Nyttokostnadsanalys vid införande av välfärdsteknologi. exemplet ippi

Nyttokostnadsanalys vid införande av välfärdsteknologi exemplet ippi

Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2012 Författare: Åke Dahlberg, AB Effektivitetsrevision Ansvarig handläggare: Raymond Dahlberg, HI URN:NBN:se:hi-2012-12380-pdf Artikelnummer: 12380-pdf Publikationen kan hämtas som ett pdf-dokument på Hjälpmedelsinstitutets webbplats, www.hi.se. Den kan också beställas i alternativa format från HI.

Nyttokostnadsanalys vid införande av välfärdsteknologi exemplet ippi Åke Dahlberg Hjälpmedelsinstitutet

Förord Hjälpmedelsinstitutet har sedan 2007 haft regeringens uppdrag att driva programmet Teknik för äldre. Syftet har varit att stödja utvecklingen av nya och bra produkter och tjänster för äldre som kan bidra till ett tryggt kvarboende och ökad livskvalitet. Bakgrunden är den demografiska utvecklingen som innebär att andelen äldre med omsorgsbehov kommer att öka, samtidigt som det i framtiden kommer att bli svårare att rekrytera tillräckligt med personal till äldreomsorgen. I det gap som uppstår finns en tilltro till att välfärdsteknologi kan bidra till att frigöra tid för personal till uppgifter som verkligen kräver mänskliga kontakter. Mot den bakgrunden beviljades utvecklingsstöd till projektet Nyttokostnadsanalys vid införande av välfärdsteknologi exemplet ippi. Ippi är ett kommunikationsstöd som underlättar kontakten med släkt, vänner, vård- och omsorgsgivare m.fl. via den vanliga TV:n. Att ippi underlättar kontakter och därmed ökar livskvalitet och delaktighet hos användaren finns dokumenterat i flera andra projekt inom ramen för Teknik för äldre. Denna studie har fokuserat på frågan om ippi även är samhällsekonomiskt lönsamt. Denna studie bygger på ett 50-tal intervjuer av användare och tjänstemän från ett flertal kommuner och ekonomiska antaganden om ippis positiva effekter. Resultatet visar att ippi är klart lönsamt för såväl en kommun som för samhällsekonomin i stort både vid användning inom särskilda boenden och inom ordinärt boende. Förhoppningsvis kan denna rapport bidra till att sprida kunskap om att införande av välfärdsteknologi har potential att både öka livskvalitet och delaktighet hos de användare som får tillgång till teknologin men även att det är lönsamt också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Sundbyberg, december 2012 Hjälpmedelsinstitutet Raymond Dahlberg FoU-samordnare, Teknik för äldre 5

Innehåll Förord... 5 Sammanfattning... 7 Uppdrag och syfte... 12 Uppläggning och genomförande... 12 Något om samhällsekonomiska analyser... 13 Utvecklingen av IKT-tjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning... 15 Ippi... 16 Tidigare studier inom området... 17 Kommunala insatser enligt socialtjänstlagen för äldre personer... 19 Nyttokostnadsbedömning av ippi... 21 Referenser... 34 6

