt på säkerheten och flera mätare av säkerhet beskriver social, ekonomisk och mental välfärd. Rekommendationen i programmet för den inre säkerheten är att stadsfullmäktige vid sidan av den i socialoch hälsovårdslagen avsedda välfärdsberättelsen också behandlar en välfärds- och säkerhetsplan som består av välfärdsindikatorer som valts med tanke på säkerheten och ett åtgärdsprogram på en något mer detaljerad nivå. Enligt det som ovan konstaterats är välfärds- och säkerhetsindikatorerna i stor utsträckning de samma, vilket innebär att man med indikatorerna i den elektroniska välfärdsberättelsen också kan tillgodose rekommendationen i programmet för den inre säkerheten. Valet av de övriga städerna dvs.,,, och till jämförelsekommuner baserar sig på att dessa städer har använts som jämförelseobjekt i tidigare gjorda utredningar. Valet av jämförelsekommuner kan framöver även göras på ett annat sätt. I fråga om vissa indikatorer har som jämförelsekommuner använts summauppgifter om alla städer med 40 000 100 000 invånare och även städer med över 100 000 invånare. 5
Foto: Esa Siltaloppi 6
DEL 1: VÄLFÄRDSINDIKATORER DEL 1: VÄLFÄRDSINDIKATORER BEFOLKNINGSSTRUKTUR 2. Demografisk försörjningskvot 1. Befolkningens åldersstruktur I räkningen ingår kommunens stadigvarande bosatta befolkning (män och kvinnor totalt) årets sista dag. Personer som enligt befolkningsdatasystemet hade hemort i Finland i slutet av året hör till befolkningen oberoende av nationalitet, likaså finska medborgare som tillfälligt bor utomlands. Tabell 1 stads åldersstruktur och försörjningskvot Åldersgrupp, % av befolkningen VASA, HELA LANDET 0 6-åringar 7 15-åringar 16 24-åringar 25 64-åringar 65 74-åringar 75 84-åringar 85 år och äldre försörjningskvot, demografisk Åldersstrukturen och försörjningskvoten är förmånligare i än i resten av landet (tabell 1). I synnerhet 65 74- och 75 84-åringarnas relativa andel av befolkningen är mindre än i resten av landet. I andelen personer som fyllt 85 år finns en liten skillnad. Enligt uppdelningen finns den största folkmängden i gruppen 25 64-åringar i arbetsför ålder. Dessas andel är i något mindre än i landet i övrigt, vilket i fortsättningen beräknas ha en något långsammare tillväxt i andelen pensionärer än i landet i övrigt. Således förväntas försörjningskvoten vara förmånligare än i resten av landet även i fortsättningen. I jämförelsen bör effekterna som en studiestad har tas i beaktande. Den demografiska försörjningskvoten visar hur många personer i åldrarna under 15 år samt 65 år och över som det finns per 100 personer i arbetsför ålder, dvs. 15-64 år. Ju större antal barn och/eller pensionärer, desto högre är försörjningskvoten. I Sysselsättningsstatistiken, som använts som uppgiftskälla, utgörs populationen på området (t.ex. hela landet, landskapet, den ekonomiska regionen) av den stadigvarande bosatta befolkningen. De personer som enligt befolkningsdatasystemet hade en hemort i Finland i slutet av året hör till befolkningen oberoende av vilket medborgarskap de har. Likaså ingår i befolkningen de finska medborgare som bor tillfälligt utomlands. En utlänning har en hemort i Finland om vistelsen har räckt eller är avsedd att räcka minst ett år. Asylsökande får en hemort först när ansökan är godkänd. Till befolkningen räknas inte personer som är bosatta i Finland, men som är medlemmar av en främmande stats ambassad, handelsrepresentation eller konsulat, och inte heller deras familjemedlemmar och personliga tjänstefolk, om inte dessa personer är finländska medborgare. Till den i landet bosatta befolkningen räknas däremot den finländska personalen på Finlands ambassader och handelsrepresentationer i utlandet samt personer som tjänstgör i FN:s fredsbevarande styrkor 7
3. Nettoomflyttning mellan kommuner / 1 000 invånare 5. Barnfamiljer, % av familjerna Indikatorn visar nettoomflyttningen mellan kommuner per 1 000 invånare. Medelfolkmängden används som befolkningsuppgift. Nettoflyttningen fås genom att dra av det antal personer som flyttat från regionen (utflyttare) från det antal som flyttat till regionen (inflyttare). Sålunda är nettoflyttningen positiv, om fler personer har flyttar till regionen än från regionen. 