Rapport från Statens kulturråd 1998:3. Funktionshindrades tillgång till kultur Kartläggning och handlingsprogram

Rapport från Statens kulturråd 1998:3 Funktionshindrades tillgång till kultur Kartläggning och handlingsprogram

1998:3 Funktionshindrades tillgång till kultur Kartläggning och handlingsprogram Rapport från Statens kulturråd

1998 Statens kulturråd Omslag Andreas Berg Grafisk form Leif Thollander Printed in Sweden by Skogs Boktryckeri AB, Trelleborg 1998 ARTIKEL 1032 ISSN 0283-4944 ISBN 91-38-31367-7

Innehåll 5 Förord 7 Sammanfattning 9 Inledning 10 Uppdraget 11 Genomförande 13 Utgångspunkter 26 Funktionshinder vad inebär det? 39 Handikappombudsmannen och Handikappinstitutet 41 Kulturvanor 46 Tillgänglighet till den byggda miljön 53 Folkbildning 58 Eget skapande 63 Statens ansvar för funktionshindrades tillgång till kultur 68 Landstingen 72 Kommunerna 74 Bibliotek och litteratur 85 Talböcker, LL-böcker och storstilsböcker 91 Tidningar och tidskrifter 92 Museer och utställningar 102 Teater 108 Musik 112 Dans 113 Radio, TV och film 119 Handlingsprogram 132 Litteratur 135 Summary

4

Förord Funktionshindrade personer skall ha tillgång till samma kultur som andra, på grundval av egna önskemål och intressen. Bara i sista hand bör man använda särlösningar. Detta är utgångspunkten för Kulturrådets handlingsprogram om funktionshindrades tillgång till kultur. Utredningen Kultur åt alla kom 1976. Sedan dess har mycket hänt som har förbättrat funktionshindrades möjligheter att ta del av kulturutbudet. En enkät till kulturinstitutionerna visar att den yttre tillgängligheten till lokalerna har blivit bättre, men det finns fortfarande stora brister i tillgängligheten till lokaler och verksamhet. Kulturinstitutionerna uttrycker ett starkt intresse för att öka tillgängligheten för funktionshindrade, men möjligheten att genomföra förbättringar begränsas av brist på både kunskaper och resurser. Ny teknik kan användas och anpassas så att den underlättar i stället för att försvåra. Många institutioner vill ha praktiska råd om genomförande och vill även att handikapporganisationerna ställer krav. Kulturdeltagandet är lägre bland funktionshindrade än bland befolkningen i övrigt. Skapande verksamhet inom studieförbund och folkhögskolor kan väcka intresse och stimulera till ökat deltagande. Rapporten beskriver en rad exempel på hur studieförbunden engagerar funktionshindrade i olika kulturaktiviteter. Radio och TV är en viktig del av vardagen inte minst för många funktionshindrade, men tillgängligheten är fortfarande ytterst begränsad. Samma sak gäller filmen, som i stora delar inte är tillgänglig. Förslagen i handlingsprogrammet fokuserar på följande områden: kultur i vård och omsorg, kulturinstitutionerna, folkbildning och eget skapande, litteratur, film och medier. Statens kulturråd föreslås genomföra ett program för ökad tillgänglighet år 1999 2001. 5

Kartläggningen och handlingsprogrammet har utarbetats av Birgitta Modigh med biträde av Inger Wadman Kaaling. GÖRAN LANNEGREN Generaldirektör vid Statens kulturråd 6