Sammanfattning Uppdrag, syfte och uppläggning Inom ramen för Hjälpmedelsinstitutets projekt Teknik för äldre har medel beviljats för en studie om nyttokostnadsanalys vid införande av välfärdsteknologi med särskild tillämpning på exemplet ippi. Syftet med analysen är att förbättra beslutsunderlaget vid införande av välfärdsteknologi inom kommunal vård och omsorg. En bedömning har gjorts av nytta och kostnad av ippi, baserad på uppgifter från befintliga studier och från intervjuer med personer som har stor erfarenhet av hur den fungerar. Intervjuer har gjorts med närmare 50 personer, i flertalet fall per telefon. Av dessa var ett dussintal användare och ett tjugotal personer kom från kommuner och hade direkt erfarenhet av hur ippi fungerat i verksamheten. Genomgående har de antaganden som gjorts om ippis positiva effekter präglats av en försiktighetsprincip. Nyttokostnadsstudier kan sägas vara en form av samhällsekonomisk kostnadsintäktsanalys. Fördelen med att betrakta analyserna på detta sätt är att det finns en teoretisk referensram för samhällsekonomisk kostnadsintäktsanalys. I en samhällsekonomisk kostnadsintäktsanalys ingår inte bara strikta ekonomiska variabler, utan även mera svårmätbara effekter som inverkan på hälsa, välbefinnande och självförtroende. Den demografiska utvecklingen i Sverige kommer att leda till en betydande ökning av antalet i de äldsta grupperna. Många i denna grupp, även tidigare användare, kommer inte att kunna använda vare sig datorer eller smarta telefoner. Antalet personer över 75 år kommer att öka från ca 800 000 i dag till drygt 1,3 miljoner år 2030, dvs. med över 60 procent (SCB 2009). Behovet av enklare former av IKT 1 -stöd kommer att öka, även om en större andel av de äldre i framtiden tidigare använt datorer och smarta telefoner. Ett exempel på en sådan produkt är ippi. Ippi är ett kommunikationsstöd som underlättar för äldre och personer med funktionsnedsättning att hålla kontakt med släkt, vänner, vård- och omsorgsgivare m.fl. via den vanliga TV:n. För vård- och omsorgsgivare innebär ippi att man kan nå ut med information och frågor till äldre och personer med funktionsnedsättning som saknar digital utrustning. Genom att ippi har ett mobiltelefonnummer och en e-postadress kan den ta emot och skicka sms, mms och e-post (bild, ljud och text) till alla datorer och mobiltelefoner. 1 IKT = Informations- och kommunikationsteknik 7

Tidigare studier Antalet studier av ippi är begränsat av naturliga skäl, eftersom ippi bara funnits i några år. I de utvärderingar som gjorts har framkommit att ippi uppskatts av brukarna inom hemtjänsten bl.a. när det gäller att veta vem som kommer från hemtjänsten och få en bild på den personen. Bilder från anhöriga uppskattades också mycket, liksom dagens datum och spel. När ippi använts i anslutning till olika träffpunkter är slutsatsen att ippi använts och fungerat bäst när det gäller sociala kontakter. Samma slutsats gäller vid användning i vård- och omsorgsboenden. Personalen har i huvudsak varit positiv till ippi. Det har blivit mindre frågor från brukarna om vem som jobbar, tidpunkter för olika aktiviteter m.m. På den negativa sidan uppges tidsbrist och svårigheter att hinna med att sköta ippin. Vissa delar av personalen har dock visat viss tveksamhet möjligen som ett uttryck för teknikrädsla. Kommunala insatser enligt socialtjänstlagen för äldre personer Närmare 250 000 personer 65 år och äldre bodde permanent i särskilda boendeformer eller var beviljade hemtjänst i ordinärt boende den 1 november 2010. Det motsvarar 14 procent av befolkningen i åldersgruppen. För personer 80 år och äldre hade 37 procent antingen hemtjänst eller bodde i särskilt boende. De drygt 90 000 personer som bodde i särskilda boendeformer motsvarar ca 5 procent av befolkningen i åldersgruppen. Motsvarande andel för personer 80 år och äldre var 14 procent. Nära 160 000 personer 65 år och äldre bodde i ordinärt boende med hemtjänst, motsvarande 9 procent av befolkningen i åldersgruppen. För personer 80 år och äldre var motsvarande andel 23 procent. Ungefär en tredjedel av alla med hemtjänst var beviljade mellan 1 och 9 timmar per månad och drygt en femtedel mellan 10 och 25 timmar. Andelen med mera än 80 timmar per månad var ca 10 procent. Äldre med hemtjänst möter i genomsnitt 13 olika personer från hemtjänsten under en tvåveckorsperiod. För hemtjänst är genomsnittskostnaden ca 129 000 kr per person och år i kommunerna. För särskilt boende är genomsnittskostnaden 549 000 kr. Nyttokostnadsbedömning av ippi Vid intervjuerna har frågor ställts till bl.a. vård- och omsorgsgivarna. Enligt dem är de vanligaste användningsområdena för ippi sociala kontakter och information om olika aktiviteter. Men även rehab och sjukgymnastik, vilken 8

