1(23) GIFTFRIA OCH RESURSEFFEKTIVA KRETSLOPP - Vägledning för ökad och säker materialåtervinning Utkast till vägledning enligt de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Samrådsversion 160623 Inledning Materialåtervinningen ska öka på ett säkert sätt Jordens befolkning och vår resursanvändning ökar. Konsekvensen av en växande befolkning med ökande materiella anspråk är ökad efterfrågan på råvaror med minskad tillgång på jungfruliga råvaror som följd. Vi behöver en mer hållbar utveckling. Det avfall som uppstår behöver i så stor utsträckning som möjligt tas tillvara som resurs. Det krävs ett kretsloppssamhälle en cirkulär ekonomi. I beslutet om det svenska generationsmålet förtydligas miljöpolitikens inriktning i sju strecksatser. En av strecksatserna anger att kretsloppen blir resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen. Som ett bidrag till arbetet med att uppnå detta beskriver Naturvårdsverket i samverkan med Kemikalieinspektionen i detta dokument en inriktning för hur materialåtervinningen 1 kan öka på ett säkert sätt under de kommande åren. Målgruppen för dokumentet är svenska aktörer som arbetar för att öka materialåtervinningen. För att vi ska bli framgångsrika i arbetet med att nå giftfria och resurseffektiva kretslopp behöver företag, branschorganisationer och myndigheter ökad kunskap och en gemensam bild av hur utmaningarna ser ut, vilka typer av material som är lämpliga att återvinna och vilken typ av åtgärder som kan vidtas för att återvinningen ska kunna öka på ett säkert sätt. Vägledningen har ett fokus på materialåtervinning, vilket innebär att den i huvudsak behandlar frågor om hur avfall hanteras genom insamling, sortering och materialåtervinning samt när sådan återvinning inte är lämplig. 1 Materialåtervinning definieras enligt avfallsförordningen (2011:927) som återvinning genom att upparbeta avfallsmaterial till nya produkter, material eller ämnen som inte ska användas som bränsle eller fyllnadsmaterial.
2(23) Fig 1. Den så kallade avfallshierarkin i avfallstrap pan är gemensam för hela EU och visar prioritetsordningen för lagstiftning och politik inom avfallsområdet. Prioriteringen är att hamna så högt som möjligt i hierarkin. Denna vägledning har ett fokus på materialåtervinning, men berör också de andra stegen i avfallshierarkin Vägledningen består av en inledande beskrivning av förutsättningar samt därefter sju punkter som beskriver avvägningen mellan målsättningarna om giftfrihet och resurseffektivitet. I en fördjupningsdel beskrivs de sju punkterna mer utförligt och åskådliggörs med exempel. Vägledningen med dess punkter ger en översiktlig inriktning för arbetet mot ökad och säker materialåtervinning. Farliga ämnen och särskilt farliga ämnen - två centrala begrepp Farliga ämnen Med farliga ämnen avses i detta dokument de ämnen som är klassificerade som farliga (miljöeller hälsoskadliga) enligt CLP-förordningen och sådana som uppfyller regelverkets kriterier för farliga ämnen, men som ännu inte har klassificerats. Särskilt farliga ämnen Med särskilt farliga ämnen avses de ämnen vars egenskaper är så farliga att användningen bör fasas ut. Det är ämnen som är cancerframkallande, reproduktionsstörande eller mutagena (CMR 1A/ 1B) samt ämnen som är persistenta, bioackumulerande och toxiska eller mycket persistenta och mycket bioackumulerande (PBT eller vpvb). Enligt Giftfri miljö ska även ämnen som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande betraktas som särskilt farliga. Kvicksilver, kadmium och bly räknas också som särskilt farliga ämnen.
3(23) Förutsättningar för ökad och säker materialåtervinning Ett antal strecksatser förtydligar det svenska generationsmålets definition och handlar om politikens inriktning. En av strecksatserna anger att kretsloppen blir resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen. Denna strecksats kan i vissa fall innebära en målkonflikt som behöver hanteras. Materialåtervinning ger betydande miljövinster Miljövinsterna av materialåtervinning är betydande under förutsättning att återvunnet material ersätter jungfruliga råvaror. En vinst är att resurseffektiviteten ökar av återvinningen så att till exempel en mindre mängd skog behöver avverkas och en mindre mängd malm utvinnas. En annan viktig vinst är att återvinningen minskar energianvändningen, med minskade utsläpp av koldioxid, försurande ämnen och flyktiga kolväten som följd 2. Miljövinsten är olika stor beroende på vilka material som återvinns, men potentialen att ytterligare öka återvinningen och därmed miljövinsterna är stor. I en studie från KTH utvärderades klimatpåverkan, försurning, övergödning, bildning av fotooxidanter och total energianvändning för materialåtervinning av plast, papper och papp, metall, glas och gummi. I samma studie beräknades även de företagsekonomiska kostnaderna för ökad återvinning. Trots en redan väl utbyggd källsortering och återvinning bedömdes potentialen för ökad källsortering i Sverige vara betydande. Miljöbedömningarna visar att dagens system för avfallshantering medför nettovinster för miljön i ett livscykelperspektiv, genom att de resurser som återvinns från avfall indirekt ger minskad miljöpåverkan från andra sektorer. Denna positiva indirekta miljöpåverkan från avfallshanteringen kan öka ytterligare genom att öka återvinningen. Med hänsyn till möjliga miljövinster och tillgängliga mängder återvinningsbart material i blandat avfall, bedömdes i studien ökad återvinning av plast, papper och papp som miljömässigt prioriterat. Ökad materialåtervinning av metall och gummi skulle ge mindre men tydliga miljövinster. Ökad återvinning av glas framstod inte som prioriterat. För textil, gips och avfall från elutrustning gjordes inga beräkningar, men av olika skäl som redovisades finns anledning att undersöka dessa fraktioner vidare 3. En annan studie visar att ytterligare ökad materialåtervinning är en mycket effektiv klimatåtgärd, liksom att den största potentialen ligger i att öka materialåtervinningen av bl. a. fordon, elektronik, förpackningar, textilier och plast 4. Den slutsatsen stämmer väl överens med de analyser som EU-kommissionen låtit genomföra och som ligger till grund för satsningen på ökad återvinning i riktning mot en cirkulär ekonomi 5. Ambitiöst miljöskyddsarbete under flera decennier har tillsammans med statliga och överstatliga styrmedel inom området kemikalier, varor och avfall, lett till att huvuddelen av de avfall som sorteras ut för materialåtervinning i Sverige är rena och välsorterade och kan återvinnas på ett säkert sätt. En ny studie av förekomsten av särskilt farliga ämnen indikerar att de material- och avfallsflöden som har stört potential för klimatvinster genom ökad materialåtervinning (fordon, elektronik, förpackningar, textilier och plast)också innehåller farliga och särskilt farliga ämnen, om än oftast i 2 Naturvårdsverket (2013). Förslag till etappmål för ökad förberedelse till återanvändning och materialåtervinning 3 KTH-FMS (2010). Potential för ökad materialåtervinning av hushållsavfall och industriavfall. Christine Ambell, Anna Björklund, Maria Ljunggren Söderman. 4 IVL Svenska miljöinstitutet (2015). Beräkning av klimatvinster med återanvändning och återvinning. För Naturvårdsverket. Åsa Moberg, Michael Martin, Tomas Rydberg, Jan-Olov Sundqvist, Lena Youhanan. Rapport Nr U 5585. 5 Se http://ec.europa.eu/environment/circular-economy/index_en.htm