Sammanfattning Statens kulturråd har fått i uppdrag att göra en kartläggning och ett handlingsprogram för att främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet. Arbetet har koncentrerats på kulturinstitutioner med statligt stöd. Vår utgångspunkt är att kultur som stöds av allmänna medel också ska vara tillgänglig för alla. Under kartläggningen har vi kontaktat handikapporganisationerna för att utröna deras behov och önskemål. Vi har också låtit Statistiska Centralbyrån göra en särskild studie av funktionshindrades kulturvanor. Den visar att funktionshindrade, framför allt rörelsehindrade, tar del av kultur i mindre utsträckning än andra. De statligt stödda kulturinstitutionerna, bibliotek, teatrar, museer samt dans- och musikinstitutioner, har fått en enkät med frågor om hur de arbetar för förbättrad tillgänglighet för funktionshindrade. En separat enkät har gått till landstingen, regional huvudman för en omfattande kulturverksamhet. Vi har också haft kontakt med andra organisationer och myndigheter som arbetar med frågor om funktionshinder och kultur. Handikapporganisationerna betonar starkt vikten av yttre tillgänglighet och påpekar att många kulturlokaler har stora brister. En annan viktig fråga för dem är rätten till delaktighet och möjlighet till eget skapande och utveckling av den konstnärliga förmågan genom kurser och utbildning. Många funktionshindrade är lågutbildade. Ofta saknas praktisk möjlighet till fortbildning och utveckling inom kulturområdet, på grund av svårigheter att få assistans, färdtjänst m.m. Enkätsvaren från kulturinstitutionerna visar att det på många håll finns ett stort intresse och goda idéer för att öka tillgängligheten för funktionshindrade. Praktiska råd och möjlighet att söka bidrag till finansieringen anses dock vara en förutsättning för att förbättringar ska komma till stånd. Många önskar utveckla ett samarbete med handikapporganisationerna. 7

De flesta kulturinstitutionerna har ökat tillgängligheten, d.v.s. den fysiska möjligheten att komma in i lokalen, genom att installera hissar, ramper, automatiska dörröppnare m.m. Mer sällan är innehållet i verksamheten anpassat till funktionshindrade. Få institutioner har en handikappansvarig eller något måldokument som rör tillgängligheten. Vissa institutioner har särskilda projekt framför allt för synhandikappade eller begåvningshandikappade. Några har funktionshindrade bland de anställda, vilket har påverkat tillgängligheten till det bättre. Biblioteken skiljer sig från övriga kulturinstitutioner genom sin mer aktiva uppsökande verksamhet inom vård och omsorg. De har också anpassade medier som talböcker, videoböcker, LLböcker på plats eller för beställning. Alla visar ett stort intresse för att utveckla sin IT-verksamhet. Många ser en möjlighet att genom tekniken öka tillgängligheten för funktionshindrade. Alla landsting har handikappansvariga och ett ofta väl utvecklat samarbete med handikapporganisationer. Handlingsprogrammet innehåller mål på både kort och lång sikt. Några åtgärder kräver extra ekonomiska insatser. Bland förslagen finns ett program för ökad tillgänglighet inom kulturområdet med en beräknad kostnad på 10 mkr per år under en treårsperiod. Andra åtgärder kan genomföras inom nuvarande budgetramar. Statens kulturråd är berett att ta ett övergripande ansvar för att handlingsprogrammet fullföljs. Åtgärder som ger tillgänglighet för funktionshindrade bör på lång sikt ingå naturligt i alla kulturinstitutioners verksamhet. Det som är bra för funktionshindrade är nästan alltid bra också för icke-funktionshindrade. Våra förslag utgår från att funktionshindrade personer ska ha tillgång till samma kultur som andra, på grundval av sina egna önskemål och intressen. Detta är en demokratisk rättighet. Endast i sista hand bör man använda särlösningar. Döva, med teckenspråk som modersmål och svenska som andraspråk, behöver dock riktat stöd. Vi vill särskilt framhålla TV:S ansvar för att erbjuda döva och hörselskadade ett rikt kulturutbud. SVT, liksom UR och SR bör därför av staten få mer specificerade krav, beträffande såväl sändningarnas omfattning som utvecklingen av digitala lösningar för att öka tillgängligheten. Samma sak gäller filmområdet, där ett krav är att svenska spelfilmer blir tillgängliga också för döva och hörselskadade. 8

Inledning Áhttje gitjáj áksjujn ja sågajn. Dalloj sijda lidjin dievvasa almatj ijs. Dalloj gávnnujin ihkeva goasstevuome. Mån tjuolliv giehtjavlåk muorav biejven. Sån guhti vuodjá dav ådå tjuollárav tjuollá tuvsánav sämmi ájgen. Far slet med yxa och timmersvans Då var byarna fulla med folk. Då fanns ändlösa gammelskogar. Jag fäller sjutti träd om dagen. Han som kör den nya skördaren fäller tusen på samma tid. Den som inte kan nordsamiska kan inte förstå texten på skylten till utställningen Sápmi på Ájttemuseet i Jokkmokk. Den som är synskadad kan inte ens läsa den svenska texten. Vårt samhälle bygger i hög grad på kommunikation tal, skrift, bild, ljud. Den som inte kan höra är utestängd från många upplevelser. Den som inte kan förflytta sig kan visserligen sitta hemma framför datorn eller TV:n men har svårt att uppleva publikens sorlande förväntningar när dirigenten höjer taktpinnen för ouvertyren till Tosca. För tjugo år sedan kom betänkandet Kultur åt alla. Den lade en bra grund till dagens handikappolitik. Vi vill fortsätta där Kultur åt alla slutade och beskriva dagens situation. Utgångspunkten för våra resonemang är aspekter på kulturen utifrån delaktighet och tillgänglighet, d.v.s. kulturen i ett rättighetsperspektiv. 9