personal som tjänstgör, påminnelser, frågor och gåtor, spel och matsedel har varit relativt vanliga områden. De effekter av ippi som personalen främst identifierat hos brukarna är ökad livskvalitet och trygghet. Flera pekar också på att brukarna blir piggare och orkar mera. För rehab och träning anses ippi medföra att det blir bättre övningar och att man minskar risken för att göra sådana fel som kan förlänga rebabtiden. Men ippi uppges inte haft så stora effekter på personalbehovet. Många framhåller att motivet för att prova ippi inte var besparing, utan att höja livskvaliteten för användarna. Men några pekar ändå på att ippi kan medföra en viss minskning av personalbehovet. Genom att man informerar om t.ex. vilken personal som jobbar eller vilka aktiviteter som är aktuella, slipper man få en rad frågor om detta. Även när ippi använts inom hemtjänsten har man kunnat peka på en viss minskning av personalbehovet och resekostnaderna. Ippi anses av huvuddelen av de intervjuade öka möjligheterna att bo kvar hemma för personer med hemtjänst. De flesta (ca 70 procent) brukare som börjat använda ippi fortsätter. Bland de hinder som nämnts för ökad spridning av ippi kan nämnas personalens tveksamhet. Det är inte minst viktigt att cheferna är med och det behövs ibland eldsjälar som driver på. Huvuddelen av personalen är positiv till ippi. Men bland en del av personalen, främst äldre personer, finns en viss teknikrädsla, men också rädsla för att bli av med jobbet. Flera pekar också på tidsbrist inom omvårdnadssektorn. Vissa tekniska problem tas också upp, men största delen av personalen gör bedömningen att ippi är lätt att använda för brukarna. Alla intervjuade brukare anser att det är lätt att använda ippi. Det man uppskattar mest med ippi är att den underlättar kontakter med anhöriga och vänner, bl.a. med hjälp av stora fina bilder som man får på TV-skärmen. Flera intervjuade uppger att de känner sig tryggare genom att de har ippi. De anser också att ippi gör det lättare att bo kvar hemma. De samhällsekonomiska kostnaderna för en ippi består av kapitalkostnad, abonnemangskostnad, utbildningskostnader för personal, utbildning och stöd till brukare samt utsändning av meddelanden m.m. De beräknas uppgå till 9 200 kr per år. När det gäller nyttan från samhällsekonomisk synpunkt har följande positiva effekter identifierats inom särskilda boenden: höjd livskvalitet för de boende, minskade vårdkostnader till följd av att de äldre blir mera aktiverade, tidsbesparing genom att det blir färre frågor till personalen om bl.a. vilka som arbetar olika tider och vilken mat som serveras, tidsbesparing genom att skicka ut information via ippi om gemensamma aktiviter, läkartider etc. i stället för att gå runt och knacka på dörrarna till de äldres rum samt positiva effekter 9