4(23) relativt låga halter och mängder 6. Risken finns att en satsning på ökad materialåtervinning leder till att material som innehåller särskilt farliga ämnen också återvinns, så att dessa ämnen sprids och ger okontrollerad och oacceptabel exponering av människor och miljö. Arbetet behöver därför inriktas på att öka materialåtervinningen på ett säkert sätt. Problemen ska förebyggas Kemikalieanvändningen har under lång tid ökat mycket både i volym och i komplexitet. För allt fler varuströmmar är handeln numera global. En allt större andel av de varor som konsumeras i Sverige tillverkas utanför Europa och inte sällan i länder med svag kemikaliekontroll. Med de regelverk och styrmedel vi har idag är möjligheten begränsad att kontrollera eller veta vilka ämnen som ingår i dessa varor. Farliga och särskilt farliga ämnen kan frigöras och spridas från varor och kemiska produkter under varans eller produktens hela livscykel, men den helt dominerande mängden farliga och särskilt farliga ämnen finns kvar till avfallsledet 7. Produkt- och varuflödena är inte fria från farliga och särskilt farliga ämnen och kommer inte heller att bli det i närtid. Kemikalielagstiftningen inom EU fokuserar på att användningen ska vara säker 8 och vad gäller särskilt farliga ämnen är målsättningen att identifiera dessa och så småningom ersätta dem med mindre farliga ämnen och tekniker. Ett övergripande syfte med både kemikaliepolitiken och hela miljöpolitiken är att förebygga skador på människors hälsa och miljön. Ett långsiktigt mål är att användning av särskilt farliga ämnen så långt som möjligt har upphört, och att information om miljö- och hälsofarliga ämnen i material, kemiska produkter och varor är tillgänglig 9. Detta är förutsättningar för att kunna uppnå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Eftersom farliga och särskilt farliga ämnen i varor och material i många fall försvårar materialåtervinning är en effektiv kemikaliepolitik en förutsättning för att återvinningen ska kunna öka på ett säkert sätt. Men det återstår ännu en lång väg innan vi är där. Nedan beskrivs tre sorters förebyggande arbete som är särskilt viktigt för att nå giftfria och resurseffektiva kretslopp: 1. Utfasning av särskilt farliga ämnen 2. Tillgång till information om innehåll, t.ex. särskilt farliga ämnen 3. Avfallsförebyggande och återanvändning Utfasning av särskilt farliga ämnen En viktig förutsättning är att användningen av särskilt farliga ämnen i nya varor ska upphöra och att användningen av övriga farliga ämnen så långt som möjligt minskar 10. Takten i utfasningen av sådana ämnen behöver öka bl.a. för att möjliggöra en hög grad av materialåtervinning. Förutsättningen påverkar både design och materialval och användning av farliga och särskilt farliga ämnen som tillsatser i material eller varor. Redan vid utformningen av nya produkter bör tillverkaren kunna beskriva hur dessa ska tas omhand på ett resurseffektivt sätt när de är förbrukade. Det gäller 6 WSP (2016). Särskilt farliga ämnen, avfall och materialåtervinning. En översiktlig kartläggning av nuläget i Sverige. John Sternbeck, Anna-Maria Eriksson, Åsa Ekberg Österdahl, Ann Helén Österås. 7 Chemitecs syntesrapport 2016, in prep. 8 adequately controlled 9 Regeringen (2012). Svenska miljömål preciseringar av miljökvalitetsmålen och en första uppsättning etappmål. Ds 2012:23. 10 Regeringen (2013). Proposition 2013/14:39 På väg mot en giftfri vardag plattform för kemikaliepolitiken.
5(23) såväl design och materialval som användning av farliga och särskilt farliga ämnen i produkter eller som tillsatser i varor. Ämnen som försvårar återvinningen bör inte användas. Materialåtervinning kan försvåras eller hindras av att särskilt farliga ämnen använts i vissa material eller varuslag. Sådana problem kan ofta bestå under lång tid efter att användningen har upphört. Några exempel är bromerade flamskyddsmedel i bilar och elektronik, ftalater i PVC-golv och bly i glas. Förekomsten av särskilt farliga ämnen i material kan försvåra möjligheten till materialåtervinning på flera sätt. Det kan till exempel vara tekniskt komplicerat och kostsamt att anpassa processen så att material som innehåller särskilt farliga ämnen sorteras bort, samt att utföra analyser på det återvunna materialet för att kontrollera att det inte innehåller särskilt farliga ämnen. Särskilt farliga ämnen omfattas också av krav på information och ibland även av begränsningar och tillståndskrav när materialet används i nya produkter. Dessa krav gäller för den som återvinner ett material som innehåller särskilt farliga ämnen och det krävs goda kunskaper och tillgång till information för att kunna säkerställa att materialet uppfyller lagstiftningen. Ett hinder för att materialåtervinning ska kunna öka på ett säkert sätt är att det fortfarande och för överskådlig framtid är tillåtet att importera varor till EU som innehåller särskilt farliga ämnen. Eftersom allt större andel av vår konsumtion importeras så blir det allt viktigare att kemikalieregelverken kompletteras med utökade begränsningar och förbud av innehåll av särskilt farliga ämnen i importerade varor. Eftersom regelverken ofta är långsamma är det även viktigt att företag i tillverkningsledet går före och utformar ämnen, material och varor som kan fungera i en cirkulär ekonomi. Tillgång till information om innehåll, t.ex. särskilt farliga ämnen Ytterligare en förutsättning 11 är att information om varors innehåll av hälso- och miljöfarliga ämnen blir tillgänglig för aktörer under hela livscykeln, inklusive avfallsledet. Detta är särskilt viktigt för särskilt farliga ämnen. Avfallsledets aktörer skulle också ha nytta av ett utvecklat informationssystem som även ger kunskap om varors innehåll av värdefulla ämnen. De informationskrav som finns i dag och som ger avfallsledet information om kemikalieinnehåll i varor gäller i stort sett bara farliga ämnen i varugrupperna elutrustning, batterier och bilar. EU:s kemikalieförordning Reach ställer krav på producenten att lämna information om en varas innehåll av särskilt farliga ämnen som finns på kandidatförteckningen, men saknar regler som säkerställer att informationen förs vidare till avfallsledet. 12 Avfallsförebyggande och återanvändning Att förebygga avfall innebär enligt definitionen i EU:s avfallsdirektiv både att minska mängden avfall, att minska innehållet av farliga ämnen i material och produkter och att minska den negativa påverkan på miljön och människors hälsa från det avfall som uppstår. Ett exempel är design av produkter som håller längre, är möjliga att reparera och som inte innehåller särskilt farliga ämnen. I de allra flesta fall samverkar de olika förebyggande åtgärderna för att nå giftfria och resurseffektiva kretslopp. Återanvändning är en viktig avfallsförebyggande åtgärd. Återanvändning som ersätter nytillverkade varor sparar resurser eftersom livslängden för varje tillverkad vara ökar.. 11 Regeringen (2013). Proposition 2013/14:39 På väg mot en giftfri vardag plattform för kemikaliepolitiken 12 Inom FN:s globala kemikaliestrategi, SAICM, pågår ett program för förbättrad information om kemikalier i produkter (CiP). Se http://www.saicm.org/index.php?option=com_content&view=article&id=454&itemid=707