Uppdraget I april 1997 fick Statens kulturråd i uppdrag av regeringen att göra en kartläggning och ett handlingsprogram»för att främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet«. Bakgrunden till uppdraget var att det saknas en samlad beskrivning av vad som görs för funktionshindrade inom kulturområdet i dag. Det finns inte heller någon samlad kunskap om hur tillgängligheten kan förbättras. I propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik uttalade regeringen att en översyn inom området är nödvändig. Uppdraget innebär att Kulturrådet skall undersöka vad myndigheter, institutioner och övriga organisationer med statligt verksamhetsstöd inom kulturområdet gör för att verksamheten skall bli tillgänglig för funktionshindrade. Kartläggningen skall lägga handikappaspekter på utbud, deltagande, tillgänglighet och information. Faktorer som gör det svårt för funktionshindrade personer att delta i kulturlivet skall identifieras och analyseras. Syftet med handlingsprogrammet är att främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet. Där skall anges mål på kortare och längre sikt, konkreta åtgärder, samt kostnadsberäkningar med finansiering. 10

Genomförande Kartläggningen har gått till på följande sätt. Kulturrådet har skickat en enkät till de institutioner och organisationer inom kulturområdet som har statligt verksamhetsstöd med frågor om åtgärder för funktionshindrade. De flesta av institutionerna är verksamma regionalt inom följande områden: bibliotek, museer, konst, design, teater, dans och musik. Även de centrala kulturinstitutionerna ingår i undersökningen, liksom också några organisationer som arbetar nationellt eller regionalt inom konst-, musikoch teaterområdet. En enkät har också skickats till huvudmännen för de regionala institutionerna, d.v.s. landstingens kultur- och utbildningsnämnder eller motsvarande. Handikapporganisationernas önskemål har fångats upp vid muntliga och skriftliga kontakter kompletterade med måldokument, remissyttranden, hemsidor på Internet m.m. För att få en bild av funktionshindrades kulturvanor har Kulturrådet låtit göra en särskild studie inom ramen för SCB: s levnadsvaneundersökningar. Företrädare för övriga organisationer och myndigheter som på olika sätt arbetar med frågor inom området har intervjuats. Kompletterande skriftligt material som anslagsframställningar och årsredovisningar har också använts i stor utsträckning. Ytterligare information och synpunkter har inhämtats genom studiebesök, konferenser och möten. Vi har valt att lägga tyngdpunkten på de områden som staten har ett direkt eller indirekt inflytande över. Vi är väl medvetna om att en stor del av kulturlivet finns lokalt i kommunerna och att lokala beslut om tillgänglighet, stöd och bistånd kan avgöra tillgången till kulturen. Vår förhoppning är att lokala beslutsfattare skall ta intryck av goda exempel, opinionsbildning och information. Vi behandlar inte särskilt barnens och invandrarnas situation. Vi menar att de hinder som finns för andra funktionshindrade gäl- 11

ler också för dem, även om de på många sätt är mer utsatta än andra. Situationen för invandrare med omfattande funktionshinder beskrivs ingående i Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52). Barns villkor behandlas bland annat i barnkommitténs nyligen framlagda betänkande Barnets bästa i främsta rummet (SOU 1997:116). Tillgängligheten till ny teknik inom kulturområdet är en mycket viktig fråga. Vi har emellertid avstått från att göra en samlad beskrivning av detta område, eftersom det nyligen har behandlats utförligt i Handikappinstitutets rapport IT för funktionshindrade och äldre. Birgitta Modigh med biträde av Inger Wadman Kaaling har svarat för arbetet med utredningen. 12