för anhöriga och vänner som dessutom kanske kan glesa ut de personliga besöken något. Av dessa effekter går det att göra rimliga antaganden om tidsbesparingarna, men underlag saknas för att kvantifiera de övriga effekterna. Om man försiktigtvis antar att tidsbesparingarna blir 10 minuter per vecka per ippi-enhet (vissa enheter betjänar flera brukare) blir besparingen ca 3 500 kr per år. Nästan 40 procent av årskostnaden för ippi täcks enbart av denna effekt. Den största effekten är emellertid enligt både intervjuer i denna studie och i andra studier höjd livskvalitet för de boende. Minskade vårdkostnader på sikt och positiva externa effekter för anhöriga och vänner samt personal har inte heller kunnat kvantifieras. Slutsatsen av detta resonemang är rimligen att nyttan av ippi med stor marginal överstiger kostnaderna för personer i särskilt boende och att ippi framstår som klart samhällsekonomiskt motiverad i särskilda boenden. När det gäller ippis användning inom hemtjänsten är effekterna ganska likartade med användningen inom särskilda boenden. Men på en punkt finns en betydande skillnad. Om ippi fördröjer övergången från eget boende med hemtjänst till särskilt boende kan betydande ekonomiska effekter uppstå. Värdet på de tidsbesparingar som bedöms uppstå genom att ippi kan minska utskick av brev, telefonsamtal och besök från hemtjänsten m.fl. uppskattas till 11 600 kr per år. Ippis effekt på kvarboendet för personer med eget boende antas beröra var tredje person och ha en varaktighet på ett år. Ett annat sätt att uttrycka motsvarande förhållande är att ippi i genomsnitt förlänger kvarboendet med fyra månader. Detta medför en besparing för kommunen på ca 48 000 kr per ippi i genomsnitt. En viss reduktion (med 30 procent) av intäkterna ska dock göras med avseende på ippi-enheter som delats ut till brukare, men inte använts nämnvärt. Med en 5-årig kalkylperiod blir nuvärdet av kostnaderna 40 900 kr och intäkterna 63 700 kr. Med en 3-årig kalkylperiod blir nuvärdet av kostnaderna 25 500 kr och intäkterna 52 400 kr. Förutom dessa kvantifierade intäkter ska övriga effekter beaktas, bl.a. höjd livskvalitet för brukarna som får betraktas som den viktigaste effekten. Slutsatsen blir att ippi är klart lönsam för samhällsekonomin vid användning inom hemtjänsten. Samlad bedömning De ekonomiska bedömningar som gjorts i de tidigare avsnitten avser samhällsekonomiska effekter. För en kommun är det ännu mera relevant att få information om de kommunalekonomiska effekterna. De poster som kvantifierats är emellertid uteslutande kommunalekonomiska. 10

Slutsatsen är därför att ippi är klart lönsam för såväl en kommun som för samhällsekonomin i stort både vid användning inom särskilda boenden och hemtjänsten. Ippi har sannolikt förutsättningar att även bli en vanlig konsumentprodukt och säljs också numera på öppna marknaden. Huvuddelen av de allra äldsta har ingen kommunal omsorg. Nära två tredjedelar av alla personer över 80 år har varken hemtjänst eller särskilt boende. Den typ av ippi som varit underlag för studien är dagens ippi (ippi 1.0). En ny version av ippi har utvecklats (ippi 2.0) och utvärderas nu. Den gör det bl.a. möjligt att nå olika webbtjänster, t.ex. banktjänster, tjänster från matleverantörer och apotek. Den demografiska utvecklingen medför att antalet personer över 75 år kommer att öka med 60 procent eller en halv miljon fram till 2030. Det framstår inte minst mot denna bakgrund angeläget för kommuner och landsting att utnyttja de IKT-lösningar som finns för att man ska klara av att uppfylla sina lagstadgade vård- och omsorgsuppgifter. Många av dessa lösningar, bl.a. ippi, är dessutom klart lönsamma såväl på kommunal- som på samhällsekonomisk nivå och medför dessutom höjd livskvalitet för brukarna. 11

Uppdrag och syfte Inom ramen för Hjälpmedelsinstitutets projekt Teknik för äldre har medel beviljats för en studie om nyttokostnadsanalys vid införande av IKT-stöd, med särskild tillämpning på två exempel, ippi och Posifon. Syftet med analysen är att förbättra beslutsunderlaget vid införande av IKTstöd inom kommunal vård och omsorg. Nyttokostnadsanalysen görs på individ-, kommunal- och samhällsekonomisk nivå. Analysen kommer att vara generellt applicerbar på olika IKT- lösningar, men kommer inom ramen för denna rapport att bygga på erfarenheter av ippi-lösningen. Uppläggning och genomförande Av tids- och resursskäl har det inte varit möjligt att genomföra en omfattande empirisk studie av en grupp brukare och en kontrollgrupp av personer som inte haft tillgång till ippi. I stället har en bedömning gjorts av nytta och kostnad av ippi, baserad på uppgifter från befintliga studier och från intervjuer med personer som har stor erfarenhet av hur den fungerar. Genomgående har de antaganden som gjorts om ippis positiva effekter präglats av en försiktighetsprincip. Intervjuer har gjorts med närmare 50 personer, i flertalet fall per telefon. Av dessa var ett dussintal användare och ett tjugotal personer kom från kommuner och hade direkt erfarenhet av hur ippi fungerat i verksamheten. Dessa intervjuade kommer från en rad kommuner: Göteborg, Värnamo, Vänersborg, Nyköping, Katrineholm, Stockholm, Täby, Vallentuna, Sigtuna, Enköping, Falun och Berg. De återstående intervjuade representerade olika myndigheter, företag och organisationer, t.ex. PTS, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Socialstyrelsen, Hjälpmedelsinstitutet, universitet och Anhörigas riksförbund. 12