4. Mått för utbildningsnivå Indikatorn visar den procentuella andelen barnfamiljer av alla familjer. Som barnfamiljer klassificeras familjer med barn under 18 år. En familj utgörs av gifta eller samboende par och deras barn, av endera föräldern tillsammans med sina barn och av gifta eller samboende par utan barn. 6. Kommunens allmänna risk för fattigdom Befolkningens utbildningsnivå mäts enligt den genomsnittliga längden av den högsta utbildning som fullföljts efter utbildningen på grundskolenivån per person. Med andra ord visar måttet för befolkningens utbildningsnivå befolkningsgruppens utbildningsnivå genom utbildningslängden. Till exempel utbildningsnivåtalet 246 visar att den teoretiska utbildningstiden per person är 2,5 år efter grundskolan. När befolkningens utbildningsnivå mäts är populationen vanligen befolkningen i åldern 20 år och över. Orsaken till detta är att de som är under 20 år i huvudsak fortfarande går i skola och sålunda inte har hunnit avlägga någon examen. Med den befolkning som avlagt en examen avses de personer som avlagt en examen vid gymnasier, yrkesläroinrättningar, yrkeshögskolor, universitet och högskolor, samt de som avlagt en yrkesinriktad grundexamen, en yrkesexamen eller en specialyrkesexamen som fristående examen. De som enbart fullföljt grundskolan, mellanskolan och folkskolan ingår inte i den befolkning som avlagt en examen. Examina har klassificerats enligt den högsta yrkesinriktade examen som personen senast avlagt. Indikatorn visar den procentuella andelen personer som bor i hushåll med låga inkomster av alla personer som bor i området. Gränsen för låg inkomst är 60 procent av de finländska hushållens disponibla ekvivalenta medianinkomst respektive år. Statistiken visar hur stor del av områdets befolkning som bor i hushåll med låga inkomster, som ligger under den relativa gränsen för låga inkomster. Det är fråga om en mätare som beskriver befolkningens ställning genom relativ inkomstfördelning. Den disponibla inkomsten beräknas genom att räkna ihop löne-, företagar- och kapitalinkomster samt erhållna transfereringar och därefter dra av betalda transfereringar från summan. En ekvivalent inkomst beräknas genom att ställa summan av hushållets alla medlemmars disponibla inkomster i relation till summan av hushållets konsumtionsenheter. Som hushållets konsumtionsenhetsskala används den förnyade OECD-skalan, enligt vilken hushållets första vuxen får konsumtionsvikten 1 och de övriga hushållsmedlemmar som fyllt 14 år konsumtionsvikten 0,5 och hushållets barn under 14 år konsumtionsvikten 0,3. Gränsen för låga inkomster beräknas varje år på nytt på basis av hela befolkningens nationella inkomstfördelning. Alla områden använder samma gräns för låga inkomster. 8
Sålunda visar indikatorn hur stor del av områdets befolkning som enligt nationella mått har låg inkomst. Den andelen kan avvika mycket från andelen mätt enligt det egna områdets inkomstfördelning. Begreppet låg inkomst är relativt. Med andra ord beror risken för fattigdom på hur hela inkomstfördelningen ser ut. En låg inkomst har definierats som den nivå som är lägre än 60 procent av medianen. Risken för fattigdom mäter de relativa inkomstskillnaderna. Om medianinkomsten minskar, kan risken för fattigdom också minska. I så fall är det inte nödvändigtvis fråga om en positiv inkomstutveckling. Detta hände under den ekonomiska lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Trots att hela befolkningens inkomster minskade, minskade också risken för fattigdom. Risken för fattigdom ökar om inkomstutvecklingen i nedre delen av inkomstskalan är svagare än medianinkomstens utveckling. Risken för fattigdom påverkas av de förändringar som sker nedanför medianinkomsten. Inkomstförändringar ovanför medianinkomsterna påverkar inte i sig risken för fattigdom. 7. FPA:s sjuklighetsindex, åldersstandardiserat 8. En persons bostadshushåll, % av bostadshushållen Indikatorn visar den procentuella andelen en persons bostadshushåll av alla bostadshushåll. Ett bostadshushåll omfattar alla personer som är permanent bosatta i en och samma bostad. Populationen i statistiken över bostadshushåll och bostadsförhållanden utgörs av de personer som är stadigvarande bosatta i egentliga bostäder, dvs. den så kallade bostadsbefolkningen. Personer som enligt Befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem är inskrivna på institutioner, som är bostadslösa, som bor utomlands eller som har okänd vistelseort ingår inte i bostadsbefolkningen. Personer som bor i byggnader som klassificerats som internat och vars bostäder inte uppfyller definitionen på bostadslägenhet, räknas inte till bostadsbefolkningen. 9. Familjer med bara en förälder, % av barnfamiljerna Indikatorn visar genom sjuklighetsindex som beräknats för varje finländsk kommun hur frisk eller sjuk befolkningen är i förhållande till genomsnittet i hela landet (= 100). Skillnaderna mellan kommunerna utjämnas när indextalen åldersstandardiseras. Indextalen bygger på tre registervariabler: dödlighet, andel av befolkningen i arbetsför ålder som är pensionerad på grund av invaliditet samt andel av befolkningen som är berättigad till specialersättningsgilla läkemedel. Var och en av variablerna har separat ställts i relation till medeltalet för landets befolkning. Detta medeltal anges som 100. Det slutliga indexet är medeltalet av de tre delindexen. Indextalet visar snabbt den allmänna situationen när det gäller