Utgångspunkter Kulturrådet bedömde i sitt yttrande över 1989 års handikapputredning Ett samhälle för alla att det behövdes ett handlingsprogram för funktionshindrades deltagande i kulturlivet och att detta borde kompletteras med en metodutveckling inom området. Kulturrådet menade att kulturinstitutionernas arbete för funktionshindrade bör inriktas på bättre fysisk tillgänglighet till lokaler och verksamhet, uppsökande verksamhet och samarbete med funktionshindrade personer eller med deras organisationer, information om utbudet i en form som är tillgänglig för personer med olika funktionshinder, egen skapande verksamhet i samspel med professionella kulturutövare. Vems är ansvaret? Ansvaret för funktionshindrades tillgång till kultur ligger på aktörerna inom kultursektorn från Kulturdepartementet och Statens kulturråd till regionala och lokala kulturinstitutioner och deras huvudmän. Detta enligt ansvars- och finansieringsprincipen som säger att den som driver en verksamhet själv skall ta kostnader och ansvar för att funktionshindrade får tillgång till deras varor och tjänster. Men ansvaret är delat. För att t.ex. en gravt funktionshindrad person skall kunna delta i en studiecirkel måste det finnas färdtjänst eller ledsagare. En kommunal biståndshandläggare eller en anställd inom hemtjänsten kan ge stöd och stimulans för att väcka intresset för kultur. Via de kommunala handikappråden kan handikapporganisationerna arbeta för att bibliotek och museer blir tillgängliga. 1974 års kulturutredning drog slutsatsen att»målen för kulturpolitiken bör gälla all kulturverksamhet oberoende av till vilken samhällssektor aktörerna räknas och samverkan mellan det poli- 13

tisk-administrativa kulturområdet och andra samhällsområden är ytterst viktig.«viktiga aktörer på den nationella nivån är Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet, samt för frågor som rör funktionshindrade, Socialdepartementet, Socialstyrelsen och Handikappombudsmannen. Några centrala instanser är verksamma inom kultur- och medieområdet: Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB), LLstiftelsen/Centrum för lättläst, Dövas TV (DTV), Taltidningsnämnden och Tyst Teater inom Riksteatern. Deras huvudsakliga målgrupp är funktionshindrade människor. Folkrörelserna, folkhögskolorna, förskolan och skolan har av tradition en stor betydelse för kulturen och den skapande verksamheten. Styrmedel Många samhällsområden regleras genom lagar och förordningar som på så sätt styr verksamheten. Några av de lagar som reglerar kommunernas ansvar för vård och omsorg har också kulturparagrafer, som Socialtjänstlagen och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Bygglagstiftningen reglerar bland annat den yttre tillgängligheten till kulturinstitutionerna. Inom kultursektorn finns det mycket få lagar ett undantag är biblioteksområdet, som sedan 1997 är reglerat genom en bibliotekslag. Ett annat område där det finns lagar är kulturmiljöområdet. De av riksdagen antagna kulturpolitiska målen fungerar som kultursektorns viktigaste styrmedel. Pengar är ett annat styrmedel. Den besvärliga ekonomiska situationen i många kommuner och landsting har fått återverkningar på ett område som på många sätt befinner sig i marginalen. Nysatsningar måste oftast genomföras med särskilda projektpengar. Allmänna Arvsfonden är den viktigaste finansiären till projekt inom området handikapp och kultur. Också Statens kulturråd, Stiftelsen framtidens kultur, samt Stiftelsen för Kunskapsoch Kompetensutveckling (KK-stiftelsen) finansierar projekt med inriktning mot handikappområdet. Påverkan, information, opinionsbildning och goda exempel betyder mycket för att få igång en process. När det gäller att påverka attityder är det ofta fråga om ett långsiktigt arbete. Viktiga opini- 14