Något om samhällsekonomiska analyser Nyttokostnadsstudier kan sägas vara en form av samhällsekonomisk kostnadsintäktsanalys. En kortfattad, principiell beskrivning av sådana analyser och effektanalyser redovisas i detta avsnitt. Fördelen med att betrakta analyserna på detta sätt är att det finns en teoretisk referensram för samhällsekonomisk kostnadsintäktsanalys. I en samhällsekonomisk kostnadsintäktsanalys ingår inte bara strikta ekonomiska variabler, utan även mera svårmätbara effekter som inverkan på hälsa, välbefinnande och självförtroende. De direkta samhällsekonomiska kostnader och intäkter som uppstår i ett projekt (eller till följd av en specifik åtgärd) avser förbrukning resp. tillskott av reala resurser. Samhällsekonomiska kostnader utgörs av de reala resurser som förbrukas i ett projekt i form av personal, utrustning, lokaler etc. Däremot ingår inte finansiella resurser som försörjningsstöd eller arbetslöshetsersättning. Finansiella poster av detta slag handlar om överföring mellan olika delar av samhällsekonomin (bidrag till vissa individer från gruppen övriga individer ). Att resurser är reala innebär också att de har en alternativ användning. Om man i ett projekt tar i anspråk t.ex. arbetskraft som i alternativfallet skulle ha varit arbetslös, uppkommer i princip ingen samhällsekonomisk kostnad. På samma sätt förhåller det sig med lokaler, utrustning etc. som i alternativfallet inte skulle ha använts. De samhällsekonomiska intäkterna utgörs av det tillskott av produktion som uppkommer till följd av ett projekt. Värdet av detta tillskott mäts ofta med utgångspunkt från de löneökningar som ett projekt genererar för de berörda individerna. Det handlar åter om en jämförelse mellan vad som skulle ha inträffat i alternativfallet och vad som de facto inträffar under och efter projektet. Ofta uppkommer effekter som inte låter sig mätas på detta förhållandevis enkla sätt. Det kan gälla en förbättring av hälsa, välbefinnande och livskvalitet. Vissa möjligheter finns att kvantifiera sådana effekter med hjälp av frågor om betalningsvillighet för olika insatser. Ofta tvingas man dock begränsa ambitionsnivån till att redovisa effekterna och låta politiker och andra beslutsfattare värdera dem. De samhällsekonomiska effekterna fördelas i ekonomin på olika grupper och sektorer. En del av intäkterna och kostnaderna berör staten, en del kommunen (inklusive landstinget) och en del projektets deltagare. För att göra en 13