6(23) Eftersom återanvändning innebär att en vara används igen för samma syfte innebär det ingen ny typ av exponering eller spridning av farliga ämnen jämfört med när varan användes första gången. I vissa fall kan dock återanvända varor innehålla ämnen där vi idag vet mer om riskerna än vad man visste när varan tillverkades. I sådana fall kan återanvändning leda till att nya personer exponeras för ämnen med farliga egenskaper som inte förekommer i nytillverkade varor. I andra fall kan återanvända varor innehålla en mindre mängd farliga ämnen än motsvarande nytillverkad. Det kan till exempel gälla textilier där en stor del av de kemikalier som tillsatts produkten vid tillverkning tvättas ur under användningen. I vissa fall kan varor som säljs för återanvändning innehålla ämnen som numera är förbjudna enligt kemikalielagstiftningen. Det kan också finnas krav på information om särskilt farliga ämnen i varor 13 som är omöjliga eller mycket svåra att följa för den som säljer en vara på en andrahandsmarknad. När en begagnad vara ersätter en nyproducerad kan resursbesparingen i de flesta fall bedömas överväga riskerna. Därför bör återanvändning i normalfallet inte hindras trots att det inte går att ha full kontroll över innehållet av farliga ämnen i återanvända varor. I de relativt få fall där risker med farliga ämnen i återanvända varor kan anses överväga nyttan kan myndigheterna vägleda om detta. Till exempel finns rekommendationer om att undvika att använda äldre leksaker till små barn eftersom lagstiftningen för leksaker skärpts på senare år och äldre leksaker därmed kan innehålla mer farliga ämnen 14. Materialåtervinning förutsätter efterfrågan En förutsättning för att återvinning av material ska bidra till minskad miljöpåverkan och ökad resurseffektivitet är att de ersätter nytillverkade material. Detta förutsätter att det finns en efterfrågan på de återvunna materialen. De krav som efterfrågesidan har på återvunnet material måste vara uppfyllda för att utbud och efterfråga ska matchas och för att en marknad ska uppstå. Det finns ett antal faktorer som påverkar efterfrågan på återvunnet material. Några faktorer som talar för efterfrågan av återvunnet material är: - Att använda återvunnet material vid tillverkning kan ge miljöargument vid försäljning. - Återvinningsmål skapar förutsättningar för system för insamling, sortering och återvinning. - Det finns återvunna material av god kvalitet som är billigare än motsvarande ny råvara. - Det innebär en stor kostnad att göra sig av med vissa typer av avfall, vilket i förlängningen kan leda till lägre priser för återvunnet material. Några av de faktorer som motverkar efterfrågan av återvunnet material är 15, 16 : - Ojämn eller okänd kvalitet på återvunna material. Många tillverkningsföretag kräver rena materialströmmar för att materialet ska uppfylla kvalitetskriterierna. - Frånvaro av acceptans från de som använder produkterna (t.ex. livsmedelstillverkare). - Att utbudet av återvunnet material är för litet och/eller varierande över tid. 13 Reach artikel 33, information om ämnen på kandidatförteckningen. 14 http://www.kemi.se/vagledning-for/konsumenter/varor-och-kemiska-produkter 15 Ählström, J. (2005). Återvunnen plast ingen marknad utan förutsättningar. SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No 2005:01. Handelshögskolan Stockholm. 16 Ambell et al. (2010). Potential för ökad materialåtervinning av hushållssavfall och industriavfall. Kungliga Tekniska Högskolan. ISSN 1652-5442.
7(23) - Olika tillverkningsprocess för produkter av återvunnet material och nytt material en omställning kräver garanti på tillgång på återvunnet material (kopplar tillbaka till punkten ovan). - Kostsamt att bevisa att återvunnet material uppfyller befintliga krav och kriterier. Förekomst av farliga och särskilt farliga ämnen är en av de faktorer som kan hämma efterfrågan. Det behövs forskning, teknikutveckling och utveckling av styrmedel som gynnar ökad materialåtervinning. Sträva mot höga och likvärdiga krav Enligt etappmålet om giftfria och resurseffektiva kretslopp ska höga och likvärdiga krav ställas på innehållet av farliga ämnen i nyproducerade och återvunna material där så är lämpligt. En kontinuerlig avvägning mellan giftfrihet och resurseffektivitet behövs, även om regeringsbeslutet inte beskriver hur denna avvägning ska gå till eller hur mycket farliga ämnen som ska tillåtas i återvunna produkter för att den önskade resurseffektiviteten ska kunna uppnås. 17 I det långa perspektivet, med målsättningen om en cirkulär ekonomi där samma material utnyttjas ett flertal gånger genom högvärdig återvinning, är principen om höga och likvärdiga krav på nytillverkat och återvunnet material med avseende på innehåll av farliga ämnen en viktig förutsättning. Principen innebär att produkt- och kemikalielagstiftningen i de flesta fall inte bör göra skillnad på nytt och återvunnet material när det gäller t.ex. förbud och gränsvärden för innehåll av farliga ämnen. I takt med att särskilt farliga ämnen fasas ut och vi får mer kunskap om varors innehåll av särskilt farliga ämnen är det ett rimligt krav att även återvunna material ska vara fria från särskilt farliga ämnen. Det är viktigt bland annat för att stärka konkurrenskraften hos återvunna material så att de betraktas som attraktiva material med hög kvalitet. Därmed gynnas återvinningen på sikt. Det är tillverkarens ansvar att se till att de produkter och varor som sätts på marknaden är säkra att använda. Det är fortfarande tillåtet att använda farliga och särskilt farliga ämnen i många typer av nya produkter och varor oavsett om de tillverkats av återvunnet eller nytillverkat material. Att återvinna material som innehåller särskilt farliga ämnen så att de endast används i tillåtna användningsområden innebär ett resurseffektivt omhändertagande och likvärdiga krav på nya och återvunna material. I praktiken innebär dagens metoder och tekniker för insamling och sortering av avfall samt för analys av återvunna material att det kan vara svårt att säkerställa att vissa återvunna material har samma kvalitet som motsvarande nytillverkat material. I vissa fall kan det av resurseffektivitetsskäl vara motiverat att under en övergångsperiod tillåta något högre halter av farliga ämnen i återvunnet material. När förbud eller gränsvärden för farliga och särskilt farliga ämnen införs i lagstiftningen bör man alltså kunna tillåta vissa skillnader mellan nytt och återvunnet material. Det är viktigt att sådana beslut föregås av en bedömning av risker och samhällsekonomiska aspekter. När det gäller särskilt farliga ämnen bör de användningsområden och tidsperioder som tillåts i t.ex. tillståndsprocessen enligt Reach vara tydligt avgränsade både för nytillverkat och återvunnet material eftersom målet är att sådana ämnen ska fasas ut. I strävan efter höga och likvärdiga krav är det också viktigt att kontinuerligt skärpa kraven och se över de tillåtna haltgränserna framför allt när det gäller särskilt farliga ämnen. 17 Kemikalieinspektionen (2014). Regler om kemikalier i kretsloppet för varor en juridisk analys. Rapport 2-14.