onsbildare är handikapporganisationerna, både på lokal och nationell nivå. Det finns gott om exempel på hur de handikappade själva har lyckats driva igenom nya samhällsåtaganden. Samma kultur som andra Människor med funktionshinder skall ha tillgång till samma kultur som andra. Om kulturen inte är tillgänglig skall den anpassas. Detta har slagits fast i utredning efter utredning. Det innebär att lokaler och utbud skall vara tillgängliga. I många fall kan det behövas anpassningar, i sista hand skall man ta till särlösningar. Kultur för funktionshindrade betraktas ibland som en särskild kultur en slags handikappkultur. Men kulturen kan ha mycket skiftande innehåll. När det gäller kultur i vården talar man ofta om vardagskultur, som kan omfatta allt från att hugga ved till att sjunga gamla sånger. Vardagskultur kan också vara den kultur som man ägnar sig åt hemma att läsa tidningar, se på TV eller en film på video. För många, till exempel förståndshandikappade som bor i gruppbostad, kan det bli alltför litet utrymme för individuella intressen. Här gäller det att bryta mot fördomar och invanda mönster. Kulturen kan ha andra uppgifter än ren förströelse. Inom vård och omsorg kan kulturen fungera som ett instrument för att öka självförtroendet. Mohamed Chaib, lektor i pedagogik och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Jönköping, menar att kulturen kan ge funktionshindrade ungdomar en högre livskvalitet.»när jag argumenterar för kulturella aktiviteter är det inte i första hand fritids- och förströelseaktiviteter jag menar. Sådana aktiviteter, specifikt riktade mot olika handikappgrupper, finns det mycket av redan i dag. Den form av kulturell aktivitet som jag avser bör ha som målsättning att öka ungdomarnas möjligheter till delaktighet i olika projekt där det yttersta syftet är att höja livskvalitén, förstärka den individuella självbilden och bidra till frigörelse från vad jag här har kallat den osynliga maktutövningen. Livskvalitet ser olika ut för olika människor med funktionshinder och kulturen innebär annorlunda gestaltningar för olika individer och grupper.«låt oss formulera en något tillspetsad sats om kulturens betydelse för handikappade:»den som inte kan se får höra mera. Den som inte kan höra får se desto mera.«(vem sätter gränser? Ungdomstid 3/1995.) 15

I Europarådets rapport In from the margins diskuteras till och med en ny kulturform, en disability arts, med sina egna villkor och egen estetik. Utgångspunkten är att funktionshindrade, liksom andra marginaliserade grupper, är ett mänskligt kapital som förslösas om inte yttre och inre barriärer rivs. Begåvade funktionshindrade ungdomar skall få möjligheter att utbildas inom kultursektorn. Staterna skall se till att alla, även grupper som är marginaliserade av samhället på något sätt, får möjlighet att delta i kulturlivet, antingen de är aktiva deltagare eller konsumenter. Kulturen kan också användas som ett medel för opinionsbildning och information. Att visa konst av funktionshindrade konstnärer kan synliggöra de mekanismer som gör att människor med funktionshinder segregeras i samhället. Detta är en av tankarna bakom Handikappinstitutets projektidé Handikapp i konsten, där det handlar om att lära av historien och på sikt skapa attitydförändringar. Förståndshandikappade ungdomar som spelar teater kan väcka engagemang och förståelse för handikappades situation. Teatergrupper som Gävle Handikappteater och Carmengruppen i Sundsvall är goda exempel på detta. Kulturpolitiska utgångspunkter När en enig riksdag 1974 beslutade om den statliga kulturpolitiken var ett av målen att kulturlivet skulle ta särskild hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. 1974 års kulturbeslut innebar ett intensivt reformarbete. Kulturanslagen ökade kraftigt och samhället tog på sig många nya uppgifter. Uppsökande verksamhet till eftersatta eller nya grupper ingick i de flesta kulturinstitutioners verksamhet. Kulturell jämlikhet var lika viktig som social jämlikhet. Mellan 1970 och 1980 mer än fördubblades statens kulturutgifter, räknat i fast penningvärde. Också kommuner och landsting genomförde stora satsningar på kulturområdet. Med den försämrade samhällsekonomin på 90-talet stannade kultursatsningarna av. 1996 års kulturpolitiska beslut Hösten 1996 beslutade riksdagen om nya kulturpolitiska mål. Samtidigt förändrades bidragen till de regionala kulturinstitutionerna och en ny bibliotekslag kom till. 16