sjuklighet i en kommun eller på ett ännu större område. Tidsserien visar om kommunen har fjärmat sig från landets genomsnitt eller närmat sig det. Av indexets beståndsdelar är två, dvs. arbetsoförmåga och långvarig sjukdom (rätt till specialersättning), registervariabler och rätt stabila från år till år. Dödligheten varierar särskilt i små kommuner från år till år. Därför har man använt genomsnittet för tre på varandra följande år i beräkningarna. Syftet med indextalet är dels att ge en allmän bild, dels att skapa följdfrågor om de faktorer som förklarar situationen på det granskade området och om sjuklighet där. Indikatorn visar den procentuella andelen ensamförsörjarfamiljer av alla barnfamiljer. En familj utgörs av gifta eller samboende par och deras barn, av endera föräldern tillsammans med sina barn (ensamförsörjarfamilj) och av gifta eller samboende par utan barn. Barnfamiljer är familjer med minst ett barn under 18 år. 9
10. Annat modersmål än finska, svenska eller samiska / 1 000 invånare BARN OCH BARNFAMILJER 12. Barndagvård, anställda totalt / 1 000 barn i åldrarna 1-6 år Indikatorn visar andelen personer som har ett annat språk än finska, svenska eller samiska som modersmål per 1 000 invånare. Gruppen som har ett annat modersmål än Finlands officiella språk omfattar också de fall där inga uppgifter finns om vilket modersmål personen har. 11. Utländska medborgare, % av befolkningen Indikatorn visar andelen utländska medborgare i Finland. Medborgarskap ett rättsligt förhållande mellan individen och staten som anger individens ställning i staten och med hjälp av vilket de viktigaste rättigheterna och skyldigheterna i förhållandet mellan individen och staten bestäms. Om en person är medborgare i två länder, av vilka det ena är Finland, ingår personen i statistiken som finsk medborgare. Om en utländsk medborgare som bor i Finland har medborgarskap i flera andra länder, ingår personen i statistiken som medborgare i det land som utfärdat det pass med vilket personen kommit till Finland. I klassificeringen av medborgarskap används ISO 3166-standarden. Ungefär hälften av ökningen i befolkningsmängden i år 2012 hade annat modersmål än finska, svenska eller samiska. Den kommunala barndagvården inbegriper personalen på daghem och inom familjedagvård. Antalet anställda kan också inbegripa annan personal än anställda inom barnavårdsyrken, t.ex. kökspersonal, till den del som de i den berörda kommunen/regionen har uppgetts inom uppgiftsområdet barndagvård. Antalet anställda omfattar alla i kommunens tjänst i oktober, utan specifikation av tjänstledighet, heltids- eller deltidsanställning, visstidsanställning eller vikariat, fast anställningsförhållande eller avlöning med sysselsättningsmedel. Barndagvårdspersonalen och dess relationstal beskriver den barndagvård som kommunen producerar. Den privata sektorn finns inte med i uppgifterna. Vid tolkning av uppgifterna bör beaktas att dagvårdssystemet bildar en helhet och att olika kommuner väljer olika sätt att ordna vården. I en del kommuner ligger tyngdpunkten på daghem, i andra på familjedagvården. I en del kommuner kan matservicen ha ordnats så att köket finns fysiskt på samma ställe som daghemmet, medan matservicen i andra kommuner kan vara centraliserad eller till och med externaliserad. En jämförelse av personalen inom hela den kommunala dagvården ska därför till en del göras med försiktighet. Satsningar, tyngdpunkter och organisering kan avvika kommunvis. 10
13. 3-5-åringar i heldagsvård som finansieras av kommunen, % av befolkningen i samma ålder Som läkarbesök vid öppenvården inom primärvården statistikförs klienternas/patienternas hälso- och sjukvårdsbesök vid mottagningarna samt de besök läkarna har utfört hos klienten/patienten. 15. Risk för fattigdom bland barn Indikatorn visar den procentuella andelen 3-5 -åringar, som i slutet av året fick heldagsvård som finansieras av kommunen, av befolkningen i samma ålder. Befolkningsuppgifterna är från årets sista dag. Sifferuppgifterna omfattar barn i åldern 3-5 år som fått heldagsvård som daghems- eller familjedagvård. Med heldagsvård avses daglig dagvård som varar över fem timmar. Med dagvård som finansieras av kommunen avses volymen av de tjänster som kommunen bekostat för sina invånare. I fråga om de tjänster som kommunen finansierat har man dragit av försäljningen från sin egen produktion och lagt till inköpen. Observeras bör att indikatorn visar hur många procent av 3-5 -åringarna som får heldagsvård som finansieras av kommunen. Sifferuppgifterna omfattar de barn i åldern 3-5 år som får privat heldagsvård som kommunen köpt. Däremot omfattas inte barn inom övrig privat heldagsvård, som t.ex. 3-5 -åringar för vilka stöd för privat vård utbetalas. Barn som får halvdagsvård ingår inte i sifferuppgifterna. 