8(23) Det finns även fall där det i praktiken ställs högre krav på återvunnet material än på motsvarande nytillverkat material. Principen om höga och likvärdiga krav bör även omfatta dessa fall, vilket innebär att det inte bör ställas högre krav på återvunna material. Tidsperspektivet är viktigt Arbetet med att öka materialåtervinningen på ett säkert sätt behöver utvecklas kontinuerligt och kräver insatser på såväl kort som medellång och lång sikt. Det korta perspektivet är de närmaste åren, exempelvis de utvecklingsmöjligheter som följer av EU-kommissionens satsning och förslag inom det som kallas cirkulär ekonomi. Det korta perspektivet kan också inbegripa andra angelägna nationella åtgärder som inte inryms i EU-initiativet. Det medellånga perspektivet kan handla om de ytterligare utvecklingsbehov som finns under tiden som hanteringen förbättras och tillgång till information om innehåll av t.ex. särskilt farliga ämnen ökar, liksom teknikutveckling som möjliggör ökad materialåtervinning. I det riktigt långa perspektivet är de resurseffektiva kretsloppen så fria från farliga och särskilt farliga ämnen att behovet av denna avvägning har minskat eller upphört. Denna vägledning är tänkt att användas nu i det korta och medellånga tidsperspektivet, dvs. medan många materialflöden fortfarande innehåller särskilt farliga ämnen. I EU:s satsning för att nå en cirkulär ekonomi är ökad materialåtervinning i närtid fundamentalt. Återvinningen behöver öka kontinuerligt från dagens nivåer trots att många varor fortfarande innehåller särskilt farliga ämnen. Vi kan inte vänta med att öka återvinningen till en framtid när varorna som tjänat ut inte längre innehåller särskilt farliga ämnen, eller tills de redan är försedda med tillräcklig information om innehåll av särskilt farliga ämnen. Utfasningen utvecklas inte enbart genom förbud, det krävs kompletterande drivkrafter såsom stimulansåtgärder för att den ska ske. En viktig aspekt att ta hänsyn till är tidsfördröjningen mellan att varor sätts på marknaden och att de blir avfall. Förbud mot att använda farliga och särskilt farliga ämnen, klassning som särskilt farliga ämnen eller krav på märkning ger förbättrade förutsättningar för giftfri återvinning, men först långt senare när dessa varor tjänat ut. För bilar, byggvaror och många andra långlivade varor är tidsfördröjningen mest påtaglig. Sådana varor som t.ex. tjänat ut år 2030 och som den tidens avfallsregler ska hantera har i stor utsträckning redan satts på marknaden. Den kunskapsbrist som finns idag om vilka ämnen just dessa varor innehåller och vilka som är farliga eller särskilt farliga kommer också att finnas år 2030 när de blir avfall. De framtida informationssystem för varor som nu diskuteras, och som inbegriper att förse varorna med digital information om ämnesinnehåll, kommer inte att kunna ge full effekt för återvinningen av långlivade uttjänta varor förrän senare än 2030. Sju punkter för ökad och säker materialåtervinning Konsekvensen av att nästan ingenting är helt giftfritt, är att det blir ännu viktigare att säkerställa en resurseffektiv hantering där fortsatt och utökad återvinning av avfall sker på ett säkert sätt. Nedan beskrivs sju punkter som främjar ökad materialåtervinning, minskar risker med farliga ämnen och fasar ut särskilt farliga ämnen. Med varje punkt följer en kortare förklaring och ett eller ett par exempel. A. MATERIALSTRÖMMAR SOM KAN ÅTERVINNAS FULLT UT Att återvinna rena material sparar resurser och minskar klimatpåverkan i de fall återvinningen ersätter ursprungligt material. Materialströmmar som kan återvinnas fullt ut kan delas in i:
9(23) 1. Återvinn rena material. Farliga ämnen förekommer i flera avfallsslag som idag sorteras ut för materialåtervinning och det är viktigt att minska denna förekomst. Men de flesta av dessa avfallsslag är tillräckligt fria från farliga ämnen, så att materialåtervinning kan ske på ett säkert sätt. 2. Avfall med mycket lite föroreningar kan användas för anläggningsändamål utan krav på anmälan eller tillstånd Det bör vara enkelt att återvinna avfall för anläggningsändamål när risken för förorening av mark, vattenområde eller grundvatten är mindre än ringa enligt den terminologi som används i miljöprövningsförordningen. Förutsättningen är att avfallet uppfyller de förutsättningar som framgår av Naturvårdsverkets vägledning om avfall för anläggningsändamål. Vägledningen tydliggör när avfall kan användas utan anmälan. Detta underlättar och ger möjlighet till ökad återvinning av avfall som innehåller föroreningar med mindre än ringa risk. 18 B. MATERIALSTRÖMMAR MED STOR POTENTIAL MEN DÄR INNEHÅLL AV FARLIGA ÄMNEN BEGRÄNSAR. Det långsiktiga målet är att så långt möjligt minska riskerna med farliga ämnen och att fasa ut särskilt farliga ämnen. Parallellt med detta arbete behövs ett utvecklingsarbete för att ta fram kunskap och etablera arbetsmetoder som på ett säkert sätt kan öka återvinningen av dessa materialströmmar. Materialströmmar med stor potential men där innehållet av farliga och särskilt farliga ämnen begränsar kan delas in i: 3. Särskilt värdefulla material bör återvinnas under strikt kontroll trots visst innehåll av särskilt farliga ämnen Under förutsättning att det finns kunskap, teknik, och metod för att säkerställa säker materialåtervinning kan även material med särskilt farliga ämnen återvinnas i särskilda fall. 4. Förbättra återvinning av material med stor potential men problem med farliga och särskilt farliga ämnen För att materialåtervinningen ska öka behövs en förbättrad hantering av material med stor potential men där innehållet av farliga och särskilt farliga ämnen idag är en begränsning. För att kunna öka återvinningen av dessa material krävs till exempel: Bättre kunskap om innehållet av särskilt farliga ämnen Bättre tekniker för insamling, sortering och separering Styrd användning av återvunnet material 5. Återvinn inte material när kunskap och kontroll är otillräcklig Trots arbete med att förbättra materialåtervinningen finns det på kort och medellång sikt material som inte bör återvinnas så länge tillräcklig kunskap saknas. Det kan till exempel gälla blandat avfall, avfall med okänt ursprung, otillräcklig kunskap om avfallets innehåll av farliga och särskilt farliga ämnen eller avsaknad av återvinningstekniker som kan säkerställa det återvunna materialets kvalitet. 18 Materialåtervinning definieras enligt avfallsförordningen (2011:927) som återvinning genom att upparbeta avfallsmaterial till nya produkter, material eller ämnen som inte ska användas som bränsle eller fyllnadsmaterial. Vi har i denna vägledning för materialåtervinning valt att även inkludera återvinning till anläggningsändamål.