bedömning av utfallet av denna fördelning måste den reala analysen i föregående avsnitt kompletteras med en finansiell analys, där bl.a. skatter och transfereringar (försörjningsstöd, sjukpenning, sjukersättning, arbetslöshetsersättning m.m.) ingår. För att bedöma effekterna av ett projekt måste en analys göras av vad som skulle ha inträffat i alternativfallet. Då behövs någon form av jämförelsegrupp (kontrollgrupp). Idealet är om ett projekt utformas som ett experiment, där man i en större grupp genom lottning bestämmer vilka personer som ska delta i projektet (eller få del av en viss åtgärd) och vilka som ska bilda jämförelsegrupp. Denna typ av experiment är emellertid av etiska och andra skäl svår att genomföra. Man får därför ofta nöja sig med att på annat sätt söka finna en kontrollgrupp av personer som är så lika projektgruppen som möjligt. Vissa skillnader kommer ändå att finnas beträffande t.ex. ålder, utbildning och tidigare yrkeserfarenhet. Sådana skillnader kan relativt lätt beaktas med ekonometriska metoder. Däremot är det svårare att ta hänsyn till skillnader i motivation och allmän duglighet. Det är väl beskrivet i utvärderingslitteraturen att projekt som bygger på frivillighet ofta lockar till sig personer som är mera motiverade att arbeta och som är mera initiativrika och drivande. Sådana skillnader mellan grupperna kan numera beaktas, men det är mera komplicerat och kräver betydande resurser, bl.a. en stor jämförelsegrupp för att kunna matcha fram den relevanta kontrollgruppen (propensity score matching). Något förenklat kan man säga att man söker efter tvillingar (eller snarare trillingar och mera) till deltagarna i projektet. Den metodik som numera används vid forskningsinriktade samhällsekonomiska utvärderingar av social- och hälsopolitiska åtgärder ställer sålunda stora krav på empiriska data och bearbetningen av dessa data för att kunna identifiera de personer i kontrollgruppen som liknar personerna i deltagargruppen i så många relevanta avseenden som möjligt. Att man inte kan påvisa positiva effekter av vissa åtgärder behöver inte betyda att dessa åtgärder är ineffektiva, utan kan också ha att göra med svårigheterna att få fram data för relevanta jämförelsegrupper. Resurserna för utvärderingar av olika projekt och insatser är dock begränsade och medger inte så ofta denna metodik. Man får därför vanligen begränsa ambitionen vad gäller datainsamling och söka konstruera jämförelsegrupper på statistisk väg. Detta angreppssätt kan sedan kombineras med analyser av statistik, process- och resultatutvärderingar och beteendevetenskapliga metoder. 14

Utvecklingen av IKT-tjänster för äldre och personer med funktionsnedsättningar Utvecklingen av informationsteknologin har varit snabb och revolutionerande särskilt när det gäller Internet-tjänster. Även bland äldre har andelen Internet-användare ökat påtagligt, men den är lägre än för den övriga befolkningen, inte minst bland de äldsta över 75 år. Mindre än var tredje person över 75 år har tillgång till Internet och använder dessutom Internet i betydligt mindre utsträckning än yngre personer (Findahl 2010). En del äldre som tidigare använt Internet gör det inte längre av hälso- och andra skäl. Det sammanhänger bl.a. med att tekniken inte är så väl anpassad till gruppen äldre. Man klarar inte av att gå in på nätet när hälsan försämras och minnet sviker. En viss anpassning av Internet-tjänsterna har dock gjorts och nya tjänster har utvecklats som underlättar för äldre och personer med funktionsnedsättning (Dahlberg 2011). Även när det gäller smarta telefoner finns produkter (Doro) som i viss mån är anpassade till äldre och personer med funktionsnedsättning. Produkter som inte är kopplade till Internet har också utvecklats i avsikt att kunna användas av äldre och personer med funktionsnedsättning. Men den demografiska utvecklingen kommer att leda till en betydande ökning av antalet i de äldsta grupperna. Många i denna grupp, även tidigare användare, kommer inte att kunna använda vare sig datorer eller smarta telefoner. Antalet personer över 75 år kommer att öka från ca 800 000 i dag till drygt 1,3 miljoner år 2030, dvs. med över 60 procent (SCB 2009). Behovet av enklare former av IKT-stöd kommer att öka, även om en större andel av de äldre i framtiden tidigare använt datorer och smarta telefoner. Ett exempel på en sådan produkt är ippi. 15