14. Besök på barnrådgivningsbyrå inom primärvården totalt / 1 000 barn i åldrarna 0-7 år Mängden barn i rådgivningsålder är 4 700 stycken i. Indikatorn uttrycker andelen besök i barnrådgivningarna för 0 7 åringar i förhållande till tusen barn i motsvarande ålder. Besöken till barnrådgivningarna inkluderar läkarbesök i hälsovårdscentralernas barnrådgivning samt besök hos annan yrkespersonal. Befolkningsuppgifterna som används är från årets sista dag. Indikatorn visar den procentuella andelen för personer under 18 år som bor i hushåll med låga inkomster av alla personer under 18 år bosatta i området. Gränsen för låg inkomst är 60 procent av de finländska hushållens disponibla ekvivalenta medianinkomst (enligt den förnyade OECD-skalan) respektive år. Den disponibla inkomsten beräknas genom att räkna ihop löne-, företagar- och kapitalinkomster samt erhållna transfereringar och därefter dra av betalda transfereringar från summan. En ekvivalent inkomst beräknas genom att ställa summan av hushållets alla medlemmars disponibla inkomster i relation till summan av hushållets konsumtionsenheter. Som hushållets konsumtionsenhetsskala används den förnyade OECD-skalan, enligt vilken hushållets första vuxen får konsumtionsvikten 1 och övriga hushållsmedlemmar som fyllt 14 år konsumtionsvikten 0,5 och hushållets barn under 14 år konsumtionsvikten 0,3. Statistiken visar hur stor del av områdets 18-åringar som bor i hushåll med låga inkomster, som ligger under den relativa gränsen för låga inkomster. Det är fråga om en mätare som beskriver befolkningens ställning genom relativ inkomstfördelning. Om fattigdomsrisken för under 18- åringar är större än befolkningens allmänna risk för fattigdom, är barnfamiljers relativa inkomstposition sämre än i snitt. Gränsen för låga inkomster beräknas varje år på nytt på basis av hela befolkningens nationella inkomstfördelning. Alla områden använder samma gräns för låga inkomster. Sålunda visar indikatorn hur stor del av områdets befolkning som enligt nationella mått har låg inkomst. Den andelen kan avvika mycket från andelen mätt enligt det egna områdets inkomstfördelning. Begreppet låg inkomst är relativt. Med andra ord beror risken för fattigdom på hur hela inkomstfördelningen ser ut. En låg inkomst har definierats som den nivå som är lägre än 60 procent av medianen. Risken för fattigdom mäter de relativa inkomstskillnaderna. Om medianinkomsten minskar, kan risken för fattigdom också minska. I så fall är det inte nödvändigtvis fråga om en positiv inkomstutveckling. 11
Detta hände under den ekonomiska lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Trots att hela befolkningens inkomster minskade, minskade också risken för fattigdom. Risken för fattigdom ökar om inkomstutvecklingen i nedre delen av inkomstskalan är svagare än medianinkomstens utveckling. Risken för fattigdom påverkas av de förändringar som sker nedanför medianinkomsten. Inkomstförändringar ovanför medianinkomsterna påverkar inte i sig risken för fattigdom. 16. Trångbodda bostadshushåll med barn, % av alla bostadshushåll med barn Indikatorn visar den procentuella andelen trångbodda bostadshushåll med barn av alla bostadshushåll. Ett bostadshushåll utgörs av de personer som stadigvarande bor i samma bostad. Ett bostadshushåll med barn är ett bostadshushåll med minst en person under 18 år. Bostaden är trångbodd om det i bostaden bor fler personer än en per rum. Köket ingår inte i antalet rum (definition från 1990). Populationen i statistiken över bostadshushåll och boendeförhållanden bildas av de personer som stadigvarande är bosatta i egentliga bostäder, d.v.s. den s.k. bostadsbefolkningen. I bostadsbefolkningen ingår inte personer som enligt Befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem bor på anstalt eller utomlands, personer som är bostadslösa och personer med okänd vistelseort. Bostadshushåll kan inte heller bildas av personer som bor i byggnader som har klassificerats som internat och vars bostäder inte motsvarar definitionen på en bostadslägenhet. 17. Barnfamiljer som fått utkomststöd, % av barnfamiljerna Med barnfamilj avses en familj med antingen en eller två försörjare och minst ett minderårigt barn (under 18 år). Indikatorn visar andelen barnfamiljer som får utkomststöd av barnfamiljerna i hela befolkningen. Ensamförsörjarfamiljerna löper mycket större risk att behöva utkomststöd än familjer med två försörjare. En del av ensamförsörjarfamiljerna är barnfamiljer som kan betecknas som fattiga och som behöver kontinuerligt stöd. Andra behöver stöd under en kortare period på grund av sin livssituation, särskilt i början när de blivit ensamförsörjare. 