10(23) C. MATERIALSTRÖMMAR SOM INNEHÅLLER LÅNGLIVADE ORGANISKA FÖRORENINGAR ELLER SÄRSKILT FARLIGA ÄMNEN PÅ KANDIDATFÖRETECKNINGEN BÖR INTE MATERIALÅTERVINNAS. 6. Återvinn inte material som innehåller särskilt farliga ämnen på kandidatförteckningen De ämnen som finns på kandidatförteckningen till EU:s kemikalieförordning Reach är identifierade som särskilt farliga och omfattas av krav på information och mål om utfasning enligt Reach. 7. Återvinn inte material som innehåller långlivade organiska föroreningar eller andra begränsade ämnen Långlivade organiska föroreningar (POPs) och avfall som innehåller POPs omfattas av krav på irreversibel destruktion enligt EU:s POPs-förordning. En del andra ämnen omfattas av förbud och begränsningar för vissa användningsområden. I de allra flesta fall gäller samma regler för nytillverkat och återvunnet material, det betyder att produkter som tillverkas av återvunnet material inte får innehålla dessa ämnen. Våra sju punkter innebär en flytande skala från fall där materialåtervinning bör vara utgångspunkten till fall där utgångspunkten är att sådan återvinning inte ska ske. En stor del av avfallsflödet räknat i volym eller vikt sker idag i flöden som omfattas av punkterna 1-2 och strävan att nå en cirkulär ekonomi med slutna kretslopp innebär att en allt större del av materialflödena återvinns och omfattas av dessa punkter i framtiden. Se figur 2. Figur 2. Arbetet för giftfria och resurseffektiva kretslopp innebär bl.a. en strävan mot att en allt större del av avfallsströmmarna materialåtervinns. Förbättrad kunskap och teknik vid nytillverkning och avfallshantering möjliggör att fler materialströmmar kan börja återvinnas fullt ut.
11(23) Fördjupningsdel med exempel A. MATERIALSTRÖMMAR SOM KAN ÅTERVINNAS FULLT UT Att återvinna rena material sparar resurser och minskar klimatpåverkan i de fall återvinningen ersätter ursprungligt material. Materialströmmar som kan återvinnas fullt ut kan delas in i : Rena material i avfallsslag som sorteras ut för återvinning (punkt 1) och avfall för anläggningsändamål (punkt 2). 1. Återvinn rena material Farliga ämnen förekommer i flera avfallsslag som idag sorteras ut för materialåtervinning och det är viktigt att minska denna förekomst. Men de flesta av dessa avfallsslag är tillräckligt fria från farliga ämnen, så att materialåtervinning kan ske på ett säkert sätt. Förklaring Regelverken och systemen för insamling och sortering av avfall för återvinning är utformade för att begränsa riskerna för människor och miljö samtidigt som återvinningen underlättas. De består bland annat av en rad särskilda krav på utsortering och förbehandling av olika avfallsströmmar. Reglerna och systemen innehåller även en komplex indelning i olika avfallskoder och en detaljerad farlighetsklassning. De särskilda insamlingssystemen för olika avfallsslag och de detaljerade regelverken för hur behandlingen ska gå till innebär att materialen hålls åtskilda så att föroreningarna i material som sorteras ut för återvinning minskar. Naturvårdsverket föreslog 2013 följande etappmål: År 2020 tas materialet i avfallet från hushåll och verksamheter till vara så långt som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras. - Minst 60 procent av avfallet från hushåll och motsvarande avfall från verksamheter förbereds för återanvändning eller materialåtervinns. - Det är enkelt för hushåll och verksamheter att lämna produkter till återanvändning och avfall till förberedelse för återanvändning. - Landsting och branscher med en betydande potential att bättre ta vara på materialet i avfallet har tagit fram branschspecifika avfallsmål. Exempel De flesta avfallsslag som idag sorteras ut för återvinning är tillräckligt fria från farliga ämnen, så att materialåtervinning kan ske på ett säkert sätt. Exempel på sådana avfallsslag är PET-flaskor, förpackningar av glas, metall och kartong samt tidningspapper och metallåtervinning av t.ex. fordonschassin. Plast är ett materialslag som är problematiskt på grund av sitt innehåll av olika additiver. Plaståtervinningen bör öka men vissa plastfraktioner lämpar sig inte för återvinning. Störst är klimatvinsten vid återvinning av metaller då klimatutsläppen minskar med 87-96 % beroende på vilken metall som återvinns. Materialåtervinning av glas, papper, papp och plast
12(23) minskar klimatutsläppen med cirka 40 % 19. Återvinning av alla dessa materialslag sker idag redan i mycket stor skala och utan oacceptabla risker för hälsa eller miljö. Trots väl utbyggd källsortering och återvinning är fortfarande potentialen för ökad källsortering i Sverige betydande 20 21. 