De nya kulturpolitiska målen är att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den, verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande, främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar, ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället, bevara och bruka kulturarvet, främja bildningssträvandena, främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet. Målen är nationella, vilket innebär att de skall genomsyra hela det offentligt stödda kulturlivet. De två första målen som rör yttrandefrihet, deltagande och eget skapande för alla rör funktionshindrades tillgång till kultur. De har ersatt det tidigare målet att kulturpolitiken skall utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. Kulturutredningens slutbetänkande Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) konstaterade att de främsta hindren för att delta i kulturlivet gäller bristande tillgänglighet allt från trappor och trånga hissar och till att det saknas handikappanpassade toaletter och att teleslingorna fungerar dåligt. Kulturutredningen betonade att det behövs en nära dialog mellan de funktionshindrade och kulturinstitutionerna för att de insatser som görs för att öka tillgängligheten ska motsvara behoven. Utredningen påpekar också att det är viktigt att lagen om stöd och service (LSS) blir ett reellt stöd och att kontaktpersoner får sådan utbildning att de med respekt för uppdragsgivarens integritet, kan fungera som funktionshindrades kulturombud. Utredningen föreslog att ledsagare och assistenter skulle få kulturutbildning. Det fanns också förslag som rörde olika tekniska förbättringar för döva och hörselskadade inom film- och TV-området. Förslagen har inte genomförts. Bibliotekslagen I Bibliotekslagen (SFS 1996:1596) finns det bestämmelser som rör funktionshindrades tillgång till de allmänna biblioteken: 17

1 Denna lag innehåller bestämmelser om det allmänna biblioteksväsendet. 2 Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt skall alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek. Folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare. 8 Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt funktionshindrade samt invandrare och andra minoriteter bl.a. genom att erbjuda litteratur på andra språk än svenska och i former särskilt anpassade till dessa gruppers behov. Bibliotekslagen trädde i kraft den 1 januari 1997. Det är kommunerna som har ansvaret för folk- och skolbiblioteken. Former för uppföljning och utvärdering av lagen har ännu inte etablerats.»särskild uppmärksamhet«innebär ett tydligt ställningstagande från staten att funktionshindrade och andra minoriteter skall prioriteras inom såväl folk- som skolbiblioteksområdet. Denna prioritering gäller både verksamheten i stort och anpassad litteratur som talböcker, kassettböcker, LL-böcker och storstilsböcker. Handikappolitiska utgångspunkter Socialtjänstlagen, LSS och plan- och bygglagstiftningen är några av de lagar som reglerar samhällets ansvar för funktionshindrade. De funktionshindrades rättigheter har stärkts genom förändringar i dessa lagar. Samtidigt har ansvaret för funktionshindrade förskjutits från landstingen till kommunerna, bland annat genom ÄDEL-reformen. 1974 års handikapputredning är den första stora utredning som ägnat sig åt funktionshindrade och deras tillgång till kultur. Utredningens analys av funktionshindrades situation gäller i stort sett även idag, även om handikapphjälpmedel och teknik utvecklats avsevärt under de senaste tjugo åren. Handikapputredningens grundsyn var att kultur skall vara tillgänglig för alla och att det är samhällets skyldighet att göra detta möjligt, något som även 1989 års handikapputredning Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) tog fasta på. Utredningen föreslog en rad individuella och generella åtgärder för att förbättra villkoren för funktionshindrade. Men utredningen konstaterade att det inte räcker att förbättra levnadsförhållandena, utan det behövs också 18

specifika satsningar för att göra kultur och medier tillgängliga. Kulturrådet bedömde i sitt yttrande över handikapputredningen att det skulle behövas ett särskilt handlingsprogram för att främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet. I detta skulle definieras ansvarsnivåer, mål på kort och lång sikt, funktionshindrades medverkan i kulturverksamhet, riktade informationsinsatser, uppsökande verksamhet m.m. Handlingsprogrammet borde kompletteras av ett arbete för att utveckla olika metoder inom området. Socialtjänstlagen Tanken med kommunernas socialtjänst är att den skall främja människors jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. När det gäller människor med funktionshinder gäller följande: 7 Socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen skall bygga på nämndens sociala erfarenheter Nämnden skall också verka för att offentliga lokaler och allmänna kommunikationer utformas så att de blir lätt tillgängliga för alla. 21 Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och att han får bo på ett sätt som är anpassat efter hans behov av särskilt stöd. Länsstyrelsen och Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten. Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) För människor med utvecklingsstörning, autism, förvärvad hjärnskada eller andra varaktiga betydande funktionshinder finns LSS (SFF 1993:387). Det är en rättighetslag och en kompletterande lag till Socialtjänstlagen. Lagen ställer högre krav på huvudmännen än vad exempelvis Socialtjänstlagen gör. Målet med LSS är att människor med omfattande funktionshinder ska kunna få ett värdigt liv i gemenskap med andra människor. Insatserna är preciserade och konkret angivna. Varje insats enligt lagen är en rättighet, vilket innebär att den enskilde kan överklaga ett beslut och därmed få rättelse i högre instans. Handikappombudsmannen rekommenderar att den enskilde begär en individuell plan i samband med att en insats enligt LSS 19