18. Inga nära vänner, % av eleverna i årskurs 8 och 9 Den streckade linjen används för indikatorerna i de fall att inga faktavärden finns att fås från efter varann påföljande år. Indikatorn visar den procentuella andelen elever i klasserna 8 och 9 i grundskolan, vilka inte har någon när vän som de kan samtala förtroligt med, av dem som deltagit i enkäten i den berörda åldersklassen. När man går igenom förändringarna bör man ställa sig kritiskt till enskilda års resultat som avviker från trenden. Ju mindre kommun, desto mer sannolik är en sporadisk variation. Om kommunen har cirka 100 svarande, utgör en svarande en procentenhet. I små kommuner (under 100 svarande) bör förändringen vara minst 5 procentenheter för att vara värd att uppmärksamma. I större kommuner är en förändring på 2 procentenheter avsevärd. Indikatorn visar andelen barnfamiljer som fått utkomststöd under kalenderåret av barnfamiljerna i hela befolkningen. 12
19. Medelmåttigt eller dåligt hälsotillstånd, % av eleverna i årskurs 8 och 9 Indikatorn visar den procentuella andelen av de tillfrågade eleverna i klasserna 8 och 9 i grundskolan, som blivit utsatta för mobbning en gång per vecka eller oftare under terminen. När man går igenom förändringarna bör man ställa sig kritiskt till enskilda års resultat som avviker från trenden. Ju mindre kommun, desto mer sannolik är en sporadisk variation. Om kommunen har cirka 100 svarande, utgör en svarande en procentenhet. I små kommuner (under 100 svarande) bör förändringen vara minst 5 procentenheter för att vara värd att uppmärksamma. I större kommuner är en förändring på 2 procentenheter avsevärd. Procentandelarna för män och kvinnor har standardiserats enligt årskurs. De totala procentandelarna har standardiserats enligt årskurs och kön. Indikatorn visar den procentuella andelen elever i klasserna 8 och 9 i grundskolan, vilka upplevt att deras hälsotillstånd är medelmåttigt, ganska bra eller dåligt, av dem som deltagit i enkäten i den berörda åldersklassen. När man går igenom förändringarna bör man ställa sig kritiskt till enskilda års resultat som avviker från trenden. Ju mindre kommun, desto mer sannolik är en sporadisk variation. Om kommunen har cirka 100 svarande, utgör en svarande en procentenhet. I små kommuner (under 100 svarande) bör förändringen vara minst 5 procentenheter för att vara värd att uppmärksamma. I större kommuner är en förändring på 2 procentenheter avsevärd. Enligt enkäten Hälsa i skolan anser flickorna oftare än pojkarna att deras hälsotillstånd är medelmåttigt eller dåligt. Enkäten genomförs under lärarens ledning i årskurs 8 och 9 i kommunens alla grundskolor. Fram till år 2011 genomfördes enkäten jämna år i Södra Finland, Östra Finland och Lappland samt udda år i övriga delar av Fastlandsfinland och på Åland. Från och med år 2013 genomförs enkäten samtidigt i hela landet vartannat år. Enkäten genomförs inte alls år 2012. Alla kommuner deltar inte i enkäten Hälsa i skolan. Databasen innehåller uppgifter om indikatorn för de år då kommunen har deltagit i enkäten och minst 15 pojkar och flickor i bägge årskurserna har besvarat enkäten i kommunen och materialet omfattar minst 67 %. 20. Mobbats i skolan, % av eleverna i årskurs 8 och 9 Den streckade linjen används för indikatorerna i de fall att inga faktavärden finns att fås från efter varann påföljande år. 21. Ordentligt berusad minst en gång i månaden, % av eleverna i årskurs 8 och 9 Indikatorn visar den procentuella andelen elever i klasserna 8 och 9 i grundskolan, vilka minst en gång per månad dricker alkohol så att de blir ordentligt berusade, av dem som deltagit i enkäten i den berörda åldersklassen. När man går igenom förändringarna bör man ställa sig kritiskt till enskilda års resultat som avviker från trenden. Ju mindre kommun, desto mer sannolik är en sporadisk variation. Om kommunen har cirka 100 svarande, utgör en svarande en procentenhet. I små kommuner (under 100 svarande) bör förändringen vara minst 5 procentenheter för att vara värd att uppmärksamma. I större kommuner är en förändring på 2 procentenheter avsevärd. 13
22. Röker dagligen, % av eleverna i årskurs 8 och 9 24. 0-17-åringar som placerats utanför hemmet, % av befolkningen i samma ålder Indikatorn visar den procentuella andelen elever i klasserna 8 och 9 i grundskolan, vilka röker en gång per dag eller oftare, av dem som deltagit i enkäten i den berörda åldersklassen. 