2. Avfall med mycket lite föroreningar kan användas för anläggningsändamål utan krav på anmälan eller tillstånd Det bör vara enkelt att återvinna avfall för anläggningsändamål när risken för förorening av mark, vattenområde eller grundvatten är mindre än ringa enligt den terminologi som används i miljöprövningsförordningen. Förutsättningen är att avfallet uppfyller de förutsättningar som framgår av Naturvårdsverkets vägledning om avfall för anläggningsändamål. Vägledningen tydliggör när avfall kan användas utan anmälan. Detta underlättar och ger möjlighet till ökad återvinning av avfall som innehåller föroreningar med mindre än ringa risk. Förklaring I Sverige uppstår mycket stora mängder avfall, bortåt 100 miljoner ton årligen. Merparten av detta avfall utgörs av gruvavfall, schaktmassor, slam och muddermassor. Det finns stora volymer avfall som innehåller begränsade mängder av farliga ämnen och vars kvalitet är jämförbar med jungfruliga material som annars skulle ha använts för anläggningsändamål. Sådana avfall representerar en möjlig resurs för materialåtervinning. Men det behöver finnas tydliga kriterier för återvinning av avfall i anläggningsarbeten för att bidra till materialåtervinning vid anläggning av t.ex. vägar, järnvägar, parkeringsplatser och bullervallar. På så vis kan andelen avfall som återvinns öka, utan risk för skadliga miljö- och hälsoeffekter 22. I miljöprövningsförordningen 23 används begreppet ringa föroreningsrisk, vilket innebär att viss risk accepteras. För avfall som används för anläggningsändamål och där det finns ringa risk respektive mer än ringa risk för förorening av mark, vattenområde eller grundvatten krävs en anmälan respektive ett tillstånd för användningen. Det kan krävas olika skyddsåtgärder för att få använda sådant avfall. Men om avfallet inte ens innebär en ringa föroreningsrisk vad gäller då? Då får man använda avfallet utan en anmälan enligt miljöbalken. Men var går då gränsen för när anmälan behöver göras till kommunen, dvs. ringa risk? Naturvårdsverket vägleder i en handbok om vilka överväganden verksamhetsutövaren bör göra och vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett avfall ska kunna återvinnas och användas för anläggningsändamål utan krav på anmälan enligt miljöbalken 24. Handboken ger även viss vägledning för anmälningspliktig och tillståndspliktig användning av avfall i anläggningsarbeten. 19 TemaNord (2015). Climate Benefits of material recycling Inventory of average greenhouse gas emissions for DK, N, SE 20 KTH-FMS (2010). Potential för ökad materialåtervinning av hushållsavfall och industriavfall CHRISTINE Christine Ambell, Anna Björklund, Maria Ljunggren Söderman. 21 Moberg et al (2016). Beräkning av klimatvinster med återanvändning och återvinning. 22 Fritt ur Naturvårdsverkets regleringsbrev från regeringen 2007 23 Miljöprövningsförordning (2013:251), kapitel 29 13 och 14 24 Naturvårdsverket (2010). Återvinning av avfall i anläggningsarbeten. Handbok.
13(23) I Naturvårdsverkets vägledning anges en nivå för när risken är mindre än ringa vid återvinning av avfall i anläggningsändamål. När: - Nivåerna för halt och utlakning av 13 ämnen inte överskrids (se kapitel 9 i vägledningen), - det inte finns andra föroreningar än de (13 stycken) vi tagit upp i sådan omfattning att risken påverkas (se kapitel 9.5 i vägledningen) och - användningen inte sker inom ett område där det krävs särskild hänsyn (se kapitel 5.3.1 i vägledningen) anser Naturvårdsverket att avfallet kan användas utan anmälan enligt miljöprövningsförordningen till den kommunala nämnden. Användningen av avfallet ska vara miljö- och hälsomässigt säker och verksamhetsutövaren måste alltid iaktta de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken. Exempel stora volymer avfall med låg föroreningsnivå är i fokus De avfallsslag som omfattas av Naturvårdsverkets vägledning är sådana som kan ersätta traditionellt material i anläggningsarbeten, dvs. både kvalificerat ballastmaterial och mer okvalificerat material som kan ersätta naturligt material i utfyllnader. I samband med att vägledningen togs fram bad Naturvårdsverket Statens Geotekniska Institut att göra en sammanställning av typer och mängder av avfallsmaterial liksom potentiella användningsområden. Eftersom avfallsdefinitionen ska tolkas brett, är det fråga om stora mängder, flera miljoner ton avfall, som skulle kunna vara potentiellt användbara för anläggningsändamål. Handboken omfattar användning av avfall för anläggningsändamål men inte användning av avfall för sitt näringsinnehåll (jordförbättring eller gödsel). Den omfattar inte heller användning av avfall för halkbekämpning eller avfall som förekommer i ett bundet material som asfalt eller betong. Handboken innehåller även vägledande nivåer för deponitäckning för att underlätta denna form av användning av avfall. Deponitäckning är dock alltid föremål för en myndighetsbedömning. Fortsatt arbete (preliminär rubrik) Naturvårdsverket har inlett en översyn av handboken om återvinning av avfall i anläggningsarbeten. Styrmedlen inom avfallsområdet, exempelvis deponilagstiftningen, deponiskatten och etappmålet för materialåtervinning av icke-farligt bygg- och rivningsavfall 25, skapar drivkrafter att återvinna avfall. När de förutsättningar och nivåer som anges i handboken är uppfyllda kan avfallet användas utan krav på anmälan enligt miljöprövningsförordningen. Om nivåerna överskrids eller om avfallet innehåller andra föroreningar som gör att föroreningsrisken blir mer än ringa kan det ändå vara möjligt att utnyttja avfallet, men användandet måste anmälas till tillsynsmyndigheten eller prövas av tillståndsmyndigheten. Dessa bedömningar är ofta komplicerade och Naturvårdsverket gör en översyn av handboken för att utreda om handboken behöver kompletteras och i så fall hur. 25 Etappmålet lyder Insatser ska vidtas så att förberedandet för återanvändning, materialåtervinning och annat materialutnyttjande av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall är minst 70 viktprocent senast år 2020.