beviljas. Syftet med en individuell plan är att klargöra behovet av insatser samt underlätta samordningen mellan olika myndigheter som personen får stöd av. Socialstyrelsen konstaterar i sin utvärdering av handikappreformen (Handikappreformen. Slutrapport. Socialstyrelsen 1997) att personlig assistans har förbättrat livskvalitén, men att många funktionshindrade saknar arbete och annan sysselsättning som kan ge innehåll i vardagen. Fritiden måste uppmärksammas mer. Det är betydligt färre personer 43 000 som har fått stöd enligt LSS än förväntat. Av dessa är 35 000 barn och vuxna med utvecklingsstörning. Också LSS innehåller en kulturparagraf (15 ): 15 Till kommunens uppgifter hör att 5. verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för personer som anges i 1 (d.v.s. de utvecklingsstörda och svårt funktionshindrade som omfattas av LSS). Kommunerna har ansvar för att LSS följs, medan det är länsstyrelserna och Socialstyrelsen som har tillsynsansvaret. FN:s standardregler FN antog 1993 standardregler för att tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet. Den tionde regeln gäller kultur. Regel 10. Kultur 1. Staterna bör se till att människor med funktionsnedsättning har möjlighet att använda sin kreativitet och sina konstnärliga och intellektuella färdigheter. Detta oavsett om de bor i en stad eller på landsbygden. De skall få den möjligheten inte bara för sin egen skull, utan också för att berika sin omgivning med dans, musik, litteratur, teater, målning och skulptur. Särskilt i utvecklingsländerna skall man lägga särskild vikt vid både traditionella och moderna konstformer såsom dockteater, uppläsning och berättande. 2. Staterna bör främja tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning till lokaler för kulturutbud som teatrar, museer, biografer och bibliotek. 3. Staterna bör främja utveckling och användning av särskild teknik så att litteratur, film och teater görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Dessutom finns det regler som rör tillgängligheten till information och media. 20

Reglerna är viktiga ställningstaganden angående rättigheter, möjligheter och ansvar. De ger konkreta förslag till hur ett land kan undanröja hinder för funktionshindrade personer och skapa ett tillgängligt samhälle. Handikappombudsmannen har regeringens uppdrag att i Sverige informera om standardreglerna och förankra dem. Handikappombudsmannen arbetar också med att utvärdera hur standardreglerna följs. FN:s barnkonvention Barnkonventionen antogs av FN 1989. Praktiskt taget alla världens stater har anslutit sig. Den ratificerades av Sveriges riksdag 1990. Artikel 23, punkt 3, behandlar handikappade barns rättigheter:»med hänsyn till att ett handikappat barn har särskilda behov skall det bistånd som lämnas enligt punkt 2 i denna artikel vara kostnadsfritt, då så är möjligt, med beaktande av föräldrarnas ekonomiska tillgångar eller de ekonomiska tillgångarna hos andra som tar hand om barnet och skall syfta till att säkerställa att det handikappade barnet har effektiv tillgång till och erhåller undervisning och utbildning, hälso- och sjukvård, habilitering, förberedelse för arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, innefattande dess kulturella och andliga utveckling.«barnkommittén, som har granskat hur Sverige efterlever barnkonventionen, lade fram sitt betänkande Barnets bästa i främsta rummet (SOU 1997:116) hösten 1997. Som utgångspunkt för utredningens arbete låg barnkonventionens fyra grundprinciper: principen om icke-diskriminering, principen om barnets bästa, barnets rätt till liv och utveckling, samt barnets rätt att komma till tals. Barnkommitténs genomgång visar att Sverige när det gäller barn med handikapp väl lever upp till barnkonventionens anda och målsättning, men påpekar att man vid nedskärningar och andra förändringar av den offentliga verksamheten, särskilt måste beakta handikappade barns behov. Ansvars- och finansieringsprincipen Ansvars- och finansieringsprincipen som begrepp har funnits länge. Principen är att miljöer och verksamheter skall utformas 21