23. Brister i föräldraskapet, % av eleverna i årskurs 8 och 9 Indikatorn visar den procentuella andelen elever i klasserna 8 och 9 i grundskolan, vilka upplevt bristande föräldraskap, av dem som deltagit i enkäten i den berörda åldersklassen. Brister i föräldraskapet består av följande: föräldrarna känner inte elevens kamrater, föräldrarna vet inte var eleven tillbringar veckoslutskvällarna, eleven kan inte tala med sina föräldrar om sina personliga angelägenheter och får inte hjälp hemifrån med problem i skolan. Man har beaktat de svarande som hade mer än en tredjedel av det maximala poängtalet av summavariabeln. När man går igenom förändringarna bör man ställa sig kritiskt till enskilda års resultat som avviker från trenden. Ju mindre kommun, desto mer sannolik är en sporadisk variation. Om kommunen har cirka 100 svarande, utgör en svarande en procentenhet. I små kommuner (under 100 svarande) bör förändringen vara minst 5 procentenheter för att vara värd att uppmärksamma. I större kommuner är en förändring på 2 procentenheter avsevärd. Sifferuppgifterna återger antalet barn och ungdomar som placerats utanför hemmet. Uppgifterna omfattar också de barn som placerats utanför hemmet genom en stödåtgärd inom öppenvården. För att skapa sig en helhetsbild kan man vid sidan av barn och ungdomar som placerats utanför hemmet granska antalet och andelen barn och ungdomar inom barnskyddet öppenvård. Orsakerna till placeringar utanför hemmet kan hänga samman med både föräldrarna och barnen. Ofta förekommer bruk av alkohol och/eller andra droger. Det vore bra att vid sidan av denna indikator analysera statistiken över barnskyddsanmälningar på lång sikt. Förändringarna i den statistiken återspeglas nämligen också på statistiken över omhändertaganden. Att öka öppenvårdens stödåtgärder kan minska antalet placeringar, men samtidigt kan de öka antalet omhändertaganden när det framkommer fler situationer som kräver barnskyddsåtgärder. Trots att det på nationell nivå inte finns statistik över kopplingen mellan bruk av alkohol och/eller andra droger och omhändertaganden eller öppenvårdens stödåtgärder, ger lokala utredningar en fingervisning om hur allmänna alkoholoch narkotikarelaterade omhändertaganden är. Till exempel enligt en utredning som gjorts i huvudstadsområdet (2005) var föräldrarnas alkohol- och narkotikaproblem den vanligaste orsaken till att barn under 12 år omhändertogs. För 13-17-åringarnas del var det egna bruket av alkohol och andra droger orsaken till över en tredjedel av omhändertagandena. 25. 0-17-åringar som omfattas av stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård, % av befolkningen i samma ålder 4000-99999 invånare 100000 invånare 14
Indikatorn visar den procentuella andelen 0-17-åringar, som under året omfattades av stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård, av befolkningen i samma ålder. Befolkningsuppgifterna är från årets sista dag. Med barn avses enligt barnskyddslagen en person som inte har fyllt 18 år och med ung person en person som inte fyllt 21 år. Exempel på stödåtgärder inom öppenvården är tryggande av barnets och den ungas stödboende, försörjning, skolgång och fritidsintressen samt andra åtgärder vid behov. Stödåtgärderna inom öppenvården omfattar också att familjen får stöd och rehabilitering. 27. Arbetslösa ungdomar, % av arbetskraften i åldrarna 18-24 år Sifferuppgifterna visar det antal barn och ungdomar som finns inom barnskyddets öppenvård samt andelarna. Uppgifterna inbegriper också de barn och ungdomar som placerats utanför hemmet genom en stödåtgärd inom öppenvården, om de före placeringen omfattats av stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård. För att skapa sig en helhetsbild kan man vid sidan av uppgifterna om öppenvårdens stödåtgärder granska antalet och andelen barn och ungdomar som placerats utanför hemmet. UNGA Elevmängden inom den grundläggande utbildningen är ca 5 680 elever. 26. 17-24-åriga personer utanför utbildningssystemet, % av befolkningen i samma ålder Indikatorn visar den procentuella andelen personer i åldern 17-24 år utanför utbildningssystemet av befolkningen i samma ålder. Med personer utanför utbildningssystemet avses personer som året i fråga inte är studerande eller som inte har någon examenskod eller utbildning efter utbildningen på grundnivån. Utbildningsuppgifterna samlas in i examensregistret direkt från läroanstalterna. På grund av detta är examensuppgifterna pålitliga till de delar som består av examina utförda i Finland. Däremot finns ingen täckande information om examina utförda utomlands. Indikatorn visar den procentuella andelen arbetslösa i åldern 15-24 år av arbetskraften i åldrarna 18-24. Med arbetslösa ungdomar avses arbetslösa i åldern 15-24 år. Med arbetslös arbetssökande avses en person som saknar arbete och söker heltidsarbete eller som väntar på att ett avtalat anställningsförhållande ska börja. Även personligen permitterade räknas till de arbetslösa, men mottagare av arbetslöshetspension betraktas inte som arbetslösa. Med sysselsatt avses en person som vid tidpunkten för undersökningen arbetade minst en dag för att få lön eller vinst, som arbetade som medhjälpande familjemedlem minst en tredjedel av den normala arbetstiden eller som var tillfälligt frånvarande från sitt arbete. Till arbetskraften räknas alla 18-74-åriga personer som vid tidpunkten för undersökningen var sysselsatta eller