14(23) B. MATERIALSTRÖMMAR MED STOR POTENTIAL MEN DÄR INNEHÅLL AV FARLIGA ÄMNEN BEGRÄNSAR. Materialströmmar med stor potential men där innehållet av farliga ämnen begränsar kan delas in i några olika typfall: - Särskilt värdefulla material som bör återvinnas trots sitt innehåll av särskilt farliga ämnen. Förutsättningen är här att resurs- eller klimatvinsten är betydande samtidigt som kunskapen är god så att återvinningen kan ske med tillräcklig kontroll (punkt 3). - För vissa materialströmmar behöver kunskapen och kontrollen förbättras för att återvinningen ska kunna ske och öka på ett säkert sätt och till olika användningsområden. Det kan uppnås på olika sätt såsom beskrivs i (punkt 4). - För andra materialströmmar med innehåll av farliga ämnen är kunskapen och kontrollen ännu otillräcklig. Så länge kunskapen är otillräcklig bör återvinning inte ske (punkt 5). Det långsiktiga målet är att så långt möjligt minska riskerna med farliga ämnen och att fasa ut särskilt farliga ämnen. Parallellt med detta arbete behövs ett utvecklingsarbete för att ta fram kunskap och etablera arbetsmetoder som på ett säkert sätt kan öka återvinningen av dessa materialströmmar. 3. Särskilt värdefulla material bör återvinnas under strikt kontroll trots visst innehåll av särskilt farliga ämnen Under förutsättning att det finns kunskap, teknik, och metod för att säkerställa säker materialåtervinning kan även material med särskilt farliga ämnen återvinnas i särskilda fall. Förklaring När avfall innehåller både särskilt värdefulla material och särskilt farliga ämnen kan återvinning ske om det finns kunskap, teknik och metoder för att säkerställa säker återvinning. Med särskilt värdefulla material menar vi sådana som representerar ett stort värde ur resurssynpunkt eller som vid återvinning ger upphov till betydande klimatvinster. Det finns också andra skäl till att kalla material för särskilt värdefulla, exempelvis försörjningsskäl. EU-kommissionen uppdaterar löpande en lista 26 över så kallade kritiska råmaterial, som anses kritiska för EU:s industriella försörjning. För närvarande omfattar listan 21 ämnesgrupper och att öka återvinningen är en prioriterad åtgärd för att minska sårbarheten. Vi ger här tre exempel på särskilt värdefulla material som bör återvinnas under strikt kontroll trots att de innehåller särskilt farliga ämnen. Denna punkt omfattar även fall där det särskilt farliga ämnet återvinns, dvs. fall där det särskilt farliga ämnet inte är en oönskad förorening eller tillsats i ett värdefullt material utan där själva syftet är att ta tillvara på det farliga ämnet, se exemplet med återvinning av bly nedan. 26 http://ec.europa.eu/growth/sectors/raw-materials/specific-interest/critical/index_en.htm
15(23) Exempel Blybatterier återvinns till nytt metalliskt bly Bly är ett metalliskt grundämne. Bly och dess föreningar har en tendens att lagras i människokroppen och kan orsaka fosterskador och njurskador samt, redan vid låga halter i blodet, bestående skador på beteende och utveckling av nervsystemet, såsom intellektuell kapacitet. Samtidigt finns det idag tekniska tillämpningar där bly är mycket användbart och den globala efterfrågan på bly är relativt stabil sedan 1970-talet 27. FN:s Internationella Resurspanel 28 slutför under nästa år en framtidsstudie om resurser som pekar på risk för global brist på bly framemot 2050. Det finns alltså flera starka skäl att öka satsningarna på att finna lämpliga substitut till och fasa ut bly. I det kortare perspektivet fortgår blyanvändningen, blyutvinningen och återvinningen, men användningen bör ske inom avgränsade och väl definierade områden. Boliden Bergsöe i Landskrona är Nordens enda smältverk för blyåtervinning. Anläggningen återvinner årligen 45 000 ton bly från uttjänta blybatterier, vilket motsvarar cirka 5 % av europamarknaden för återvunnet bly. Utsläppen av bly från anläggningen till luft är årligen 14 kg samt 1 kg till vatten, vilket är jämförelsevis mycket små utsläpp 29. Ungefär 60 procent av blyproduktionen blir till nya batterier i Europa och resterande del används i andra applikationer som t ex strålskydd och blyplåt. 30 Blyåtervinning är i hög grad ett slutet materialkretslopp, även om bly klassas som ett särskilt farligt ämne. Slam från reningsverk och rötrester Näringsämnen som kväve och fosfor behöver regelbundet tillföras jordbruksmarken. Fosfor är därför ett särskilt värdefullt grundämne och med på EU:s lista över kritiska råmaterial. Fosfor med lågt föroreningsinnehåll riskerar att bli en bristvara, inte bara i Sverige utan även globalt 31. Det särskilt farliga ämnet kadmium förekommer i såväl reningsverksslam som i mineralgödsel. Mineralgödsel som säljs i Sverige idag innehåller mindre kadmium än slam (räknat per fosforinnehåll) men mineralgödsel som får användas i europeisk jordbruksproduktion kan innehålla mångdubbelt högre halter kadmium än vad som är tillåtet att sprida via slam, stallgödsel och andra avfall för jordbruksändamål i Sverige. Återföring av vissa avfall, t.ex. rötrester, stallgödsel, avfall från livsmedelsindustrin, matavfall och slam från kommunala reningsverk, kan vara en kostnads- och resurseffektiv återvinningslösning. Det finns potential för en ökad och hållbar återföring av fosfor och andra växtnäringsämnen från avloppsoch avfallsfraktioner. Innehållet av särskilt farliga ämnen begränsar potentialen, men förebyggande arbete att minska dessa ämnen har visat sig framgångsrikt och ökar potentialen. Det gör även utveckling av tekniker för såväl rening som utvinning och återföring av fosfor. 27 Naturvårdsverket (1976). Om metaller. Rapport 1976:7; SGU (2006). Mineralmarknaden Tema Bly, Rapport 2006:1. 28 http://www.unep.org/resourcepanel/ 29 Se t.ex. de nationella utsläppen till luft: http://www.naturvardsverket.se/sa-mar-miljon/statistik-a-o/bly-tillluft/ 30 http://www.boliden.com/sv/verksamheter/smaltverk/bergsoe/ ; http://www.boliden.com/documents/press/publications/fact%20sheets/facts-bergsoe-sv.pdf ; http://landskronamiljoforum.se/wp-content/uploads/2015/09/boliden-bergs%c3%b6e-2015-05-12.pdf 31 Europeiska kommissionen (2013). Samrådsmeddelande om hållbar användning av fosfor. KOM(2013) 517 slutlig. Bryssel. Samt Naturvårdsverket (2013). Hållbar återföring av fosfor. NV-rapport 6580.