Ippi Ippi är ett kommunikationsstöd som underlättar för äldre och personer med funktionsnedsättning att hålla kontakt med släkt, vänner, vård- och omsorgsgivare m.fl. via den vanliga TV:n. För vård- och omsorgsgivare innebär ippi att man kan nå ut med information och frågor till äldre och personer med funktionsnedsättning som saknar digital utrustning. Informationen kan röra påminnelser om vem som jobbar, om läkarbesök, aktiviteter m.m. Men det kan också vara stöd till egenvård, t.ex. scheman för rehabilitering av personer som genomgått en höftoperation. Rent tekniskt består ippi av en dosa som kopplas med en scart-sladd till TV och en fjärrkontroll med tre knappar och ett vred. Genom att ippi har ett mobiltelefonnummer och en e-postadress kan den ta emot och skicka sms, mms och e-post (bild, ljud och text) till alla datorer och mobiltelefoner. Kommunikationen sker via mobilnätet och det krävs inga krångliga installationer eller bredband. Ippi kan sägas fungera som en brevlåda till TV som man kan ta emot och skicka post från. På startsidan finns ikoner för bl.a. inkorg, skicka, album och spel. Spelen syftar bl.a. till att stimulera den kognitiva förmågan. När ett meddelande kommer till ippi blinkar och piper den till om man önskar det. Meddelandet öppnas och kommer på TV-skärmen genom att man trycker på fjärrkontrollens stora vred. Enklaste sättet att svara är genom att trycka på svara-knappen och prata in ett röstmeddelande som då går tillbaka till den avsändande datorn eller mobiltelefonen. Det går även att skriva ett svar med bild och text. Ippi anses inte vara svårare att använda än en telefonsvarare eller ett trygghetslarm. Ippi används för närvarande av ett 25-tal vårdgivare (kommuner, privata aktörer och stiftelser) samt av ett antal privatpersoner. I huvudsak bedrivs verksamheten i projektform och avser vård- och omsorgsboenden, gruppboenden, hemtjänst, daglig verksamhet m.m. Enköpings kommun har under våren 2012 fattat ett inriktningsbeslut om att den som ansöker om ippi och bedöms ha behov av den ska erbjudas en sådan lösning. 16

Tidigare studier inom området Antalet studier av ippi är begränsat av naturliga skäl, eftersom ippi bara funnits i några år. Det har dock i anslutning till olika projekt, där ippi testats, gjorts några uppföljnings- och utvärderingsstudier. Inom ramen för ett projekt finansierat av Vinnova rörande kommunikationstjänster inom äldreomsorgen har ippi testats under 2009 och 2010 i fyra kommuner. I Södertälje har ippi testats inom hemtjänsten av ett tiotal användare. Den tidigare fysiska hemtjänstpärmen har också digitaliserats och kunnat hanteras på TV:n hos brukarna. I Bergs kommun har ippi använts i ett projekt för att bryta isoleringen för äldre personer i glesbygd, genom att utveckla både den lokala servicen och social verksamhet. Man har skapat mötesplatser för äldre med information och social samvaro. Ippi har använts bl.a. för utskick och inbjudningar till möten samt för återkoppling efter träffarna. Täby kommun har använt ippi för att stötta äldres egen kommunikation och öka deras möjligheter att vara aktiva informationsanvändare. Ippi har använts för aktiva seniorer som besökt servicecenters träffpunkt. Vallentunaprojektet har varit knutet till ett vård- och omsorgsboende, där ippi placerats ut, dels hos några boende, dels i gemensamma utrymmen. I samlingsrummet ordnades veckovisa visningar där foton och meddelanden till boende kunde visas för intresserade eller där man i grupp kunde lösa gåtor och svara på frågor. I den utvärdering som gjorts av Seniorum (Scandurra 2011) framkommer bl.a. att ippi uppskatts av brukarna inom hemtjänsten bl.a. när det gäller att få besked om vem som kommer från hemtjänsten och få en bild på den personen. Bilder från anhöriga uppskattades också mycket, liksom dagens datum och spel. Ytterligare förenklingar av ippi efterlyses vid användning inom hemtjänsten, eftersom målgruppen är så bred. Ippi har successivt utvecklat tre användarlägen anpassade till brukarnas förmåga att hantera tekniken. Det första och enklaste handlar om att ta emot meddelanden och svara med tal. Det andra innebär även att man kan svara med text och det tredje innehåller alla funktioner. När ippi använts i anslutning till olika träffpunkter är slutsatsen i rapporten att ippi använts och fungerat bäst när det gäller sociala kontakter. Barn och barnbarns bilder är viktiga. Men även för utskick av inbjudningar till aktiviteter, information, gympaövningar, spel m.m. har ippi varit uppskattad. 17