arbetslösa. Mängden arbetskraft fås ca två år efter att statistiska året har avslutats från Statistikcentralens sysselsättningsstatistik. Denna används för att få arbetslöshetsdatat i förhållande. De ursprungliga siffror som använts vid beräkningen av procentandelen är årsmedeltal som baserar sig på uppgifterna från de olika månaderna under respektive år. I Finland följs arbetslösheten upp genom två olika statistiker varje månad. Statistikcentralens arbetskraftsundersökning baserar sig på urval och arbets- och näringsministeriets arbetsförmedlingsstatistik baserar sig på arbetsoch näringsbyråernas kundregister. Arbetslöshetssiffrorna i arbetskraftsundersökningen och i arbetsförmedlingsstatistiken avviker från varandra på grund av skillnader i grunderna för statistikföring av aktiv arbetssökning och stående till arbetsmarknadens förfogande. Arbets- och näringsministeriets arbetsförmedlingsstatistik grundar sig på lagstiftning och administrativa bestämmelser. Statistikcentralens arbetskraftsundersökning följer den internationella arbetsorganisationen ILO:s rekommendationer för statistikföring och EU:s statistikmyndighet Eurostats praxis. 15
28. 18-24 -åriga långvariga mottagare av utkomststöd, % av befolkningen i samma ålder 30. 0-17-åringar som vårdats på sjukhus för psykiska störningar / 1 000 i samma åldrar Indikatorn visar den procentuella andelen 18-24-åriga utkomststödstagare under kalenderåret av befolkningen i samma ålder. Befolkningsuppgifterna är från årets sista dag. Långvariga mottagare av utkomststöd: personer som fått utkomststöd under minst tio månader. Indikatorn visar en hur stor del av ungdomarna som fått utkomststöd under en längre tid. Dessa ungdomar löper ofta risk att slås ut. Man försöker förbättra deras livssituation genom de olika möjligheter som finns inom det sociala arbetet. 29. Öppenvårdsbesök inom den specialiserade sjukvården, ungdomspsykiatri / 1 000 i åldrarna 13-17 år Indikatorn visar andelen 0-17-åringar med huvuddiagnosen psykiska störningar (F10 - F99, med undantag av F70 - F79 psykisk utvecklingsstörning) som under året vårdats på sjukhus per 1 000 i samma åldrar. Medelfolkmängden används som befolkningsuppgift. Sjukhusvården omfattar sjukhusvård som anordnats både av den offentliga sektorn (kommunerna, samkommunerna och staten) och den privata sektorn. Antalet barn och unga som på grund av psykiska störningar har varit i behov av sjukhusvård i relation till sin åldersklass visar omfattningen av barns och ungas psykiska problem samt hur svåra problemen är. Man bör dock observera att sjukhusvårdsvolymen också påverkas av de resurser som finns att tillgå (t.ex. hur mycket psykiatrisk sjukhusvård och/eller öppenvård för unga vuxna som tillhandahålls i regionen) samt av den rådande vårdpraxisen. 31. 18-24-åringar som vårdats på sjukhus för psykiska störningar / 1000 i samma åldrar Indikatorn visar öppenvårdsbesök inom specialiteten ungdomspsykiatri under ett år per 1 000 ungdomar i åldrarna 13-17 år. Öppenvårdsbesök inom ungdomspsykiatri inbegriper specialiteten ungdomspsykiatris alla öppenvårdsbesök inom den specialiserade sjukvården vid alla kommunala sjukhus, inklusive specialistledda hälsocentralsjukhus. Inom den specialiserade sjukvården registreras som öppenvårdsbesök inom psykiatri/mentalvård besök inom specialiteterna psykiatri (18 år och över), barnpsykiatri (0-12 år) och ungdomspsykiatri (13-17 år). Indikatorn visar andelen 18-24-åringar med huvuddiagnosen psykiska störningar som under året vårdats på sjukhus i förhållande till personer i samma åldrar. 16
PERSONER I ARBETSFÖR ÅLDER 32. Arbetslösa, % av arbetskraften 34. 25-64-åriga långvariga mottagare av utkomststöd, % av befolkningen i samma ålder Indikatorn visar den procentuella andelen arbetslösa av arbetskraften. Den arbetslösa arbetskraften omfattar de arbetslösa i åldrarna 15-74 år. Som arbetslös arbetskraft betraktas de som är arbetslösa och söker heltidsarbete eller som väntar på att ett avtalat anställningsförhållande ska börja. Även permitterade räknas till de arbetslösa, men mottagare av arbetslöshetspension betraktas inte som arbetslösa. Antalet arbetslösa i snitt under året meddelas den sista dagen varje månad som ett genomsnitt beräknat på antalet arbetslösa (de arbetssökande och arbetslösa vars arbetsansökan är i kraft på räkningsdagen). Datat meddelas varje månad enligt kön enligt NTM-centraler. 