16(23) Gruvavfall med innehåll av fosfor och sällsynta jordartsmetaller bör kunna återvinnas Idag tillförs fosfor till svensk åkermark, totalt 38 000 ton, i första hand i form av stallgödsel, mineralgödsel (drygt 9 000 ton), eller via slam från reningsverk. Merparten av den mineralgödsel som idag används i Sverige är producerad med apatit som fosforråvara. Ett mycket stort fosforflöde, cirka 60 000 ton fosfor per år, uppstår i svensk järnmalmsproduktion och hamnar tills vidare i sandmagasin som gruvavfall tillsammans med bl a. sällsynta jordartsmetaller (s.k. rare earth elements, REE). Gruvavfallet utgör den största relativt lättillgängliga fosforresursen i Sverige med ett lager av cirka 1 miljon ton fosfor i Kiruna och Malmberget. Fosfor och REE är båda utpekade som kritiska råmaterial inom EU och skulle om de återvanns kunna tillgodose en betydande del av Europas behov. Gruvbolaget LKAB utreder olika möjligheter att kommersialisera en återvinningsprocess för detta avfall, som dock också innehåller betydande mängder av det särskilt farliga ämnet arsenik 32. En återvinning av fosfor och REE är angelägen under förutsättning att den kan ske på ett säkert sätt, inkl. att arseniken avskilts för att omhändertas som avfall. Fortsatt arbete (preliminär rubrik) EU-kommissionen har nyligen 33 lagt fram ett förslag som på sikt kan få stor betydelse för exemplet avseende rötrester och slam från reningsverk enligt ovan. Förslaget syftar till att öka återföringen av näringsämnen från avfall, begränsa föroreningarna som följer med olika gödningsmedel och minska beroendet av importerade mineralgödsel med högt föroreningsinnehåll, exempelvis kadmium. I EU-kommissionens åtgärdspaket för en cirkulär ekonomi 34 från 2015 finns målsättningar om att öka återvinningen av kritiska råmaterial och göra Europa mindre sårbart och importberoende. Högst angelägenhetsgrad vad gäller kritiska råmaterial bedömer en expertkommitté knuten till EUkommissionen att REE har, jämför exemplet med gruvavfall enligt ovan. 4. Förbättra återvinning av material med stor potential men problem med farliga och särskilt farliga ämnen. För att materialåtervinningen ska öka behövs en förbättrad hantering av material med stor potential men där innehållet av farliga och särskilt farliga ämnen idag är en begränsning. För att kunna öka återvinningen av dessa material krävs till exempel: Bättre kunskap om innehållet av särskilt farliga ämnen Bättre tekniker för insamling, sortering och separering Styrd användning av återvunnet material Förklaring Eftersom användningen av farliga och särskilt farliga ämnen är och har varit betydande och spridd återfinns farliga och särskilt farliga ämnen i många typer av material i avfallsledet. För att 32 SGU (2014). Uppdrag att utföra kartläggning och analys av utvinnings- och återvinningspotentialen för svenska metall- och mineraltillgångar; Naturvårdsverket (2013) Hållbar återföring av fosfor. NV-rapport 6580. 33 EU-kommissionen (2016). REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL laying down rules on the making available on the market of CE marked fertilising products and amending Regulations (EC) No 1069/2009 and (EC) No 1107/2009. https://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2016/en/1-2016-157-en-f1-1.pdf 34 EU-kommissionen (2015). Closing the loop - An EU action plan for the Circular Economy. http://eurlex.europa.eu/legal-content/en/txt/?qid=1453384154337&uri=celex:52015dc0614
17(23) återvinningen ska kunna öka behöver vi förbättra material där vi redan är bra på att återvinna. Men vi behöver även hitta nya materialflöden att återvinna. Kunskapen om innehållet i avfallet är ofta låg och det är en stor utmaning att säkerställa kvaliteten för vissa avfallsflöden. Därför behövs bättre kunskap om innehållet av farliga och särkskilt farliga ämnen i avfall och tekniker för insamling, sortering och separering av material. Att förbättra återvinningen kan även innebära att göra återvinningen mer högvärdig d.v.s. minska graden av down grading 35. För att möjliggöra återvinning av vissa material kan det vara motiverat att styra återvinningen till mindre känsliga användningsområden eller bort från känsliga användningsområden, t.ex. livsmedelsförpackningar och barnkläder. Då kan down grading vara ett sätt att ändå återvinna material som begränsas av innehållet av farliga ämnen. Slutna system (pantsystem/closed loop) för återvinning kan vara ett sätt att hantera risker med förekomst av farliga ämnen och öka återvinning av värdefulla material. Exempel Exempel på avfallsflöden där det finns stora utmaningar är gummi och plast. Dessa material kan innehålla stora mängder tillsatsämnen med farliga egenskaper. Ett annat exempel är komplexa och sammansatta material där det kan vara svårt att skilja de olika materialen från varandra och att avskilja farliga och särskilt farliga ämnen. Dessa material är inte särskilt värdefulla på samma sätt som kritiska råmaterial, men återvinningen bör ändå öka för att minska klimatpåverkan och öka resurshushållningen. PVC återvinn produktionsspill och andra fraktioner där kunskapen om innehåll är god PVC-plast används i många olika applikationer, inte minst i byggvaror. Additiven är många och flera av dem är sådana som klassas som särskilt farliga ämnen, däribland ftalater. På senare år har de särskilt farliga additiven blivit färre och i Sverige skedde en övergång från DEHP till mindre farliga ftalater som DINP i relativt hög utsträckning i början av 2000-talet. Men varorna de används i är ofta långlivade, och PVC i rivningsavfall är ofta av äldre datum än så. Från 2014 tillverkar golvföretaget Tarkett PVC-golv utan ftalater och återvinner även årligen 10-15 000 ton PVC från produktionsspill och installationsspill av sina egna produkter. Denna återvinning är enligt tillverkaren fri från särskilt farliga ämnen. Men Tarkett köper även in produktions- och installationsspill från andra leverantörer där användning av ftalater fortfarande kan förekomma. Företaget uppger att det arbetar aktivt med både kunskap, metoder och tekniker för att kunna garantera ftalatfria golv. 36 Utöka möjligheterna att lämna grovavfall av plast till materialåtervinning Den totala mängden plastavfall i Sverige år 2010 har uppskattats till 558 000 ton 37. Ca 15 procent av detta plastavfall (81 000 ton) utgörs av plastavfall från hushåll och som inte är förpackningar. För detta plastavfall saknas till stor del system för insamling och materialåtervinning. All denna plast lämpar sig dock inte för materialåtervinning. En viss utsortering av denna plast till materialåtervinning sker idag på återvinningscentralerna i ett antal kommuner Vid de kommuner 35 Down grading sker om ett materials kvalitet minskar vid materialåtervinning. En följd av down grading är att materialet inte kan återvinnas till samma användningsområde, eller att inblandning av material av bättre kvalitet krävs för återvinning till samma användningsområde. 36 Dag Duberg, Tarkett. Skriftlig kommunikation, 2016. 37 Fråne A, Stenmarck Å, Sörme L, Carlsson A, Jensen C, (2012). Kartläggning av plastavfallsströmmar. SMED Rapport nr 108 2012.