Vid användning av ippi i vård- och omsorgsboendet är åter slutsatsen att framgången med ippi beror på om det finns en strid ström av meddelanden från anhöriga och andra som på det personliga planet gör det roligt och intressant att få information från. Ippi har också på ett lyckat sätt använts i grupp, genom veckovisa träffar där boendens meddelanden och bilder kunde visas för intresserade och där man kunde utföra vissa aktiviteter gemensamt, t.ex. lösa gåtor. En utvärdering har också gjorts av ippis användning i Nyköping på ett gruppboende/serviceboende (Ehrlund & Holmberg 2011). Ippi har använts för bl.a. meddelanden om vilken personal som jobbar, aktiviteter, påminnelser om läkartider m.m., matsedel och olika spontana meddelanden. Givetvis har ippi också använts individuellt för sociala kontakter m.m. Alla brukare har upplevt ippi positivt, efter en viss tveksamhet i början. Meddelanden om vem som arbetar har skapat trygghet. Mest positivt har varit meddelanden från anhöriga. För vissa har det dock varit svårt att klara av alla funktioner och man har mest tagit emot meddelanden. Vissa tekniska problem har också förekommit, i huvudsak inledningsvis. Personalen har genomgående varit positiv till ippi. Det har också blivit mindre frågor från brukarna om vem som jobbar, tidpunkter för olika aktiviteter m.m. På den negativa sidan uppges tidsbrist och svårigheter att hinna med att sköta ippin. En tredje utvärdering handlar om hur ippi använts för att skapa och stärka sociala och stödjande nätverk för anhörigvård (Sjölinder & Nylander 2010). Tre fjärdedelar av all vård i Sverige bedrivs av anhöriga. Ett tiotal familjer med varierande problematik har deltagit i projektet, som syftat till att uppnå förhöjd livskvalitet för den anhörige och den närstående. Ippi har främst använts för envägskommunikation i form av personliga hälsningar och vykort från vardagen. Det har främst varit en social aktivitet som medfört ökad kommunikation även över generationsgränser. Kommunikationsformen med bild och ljud har fungerat väl för dementa. Bekanta motiv och röster uppskattas mycket av en dement användare. Ippi-lösningens ansats med flera användarlägen underlättar användningen för äldre personer. 18

Kommunala insatser enligt socialtjänstlagen för äldre personer Eftersom ippi kan förväntas ha störst användning för äldre med någon form av kommunal service från kommunen enligt socialtjänstlagen (SOL), redovisas i detta avsnitt några basfakta om omfattningen av de kommunala insatserna (Tabell 1). Tabell 1. Antal personer 65 år och äldre som var beviljade insats den 1 november 2010 fördelade efter typ av insats, ålder och kön). Kvinnor Män Summa Särskilt boende 63 246 27 612 90 858 Hemtjänst 107 271 51 457 158 728 Trygghetslarm i ordinärt boende 114 555 43 283 157 838 Boendestöd 859 619 1 478 Dagverksamhet 7 230 4 289 11 519 Korttidsvård/ korttidsboende Kontaktfam./ kontaktperson 6 171 5 965 12 136 403 249 652 Annat bistånd 4 803 2 642 7 445 Källa: Socialstyrelsen 2011. Närmare 250 000 personer 65 år och äldre bodde permanent i särskilda boendeformer eller var beviljade hemtjänst i ordinärt boende den 1 november 2010. Det motsvarar 14 procent av befolkningen i åldersgruppen. För personer 80 år och äldre hade 37 procent antingen hemtjänst eller bodde i särskilt boende. I jämförelse med 2008, som var första gången kommunerna rapporterade in personbaserade uppgifter på samma sätt som redovisas här, har antalet personer i särskilda boendeformer minskat, medan antalet med hemtjänst ökat. De ca 90 900 personer som bodde i särskilda boendeformer motsvarar ca 5 procent av befolkningen i åldersgruppen. Personer 80 år och äldre svarar för ca 80 procent av de boende i dessa former och utgör 14 procent av 19