33. Långtidsarbetslösa, % av de arbetslösa Indikatorn visar andelen långvariga utkomststödsmottagare i åldern 25-64 år under kalenderåret i procent av befolkningen i motsvarande ålder. Befolkningsuppgifterna som används är uppgifterna från årets sista dag. Sedan år 1991 har man i informationsinsamlingen utöver referenspersonens personbeteckning också frågat efter makans/makens personbeteckning, på så sätt har uppgifter om kön erhållits sedan år 1991. Med referensperson avses en person som huvudsakligen ansvarar för hushållets uppehälle. Långvariga mottagare av utkomststöd är personer som fått utkomststöd under minst tio månader av ett år. Indikatorn visar en hur stor del av befolkningen i den bästa arbetsföra åldern som under en lång tid fått utkomststöd. Till de långvariga utkomststödstagarna räknas de klienter vars stödbehov fortsätter år efter år. Andelen långtidsklienter av befolkningen mäter bättre den verkliga fattigdomen än alla utkomststödsklienters andel av befolkningen. 35. Läkarens patienter i åldrarna 15-49 år inom primärvårdens öppenvård/1 000 i samma åldrar Indikatorn visar den procentuella andelen långtidsarbetslösa av de arbetslösa. Den arbetslösa arbetskraften omfattar de arbetslösa i åldrarna 15-74 år. En långtidsarbetslös är en arbetslös arbetssökande som varit arbetslös minst 12 månader. Med arbetslös arbetssökande avses en person som är arbetslös och söker heltidsarbete eller som väntar på att ett avtalat anställningsförhållande ska börja. Även permitterade räknas till de arbetslösa, men mottagare av arbetslöshetspension betraktas inte som arbetslösa.de ursprungliga siffror som använts vid beräkningen av procentandelen är årsmedeltal som baserar sig på uppgifterna från de olika månaderna under respektive år. Patientantalet hos läkare inom primärvårdens öppenvård omfattar läkarens patienter under året i åldrarna 15-49 per 1 000 personer i samma ålder. Befolkningsuppgifterna är från årets sista dag. Läkarbesöken inom primärvårdens öppenvård inkluderar besök vid hälsovårdscentralernas rådgivningsbyråer för mödravård, barnavård och familjeplanering samt inom hälsovårdscentralernas skolhälsovård, studenthälsovård och 17
företagshälsovård. Dessutom omfattas hemsjukvårds- och mentalvårdsbesök och övriga öppenvårdsbesök (olika mottagningsbesök, hälsokontrolls- och screeningbesök samt besök för att utreda hälsotillståndet, t.ex. läkarintyg). Som läkarbesök vid öppenvården inom primärvården statistikförs klienternas/patienternas hälso- och sjukvårdsbesök vid mottagningarna samt de besök läkarna har utfört hos klienten/patienten. 36. Läkarbesök i åldrarna 50-64 år inom primärvårdens öppenvård/1 000 i samma åldrar Indikatorn visar antalet personer som på grund av sjukdom besökt privatläkare i förhållanden till storleken på den berörda befolkningsgruppen. Besök hos privat läkare registreras centraliserat mycket mer specifikt än besöken inom den offentliga sektorn. Om besökaren lagras personsignum, med vilket uppgifter kan kombineras med andra register. Registret över besök hos privat läkare inkluderar även information om t.ex. läkarens specialkompetens, men inte orsaken till besöket. 38. Patienter som kommit till specialiserad sjukvård med remiss från privat hälsooch sjukvård, % av alla avslutade vårdperioder med specialiserad sjukvård 4000-99999 invånare 100000 invånare Indikatorn visar andelen läkarbesökpå dagmottagning i åldrarna 50-64 inom öppen primärvård per 1 000 invånare i samma åldrar. Befolkningsuppgifterna är från årets sista dag. Läkarbesöken inom primärvårdens öppenvård inkluderar besök vid hälsovårdscentralernas rådgivningsbyråer för mödravård, barnavård och familjeplanering samt inom hälsovårdscentralernas skolhälsovård, studenthälsovård och företagshälsovård. Dessutom omfattas hemsjukvårds- och mentalvårdsbesök och övriga öppenvårdsbesök (olika mottagningsbesök, hälsokontrolls- och screeningbesök samt besök för att utreda hälsotillståndet, t.ex. läkarintyg). Som läkarbesök vid öppenvården inom primärvården statistikförs klienternas/patienternas hälso- och sjukvårdsbesök vid mottagningarna samt de besök läkarna har utfört hos klienten/patienten. 37. Personer som fått ersättning för besök hos privatläkare, % av befolkningen Indikatorn visar den procentuella andelen vårdperioder som avslutats under året inom specialiserad sjukvård för patienter som kommit till specialiserad sjukvård med remiss från privat hälso- och sjukvård av alla vårdperioder som avslutats inom den specialiserade sjukvården. Som vårdperioder inom specialiserad sjukvård statistikförs vårdperioderna vid sjukvårdsdistriktens sjukhus och inom specialiteter vid specialistledda hälsovårdscentraler. 39. Tandläkarbesök på hälsovårdscentral/ 1 000 invånare Indikatorn visar den procentuella andelen personer som fått ersättning för besök hos privat läkare av hela befolkningen. Medelfolkmängden används som befolkningsuppgift. Indikatorn visar hur många besök som i snitt gjordes per 1 000 invånare hos tandläkare på hälsocentralerna under statistikåret. Som tandläkarbesök inom primärvårdens öppenvård registreras klienternas/patienternas besök på tandläkarmottagningar samt tandläkares besök hos klienten/patienten. Befolkningsuppgifterna är från årets sista dag. 18